Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1895:TfuA7 Andra kammaren tfua)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

iV:o 7.

Ank. till Eiksd. kansli den 14 mars 1895, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, ifråga
om skrifvelse till Kongl. Maj;t med begäran om utarbetande
och framläggande af förslag till vissa ändringar i förordningen
den 11 oktober 1889 angående kontroll ä tillverkningen
af margarin samt å handeln dermed.

I en inom Andra Kammaren väckt och till behandling af dess
andra tillfälliga utskott öfverlemnad motion, n:o 117, har herr P. O.
Lundell föreslagit, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta förslag till sådana förändringar
i kongl. förordningen den 11 oktober 1889 angående kontroll
å tillverkning och handel med margarin, att dels restaurationer och
andra matförsäljningsställen, der margarin serveras, underkastas ungefärligen
samma bestämmelser i fråga om anslag i lokalerna och etikettering,
som bestämmes för handelslokal, och dels att i angifna författning
införas lämpliga bestämmelser rörande kontroll å tillverkning och försäljning
af margarinost, samt att Kongl. Maj:t måtte till nästa lagtima
Riksdag inkomma med förslag till angifna lagbestämmelser».

Såsom stöd för den förra delen af sin anhållan anför motionären,
att klagomål försports öfver eu del bristfälligheter i vår lagstiftning
angående tillverkning och handel med margarin. Å restaurationer och
matförsäljningsställen blefve margarin i stor utsträckning använd till
Bill. till Eiksd. Prof. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Httft. (N:o 7). 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

servering åt spisande gäster, utan att vår lagstiftning egde några bestämmelser
rörande margarins försäljning å dylika ställen. Då bestämda
lagbestämmelser funnes derom, att, vid margarins försäljande i salubod,
derstädes skall finnas anslag i lokalen och etiketter å kärl, m. fl., bestämmelser,
som skola förebygga utöfvande af bedrägeri i fråga om
försäljningen af margarin; så syntes konseqvensen fordra, att ett dylikt
skydd äfven tillförsäkrades dem, hvilka köpa margarin å restaurationer
och matförsäljningsställen utan att veta annat, än att de erhålla natursmör,
och ehuru man i allmänhet erkände margarin såsom ett dugligt
och för helsan oskadligt födoämne, så syntes dock sådana omständigheter
stundom kunna vara för handen, att förtärandet deraf kunde
hafva menliga följder för personer med mindre god helsa samt utan
vana att förtära margarin.

De skäl motionären sålunda anfört för sin anhållan, att sådana
förändringar i kongl. förordningen den 11 oktober 1889 angående kontroll
å tillverkningen af margarin och handeln dermed infördes, attrestaurationer
och andra matförsäljningsställen, der margarin serveras, underkastas
ungefärligen samma bestämmelser i fråga om anslag i lokalerna och
etiketieriug, som bestämts för liandelslokal, synas utskottet ej vara af
den art, att de motivera nämnda anhållan. Motionären medgifver, att
man i allmänhet erkänner margarinet såsom ett dugligt och för helsan
oskadligt födoämne, men inskränker strax derpå detta yttrande genom
tillägget, att stundom sådana omständigheter »synas» vara för handen,
att förtärandet af margarin kan hafva menliga följder för personer med
mindre god helsa samt »utan vana att förtära margarin»; Den hittills
både af erfarenheten och genom vetenskapliga undersökningar vunna
åskådningen om margarinets betydelse ur hygienisk synpunkt är den,
att margarinet är ett särdeles lättsmält fett, som i lättsmälthet närmar
sig godt natursmör, och att det, infördt i tarmkanalen, i långt högre
grad upptages i organismen än vanligt djurfett, detta beroende på det
enkla skälet, att, vid dess beredning af djurfett, dettas svårsmältaste
beståndsdel, stearinet, afskiljes, så att endast de lättsmältare fettarterna,
margarin och olein, ingå i margarinsmörets sammansättning. Under sådana
förhållanden synes motionärens ofvan citerade, obestämda och ej
på några bevis stödda, mindre fördelaktiga omdöme om margarinets
värde ur hygienisk synpunkt icke böra anses vara af någon betydelse
för den föreliggande frågans afgörande. Hvad åter motionärens påstående,

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

att ett sådant skydd, som vid margarinets försäljning i handelslokaler
förefinnes, borde äfven komma dem till del, som köpa margarin å restaurationer
och matförsäljningsställen utan att veta annat, än att de köpa
natursmör, så synes det utskottet, som om den nödvändiga konseqvensen
af en sådan fordran blefve, att ett särdeles stort antal varor, som å
restaurationer och matförsäljningsställen försäljas, borde underkastas en
liknande kontroll. Det gäller nemligen om ett stort antal bland dem
— och utskottet vill som exempel på sådana varor blott anföra några
få: konjak, viner, kaffe, té, chokolad — att de synnerligen ofta äro
underkastade förfalskningar, ofta i så hög grad, att de utgöra helt andra
varor än de, under hvilkas namn de försäljas. Då nu dessutom erfarenheten
till fyllest visat, att ett ej ringa antal af dessa förfalskningar
ej sällan kunna vara af verkligt helsovådlig beskaffenhet, synes tillbörligt,
att sådana varor i främsta rummet blefve föremål för en dylik kontroll,
derest en effektiv sådan vore möjlig att vinna, hvaremot en kontroll
af ifrågavarande beskaffenhet icke synes utskottet af behofvet påkallad
för en vara sådan som margarinet, hvars förtärande ej i någon
mån visat sig medföra helsovådliga följder.

