Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9 (Utlåtande 1893:TfuA9 Andra kammaren tfua)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 8 mars 1893, kl. 6 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i
anledning af väckt motion om skärpta bestämmelser för
försäljning af margarin.

Till utskottets behandling har öfverlemnats en i Andra Kammaren
af herr A. E. Petersson i Hamra väckt motion, n:o 53, hvari han föreslår,
»att margarin, hvars tillverkning icke är kontrollerad i enlighet
med Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 11 oktober 1889 samt kongl.
medicinalstyrelsens kungörelse af den 29 nov. 1889 angående de närmare
bestämmelserna för kontrollen, vid stadgadt vite ej må få hållas
till salu i Sverige».

Detta sitt förslag stöder motionären på det af honom uppgifna
sakförhållandet, att okontrollerad margarin får, till hvad myckenhet som
helst, under namn af norsk tillverkning tullfritt införas från Norge till
Sverige och obehindradt säljas i vårt land, hvarigenom den med svenska
margarinkontrollen afsedda garanti för god och sund vara går förlorad
för konsumenten, och de svenske margarinfabrikanterna, som måste underkasta
sig en dyrbar kontroll, derigenom blifva mycket ogynsammare
stälda än de norske, som ej besväras af någon liknande kontroll. Motionären
vill derför »påpeka» »eu så påtaglig oegentlighet» för att den må
»blifva rättad».

Såsom af motionen synes, har motionären hufvudsakligen rigtat sitt
förslag mot import af okontrollerad margarin från Norge, derifrån på
senare år stora mängder margarin införts till Sverige. Ensamt under
år 1892 infördes 615,167 kilogram. Under samma år infördes från andra
länder endast 1,595 kilogram margarin. Motionären anser, att denna

Bill. till Riksd. Prof. 18.93. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Häft. (N:o .9.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.

betydande import från Norge af okontrollerad margarin eger rum i strid
mot kongl. förordningen den 30 maj 1890 angående Sveriges och Norges
ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden, i hvilken förordnings 1 §
finnes bland andra följande, af motionären citerade, stadgande: »Får i
det ena riket vara frambringas endast af viss beskaffenhet eller är varas
tillverkning underkastad särskild offentlig kontroll, må införsel af sådan
vara från det andra riket ega rum endast så vidt varan uppfyller de i
det förra riket för densamma stadgade betingelser och kan vid införseln
underkastas sådan undersökning, som anses nödig för att kontrollera att så
är förhållandet». Om nu detta vore ett allmänt stadgande, som omfattade
all import både land- och sjövägen, så vore, enligt utskottets
uppfattning, den af motionären föreslagna åtgärden alldeles obehöflig.
Ty under nämnda förutsättning kunde följande motivering uppställas: I
Sverige är margarins tillverkning underkastad särskild offentlig kontroll,
derför må införsel af margarin från Norge ega rum endast så vidt den
uppfyller de i Sverige för margarins tillverkning stadgade betingelser.
Nu tillverkas i Norge margarin utan särskild offentlig kontroll, följaktligen
uppfyller icke den i Norge tillverkade margarinen de i Sverige för
margarins tillverkning stadgade betingelser och må alltså icke införas till
Sverige. Då nu ingen margarin af norsk tillverkning får införas till Sverige,
förrän den visas vara så kontrollerad, som i Sverige är föreskrifvet, och
då ingen annan margarin af svensk tillverkning än kontrollerad kan
hållas till salu; så följer häraf, att »okontrollerad margarin», vare sig af
norsk eller svensk tillverkning, icke kan hållas till salu i Sverige, såvida
gällande författningar efterlefvas. Från andra länder kan visserligen
okontrollerad margarin införas och till salu hållas. Men den höga tullen,
20 öre pr kilogram, och deraf beroende prisförhållanden skola sannolikt
verka derhän, att ingen nämnvärd myckenhet kommer att från dessa
håll införas, helst antagas kan, att allmänheten föredrager den inhemska
kontrollerade framför den icke kontrollerade utländska varan, i synnerhet
så länge priset å den förra icke är högre än å den senare. Under
sådana förhållanden är förbud mot försäljning af okontrollerad margarin
obehöflig^

