Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.
1
*:© ©.
Ank. till Riksd. Kansli den 18 April 1883, kl. 1 e. m.
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4,
i anledning af dels återremiss af dess öfver motion om
lagstadgad undersökning af importeradt fläsk och kött samt
s. k. konserver afgifna Utlåtande N:o 1, dels ock derefter
väckt fråga om skärpta bestämmelser rörande kontrollen
af handel med födoämnen och dryckesvaror samt deras
beredning till afsalu.
o Sedan Utskottet i sitt Utlåtande N:o 1 hemstält, att Kammaren ej
måtte bifalla Herr J. Anderssons i Lysvik inom Kammaren väckta och till
Utskottets förberedande behandling öfverlemnade motion, deri föreslagits
antingen att Riksdagen ville för sin del besluta, att fläsk och kött samt s. k.
konserver, införda från utlandet, skola, innan dessa varor få i handel förekomma,
vara vederbörligen undersökta och såsom bevis derpå med stämpel
försedda, eller ock att, derest särskild förutgången utredning i ämnet
skulle erfordras, underdånig skrifvelse derom till Kongl. Maj:t beslutas,
så har Kammaren, enligt Utskottet tillhandakommet protokollsutdrag, till
Utskottet återförvisat detta utlåtande; hvarefter till Utskottet blifvit hänBih.
till Riksd. Prot. 1883. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Haft.
2 Andra Kammarens Tillfälliga TJiskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.
visadt jemväl ett af Herr Axel Key inom Kammaren afgifvet förslag, att
Riksdagen måtte besluta, att till Kongl. Maj:t aflåta en skrifvelse derom,
att Kongl. Maj:t ville antingen medelst ändringar och tillägg uti gällande
helsovårdsstadga eller genom särskild författning meddela sådana bestämmelser
rörande handel med födoämnen och dryckesvaror samt deras beredande
till afsalu, att deröfver en verksammare kontroll än nu är möjlig
kunde i allmänna helsovårdens intresse af vederbörande myndigheter
utöfvas.
Vid öfvervägande af hvad under öfverläggningen om berörda till Utskottet
återförvisade utlåtande i Kammaren anfördes, har Utskottet ansett
sig böra i ett sammanhang behandla begge ifrågavarande motioner, dervid
Utskottet går att först redogöra något närmare för Herr Keys förslag.
Till en början anmärker motionären, att den nu varande helsovårdsuppsigten
öfver födoämnen stöder sig på dels helsovårdsstadgan af den
25 September 1874, § 15, som förbjuder tillsaluhållandet i stad af lifsmedel,
som äro skadliga för helsan, vid äfventyr af böter, som enligt
§22 åläggas säljaren endast då han bevisligen har vetskap om varans skadliga
beskaffenhet, dervid jemväl lämplig åtgärd skall af den felande eller
på hans bekostnad vidtagas för varans aflägsnande från staden eller oskadliggörande
på annat sätt, dels ock gällande strafflag, kap. 22, deri §§ 3
och 13 belägga med straff ej mindre handel med utlemnande af veterligen
förfalskade lifsmedel, hvaruti för menniskors lif och helsa skadligt
ämne blifvit nyttjadt, än äfven föryttrandet af ondt för godt, mängdt för
omängdt eller det, hvaruti man vet fel vara, utan att sådant uppenbara;
hvilken sistnämnda förbrytelse dock får åtalas endast af målsegaren.
Derefter påpekar motionären de stora svårigheter, som möta helsovårdsmyndigheterna
vid den praktiska tillämpningen af dessa stadganden,
och anför dervid hufvudsakligen, att det för att med stöd af helsovårdsstadgan
kunna vidtaga några åtgärder med en på saluplats anträffad vara,
som är af den beskaffenhet att dess försäljning till menniskoföda bör förhindras,
fordras att ådagalägga, det varan verkligen varit till salu hållen
samt är för helsan skadlig, hvilka bestämmelser i allt för hög grad begränsa
helsovårdsmyndigheternas åtgöranden uti ifrågavarande rigtning;
och att för den dåliga varan, som blifvit anhållen, derefter naturligtvis
sökes en annan marknad, hvarvid landsbygden eller de mindre städerna,
der ej så noggrann uppsigt finnes, oftast få emottaga hvad de större samhällena
lyckats att skydda sig för, eller ock de s. k. korffabrikerna blifva
de platser, hvarest underhaltiga och helsovådliga köttvaror komma till
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.
användning och förarbetas till menniskoföda, hvilket åter är en följd af
det otillfredsställande stadgandet om varans aflägsnande eller oskadliggörande.
Dessa uppgifna förhållanden belyser motionären genom åtskilliga
exempel.
I sammanhang dermed framhålles såsom en väsentlig brist i stadgande^
om handel med lifsmedel, att dessa stadganden icke sträcka sig
till sådana skadliga födoämnen, som förvaras i handlandes magasin i
uppenbar afsigt att säljas eller som införas till matvaruhandlande och
upptäckas redan vid jernvägsstationer eller hamnplatser; äfvensom att icke
samma allmänna bestämmelser, som gälla för handel med lifsförnödenheter
i stad, äro gällande jemväl för landsbygden, hvarest isynnerhet den
yrkesmessiga beredningen af födoämnen till afsalu bör vara underkastad
en verksam och af behofvet i hög grad påkallad kontroll.
Slutligen erinras, att helsovårdsstadgan icke innehåller några bestämmelser
om förfalskade födoämnen eller huru med dem skall förfaras,
utan att gällande stadganden derom innefattas i strafflagen, som dock i
afseende derpå innehåller endast hvad här ofvan blifvit angifvet, hvilket
mindre tillfredsställande förhållande enligt motionärens åsigt bör ändras
derhän, att äfven rörande förfalskning af födoämnen och dryckesvaror
den hufvudsakligaste kontrollen öfverlemnas åt helsovårdsmyndigheterna.
Utskottet, som anser de af motionären sålunda framstälda förhållanden
väl värda att till fullo beaktas, har ej heller något att i hufvudsaken
erinra i afseende på motionärens uttalande eller förslag till förbättring
och rättelse uti ifrågavarande hänseende.
Beträffande åter Herr J. Anderssons förevarande motion, så har Utskottet
i återremitterade utlåtandet, med påvisande af de mindre tillfredsställande
förhållanden, som äro rådande med en del hit till riket importeradt
kött och fläsk, särdeles det amerikanska, sökt göra tydligt hvilka
stora praktiska svårigheter, som ställa sig i vägen för lösningen af frågan
på det af Herr J. Andersson föreslagna sätt; hvarjemte det nu vill synas
Utskottet att, derest Herr Keys motion vinner bifall, icke så litet jemväl
af det utaf Herr J. Andersson afsedda ändamålet ernås.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet vördsamt
hemställa:
Do) att Kammaren med bifall till Herr Axel
Keys motion för sin del ville besluta att i underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes antingen medelst ändringar eller tillägg uti
Andra Kammarens Tillfälliga Vtskotfs (N:o 2) Utlåtande N:o 9.
gällande helsovårdsstadga eller genom särskild författning
meddela sådana bestämmelser rörande handeln
med födoämnen och dryckesvaror samt deras beredning
till afsalu, att deröfver en verksammare kontroll än
nu är möjlig kunde i helsovårdens intresse af vederbörande
myndigheter utöfvas;
2:o) att Herr J. Anderssons ifrågavarande motion
ej må till någon Kammarens åtgärd vidare föranleda.
Stockholm den 17 April 1888.
o
A Utskottets vägnar:
B. LINDGREN.
STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET, 1 88 3.