Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20 (Utlåtande 1890:TfuA20 Andra kammaren tfua)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

N:o 20.

Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1890, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i anledning
af väckta motioner angående förändringar uti
kongl. förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker,
kokadt kafé och andra tillagade, icke spirituösa
drycker, den 24 oktober 1885.

Till utskottet hafva blifvit hänvisade sju uti Andra Kammaren väckta
motioner, som afse förändringar uti ofvanberörda kongl. förordning, nemligen
motionerna n:o 5 af herr vice talmannen Liss Olof Larsson, med hvilken
fem andra af kammarens ledamöter sig förenat, n:o 15 af herr Johan Sjöberg,
n:o 37 af herr C. J. Bladh, n:o 61 af herr L. Persson i Heljehol,
n:o 80 af herr E. Svensson från Karlskrona, n:o 102 af herr 0. Andersson
i Lyckorna och n:o 141 af herr P. Waldenström, jemte 41 andra af kammarens
ledamöter.

Uti dessa motioner föreslås:

l:o) af herr Liss Olof Larsson:

att Riksdagen måtte besluta:

1) att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om det tillägg till och
ändring af ofvanberörda kongl. förordning, att förordningen må afse endast
sådana maltdrycker, som innehålla mera än två volymprocent alkoholhalt;
samt

2) att den, som vill åt allmänheten tillhandahålla maltdrycker af
högre alkoholhalt till salu för afhemtning till mindre qvantitet än tio liter,

Bill. till Likså. Frot. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 16 Höft. 1

Andra Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

skall vara skyldig dertill utverka sig tillstånd i samma ordning, som nu är
bestämd för den, hvilken vill för afhemtning försälja vin i mindre qvantitet
än tio liter;

2:o) af herr Johan Sjöberg:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa om sådan
ändring af ofvannämnda kongl. förordning, att 10 § måtte erhålla följande
lydelse:

»Den, som idkar handel i öppen bod, må ej tillåtas att sälja vare
sig enligt 2 eller 3 §§ vin eller maltdrycker eller öfriga i § 8 omförmälda
icke spirituösa drycker. Ej heller må sådana drycker utan betalning i boden
utlemnas»;

3:o) af herr C. J. Bladh:

att Riksdagen ville för sin del besluta följande tillägg till förberörda
kongl. förordning:

»Vill handlande på landet för afhemtning hålla maltdrycker till
salu, ingifve derom skriftlig ansökan till kommunalnämndens ordförande i den
kommun, der han egen rätt att handel idka. Kommunalnämnden afgifver
deröfver skyndsamt sitt utlåtande och insände detta jemte ansökan till ordföranden
i kommunalstämman. Denne inhemte, inom en månad derefter, på
kommunalstämma, som blifvit två söndagar å rad pålyst, socknemännens
utlåtande i ämnet. Varder framställningen af kommunalstämma ogillad, förfalle
frågan. Har åter kommunalstämman bifallit ansökan, bestämme då,
hviTka maltdrycker må försäljas samt tiden under hvilken försäljningen får
ega rum, och, sedan beslutet vunnit laga kraft, utfärde derom, utan lösen,
bevis till den, som rättigheten sökt»;

4: o) af herr L. Persson:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådana
förändringar i ifrågavarande kongl. förordning, att rätten att på landet försälja
maltdrycker för afhemtning till mindre belopp än tio liter må förvärfvas
endast i samma ordning, som § 11 af nämnda kongl. förordning stadgar för
rätten att på landet idka försäljning af vin för afhemtning till mindre belopp
än tio liter;

5:o) af herr E. Svensson, med den rättelse uti motionen, som herr
Svensson den 21 nästlidne februari inför kammaren anmält:

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla, att sådan
förändring uti oftaberörda kongl. förordning måtte vidtagas, att de malt -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande K:o 20. 3

drycker, hvilka ej hålla öfver två volymprocent alkoholhalt, icke må vara
hänförliga under samma förordning;

6:o) af herr O. Andersson:

att Riksdagen ville ingå till Kongl. Maj:t med anhållan, det Kong!.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana
ändringar uti nu ifrågakomna kongl. förordning, att dels rättigheten att å
landet för afhemtning hålla till salu sådana maltdrycker, som innehålla mera
än två volymprocent alkoholhalt, till mindre belopp än tio liter, endast må
utöfvas af den, hvilken erhållit rättighet, att å landet idka sådan utskänkning
af nämnda drycker, som afses i § 3 af förordningen, och dels att, rörande
sådana maltdrycker, som innehålla mera än två volymprocent alkoholhalt,
deras hållande för afhemtning till salu å landet till mindre belopp än tio
liter, skola i öfrigt gälla samma bestämmelser, som nu äro stadgade rörande
utskänkningen af samma drycker; och

7: o) af herr P. Waldenström med flere:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådan
ändring i nu gällande lag om handeln med vin och maltdrycker:

1) att försäljning af dessa drycker, vare sig till afhemtning eller till
förtäring på stället, icke må, vare sig i stad eller på landet, förenas med
annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan fordras; och

2) att rätt till minuthandel med vin och maltdrycker måtte förvärfvas
i samma ordning och på samma sätt, som rätt till utskänkning af dessa
drycker nu erhålles.

