Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:ö 2) Utlåtande Nid 7 (Utlåtande 1882:TfuA7 Andra kammaren tfua)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:ö 2) Utlåtande Nid 7.

N:0 7.

Ant. till Riksd. Kansli den 28 Mars 1882, kl. 1 e. m.

Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5,
med anledning af väckt motion om underdånig skrifvelse
angående utredande, i hvad mån åtgärder kunde vidtagas
för att inskränka den tid, under hvilken sjöfarten på
Sveriges hamnar är stängd af is.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Utskottet hänvisad
motion, N:o 52, har Friherre Nordenskiöld, föreslagit:

»att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, det Kong!; Maj1:t
måtte genom sakkunniga personer låta utreda, i hvad mån åtgärder kunna
vidtagas för att minska den tid, under hvilken sjöfarten på Sveriges
hamnar är stängd af ishinder.»

Motionärens mening är, att man genom s. k. isbrytarefartygs användande
skulle under vintern söka underhålla öppen segelränna genom
isen till våra vigtigaste östersjöhamnar.

De skäl, som motionären framstält för att visa nyttan och behöfligheten
af en sådan åtgärd, kunna ej annat än af Utskottet delas. Nekas
kan ej, att i närvarande tid, då i andra civiliserade länder man gjort
ofantliga ansträngningar för att samfärdseln mellan olika länder skulle
vara så obehindrad som möjligt, har föga hittills hos oss blifvit åtgjordt
för att under vintertiden underhålla våra kommunikationsförbindelser Öfver
hafvet med våra grannländer. Våra hamnar hafva nästan obehindradt
fått tillfrysa, och under flere månader af året hafva vi sålunda i
mer eller mindre grad isolerat oss från den öfriga verlden.

Bih. till Riksd. Prof. 1882. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 7 Höft.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

Att ej hittills något egentligen blifvit hos oss åtgjordt för att bryta
det stängsel, med hvilket vinterns köld under en så lång d.el af året
spärrar våra hamnar, derom kan dock mindre sägas, enär dels behofvet
af samfärdseln öfver hafvet vintertiden för oss ej hittills varit så
stort, ej heller medlen för isens brytande varit så kraftiga som nu för
tiden, då särskilda isbrytarefartyg byggas, och hvilka, väl uppfyllande
sitt ändamål, redan fått sin användning på flere ställen i utlandet, såsom
i flere hamnar i Norra Amerika och äfven i Europa, såsom Kristiania,
Hamburg, Lybeck m. fl. ställen.

Äfven hos oss börjar man inse behofvet och nyttan af att anskaffa
isbrytarefartyg, för att genom dessa hålla förbindelsen öfver hafvet med
våra hamnar öppen under vinten. Göteborgs samhälle har nemligen bestält
sig ett kraftigt isbrytarefartyg till ett kontraheradt pris af 290,000
kronor. Så har det »Forenede Dampskibsselskab» i Köpenhamn med
Kongl. Svenska Postverket ingått kontrakt att afskaffa ett ändamålsenligt
och kraftigt isbrytareångfartyg af bästa konstruktion för att användas
i routen Malmö—Köpenhamn, i öfverensstämmelse med hvad
föreskrifvet är i kontraktet med Kongl. Svenska Postverket och derjemte,
för såvidt det låter förena sig med hänsyn till postens öfverförande, efter
hamnkaptens i Malmö anvisning, assistera vid att hålla Malmö tillgängligt
för den allmänna sjöfarten. Det »Forenede Dampskibsselskab»
skall härför årligen erhålla 10,000 kronor i tio år. Till denna summa
bidrager svenska staten med 5,000 kronor af handels- och sjöfartsfonden,
med 3,000 kronor från postverket, samt Malmö stad med 2,000
kronor,

Hvad åter Sveriges södra och östra kust beträffar, har intet blifvit
åtgjordt för att medelst isbrytarefartyg hålla de vigtigaste hamnarne
öppna för sjöfarten; ty hit torde ej kunna räknas, att innevarande Riksdag,
i enlighet med Kongl. Maj:ts proposition, beviljat 146,300 kronor
till anskaffande af ett isbrytarefartyg i ändamål att uppehålla vinterkommunikationen
emellan Öland och Kalmar, äfvensom att, för att möjliggöra
en ångbåtsförbindelse under vintern mellan Stockholm och Finland,
Stockholms stad under åren 1879—1881 bidragit med 5,000 kronor
och statsverket med 5,000 kronor, sedan de af stadsfullmäktige beviljade
medlen blifvit använda för uppehållande vintertiden af en segelränna
mellan Stockholm och Sandhamn. Denna ränna hålles öppen endast
med vanlig bogserbåt, som dock ej under starka vintrar eger kraft
att forcera isen, utan härtill fordras ett särskildt bygdt isbrytarefartyg.

Motionären framhåller mera speciel! betydelsen af att hålla de vigtigaste
af våra Östersjöhamnar öppna under vintern, och framhåller de

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

stora fördelar, som härigenom skulle beredas näringarne, i synnerhet när
affärsmannen och industriidkaren en gång vant sig att taga de nya anordmngarne
mod. vid uppgörandet af sina planer, äfvensom den omedel
bara vinst staten torde här hafva att påräkna genom de förökade inkomster
en förlängd seglationstid maste medföia föx dess jernvägar.
Utskottet delar till fullo motionärens åsigt om dessa fördelar, i synnerhet
vid betraktande af att vår sjöfart utgör en af vårt lands vigtigaste för värfsgrenar.

...

