Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12 (Utlåtande 1895:TfuA12 Andra kammaren tfua)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1895, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i anledning
af väckt förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om åläggande för kongl. jernvägsstyrelsen
att inför näst sammanträdande Riksdag framlägga fullständig
stat.

T en till utskottet hänvisad motion, n:o 155, har herr O. Walter hemstält,
att »Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om åläggande
för kongl. jernvägsstyrelsen att inför näst sammanträdande Riksdag
framlägga fullständig stat, på det att landets representation må komma i
tillfälle att utöfva vederbörlig kontroll å hithörande angelägenheter».

Detta yrkande motiveras dels dermed, att »inom vida kretsar har uttalats
missnöje med det sätt, hvarpå nämnda styrelse sköter sina pligter
icke blott i administrativt hänseende, utan äfven när det gäller tillvaratagandet
af statens ekonomiska intressen» — till stöd för hvilken åsigts
befogenhet motionären framställer åtskilliga påståenden angående detaljer
inom jernvägsförvaltningen — dels dermed, att »kongl. jernvägsstyrelsen
synes handla mera sjelfrådigt än som torde vara förenligt med konstitutionella
former» — till hvilket förhållande motionären söker en förklaring
i »kongl. jernvägsstyrelsens säregna ställning, enär denna styrelse,
förunderligt nog, ännu står på extra stat och sålunda ej kan falla under
Riksdagens direkta kontroll».

Bill. till Riksd. Bröt. 1895. 8 Sand. 2 Afd. 2 Band. 11 Iläft. (N\o 12.)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

Utskottet får beträffande frågan om Riksdagens kontrollerande myndighet
med afseende på de penningmedel, som stå under kongl. jernvägsstyrelsens
förvaltning, erinra om följande.

Under de svenska statsbanornas första period tog Riksdagen i allmänhet
ej annan befattning med deras ekonomi, än att den anvisade nödiga
medel till jernvägsbyggnader och materiel, men i en skrifvelse af den 30
april 1867 anhöll Riksdagen hos Kongl. Maj:t »att få årligen mottaga förslag
å samtliga kostnader och utgifter, som äro förenade med trafiken å

statens jernbanor, upptagande jemväl tjenstemännens aflöning ----samt

att det förslag, som i detta afseende till nästa Riksdag afgifves, måtte innefatta
fullständig framställning rörande de vilkor, hvarunder tjenstemännen
komma att anställas». En i enlighet härmed affattad kongl. proposition
afläts också till 1868 års Riksdag, hvilken med anledning deraf dels faststälde
vissa vilkor för jernvägstjenstemännens anställning och grunder för
deras aflöning, dels till bestridande af omkostnaderna för jern vägstrafiken
förslagsvis på ordinarie stat anvisade ett visst belopp att utgå af trafikmedlen.
Genom de nämnda grunderna för aflöningsstaten indelades arfvodena till
jernvägspersonalen i fasta och föränderliga. De förra faststäldes 1869 till
sitt belopp och antal af Riksdagen. Med afseende på de senare stadgade
Riksdagen redan 1868 vissa löneklasser, men öfverlemnade åt Kongl. Maj:t
att i hvarje års lönestat bestämma antalet af med sådana föränderliga
arfvoden försedda tjenster, hvilket utan tvifvel berodde af statsbaneinstitutionens
egenskap af ett industrielt verk, som dertill var stadt i stark utveckling.
Vid 1869 års riksdag bestämdes emellertid inom hvilka löneklasser
arfvodena till dessa tjenster skulle utgå, så att, ehuru Riksdagen
ej bestämmer deras antal, den dock för hvarje tjenst faststält en maximioch
en minimilön, och vid samma tillfälle föreskrefs jemväl, att ny anläggning
eller byggnad af större omfattning äfvensom större utvidgning
af station eller bangård ej skulle vid redan till trafik upplåten statsbana
få företagas, förr än behofvet blifvit af Riksdagen pröfvadt och godkändt.
Om mindre sådana nybyggnader eller utvidgningar skulle åter enligt samma
Riksdags beslut Kongl. Maj:t ega att bestämma, och borde beräkning af
kostnaderna derför intagas i det förslag till specifik kostnadsstat för jernvägstrafiken,
som jernvägsstyrelsen hade att för hvarje år underställa Kongl.
Maj:ts pröfning och stadfästelse.

I den på detta sätt åvägabragta kontrollen öfver jernvägsförvaltningen
ansåg 1874 års Riksdag en skärpning af behofvet påkallad, alldenstund
kammarrättens granskning af nämnda förvaltning hufvudsakligen inskränkte
sig till en sifferrevision och Riksdagens revisorer ej medhunne att åt denna
gren af förvaltningen egna en så ingående uppmärksamhet, som kunde