Alla dessa framställningar om förändring i den nu gällande lagstiftningen
angående försäljning af vin och maltdrycker sönderfalla i två grupper, af
hvilka den ena gruppen omfattar de förslag, hvilka hafva till syftemål att
undantaga de maltdrycker, som icke hålla mera än två volymprocent alkohol,
från gällande lagstiftning, så att utan hinder eller inskränkning af densamma
sådana mindre alkoholhaltiga drycker finge utskänkas och försäljas, och den
andra gruppen åter sammansluter de framställningar, hvilka hafva till ändamål
att i fråga om rättigheten till försäljning af maltdrycker göra ytterligare
inskränkningar utöfver de redan nu gällande.

Till den förra gruppen äro att hänföra herr E. Svenssons motion n:o
80 samt förra delen af herr Liss Olof Larssons förslag till motionen n:o 5;

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

hvarjemte herr 0. Andersson i Lyckorna, utan att framställa något förslag
uti denna del, utgått från den förutsättning, att kongl. förordningen den
24 oktober 1885 skulle komma att gälla endast de maltdrycker, hvilka inneliöllo
mera än två volymprocent alkohol.

Såsom skäl för sitt nu ifrågavarande förslag anför herr Låss Olof
Larsson bland annat följande: Redan 1885 års riksdag gjorde hos Kongl.
Maj:t framställning om sådan förändring uti lagstiftningen angående försäljning
af maltdrycker, att den, som ville tillhandahålla maltdrycker till salu
för afhemtning till mindre qvantitet än tio liter, skulle vara skyldig dertill
utverka sig tillstånd, på sätt om försäljning af vin till afhemtning i mindre
qvantitet än tio liter nu är stadgadt. Detta förslag vann dock icke Kongl.
Maj:ts bifall och, då det sedermera inom Riksdagen upptagits, har det icke
heller vunnit godkännande. Bland de skäl, som emot förslaget framhållits,
torde det skälet hafva varit mest vägande, att ett bifall till förslaget skulle
på ett betänkligt sätt försvåra försäljningen af den oskyldiga drycken —
svagdricka. Under 1889 års riksdag hade herr E. Svensson väckt förslag
om sådan ändring uti kongl. förordningen den 24 oktober 1885, att dess
bestämmelser icke skulle afse svagdricka^ och då de skäl, som föranledde
afslag å'' herr Svenssons, af utskottet tillstyrkta motion icke syntes tungt
vägande, ansåge herr Diss Olof Larsson sig böra förnya herr Svenssons
förslag.

Herr E. Svensson åter, som uti sin vid denna riksdag väckta motion,
åberopar sin vid 1889 års riksdag under n:o 87 afgifna, har deruti såsom
stöd för sin då gjorda framställning andragit följande:

»Uti kongl. förordningen af den 24 oktober 1885, angående försäljning
af vin och maltdrycker m. m. stadgas, i § 1 mom. 1, att ingen, vare sig i
stad eller på landet, må till förtäring på stället försälja vin, maltdrycker,
kokadt kaffe, té, chokolad, eller andra tillagade, icke sprirituösa drycker,
utan att hafva, på sätt nämnda förordning bestämmer, förvärfvat sig särskild
rätt dertill.

Denna förordning, som tydligen tillkommit i syfte att förekomma
oordningar på de försäljningsställen, hvarest vin och de i allmänhet fullt lika
mycket berusande maltdryckerna förekomma till försäljning, synes fullkomligt
vara berättigad, då ingen skilnad göres på de berusande och icke berusande
maltdryckerna.

Emellertid förekomma inom landet ett stort antal s. k. hembryggerier,
hvarest maltdrycker af så ringa alkoholhalt tillverkas, att dessa
drycker icke kunna hänföras till dem, som anses berusande, hvarför det torde

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20. 5

vara skäl att uti nyssnämnda förordning göra någon skilnad emellan maltdryck
och maltdryck.

Dessa vid ofvannämnda hembryggerier tillverkade maltdrycker hålla
i allmänhet icke öfver två volymprocent alkohol (det så kallade svagdrickats
alkoholhalt uppgår ej ens till en volymprocent), men äro deremot ganska rika
på maltextrakt och således närande, hvadan de ofta användas af den arbetande
befolkningen, dels emedan dessa maltdrycker äro ganska billiga och dels,
i synnerhet i städerna, äro lätt åtkomliga, men få dock icke förtäras på tillverkningsstället,
så framt icke tillverkaren, på sätt ofvannämnda förordning
bestämmer, förskaffat sig rättighet att försälja maltdrycker till förtäring på
stället, utan måste dessa maltdrycker i allmänhet njutas under bar himmel,
ett förhållande, som af städernas arbetande befolkning allmänt beklagas.

Man kan mot detta senast anmärkta förhållandet visserligen invända,
att hinder ej möter för en tillverkare af sådana mindre alkoholhaltiga maltdrycker
att, i öfverensstämmelse med kongl. förordningen af den 24 oktober
1885, förskaffa sig rätt till maltdrycksförsäljning till förtäring på stället,
men erfarenheten har visat, att der i något fall sådant egt rum, har följden
blifvit den, att de mindre alkoholhaltiga maltdryckerna förblifvit osålda och
de mera alkoholhaltiga, särskildt det så kallade bayerska ölet, blifvit de, som
mest konsumerats, af skäl att dels försäljarne af dessa sistnämnda drycker
skörda större vinst och dels att allmänheten har större benägenhet för de
berusande maltdryckerna oaktadt deras dyrhet».

