Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22

Utlåtande 1897:Tfu122 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22.

1

N:o 22.

Ant. till Riksd. kansli den 10 maj 1897, kl. 12 midd.

Andra Kammarens första tillfälliga Utskotts utlåtande n:o <5, i
anledning af väckt motion om utredning med anledning
af brist på sökande till folkskolelärareplatser.

Utskottet har den 6 sistlidna april fått till sig hänvisad en inom
Andra Kammaren af herr P. O. Lundell väckt motion (n:o 176), i hvilken
hemställes:

Datt Riksdagen måtte ingå till Kongl. Maj:t med en anhållan, att
Kongl. Maj:t ville låta fortast möjligt utreda i hvad mån ökade tillfällen
till undervisnings erhållande vid rikets manliga och qvinliga folkskolelärareseminarier
erfordras för beredande af tillgång på tillräckligt antal
sökande till lediga lärareplatser, samt att Kongl. Maj:t ville till nästa
Riksdag inkomma med sådant förslag till seminariernas utvidgning,
hvartill den föranstaltade utredningen kan föranledaD.

Till stöd för detta sitt förslag har motionären anfört följande:

Under de senare åren ha ofta klagomål försports öfver brist på folkskolelärare,
och icke sällan har inträffat, att lärareplatser förnyade gånger måst förklaras lediga
i brist på sökande eller att platser måst besättas efter ofullständiga förslag, enär ej
tre sökande funnits att uppföra på förslag till hvarje plats. Synnerligen stora svårigheter
finnas ock att vid sjukdoms- eller andra förfall för ordinarie lärare erhålla
kompetente lärare till vikarier vid folkskolorna. Detta ogynsamma förhållande har
äfven påpekats såväl i pedagogiska som andra tidningar samt påyrkats, att åtgärder
för detsammas afhjelpande ofördröjligen skulle vidtagas.

Bill. till Iiiksd. Vrot. 1897. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Höft. (N:o 22.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22.

Detta har gifvit mig anledning att söka efter orsakerna till det öfverklagade
missförhållandet. Och härvid har jag trott mig finna, att detta icke har sin grund i
någon brist på personer, som vilja egna sig åt folkskolelärarekallet, utan fast mera i
den stora svårighet, som förefinnes, att erhålla inträde vid de enda undervisningsanstalter,
nemligen våra folkskolelärareseminarier, hvilka meddela den undervisning
och de examensbetyg, som gifva kompetens till sökande af folkskolelärarebefattningar.

Vid förfrågan! i ecklesiastikdepartementets afdelning för folkskoleärenden har
jag erfarit, att af 752 personer, som 1895 sökte inträde vid rikets seminarier, kunde
endast 872 eller mindre än hälften vinna inträde, och att under 1896 förhållandet
var ännu ogynsammare, i det att då endast 304 af 793 inträdessökande eller mindre
än 40 procent kunde mottagas. Vid de olika seminarierna stälde sig förhållandet
sålunda:

Seminariet i		1895	1896
	sökande	intagne	sökande	intagne
Stockholm	qvinligt	62	29	65	27
Upsala	manligt	58	30	61	33
Linköping		60	30	59	28
Skara	qvinligt	85	38	82	25
Falun	tf	43	21	55	22
Vexiö	manligt	42	22	59	28
Lund	r>	58	34	74	31
Göteborg	tf	82	31	78	28
Kalmar	qvinligt	in	42	99	26
Karlstad	manligt	62	29	69	28
Hernösand	tf	43	30	45	25
Umeå	qvinligt	46	36	47	31
	Summa	752	372	793	304*)

Af rektorerna vid ett par af dessa seminarier har jag erhållit den upplysningen,
att med hänsyn till de sökandes kompetens ett långt större antal skulle kunnat intagas
än som skett, och att orsakerna till att undervisning kunde beredas endast åt
ett så litet antal vore dels bristande tillgång på lärarekrafter, dels brist på lokaler
af tillräcklig storlek för att uppfylla nutidens skolhygieniska fordringar för ett större

'') Skall vara 332.

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22.

lärjungeantal. Jag har äfven grundad anledning att antaga, att det berott af samma
orsaker att så många kokande blifvit afvisade äfven från rikets öfriga seminarier.

