Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21 (Utlåtande 1896:TfuA21 Andra kammaren tfua)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

N:0 21.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1896, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5
angående herr P. Waldenströms motion i fråga om
alkoholismens betraktande såsom en sjukdom m. m.

Till utskottet har blifvit öfverlemnad eu motion af herr P. Waldenström
med följande yrkande: att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
hemställa, det ville Kongl. Maj:t utreda i hvad mån alkoholism kan betraktas
såsom en sjukdom, samt hvad som i sådant fall kan och bör från
statens sida göras för att bereda alkoholister nödig sjukvård.

Såsom motiv för motionen anföres, att dryckenskap^ icke blott är
en last utan en sjukdom, som hör behandlas såsom sådan, och att staten
har så mycket större skyldighet att bereda alkoholister tillfälle till sjukvård,
som det allmänna har stora inkomster af handeln med de drycker,
som utgöra källan till sjukdomen.

Redan vid 1889 års riksdag afgafs i detta ämne i Andra Kammaren
af herr E. Wrétlind en motion, hvari han begärde, att Riksdagen skulle
ställa ett anslag af 100,000 kronor till regeringens förfogande för att i
mån af behof anordna eller understödja enskilda asyler, bvilka hafva till
syfte drinkares återupprättelse till normal kropps- och själsbeskaffenhet.
Statsutskottet uttalade i sitt utlåtande angående motionen sina sympatier
för asyler för drinkare, men ansåg ej lämpligt, att staten sjelf ombesörjde
anordnandet af dylika, hvarför utskottet tillstyrkte Riksdagen att på extra
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 18 Höft. (N:o 21.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

stat för ar 1890 anvisa och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp
af 25,000 kronor att på de vilkor, Kongl. Maj:t egde att bestämma,
användas till understöd åt enskilda, för drinkares kurativa behandling upprättade
asyler.

Utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren med den ändring,
att det ifrågavarande anslaget anvisades att på de vilkor, Kongl. Maj:t
egde att bestämma, användas dels till understöd åt enskilda, för drinkares
kurativa behandling upprättade asyler, dels till utgifning och spridning af
nykterhetsskrifter. Andra Kammaren deremot biföll en vid statsutskottets
betänkande fogad reservation af herr L. O. Larsson af innehåll, att Riksdagen
skulle på extra stat för år 1890 anvisa och ställa till Kongl. Maj:ts
förfogande ett belopp af 25,000 kronor att på sätt, Kongl. Maj:t pröfvade
lämpligast, användas för nykterhetens befrämjande. Riksdagens skrifvelse
blef författad i öfverensstämmelse med Andra Kammarens beslut.

Skälet dertill var, att man, i likhet med den ofvannämnda reservanten,
ansåg olämpligt att anslå medel till enskilda asyler, som ej funnes. Men
af frågans behandling framgick, att man erkände nyttan af alkoholisters
behandling i asyler, och att man var villig att lemna understöd åt sådana,
om de på frivillig väg upprättades.

Fyra år efteråt, eller år 1893, fick Riksdagen tillfälle att i handling
visa sin offervillighet för saken. Till nämnda års Riksdag inkommo herrar
S. J. Boéthius och K. E. Holmgren med en motion, hvari begärdes ett
understöd för år 1894 af 2,000 kr. till ett räddningshem för drinkare vid
Sans-Souci invid Upsala, hvilket hem var upprättadt på enskild väg tvenne
år förut.

Statsutskottet, som tillstyrkte anslaget, yttrade i sitt betänkande: »Då
räddningshemmet vid Sans-Souci, att döma af motionärernas redogörelse för
dess organisation och verksamhet, synes vara att hänföra till sådana asyler,
till förmån för Indika utskottet år 1889 uttalade sig och med afseende å
hvilka jemväl Riksdagen i dess helhet stälde sig ganska gynsam, samt det
nu endast är fråga om ett jemförelsevis obetydligt statsbidrag för att sätta
hemmet i tillfälle att, under fortsatt verksamhet efter hufvudsakligen enahanda
måttstock som hittills, samla större erfarenhet att lägga till grund
för en blifvande utvidgning, har utskottet ansett sig böra biträda motionärernas
förslag, sådant detsamma nu föreligger.»