Såsom herr Diss Olof Larsson erinrat, tillstyrkte utskottet under förra
riksdagen den af herr E. Svensson då väckta motion, som innefattade ett
med det nu förevarande likartadt förslag. Inom kammaren blef emellertid
utskottets hemställan afslagen, såsom af den förda diskussionen syntes, hufvudsakligen
af det skäl, att en sådan jäst dryck som svagdricka, hvilken vanligen
framställes genom öfverjäsning, d. v. s. jäsningens drifvande utan särskild
afkylning, icke konstant bibehåller sin alkoholhalt utan förändras genom
alkoholens ökande, intill dess jäsningen är afslutad.

Att ett sådant förhållande verkligen egen ruin, har utskottet äfven
erkänt och framhållit uti ett vid förra riksdagen afgifvet betänkande; men
utskottet kan icke finna, att detta förhållande bör lägga hinder i vägen för
det nu väckta förslaget.

Det s. k. svagdrickat tillverkas dels vid de så kallade hembryggerierna,
dels vid de mera fabriksmessigt inrättade bryggerierna, vid hvilka sistnämnda
jemväl produceras en del andra svaga maltdrycker, som stå svagdrickat nära,
såsom t. ex. iskällardricka.

Hvad nu först angår de svagare maltdrycker, som tillverkas vid hembryggerierna,
och särskildt svagdrickat, så håller denna dryck, nyss beredd,

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

sällan så hög alkoholhalt som en volymprocent. Men äfven om drycken vid
tillverkningen egt den nyssnämnda alkoholhalten, kan — särskilt med fäst
afseende derå, att drycken icke, med bibehållande af sin smaklighet och sitt
näringsvärde, länge kan förvaras — alkoholen, intill dess jäsningen är afslutad,
svårligen ökas i så hög grad, att alkoholen öfverstiger två volymprocent.
Och under alla förhållanden bör tillverkaren vid beredningen kunna
taga i beräkning att åstadkomma en så pass svag tillverkning, att densamma
vid efter]äsningen icke kommer att blifva af starkare alkoholhalt än två
volymprocent.

Vid de mera fabriksmessigt inrättade bryggerierna, torde ännu mindre
vara att befara några vanskligheter i detta hänseende. Med alla de teknikens
hjelpmedel, som här stå till buds, bör dryckens alkoholhalt lätt kunna regleras.
Redan nu gifves ett billigt och lätt användbart instrument — den
s. k. ölprofvaren — hvilken vid dryckens temperatur af + 15° C visar dryckens
alkoholhalt; och äfven om resultaten af denna undersökning icke under alla
förhållanden skulle visa sig fullt exakta — något som utskottet icke med
säkerhet känner — anser utskottet sig kunna antaga, att, om ett sådant lagstadgande
som det nu ifrågasatta komme till stånd, snart skulle komma att
framställas någon lätt utförbar och fullt säker undersökningsmetod, hvaraf
så väl tillverkare som återförsäljare kunde sig betjena.

Till upplysning om de undersökningsmetoder, som i detta hänseende för
närvarande äro kända, tillåter sig utskottet hänvisa till ett af professoren i
allmän kemi vid kongl. tekniska högskolan meddeladt utlåtande, hvilket
tinnes här tillagdt: Se bil. litt. A.

Under alla förhållanden torde det icke vara svårare att bestämma,
huru vida alkoholhalten i en maltdryck öfverstiger 2 volymprocent än att afgöra
om en destillerad dryck håller högre alkoholhalt än 25 procent; och en
sådan pröfning, som den sistnämnda, är redan nu för vissa fall stadgad genom
l § 2 mom. af kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller spirituösa drycker den 29 maj 1885.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

l:o) att i anledning af herr lass Olof Larssons motion,
n:o 5, i dess förra del och herr E. Svenssons motion, n:o
SO, kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen hos
Kongl. Maj:t anhåller om sådan förändring uti kongl. förordningen
den 24 oktober 1885, att förordningen endast
må afse sådana maltdrycker, som innehålla mera än två
volymprocent alkohol.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20. 7

Till den andra gruppen af motioner, omfattande de framställningar, som
hafva till syftemål att i fråga om rättigheten till försäljning af maltdrycker
göra ytterligare inskränkningar utöfver de redan nu gällande, äro att räkna
senare delen af herr Liss Olof Larssons motion samt herrar J. Sjöbergs,
C. J. Bladhs, L. Perssons, O. Anderssons och P. Waldenströms med fleras
motioner.

Af dessa motioner är lierr J. Sjöbergs motion, n:o 15, den, som ifrågasätter
de största inskränkningarne uti ifrågavarande hänseende, i det att uti
denna motion föreslås ett förhud emot all försäljning i öppen bod af vin och
maltdrycker och detta så väl till förtäring på stället som äfven till afhemtning
samt utan åtskilnad för land och stad, på samma gång motionären vill lägga
hinder i vägen för att sådana drycker må utan betalning i bod utlemnas.
Men dertill kommer jemväl att af motionärens förslag skulle följa ett lika
ovilkorlig!, förbud emot försäljning i öppen bod af sådana icke spirituösa
drycker, som afses uti 8 § 1 momentet af ifrågavarande förordning — ett förbud,
hvarigenom skulle omöjliggöras försäljning i öppen bod af sådana drycker
som t. ex. kolsyrade vatten, lemonad och bärsafter.

