Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5 (Utlåtande 1897:Tfu15 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 15 mars 1897, kl. 12 midd.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående undervisningen i geografi vid de allmänna läroverken.

Utskottet har från Andra Kammaren fått mottaga en af herr
Edv. Svensson i Karlskrona väckt motion, n:o 105, i hvilken hemställes:

»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes förordna:

att större timtal inrymmes åt geografiundervisningen vid de allmänna
läroverken;

att geografien äfven i de högre klasserna må skiljas från historien;

samt

att vid tillsättandet af lärarebefattningar geografien måtte förklaras
för särskild! undervisningsämne.»

Motionären erinrar derom, att han under förlidet års riksdag inom
Andra Kammaren väckte en motion med enahanda syfte som det nu
framstälda förslaget. Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1, till
hvilket ifrågavarande motion då remitterades, ingick emellertid icke i saklig
pröfning af densamma dels till följd af den sena tid af riksdagen, under
hvilken motionen kommit utskottet tillhanda, och dels, såsom utskottet
yttrade, »ehuru de väckta förslagen om de allmänna läroverkens reformerande
i praktisk rigtning icke denna gång ledt till något resultat, så
torde dock en dylik reform ej vara allt för aflägsen». Under sådana
Bill. till Riksd. Prot. 1897. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5 Höft. (N:o 5.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga JJtskotts (N:o 1) Utlåtande N.o 5.

förhållanden ansåg utskottet olämpligt, att en skrifvelse då afläts angående
ett särskildt läroämnes ställning, samt afstyrkte motionen, hvilken
ock af kammaren blef afslagen.

Då emellertid det största, för att icke säga det enda, skälet för
utskottets afstyrkande utlåtande tycktes hafva varit den sena tid af riksdagen,
hvarunder motionen framkommit, och då under den öfverläggning
rörande ifrågavarande utskottsbetänkande, som inom kammaren förekom,
tre af kammarens ledamöter, hvilka alla egde praktisk erfarenhet i nämnda
fråga, uttalade starka sympatier för det af motionären framstälda förslaget,
har han ansett sig icke sakna anledning att åter bringa frågan under
kammarens och, eventuelt, Riksdagens pröfning, hvadan han, hänvisande
till de motiv, som vid 1896 års riksdag uti motionen n:o 241 blifvit
framhållna, förnyat sin här ofvan återgifna hemställan.

De skäl, motionären i fjor anförde till stöd för sitt förslag och till
hvilka han nu hänvisar, äro i sammandrag följande.

Geografien stode ej i vigt efter något annat läroämne, utan torde
i vår tid med fog kunna påstås vara ett af de mest betydelsefulla. Eu
författare i Pedagogisk Tidskrift år 1886 yttrade härom:

“Utom det att geografiens studium är synnerligen själsodlande och med tillhjelp
af den moderna undervisningsmaterielen kan göras särdeles tilltalande för lärjungen,
är det också mer än de flesta skolämnena fruktbärande i praktiskt hänseende. Kunskapen
om vår jord är ju i och för sig utomordentligt lärorik, och i än högre grad
blir den så genom sina mångfaldiga beröringspunkter med andra discipliner, exempelvis
naturvetenskapens olika grenar, historien, statskunskapen och statistiken. Endast
genom detta studium förvärfvar lärjungen någon insigt om handelns och industriens
oerhörda utveckling i våra dagar, om de särskilda rikenas förvärfskällor och materiella
kultur samt om de genom allt detta nyskapade förhållandena i det menskliga lifvet.
Korteligen, detta studium är den enda väg, på hvilken menniskan erhåller en sann
kännedom om den verld, i hvilken hon lefver. Den geografiska kunskapen är således
ingalunda en lyxartikel, som staten — allra minst en liten och fattig som vår — kan
saklöst undanhålla dem, hvilka skola blifva dess kulturs bärare eller blott aktiva
medborgare, vare sig de komma att egna sig åt vetenskapen, undervisningen, handeln,
industrien eller jordbruket; den är fastmera en nödvändighetsvara, hvars saknad måste
förnimmas på ett smärtsamt sätt.

