Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 39 (Utlåtande 1890:TfuA39 Andra kammaren tfua)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 39.

N:o 39.

Ank. till Rikscl. kansli den 9 maj 1890, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i
fråga om inskränkning i den rätt till försäljning af maltdrycker,
som tillkommer tillverkare af sådana drycker.

I anledning af en inom Första Kammaren af herr A. H. Öländer
väckt motion n:o 13, har Första Kammaren den 3 i denna månad,
med bifall till dess andra tillfälliga utskotts förslag i utlåtandet n:o 6,
för sin del besluta att uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådan
ändring i nu gällande lagstiftning angående vin och maltdrycker m. m.
att, der tillverkare af maltdrycker håller sådana drycker till salu medelst
kringföring och oordningar deraf föranledas, Konungens befallningshafvande
må ega att, sedan den, hvars rätt är i fråga, äfvensom
i stad magistraten och å landet kommunalnämnden blifvit hörda, för
viss tid eller för alltid förbjuda sådan tillverkare all dylik försäljning
inom en eller flera kommuner eller ock föreskrifva sådana inskränkningar
i berörda försäljningsrätt, hvartill omständigheterna föranleda.

Detta Första Kammarens beslut har, jemlikt stadgandet uti 63 §
3 mom. riksdagsordningen, delgifvits Andra Kammaren, som den 5 i
denna månad hänvisat frågan till förberedande behandling af dess
andra tillfälliga utskott.

Af Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande inhemtas:

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 33 Höft.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 39.

att herr Öländer redan vid 1888 års riksdag väckt motion i enahanda
syfte, hvilket, han dock då ansåg kunna vinnas genom ett tillägg
till 15 § i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af vin,
maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885, af innehåll, att hvad som i
nämnda paragraf funnes stadgadt om rättighet för magistrat och kommunalnämnd
att under vissa förhållanden förbjuda handlande att hålla
maltdrycker till salu äfven skulle gälla om tillverkare af maltdrycker,
då han till försäljning kringförde eller läte kringföra sådana drycker:

att Första Kammarens första tillfälliga utskott, som hade sistnämnda
motion till behandling, i afgifvet utlåtande anfört, att, då handlandenas
rättighet till försäljning af maltdrycker blifvit genom tid efter
annan utkomna lagbestämmelser så inskränkt, att hvarje missbruk från
deras sida, ledande till oordningar och allmänna lugnet störande uppträden,
måste anses vara i väsentlig mån förebygdt, det skulle vara
oegentlig!, om lagstiftningen icke vidtoge några åtgärder till förekommande
äfven af de missbruk, som i berörda afseende kunde föranledas
genom den utaf tillverkare af dylika drycker bedrifna försäljning; att
eljest skulle lätt det välgörande inflytande kunna äfventyras, som med
de redan tillkomna lagbestämmelserna åsyftades, och de försäljningsmissbruk,
som på ett håll afvärjts, på ett annat håll återkomma i så
mycket större skala, som konkurrensen med andra försäljare förminskats;
att utskottet nemligen ansåge, att ölbryggerierna icke vore i
fråga om föryttrandet af sina tillverkningar bundna af de i 1885 års
förordning för handlande och andra föreskrifna inskränkningar i rättigheten
till försäljning för afhemtning af ifrågavarande drycker, hvartill
hvarken nämnda förordning eller kongl. förordningen angående utvidgad
näringsfrihet af den 18 juni 1864 gåfve någon anledning; att vid
sådant förhållande utskottet ej kunde annat än instämma med motionären
deri, att något lagstadgande vore erforderligt, på det att ej tillverkaren
måtte såsom hittills intaga en framför alla andra försäljare af
maltdrycker gynnad ställning; att å andra sidan åter ej kunde förbises,
att maltdrycker, måttligt njutna, vore icke blott oskadliga, utan äfven
stärkande och närande, samt att så väl tillverkning som försäljning af
desamma sålunda vore en både loflig och i många afseenden äfven
nyttig näring, i hvars utöfvande lagstiftaren endast i högsta nödfall
och undantagsvis borde hämmande ingripa; att utskottet derför, lika
med motionären, icke ansåge någon allmänt gällande föreskrift om
viss bestämd inskränkning häri böra omedelbart i lag meddelas, så
mycket mindre som olika förhållanden i skilda delar af landet kunde
göra en dylik inskränkning på det ena stället lika öfverflödig som på

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 39.

