Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20 (Utlåtande 1895:TfuA20 Andra kammaren tfua)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

5T:o SO.

Ank. till Eiksd. kansli den 3 april 1895, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5,
i anledning af väckt förslag om skrifvelse till Kongl.
Maf.t med begäran om utredning och förslag i fråga
om förändradt och förbättradt pensioneringssätt för sjöfolk
och deras hustrur.

Vi; ITv■ i: ■ ■ .• ’ ■, ... .v.:,

I en till utskottet hänvisad motion, n:o 154, föreslår herr J. E. Behmer,
Datt Riksdagen behagade besluta aflåtande till Kongl. Maj:t af en skrifvelse
med begäran, att Kongl. Maj:t tager om hand och utreder frågan
om förändradt och förbättradt pensioneringssätt för sjöfolk och deras hustrur
samt med förslag derom inkommer till en blifvande riksdag».

Till förklaring af, att ett sådant förslag nu framstälts, ehuru Kongl.
Maj:ts proposition till innevarande riksdag om lag angående försäkring för
beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete innehåller en antydan
om, att Kongl. Maj:t redan har för afsigt att framdeles taga frågan
om sjöfolks pensionering om hand, anför motionären, att »de förhållanden,
som för närvarande existera angående sjöfolks pensionering, ovilkorligen
tarfva snar förbättring, hvilket framgår af, utom annat, det faktum, att
en allmän rörelse i denna rigtning pågår inom landets sjöfartsidkande
befolkning».

Såsom stöd för behofvet af förbättrad pensionering för sjöfolk anför
motionären, att det understöd, som sjömän kunna erhålla från sjömanshuskassorna,
till hvilka de under sin arbetstid få betala afgifter, är mycket
ringa och icke utdelas efter någon bestämd plan, utan »vid särskilda ömmande
omständigheter såsom fattighjelp», samt att i handelsflottans pensionsBih.
till Riksd. Prof. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Häft. (N:o 20). 1

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

anstalt blott finnas 170 pensionsrum å 160 kr. för ]:sta klassen (befälhafvare
med examen) och 780 pensionsrum a 60 kr. för menige män
bland sjöfolket.

Ett medel att »jemförelsevis lätt» åstadkomma en förbättring i denna
pensionering anser motionären erbjudas af »de rätt betydande kassor, som
redan nu finnas för ändamålet tillgängliga», hvarmed han förmodligen
afser de af sjömanshusen och handelsflottans pensionsanstalt handhafda
kassorna. Han synes sålunda åsyfta en förändring i dessa kassors förvaltning,
men har härom icke framstält något bestämdt förslag, utan endast
framkastat såsom en möjlighet »att staten med öfvertagande af dessa
kassor och med erhållande af något högre afgifter från de sjöfarande samt
antagligen derutöfver något tillskott från Riksdagen ombesörjer pensionerna,
som då böra ställas till antal och storlek tillräckliga».

Enligt den nya arbetareförsäkringskoiniténs den 30 mars 1893 afgifna
utlåtande och förslag skulle personer hörande till besättning å svenska
fartyg samt de befälhafvare å sådana fartyg, hvilkas årslön ej uppginge
till 1,800 kr., anses innehafva försäkringspligtig anställning och
sålunda åtnjuta den pensionsrätt, som stadgas i af nämnda komité framstälda
lagförslag, såsom det vill synas med bibehållande af den särskilda
pensionering, som nu förefinnes för denna yrkesklass. I sitt den 30
oktober 1894 afgifna utlåtande öfver komiténs förslag afstyrkte emellertid
kommerskollegium den föreslagna allmänna arbetareförsäkringens
utsträckning jemväl till sjöfolket, emedan det pensionsmärkesystem,
hvarpå denna hvilar, svårligen läte sig tillämpa på personer med
så rörligt yrke som sjömän, och på grund häraf uteslöt också Kongl.
Maj:t ur sin proposition till innevarande Riksdag om försäkringslag
hvad komiténs förslag innehöll om försäkring af sjöfolk. Den allmänna
rörelse för åvägabringande af ett förbättradt pensionsväsende, hvilken,
såsom motionären omnämnt, pågår inom landets sjöfartsidkande befolkning,
synes ej heller hafva till mål att bereda sjöfolket delaktighet i
den tilltänkta allmänna arbetareförsäkringen, utan i stället att utveckla
det redan befintliga särskilda pensionsväsendet för sjöfolk. Utskottet har
satt sig i förbindelse med det allmänna sjömannamöte, som rörande
denna fråga sistlidne 5 mars hölls i Nässjö, samt erhållit protokoll
öfver dettas beslut (se bilagan). Af denna handling framgår, att mötet
enhälligt uttalat sig för upprättandet af en allmän obligatorisk pensions -

Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

anstalt för sjömän, innefattande trenne klasser med pensioner af respektive
400, 300 och 200 kronor; att mötets flertal tänkt sig, att denna anstalt
skulle få öfvertaga ej blott de fonder, som tillhöra handelsflottans pensionsanstalt,
utan ock åtminstone en del sådana, som nu disponeras af sjömanshusen,
mot hvilket sistnämnda beslut emellertid trenne af mötets
deltagare reserverade sig; samt att mötet hoppades, att pensionskassan
skulle af staten kunna erhålla årliga bidrag.

Med afseende på sjömanshusens och handelsflottans pensionsanstalts
nuvarande uppgift och organisation anser sig utskottet böra meddela
några upplysningar.

Grunden till sjömanshusinrättningen lades 1748, och enligt det nu för
densamma gällande reglementet — af den 4 mars 1870 — skall ett sjömanshus
finnas i hvarje stapelstad och hafva under sig ett distrikt, hvars
omfattning bestämmes af kommerskollegium. Sjömanshusens uppgift är
tvåfaldig, nemligen dels att befordra ordning inom handelsflottan, dels att
utdela understöd åt behöfvande sjömän. De vigtigaste åligganden, som i
det förra hänseendet tillhöra sjömanshusen, äro: att föra register öfver
fartyg af 20 tons drägtighet eller derutöfver, hvilkas hemort är belägen
inom sjömanshusets distrikt; att ombestyra inskrifning vid sjömanshuset af
sjöfolk, som är kyrkoskrifvet i husets distrikt eller tjenstgör å inom detta
hemmahörande fartyg, hvilken inskrifning är obligatorisk för i ufrikes
sjöfart användt sjöfolk, men frivillig för sådant, som användes vid sjöfart
å inrikes ort; att medelbart eller omedelbart hafva hand om den för sjöfart
på utrikes ort obligatoriska, men för sjöfart på inrikes ort frivilliga
på- och afmönstringen af fartygsbesättningar; samt att utföra vissa funktioner
med afseende på värnpligtige sjömäns inställelse till vapenöfning.

Understöden, som utgå från sjömanshusen, äro dels årliga, dels tillfälliga:
Till de förra är berättigad sjöman, som behörigen erlagt sina

sjömanshusafgifter, om han blir oduglig till arbete och behöfvande, samt
enkor och minderåriga barn efter sådana sjömän; men dessa understöds
storlek är ej stadgad, utan beror af understödstagarens behof och hvarje
sjömanshus’ tillgångar. År 1884 — det enda från hvilket utskottet haft
tillgång på uppgifter rörande sjömanshusens ekonomi — uppgick hela antalet
dylika understöd till 8,504, hvaraf omkr. 4/0 tillfälle enkor och
barn och blott omkring 1/6 orkeslösa sjömän. Ungefär hälften utgjordes af
småsummor af högst 20 kr., blott omkring ''/10 T''ådde en storlek af mer än
50 kr., och endast ett af dessa årsunderstöd uppgick till 200 kr. Hela det
utdelade beloppet var 100,620: 26 kr. Angående de tillfälliga under -

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

stöden finnas inga föreskrifter. De utgå dels i mindre penningsummor
vanligen till nödlidande och kringvandrande sjömän, dels i form af omkostnader
för sjukvård. Hela summan af på detta sätt utdelade medel
utgjorde 1884 9,098: 07 kr.