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

vara behöflig. Angående sättet för denna skärpta kontrolls åvägabringande
gjorde dock Riksdagen ej något bestämdt uttalande, utan nöjde sig
med att i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t framkasta den tanken, att en
ständig kommission, sammansatt af några utom statens jernvägstrafik
stående personer, möjligen kunde få uppdrag att kontrollera handhafvandet
af denna trafik. Trafikstyrelsen afstyrkte emellertid en sådan
anordning, och 1876 års Riksdag ansåg sig ej heller böra hålla derpå,
men begärde i stället, att en komité af sakkunnige måtte före den årliga
statsrevisionen få granska jernvägsförvaltningen, på det att statsrevisorerna
i dess berättelse skulle kunna erhålla en behöflig ledning för
sin granskning. Sådana komitéer tillsattes också i enlighet med Riksdagens
önskningar 1876, 1877 och 1878, men 1879 års Riksdag förnyade
ej framställningen derom, och sedermera hafva de ej förekommit.
Den °af dessa komitéer, som tillsattes år 1876, uttalade i sin berättelse
den åsigten, att det vore oegentligt, att i riksstaten upptoges såväl bruttoinkomsterna
af jernvägstrafiken som utgifterna för samma trafiks underhåll,
och denna uppfattning gillades af 1877 års Riksdag, som med anledning
häraf i skrifvelse till Kongl. Maj:t förklarade, att det enligt Riksdagens
åsigt vore »vida lämpligare, om, med iakttagande deraf att arfvodesstaten
för trafikpersonalen hädanefter som hittills blefve af Kongl. Maj:t och Riksdagen
reglerad, i riksstaten allenast intoges den behållna inkomst, som
staten. kunde för året af jernvägstrafiken påräkna, dervid föregående års
nettovinst kunde läggas till grund för beräkningen». I enlighet härmed
föreslog Kongl. Maj:t och beslöt Riksdagen 1878, att, »med bibehållande af
den ordning, att frågor om förändring i gällande, af Kongl. Maj:t och
Riksdagen gemensamt antagna grunder för aflöning åt embets- och tjensteman
samt betjente vid statens jernvägstrafik komma att hädanefter som
hittills underställas Riksdagens pröfning», det för statens jernvägstrafik
erforderliga, beloppet ej vidare skulle under 6:te hufvudtiteln i riksstaten
upptagas, och denna anordning har sedermera bibehållits. Den
årliga omkostnadsstaten för statsbanorna, hvari ingår såväl arfvodesstat
som öfriga utgifter, behöfver sålunda från denna tid ej underställas Riksdagen.
Från och med 1881 upphörde jemväl Kongl. Maj:t att fastställa
nämnda stat — utom hvad angick arfvodesstaten — och då jernvägsstyrelsen
1882 anhöll om stadfästelse, förklarades i kongl. brefvet af
den 22 december samma år denna anhållan icke till något särskildt uttalande
föranleda. Statsrevisorerna gjorde emellertid 1892 anmärkning
mot detta förhållande, och med anledning deraf anhöll 1893 års Riksdag
i skrifvelse till Kongl. Maj:t, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida icke jernvägsst.yrelsen måtte åläggas att hvarje år uppgöra och

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

till Kongl. Maj:ts pröfning insända detaljerad omkostnadsstat att för näst
påföljande året tillämpas, och detta har sedermera också iakttagits.

Af denna historik framgår alltså:

att Riksdagen med afseende på sådana jernvägstjenster, som äro försedda
med fasta arfvoden, har lika stor befogenhet som med afseende på
andra statstjenster, men deremot med afseende på jernvägstjenster, försedda
med föränderliga arfvoden, så till vida har en mera inskränkt befogenhet
som den blott bestämmer löneklasserna och deras förhållande till tjensterna,
men Kongl. Maj:t bestämmer tjensternas antal, hvilket emellertid beror af
Riksdagens eget medgifvande; samt

att ej blott nya jernvägsanläggningar, utan ock större nybyggnader och
utvidgningar vid färdiga banor skola pröfvas och godkännas af Riksdagen,
men att för öfrigt omkostnadsstaten för jernvägstrafiken blott underställes
Kongl. Maj:ts pröfning och stadfästelse, detta beroende på Riksdagens egen
anhållan och eget beslut,

Om en sådan sakernas ordning icke skulle anses tillfredsställande,
synes emellertid ändring deri kunna vinnas utan att Riksdagen nu vidtager
den af motionären yrkade åtgärden.

Den 2 juni 1893 föredrogs nemligen inför Kongl. Maj:t. ett af kongl.
jernvägsstyrelsen utarbetad t förslag af den 26 november 1892 till nytt
aflöningsreglemente för jernvägspersonalen, men detta blef ej af Kongl.
Maj:t stadfäst, enär Kongl. Maj:t ansåg, att först en utredning borde
ske af de i mycket förändrade förhållanden, sona uppstått med afseende
på jernvägstrafiken; i stället tillsatte derför Kongl. Maj:t samma dag en
komité med uppdrag att »efter noggrann undersökning af jernvägsadministrationens
organisation och det sätt, hvarpå dess verksamhet i väsentliga
grenar utöfvas, dock tills vidare ej hvad taxeväsendet rörer, till Kongl.
Maj:t afgifva underdånigt betänkande äfvensom förslag ej mindre till ny
instruktion för jernvägsstyrelsen och nytt aflöningsreglemente för jernvägsstaten
än äfven till öfriga bestämmelser, som synas komiterade i fråga om
statsbaneförvaltningen böra meddelas». Häraf framgår sålunda, att en
undersökning af hela jernvägsförvaltningen -— taxeväsendet undantaget —
redan är anordnad, och har den, enligt hvad utskottet varit i tillfälle inhemta,
nu framskridit så långt, att en derpå grundad framställning
möjligen torde kunna väntas redan vid nästa Riksdag. 1 sådant fall uppnås
just det, som motionären åsyftat, i det Riksdagen då blir i tillfälle att
efter frågans behöriga utredning fatta beslut ej blott om de reformer, som
kunna vara behöfliga inom jernvägsförvaltningen, utan äfven om beskaffenheten
af den kontroll, som Riksdagen kan anse vara erforderlig med afseende
på denna förvaltningsgren.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12. 5

Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig sakna anledning
att ingå i pröfning af de särskilda påståenden, som motionären framstält
såsom bevis på behofvet af reformer inom jernvägsadministrationen, och
får, hvad angår motionärens yrkande, hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 mars 1895.

På utskottets vägnar:

S. J. BOÉTHIUS.

.......................... .......... «

Bih, till Riksd. Prof. 1895. 8 Samt 2 Afd. 2 Band. 11 Haft.