Brist på lärarekrafter i folkskolans tjenst måste otvifvelaktigt inverka i hög
grad menligt på folkskoleundervisningens förmåga att fylla sin vigtiga uppgift, och för
denna brists afhjelpande synes mig i första rummet erfordras, att skyndsamt beredas
ökade tillfällen till undervisning för dem som vilja egna sig åt folkskolelärarekallet.
De härför erforderliga åtgärderna torde visserligen icke kunna åstadkommas utan
uppoffringar från statsverkets sida, men folkundervisningens vigt torde dock göra dessa
uppoffringar fullt berättigade.

Ett tillfälle att på ett närliggande område göra besparingar förefinnes dock,
derest större svårigheter skulle möta att till seminariernas utvidgning erhålla erforderliga
anslag. Sannolikt skulle nemligen det anslag af 75,000 kronor årligen, som
för närvarande utgår som stipendier till seminarieelever, utan större olägenhet kunna
nedsättas till 50,000 kronor. Detta antagande grundar sig derpå, att bland det stora
antalet inträdessökande vid seminarierna de medellösa nog icke utgöra någon betydande
del, och att större delen af dem, som vinna inträde, ej blott varit i tillfälle att skaffa
sig goda förkunskaper, utan äfven torde kunna utan statens medverkan skaffa sig sitt
underhåll, då undervisningen är fri.

Under sådana förhållanden skulle åt de behöfvande, som äro för skollärarekallet
lämpliga, äfven med 50,000 kronors årligt anslag en betydande hjelp kunna
beredas för deras underhåll under studietiden.

Utgångspunkten för motionärens framställning är den, att för närvarande
råder brist på folkskolelärare. Denna brist vill han hafva afhjelpt
på det sätt, att folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminariema
sättas i tillfälle att mottaga flera elever än för närvarande.

Utskottet har låtit sig angeläget vara att söka utreda, i hvad
mån motionärens utgångspunkt är rigtig och hans förslag egnadt att
leda till målet. Trots vår i flera afseenden ofullständiga folkskolestatistik
har det genom tillmötesgående från de myndigheters sida, till hvilka
utskottet vändt sig — ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå, folkskolelärarnes
pensionsinrättning samt seminariernas rektorer—varit möjligt
att erhålla ett så fullständigt statistiskt material, att frågan i sin helhet
kan öfverblickas utan den särskilda utredning, som motionären ifrågasätter.

Den första fråga utskottet i och för sakens utredning ansett sig
böra uppställa är denna:

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22.

Råder för närvarande brist på folkskolelärare?

För att kunna exakt besvara denna fråga måste man taga reda på
såväl det årliga behofvet som ock det årliga tillskottet af nya lärarekrafter.

Det årliga behofvet af nya lärarekrafter

fås genom att sammanlägga följande tre grupper:

a) nyinrättade läraretjenster,

b) till pensionsstaten öfverflyttade lärare,

c) genom döden eller af annan anledning afgångne lärare.

a) Nyinrättade läraretjenster.

Antalet läraretjenster vid folkskolan ställer sig enligt inbemtade
uppgifter för de senare åren sålunda:

År.	Antal folkskolelär	aretjenster.	Nyinrättade tjenster.
Ordinarie	Extra ordinarie	Summa.
Lärare.	Lärarinnor.	Lärare.	Lärarinnor.
1882	3,706	591	239	223	4,759
1883	3,797	662	230	251	4,940	181
1884	3,865	741	241	253	5,100	160
1885	3,928	776	230	320	5,254	154
1886	3,935	809	264	346	5,354	100
1887	4,011	857	247	362	5,477	123
1888	4,149	934	185	287	5,555	78
1889	4,123	961	225	319	5,628	73
1890	4,116	978	264	371	5,729	101
1891	4,158	1,039	270	391	5,858	129
1892	4,201	1,128	275	360	5,964	106
1893	4,222	1,198	287	369	6,076	112
1894	4,474	1,393	88	235	6,190	114
1895	4,506	1,489	84	234	6,313	123
					Summa	1,554

I förestående tabell hafva de lärare och lärarinnor, som undervisat
endast i öfningsämnen eller handaslöjder, ej medtagits. Vidare hafva ute -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22. 5

lemnats samtliga biträdande lärare och lärarinnor (år 1895 resp. 16 och
367). För anställning såsom biträdande lärare eller lärarinna vid folkskolan
erfordras nemligen ej folkskolelärareexamen, och endast undantagsvis
hafva dessa lärare och lärarinnor aflagt dylik examen. År 1889, då
lärareöfverflöd existerade, funnos 27 biträdande lärare och 243 biträdande
lärarinnor, deraf 10 af de förra och 22 af de senare aflagt folkskolelärareexamen.
Vid tider af lärarebrist öfvergå helt naturligt dessa
examinerade till annan anställning vid folkskolan. Denna kategori af
lärare bör alltså ej tagas med, då det gäller att uträkna, huru många
med folkskolelärareexamen utrustade lärare och lärarinnor, som behöfvas
för folkskolan.