Statsutskottets förslag bifölls af begge kamrarne, och Riksdagen har
sedan hvarje år beviljat 2,000 kr. till den nämnda anstalten.

Utskottet vill i förbigående nämna, att asyler för alkoholister finnas

Andra Kammaren* Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21. 3

upprättade i flere andra länder, såsom England, Frankrike, Tyskland, Schweiz,
Förenta Staterna och Norge.

Utskottet anser ej nödigt att redogöra för de skäl, som visa, att alkoholister
i allmänhet höra behandlas å sjukvårdsanstalter. Såsom kändt är,
intagas och vårdas en del alkoholister på de offentliga sjukhusen och hospitalen.
Enligt statistiken för år 1893 intogos samma årå de förra G64 personer
för »Alcoholismus chronicus, Delirium tremens» och å de senare 63 st. för
sinnessjukdomar, uppkomna genom missbruk af spritdrycker (Bidrag till
Sveriges officiella statistik för år 1893. Helso- och sjukvården I. tab. 13
sid. XXVI: 120 och II. tab. 0 sid. 13). Men alla dessa patienter äro endast
sådana, som genom nämnda missbruk lida af svårare sjukliga förändringar i
vissa organ er af kroppen. Flertalet af dem, som lida af alkoholism och
vilja begagna sig af kurativa medel häremot, kan icke vinna inträde å de
offentliga sjukhusen och hospitalen.

Så vidt utskottet har sig bekant, finnes i vårt land icke någon
annan enskild sjukvårdsanstalt för alkoholister än den vid Sans-Souci. Angående
denna anstalt är utskottet i tillfälle ''lemna följande upplysningar.

I första provinsialläkarens i Upsala län årsberättelse till medicinalstyrelsen
för år 1894 finnes införd en redogörelse för samma år angående
räddningshemmet Sans-Souci. Af densamma inheratas, att å hemmet, som
står under en styrelse, tillsatt af Upsala läns nykterhetsförbund, vårdats 7
personer, af hvilka 4 voro under året nyintagna. Vid årets slut qvarlågo
3. Af de utgångna ausågos 3 vara friska eller förbättrade samt 1 oförbättrad.
Sedan hemmet den 14 november 1891 började sin verksamhet,
hafva der vårdats 21 personer, af hvilka IS utgått och 3 äro qvar. Af
dessa 18 äro 11 friska eller förbättrade, 3 oförbättrhde (af hvilka 2 efter
någon tid aflidit), 2 återfallna (den ene efter 13, den andre efter 6 månader);
om 1 har hemmet ingen kännedom, enär han afrest till Amerika; 1
har afbrutit kuren.

Genom bref af den 28 sistlidne februari från hemmets föreståndare
herr C. Schwalbe har utskottet vidare inhemtat, att under loppet afår 1895
ingingo förfrågningar angående vård å hemmet för 25 patienter, som under
längre eller kortare tid ansågos. behöfva behandling för alkoholism. Af
dessa vårdades samma år å hemmet 7 patienter (dessutom 3, qvarvarande
från 1894). Under år 1896 till brefvets datum hade ingått förfrågningar
angående 10 patienter*. För 7 patienter hade inträde genast blifvit ifråga *

Enligt bref af den 12 april från hemmets läkare herr doktor T. Brunnberg hade anmälningar
eller förfrågningar ytterligare ingått om plats för 8 patienter.

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande N:o 21.

satt, men plats fans endast för eu patient samt för 2—3 om några månader.
Högst 6 patienter kunde samtidigt vårdas på hemmet.