Sjömanshusens ordinarie inkomster bestå dels i afgifter för hvarje
fartyg, som från svensk hamn afgår till främmande ort, hvilka afgifters
storlek beror på fartygets drägtighet (s. k. fonafgifter), dels i afgifter,
som, då besättning å svenskt, från utländsk ort ankommande fartyg afmönstras,
med vissa procent utgå af sjömännens aflöning (s. k. hyresafgifter).
Dessutom förekomma mera tillfälliga inkomster, såsom bötesmedel,
sportler, bidrag af respektive städer o. s. v., och slutligen hafva
de flesta sjömanshus betydande räntebärande fonder (år 1884 2,287,851: 02
kr.) af hvilka en del uppkommit genom donationer. Sjömanshusens inkomster,
en del af sportlerna oberäknad, utgjorde 1884 273,744: 95 kr.
Frånräknas härifrån de utbetalda understöden (109,718: 33 kr.), återstå
sålunda 164,031: 62 kr. Derutaf lades 84,028: 98 kr. till fonderna, det
öfriga eller 80,002: 64 kr. åtgick till förvaltningskostnader. Dessa uppgingo
dock i sjelfva verket till öfver 100,000 kr., enär de i summan
273,744: 95 kr. ej inberäknade sportlerna (omkring 20,000 kr.) utgöra
en löneförmån för de vid sjömanshusen anstälda embetsmännen. Hela
förvaltningskostnaden stiger sålunda till nästan lika mycket som kostnaden
för sjömanshusens understödsverksamhet, och lemnar man å sido
den med sportler bestridda förvaltningsomkostnaden ochjemför den öfriga
med sjömanshusens ordinarie årsinkomster, så visar det sig, att densamma
(80,002: 64 kr.) uppgår till omkring 8/9 af hvad tonafgifterna inbringa
(93,130: 44 kr.) och betydligt öfverstiger hyresafgifternas belopp
(54,974: 42 kr.). Huruvida förvaltningen genom större sparsamhet af
sjömanshusdirektionerna skulle kunna göras billigare, är något som utskottet
ej vågar yttra sig om, då det saknar tillfälle att i detalj undersöka,
hvilket arbete i olika sjömanshus kräfves af denna förvaltning. Då
sjömanshusens administration i väsentlig mån framkallas af deras befattning
med sjöfolkets inskrifning och mönstring, är den utan tvifvel till
nytta för sjömännen, hvilkas förbindelser med hemlandet derigenom betryggas,
hvarför det kan vara billigt, att sjöfolket sjelft något bidrager till
bestridande af omkostnaderna derför. Men visserligen är en del af denna
administration (t. ex. befattningen med de värnpligtige) af sådan art, att
den med afseende på andra samhällsklasser handhafves af statsmyndigheter
och ej, såsom i detta fäll, af institutioner, som underhållas genom

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

afgifter af enskilde (redare och sjömän). Detta föranledde 1884 års arbetareförsäkringskomité,
som underkastade sjömanshusinstitutionen en noggrann
undersökning, att föreslå, det till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader
bidrag måtte lemnas af statsmedel att årligen utgå till hvarje
sjömanshus med högst 40 procent af förvaltningsutgifterna, hvilket enligt
komiténs beräkning skulle kräfva ett årligt anslag af omkring 30,000 kr.
I detta förslag instämde den s. k. sjöfartsnäringskomitén i betänkande den
12 september 1890, och det har äfven tillstyrkts af kommerskollegium.

Handelsflottans pensionsanstatt grundades 1864. Den är helt och hållet
grundad på statsanslag, så att sjömän, som i 25 år varit inskrifna på sjömanshus,
under denna tid hufvudsakligen tjenstgjort å svenskt fartyg i
utrikes sjöfart och uppnått behörig ålder (55 år), utan några inbetalningar
från deras sida,: äro berättigade till pensioner, nemligen i lista klassen
(befälhafvare med kaptensexamen) på 160 kr., i andra klassen (befälhafvare
med styrmansexamen) på 120 kr., i tredje klassen (oexaminerade
befälhafvare, styrmän och maskinister) på 100 kr. och i fjerde klassen (öfrigt
sjöfolk) på 60 kr., dock endast i mån af att anstaltens tillgångar det
medgifva. Dessa äro emellertid så begränsade, att de pensionssökande,
enligt uppgift från pensionsanstalten, inom de tre högsta klasserna nu
måste vänta 4 å 5 år, innan pensionsbref för dem utfärdas. Pensionsrummens
antal är nu bestämdt till 170 i hvardera åt de tre högre klasserna
och till 780 i den fjerde klassen. Hela den summa, som 1894
utdelades i pensioner, belöpte sig till 112,228: 34 kr. Ehuru, såsom ofvan
är nämndt, sjömännen ej behöfva göra några inbetalningar till pensionskassan,
kunna de dock i viss mån sägas bidraga till densamma. Före
1667 egde nemligen besättningen på hvarje fartyg att fraktfritt medföra
en viss qvantitet varor, som den åtminstone gjorde anspråk på att tullfritt
få införa; och utgjorde den vinst, sjömännen derpå kunde skörda, en del
af eller till och med hela deras lön, men i 1667 års sjölag blef denna
s. k. Röring» afskaffad, mot att sjömännen tillerkändes en viss ersättning,
som skulle utgå af tullmedel. Denna ersättning, som äfven kallades
Röring», utbyttes vid pensionskassans inrättning mot en del af de statsanslag,
hvarpå denna grundades.

