Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1892:TfuA7 Andra kammaren tfua)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1892, kl. 5 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2,
i anledning af väckta motioner om ändringar i kongl.
förordningen angående handeln med vin och maltdrycker
den 24 oktober 1885.

Till utskottets behandling har Andra Kammaren öfverlemnat tre
motioner om ändrad lagstiftning rörande handeln med vin och maltdrycker: n:o

87 af herr Olof Andersson i Lyckorna,
n:o 134 af herr J. A. Sjö och

n:o 169 af herr P. Waldenström jemte 73 andra af Andra Kammarens
ledamöter.

I motionen n:o 87 föreslår herr Olof Andersson:

»att Riksdagen ville ingå till Kongl. Maj:t med anhållan, det
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till sådana ändringar i kongl. förordningen den 24 oktober 1885 angående
försäljning af vin och maltdrycker m. m., att dels rättigheten att
å landet för afhemtning hålla till salu sådana maltdrycker, som innehålla
mer än två volymprocent alkoholhalt, till mindre belopp än tio
liter, endast må utöfvas af den, hvilken erhållit rättighet att å landet
idka sådan utskänkning af nämnda drycker, som afses i § 3 af sagda
kongl. förordning, och dels att rörande sådana maltdryckers, som innehålla
mer än två volymprocent alkoholhalt, hållande för afhemtning till
salu å landet till mindre belopp än tio liter skola i öfrigt gälla samma
bestämmelser, som nu äro stadgade rörande utskänkningen af sådana
drycker.»

Bih. till Riksd. Prot. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Höft. (N:o 7.)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o7.

Herr J. A. Sjö föreslår i motionen 134:

Datt Riksdagen ville besluta att hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t måtte vidtaga sådan förändring i kongl. förordningen angående
försäljning af vin och maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885:

dels att försäljning af dessa drycker till afhemtning icke må på
landsbygden förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild
anmälan erfordras;

dels ock att rätt till försäljning af maltdrycker för afhemtning
till mindre myckenhet än tio liter må å landet förvärfvas i den ordning,
11 § af förenämnda kongl. förordning redan stadgar i fråga om dylik
försäljning af vin.»

I motionen n:o 169 hafva herrar P. Waldenström med flere hemstält: »l:o)

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att
Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska sätt en gräns
må kunna bestämmas mellan svagdricka å ena sidan och starkare maltdrycker
å den andra, samt att Kongl. Maj:t på grund af sådan utredning
ville vidtaga de förändringar i kongl. förordningen den 24 oktober
1885 angående försäljning af vin och maltdrycker m. m., att en sådan
gräns bestämmes samt att handeln med svagdricka undandrages de inskränkande
bestämmelser, som nu gälla för handeln med maltdrycker i
allmänhet, samt ställes på samma linie som handeln med de i § 8 af
nämnda kongl. förordning omnämnda dryckerna;

2:o) att Riksdagen må i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om
sådan ändring i kongl. förordningen den 24 oktober 1885 angående
handeln med vin och maltdrycker,

dels att försäljningen af dessa drycker till afhemtning ej må å
landsbygden förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild
anmälan erfordras;

dels ock att rättighet till försäljning af maltdrycker till mindre
qvantitet än 10 liter må å landsbygden förvärfvas i den ordning, som §
11 af nämnda kongl. förordning redan stadgar i fråga om försäljning
af vin;

3:o) att Riksdagen likaledes i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
att § 7 mom. 2 i meranämnda kongl. förordning må erhålla följande
lydelse:

Rättighet till iskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i det län, der fartygets rederi har sitt hufvudsäte.
Sådan iskänkning må endast ega rum till förtäring om bord
på fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land,

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

allenast ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal
intaga måltid; egande Kongl. Maj :ts befallningshafvande att jemväl
i öfrigt beträffande utskänkningen föreskrifva de inskränkningar, som
kunna finnas nödiga».

Till stöd för dessa framställningar hafva de 74 motionärerna åberopat
»de skäl, som framställas i Andra Kammarens tillfälliga utskotts
n:o 2 utlåtanden n:is 11 och 19 vid 1891 års riksdag, hvilka af kammaren
godkändes». En motionär, herr J. A. Sjö, har såsom skäl åberopat sina
yttranden till Andra Kammarens protokoll under sistlidne riksdag, n:o
29 sid. 14 och 28. Herr Olof Andersson i Lyckorna har åberopat sina
motioner i ämnet vid föregående riksdagar samt »den stora olikhet,
som råder emellan stad och land» med hänsyn till polisbevakning etc.

Hvad motionärerna sålunda hemstält är i allt väsentligt detsamma,
som utskottet 1891 tillstyrkte och Andra Kammaren då gillade. Äfven
motiveringen är hufvudsakligen densamma. Och då utskottet nu hyser
samma uppfattning som då och vidhåller sin då förebragta motivering,
hvartill utskottet icke har något att tillägga, får utskottet, med åberopande
af samma motivering, hemställa,

att Andra Kammaren för sin del besluter:

l:o) att Riksdagen i ski-ifvelse till Kongl. Maj:t
anhåller, att Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru på
det mest praktiska sätt en gräns må kunna bestämmas
mellan svagdricka å ena sidan och starkare maltdrycker
å den andra, samt att Kongl. Maj:t på grund
af sådan utredning ville vidtaga de förändringar i
kongl. förordningen den 24 oktober 1885 angående
försäljning af vin och maltdrycker m. m., att en sådan
gräns bestämmes samt att handeln med svagdricka
undandrages de inskränkande bestämmelser, som nu
gälla för handeln med maltdrycker i allmänhet, samt
ställes på samma linie som handeln med de i § 8 af
nämnda kongl. förordning omnämnda dryckerna;

