Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande Ko 1 (Utlåtande 1891:Tfu33 Andra kammaren tfu3)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande Ko 1.

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 24 febr. 1891, kl. 5 e. m.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o /,
i anledning af väckt förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t
rörande sättet för byggande af statens elektriska ledningar.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, motion (n:o 50) har herr
A. G. Olsson i Frösvi föreslagit, att Riksdagen behagade aflåta en skrifvelse
till Kongl. Maj:t med anhållan att staten vid hädanefter företagen
ny- eller ombyggnad af sina elektriska ledningar efter landsvägarne
låter dem fortlöpa å ena sidan af desamma samt, då öfvergångar äro
oundvikliga, låter ledningarne gå så mycket som möjligt vinkelrätt öfver
vägen med en stolpe på hvardera sidan af densamma, samt att ledningstrådarne
vid vägöfvergångar sättas tillräckligt högt öfver körbanan,
eller att andra lämpliga åtgärder vidtagas, hvarigenom ofvan påpekade
olägenheter undanrödjas.

Som skäl härför har motionären anfört, att samtidigt med att i
vår tid mycket göres för att förekomma olycksfall i arbetet, hvarpå
såsom exempel erinras derom, att staten till och med har särskilda inspektörer,
hvilka bland annat efterse att arbetarne i landets fabriker äro
så mycket som möjligt skyddade mot olycksfall i arbetet, gör staten
genom det sätt, hvarpå densamma bygger sina telegraf- och telefonledningar,
de mest trafikerade af de allmänna landsvägarne i hög grad
farliga för de vägfarande.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 1.

De näranda elektriska ledningarne uppsättas nemligen så — åtminstone
i motionärens hemort — att de följa vägarne efter, än på ena
sidan och än på andra sidan, samt dragas i mycket sneda vinklar otaliga
gånger öfver vägen och ligga på några ställen ej tillräckligt högt
öfver körbanan. På en del ställen har motionären funnit tråden ligga
endast 3Vä m. öfver vägen, livilket är allt för lågt, för att t. ex. ett
hö- eller foderlass skall kunna på dessa ställen passera under densamma.
Då trådarne af en eller annan orsak brista, blifva de ofta
liggande i spiraler på landsvägen eller hängande lågt öfver densamma.
I båda fallen kunna svårare olycksfall uppkomma, synnerligast för den, som
färdas vägen fram efter mörkrets inbrott; och staten torde få vidkännas
ganska dryga ersättningskostnader för dessa olycksfall, utan att dock
kunna ersätta all den förorsakade skadan, ty''lifvets och lemmarnes
förlust är oersättlig. Tillbud till olyckshändelse af nu antydda slag
hafva redan i motionärens ort inträffat.

För att förekomma, att statens elektriska ledningar skola göra de
mest befarna af de allmänna landsvägarne olycksbringande för de vägfarande,
anser motionären att ledningarne böra så mycket som möjligt,
i likhet med förhållandet vid jernvägslinierna, framgå endast på ena
sidan af vägen, och, der en öfvergång öfver vägen är oundviklig, bör
ledningen dragas tvärt öfver vägen, så att en stolpe sättes på ena sidan
af vägen och den andra stolpen midt emot, och ledningen sålunda
komma att ligga i möjligaste mån vinkelrätt öfver vägen samt så högt,
att intet hinder för vägtrafiken kan uppstå. Det korta afståndet mellan
stolparne gör då, att tråden vid vägöfvergången nästan aldrig brister,
men om den också bruste, skulle tråden vid bristningen komma att
draga sig till de midt emot hvarandra stående stolparne och man ej
behöfva vidare frukta olycksfall af ofvan antydda slag.

Vid förlidet års riksdag väcktes inom Andra Kammaren en motion
(n:o 208), som berörde en med den nu föreliggande analog fråga, och
hvaruti föreslogs en skrifvelses aflåtande med anhållan att Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för utfärdande af föreskrifter angående
skydd emot den fara för person och egendom, som ledningar af
elektriska strömmar för belysningsändamål och arbetsöfverföring kunna
medföra. Denna motion afsåg vissserligen närmast ledningen för starka
elektriska strömmar, hvilka icke blott såsom telegraf- och telefon -

22 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 8) Utlåtande N:o 1.

trådande på mekanisk väg kunde förorsaka skada, utan äfven genom
sjelfva elektriska strömmens värmeutveckling eller inverkan på den
lefvande organismen utgjorde en fara för lif och egendom, men frågan
om lämpligaste sättet för framdragande af dessa slag af ledningar
sammanhänger så nära med sättet för telegraf- och telefontrådarnes uppsättande,
att svårligen den ena frågan kan hehandlas annat än i sammanhang
med den andra.

Det utskott, som fick sig uppdraget att förberedande behandla
denna motion, delade visserligen motionärens åsigt om att föreskrifter,
afseende skydd mot berörda fara så i ena som andra afseendet, voro
behöfliga, men var tveksamt om huruvida staten, åtminstone ännu, innan
vidsträcktare erfarenhet vunnits, bör ingripa med utfärdande af eu
allmängiltig förordning, utan tills vidare hellre öfverlemna denna angelägenhets
ordnande till vederbörande kommunala myndigheter. På denna
grund hemstälde utskottet, att den ifrågavarande motionen ej måtte bilallas,
och utföll Andra Kammarens beslut i öfverensstämmelse härmed.