ett annat af behofvet påkallad; att den ifrågasatta inskränkningen emellertid
icke i något fall borde utsträckas till den försäljning till afhemtning,
som af tillverkaren idkades på hans kontor eller på sjelfva tillverkningsstället,
vare sig omedelbarligen eller medelst dit ingående reqvisitioner
och deraf föranledda försändningar af det reqvirerade till
reqvirenterna, utan endast afse den försäljning, som under maltdryckernas
kringförande i stad eller på landet för bryggeriernas räkning
bedrefves med samma drycker; att, beträffande åter sjelfva arten af inskränkningen
och sättet för densammas meddelande, utskottet för sin del
ej kunde fullt gilla motionärens förslag; att inom en kommun, der försäljning
af nu ifrågavarande beskaffenhet föranledt oordningar, helt och
hållet för alltid eller för viss tid förbjuda densamma, kunde väl kanske i
allmänhet vara lämpligt och erforderligt, men det läte dock tänka sig, att
förhållandena kunde vara sådana, att en ringare inskränkning i försäljningsrätten,
såsom dess förbjudande på någon viss allmän väg eller större
samlingsplats, vid någon viss lastageplats, fabrik eller annan inrättning,
eller å viss eller vissa tider, skulle kunna vara för ändamålet tillräcklig;
att, hvad anginge sättet för förbudets meddelande, det förefölle utskottet
icke vara fullt välbetänkt att i första hand åt kommunalstyrelsen öfverlåta
en rätt, genom hvilken, om man också finge antaga, att något missbruk
dermed till det ena eller andra bryggeriets förmån eller skada
icke gerna vore att från en dylik myndighet befara, möjligheten härtill
dock stode öppen och kunde gifva bryggeriegaren anledning betvifla
rättvisan af de mot honom vidtagna åtgärderna; att utskottet derför
tänkt sig, dels att magten att genom förbud inskränka tillverkarens
ifrågavarande försäljningsrätt bäst och med största trygghet borde kunna
öfverlemnas åt högsta polismyndigheten inom orten, som å ena sidan
väl borde hafva samma intresse för lugnets bevarande och ordningens
upprätthållande som kommunalstyrelsen och å andra sidan vore underkastad
embetsmannaansvar för sina beslut, dels att denna magt icke
borde inskränkas blott till att helt och hållet förbjuda den försäljningsrätt,
hvarom nu vore fråga, utan äfven att i den rigtning, här ofvan
blifvit antydt, föreskrifva sådana inskränkningar i densamma, som kunde
vara för ändamålet erforderliga, samt att utskottet på dessa skäl hemstält,
att Första Kammaren ville för sin del besluta en skrifvelse till
Kongl. Maj:t af alldeles enahanda innehåll, som herr Öländer i sin nu
föreliggande motion föreslagit;

att detta utlåtande blifvit af Första Kammaren utan votering bifallet,
hvaremot Andra Kammaren emot dess andra tillfälliga utskotts,
tillstyrkande ej biträdt Första Kammarens beslut;

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 39.

att herr Öländer uti sin vid denna riksdag väckta motion föreslagit
att Riksdagen ville uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om
sådan ändring i nu gällande lagstiftning angående vin och maltdrycker
m. m., att, der tillverkare af maltdrycker håller sådana drycker till
salu medelst kringföring, och oordningar deraf föranledas, Konungens
befallningshafvande må ega att, sedan den, hvars rätt är i fråga, äfvensom
i stad magistraten och å landet kommunalnämnden blifvit hörda,
för viss tid eller för alltid förbjuda sådan tillverkare all dylik försäljning
inom en eller flera kommuner eller ock föreskrifva sådana inskränkningar
i berörda försäljningsrätt, hvartill omständigheterna kunna föranleda; samt

att Första Kammarens andra tillfälliga utskott, som ansåge
de af kammarens första tillfälliga utskott vid 1888 års riksdag anförda
skäl till den då föreslagna och af Första Kammaren antagna skrifvelse
fortfarande ega giltighet, af sådan anledning hemstält om bifall till
motionen.

Enär, efter hvad jemväl utskottet erfarit, oordningar icke sällan
uppstå vid de tillfällen, då tillverkare af maltdrycker hålla sådana drycker
till salu medelst kringföring, och enär de missbruk, som dervid
understundom förekomma, lika litet böra lemnas opåaktade, som andra
missbruk vid maltdrycksförsäljning, finner utskottet, som för öfrigt hänvisar
till de af Första Kammarens andra tillfälliga utskott åberopade
skäl, sig böra hemställa,

att Andra Kammaren behagade instämma uti Första
Kammarens beslut.

Stockholm den 9 maj 1890.

På utskottets vägnar:

GUSTAF BERG.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE, 1890.