Man kan icke heller såsom skäl för tillbakasättandet af geografien anföra, att
dennas betydelse på sista tiden minskats. Förhållandet är nemligen rakt motsatt:
aldrig har den spelat en större roll än nu, och|ändå är dess betydelse stadd i ständig
tillväxt. De nya, snabba och billiga kommunikationsmedlen hafva mångfaldigat för -

Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

bindelserna mellan länderna och så att säga närmat dem till hvarandra. Emigration,
immigration och konkurrens — för att taga blott ett par detaljer i betraktande —
deras vilkor, förlopp och verkningar äro af högsta betydelse för hvarje civiliserad stat,
och obekantskapen med de samma måste lända medborgarne till men. Geografisk
kunskap måste alltså betraktas såsom oumbärlig för allmänbildningen, och så länge
den nu varande sorgliga regimen består, finnes derför en högst betänklig lucka i abiturienternas
bildning.»

Oaktadt geografiens stora vigt och betydelse, intoge dock ämnet
en tillbakasatt ställning vid läroverken. Häremot både likväl på senare
tider talrika röster böjt sig såväl från den stora allmänhetens som
i synnerhet från lärarnes sida.

Motionären erinrar i detta hänseende derom, att redan vid det
7:e allmänna läraremötet (1872) bragtes frågan om geografiens ställning
på tal. Diskussionen häröfver fortsattes såväl vid det 9:de (1878) som
vid det ll:e allmänna läraremötet (1884), der den resulterade i uttalanden
om reformer i den rigtning, som motionären föreslagit. Det behöfliga
i fråga om förändring af geografiundervisningen framhölls samtidigt
härmed vid universitetens förhandlingar af framlidne professor
Hammarstrand i Upsala och dåvarande professor Odhner i Lund, som
hänvisade till förhållandet i andra länder.

Äfven inom regeringen hade röster höjt sig för ett bättre tillgodoseende
af geografiundervisningens kraf. I ett andragande i statsrådet
den 12 januari 1889 yttrade dåvarande ecklesiastikministern
Gunnar Wennerberg, *

att »med hänsyn till den ogynsamma ställning, hvari geografien för närvarande
onekligen befinner sig vid våra läroverk, och då åtgärder utan tvifvel böra företagas
till dess förbättring, helst sedan denna vetenskap numera vunnit en storartad utveckling,
torde i första rummet böra sörjas för att geografien blir tillbörligt tillgodosedd
vid lärarebildningen».

Trots dessa yrkanden från skilda håll, hade den år 1890 tillsatta
läroverkskomitén likväl ej vederbörligen tillgodosett geografiens ställning.
De förändringar, som nämnda komité föreslagit i fråga om
geografiundervisningen och som genom de år 1895 vidtagna ändringarna
i läroverksstadgan påbjudits, inskränkte sig nemligen nästan uteslutande
dertill, att sammanlagda timtalet i historia och geografi i 4:de klassen
minskats och i 3:dje klassen ökats med en timme, samt att i de fem
lägre klasserna geografien numera skilts från historien. Den förra åtgärden
vore utan all praktisk betydelse, och äfven den senare syntes
vara af problematiskt värde, då vederbörande uraktlåtit draga fulla
konseqvensen deraf, nemligen att äfven vid lärareplatsers tillsättning
förklara geografien för ett särskilt undervisningsämne. Denna urakt -

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande JV.-o 5.

låtenhet vore desto mera besynnerlig, som komiterade just motiverat
geografiens skiljande från historien hufvudsakligen dermed, att undervisningen
i det förra ämnet i så fall kunde anförtros åt läraren i naturkunnighet,
och sålunda tydligt visat, att de ansett, att geografien ej
stode i någon närmare frändskap till historien än till något annat
skolämne.

Derför påyrkade motionären, att vid tillsättandet af lärarebefattningar
geografien måtte förklaras för särskildt undervisningsämne, hänvisande
till de olägenheter, som äro en följd af dess sammankopplande
med historien.

Till sist åberopade sig motionären på utlandets exempel. I vårt
grannland Danmark hade geografien under de senare tjugo åren varit
fullständigt skild från historien, hvarjemte åtgärder vidtagits för att
erhålla fullt kompetenta undervisare i begge dessa läroämnen. I öfriga
kulturstater, såsom Tyskland, Frankrike och England m. fl., hade äfven
på flerfaldigt sätt blifvit sörjdt för höjandet af geografiens studium.

