Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6 (Utlåtande 1890:TfuA6 Andra kammaren tfua)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 24 febr. 1890, kl. 1 e. m.

Andra

Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2 i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om tillägg till förordningen angående kontroll
å tillverkningen af margarin m. m. den 11 oktober

1889.

Uti en inom kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion n:o
16 har herr Johan Sjöberg föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring af eller tillägg till ofvanberörde
kongl. förordning, att derigenom föreskrefves, att vid tillverkning
af margarin denna vara skulle, vid det i 12 § 3 momentet uti
förordningen stadgade ansvar, gifvas sådan färg, exempelvis blå, att
varan derigenom tydligen kunde skiljas från natursmör, äfvensom att
enahanda föreskrift stadgades i fråga om margarin, som från utrikes
ort i riket infördes.

Till stöd för denna sin framställning har motionären framhållit,
att de uti ifrågavarande kongl. förordning gifna bestämmelser icke
kunnat afhjelpa de olägenheter för vår smörproduktion, som tillverkningen
af margarin medförde. Det vore emellertid oafvisligen nödvändigt,
att margarintillverkningen och försäljningen så anordnades,
att vår produktion af natursmör icke derigenom undertrycktes; och
detta kunde icke ske på annat sätt, än att åt margarinen gåfves ett
utseende, som bestämdt skilde den från natursmöret.

Bill. till Bilcsd. Prot. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 6 Käft.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

Med motionären delar utskottet farhågorna för de vådor, som
kunna och tvifvelsutan skola uppstå, om margarinet fortfarande tilllätes
att i handeln uppträda under samma färg, som det för försäljning
afsedda natursmöret vanligen begagnar. En sådan likhet skulle
otvifvelaktigt, såsom erfarenheten äfven ådagalagt, föranleda till talrika
fall, då margarin i handeln utbjudes och försäljes såsom natursmör;
och de garantier emot ett sådant missbruk, som kongl. förordningen
den 11 oktober 1889 söker åstadkomma, skola helt säkert icke
blifva tillfyllestgörande. Otvifvelaktigt skulle dessa garantier betydligt
stärkas genom ett tillägg i den rigtning, som motionären föreslagit
och genom hvithet sålunda stadgades, att margarinet finge i handeln
förekomma endast under sådan färg, som skilde detsamma från natursmöret
eller åtminstone från det natursmör, som i handeln vanligen
utbjudes. Huruvida den af motionären exempelvis föreslagna blåa färgen
skulle anses lämplig, anser utskottet emellertid tvifvelaktigt. För
den händelse, att åt margarinet skulle gifvas en sådan färg, som skilde
detsamma från allt natursmör, torde böra såsom en vigtig faktor framhållas,
att den färg, som gåfves margarinet, vore af den beskaffenhet,
att densamma icke kunde genom kemisk procedur borttagas.

Uti danska margarinlagen af den 5 april 1888 stadgas uti § 5
angående färgen å margarin följande:

»Det är forbudt att fabrikere, indfpre eller forhandle Margarine,
som har et staerkere guul Farve end N:o 9 i den af Indenrigsministeren
fremlagte Farvetavles 6 Skalaer A—F. Det Fornpdne derom optages
i en af Ministeren utstedt Bekjentgjprelse».

Varande den sålunda afsedda färgskala, hvilken är för utskottet
tillgänglig, af Indenrigsministeriet publicerad den 17 maj 1888.

Genom detta lagstadgande har man velat bibehålla margarinets
färg så ljus, att det derigenom skilde sig — om icke från allt natursmör
— åtminstone från det i handeln vanligast förekommande, som
eger en högre gul färg, än den, som enligt danska lagen är för margarinet
tillåten.

Om önskvärdheten att uti vår lagstiftning upptaga bestämmelser
rörande margarinets färg synes äfven Kongl. Maj:ts regering hafva
varit ense vid det tillfälle, då kongl. förordningen den 11 oktober 1889
i statsrådet, uppå föredragning af chefen för kongl. civildepartementet,
beslöts. Efter hvad det då förda och uti Post- och Inrikes-Tidningar
kungjorda statsrådsprotokollet gifver vid handen, uttalades vid berörde
tillfälle såsom önskvärdt, att i den författning, som då utfärdades, kunnat,
såsom i den danska lagen, upptagas bestämmelser om margarinets

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

färg, derför den s. k. mellanrikslagen dock ansåges lägga hinder i
vägen; i sammanhang hvarmed framhölls, att, sedan Kongl. Maj:t den
19 augusti nästlidet år förordnat om förhandlingar, åsyftande ändringar
i mellanrikslagen, det vore att förvänta, att dessa förhandlingar skulle
leda derhän, att berörde hinder komme att undanrödjas, hvarefter, och
sedan fria händer i detta hänseende sålunda vunnits, frågan om margarinets
färg kunde till ny behandling upptagas.

Då, med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst, hinder för närvarande
torde få anses möta för meddelande af en sådan föreskrift,
som den af motionären åsyftade, finner utskottet, som emellertid —
för den händelse att införsel, tillverkning och försäljning af margarin
fortfarande skulle komma att i riket tillåtas — anser synnerligt vigtigt,
att föreskrifter meddelas angående den färg, under hvilken margarinet
får i handeln förekomma, skäligt hemställa,

att motionen icke för närvarande må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1890.

På utskottets vägnar:

GUSTAF BERG.

Här skall antecknas, att herrar C. A. Andersson från Malmö och
Folke Andersson icke varit närvarande vid frågans slutliga behandling
inom utskottet.