Sammanställer man sistnämda uppgift om utrymmet å Saus-Souci med
de i förste provinsialläkarens i Upsala län årsberättelse för år 1894 lemnade
upplysningar angående hemmet, synes man kunna antaga, att inemot
1 år åtgår i medeltal för en kur på stället. Utskottet ville derjemte nämna,
att hemmet Sans-Souci står under tillsyn af Konungens befallningshafvande
i Upsala lån och vederbörlig läkare, samt att den för hemmets räkning
förvärfvade lägenhetens areal lär vara sådan, att den tillåter en utvidgad
verksamhet. Enligt hvad utskottet äfven förnummit, är dagafgiften för
patienter 2 kronor pr dag. Deraf följer måhända, att, om anstaltens ekonomi
tilläte att afgiften nedsattes, skulle ett vida större antal än hittills
söka inträde.

Huru otillräcklig denna anstalt är i sin nuvarande omfattning för att
uppfylla behofvet af sjukvård för sådana, som vilja och kunna begagna densamma,
ådagalägga ofvan gjorda meddelanden. Och än mer finner man
detta vid tanken på det stora g,ntal alkoholister, som ej kunna söka behandling,
derest ej kostnaden blifver billigare än å nämnda anstalt. Frågan är
särskilt behjertansvärd från den synpunkten, att det är ett af läkarne erkändt
förhållande, att alkoholism ej alltid är eu, blott genom egen skuld,
ådragen sjukdom, utan understundom grundar sig på nedärfda anlag eller
hvad man kallar medfödd sjuklig disposition.

Utskottet, som icke kan dela motionärens åsigt angående lämpligheten
och behofvet att hos Kongl. Maj:t begära utredning, i hvad mån alkoholismen
kan betraktas som en sjukdom, anser för närvarande tillräckligt att
föreslå en utredning angående lämpligheten att bereda tillfälle till sjukvård för
alkoholister i vidsträcktare mån än hittills, så att en större praktisk erfarenhet
må förvärfvas än den, som anstalten vid Sans-Souci i sitt nuvarande omfång kan
lemna, till ledning för bedömandet af de åtgärder, som möjligen ytterligare i
framtiden böra vidtagas. Utskottet anser för öfrigt, i likhet med statsutskottet
och Riksdagen 1889, att asyler för alkoholister ej böra upprättas af staten
sjelf, men å andra sidan, att sådana, upprättade af enskilda personer eller
nykterhetsföreningar, ej gerna kunna vidmagthållas utan biträde af det
allmänna.

Utskottet får derför med anledning af den i ämnet väckta motionen
hemställa,

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 21.

att Andra Kammaren för sin del beslutar, att
Riksdagen genom skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
att Kongl. Maj:t ville låta utreda, om och huru genom
statens åtgörande eller medverkan tillfälle till sjukvård
må kunna beredas alkoholister i vidsträcktare mån än
hittills å enskilda anstalter, för att derefter till Riksdagen
inkomma med sådant förslag, som utredningen
kan föranleda.

Stockholm den 28 april 1896.

A utskottets vägnar:

R. WALDENSTRÖM.

Reservation

af herr Waldenström, som ansett, att utskottets utlåtande bort hafva
följ ande lydelse:

Till utskottet har blifvit öfverlemnad — — — — Förenta Staterna
och Norge (lika med utskottet).

Hvad nu angår den frågan, om alkoholism är en sjukdom eller icke.
måste först enligt utskottets mening tillses, hvad med alkoholism förstås,
I sin verldsherömda bok om Alcoholismus chronicus säger framlidne generaldirektör
M. Huss:

»Med denna benämning betecknas sammanfattningen af de sjukdoms»yttringar
från nervsystemet, såväl dess psykiska som motoriska och sensitiva
sferer, hvilka, fortgående under kronisk form, ej stå i något direkt
»eller hufvudsakligt sammanhang med några, hvarken under lifstiden be»stämbara
eller efter döden för det obeväpnade ögat upptäckliga, förän d»ringar
i sammansättningen af nervsystemets vare sig centrala eller perife»riska
delar, och hvilka förekomma hos sådana, som längre tid, ihållande
»och i öfvermått njutit alkoholhaltiga drycker.»