Utskottet delar motionärens farhåga att elektriska ledningar, vare
sig de afse telegrafering, telefonering, belysning eller arbetsöfverföring,
kunna, då de framdragas utefter allmänna landsvägar eller andra trafikerade
farleder, förorsaka skada för de vägfarande och verka hinderligt
för samfärdseln, då ledningarne på grund af isbildning å desamma,
åverkan eller af annan orsak afslitas eller åtminstone så förlängas, att
de komma marken närmare än afsedt är. Inom städerna, der dylika
ledningar redan framdragits i hundratal och tusental inom sammastad,
hafva olägenheter deraf redan uppt.rädt af sådan beskaffenhet, att
kommunen varit tvungen att medelst särskilda ordningsföreskrifter söka
i möjligaste mån förebygga dem. Men äfven på landsbygden börja
dylika ledningar att framdragas till så stort antal, att uppmärksamheten
med allt skäl rigtas på sättet för deras uppsättande. Emellertid anser
utskottet, att svårigheterna att genom allmängiltiga föreskrifter på ett fullt
betryggande sätt förebygga de ifrågavarande olägenheterna äro så
stora och den erfarenhet man hittills samlat på detta område så liten,
att tidpunkten ännu ej torde vara kommen att söka genom statens
försorg erhålla dylika föreskrifter. De fördelar för det allmänna, som
vinnas derigenom, att elektriska ledningar af ifrågavarande slag kunna
framdragas utan allt för stora svårigheter och till jemförelsevis lågt pris,

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o S) Utlåtande N:o 1.

åro så stora, att åtskilliga olägenheter deraf uppvägas och man endast
med försigtighet, och der man är säker att på den inslagna vägen nå
målet, bör reglementera på detta område. Någon allmän instruktion
för uppsättning af kong], telegrafstyrelsens elektriska ledningar är ej
utfärdad.

Utskottet anser i likhet med motionären önskvärdt, att de elektriska
ledningarne framdragas så mycket som möjligt på sidan om
landsvägarne, utan att korsa dessa, och att, der ett korsande af vägen
ej utan allt för stora svårigheter kan undvikas, uppmärksamheten vid
anläggandet är rigtad på, att olägenheterna deraf i möjligaste mån förebyggas.
Utskottet är dock ej förvissadt, att det af motionären föreslagna
sättet för de elektriska ledningarnes framdragande i allmänhet
vore praktiskt eller ens utan ganska stora utgifter utförbart.

För att göra ledningar af ifrågavarande slag starka och varaktiga
är det af vigt att framdraga dem i så rak linie som möjligt. Vid
hvarje krökning af linien uppkomma spänningar, som i hög grad fresta
stolparne, så mycket mer som man måste spänna trådarne ganska hårdt
för att undvika för stor nedböjning af tråden mellan stolparne. Den
kraft, hvarmed hvarje tråd spännes, torde kunna uppskattas till cirka
30 — 50 kg. och då antalet trådar, som fästas på en stolpe, kan vara
ganska stort, inses lätt att här är fråga om ganska ansenliga krafter.
Linierim byggas derför helst raka och brytas, då kurvor förekomma,
på flera stolpar för att minska påkänningen på hvarje stolpe. För att
gorå minsta intrång på de enskilda jordegarnes mark och för att uti
skogig terräng så mycket som möjligt undvika att göra särskilda uthuggning^
söker man att följa landsvägen och gå denna så nära som
möjligt. Då landsvägen i allmänhet kröker åt så väl höger som venster,
blir det nödvändigt att ledningarne upprepade gånger korsa den. Skulle
man för att undvika detta framdraga ledningarne i bugtiga linier, uppstode
flera anledningar till trafikhinder, derigenom att stolparne, der de
stå på yttre sidan af landsvägskurvan, droges öfver vägen, om de i
följd af trådarnes spänning, storm m. m. någon gång skulle utsättas
för så stark påkänning, att de störtade om kull.

e Om linien vid vägkorsningarne skulle brytas, på sätt motionären
föreslår, blefve tråden i dessa brytningspunkter utsatt för starkare påkänning
än på öfriga ställen, och faran för att tråden skulle springa
af just på dessa ställen skulle ökas i stället för att minskas. Äfven
påkänningen på stolparne skulle ökas, hvarigenom deras hållbarhet
skulle minskas, om icke stadigare och derigenom dyrbarare anordningar
här begagnades, än de vanliga stolparne erbjuda. Med den af niotio -

24 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 1.

nären föreslagna anordningen riskerar man, att såväl stolpar som tråd
skulle vid landsvägsöfvergångarne falla öfver vägen och hindra trafiken.

Af nu lemnade framställning torde framgå, att det af motionären
föreslagna sättet för de elektriska ledningarnes framdragande, om ock
uti särskilda fall med fördel användbart, likväl ej i allmänhet är utförbart,
utan så omständliga och dyrbara anordningar, att de svårligen
enligt utskottets åsigt kunde vara lämpliga att såsom allmän regel anbefallas,
hvarjemte fördelarne af detsamma ej under alla omständigheter
torde uppväga olägenheterna. Under sådana förhållanden och
då, för den händelse särskild vårdslöshet vid ledningarnes uppsättande
och underhåll egt rum, rättelse härutinnan genom de lokala myndigheternas
försorg kan vinnas, anser utskottet ej lämpligt att föreslå en
skrifvelse till Kongl- Maj:t i motionens syfte.

På grund af hvad anfördt blifvit, får utskottet hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockolm den 20 februari 1891.

På utskottets vägnar:

AUG. WIJKANDER,

Reservation

af herr A. G. Olsson i Frösvi.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1891.