För att söka utreda den föreliggande frågan har man att tillse:
l:o) huruvida isförhållandena i allmänhet i Östersjön och i våra
O ster sjöhamnar äro af beskaffenhet, att de medgifva en något sa när
obehindrad kommunikation vintertiden;

2:6) huruvida vår sjöfart, företrädesvis med grannländerna Ryssland
och Tyskland, är eller kan blifva af den framstående vigt och betydelse,
att ett underhållande af denna sjöfart vintertiden skulle vara så
fördelaktigt, att utgifterna för isbrytarefartygs anskaffande och användning
vore relativt små till de beräknade inkomsterna; och

3:o) hvilka af våra Östersjöhamnar skulle för ändamalet varalämpligast.

Tager man då först isförhållandena, i betraktande, så säger motionären,
»att äfven under den strängaste vinter hela den södei om Åland
belägna delen af Östersjön aldrig fullständigt tillfryser, och att. under
vanliga år större delen af densamma är fullkomligt öppen på de isband
när, som bilda sig långs kusterna, att derför sjöfarten häistädes de flesta
år skall kunna fortsättas äfven under vintern, i fall man medels ändamålsenliga
isbrytare underhåller en öppen segelränna genom isbandet.
Visserligen kan man icke räkna på att detta lyckliga förhållande skall
kunna ega rum, t. ex. under en så sträng och ihållande vinter som 1881,
men med bestämdhet kan man pasta att samma anoidnmgar, som un
der vanliga år kunna hålla hamnen tillgänglig hela vintern, äfven under
de ogynsammaste isår skola kunna förlänga seglationstiden åtminstone
tvenne månader».

I denna åsigt får Utskottet instämma, dels på grund åt de allmänt
kända isförhållandena i Östersjön, dels på grund af hvad erfarenheten
ådagalagt rörande isförhållandena i Stockholms skärgård.. Man
vet nemligen, att isläggningen börjar stundom redan i Oktober i Bottniska
vikens nordligaste del, och islossningen kan derstädes dröja långt
fram i Juni månad; i Bottniska vikens sydligare del är allt längre öppet
vatten, eftersom hamnarne ligga sydligare, så att då man i nordligaste
delen, eller omkring Luleå och Haparanda, icke under vanliga
förhållanden kan påräkna mera än 5 manaders öppet vatten, böi man

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

vid Heinösand kunna påräkna 6% och vid Gefle 71U månaders öppet
vatten. Men ehuru hamname tillfrysa redan på hösten eller vid vinterns^
böljan, bildas dock den egentliga halsisen först på nyåret vid då
inflätande starkare kyla, och isen ligger då ofta fast och körbar emellan
svenska och finska kusterna vid Umeå och Vasa.

I den egentliga Östersjön börjar isläggningen i December och
darrnål i. Undei starka snöfall och stormar sammanhopa sig ismassorna
och bilda stora fält, som sträcka sig långt till sjös utanför kusterna och
skärgårdarne; härigenom lägger sig ett band emellan Stockholms och
Ålands skärgårdar, och hela Finska viken betäckes stundom af ett isfält,
som räcker ända till Dagö och Ösel. Kalmarsund blir äfven ofta nog’
stängdt af is, och till och med emellan Öland och Gotland ligga stora
isflock, Indika dock icke eg''a sadant sammanhang, att man derå kan passera
från den ena stranden till den andra.

Af det anförda om isförhållandena i Östersjön kunna således endast
våla hamnar söder om Åländska skärgården ifrågakomma att
hållas öppna vintertiden.

I afseende å isförhållandena i Stockholms skärgård torde man med
säkerhet kunna säga, att sjöfarten skall kunna under de flesta år fortsättas
vintertiden, i fall man medelst isbrytarefartyg underhåller en öppen
segelränna genom isbandet. Såsom skäl härför får Utskottet anföra
följande ur en skrifvelse, som Stockholms stads hamnkapten år 1879 aflåta^
till Stockholms städs drätselnämnds första afdelning. »I afseende
på isförhållandena i skärgården framgår al på hamnkontoret förda anteckningar
(se bil. 1 i Friherre Nordenskiölds motion), att tiden för det
första _ fartygets ankomst på våren under åren 1815—79 inträffat under
11 år i Januari, under ett år i Februari, under 7 år i Mars, under 37 år
i Apiil och under 8 år i Maj. Seglationen öppnades under denna period
senast år 1838, då det första fartyget hit uppkom först den 17 Maj.
För hela den nämnda 64-års-perioden inträffar medeltiden för seglationens
öppnande den 26 Mars, för de sista 10 åren den 12 Mars, för näst
föregående 10 år den 5 April, för der förut varande 10 år den 5 April
för de sista 30 åren den 28 Mars. Således skiljer sig medium för seglationens
^ öppnande under de sista 30 åren, under hvilken tid trafiken
™tM\,,]m nångfartyg varit i full gång, med endast 2 dagar från medium
for de 64 åren. Tiden för seglationens upphörande på hösten har varit
mera jemn, enär under omnämnda 64 år seglationen endast ett år (1829)
slutat i November och deremot de 63 öfriga åren i December; hvartill
kommer,^ att under 28 år öppet vatten funnits ända till påföljande Janna]
i månad samt under 11 år hela vintern. Medeltiden för seglatio -

Andra Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 5

nens upphörande dessa 64 år inträffar den 27 December. Medium af
seglationstiden för samma period ligger således mellan den 26 Mars
och den 27 December, och den tid, sjöfarten årligen varit hämmad,
uppgår i medeltal till 88 dagar.