Den frågan, om Alcoholismus chronicus är att anse såsom en sjukdom,
torde alltså icke behöfva diskuteras, så mycket mindre som våra allmänna

6 Andra Kammarens Tillfälliga Ulskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

sjukvårdsinrättningar mottaga till sjukvård patienter, sora lida deraf. Enligt
statistiken för år 1893 var antalet af patienter, som intogos på lasaretten
för »Alcoholismus chronicus, Delirium tremens» icke mindre än 608 män,
56 kvinnor. (Bidrag till Sveriges officiella statistik. Helso- och sjukvården I.
Medicinalstyrelsens berättelse för år 1893 tab. 13 sid. XXVI: 120).

Att missbruk af spritdrycker stundom vållar sinnesrubbning, är också
ett allmänt bekant faktum, och för sådana fall beredes sjukvård vid våra
hospital. Enligt de statistiska tabellerna intogos vid hospitalen i riket under
år 1893 för sådan sinnessjukdom 56 män, 7 kvinnor. (Bidrag till
Sveriges officiella statistik. Helso- och sjukvården II. Öfverstyrelsens öfver
hospitalen underdåniga berättelse för år 1893. Tab. 6, sid. 13).

Om dessa båda grupper kan alltså här icke blifva tal. Men med alkoholism
menas ock ofta ett drycken skaps b eg är, sota den dermed behäftade
trots alla föresatser och ansträngningar icke kan motstå. Angående denna
form af alkoholism hänvisar utskottet till den bilaga, som är fogad till
detta betänkande, äfvensom de yttranden af -professorerna Henschen och
Kjellberg, som äro anförda i herr Boetliii motion år 1893.

Huru en person i sådant tillstånd bör bedömas, torde ännu icke vara
eu afgjord sak. Som bekant, straffas han under närvarande förhållanden
med »böter för fylleri», när han faller för sitt olyckliga begär på ett förargelseväckande
sätt. Och om han blir alldeles förfallen, kan han dömas
till allmänt arbete. Emellertid börja allt flere och flere röster att höja
sig, som fråga, om detta är rätt, och om icke den arme drinkaren, som
kommit i ett sådant tillstånd, snarare bör behandlas såsom sjuk än såsom
brottslig, äfven om han — hvilket dock, såsom bilagan visar, icke alltid
är fallet -—genom eget förvållande bragt sig deri.

Denna åskådning har ock tagit sig uttryck i den mängd asyler för
drinkare, som i olika länder upprättats. Äfven i vårt land har på enskildt
initiativ eu sådan anstalt kommit till stånd i hemmet »Sans Souci» vid
Upsala, hvilket hem sedan några år åtnjuter understöd af statsmedel.

Angående verksamheten vid denna anstalt meddelar provinsialläkaren
i Upsala i sin berättelse till medicinalstyrelsen för 1894 (den senast tryckta)
följande uppgifter:

»A hemmet, som står under eu styrelse, tillsatt af Upsala läns nykterhetsförbund,
hafva under nämnda år vårdats 7 personer, af hvilka 4 voro
under året nyintagna. Vid årets slut qvarlågo 3. Af de utgångna ansågos
3 vara friska eller förbättrade samt 1 oförbättrad. Sedan hemmet den 14

Andra Kammarens Tillfälliga Utskolts (N:o 2) Utlåtande N:o 21. 7

november 1891 började sin verksamhet, hafva der vårdats 21 personer, af
hvilka 18 utgått och 3 äro qvar. Af dessa 18 äro 11 friska eller förbättrade,
3 oförbättrade (af hvilka 2 efter någon tid aflidit), 2 återfallna (den
ene efter 13, den andre efter 6 månader); om 1 har hemmet ingen kännedom
enär han afrest till Amerika; 1 har afbrutit kuren.»

Till yttermera visso har utskottets ordförande vändt sig i skrifvelse till
herr stadsläkaren T. Brunnberg i Upsala, som tjenstgjort såsom läkare vid
hemmet »Sans Souci» under alla de år, det varit i verksamhet, och han
har lemnat det högst behjertansvärda svar, som finnes bifogadt till detta
utlåtande.