Innan utskottet går att för egen del yttra sig om det föreliggande
förslaget, torde en redogörelse för nu gällande stadganden på det omhandlade
området böra meddelas.

Enligt den genom kongl. cirkuläret den 22 mars 1895 i vissa delar
ändrade undervisningsplanen för de allmänna läroverken äro, såväl på
latin- som på reallinien, följande antal timmar i hvarje vecka anslagna
åt de i de fem lägre klasserna åtskilda, men på det högre stadiet ännu

förenade ämnena	historia och geografi:	Historia:		Geografi
Klass	I ...................................	.......... 2		2
n	II ................................	Q .......... O		2
	III ..............................	......... 3		3
	IV ...................................	.......... 3		1
	V ..............................	.......... 3		1
	VI: 1 ..................................		3
77	„ 2 ...................................		3
	VII: 1 ................................		3
n	,, 2 .................................		3

Lärokursen i geografi, hvilken för de båda linierna är gemensam
i de fem lägre klasserna, men sedan olika, har genom samma kongl. cirkulär
blifvit faststäld på följande sätt:

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5. 5

Första klassen.

Kort öfversigt af verldsdelarne och verldshafven efter jordgloben; fäderneslandets
geografi; öfriga europeiska länders fysiska och politiska geografi påbörjad.

Andra klassen.

De europeiska ländernas fysiska och politiska geografi fortsatt.

Tredje klassen.

Europas geografi afslutad; de främmande verldsdelarnas fysiska och politiska
geografi påbörjad.

Fjerde klassen.

De främmande verldsdelarnas geografi fortsatt och afslutad.

Femte klassen.

Repetition af de föregående klassernas kurs.

Sjette klassens nedre afdelning.

Latin linieu. Reallinien.

Geografisk repetition i samband med den Geografi i utförligare framställning:
historiska undervisningen. Europas geografi påbörjad.

Sjette klassens öfre afdelning.

Geografisk repetition såsom i föregående Geografi såsom i föregående afdelning:
afdelning. Europas geografi afslutad.

Sjunde klassens nedre afdelning.

Geografisk repetition såsom i föregående Geografi såsom i föregående klass: de
klass. främmande verldsdelarna.

Sjunde klassens öfre afdelning.

Geografisk repetition såsom i föregående Öfversigtlig repetition af den geograafdelning.
fiska kursen.

Dessutom äro följande feriearbeten i geografi påbjudna, hvarvid
dock är att märka, att uraktlåtenhet att fullgöra dessa feriearbeten för
lärjungen ej medför någon egentlig påföljd:

Femte klassen.

Repetition af Skandinaviska halföns och Danmarks geografi.

Sjette klassens nedre afdelning.

Läsning af omkring 100 sidor i en geografisk läsebok eller i stället för en del
af denna uppgift kartritning.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

Sjette klassens öfre afdelning.

Läsning af omkring 100 sidor i en geografisk läsebok eller i stället för en del
af denna uppgift kartritning.

Sjunde klassetis öfre afdelning.

Repetition af Europas geografi.

Enligt § 52 af gällande läroverksstadga, sådan denna genom ofvan
anförda kong], cirkulär blifvit ändrad, äro de ämnesgrupper, i hvilka
geografi ingår vid sökande af lektorsbefattning, följande:

kristendom och historia med geografi,
modersmålet och historia med geografi,
latinska språket och historia med geografi,
historia med geografi och filosofisk propedevtik.

Enligt nämnda § af läroverksstadgan ingår geografi vid sökande
af adjunkts- eller kollegabefattning i nedanstående ämnesgrupper:

Kristendom, modersmålet och historia med geografi,
kristendom, latinska språket och historia med geografi,
modersmålet, latinska språket och historia med geografi,
modersmålet, tyska språket och historia med geografi,
latinska och grekiska språken samt historia med geografi,
historia med geografi och naturlära.