»Indelas vintrarne allt efter deras varaktighet uti blida, medelstarka
samt stränga vintrar, och antager man, att istäcket under en blid vinter
varar högst 3 månader, under en medelstark vinter 3—4 månader och
under eu sträng vinter mer än 4 månader, så skulle sedan år 1815
hafva förekommit 21 blida, 29 medelstarka och 14 stränga vintrar. Under
blida vintrar uppgår isens tjocklek uti farvattnet ej öfver 8 tum, under
medelstarka vintrar till 10 å 12 tum och under stränga vintrar till 15 å 18 tum.
Ett ångfartyg af Express II:s °) beskaffenhet bör under en blid vinter utan
allt för mycket arbete kunna hålla eu trafikabel ränna uti isen mellan
Stockholm och Sandhamn, derest fartyget gör en tur i veckan, i hvilket
fall det vid hvarje passage har att forcera den is, som möjligen kunnat
bilda sig under de 3 å 4 dygn, som förflutit, sedan fartyget sist passerade
rännan. Ett dylikt arbete utfördes af nämnda fartyg vintern 1878
hvilken kan räknas såsom blid. Under förliden vinter (1879) forcerades
skärgårdsisen äfven med framgång af förberörde finska postångare hela
Januari månad, men, då kölden i Februari tilltog, nödgades fartyget den
4 Februari vända å Kanholmsfjärden, i anledning af den tillökning i tjockleken,
som isen vunnit under fartygets bortovaro. Express afgick nu
till Oxelösund, till hvilken hamn isen med framgång forcerades. Under
hela Februari och halfva Mars månader anlöpte fartyget sist nämnda
hamn, enär dess befälhafvare icke ansåg det möjligt att uti Stockholms
långa skärgårds led återigen söka forcera isen, hvilken allt sedan den
nämnda 4 Februari med hvarje natt vunnit i styrka. Det är dock ganska
troligt, att Express hela vintern kunnat gå till Stockholm, om blott under
Februari och Mars månader en af här varande starkare bogserbåtar
gjort nödigt antal turer till Sandhamn och åter till Stockholm under de
dagar, Express då skulle legat under lastning och lossning i Stockholm
eller Hangö. Då nu sistlidna vinter (1879) kan anses såsom en medelstark
vinter, så kan man med fullt skäl antaga, att under dylika vintrar
isen uti skärgården kan af ångfartyg forceras och en trafikabel ränna
hållas derigenom, att ett starkare bogserfartyg med längre eller kortare
uppehåll, allt eftersom kölden klöfver, går genom isen. Under starkare
vintrar deremot, då kölden under hela veckor kan hålla sig omkring 15
grader och deröfver, hvarigenom isen i skärgården uppnår en tjocklek

*) Finsk ångbåt, som sedan 1877 trafikerar vintertiden linien Stockholm—Hangö.

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

af 15 å 18 tum och hafvet lägger sig utanför Sandhamn, så långt man
kan se till sjös, så uppstå nära nog oöfvervinneliga svårigheter, och
kostnaderna för att hålla en ränna öppen blifva så stora, att de på långt
när ej skulle motsvaras af de vunna fördelarne. Med de medel att sönderbråka
isen, som nu mer vanligen stå till buds uti en hamn af den
betydenhet som Stockholms, skulle man således antagligen under 50 af
de 64 vintrarne, som förflutit sedan år 1815, kunnat uppehålla trafiken
med öppna hafvet, och sjöfarten således endast under 14 vintrar varit
helt och hållet afbruten.»

Genom ett starkt isbrytarefartyg torde dock äfven under s. k.
starka vintrar sjötrafiken till Stockholm ej så obetydligt kunna förlängas.
Hvad nu blifvit anfördt om möjligheten af att hålla Stockholms hamn
öppen för sjöfarten vintertiden torde i ännu högre grad gälla för våra
söder om Stockholm befintliga Östersjöhamnar, af hvilka flere finnas, såsom
Karlskrona, Karlshamn och Yståd, hvilka medelst isbrytarefartyg
kunna hållas öppna äfven under de strängaste vintrar.

Med afseende å andra punkten, som Utskottet uppstält, eller huruvida
vår sjöfart, företrädesvis med grannländerna Ryssland och Tyskland
är eller kan blifva af den framstående vigt och betydelse, att ett underhållande
af denna sjöfart vintertiden skulle vara så fördelaktigt, att utgifterna
för isbrytarefartygets anskaffande och användning vore relativt
små till de beräknade inkomsterna, får Utskottet anföra såsom sin åsigt,
att det ej lider tvifvel, att icke såväl för det närvarande som icke ännu
mera i en snar framtid det skulle vara för landet i sin helhet särdeles
fördelaktigt och vinstgifvande, om t. ex. Stockholms hamn och möjligen
någon af landets sydligare hamnar genom isbrytarefartyg hållas vintertiden
öppna för sjötrafiken.

Den enda vinterkommunikation öfver Östersjön, som för närvarande
finnes, är den emellan Stockholm och Finland, hvilken år 1877 inrättades,
då finska Transito-ångfartygs-aktiebolaget insatte å linien Stockholm—
Hangö den för detta ändamål nybyggda ångaren Express II.

I afseende å betydelsen af denna vinterkommunikation får Utskottet
anföra hvad de förenade rikenas General-konsul i Helsingfors,
Herr Juhlin-Dannfelt derom säger i sin årsberättelse för år 1880.

