Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 18

Utlåtande 1891:Tfu318 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 18.

1

N:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1891, kl. 7 e. m.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7, i anledning
af väckt förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående ytterligare utsträckning af fridlysning stiden för elg.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 14, har herr M.
Unger föreslagit, det Riksdagen mätte i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes i nåder taga i öfvervägande och besluta, huruvida icke
fridlysningstiden för elg allmänneligen bör ytterligare utsträckas så, att elgjagt
må i hela riket årligen varda tillåten endast de femton första dagarne
af september månad.

Såsom stöd för denna framställning har motionären anfört följande:

»Det torde nu mera vara temligen allmänt insedt och erkändt, att den
genom kongl. kungörelsen den 15 februari 1878 bestämda fridlysningstid för
elg hör, om elgstammen skall kunna hållas uppe, ytterligare utsträckas så,
att endast 15 i stället för 30 dagar varder den i lag medgifna tiden för
elgjagt.

De, med stöd af kongl. kungörelsen den 2 juli 1875, från skilda delar
af landet allt jemt återkommande underdåniga framställningarna om elgjagtens
inskränkning torde få anses såsom ojäfviga vittnesbörd att sådan inskränkning
är allmänneligen behöflig.

Vid fråga derefter, om hvilka 15 dagar af året, som, med hänsyn till
nödig jagtvård och andra på den frågan inverkande omständigheter, må
anses vara de mest lämpliga för den tillåtna elgjagten, är till en början att
beakta, det elgens parningstid i allmänhet lärer få anses inträffa, enligt
Bih. till Riksd. Prof. 1891. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 16 Höft. (N:o 18.)

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 18.

gammal sägen, emellan korsmessa!! och brittmessan, det vill säga, emellan
den 14 september och 7 oktober.

Under sådant förhållande och då elgen väl, liksom annat nyttigt villebråd,
skäligen bör vara fridlyst under sin parningstid, samt hans kött nyss.
efter parningen är magert och mindre välsmakande, men jagttiden å andra
sidan, med hänsyn till årskalfvarnes tillväxt och svårigheten att under den
varma årstiden bevara köttet från snar förskämning, icke heller torde böra
utsättas före september månad, synes lämpligaste tiden för elgjagten vara de
15 första dagarne af september.»

Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 har i sitt utlåtande i anledning
af motionen hufvudsakligen anfört:

att behofvet af ytterligare utsträckning af fridlysningstiden för elg
måste anses vara ådagalagdt af den omständigheten, att, sedan genom kongl.
kungörelsen den 2 juli 1875 blifvit stadgadt, att, derest erfarenheten visade,
att den i lag bestämda fridlysningstid behöfde för hela riket eller viss del
deraf utsträckas eller inskränkas, Kongl. Maj:t egde derom särskildt förordna,
Kongl. Maj:t har, änskönt elgjagtstiden blifvit genom allmän lag år
1878 inskränkt till september månad, funnit skäligt att, på särskilda ansökningar
ytterligare inskränka tiden för elgjagt så, att den år 1890 varit
dels alldeles förbjuden inom två län och ett landstingsområde, dels äfven inskränkt
till senare hälften af september månad i elfva län jemte ett landstingsområde
;

att, då slik inskränkning i de orter, der sådant ansetts erforderligt,
kunnat enligt 1875 års kungörelse, på sätt som skett, vinnas, det skulle
kunna invändas, att förändrad lagstiftning i detta hänseende ej vore nödig,
men att utskottet ansett, att allmän lag bör så lämpas efter förhållandena,
att den må kunna tillämpas åtminstone i större delen af riket, i stället att,
såsom nu är fallet, undantagen omfatta nästan hela den del af landet, der
elg finnes;

att, i fråga om hvilka femton dagar kunde anses vara de lämpligaste för
elgjagten, utskottet, under åberopande af ett i dess betänkande intaget, af
domänstyrelsen den 29 sistlidne december till Kongl. Maj:t afgifvet underdånigt
utlåtande, hvari domänstyrelsen på anförda skäl hemstält, att tiden
från och med den 1 till och med den 15 september måtte bestämmas åtminstone
för de norrländska länen, delade domänstyrelsens åsigt rörande lämpligheten
af elgjagtens förläggande till förra hälften af september månad och
i betraktande af vigten deraf, att en bestämd, för hela riket gällande, kort
elgjagtstid vore genom lag stadgad, fann de af domänstyrelsen anförda skäl
för jagttidens bestämmande till första hälften af september månad i Norrland
väsentligen hafva giltighet äfven hvad rikets mellersta och södra delar angår.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 18. 3

Med erinran, att det fortfarande, likasom hittills, lärer få anses Kongl.
Maj:t enligt kongl. kungörelsen den 2 juli 1875 förbehållet att om förändrad
fridlysningstid för elg med hänsyn till ortförhållanden och andra omständigheter
för vissa delar af riket särskildt förordna, hemstälde utskottet,

att herr Ungers här ifrågavarande motion måtte af Riksdagen bifallas.

Denna hemställan har Första Kammaren den 11 denna månad bifallit,
hvarefter Första Kammarens beslut, jemlikt § 63, mom. 3 riksdagsordningen,
blifvit genom utdrag af protokollet delgifvet Andra Kammaren, som hänvisat
detta ärende till sitt tredje tillfälliga utskott; och får utskottet, som delar
de af Första Kammarens andra tillfälliga utskott i ämnet uttalade åsigter,
med anledning häraf hemställa,

att Andra Kammaren ville biträda Första Kammarens
ifrågavarande beslut.

Stockholm den 24 april 1891.

På utskottets vägnar:

AUG. WI JK AK DER.