Till stöd för den senare delen af sitt förslag, nemligen att i den
ofta citerade förordningen införas lämpliga bestämmelser rörande kontroll
å tillverkning och försäljning af margarinost, anför motionären,
att tillverkningen och försäljningen af s. k. margarinost alldeles icke
syntes beröras af margarinlagens bestämmelser, ehuru densamma vore
en produkt, som förhölle sig till af enbart mjölk tillverkad ost nästan
som margarin förhåller sig till natursmör. För vår mejerihandterings
sunda utveckling syntes derför betydande skäl vara för handen, att
äfven vissa lagbestämmelser utfärdades rörande kontroll å tillverkningen
samt handeln med margarinost, synnerligen som ett uraktlåtande häraf
kunde hafva ganska menlig inverkan på utvecklingen af vår ostexport,
samt att i fråga om ost likaväl som smör vissa garantier borde finnas
för att den, som vid inköp tror sig erhålla naturlig ost, icke i stället
erhåller en i viss mån förfalskad vara.

Utskottet har med afseende på den s. k. margarinosten inhemta!, att
den för närvarande fabriceras till betydligt mindre qvantitet än för ett eller
annat år sedan, och detta med anledning af tryckta ostpris. Dock angifves
tillverkningen uppgå vid de omkring 12 mejerier, som sysselsätta sig med
ostens framställande, till omkring 1,500 å 2,000 kilo dagligen. Den

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 7.

beredes på det sättet, att oleomargarin i smält och ytterst fint fördeladt
tillstånd genom emulsor jemnt fördelas i separerad mjölk, hvarefter
denna ystas. Den sålunda framstälda osten är genom god
smak och större halt af näringsämnen betydligt öfverlägsen den af
separerad mjölk annars framstälda osten. Den säljes under olika namn,
men endast undantagsvis under det, som hittills ansetts böra tillkomma densamma,
nemligen margarinost. I den diskussion, som vid mejeristmötet
i Stockholm 1894 angående margarinosten fördes, framhölls allmänt
»önskvärdheten deraf, att i lag påbjödes, att ost, hvari margarin ingår
som beståndsdel, skall benämnas marc/arinost och märkas med
tydlig stämpel, som angifver dess ursprung», och detta blef också mötets
i en utan reservationer antagen resolution uttalade åsigt.

I likhet med motionären anser utskottet, att margarinosten, alldeles
som margarinsmöret, i handeln bör bära sitt rätta namn, och
detta så mycket mer, som utskottet i likhet med motionären anser, att
dess exporterande till utlandet och försäljande derstädes som naturost
skulle kunna komma att skadligt inverka på vår export af naturost.
Ej heller kan utskottet finna, att margarinostens försäljande under sitt
rätta namn kan, åtminstone i längden, menligt inverka på margarinostens
handelsvärde, alldenstund dess verkliga värde till följd af välsmaklighet
och halt af näringsämnen är väsentligt större än skummjölksostens.
Slutligen bör ej heller vara med stora svårigheter förenadt
att införa en tillfredsställande kontroll såväl å tillverkningen som
handeln med margarinost, och har utskottet i detta hänseende tänkt
sig, att t. ex. en öfver hela osten nående stämpel borde temligen väl
skydda äfven mot svek i minuthandeln, såsom i diskussionen vid det
ofvan citerade mejeristmötet redan blifvit framhållet.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att motionärens förslag, att Riksdagen måtte
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
måtte låta utarbeta förslag till sådana förändringar
i kongl. förordningen af den 11 oktober 1889 angående
kontroll å tillverkningen af margarin och handeln
dermed, att restaurationer och andra matförsäljningsställen,
der margarin serveras, underkastas ungefärligen
samma bestämmelser i fråga om anslag i lokalerna
och etikettering, som bestämts för handelslokal,

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda;
men att

2:o) Andra Kammaren ville för sin del besluta att
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för kommande Riksdag framlägga
förslag om sådant tillägg till kongl. förordningen
af den 11 oktober 1889 angående kontroll å
tillverkningen af margarin och handeln dermed, att
lämplig kontroll äfven å tillverkning af och handel
med margarinost vinnes.

Stockholm den 14 mars 1895.

På utskottets vägnar:

S. J. BOÉTHIUS.

Bill. till Biksd. Prof. 1395. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Käft.