»Den med understöd af hufvudsakligast finska statsverket anordnade
vintersamfärdseln emellan Hangö och Stockholm, eller eventuelt
annan svensk hamn, har under sistlidet års vinter nått en utveckling,
som tydligen ådagalägger den åsigt, denna förbindelse mellan de båda
länderna redan eger och genom ytterligare utveckling i ännu vida högre
grad kan under normala isförhållanden komma att intaga. Rörande den

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

erfarenhet, som härvid vunnits under de trenne vintrar, da trafiken omhänderhafts
af de nuvarande egarne af den för denna farled byggda ångbåten
Express, har mig benäget meddelats följande:

»Då Express den 19 December 1878 åter började sina turer på
Sverige, har allmänheten, oviss om denna trafiks återupprättande, icke
förberedt sig på att begagna densamma, med anledning hvaraf ock årets
seglationsintrader blefvo obetydliga, medförande för rederiet, oaktadt
statens subvention, betydlig förlust. Under vintern 18 i 8 1879 fortgick

trafiken med endast tvenne veckors af ishinder orsakadt uppehåll, och
under vintern 1879—1880 inträffade dylikt uppehåll blott under en enda
vecka af de 26, under hvilka post, passagerare och gods kontraktsenligt
böra befordras genom ifrågavarande ångbåt. Under först anförda vinter
måste dock under Februari, Mars och hälften af April Oxelösund anlöpas
i stället för Stockholm, hvars inre skärgård under nämnda tid var
belagd med is af den tjocklek, att till segelrännans öppenhållande för
ändamålet bygd isbrytare erfordrats, hvaraf Sveriges hufvudstads hamn
fortfarande är i saknad. Under innevarande års vinter åter fortgick
denna trafik blott från den 15 November till den 13 Januari, dåiHangö
hamn packad drifis lade oöfvervinnehga hinder för densamma.

»De under nu anförda trenne vintrar medelst ångfartyget Express
befordrade passagerare och gods hafva utgjort:

Från Hängd till Stockholm.

Vintern

1878—79.

18 veckor.

Vintern

1879—80.

25 veckor,

Vintern

1880—81.

8 veckor.

Passa, förare...........................

285

894

190

2,265

509

1,609

77
24

577

78
2,492

357

1,706

947

Från St. Petersburg.

Dito Dito

Gods bestående af:

Tryckalster ........... centn.

Cichoria..................... »

F ågel ........................ »

Fisk........................... »

Fjäder........................ »

Gummivaror............ »

Grönsaker ............... »

Hvete, mjöl och gryxx »

Transport

| 3,410 4,957

2,891

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

	Vintern 1878—79. 18 veckor.	Vintern 1879—80. 25 veckor.	Vintern 1880—81. 8 veckor.
	Transport	3,410	4,957	2,891
Kött och fläsk..	....... centn.	139	973	421	Från St. Petersburg.
Konfektyrer ....	....... »	64	in	136	Dito	Dito
Linfrökakor ....	....... »	—	—	11,049	Dito	Dito
Pottaska ..........	....... »	—	74	—
Smör ................	....... »	1,210	14,912	1,791
Skinn ................	....... »	7	55	134
Segelduk..........	....... »	18	159	37	Dito	Dito
Tobaksfabrikater... »	21	28	13
Talg...................		5	8	—
Tågvirke ...........	....... »	53	502	97	Dito	Dito
Ägg....................	....... »	92	37	79	Dito	Dito
Diverse ..............	....... »	78	91	180
Tillsammans centn.	5,097	21,907	16,828
Oxar...................		—	25	7
Kor.....................	»	—	2	4
Svin.....................		—	7	■-
Kalf.....................	...... »	—	1	_
Hästar ...............	...... »	—	6	2
Ved......................		—	296	102

Från Stockholm till Hängd.

279	610	322
400	412	985
63	41	19
183	759	310
8	211	73
—	52	31
38	297	345
279	291	113
971	2,063	1,876

Passagerare...........................

Gods bestående af:

Anjovis ..................... centn.

Apoteksvaror .........

Tryckalster...............

Bleckslagararbete!!

Bröd...........................

Spritvaror ...............

Färgstofter...............

Transporti

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 9

\	Vintern 1878—79. 18 veckor.	Vintern 1879—80. 25 veckor.	Vintern 1880—81. 8 veckor.
Transport	971	2,063	1,876
Utsädesfrön ............	centn.	245	782	5
Garn...........................	»	_-	67	61
Gödningsämnen......		425	524	—	!
Hudar........................	»	72	81	13
Hummer och ostron	)>	12	21	9
Humla........................	»	—	23	—
Jern- och maskin-
gods........................	»	2,180	18,987	4,819
Kolonialvaror .........	»	—	511	217
Kopparvitriol .........	»	—	62	—	t1''
Konserver ...............		45	79	57
Korn och malt ......		39	370	1,143
Majs..........................		—	—	900
Papper ....................	»	160	395	24
Porslin .....................	»	5	70	12
Skinnvaror..............	)>	27	15	13
Manufakturvaror ...	))	12	263	192
Tobak ........................	»	—	10	4
Tran...........................	»	—	34	—
Viner ........................	»	108	376	214
Zink ...........................	»	48	—	—
Diverse .....................		330	563	405
Tillsammans	centn.	4,679	25,296	9,964
Plogar..................... s	tycken	—	56	25
Symaskiner .........	»		26	4
Hackelsemaskiner	)!	—	13	18
Tröskverk ............	»	—	1	—
Orgel .....................	)>	—	1	1
Brandsprutor ......	»	10	28	30
Qvarnstenar.........	»	, —	8	4
Kor ........................	y	_	8	—

Bill. till Rilcsd. Prof. 1882. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Häft. 2

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

»Fördelas summan af passagerare och centnergods, som under de
3 ofvan anförda vintrarne fraktats medelst ifrågavarande ångbåt —
utan allt afseende på styckegodset — mellan antalet veckor, under
hvilka trafiken hvartdera året upprätthållits, så visar sig att under vintern
1878—79 uppgick för hvarje vecka

antalet passagerare till 31 samt centnergods till 543
under 1879—80 ,, ,, 45 „ ,, „ 1,888

„ 1880-81 ,, „ 85 „ „ „ 3,349.

