Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15

Utlåtande 1893:TfuA15 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.

1

N:0 15.

Ank. till Riksd kansli den 18 mars 1893, kl. 10 f. in.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4,
i anledning af väckt motion om fridlysning af orr- och
tjäderhönor under viss tid.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 10) har herr
P. M. Söderberg föreslagit,

»att hönorna af orre och tjäder för en tid af fem år fridlysas från
och med den 1 oktober till och med den 15 augusti».

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Att god tillgång på den nyttiga skogsfogeln och företrädesvis
orre och tjäder är för landet i sin helhet af stor ekonomisk betydelse,
torde vara allmänt både kändt och erkändt. Likväl lemnar vår jagtvårdslagstiftning
mycket öfrigt att önska, då det gäller att tillgodose och
skydda afveln af nämnda villebrådsarter. Svenska jägareförbundets afdelning
i Jönköpings län, som länge insett detta missförhållande, har
sedan flera år tillbaka verkat för att få en förbättrad sakernas ordning
till stånd i detta hänseende och trott sig finna det säkraste medlet till
skogsfogelstammens skydd och ökning deri, att inskränkning kunde
åstadkommas i det hos oss gängse, allt för öfverdrifna och derigenom
ytterst förderfliga dödandet af hönorna. I vårt grannland Danmark finnes
sedan länge fullständigt förbud mot dödande af orrhönor, och att de för
jagtvården intresserade jägarne äfven i vårt land anse, att en utsträckning
af fridlysningstiden för orr- och tjäderhönor skulle vara både önskvärd
och nyttig, det framgår bland annat deraf med synnerlig styrka,
att af 18 af delningar af svenska jägarförbundet, hvilka i denna fråga
yttrat sig, icke mindre än 16 tillstyrkt förslaget och endast 2 ansett sig
höra afstyrka detsamma.»

Bih. till Biksd. Prof. 1893. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 14 Höft. (N:o 15). 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.

Företa Kammarens första tillfälliga utskott, till hvars behandling
ifrågavarande motion hänvisats, har i sitt utlåtande (n:o 2) yttrat härom:

»Enligt gällande bestämmelser är jagten efter tjäder och orre förbjuden
i Norrbottens och Vesterbottens län från och med den 16 mars
till och med den 20 augusti samt i öfriga delar af riket från och med
den 15 februari till och med den 15 augusti.

Med erinran, att god tillgång på den nyttiga skogsfogeln och företrädesvis
orre och tjäder vore för landet i sin helhet af stor ekonomisk
betydelse, men att vår jagtvårdslagstittning lemnade mycket öfrigt att
önska, då det gälde att tillgodose och skydda afveln af nämnda villebrådsarter,
har herr P. M. Söderberg uti en inom Första Kammaren väckt
och till utskottet hänvisad motion, n:o 10, föreslagit, att hönorna af orre
och tjäder för en tid af fem år måtte fridlysas från och med den 1 oktober
till och med den 15 augusti.

Den fråga, som härmed dragits under Riksdagens behandling, har
redan en gång, ehuru i mindre omfattning, varit föremål för Kongl. Maj:ts
pröfning. För några år sedan gjorde svenska jägarförbundets afdelning i
Jönköpings län underdånig framställning derom, att tjäder- och orrhönor
måtte fridlysas inom sagda län under fem års tid från och med den 1
oktober till och med den 15 augusti. Framställningen tillstyrktes af jägmästare
i Eksjö och Jönköpings revir, men afstyrktes af jägmästaren i
Vestbo revir, skogsinspektören i Smålands distrikt, svenska jägarförbundets
centralafdelning och kongl. domänstyrelsen samt lemnades af Kongl.
Maj:t utan bifall. Till stöd för hemställan om afslag å framställningen
anförde domänstyrelsen hufvudsakligen, att det svårligen kunde kontrolleras,
huruvida de tjäder- och orrhönor, som till försäljning utbjödos, blifva
skjutna inom länet eller införda från angränsande län, der förbudet
icke vore gällande, samt att vissa i ansökningen öfverklagade jagtmissbruk,
såsom bruket af snaror och skjutning för bloss, icke kunde förväntas
upphöra allenast genom tillkomsten af en lagbestämmelse.

År 1890 gjorde svenska jägarförbundets afdelningar i Jönköpings
och Kronobergs län till centralafdelningen den hemställan, att, då skogsfogeltillgången
i Sverige vore mindre än man hade skäl att vänta, hvartill
orsakerna voro flera, men främst misshushållningen med hönorna,
synnerligen å allmogemarkerna, framställning måtte hos Kongl. Maj:t
göras om fridlysning af tjäder- och orrhönor under fem år från och med
den 1 oktober till och med den 15 augusti i alla de rikets delar, hvarest
användande af finare giller och snaror vore förbjudet. En så beskaffad
åtgärd skulle i väsentlig mån bidraga till skogsfogelns förökande, och i
följd af den derigenom uppstående svårigheten vid hönornas afyttrande