Å andra sidan lärer det väl emellertid icke kunna förnekas, att det
måste vara förenadt med mycket stora svårigheter att afgöra, när och under
hvilka förhållanden dryckenskapen bör betraktas och behandlas såsom en
last och ett brott, eller när den bör anses och behandlas såsom en sjukdom.
Att göra alla supare till sjuklingar kan omöjligen vara rätt. Utskottet
har sig ock bekant, att frågan för närvarande inom läkarekretsar
såväl i som utom vårt land är föremål för liflig uppmärksamhet
och diskussion. Och det kan derför icke annat än dela motionärens mening,
att Kongl. Maj:t bör låta det vara sig angeläget att åstadkomma en,
så långt möjligt är, tillfyllestgörande utredning genom sakkunnige män.
På grundvalen af de erfarenheter, som blifvit gjorda vid anstalter och inom
läkarekretsar såväl i Sverige som i andra länder, torde man ock kunna komma
ganska långt i detta afseende. Och får utskottet derför med anledning af
motionen hemställa,

att Andra Kammaren må besluta, att Riksdagen
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes
Kongl. Maj:t låta genom sakkunnige män på grundvalen
af de erfarenheter, som dels inom Sverige
dels i andra länder vunnits, utreda, i hvad mån
personer, som lida af ett oemotståndligt dryckenskapsbegär,
kunna och böra anses såsom sjuklingar, samt
med anledning af de resultat, som en sådan utredning
kan leda till, föreslå för Riksdagen de åtgärder, som
böra från statens sida vidtagas för att bereda alkoholister
af nu nämnda slag lämplig sjukvård.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

Bilaga Ull herr Waldenströms reservation.

Hem Lektor P. Waldenström, Stockholm.

Till svar å Eder skrifvelse den 11 dennes anhåller jag få i korthet
meddela följande.

Med begreppet alkoholism förstå vi läkare en sammanfattning af alla
de fysiska och psykiska rubbningar i organismen, som uppkomma genom
missbruk af spirituösa. Vi betrakta under alla förhållanden alkoholismen
som en sjukdom sui generis, vare sig den uppträder under akut eller kronisk
form och oafsedt hvilka etiologiska moment ligga till grund för densamma,
antingen den träffar en fullt normal person eller etablerar sig hos
en individ med eu viss sjuklig predisposition eller med ärftliga anlag för
sjukdomen från närmare eller aflägsnare slägtled.

Vanligen betraktas ju alkoholismen uteslutande som en följd af spirituosamissbruk,
och utan vidare bryter man stafven öfver dylika patienter,
såsom sjelfförvållande till sin sjukdom och dess följder. Men analvseras
de olika fallen, finner man ofta, och kanske oftast, att äfven det ofvannärnnda
momentet, den ärftliga prsedispositionen, måste tagas med i beräkningen
såsom en bidragande eller framkallande sjukdomsanledning. Detta etiologiska
moment är ju, som vi veta, en vigtig patogenetisk faktor i alla sjukdomar
och får aldrig lemnas ur sigte, der det gäller att bedöma en sjukdoms
uppkomst och utveckling. Ett exempel härpå är den form af alkoholism,
som vi kalla Dipsomani. Dipsomanen eller periodsuparen lider af en verklig
psychos, oftast ärfd från närmare eller aflägsnare slägtled. Han vill ej falla,
han gör de mest aktningsvärda försök att motstå den dominerande åtrån efter
spritdrycker såsom det enda medlet, som förmår släcka den olidliga törsten
och skingra den tryckande ängslan, som ansätter honom vid vissa tider, men
dukar dock slutligen under och faller till sin stora sorg för frestelsen. Ej
är här spritbegäret någou last, och ej är en dylik olycklig varelse fullt tillräknelig
för sitt handlingssätt. Den mentala ompröfningen är upphäfd, och
hjernan eger ej förmåga att kontrollera vare sig tankar eller handlingar. Han
står på gränsen till sinnessjukdom. Dylika patienter äro ganska allmänt