2:o) att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla om sådan ändring i kongl. förordningen

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

den 24 oktober 1885 angående handeln med vin och
maltdrycker,

dels att försäljningen af dessa drycker till afhemtning
ej må å landsbygden förenas med annan handel,
till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras;

dels ock att rättighet till försäljning af maltdrycker
till mindre qvantitet än 10 liter må å landsbygden
förvärfvas i den ordning, som § 11 af nämnda förordning
redan stadgar i fråga om försäljning af vin;

3:o) att Riksdagen likaledes i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhåller, att § 7 mom. 2 i meranämnda kongl.
förordning må erhålla följande lydelse:

»Rättighet till utskärning å passagerarefartyg
sökes hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län,
der fartygets rederi har sitt hufvudsäte. Sådan utskänkning
må endast ega rum till förtäring om bord
på fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn
eller vid land, allenast ske till besättningen och till
dem, som i fartygets restaurationslokal intaga måltid;
egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande att jemväl i
öfrigt beträffande utskänkningen föreskrifva de inskränkningar,
som kunna finnas erforderliga»;

4:o) att herr Olof Anderssons motion, i hvad den
afviker från hvad ofvan föreslagits, ej må till någon
kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 Mars 1892.

Å utskottets vägnar:

O. W. REDELIUS.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o T.

’ Reservation

af herr 0. W. Redelius, som yttrade:

Jag delar utskottets uppfattning beträffande punkterna 3 och 4
och angående punkten 2 så till vida, att jag, derest motionerna dertill
föranledt, kunnat gå med på ett så lydande förslag: ^Försäljning af ifrågavarande
däcker till afhemtning må ej förenas med annan handel, till
hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras.» Ty enligt min åsigt
förefinnas ej tillräckliga skäl att skilja mellan stad och; land, på sätt
motionärerna yrka. Helsosammast S3?nes mig vara, att stadsbor och
landtbor lefva under samma lagar, så att hvad som är lofligt i stad
skall vara lofligt på landet och tvärtom. Af detta skäl. och då1 ingen
motion om likställighet mellan stad och land härutinnan förelåg, har.
jag ansett, att: motionerna i denna del icke bort tillstyrkas..

Hvad beträffar utskottets förslag i andra momentet af punkten
2:o samt: i punkten 1 :o i rigtning åt ytterligare inskränkningar i handeln
med maltdrycker har jag ansett, att motionerna i dessa delar icke bort
tillstyrkas. Mina skäi härtill vill jag uttrycka i följande, hufvudsakligen
från Riksdagens skrifvelse i ämnet hemtade ord: Då maltdrycker,
måttligt njutna, äro icke blott oskadliga utan stärkande och närande
samt så väl tillverkning som försäljning af desamma sålunda är en både
loflig och i många afseenden nyttig näring, i hvars utöfvande lagstiftaren
endast i nödfall och undantagsvis bör hämmande ingripa, lärer
någon allmänt gällande föreskrift om viss bestämd ytterligare inskränkning
häri icke böra omedelbart i lag bestämmas, helst då genom tid
efter annan utfärdade lagbestämmelser handlandes rättighet till försäljning
af maltdrycker har blifvit så inskränkt, att hvarje missbruk från
deras sida, ledande till oordningar och allmänna lugnet störande uppträden,
måste anses vara i väsentlig mån förebygdt. Men om någon
handlande främjar oloflig utskänkning eller eljest föranleder oordningar,
har kommunalnämnd enligt 15 § af gällande förordning i ämnet
myndighet att för viss tid eller för alltid förbjuda sådan handlande all
vidare försäljning af sådana drycker. Detta stadgande, behörigen tilllämpadt,
synes vara tillräckligt för stäf]''ande af oskick vid maltdryckshandeln
på landet, och i stad finnas till biträde polis och polisförord -

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

ningar. Hvad särskilt angår utskottets hemställan i punkten l:o om
bestämmande af gräns emellan svagdricka och starkare maltdrycker
anser jag icke lämpligt, att Riksdagen hos Kongl. Maj:t begär en ändrad
lagstiftning på grund af en utredning, som icke är gjord, och hvars
utförbarhet i angifvet syfte är så omtvistad, att en fackman ansett sig
böra derom uttala detta omdöme, »att enbart bestämmandet af en viss
alkoholhalt såsom kontroll ei synes vara lämpligt och knappast möiligt.
» (P. Klason.)

Andra sakkunnige hafva yttrat, att »en lag af ifrågavarande art
omöjligt kan blifva effektiv.» Om Riksdagen under sådant förhållande
vill skrifva till Kongl. Maj:t, synes mig rigtigast vara att öfverlåta åt
Kongl. Maj:t. att i ärendet, besluta efter utredningens beskaffenhet; men
Riksdagen bör icke, så vidt jag förstår, säga: »utred den saken, men
resultatet skall blifva det och det.»

Men om en dylik utredning kommer att verkställas och det visar
sig möjligt att på grund deraf lagstifta i angifvet syfte och en sådan
gräns bestämmes, som utskottet ifrågasätter, då anser jag, lika med
utskottet, att svagdricka bör undandragas från de ytterligare inskränkningar,
som kunna ifrågakomma, så att det i sådant fall blir alldeles
nödvändigt att undantaga svagdrickat från alla inskränkande bestämmelser
angående handeln dermed, om icke för att förekomma, att Öl
säljes under namn af svagdricka.

STOCKHOLM, P. A. XYMAXä EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1892.