Af vigt för den föreliggande frågans bedömande är äfven att
känna det geografiska studiets ställning vid våra universitet. I Lund
har man i detta afseende kommit derhän, att genom Riksdagens beslut
år 1894 en e. o. professur i geografi och historia — två ämnen, som icke
till någondera vetenskapens fromma sammankopplats — blifvit upprättad,
ehuru denna professur ännu ej hunnit blifva tillsatt, utan tills vidare
upprätthållits på förordnande. I Upsala åter meddelas undervisning i
geografi af en docent, som härför åtnjuter särskildt arfvode. Vid båda
universiteten gifves vid afläggande af de filosofiska examina, som medföra
kompetens till läraretjenster vid de allmänna läroverken, betyg i geografi
tills vidare endast tillsammans med betyg i statskunskap. I Lund intages
dock betyget i geografi i examensprotokollet, medan i Upsala viss hänsyn
tages till ådagalagda insigter i nämnda ämne vid afgifvande af ett gemensamt
betyg i »statskunskap med geografi», såsom ämnesgruppen officielt
kallas. Emellertid gör sig för närvarande vid båda universiteten en liflig
sträfvan gällande att få betyget i geografi skildt från betyget i statskunskap
och geografien betraktad såsom ett särskildt, med historien och stats -

Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 1) Utlåtande A:o 5. 7

kunskapen likstäldt examensämne. Såväl i Lund som i Upsäla hafva under
de senare åren gifvits undervisningskurser i geografi, lämpade för blifvande
elementarlärare i ämnet, och från kompetent håll har meddelats,
att vid profårskursen under de senare åren en märkbar förbättring visat
sig i afseende å lärarekandidaternas kunskaper i och intresse för ifrågavarande
ämne.

Utskottet har, efter inhemtandet af ofvan meddelade upplysningar
angående den geografiska undervisningens ställning vid läroverken och
universiteten, funnit den af motionären väckta frågan i flera afseenden
vara särdeles beaktansvärd.

Geografien är nemligen, rätt fattad, både såsom allmänbildande
ämne och till följd af den praktiska nytta, som dess studium för nästan
alla ställningar i lifvet medför, väl förtjent af en sjelfständigare och
mera framskjuten plats på de allmänna läroverkens schema än detta
ämne äfven efter de år 1895 genomförda, föga betydande ändringarna i
undervisningsplanen intager, särskildt i de högre klasserna. Men skall
den nu åsyftade förbättringen af ämnets ställning vid läroverken med
fullt gagn kunna genomföras, då bör först och främst lärarebildningen
i geografi stärkas, och denna beror i sin ordning på ämnets ställningvid
universiteten, en omständighet af största vigt, som af motionären
endast i förbigående blifvit berörd.

Utskottet vill derför såsom sin mening uttala, att det första och
väsentligaste vilkoret för höjandet af undervisningen i geografi vid de
allmänna läroverken är att söka i upprättandet af särskilda lärostolar i
detta ämne vid våra universitet. Ett sådant kraf framstäldes med styrka
redan vid det allmänna läraremötet i Stockholm 1884, och dess berättigande
ej blott med hänsyn till lärarebildningen utan äfven i och för
sig, i rent vetenskapligt afseende, torde bland annat framgå af det faktum,
att Sverige numera är den enda stat af någon betydenhet i Europa,
der geografien ej eger sin särskilde målsman vid universiteten. Och detta,
ehuru vårt land på de geografiska upptäcktsfärdernas fält intager en så
hedrande plats.

Då emellertid det geografiska studiet vid våra universitet — såsom
ofvan visats — på senare tider gjort afsevärda framsteg, äfven om ännu
åtskilligt återstår att önska för att den akademiska undervisningen i geo -

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

graf! skall kunna sägas vara på ett fullt tillfredsställande sätt ordnad,
så torde tiden redan nu vara inne att göra åtminstone något för att åt
ifrågavarande ämne bereda en bättre ställning än hittills vid de allmänna
läroverken.

I sådant afseende anser utskottet ett godt medel vara påvisadt i
hvad motionären i tredje momentet af sina slutpåståenden yrkar, nemligen
att geografien vid tillsättande af lärarebefattningar vid de allmänna läroverken
måtte förklaras för ett särskildt undervisningsämne. Hittills har
nemligen geografien vid sådana tillfällen alltid räknats tillsammans med
historien, ja, rent af såsom ett bihang till detta ämne, i det att ämnesgruppen
i läroverksstadgan benämnes »historia med geografi».