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:0 2) Utlåtande N:o 15.

skulle ock förbudet i betydlig mån stäf]a fångstredskapens användning,
mot hvilken man, oaktadt lagstadgadt förbud, i det närmaste stode rättslös.
Öfver framställningen inhemtade svenska jägarförbundets centralafdelning
yttranden från vederbörande afdelningar, af hvilka de flesta —
såsom det uppgifves 16 af 18 — instämde i förslaget. Centralafdelningen
afböjde dock detsamma, ehuru det syntes vara skäl att taga vara
på tanken å en förkortad jagttid för tjäder- och orrfogel, om ock ej med
så knappa gränser, som i förslaget ansågos påkallade. Jagttidens förkortning
till blott sju och en half vecka från sex månader ansågs nemligen
vara en allt för stor inskränkning, och då de dödade hönorna kunde
säljas i smyg, utföras till utländsk ort eller användas i vederbörandes
eget hushåll, syntes de åsyftade fördelarne icke vara så afsevärda.

Det ligger i öppen dag, att frågan måste betraktas helt annorlunda
nu, när förbud mot tjäder- och orrhönornas dödande under viss tid ifrågasättes
för hela landet eller en större del deraf, mot hvad som var fallet,
då frågan om sådant förbud för blott ett enda län var föremål för Kongl.
Maj:ts pröfning, och har utskottet derför sökt att af erfarna skogstjenstemän
och svenska jägarförbundets styrelse inhemta yttranden, som kunna
innefatta en ledning för ärendets bedömande. Af dessa synes framgå, att
tillgången å skogsfogel, i synnerhet orre, under de senare åren mångenstädes
betydligt minskats, hvartill en af de förnämsta orsakerna är den
stora misshållning med orr- och tjäderhönor, som ofta eger rum vid utöfvande
af en del jagtsätt, såsom till exempel det förödande, allmänt
brukliga skyttet för bulvan. En inskränkning i rätten till jagt efter
tjäder- och orrhönor har derför ansetts önsklig. Svenska jägarförbundets
styrelse har dock ansett fridlysningstiden ej böra börja förr än den 16
november, enär ännu i oktober tjäder och orre skjutas för stående hund
och man då i tät skogsmark mången gång får skjuta efter gehör utan
att se fogeln.

Det synes utskottet sålunda kunna antagas, att ett ökadt skydd för
tjäder- och orrfogeln erfordras, att sådant lämpligast vinnes genom förbud
under viss tid af året mot jagt efter tjäder- och orrhönor, samt att
åtminstone efter den 16 november tjäder- och orrhönorna böra af jägare
kunna skiljas från tupparne. Den ytterligare utredning, som för frågans
bedömande kan erfordras, torde endast kunna vinnas derigenom, att Riksdagen
fäster Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å densamma.

Såväl i Danmark som i Norge är fridlysningstiden olika för tupparne
och hönorna. I det förra landet, der tjäder ej lärer förekomma,
är jagt efter orrhane tillåten från don 14 augusti till den 24 december,
men orrhönorna äro fridlysta hela året. I Norge är i allmänhet jagten

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.

förbjuden efter tjäder- och orrtuppar från den 15 maj till den 14 augusti,
men efter tjäder- och orrhönor från den 15 mars till den 14 augusti. I
olika amt finnas väl olika fridlysningstider, men för det mesta äro dessa
icke lika för tupparne och för hönorna.

Enligt nådiga kungörelsen den 6 november 1891 är tillstånd till användande
af finare giller och snaror för fångande af vildt ännu gällande i
Jemtlands, Yesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län. Att förbudet
mot jagten efter hönorna icke kan förenas med tillståndet till samtidigt
användande af finare giller och snaror, torde icke behöfva närmare
påvisas, och då det icke lärer kunna med anspråk på framgång ifrågasättas
att beröfva allmogen i de fyra nämnda länen rättigheten att fånga
fogel med snaror, lära alltid, vid stadgande af sådant förbud, som i motionen
afses, böra undantagas samma fyra län. Utskottet, som är tveksamt,
huruvida fridlysningen för hönorna bör börja den 1 oktober eller
den 16 november, får alltså hemställa,

att Första Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen må
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes för fem
år förbjuda jagt efter tjäder- och orrhönor under viss tid af den lof fifna

jagttiden utom Jemtlands, Yesternorrlands, Vesterbottens och Norrottens
län.»

Sedan Första Kammaren den 4 i denna månad enligt till Andra
Kammaren aflåtet protokollsutdrag bifallit dess första tillfälliga utskotts
ofvanberörda hemställan, har Andra Kammaren hänvisat ärendet till sitt
tillfälliga utskott n:o 2.

Emot hvad Första Kammaren sålunda beslutat, har utskottet intet
att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att Andra Kammaren ville biträda Första Kammarens
ifrågavarande beslut.

Stockholm den 17 mars 1893.

Å utskottets vägnar:

O. W. REDELIUS.

Stockholm, John Björkmans boktr. 1893.