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

förekommande. Härmed vill jag nu icke hafva sagt, att alla de olika former,
hvarunder alkoholismen uppträder, äro beroende af en dylik ärftlig belastning
eller en medfödd sjuklig disposition, men jag vill framhålla, att
dylika degenererade varelser ej få kallas lastbare supare, och att de, på grund
af hvad jag nämnt, måste anses mindre tillräknedgå, i synnerhet i jemförelse
med andra supare, som ej hafva ärft denna obetvingliga impulsiva drift, som
vi finna hos dipsomanerna. Den enda möjliga räddningen för dylika
svåra fall är isolering under en längre tid, ju längre desto bättre, i lämplig
anstalt, afsedd för dylikt ändamål. Endast på sådant sätt kunna de periodiska
anfallen småningom försvinna, och hjernan skonas från de eljest allt
oftare påkommande skakningar, som sjukdomen har med sig. Mången patient
af denna typ har utskrifvits från asylerna fullt återstäld till kropp och
sinne. Och lika väl som staten offrar flere millioner kronor på asyler för obotligt
sinnessjuka, lika väl synas mig dessa dipsomaner vara förtjente af skydd
och hjelp från statens sida, då de så kunna återföras igen till samhället och
familjen med återvunna själs- och kroppskrafter.

Den läkarevård, som egnas våra patienter, är naturligen lämpad efter
hvars och ens sjukdomstillstånd: arbete, flitig rörelse i det fria, god och
kraftig kost jemte bad och medicin, der sådan är indicerad. I lämpliga fall använder
jag den hypnotiska suggestionen, som jag funnit vara ett godt hjelpmedel
i månget fall. Enligt min erfarenhet verkar denna metod särdeles
lugnande och stärkande på hjerna och nervsystem. Den kan betvinga, i
månget fall, patientens sjukliga törst och dermed sammanhängande längtan
och åtrå efter spritdrycker, som förr utgjorde det enda hjelpmedlet vid de
återkommande perioderna. Den är och förblir, denna metod, ett värdefullt
hjelpmedel vid behandling af alkoholister.

I eder skrifvelse frågar ni mig, herr lektor, om de 11 såsom »friska och
förbättrade» utskrifna varit sådana, att de kunnat motstå rusdryckernas frestelse.
Derpå kan jag svara Er med ja. Blott en har återfallit. 2 af dessa
11 äro döda i mellankommande sjukdomar. De öfrige åro fortfarande fullt
friska, arbetsföra och fria från sitt rusdrycksbegär. Jag kan för öfrigt upplysa
Eder, att af de 28, som vårdats i vårt hem »Sans Souci» under de 5
år, som hemmet haft sin verksamhet, 24 utgått, deraf 13 såsom friska eller
förbättrade och fortfarande fria från sitt rusdrycksbegär. 4 äro qvarliggande
'' å hemmet. Tillsammans hafva 65 anmälningar eller förfrågningar inkommit,
och deraf i år redan 18. Vi kunna ju sålunda våga hoppas, att vår anstalt
vunnit förtroende; skada blott, att utrymmet är så ringa och våra resurser
äro sa små. Vi hoppas dock, att vårt exempel skall verka uppmuntrande,
lull. till lliksd. Urat. IS!)/!. 8 Samt. 2 Afl. 2 Hand. 18 Haft.. 2

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

så att flere anstalter för alkoholisters behandling så småningom skola komma
i gång. Bäst dock, att staten ej tager hand om saken helt och hållet.
Min tanke är, att de enskilda nykterhetssällskapen bäst ordna om dylika inrättningar,
då det visat sig, att det personliga intresset för'' nykterhetssaken
är ett vigtigt och kanske det vigtigaste inlägget vid ett rätt och effektivt
handhafvande af dessa räddningshem.

Förlåt nu min långrandiga redogörelse. Mycket vore att tillägga, men
det sagda må vara nog och kanske mer än nog. Ni sjelf, herr lektor, är
ju så inne i dessa frågor, och hoppas vi alla, som äro intresserade för saken,
att ni för den fram till det mål, som är gagneligast.

Vill staten blott räcka en hjelpsam hand, der det behöfves, torde nog
dessa stackars sjuklingar få det drägligare och bättre, än de hittills haft det.

Med sann högaktning

Upsala den 12 april 1896.

Tyko Brunnberg.

Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1896