År 1886 gjorde statsrevisorerna en hemställan, huruvida ej det för
handelsflottans pensionsanstalt gällande reglementet borde ändras i syfte
att bereda högre ^pensionsbelopp, och med anledning så väl häraf som af
åtskilliga framställningar från sjömanskretsar om att den till sjömanshusen
ingående hyresafgiften måtte utbytas mot obligatoriska afgifter till en

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts, (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

särskild pensionering af sjöfolk, uppdrog Kongl. Maj:t 1886 åt 1884 års
arbetareförsäkringskomité att undersöka hithörande frågor. I det utlåtande,
som komitén till följd häraf den 5 december 1888 afgaf rörande så väl
sjömanshusens som handelsflottans pensionsanstalt, af styrk tes hyresafgiftens
borttagande från de förra och utbytande mot tvångsafgifter till en särskild
pensionering af sjöfolk på den grund, att komitén ämnade framställa
förslag om en för alla klasser obligatorisk ålderdomsförsäkring, och en
dubbel tvångsförsäkring af sjöfolket ej kunde ifrågasättas. Komitén ansåg
också så väl handelsflottans pensionsinrättning som sjömanshusen vara
understödsanstalter af helt annan karakter än den tillämnade allmänna
ålderdomsförsäkringsanstalten och derför vid sidan af denna kunna och
böra bestå, hvarför den inskränkte sig till att föreslå vissa ändringar i
gällande reglementen för sjömanshusen och handelsflottans pensionsanstalt.
öfver dessa förslag har kommerskollegium den 22 december 1892 afgifva
ett utlåtande, i hvilket bland annat föreslås genomgripande ändringar
i nu gällande reglemente för sjömanshusen, men har Kongl. Maj:t ännu
ej fattat beslut i ämnet. s| Det af 1884 års komité anförda skälet mot att
en särskild obligatorisk pensionsanstalt skulle få öfvertaga sjömanshusens
hyresafgifter kan åter anses hafva förfallit, sedan nämnda komités förslag
om eu allmän ålderdomsförsäkring ej ledt till något resultat, och Kongl.
Maj:t uteslutit sjöfolket ur den nu föreslagna lagen om allmän arbetareförsäkring.

Sedan utskottet härmed redogjort för de förhållanden, som synts det
i främsta rummet hafva betydelse för den föreliggande frågans bedömande,
går det nu att uttala sin mening angående motionärens förslag. I likhet
med Kongl. Maj:t, kommerskollegium och intresserade sjöinanskretsar
anser utskottet, att sjömännens egendomliga yrkesförhållanden göra lämpligt,
att deras pensionering skiljes från den allmänna arbetarepensioneringen
och anordnas enligt särskilda grunder. Men just till följd häraf synes
det också utskottet, som om denna fråga skulle kunna lösas oberoende af
den allmänna pensionsfrågan och derför — i enlighet med motionärens
önskan — med första bör tagas under behandling. Sjöfolkets för det
allmänna så nyttiga samhällsklass torde i mer än vanlig grad hafva behof
af, att dess ålderdomsförsörjning på ett tillfredsställande sätt ordnas,
ty dels är sjömannens yrke synnerligt slitande, dels medför den skarpa
motsatsen mellan afspärrningen ombord och det fria lifvet i hamnplatserna
för honom alldeles särskilda frestelser till misshushållning och dels torde