Sådan bevisföring vore utan tvifvel rigtig, om den antagna förutsättningen
vore rigtig, nemligen om det anförda stadgandet i § 1 af
mellanrikslagen vore ett allmänt stadgande. Men så är icke förhållandet.
Det afser blott handelsgemenskapen landvägen mellan de förenade rikena,
men eger ingen tillämpning på införseln sjövägen, på hvilken väg margarin
utan afseende på partiets storlek får införas tullfritt och utan
kontroll; hvadan det vore betydelselöst att stadga förbud eller öfva

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.

kontroll mot införsel landvägen, då sjövägen i alla fall stode öppen.
Ty §§ 3 och 14 af nämnda lag hafva, i här tillämpliga delar, följande lydelse:

»§ 3.

Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid införsel
landvägen från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter
med undantag af: — —-----------

År varan åter tillverkad, helt eller delvis, af utländska, i någotdera
riket tullpligtiga ämnen, och kan det derå nedlagda arbetet hänföras till
hvad med husflit, handtverk eller fabriksverksamhet allmänneligen förstås,
då må ock sådan vara räknas till svensk eller norsk tillverkning, utom i
de fall att bearbetningen endast består i: — — — — — — —--

§ 14.

Svenska eller norska naturalster och andra varor, hvilka efter ordalydelsen
i § 3 äro att anse såsom svenska eller norska tillverkningar,
skola, när de införas från det ena till det andra riket i ettdera rikets fartyg,
utan att fartyget under resan i främmande hamn lossat eller lastat, vara
tullfria eller tullpligtiga enligt hvad i ofvannämnda paragraf är bestämdt,
utan afseende på partiets storlek, endast med undantag af spanmål. —

I öfrigt kommer, beträffande såväl rättigheten till varors ut- eller
införsel sjöledes från ena till andra riket som beräkning af tullafgifterna
dervid, att i hvartdera riket till efterrättelse gälla hvad der angående
varors ut- eller införsel samt förtullning i allmänhet är eller varder stadgadt.»

Det är tydligt, att enligt dessa stadgandens ordalydelse margarin
kan sjöledes införas från Norge utan kontroll, utan tull och i huru stora
mängder som helst, och får äfven obehindradt säljas i vårt land. Derigenom
eluderas delvis den svenska margarinkontrollen, och garantien för
god och sund vara går till en stor del förlorad. Derjemte blifva de
svenske margarinfabrikanterna, som måste vidkännas en dyrbar kontroll,
sämre stälda än de norske fabrikanterna, hvilka icke besväras af någon
kontroll. Detta förhållande är en »påtaglig oegentlighet». Visserligen
borde svenske män inom eget land åtnjuta minst lika stora rättigheter
och förmåner, som utländske män nu åtnjuta i Sverige. Utländingar

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts {N:o 2) Utlåtande N:o 9.

kunna väl icke skäligen begära eller tillerkännas större förmåner och
rättigheter inom riket än landets egna barn. Härutinnan är alltså rättelse af
behofvet påkallad. Antingen bör kongl. förordningen den 11 oktober 1889
angående kontroll å tillverkningen af margarin och handeln dermed upphäfvas
eller ändring deri ske, eller ock bör man draga konseqvensen af
nämnda förordning fullt ut, så att ingen annan margarin får hållas till
salu än den, som blifvit kontrollerad enligt nämnda förordning. Detta
är helt enkelt en konseqvens af margarinlagen; och så kan rättvisa
skipas. Verkan af ett sådant förbud skulle sannolikt blifva nästan detsamma
som ett införselförbud, hvilket icke står i strid med mellanrikslagen.
(Se bil. 1 och 2.)

