Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5

Utlåtande 1895:TfuA5 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

1

1/jI '' !.

If:o 5.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i
anledning af väckt förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om revision af markegängstaxorna samt
att prisen å de olika sädesslagen måtte bestämmas pr
100 kilogram.

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till utskottets
behandling hänvisad motion, n:o 50, hemställer herr C. H. Wittsell, »att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller om en revision af
markegängstaxorna samt att prisen å de olika sädesslagen bestämmas
pr 100 kilo i stället för, som nu sker, pr hektoliter.»

Till stöd för motionen anför motionären, att bestämmelserna om
upptagande i markegångstaxorna af sädesslagens pris pr hektoliter icke
alls stå i öfverensstämmelse med det inom landet vanliga sättet för
köp eller försäljning af de olika sädesslagen, dervid priset beräknas
pr 100 kilo; att allmänheten på grund af detta förhållande vid underrättelsen
om markegångsprisen ej kan få fullkomligt klart för sig, hvad
dessa utgöra efter det i handeln brukliga vigtsystemet, hvarjemte beräkningen
af priset pr hektoliter för markegångsdeputerade vid prissättningen
vållar ganska stora svårigheter; samt att dessutom i åtskilliga
läns markegångstaxor finnas upptagna en del föråldrade bestämmelser.
Motionären anmärker derjemte, att visserligen en del löner, tionde m. m.
utgå i hektoliter, men anser, att, derest det bestämdes, hvad en hektoliter
skall väga, så blefve det lättare, enklare och mera begripligt, om
prisen utsattes pr 100 kilo.

Utskottet vill ingalunda bestrida, att det gällande bestämningssättet
af markegangspriset för sädesslag pr hektoliter är en qvarlefva
från de tider, då sädesvarornas pris bestämdes efter rymdmått, utan
afseende på varans vigt, samt att detta beräkningssätt i allmänna
Bill. till Riksd. Prof. 1895. 8 Sami. 2 Afå. 2 Band. 5 Häft. (N:o 5). 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o o.

rörelsen numera utbytts mot prisbestämmelse efter vigt, till följd hvaraf
en förändring af markegångstaxorna, på sätt motionären hemstält, vore
önsklig, derest den nu kunde genomföras. Men något sådant lär för
närvarande knappast kunna ske på det sätt, motionären hemstält.

Markegångsprisen äro, såsom motionären äfven erinrat, bestämmande
för en del utgående löner och onera, hvilka skola utgå efter visst
rymdmått. Enligt kongl. kungörelsen af den 11 maj 1855, angående
grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande, skall dervid

bestämmas »det årspris,--hvarefter--de åt embete- och tjenste män

på lön indelta räntor och tiondeanslag, de allmänna verk och inrättningar,
kyrkor och fromma stiftelser tillhörande enahanda indelningar
och anslag, samt de, såsom ersättning för vissa hemman eller lägenheter
åtföljande besvär anvisade ränte- och tiondeanslag af nämnda beskaffenhet,
som icke blifvit till statsverket indragna, äfvensom alla kronans
behållna räntor och tionde, få af räntegifvarne lösas.» Sålunda uppbäras
t. ex. skattefrälseräntorna, der de ej äro inlösta, och alla frälseskatteräntor,
der spanmål är bestämd, efter visst rymdmått; detsamma är
äfven fallet med lösen för diverse persedlar på grund af äldre kontrakt
om militieboställen, likasom det ock torde vara händelsen med åtskilliga
enskilda aftal om persedellösen. Men den mest omfattande svårigheten
får dock måhända anses ligga i presterskapets löneregleringar enligt
kongl. förordningen af den 11 juli 1862 om allmänt ordnande af presterskapets
löneinkomster, jemförd med kongl. kungörelsen af den 11 maj
1855, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling. Enligt förstnämnda förordning skola presterskapets
löner utgå i penningar eller persedlar, af hvilka för Malmöhus län
såsom lönepersedel endast upptages spanmål, men för rikets öfriga
län flera eller färre räntepersedlar af dem, som enligt sistnämnda
kongl. kungörelse äro för orten bestämda, samt persedlarne utgå efter
tioårig medelmarkegång. Då nu dessa regleringar gälla för 50 år,
räknade från den efter löneregleringens fastställande näst inträffande
1 maj, samt alla ecklesiastika löner äro bestämda i visst rymdmått
spanmål, lär, så länge de nu faststälda löneregleringarne gälla, lösenpris
pr rymdmått för spanmål icke kunna ur markegångstaxorna borttagas.

Hade emellertid motionären i sin hemställan föreslagit, att jemte
prisuppgiften pr hektoliter skulle i markegångstaxorna jemväl upptagas
i särskild kolumn motsvarande pris pr kilo, så hade, enligt utskottets
förmenande, en sådan ändring af uppställningen kunnat ur allmänhetens
synpunkt vara både önskvärd och upplysande; men då så ej skett,
utan motionären begärt, att prisen skulle bestämmas pr 100 kilo

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

n ställa för» pr hektoliter, anser sig utskottet ej kunna tillstyrka bifall
till motionen i denna del.

Rörande åter motionärens hemställan om revision för öfrigt af
markegångstaxorna, möta dervid jemväl hinder i ofvan anförda bestämmelser
och särskildt i åberopade kongl. kungörelsen om grunderna
för markegångssättningen, hvilket torde framgå af hvad ur nämnda
kungörelse ofvan anförts. Väl är det förhållandet, att under punkten
l:o i gällande formulär för markegångstaxorna upptagna »rånte- och
kronotionde- samt dermed jemförliga persedlar» i de olika länens
markegångstaxor till antal och beskaffenhet variera högst betydligt,
så att de t. ex. i ett län (Hallands) upptaga 75 rubriker och i ett
annat (Kalmar) 67, under det de i Kristianstads län utgöra 14, i
Malmöhus 13 och i Blekinge blott 7, samt att sådana prisbestämmelser
der och hvar påträffas, såsom t. ex. för en säck, en ål, en lax o. s. v.
Men de många olika rubrikerna i länens taxor synas bero derpå, att
vissa sådana persedlar i olika orter antingen äro föreskrifna genom
särskild författning eller också ingå i gällande äldre kontrakts- eller
räntebestämmelser. Det har till och med inträffat, att kammarkollegium,
som enligt åberopade kongl. kungörelse om markegångssättningen eger
att utfärda formulär för markegångstaxorna, efter utfärdandet af det
i n:o 71 af svensk författningssamling för 1855 intagna formulär, i
särskilda skrivelser till länsstyrelser måst föreskrifva upptagande af
nya persedelrubriker, der sådant af en eller annan inträffad omständighet
funnits nödigt. Då nu förhållandena inom de särskilda länen äro
så olika, samt då persedlarnes antal och beskaffenhet synas bero på
en del äldre, men ännu gällande bestämmelser och aftal af olika
slag, har utskottet ansett sig ej heller kunna tillstyrka bifall till
motionen i denna del.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon
kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1895.

På utskottets vägnar:

S. J. BOETHIUS.