»Sist anförda siffror innehålla en den vältaligaste antydan om tidsenligheten
af vinterförbindelsen mellan de båda grannländerna äfvensom
af den vidare utveckling, af hvilken densamma är mäktig. Utan öfverdrift
torde ock kunna påstås, att Finlands jordbruks framtida förkofran
i väsentlig mån är beroende af möjligheten af att året om, och framför
allt under vintermånaderna, ega en lätt tillgänglig och derigenom billig
utfartsväg till England. Lokala och klimatiska förhållanden betinga
nemligen att idkaime af nyss anförda yrke inom detta nordligt belägna
land företrädesvis böra egna all uppmärksamhet åt produktionen af ladugårdens
alster, och bland dessa, framför andra, åt tillverkningen af smör;

— eu redan af ålder i stor utsträckning bedrifven näringsgren, som genom
styrelsens och enskildes kraftfulla bemödanden under sista qvinqvennium
nått en till såväl dervid producerade varas mängd som beskaffenhet
utöfver all förväntan storartad utveckling.

»Det finska smöret har, såsom väl bekant är, ända intill senaste
tider med anledning af dess ojemna och oftast äfven i andra hänseenden
underhaltiga beskaffenhet betingat ett lågt pris och hufvudsakligen
exporterats under sommarmånaderna, d. v. s. under den tid af året,
då priset å denna vara å verldsmarknadon noteras lägst. En ej obetydlig
del af Finlands smörproduktion är dock numera s. k. mejerismör,
fullt jemförlig! med det bättre af dylik vara, som de skandinaviska
länderna kunna erbjuda, och med full visshet kan antagas, att qvantiteten
häraf år för år kommer att vinna eu i snabb progression fortgående
tillökning. Skall emellertid ett mot beskaffenheten svarande pris
för detsamma kunna betingas, måste en, såvidt möjligt, året om tillgänglig
möjligast snabb utfartsväg för detsamma beredas till en marknad

— England — der ännu den lättaste och bäst lönande afsättning finnes.
Sant är visserligen, att äfven i St. Petersburg under vintern mycket
höga pris hittills kunnat betingas; men om hela eller äfven blott en större
del af Finlands smörproduktion af lana beskaffenhet skulle söka denna
marknad, komme, utan tvifvel, dess konsumtionsförmåga snart att visa
sig otillräcklig, hvartill för öfrigt den ifver, med hvilken mejerihandte -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 11

ringen äfven inom Ryssland nu mera omfattas, i väsentlig mån torde
bidraga.

»En väl ordnad transitofart öfver Sverige torde derföre för Finland
och norra Ryssland erbjuda den på samma gång kortaste och billigaste
utfartsväg till England, och detta ej blott för smör utan ock för åtskilliga
andra varor; följaktligen ock vara den, för hvars tidsenliga utveckling
de största ansträngningar böra egnas af alla dervid intresserade ''parter.

»De visserligen mycket betydliga uppoffringar finska statsverket
iklädt sig för såväl den s. k. Hangöbanan och dermed sammanhang egande
hamnanläggning vid dennas vigtigaste ändpunkt, som ock för underhållandet
af ångbåtsförbindelse med Sverige äfven under vintermånaderna0),
måste dock betraktas såsom blott halfgjordt arbete, intill dess
ytterligare åtgärder vidtagas för att gorå denna samfärdsled trafikabel
äfven då svårare ishinder inträffa, intill dess dessa antaga, såsom under
innevarande vinter, den omfattning, att deras besegrande ligger utom
möjlighetens gräns. Till dylika åtgärder torde i främsta rummet höra
anskaffandet af en kraftig’ isbrytare, som intill dess drifis omöjliggör
sådant, hvilket ytterst sällan torde inträffa, oafbrutet håller en ränna
öppen från Hängd hamn till öppet haf; och hvad ett dylikt fartyg förmår
i denna väg åstadkomma, derom har förhållandet å Elbefloden under
innevarande vinter lemnat talande bevis.

»Att det äfven ligger i Sveriges sanna intresse — och detta ej blott
ur merkantil synpunkt — att å sin sida bidraga till underlättandet af
denna samfärds- och transitoled torde ej tarfva bevis. Alltför, litet
eller, rättare sagdt, så godt som intet har hittills härför blifvit gjordt.
Anskaffandet af en kraftig, för ändamålet särskildt byggd isbrytare, lindringar
i fyr- och lotsafgifter samt hamnumgälder, möjligast låga frakter
för transitogods å statens jernband- m. in. utgöra härvid i främsta
rummet önskningsmål.

»Den andel i häraf orsakade utgifter, som kunna komma att drabba
Stockholms stad, torde för öfrigt i ej ringa mån ersättas genom det ej
oväsentliga bidrag till detta samhälles förseende med lifsmedel, som genom
vinterförbindelsen med Finland erhålles.»