■ Vid motiveringen af detta förslag har herr Sjöberg utgått från den
förutsättningen, att förnämsta källan till de missförhållanden, som förekomme
i fråga om försäljning af vin och maltdrycker, vore att söka uti den nu
existerande rättigheten att med handel i öppen bod få »utan vidare» förena
ftmsäljning af vin och Öl; och skulle, enligt motionärens åsigt, mycket vara
vunnet, om försäljning af sistnämnda varor skildes från annan handel.

I denna del vill utskottet till en början erinra, att, enligt 10 § uti
kongl. förordningen den 24 oktober 1885, redan nu är förbjudet att med
handel i öppen bod förena försäljning till förtäring på stället af vin och
maltdrycker samt af sådana icke spirituösa drycker, som i 8 § af förordningen
omförmälas, äfvensom att utan betalning i boden utlemna sådana
drycker för att på stället förtäras; och då ett ovilkorligt förbud emot all försäljning
i öppen bod till afhemtning af förenämnda slag af drycker skulle
verka en betydande rubbning uti näringsfriheten, utan att å andra sidan kunde
vara att påräkna några motsvariga fördelar uti nykterhetens och ordningens
intresse, finner sig utskottet böra hemställa,

2:o) att herr J. Sjöbergs motion, n:o 15, icke måtte till
någon kammarens åtgärd föranleda.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 20.

Herrar C. J. Bladhs, L. Perssons och 0. Anderssons motioner öfverensstämma
deruti, att de alla afse skärpta bestämmelser i fråga om rättigheten
att å landet hålla maltdrycker till salu för afliemtning, hvilken rättighet
dessa motionärer vilja göra beroende, herr Bladli på kommunalstämmas medgifvande
efter kommunalnämnds hörande, herr L. Persson på tillstånd af
Konungens befallningshafvande i den ordning 11 § af kong!, förordningen
den 24 oktober 1885 stadgar för rätt till försäljning på landet af vin för
afhemtning till mindre belopp än tio liter, och herr O. Andersson på medgifvande
af Konungens befallningshafvande under de vilkor, som för erhållande
af rättighet till utskänkning af maltdrycker stadgas uti 3 § af förenämnda
kongl. förordning. För öfrigt skilja sig motionerna bland annat deruti, dels
att herrar L. Persson och O. Andersson föreslå de försvårade vilkoren endast
i fråga om mindre qvantitet än 10 liter, under det att herr Bladh deremot
åsyftar, att den af honom föreslagna procedur för erhållande af försäljningstillstånd
bör ifrågakomma äfven vid större qvantitet än den nyssnämnda, dels
ock att herr 0. Andersson, som förut är antydt, utgår från den förutsättningen,
att maltdrycker, som hålla mindre alkohol än två volymprocent, icke
skulle vara inbegripna uti den angående starkare maltdrycker gällande lagstiftning,
hvaremot herrar Bladh och L. Persson icke afse något sådant undantag
för de svagare maltdryckerna.

Herr O. Andersson åberopar uti motiveringen till sin motion en af
honom under 1888 års riksdag i Andra Kammaren väckt motion, n:o 91;
hvarjemte herrar Bladh och L. Persson framhålla de missbruk och oordningar,
som under den nu gällande lagstiftningen uppkomma genom den landthandlandena
förlänade rättigheten att sälja maltdrycker till afhemtning. Beträffande nyssnämnde
tre motionärers motivering i öfrigt tillåter sig utskottet, för undvikande
af vidlyftighet, att hänvisa till motionerna.

Vid pröfning af dessa motioner har utskottet till fullo behjertat det
varma intresse för befrämjande af nykterheten, som uti motionerna röjes.
För utskottet är det jemväl nogsamt kändt, huru som vid mångfaldiga
tillfällen den landthandlandena tillkommande rättigheten att försälja
maltdrycker ledt till öfverträdelser, föranledt oordningar samt af försäljningsställena
skapat förtäckta ölkrogar. Väl är en sanning, att understundom
det korrektiv, som 15 § af ofta nämnda kongl. förordning anvisar, blifvit
användt och att för den handlande, som sålunda missbrukat sin rätt till försäljning
af maltdrycker, utfärdats förbud att med försäljningen fortsätta; men
alldeles obestridligt är äfven, att de fall, då rättelse sålunda mellankommit,
utgöra ett försvinnande ringa antal emot alla de tillfällen, då de här ofvan
påpekade missförhållandena existerat och fått fortfara utan att kunna stäf jas.

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

Det kan heller icke vara annorlunda, då man känner de svårigheter, som
vanligen äro förenade med åstadkommande af bevisning'' uti fall af dylik art.

Då emellertid ett bifall till herrar Bladhs, L. Perssons och O. Anderssons
motioner skulle föranleda till olika lagstiftning för land och stad — en

olikhet, som utskottet anser icke öfverensstämma med gällande näringsfrihet
— samt utskottet i allt fall finner, att ett bättre medel än det af bemälda
motionärer föreslagna är, för afhjelpande af nu öfverklagade olägenheter, att
söka uti ett förbud för landthandlande att i förening'' med annan handel idka
försäljning'' af maltdrycker, hemställer utskottet,

3:o) att herr Bladhs motion, n:o 38, herr L. Perssons

motion, n:o 61, och herr O. Anderssons motion, n:o 102,

icke må till någon kammarens åtgärd föranleda.