En bestämmelse, sådan som motionären föreslagit, om de båda
ämnenas åtskiljande vid tjenstetillsättningar kan utan rubbning af undervisningsplanen
och utan kostnad för statsverket omedelbart genomföras.
Den skulle för läroverken medföra den ganska afsevärda fördelen, att
geografien vid lärarebefattningars ledigförklarande och tillsättande långt
mer än hittills kunde komma till sin rätt och lättare förenas med ämnen
af olika slag, å ena sidan med vissa humanistiska och å andra med
vissa naturvetenskapliga ämnen. Derigenom kunde ett större antal lärarekandidater
få intresse af att taga geografi såsom ämne i sin akademiska
examen och dugliga lärarekrafter sålunda tillföras det geografiska studiet,
hvilket äfven vid universiteten borde uppmuntras genom särskilda
examensbetyg, afsöndrade från betyget i statskunskap, men omfattande
pröfning såväl i fysisk som i politisk geografi. Derigenom skulle ock
utjemnas den oegentlighet, som nu förefinnes derutinnan, att en blifvande
elementarlärare i geografi antingen icke alls studerar ämnet vid
universitetet, om han nemligen, såsom ofta skett, tager historia men ej
statskunskap i sin examen, eller också måste studera tre ämnen (historia,
statskunskap och geografi) utan att dock derför vid tjenstetillsättningar
få räkna sig mer än ett ämne till godo (historia med geografi). Det
af motionären föreslagna särskiljandet af historia och geografi vid tjenstetillsättningar
kan alltså betraktas som en gärd af billighet, på samma
gång det för läroverken skulle öppna möjlighet att både på det lägre
och på det högre stadiet bättre än hittills fylla deras behof af goda
lärarekrafter i geografi.

Hvad motionären i öfrigt föreslagit rörande inrymmandet af ett
större antal timmar åt geografien och ämnets skiljande från historien
äfven i läroverkens högre klasser, finner utskottet äfvenledes innebära
beaktans värda kraf, utan hvilkas tillgodoseende det nu förordade särskiljandet
af geografi och historia vid tjenstetillsättningar ej kan väntas

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5. 9

blifva fullt effektivt. Onekligen är nemligen den tid af tre timmar i veckan,
som genom den nuvarande undervisningsplanen i VI och VII
klasserna är tillmätt tre för den allmänna bildningen så vigtiga ämnen
som historia, geografi och statskunskap tillsammantagna, alltför knapp.
I realliniens högre klasser har geografien väl fått sig särskilda kurser,
men inga särskilda timmar anvisade, utan får nöja sig med hvad som kan
afstås af historien, hvilken af gammalt betraktats såsom ett vigtigare ämne.
Och i latinliniens högre klasser är geografiens ställning än svagare derigenom,
att den historiska kursen här är mera omfattande än på reallinien
och sålunda tager längre tid att genomgå, samt derigenom, att inga särskilda
kurser i geografi för de fyra sista årsklasserna å latinlinien äro föreskrifna,
utan endast — såsom det heter — »geografisk repetition i samband
med den historiska undervisningen», en högst allmän anvisning,
hvaraf i många fall, på grund af bristande tid, i praktiken torde blifva
intet eller föga bättre än intet. Visserligen hafva numera, genom kongl.
cirkuläret den 22 mars 1895, feriearbeten i geografi blifvit påbjudna till
VI klassen (läsning af ett par hundratal sidor i en geografisk lärobok)
och till VII: 2 klassen (repetition af Europas geografi); men dels torde dessa
feriearbeten endast mycket ofullständigt komma att fylla sin uppgift,
dels kunna de naturligen aldrig ersätta eu systematisk, under lärarens
ledning inhemtad framställning af sådana delar af geografien, som förut
lemnats å sido såsom för det lägre stadiet mindre lämpade, men som
dock för lärjungens framtida verksamhet äro af vigt. Sålunda har det
kunnat inträffa, att ynglingar från latinlinien afgå till universitetet utan
annan kunskap i geografi än mer eller mindre svaga hågkomster af
hvad de i de fem lägre klasserna af läroverket inhemtat, hvarför också
från censorers sida flerfaldiga gånger framstälts anmärkningar särskildt
mot abiturienternas å latinlinien otillfredsställande insigter i detta ämne.