Det här anförda torde vara nog för att visa, hvad fördel det innebär
att hålla vinterkommunikationen öppen mellan Sverige och Finland.

Men då man tager i betraktande den högst betydliga varuomsätt -

*) De uppoffringar finska statsverket för ofvan anförda ändamål iklädt sig äro en årlig subvention
af 60,000 mark, betydlig fraktnedsättning å statsbanorna för transitogods samt lindring i
fyr- och lotsafgifter.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

ning, som eger rum mellan Sverige och länderna på andra sidan Östersjön
torde det äfven vara otvifvelaktigt, att uppehållandet af en vinterkommunikation
öfver Östersjön emellan dessa länder och Sverige skulle
från nationalekonomisk sida för oss vara af stor betydelse. I detta afseende
torde Rysslands Östersjöhamnar ej blott för det närvarande utan
ännu mera i en snar framtid vara de vigtigaste.

Förutom St. Petersburg, äro Reval, Riga, Libau och Windau de
ryska Östersjöhamnar, hvarifrån på senaste tider en utomordentligt liflig
sjöhandelsförbindelse med utlandet eger rum.

Uti berättelser om handel och sjöfart år 1880 från de förenade
rikenas konsuler inhemtas följande uppgifter om dessa hamnar.

Reval, Riga, Libau och Windau hafva nemligen i mer eller mindre
grad vunnit i betydelse på bekostnad af St. Petersburg, hvarest farvattnets
svårigheter lägga de största hinder i vägen för en större utveckling
för sjöfarten.

Af de statistiska handelsberättelserna framgår, att under de 4 åren
1876—1879 tillökningen af handeln såväl hvad angår ut- som införseln,
har uppgått hvad Reval angår till 113 procent, för Riga till 36 procent
och för Libau till 191 procent.

Alla dessa hamnar stå genom privata jernbanor hufvudsakligen
öfver Moskau i förbindelse med det inre af Ryssland. Att rivalitet och
konkurrens i hög grad eger rum mellan hamnarne är en naturlig följd.

De olika jernvägsbolagen försöka genom minskning af trafikomkostnaderna
och genom överenskommelser med de utländska ångbåtsbolagen,
att draga trafiken och handeln hvar och en till den hamnen,
hvartill deras intressen knyta sig.

Den vigtigaste hamnen på Östersjökusten är Reval, hvars handel
under de senaste åren har ökat sig i en utomordentlig grad. Utförseln
har således från 1875 till 1879 stigit från 51 till 126 millioner, utan att
deri medräknas transiten, som ökar detta belopp ännu med en tredjedel.
Införseln är under samma tid ökad från 9 till 25 millioner. Reval är
den sjöstad på Östersjökusten, som mest har dragit handeln från S:t
Petersburg, hvars utförsel under år 1879 endast uppgick till 22 millioner
och införseln till 80 millioner. Reval är genom en jernväg förbunden
med uthamnen Baltisch j>ort.

Den äldsta af de baltiska hamnarne, Riga, hvars handel allaredan
under den hanseatiska perioden hade sin stora betydelse, ligger 12 werst
från Dunas mynning, och för denna orsaks skull äro närmare hafvet
byggda tvenne hamnar, nemligen Miihlgraben på högra sidan af floden
och Bolderaa på venstra, hvilka begge genom jernväg äro förenade med

Andra Kammarens Tillfälliga TJlskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

Riga. Magasiner och andra byggnader, Renande till varors förvarande
etc., livilka under senaste åren blifvit uppförda, öfvergå i storlek allt
hvad i dylikt syfte är bygdt i Ryssland. De nyligen byggda jernreservoirerna,
hvilka kunna rymma 1,200,000 kilogram petroleum, äro uppförda
för Ingeniör Nobels räkning, som likaledes vid Rigas waggonfabrik låter
tillverka ett slags cisternwaggoner efter amerikanskt mönster för transport
af petroleum. Den storartade skala, i hvilken detta sistnämnda
industriföretag drifves, framgår exempelvis af den omständighet, att,
förutom de allaredan befintliga 600 cisternwaggoner, ytterligare 600 sådana
äro bestälda och under arbete.

Högst betydliga omkostnader äro i Bolderaa nedlagda på magasiner
och maskiner, som stå i förbindelse med spanmålsutförseltrafikon.
Bägge sidor af Dimas mynning ända från Riga till uthamnarne äro bebyggda
med fabriker till ett antal af öfver 200, hvilkas årliga utbyte
öfverstiger 20 millioner rubel. Rigas handel har under femårsperioden
1875 —1879 stigit, hvad utförseln angår, från 34 till 57 millioner, och
hvad införseln angår från 45 till 60 millioner. För att afhjelpa det hinder
i sjöfartsförbindelsen, som är eu följd af att Rigas hamn i allmänhet
är stängd af isen under 5 månader (Oktober—April), är det fråga
om att förbinda Riga genom en jernväg med den 106 werst derifrån
liggande staden Windau, hvars hamn aldrig tillfryser.