Senare delen af herr Kiss Olof Larssons motion skiljer sig hufvudsakligast
från nyss behandlade tre motioner deruti, att herr Diss Olof Larsson
afser skärpta bestämmelser för försäljning af maltdrycker till afhemtning
såväl i stad som å landet. Sålunda förefinnes icke i fråga om herr Liss
Olof Larssons ifrågavarande förslag den betänkligheten, att den skulle föranleda
till någon undantagslagstiftning för landsbygden; men deremot kan jemväl
emot detta förslag anmärkas, att det af herr Liss Olof Larsson åsyftade
ändamål bäst torde kunna befrämjas genom ett lagstadgande i den rigtning,
herr P. Waldenström med flere föreslagit.

Med afseende å detta förhållande finner utskottet sig böra föreslå,

4:o) att herr Liss Olof Larssons motion, n:o 5, i dess
senare del icke må till någon kammarens åtgärd föranleda.

Herr F. Waldenström och de, som med honom sig förenat om motionen
n:o 141, stödja sitt deruti framlagda förslag å följande motiv:

»Alla vänner till svenska folkets nykterhet måste glädja sig deröfver,
att bränvinsförbrukningen under de sista åren synes vara i aftagande. Men
under de senaste åren har det visat sig tydligt nog, att en ganska stor del
af folket börjat ersätta det allt mer fördyrade och allt sämre anskrifna bränBih.
till Riksd. Prot. 1890. 8 Samt. 2 Afä. 2 Band. 16 Raft. 2

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts {Ko 2) Utlåtande N:o 20.

vinet med starka maltdrycker, hvilka förbrukas — icke såsom eu läskedryck
till maten — utan i stora mängder såsom rusgifvande drycker, hvartill de
ganska väl egna sig genom den stora alkoholhalt, hvarmed de beredas vid
våra bryggerier. Faran af denna nya slags dryckenskap är desto större, som
tillfällena att erhålla maltdryck^'' nu hos oss äro så många och lätta så väl
i städerna som på landet, Icke nog med att dessa drycker utbjudas å alla
bränvinsutskänkningsställen och å särskilda för vin och maltdryckers utsköljning
berättigade ställen, ofta orätt kallade kaféer, samt tillhandahållas i sä
väl större som mindre partier från de mångtaliga bryggerierna, som flitigt
kringköra sina varor så väl i städer som å landsbygd -— utan då en hval'',
som har något slags handel, äfven har rättighet att försälja maltdrycker, så
hafva dessa drycker blifvit en handelsvara hos många diversehandlare så väl
i städerna som å landsbygden. Men icke nog dermed; mången, som icke kan
i något hänseende räknas till handelscorpsen, uttager handelsrättigheter för
att jemte några bröd, karameller eller andra småsaker få i ett stånd eller
en källare idka handel med maltdrycker, som visserligen enligt lag skola afhemtas,
men hvilka somligstädes regelbundet förtäras i försäljningsställets
närhet, ofta nog i eu löfsal eller ett skjul, uppsatt i närheten, hvarest ock
en korkskruf finnes fäst vid eu kedja eller fastsatt i en stolpe. Dylika
»handelsbodar» gifva naturligtvis icke sällan anledning till oordningar; detta
så mycket mera, som i städerna dylika bodar kunna hållas öppna och faktiskt
äro öppna långt efter sedan utskänkningsställena måst stängas. Detta missbruk
— såsom vi kalla det — af handelsrättigheterna tvingar emellertid
äfven andra handlande, som äro ordentliga, att tillhandahålla vin och maltdrycker
bland sina försäljningsartiklar, ehuru de helst skulle vilja slippa all
dylik handel.

Då maltdryckerna ansetts ofarliga för helsan, ja, till och med nyttiga,
och då deras bruk icke stämplats såsom något vanhedrande, har den s. k.
arbetsklassen och den obemedlade befolkningen samt synnerligen ungdomen
genom dessa mångfaldigt lockande tillfällen att erhålla dessa drycker förledts
till ett så ymnigt bruk deraf, att vännerna till nykterhet och god ordning i
samhället öfver allt i vårt land blifvit derigenom högst oroade. Ty det är
uppenbart, att det omåttliga bruket af Öl och porter medför samma ekonomiska,
moraliska och sanitära vådor som missbruket af de spritstarkare dryckerna.
Ja, nykterhetsvännerna nästan allestädes i värt land säga, att det numera
icke är bränvinet utan maltdryckerna, hvilka äro de farligaste fienderna till
folkets nykterhet,

Denna åskådning har äfven föranledt de flere gånger vid riksdagen
under de senare åren återkommande motionerna, hvilka afsett maltdrycks -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20 11

handelns inskränkning eller bättre kontrollering. Dessa motioner hafva dock
icke ledt till något resultat.

Då emellertid de anmärkta missförhållandena synas vara i ständigt
tilltagande, och till följd häraf petitionslistor om hjelp mot det anförda onda
oafbrutet ingå till många riksdagsmän, synes en ändring i lagstiftningen icke på
längden kunna undgås.»

Begge de framställningar, som uti förevarande motion afses, hafva
förut vid derå tillfällen varit föremål för Riksdagens öfverläggningar. Vid
1885 års riksdag afläts sålunda till Kong!. Maj:t underdånig skrifvelse, hvaruti
Riksdagen anhöll bland annat om sådan ändring i då gällande lagstiftning,
att den, som ville åt allmänheten tillhandahålla vin och maltdrycker
till salu för afhemtning till mindre qvantitet än tio liter, skulle vara skyldig
att dertill utverka sig tillstånd i samma ordning, som då var bestämd angående
vilkoren för försäljning till förtäring på stället af vin och maltdrycker.
Följden af berörda skrifvelse blef kong! förordningen den 24 oktober 1885,
hvaruti Kongl. Maj:t biföll Riksdagens skrifvelse, i hvad densamma afsåg försäljning
af vin å landet, men deremot icke fann skäligt vidtaga förändrad
lagstiftningsåtgärd i det af Riksdagen begärda syfte beträffande försäljning af
maltdrycker eller af vin i stad.

