Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16 (Utlåtande 1890:Tfu316 Andra kammaren tfu3)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16.

N:o 16.

Ank. till Riksd. kansli den 8 mars 1890, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o J,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t i fråga om brandväsendets ordnande på landet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 186, hvilken
blifvit till utskottet öfverlemnad, har herr Jöns Andersson i Örstorp
anfört, att under senare åren flera kommuner, efter derom i behörig
ordning på kommunalstämma fattadt beslut, bildat brandcorpser
och för sådant ändamål antagit reglementen, att för dem vara till
efterrättelse gällande; att dylika reglementen, i hvilka man merendels
också stadgat särskilda viten för öfverträdande eller uraktlåtande af i
dem gifna föreskrifter, äfven blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vederbörande till efterrättelse faststälda; att då emellertid angående
tillämpning af viten, faststälda i dylika stadgar, domstolarne plägat
anse reglementen af ifrågavarande art sakna bindande verkan, vederbörande
Konungens befallningshafvande numera vägrat meddela fastställelse
å desamma, samt att med anledning deraf åtskilliga kommuner
ingått till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t
täcktes fastställa reglementen för af dem bildade brandcorpser, men
att Kongl. Maj:t, efter Konungens befallningshafvandes hörande, funnit
ifrågavarande reglemente icke vara af beskaffenhet att utgöra föremål
för Kongl. Maj:ts pröfning.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 12 Käft.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16.

Behofvet af ordnade brandcorpser — fortsätter motionären —
så väl inom kommun på landet som i stad, köping eller annat större
samhälle är lika allmänt erkändt som obestridligt, äfvensom den nytta
och det gagn, en sådan brandcorps vid inträffande eldsolycka kan medföra.
Eldens härjningar hafva mången gång kunnat bekämpas och
hela samhällen, som hotats med fullkomlig ödeläggelse, hafva räddats
hufvudsakligen och nästan uteslutande till följd deraf, att en öfvad
brandcorps funnits till hands, som kunnat leda bergnings- och släckningsarbetet.
Mången förstörelse har blifvit mindre, hotade ställen
hafva bergats, menniskor, som sväfvat i ögonskenlig lifsfara, hafva
undkommit olyckan genom manskapets vunna skicklighet, dess ordning,
raskhet och rådighet.

Men första vilkoret för en ordnad brandcorps’ bestånd är, att
den skall bindas af gällande och till påföljd verkande stadgar; utan
sådana är en brandcorps af ringa, för att icke säga af ingen betydelse.
Emellertid existerar detta vilkor faktiskt icke för brandcorpser på landsbygden,
enär ingen möjlighet förefinnes att hos myndigheterna få ett
för dem gällande reglemente faststäldt.

Med anledning häraf har motionären hemstält, att Riksdagen, i
öfverensstämmelse med rätt och billighet, må i skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla, att den eller de kommuner på landet, som vilja besluta
sig för inrättandet af brandcorpser och för dem antaga stadgar, må,
lika väl som stad, köping eller fiskeläge o. s. v., blifva oförhindrade att
på det enda lämpliga sätt, som kan tänkas, ordna sitt brandväsen,
genom att å derför gällande reglemente erhålla sådan fastställelse, att
detsamma kan anses ega bindande verkan, äfven hvad vitesbestämmelserna
angår.

De af motionären till stöd för sin förevarande framställning anförda
skäl synas utskottet i hög grad beaktansvärda. Väl kunna, enligt
20 § af den för rikets städer gällande brandstadga den 8 maj
1874, redan nu vissa kommuner på landet få samma stadga hos sig
tillämpad; men detta lagrum, hvilket, förutom hamnar, och fiskelägen,
afser endast ställen med större sammanträngd befolkning, torde i allmänhet
ej kunna utsträckas äfven till andra och mindre landskommuner,
för hvilka dessutom brandstadgans tillämpning i öfriga delar skulle

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16. 3

förorsaka åtskilliga afsevärda olägenheter och medföra icke obetydliga
kostnader.

De brandstodsbolag, hvilka särskilt under senare tiden till stor
mängd bär i landet uppstått, lära numera för beviljande af försäkring
mot skäliga premier merendels uppställa den fordran, att vederbörande
försäkringstagare anskaffa sig tidsenlig brandredskap; men för att det
dermed afsedda ändamål skall kunna vinnas, torde erfordras såsom ett
oeftergifligt vilkor, att kommunerna hafva tillgång på öfvadt brandmanskap,
som vid laga ansvar är förpligtadt att vid brandtillfälle eller
öfningsmöte sig inställa.

Med anledning häraf och under åberopande för öfrigt af de skäl
motionen innehåller, hemställer utskottet,

att Riksdagen ville i skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t måtte meddela bestämmelse
derom, att den eller de kommuner på landet, som af
förekommen anledning besluta att inrätta brandcorpser
och för dem antaga stadgar, må ega att bos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande å dessa stadgar erhålla
sådan fastställelse, att desamma kunna anses ega
bindande verkan, äfven hvad vitesbestämmelserna
angår.

Stockholm den 8 mars 1890.

På utskottets vägnar:
G. THESTRUP.

Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16.

Bil. Litt. A.

OSCAR, med Guds Nåde, Sveriges, Norges, [Götes
och Wendes Konung.

Vår ynnest och nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig!

Hos oss har S. Nilsson i Carlsnäs, efter honom af Norra Skreflinge
kommum å kommunalstämma den 19 september 1886 lemnadt
uppdrag, i underdånighet anhållit att, sedan reglemente för brandcorpsen
inom kommunen blifvit af Eder faststäldt den 7 maj 1884,

samt kommunen å kommunalstämma ofvan förstnämnda dag
beslutat vissa ändringar i reglementet,

Oss täcktes till framtida efterrättelse fastställa reglemente för
ifrågavarande brandcorps; i anledning af. hvilken ansökning I inkommit
med infordradt underdånigt utlåtande af den 15 nästlidne januari
och deruti anfört: att reglementen af det slag som det ifrågavarande
väl plägat fastställas af Eder, men att, då på senare tider vid tillämpning
af viten, faststälde i sådana stadgar, den åsigt hos domstolarne
gjort sig gällande, att stadgarne saknade bindande verkan, I nu mera
ansett Eder förhindrade att meddela fastställelse å dvlika reglementen.

Då Vi nu i nåder låtit detta ärende Oss föredragas, hafva Vi
funnit ifrågavarande reglemente icke vara af beskaffenhet att utgöra föremål
för Vår pröfning.

Hvilket Eder till kännedom och vederbörandes förständigande i
nåder meddelas.

Stockholms slott den 25 februari 1887.

Under Hans Maj:ts

Vår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro
Dess tillförordnade Regering:

GUSTAF.

HENRIC LOVEN. C. v. OTTER. J. CHR. RICHERT.

V. L. Groll.

Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16. 5

Till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, angående
S. Nilssons ansökning om fastställelse af beslutade ändringar i reglementet
för brandcorpsen inom Skreflinge socken.

Vidimeras

Ex officio
P. Krok.

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 12 Käft.