Den på motsatta sidan af den kurländska kusten vid hafvet liggande
staden Libau befinner sig ännu i begynnelsen af sin tillvaro som
handelsstad, men allt sedan spanmålsutförseln från det inre har börjat
taga vägen öfver de ryska hamnarne i stället för öfver Königsberg och
Memel äro äfven här ganska betydliga arbeten företagna för att tillfredsställa
de till följd af den växande handeln uppkomna behofven.
En börs är allaredan inrättad, och har man under senaste åren med
ifver arbetat på att fördjupa och förstora hamnen, ett arbete, för hvilken
regeringen har beviljat en subvention af 7 millioner rubel. Stadens
folkmängd har under loppet af sex år fyrdubblats, och är det företrädesvis
judar, som från alla kanter äro ditflyttade för att genast från början
kunna monopolisera den der uppspårande handelsrörelsen. Äfven från
Königsberg och Memel hafva nu åtskilliga handelshus etablerat filialafdelningar.
Då Libaus hamn i allmänhet endast under ett par veckor
är stängd af is, hafva handels- och skeppsfartsförhållandena också kunnat
utveckla sig der med utomordentlig hastighet.

Sålunda utfördes 1875 för 6 millioner rubel varor, och infördes
för 2 millioner. Allaredan 1879 hade utförseln vuxit till 28 millioner

14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

och införseln till 5 millioner. I fjor vid Augusti månads utgång var
utförseln angifven till 17 millioner och införseln till 5V2 millioner, ett
resultat som utvisar en tillökning i utförseln af 250 procent och i införseln
af 450 procent.

Den från naturens sida mest gynnade hamn vid Östersjön är utan
tvifvel Windau, som på grund af den vid floden Windaus mynning
bildade bugt erbjuder den bästa och säkraste ankarplats för en hel
flotta. Nämnda flod har på en längd af 25 werst ett djup af 40 fot och
utbreder sig 6 werst från dess utlopp i hafvet till en bassin, som kan
rymma en mängd af fartyg. Stadens små lokala förhållanden hafva
dock ej tillåtit, att en företagsamhet, liknande den som har visat sig i
de tre andra rikare städerna, ännu har kunnat göra sig gällande i någon
betydligare grad. När man tager i betraktande såväl den utomordentliga
utveckling i merkantilt hänseende, som i dessa 4 städer under senaste
tid egt rum, som ock vår ej obetjMligt ökade handel med Libau,
hvarifrån skeppas betydliga qvantiteter rysk spanmål till Sverige, kan
man med skäl fråga sig, om ej det skulle vara en stor ekonomisk fördel
för vårt land, om en direkt ångfartygsförbindelse komme till stånd
emellan Sverige och Libau.

Säkert torde emellertid vara, att trafiken emellan Sverige och
Ryssland skulle betydligt komma att ökas, derest sådana åtgärder vidtagas,
att en oafbruten kommunikation emellan dessa länder hela året om
kunde komma till stånd. Libau borde då, äfven i betraktande till dess
närbelägenhet från Sverige, blifva en fördelaktig exportort för en stor
del af våra exportartiklar. Man bör ej heller förgäta, att politiska omständigheter
kunna inträffa i Ryssland, hvilka kunna tvinga detta land
att hemta alla sina förnödenheter sjöledes, hvarigenom Sverige skulle
kunna få en betydande transitohandel på Libau. Äfven för post- och
passageraretrafiken torde en sådan kommunikationslinie vara särdeles
förmånlig. Hafvet är otvifvelaktigt den billigaste transportvägen, hvarföre
ock alla skäl synas tala för att begagna den samma till dess fulla
utsträckning, och på andra ställen ser man, hurusom reguliera ångfartygsförbindelser
förena ländernas jernvägsnät till fromma för trafiken å
de respektive ländernas jernbanor; hvarföre skulle icke då en sådan
anordning vara fördelaktig för oss? Men för att åvägabringa en sådan
oafbruten förbindelse fordras, att den eller de svenska hamnar, som härför
vore lämpligast, höllos vintertiden tillgängliga genom isbrytarefartyg.

Vidfogade karta, som för frågan om direkt sjöförbindelses ordnande
med Ryssland torde vara upplysande, visar, att ett ångfartyg, med

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

den vanliga hastigheten af 10 engelska sjömil i timmen, tillrygga!ägger

vägen emellan:

Stockholm—Hangö ........................................ på 17,4 timmar,

» Baltischport ............................. » 19,3 »

» Windau....................................... » 17,i »

» Libau ..................... » 20,9 »

» Slite—Libau .............................. » 24,s »

Oxelösund— d:o d:o.................................... » 21,9 »

» —Visby—Rone—Libau............... » 24,3 »

Vestei^vik— d:o — d:o — d:o............... » 22,3 >

Karlskrona—Rone—............ d:o............... » 22,9 »

» —Libau.............................................’» 19,o »

Äfven för våra handelsförbindelser med Tyskland vore det fördelaktigt,
om en af våra sydliga hamnar hölls öppen vintertiden, och ännu
mera torde detta blifva händelsen, då jernvägslinien Stralsund—Bergen
på Rugen, hvilken redan är beslutad att byggas på tyska statens bekostnad,
blifver färdig, och som kommer att stå i förbindelse med en ångomnibuslinie
från Bergen till Rugens nordkust. Sjövägen mellan Ystad
och Rugen är med ångbåt, som gör 10 engelska sjömil i timmen, endast
sex timmar.

Om den förökning i inkomster för landet, som skulle uppstå, om
man genom isbrytarefartygs användning förminskade tiden för sjöfartens
afbrott vintertiden, kan man möjligen få en föreställning vid betraktandet
af den ofantliga tillväxten i Sveriges in- och utförsel med fartyg

under 10-årsperioden 1871—1880.

År 1871 infördes till ett värde af................................... 169,179,000 kronor,

» 1880 » » » 275,595,000 » .

» 1871 utfördes » » 161,023,000 » ,

» 1880 » » » 233,569,000 » .