Äfven efter utfärdandet af denna förordning hafva vid hvarje riksdagframkommit
motioner, som innefattat enahanda eller likartade framställningar
som de nu förevarande, men dessa motioner hafva af Riksdagen blifvit afslagna,
hufvudsakligen af tvä skäl.

Det första skälet har varit det, att genom restriktiva bestämmelser
beträffande försäljningen af maltdrycker till afhemtning ytterligare skulle
försvåras åtkomsten af en dryck, som åtminstone på flera ställen i vårt land
utgjorde en nödvändighetsvara, nemligen svagdricka. Det andra skälet åter,
som med så mycken styrka framhållits, vore det, att näringsfriheten uppstälde
allvarliga betänkligheter emot vidare inskränkningar i fråga om lättheten
att förskaffa sig drycker, som, måttligt begagnade, voro både helsosamma
och närande.

Det första af dessa skäl bortfaller emellertid helt och hållet, derest
lagstiftningen ändras i den retning, utskottet i mom. 1 här ofvan föreslagit
och hvarigenom försäljning af svagdricka samt annan ölsort af ringare alkoholhalt
än två volymprocent skulle frigöras från de restriktiva bestämmelser,
som rörande starkare maltdrycker äro gällande.

Hvad åter angår det andra skälet, eller det som uppställes i näringsfrihetens
namn, torde det förtjena att närmare skärskådas. Att näringsfriheten
är eu värderik egendom, som bör omhuldas och värnas, torde icke

12 Andra Kammarens Tillfälliga (Jtslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

kunna af någon förnekas; men denna näringsfrihet bör, såsom all frihet, vara
lagbunden i den omfattning, att den icke kommer i kollision med ännu vigtigare
intressen, såsom, i nu förevarande hänseende, nykterhetens och sedlighetens.
Häraf följer äfven, att, om dessa intressen fordra en inskränkning
uti näringsfriheten, inskränkningen bör utan all tvekan af lagstiftaren
företagas.

Ett sådant fall ligger nu, efter utskottets åsigt, före. En sammanblandning
af vin- och maltdryckshandeln med annan handel leder ofta, såsom
motionärerna framhållit och utskottet här ofvan redan erkänt, till svåra missbruk
och missförhållanden, hvilka torde kunna undanrödjas, om dessa olika
arter af handel skiljas från hvarandra. I fråga om handel med bränvin och
andra brända eller destillerade drycker, finnes uti 4 § af kong! förordningen
den 29 maj 1885 en bestämmelse, som i allmänhet och endast med undantagför
vinhandeln förbjuder, att minuthandel med eller utskänkning af sådana
drycker må förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan
erfordras. Samma orsaker, som legat till grund för förenämnda stadgande,
nemligen lättheten till missbruk och den stora frestelsen dertill, förefinnas
äfven i allmänhet i fråga om den nu ifrågasatta inskränkningen i rättigheten
till försäljning af vin och maltdrycker. Utan tvifvel torde emellertid vara
att, äfven om denna inskränkning kommer till stånd, eu person icke kan
anses hindrad att utöfva vin- och maltdrycksförsäljning genom den omständigheten,
att han å annat ställe drifver annan handel, till hvilken särskild anmälan
erfordras, blott att de särskilda rörelserna icke bedrifvas på sådant sätt, att
de kunna sägas vara förenade i annan mening, än att de idkas af samma
person.

Ser man åter frågan från den synpunkt, som legat till grund för senare
delen af motionärernas förslag, så framträder här ett, såsom jemväl utskottet
finner, berättigadt kraf från kommunerna att sjelfva få något inflytande vid
bestämmande af frågan om försäljningsrätt inom kommunerna. Genom nu
gällande kommunalförfattningar ega kommunerna i allmänhet att ordna sina
hushålls- och ordningsangelägenheter på det sätt, som kommunerna finna
lämpligast, och beträffande rätt till försäljning af bränvin hafva de i flera
fall ett betydelsefullt veto. I öfverensstämmelse härmed gifvas goda skäl
för att kommunerna skulle ega någon bestämningsrätt om försäljning af vin
och maltdrycker inom kommunen. Att utsträcka denna bestämningsrätt
till handeln i större omfattning, d. v. s. till den försäljning, som afser tio
liter eller derutöfver, synes icke vara lämpligt och är icke heller af motionärerna
föreslaget; men deremot synas kommunerna böra ega någon bestämningsrätt
angående den mindre handeln, d. v. s. om försäljning till mindre
myckenhet än tio liter, hvilken försäljning ur sedlighetens synpunkt kan

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20. 13

betraktas såsom den farligaste och sålunda kan likställas med utskänkning.
Genom en sådan bestämningsrätt skulle det blifva kommunerna möjligt att
reglera förhållandena i ordningens och sedlighetens intresse.