Sådana missförhållanden bör man naturligen, så fort ske kan, söka
undanrödja. I likhet med motionären håller utskottet före, att för att
på ett fullt tidsenligt sätt tillgodose det geografiska studiet borde både
på real- och latinliniens högre stadium undervisningstiden för geografi
ökas och åt ämnet beredas egna timmar i undervisningsplanen, skilda
från historietimmarna. Derigenom skulle i de högre klasserna ej blott
kunna än en gång genomgås den kurs i geografi, som på det lägre
stadiet blifvit läst och som i ett minnesämne som geografi väl kan behöfva
ytterligare repeteras och befästas, utan kursen skulle äfven med
fördel kunna utvidgas genom inhemtande af vigtiga delar af ämnet, som
Bih. till Rdcsd, Prot. Vi!>7. 8 Sand. 2 Afd. 2 Band. 5 Häft. 2

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

i de lägre klasserna blifvit förbigångna eller endast flygtigt berörda, men
för hvilkas inbemtande lärjungen nu är mogen. Såsom lämpliga beståndsdelar
af en dylik högre kurs i geografi kunna exempelvis framhållas
en öfverblick af de geologiska utvecklingsperioderna, åtskilliga fakta
från den allmänna fysiska och matematiska geografiens område, en redogörelse
för de förnämsta kolonialväldena och deras betydelse samt för
de stora europeiska kulturländernas ekonomiska och politiska förhållanden,
deras näringar, samfärdsel, författning, religion, bildning o. s. v., dervid
jemförelsen med fosterlandets förhållanden stadigt bör fasthållas. En dylik
kurs i geografi, meddelad på särskild! deråt anslagen tid under de senare
skolåren, skulle otvifvelaktigt visa sig vara en värdefull förstärkning
af den bildning, hvarmed läroverkens alumner träda ut i lifvet.

Huru utrymme för en sådan kurs i geografi lämpligen skulle kunna
beredas i undervisningsplanen, utan att derför den åt historien och
statskunskapen för närvarande anslagna tiden lede intrång eller undervisningstimmarnes
antal i veckan ökades, det skall utskottet emellertid
ej inlåta sig på. Ty då den nuvarande undervisningsplanen för de
allmänna läroverken, ej minst hvad beträffar det högre stadiet, i flera
andra afseenden än det ofvan påpekade måste anses otillfredställande,
och då en genomgripande reform af läroverken allmänt erkännes vara i
hög grad af behofvet påkallad, anser sig utskottet ej böra tillstyrka
kammaren att i den ifrågavarande detaljen af undervisningsplanen nu begära
en ändring, som dock aldrig kunde blifva annat än ett lappverk.

Under framhållande deraf, att den vigtigaste förutsättningen för
höjande af undervisningen i geografi vid de allmänna läroverken torde
vara att söka i upprättandet af särskilda lärostolar i detta ämne vid
våra universitet — en fråga, som dock nu icke föreligger —, men att
likväl ett icke oväsentligt medel till främjande af lärarebildningen i ämnet
redan nu kan vinnas genom stadgandet, att geografien vid tjenstetillsättningar
må räknas såsom ett från historien skildt ämne, får alltså
utskottet, i förhoppning att en mera omfattande läroverksreform ej
alltför länge skall låta vänta på sig, inskränka sig till att i anledning
af herr Svenssons ifrågavarande motion hemställa:

l:o) att Andra Kammaren för sin del ville besluta,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Magt
anhålla om meddelande af sådana bestämmelser, att
vid tillsättande af lärarebefattningar vid de allmänna
läroverken geografien måtte räknas såsom särskild!
undervisningsämne; samt

Andra Kammarem Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

2:o) att motionärens öfriga yrkanden icke för närvarande
måtte föranleda till någon åtgärd från kammarens
sida.

Stockholm den 12 mars 1897.

På utskottets vägnar:
EMIL HAMMARLUND.