Med afseende å den af Utskottet framstälda tredje punkten, eller
hvilka Öster sjöhamnar skulle för ändamålet vara lämpligast, säger motionären
:

»Det är tydligt att man icke kan ifrågasätta att hålla samtliga de
mera betydande Östersjöhamnarne öppna under vintern, utan man finge
utvälja ett par hufvudhamnar, som stå i förbindelse med landets jernvägsnät,
och söka att från dem hålla en segelränna öppen till hafvet,
om möjligt året om. Men då hamnarne vid våra kuster lägga sig om
hösten och öppna sig om våren vid mycket olika tider, så bör t. ex. en
hufvudsakligast för Stockholm afsedd isbrytare, innan den behöfves vid
sin egentliga bestämmelseort, kunna göra god nytta vid hamnarne längre

16 Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

norrut, och likaså bör den om våren utan intrång i sin hufvuduppgift
kunna hjelpa att bryta de sista isbanden längre norrut. Detsamma bör
en isbrytare, som har till hufvuduppgift t. ex. att hålla Karlskronas
hamn tillgänglig under vintern, kunna göra i afseende å hamnarne vid
Kalmar, Oskarshamn eller Vestervik».

Äfven härutinnan får Utskottet till det hufvudsakligaste instämma
med motionären.

Stockholm är på samma gång landets hufvudstad som en af dess
mest framstående handelsstäder samt en af de vigtigaste ändpunkterna
för landets jernvägsnät, och den betydliga sjöfart, som der är rådande,
torde allt mer och mer komma att ökas, i synnerhet när den nya hamnanläggningen
vid Värtan blir färdig, och som kommer att stå i förbindelse
med Vesterås—Bergslagsbanan. Post- och passageraretrafiken har
här en större betydelse, och då Stockholm redan har vintertrafik till
Finland, torde, då man tager hänsyn till att Göteborgs hamn kommer
att vintertiden hållas öppen, det för en blifvande transitohandel emellan
Ryssland och England äfven vara af stor vigt, att Stockholms hamn genom
isbrytarefartyg hålles öppen vintertiden.

Hvad Karlskrona angår, så är denna stad medelst jernväg förbunden
med det öfriga af landet samt har den fördelen att den genom sitt
läge är relativt till andra Östersjöstäder mera närbelägen såväl Rysslands
sydligare som Tysklands Östersjöhamnar. Karlskrona hamn är aldrig så
hårdt tillfrusen vintertiden, att icke den alltid genom isbrytarefartyg kan
hållas tillgänglig. Karlskrona ligger i den stora stråkvägen för hela
Östersjötrafiken, så att kofferdifartyg vintertiden ej så sällan söka att dit
inlöpa, dels för assistance och dels för att der öfvervintra, hvarföre det
skulle vara med stor fördel förenadt, om hamnen genom isbrytarefartyg
hölls öppen under vintern. Äfven ortens talrika skärgårdsbefolkning
och fiskare kunde då med sina båtar vintertiden komma till staden, för
uppköp af sina förnödenheter och säljandet af sin fisk.

Skulle i Stockholm och Karlskrona stationeras isbrytarefartyg, så
anknyter sig äfven ett annat mera specielt intresse till frågan; ty på
dessa ställen har flottan sina stationer, och det torde vara af påtaglig
vigt att i allmänhet och i synnerhet vid krigstillfälle flottans fartyg ej
hindras af isen att utlöpa.

I afseende å den nytta tvenne isbrytarefartyg stationerade i Stockholm
och Karlskrona kunde göra för att hålla äfven andra Östersjöhamnar
öppna vintertiden, så torde densamma hufvud sakligast bestå deri,
att dessa fartyg om våren så tidigt som möjligt kunde spränga de isband,
som afstånga sjöfarten. Men äfven denna deras verksamhet är af

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande K:o 7.

ej ringa betydelse, vid tanken på de stora fördelar, som vinnas genom
en tidigare sjöfart. Af hvad såväl motionären som Utskottet framstält
synes det vara tydligt, att den föreliggande frågan bär ej blott ett betydligt
kommunalt utan äfven ett stort såväl allmänt som stats-intresse,
och får Utskottet tillstyrka bifall till motionärens förslag,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t måtte genom sakkunniga personer
låta utreda, i hvad mån åtgärder kunna vidtagas för
att minska den tid, under hvilken sjöfarten på Sveriges
hamnar är stängd af ishinder.

Stockholm den 28 Mars 1882.

På Utskottets vägnar:

A» E. Nordenskiöld,

Reservation:

af Herr Olaus Olofsson, som anser att motionen ej för närvarande
borde bifallas.

Herr Farup har anmält, att han i öfverläggningen och beslutet
varit hindrad att deltaga.

Bih. till Biksd, Prof. 1882. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 7 Höft.

Rättelser

i Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o A
(i Samlingen N:o 7):

Sid. 2, råd. 15 uppifr. står: afskaffa läs: anskaffa

» 3, » 17 uedifr. » medels » medelst

» 6, » 3 » » åsigt, » vig;t,

Bih. till Riksd. Prot. 1882. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band.

. Hjon!

tim/uli.o/hyfr \ J an <(

f]Jf

'' Itoj/nhiirvir

wi&b"'' ''

Port- ; ‘

Per rutil

UVsIlM-Vllu

(ii it 11 a it it

Ogen t*x It miii ii.

Kalmnr,

1‘hrMctutnoiAri.

L''>) *''V''/

WD//(»HH <

i riklig

1’iinbriiiliiiiiin

Afstånden uro utsatte

eller Utlitudsm in ute

ti''138 svenska