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Nio 20. 7

den tillbakagång, som på senare tider inträdt i segelsjöfarten, i ej oväsentlig
grad för denna klass hafva minskat tillfället att göra besparingar.'''' På
grund häraf och ehuru Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att äfven af
eget initiativ egna denna fråga nödig uppmärksamhet, synes det utskottet
vara lämpligt, om Riksdagen genom att instämma i motionens syfte visade
sig behjerta det aktningsvärda intresse, som sjöfolket sjelft lagt i dagen
för att åt sig bereda en mera betryggande ålderdoms- och invaliditetsförsörjning.
Huru detta mål bäst skall uppnås, huru stora pensionsbeloppen
och pensionsafgifterna böra vara, och huruvida och i hvad
mån staten bör lemna bidrag utöfver dem, som nu ingå till handelsflottans
pensionsanstalt, — derom anser sig emellertid utskottet ej
kunna föreslå kammaren att nu uttala sig, då för dessa frågors lösning
fordras en statistisk utredning, som det ej varit utskottet möjligt att
åstadkomma. Ej heller vågar utskottet fälla något omdöme angående
frågan, om och i hvad mån sjömanshusens tillgångar böra öfverflyttas på
en allmän pensionsanstalt för sjöfolk, ty härom torde dels utlåtanden böra
infordras från sjömanshusen sjelfva, dels beskaffenheten af dessas fonder
behöfva utredas, så att det t. ex. blir klart, om någon del af dessa utgöras
af donationsmedel, hvilka ej åro för ändamålet åtkomliga, hvilket
allt utskottet hvarken haft befogenhet eller tillfälle att utföra. Deremot
vill det synas utskottet, som om handelsflottans pensionsanstalt skulle
kunna uppgå i den ifrågasatta allmänna pensionsinrättningen. Nämnda anstalt
är visserligen nu afsedd blott för sjöfolk, som å svenska fartyg tjenstgjort
i utrikes fart, men genom det uppsving, som den inrikes sjöfarten
genom ångbåtskommunikationen på senare tider tagit, torde skilnaden
mellan de båda sjömansklassernas yrkesställning i väsentlig mån hafva
minskats.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa, att
Andra Kammaren med bifall till motionen ville för sin del besluta,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda frågan
om förändradt och förbättradt pensioneringssätt af sjöfolk
och deras hustrur och derom framlägga förslag
vid en blifvande riksdag.

Stockholm den 2 april 1895.

På utskottets vägnar:

S. J. BOETHIOS. • i ,■

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

Bilaga.

Transsumt af protokoll, fördt vid sammanträde i Nässjö den
5 mars 1895 för öfverläggning beträffande frågan om
förändradt pensioneringssätt för sjömän.

§ 5-

Sedan ordföranden hemstält, att mötet behagade diskutera föreliggande
ämnet i den ordning frågorna voro uppstälda på ett af Helsingborgs
deputerade framlagdt program, hvilken hemställan af mötet bifölls,
föredrogos nu frågorna i följande ordning:

Första frågan lydde: År det önskligt att en ordnad pensionskassa
upprättas för sjöfolk af alla klasser?

Denna fråga blef utan diskussion med enhälligt ja besvarad.

Andra frågan: I huru många klasser bör pensionen utgå, huru
böra klasserna indelas, och huru stora pensionerna blifva i
hvarje klass?

föranledde en liflig diskussion, efter hvilken mötet enades om följande
svar: Pensionsklasserna böra vara tre: lista klassen innefattande kaptener
på grund af befälhafvarebref och dem som till sådant bref varit berättigade;
2:dra klassen omfattande maskinister och styrmän; och 8:dje klassen
eldare, matroser och öfrigt manskap. Hvad pensionsbeloppen beträffar,
ville mötet som ett önskningsmål uttala, att dessa i de skilda klasserna
kunde blifva respektive 400, 300 och 200 kronor.