Men att föreslå något allmänt införselförbud, dertill saknar utskottet
all befogenhet, enär motionen icke nämner derom. Icke heller anser
utskottet sig böra gå med på en åtgärd, som på en omväg skulle blifva
nästan detsamma. Ty margarintillverkningen är icke, enligt utskottets
uppfattning, någon så vigtig näring, att den förtjenar skyddas framför
alla andra näringar. Men ofvan framhållna förhållanden, särskildt margarinlagens
förhållande till mellanrikslagen, har utskottet funnit vara af den
vigt och betydelse, att de förtjena af statsmagterna uppmärksammas.
Utskottet hemställer derför, att kammaren ville i så snåtto bifalla
motionen,

att kammaren för sin del besluter, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t taga saken i öfvervägande och derefter
för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i
kongl. förordningen den 11 oktober 1889 angående
margarintillverkningen, hvilka pröfvas erforderliga.

Stockholm den 8 mars 1893.

Ä utskottets vägnar:

0. W. Redelius.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.

Bil. 1.

Uti »Den Norske Regjerings underdanigste Indstilling af 25de Januar
1890, som ved Kongelig Resolution af lste Februar 1890 naadigst er
bifaldt», yttras angående den föreslagna lydelsen af § 1 i förslaget till
ny mellanrikslag, som genom kongl. proposition n:o 38 framlades för
Norges Storting, följande:

»Departementet skal i Anledning af ovenstaaende Förslag tilläde sig
åt bemserke Folgende:

§ 1.

I Stedet for, åt der efter den gjaeldende Mellemrigslov alene er
Adgang til åt forbyde Udfarsel fra det ene Rige til det andet, af indenlandske
Naturprodukter eller Tilvirkninger, forsaavidt Udfarselen sker
savserts (se Mellemrigsl. § 14), vil der efter Forslaget vcere Adgang til
åt gjöre et almindeligt Udforselforbud gjaeldende ogsaa för landvcerts Försel
fra det ene Rige til det andet af saadane Varer med Undtagelse af Jern
og Staal af alle Slag, o g, med en vis Begraendsning, Skovprodukter.

Tillaegget indeholder derhos en Bestemmelse om åt en Vare, der i
vedkommende Land alene maa frembringes eller tilvirkes af en vis Beskaffenhed
eller hvis Tilvirkning dersteds er underkastet saerskilt offentlig
Kontrol, ikke maa indfores uden åt opfylde de foreskrevne Betingelser.

De foreslaaede Forandringer antages ikke for Tiden åt ville medlare
nogen Förändring i den hidtil stedfundne Varefarsel mellem Landene,
uden forsaavidt åt Udfarselen fra Norge til Sverige af her i Landet tilvirket
Margarinsmar paa Grund af de i Sverige indfarte Bestemmelser
om denne Vares Tilvirkning vil blive vanskliggjort.»

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Höft.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.

Bil. 2.

Enligt protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i sammansatt svenskt-norskt statsråd å Stockholms slott den 21
februari 1890, då Kongl. Maj:t beslöt framställning till Sveriges Riksdag
och Norges Storting om antagande af nu gällande förordning angående
Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden, yttrade
föredragande departementschefen följande angående den föreslagna lydelsen
af § 1:

Med den affattning, denna paragraf för närvarande eger, omöjliggör
densamma förbud mot ut- eller införsel landvägen mellan de förenade
rikena i andra fall, än när förbudet står i samband med karantänsföreskrifter.
Under erinran, att ett allmänt ut- eller införselförbud härigenom
betages all kraft och verkan, men att förhållanden likväl kunna inträda,
som göra en dylik åtgärd nödvändig, har tullkomitén så formulerat
ifrågavarande paragraf, att ett allmänt dylikt förbud utan vidare skulle
varda tillämpligt äfven å varutrafiken mellan Sverige och Norge. Såsom
resultat af de förda förhandlingarna föreligger nu ett förslag till affattning
af § 1, som, om det än icke fullständigt ansluter sig till tullkomiténs
förslag, likväl bereder hvartdera riket en vidsträckt frihet i
förevarande hänseende och öppnar tillfälle att stadga ut- eller införselförbud
i alla de fall, der det kan vara någon anledning antaga, att
yrkanden på dylika förbud kunna med någon styrka framträda.

Stockholm, Ivar Hseggströma Boktryckeri, 1893.