På grund af dessa skäl får utskottet föreslå,

5:o) att, med bifall till herr P. Waldenströms med fleres
motion, n:o 141, kammaren måtte för sin del besluta, att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller om sådan
ändring i nu gällande lag om handeln med vin och maltdrycker: a)

att försäljning af dessa drycker, vare sig till a them tning
eller till förtäring på stället, icke må, i stad eller
på landsbygd, förenas med annan handel, till hvars bedrifvande
särskild anmälan erfordras- och

b) att rätt till minuthandel med vin och maltdrycker
må förvärfvas i samma ordning och på samma sätt, som
rätt till utskänkning af dessa drycker nu erhålles.

Stockholm den 18 mars 1890.

På utskottets vägnar:

GUSTAF BERG.

Reservationer:

vid punkten l:o):

af herr C. A. Andersson från Malmö, som yrkat afslag å motionerna;

vid punkten 3:o):

af herr Gustaf Berg, som väl instämt i utskottets förslag, men beträffande
motiveringen ansett, att något hinder icke förefunnes för olika lagstiftning
i detta ämne beträffande land och stad, derest förhållandena för
öfrig! dertill föranledde;

14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 20.

vid punkten 5:o):

af herr Gustaf Berg, som yttrat: Med utskottet öfverensstämmer jag
fullkomligt deruti, att den försäljning af vin och maltdrycker, som af landthandlande
bedrifves, på många ställen i vårt land ledt till öfverträdelse!'' och
förorsakat oordningar. Den af landthandlanden förvärfvade rättighet att
»försälja varor i bod» är sålunda ganska ofta sökt hufvudsakligen i ändamål
att vinna tillfälle till försäljning af maltdrycker; och, ehuru landthandlandens
rättighet i fråga om sådan försäljning inskränker sig till försäljning för
afkantning, kringgås ganska ofta förbudet att dryckerna ej må förtäras å
område, hvaröfver säljaren eger förfoga, så -att i sjelfva verket uppstår
försäljning till förtäring på stället. Härigenom förvandlas icke sällan handelsbodarne
å landet till förtäckta ölstugor. Äfven om villigt erkännes, att ett
stort antal laglydige landthandlande gifves, hvilka icke låta komma sig till
last ett sådant kringgående eller öfverskridande af lagen, äro emellertid lättheten
och frestelsen till ett sådant lagbrott så stora, att öfverträdelser i den
ena eller andra formen blifva synnerligen talrika. Af dessa skäl håller jag
före, att en lagstiftning i den rigtningen, att handeln med maltdrycker å
landet skiljes från annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan
erfordras, bör i ordningens och sedlighetens intresse kunna verka välgörande,
hvadan jag icke tvekar att biträda förslaget om eu sådan lagförändring.

Handeln med vin å landet har sedan gammalt icke något godt renommé
och förtjena!- det icke heller. Vid flerfaldiga tillfällen har inom riksdagen
framhållits, hurusom det vin, hvilket af landthandlande hölles till salu, ofta
utgjordes af färgadt bränvin med mer eller mindre skadliga ingredienser
och tillsatser. Det ofog, som med vinhandeln sålunda eller annorledes ofta
bedrefves, har äfven gifvit anledning till den förändring i lagstiftningen, som,
efter begäran åt 1885 års Riksdag, infördes genom 11 § af ifrågavarande kongl.
förordning. Att vid sådana förhållanden, och för den händelse att maltdryckshandeln
å landet skiljes från annan handel, åt vinhandeln på landet bereda eu
förmån framför maltdryckshandeln derstädes, synes icke vara lämpligt , hvarför
jag äfven i denna del instämmer med utskottet i dess förslag i punkten a).

Deremot kan jag icke biträda utskottets förslag att vin- och maltdryckshandeln
i stad icke skulle få förenas med annan handel, hvartill särskild
anmälan erfordras. Några olägenheter af en sådan förening hafva mig veterligen
icke hittills förekommit; och, om sådana möjligen en eller annan gång
skulle hafva visat sig, torde de, i motsats till förhållandena å landet, icke
hafva varit så talrika, att de kunna gifva giltig anledning till en lagförändring.
Med den polisstyrka, hvaröfver städerna förfoga, böra kunna förekommas
eller rättas sådana missförhållanden eller missbruk, hvaröfver från

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20. 15

landsbygden klagas och hvilka der icke med samma lätthet kunna öfvervakas
eller ledas i bevis.

I sammanhang'' härmed torde böra erinras, att redan nu är genom
stadgandet uti 10 § af ifrågavarande förordning förbjudet för den, som
idkar handel i öppen bod, att till förtäring på stället sälja vin och maltdrycker,
hvadan icke heller i denna del lärer erfordras någon så vidsträckt
framställning, som den af utskottet i mom. a) af punkten 5 föreslagna.

I fråga om utskottets förslag i mom. b), beträffande sättet för förvärfvande
af rättighet till »minuthandel» med vin och maltdrycker och
kommunernas rätt att dervid ingripa, är jag skiljaktig från utskottets beslut
i två hänseenden, dock mindre väsentliga.

Utskottet har nemligen accepterat det af motionärerna använda uttrycket
»minuthandel». Någon bestämmelse, hvad som vid försäljning af
vin och maltdrycker bör förstås med minuthandel, förekommer dock icke uti
den derom gällande lagstiftning. Nu har utskottet med minuthandel afsett
mindre qvantitet än 10 liter. Med gillande af en sådan begränsning af
qvantiteten, anser jag emellertid, att uttrycket »minuthandel med vin och
maltdrycker» bör utbytas mot uttrycket »försäljning af vin och maltdrycker
för afhemtning till mindre myckenhet än tio liter».