Tredje frågan: Hvilka inkomster kunna för en sådan kassa påräknas? väckte

likaledes en sakrik och grundlig^ öfverläggning, under hvilken
skilda förslag framstäldes. Mötet beslöt afgifva följande svar: Handelsflottans
pensionsanstalts fonder, sjömanshusfonderna (dem undantagna, för
hvilka donationsvilkoren hindrade sådan användning), tonsafgifter (möjligen
förhöjda), pensionsafgifter af sjömännen i form af en bestämd årlig premie
samt årliga bidrag af staten.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

Konsulerna Lundgren och Fogelmark samt kapten Westman reserverade
sig mot beslutet om sjömanshusfondernas öfverflyttande till nya pensionskassan.

Fjerde frågan: Huru böra sjömännens pensionsafgifter beräknas?
Till en viss procent af årsförtjensten eller med en för hvarje
särskild klass bestämd olika årspremie?

Med hänvisande till det på förra frågan gifna svar öfverlemnar mötet
till den möjligen framdeles af regeringen utsedda komité att närmare
bestämma pensionsafgifterna.

Femte frågan: Vid hvilken ålder bör sjöman vara pensionsberättigad? Mötets

svar blef: Pensionsåldern bör sättas till 55 år, men om tillgångarne
så skulle médgifva, vore önskvärdt, att pensionsåldern för manskapsklassen
nedsattes.

Sjette frågan: Efter huru många års seglation bör sjöman vara
pensionsberättigad ? och

Sjunde frågan: Till hvilken minimitid bör årsseglationen bestämmas? behandlades

i ett sammanhang.

Svaret på dessa frågor utföll så: Till pension bör den vara berättigad,
som under 25 år varit inskrifven vid sjömanshus och under samma år
gjort sjötjenst å svenskt fartyg tillsammans minst 150 månader.

Åttonde frågan: Bör sjöman, som seglar i utländsk tjenst, äfven
blifva berättigad till pension, och efter hvad tid?

Mötet beslöt uttala den åsigten att beslutet i den föregående punkten
ej skall utgöra hinder för att svensk sjöman, som i 25 år varit inskrifven
å svenskt sjömanshus, minst 150 månader haft anställning å svenskt fartyg
samt i 25 år ordentligt fullgjort sina inbetalningar, må komma i åtnjutande
af pension, äfven om han derjemte varit anstäld å främmande
fartyg.

Nionde frågan: Bör sjöman, som i tjensten ådragit sig sådan
skada, att han är oförmögen att vidare till sjös tjenstgöra,
vara pensionsberättigad utan afseende på hans ålder och
seglationstid?

Mötet uttalade den åsigt, att han bör tillgodonjuta full pension, oafsedt
om han erlagt en eller flere årspremier, såvida han är af understöd
i behof.

Bill. till Riksd. Prot. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Käft.

Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

Tionde frågan: I huru många år bör sjöman, som uppflyttas
från lägre till högre pensionsklass, hafva erlagt denna senare
klassens högre årspremie för att få åtnjuta densammas
högre pensionsbelopp?
besvarades sålunda, att han bör vara berättigad till den högre klassens
pension efter att i 5 år hafva erlagt den deremot svarande årspremie.

Elfte frågan: Vid hvilken ålder bör sjöman vara skyldig att i
pensionskassan ingå?

besvarades så: Sjöman bör vara skyldig erlägga pensionspremie, så fort han
mönstrat och blifvit i sjömanshus inskrifven.

Tolfte frågan: Böra sjömansenkor och minderåriga barn erhålla
pension, och huru hög?

Mötet, som med stora sympatier omfattade denna fråga, beslöt uttala
den åsigten, att det vore högeligen önskvärdt, att enkor och barn efter
pensionsberättigad sjöman måtte komma i åtnjutande af så stor pension,
som tillgångarne kunna medgifva, men att mötet icke ville uttala sig om
dessa pensioners storlek, med trygghet öfverlemnande bestämmandet häraf
åt den komité, åt hvilken uppdrag kan blifva gifvet att uppgöra förslag
i frågan i sin helhet.

Trettonde frågan: Böra inrikes seglande sjöfolk mönstras och erlägga
hyresafgifter eller årspremier och derigenom berättigas
till pension?

Mötet uttalade önskvärdheten af att i inrikes fart sysselsatte sjömän
måtte blifva likstälde med dem i utrikes fart, men anser sig icke böra
uttala sig om de åtgärder, som behöfva vidtagas för vinnande af detta mål.

Boleri Bersén. Carl J. ödman. C. A. Callmer.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1896.