Vidare har utskottet ansett, att vid förvärfvande af rättighet till dylik
försäljning för afhemtning af mindre qvantitet än 10 liter borde tillämpas
den procedur, som i 3, 4 och 5 §§ af ifrågavarande förordning är stadgad
i fråga om rätt till försäljning för förtäring på stället, d. v. s. utskänkning.
Denna procedur torde dock vara mindre lämplig vid den s. k. »minuthandeln»,
dels derför, att proceduren är mera invecklad än för nu ifrågavarande ändamål
lärer behöfvas, och dels af den anledning att, med tillämpning af
utskottets förslag, »minuthandeln» komme att sammanfalla med utskänkningen,
hvarigenom priset vid minuthandeln otvifvelaktigt skulle komma att fördyras,
något som för den ordentlige konsumenten naturligtvis blefve en olägenhet
utan motsvarig fördel uti nykterhetens intresse. Rättighet till försäljning af
såväl vin som maltdrycker för afhemtning i mindre qvantitet än 10 liter bör
derför kunna förvärfvas, hvad landet angår, i den ordning 11 § af förordningen
redan nu stadgar i fråga om försäljning på landet af vin för afhemtning
till mindre belopp än 10 liter och, hvad stad beträffar, efter magistrats
och stadsfullmägtiges hörande, genom tillstånd af Konungens befallningshafvande.
Härigenom skulle den s. k. minuthandeln komma att skiljas från
utskänkningen.

På dessa grunder har jag ansett mig böra föreslå,

att i anledning af herr P. Waldenströms med fleres
motion, n:o 141, kammaren ville för sin del besluta, att

16 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhåller, det Kongl. Maj:t
ville vidtaga sådan förändring i nu gällande förordning
om handeln med vin och maltdrycker:

dels att försäljning af dessa drycker till afhemtning
icke må på landsbygden förenas med annan handel, till
hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras;

dels ock, att rätt till försäljning af vin och maltdrycker
för afhemtning till mindre myckenhet än tio liter må förvärfvas,
å landet i den ordning, 11 § af ifrågavarande
kongl. förordning redan stadgar i fråga om dylik försäljning
af vin, och i stad, efter magistrats och stadsfullmägtiges
hörande, genom tillstånd af Konungens befallningshafvande
eller, för Stockholm, öfverståthållareembetet;

och af herr C. A. Andersson, som yrkat afslag å motionen.

Bilaga litt. A.

Med anledning af framstäf förfrågan angående sätten att öfvertyga
sig om, huru vida eu maltdrycks alkoholhalt öfverstiger tvä volymprocent —
frågan framstäf med syfte att åt maltdrycker af en alkoholhalt ej högre än
två volymprocent bereda undantagsställning i gällande lag — får jag meddela
följande upplysningar:

Bland de talrika metoderna till utrönande af maltdryckers alkoholhalt,
t. ex. Ballings saccharometriska ölprof, Fuchs’ hallymetriska ölprof, bestämning
medels Geisslers vaporimeter m. fl., användas företrädesvis endera af
följande båda:

A. Destination af en genom mätning eller vägning bestämd mängd
af maltdrycker, mätning eller vägning af destillatet, hvarpå medelst areometer
utrönes dess egentliga vigt. Med tillhjelp af tabeller beräknas härur destillatets
alkoholhalt, hvilken sedan ytterligare beräknas på det ursprungliga profvet.

B. Alkoholhaltens direkta bestämmande med tillhjelp af det s. k.
Ebullioskopet, uppfunnet af Vidal, förbättradt af Malligand, särskilt pröfvadt

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20. 17

med hänsyn till användbarhet för maltdrycker af Griessmayer och senare af
Waage. I apparaten fylles först eu viss mängd vatten, som medelst en spritlampa
upphettas till kokning, hvarvid en termometer angifver den kokpunkt,
som svarar emot det för tillfället herskande lufttrycket. Med ledning häraf
fästes apparatens skala i bestämdt läge, hvarpå försöket upprepas med det
föreliggande profvet af maltdryck; på grund af alkoholens närvaro erhålles
nu eu lägre kokpunkt, hvilken å skalan kan direkt afläsas såsom motsvarande
eu viss volymprocent alkohol. Hvarje försök kan på mindre än l/2 timme
utföras; resultatets tillförlitlighet är beroende af den sorgfällighet, hvarmed
pröfningen verkställes. Efter någon öfning torde den i allmänhet gifva en
för tekniskt bruk tillräcklig grad af noggrannhet.

Beträffande möjligheten för tillverkaren af maltdrycker att komma i
åtnjutande af den åsyftade lindringen, torde hans egen erfarenhet med hänsyn
till de för maltdryckens framställande använda materialiernas beskaffenhet
och mängd, mäskningens och jäsningens förlopp in. m. gifva en ganska
afsevärd ledning, äfven utan anlitande af den egentliga kontrollen å den
färdiga maltdrycken, likasom t, ex. en guldsmed utan användande af kemisk
analys är i stånd att gifva sina varor den i lag påbjudna halten af ädel
metall.

Stockholm den 17 mars 1890.

J. O. Rosenberg,

professor i allmän kemi vid
kongl. tekniska högskolan.

Bih. till Ri/csd. Prof. 1890. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 16 Häft.