Enligt förestående tabell hafva under de tretton åren 1883—95
inrättats 1,554 nya folkskoleläraretjenster i landet eller i medeltal för
år: 120.

b) Till pensionsstaten öfverflyttade lärare.

Enligt direktionens för folkskolelärarnes pensionsinrättning årsberättelser
hade intill slutet af nedannämd a år utfärdats följande antal
pensionsbref:

År	Summa pensionsbref	Antal nya pensionärer
1882 .....................	908
1883....................	978	70
1884.....................	1,047	69
1885.....................	1,106	59
1886...................	1,177	71
1887......................	1,226	49
1888 .....................	1,293	67
1889 ................	1,362	69
1890 ...................	1,435	73
1891..................	1,507	72
1892 ....................	1,591	84
1893 ...................	1,663	72
1894 ...................	1,737	74
1895........................	1,804	67
1896 ..................	1,880	76
	Summa 972

6 Andra Kammarens Tillfälligv Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22.

Under de fjorton åren 1883—96 hafva alltså sammanlagdt 972
lärare och lärarinnor öfverflyttats till pensionsstaten. Detta gör i medeltal
för år: 69 nya pensionärer, hvilkas platser skola fyllas.

c) Genom döden eller af annan anledning afgangna lärare.

Skolrådens årliga uppgifter till folkskolelärarnes pensionsinrättning
böra i anmärkningskolumnen angifva alla de fall, der en ordinarie lärare
eller lärarinna afgår genom döden eller frånträder tjensten af annan
anledning än pensionering eller transport till annan folkskoleläraretjenst.
Derigenom har det varit möjligt att vinna upplysning om, huru många
platser som årligen behöfva fyllas af nya lärarekrafter på grund af att
förutvarande innehafvare före pensionsåldern afgått genom döden eller
af annan anledning. Tabellen har följande utseende:

; År.	Med döden afgångna.	Afsked utan pension.	Summa.
1886 ......................	31	28	59
1887 .......................	24	31	55
1888 .......................	38	29	67
1889 ....................	30	31	61
1 1890 .......................	42	35	77
1891.......................	30	37	67
1892.......................	39	39	78
1893 .......................	Öl	35	86
1894......................	29	36	65
1895 ...................	37	36	73
1896 .......................	43	31	74
Summa	394	368	762

7

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22.

Under dessa elfva år hafva alltså före pensionsåldern afgått 394
genom döden och 368 af annan anledning. Detta gör i medeltal för
år: 36 genom döden och 33 af annan anledning afgångna.

Gå vi sedan att taga reda på storleken af det årliga
tillskottet af nya lärarekrafter,

så finna vi, att under de senaste sexton åren från rikets 7 manliga
och 5 qvinliga folkskolelärareseminarier utexaminerats följande antal
lärare och lärarinnor:

År.	Lärare.	Lärarinnor.	Summa. i
1881 ......................	202	95	1 297
1882 ......................	236	128	364
1883 .......................	229	133	362
1884 ......................	218	147	365
1885 .....................	217	134	351
1886 ......................	198	119	317
1887 .......................	184	119	303
1888 ........................	195	129	324
1889 .......................	168	132	300
1890 ......................	133	118	251
1891 .......................	133	85	218
1892 .......................	113	77	190
1893 .......................	114	88	202
1894 ........................	106	104	210
1895 .....................	137	107	244
1896 .......................	146	119	265
Summa	2,729	; 1,834	4,563

Under de senaste sexton åren hafva alltså utexaminerats i medeltal
för är: 170 lärare och 115 lärarinnor eller tillsammans 285.

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 22.

En jemförelse mellan behof och tillgång

ställer sig under de tio år, för hvilka fullständiga uppgifter föreligga,
sålunda

	Det årliga behofvet	af nya lärarekrafter.	Det årliga till-	Öfverskott(-f-) eller brist (—)
År.	Nyinrättade tjenster.	Till pensions-staten öfver-flyttade.	Genom döden eller af annan anledning afgångna.	Summa.	skottet af nya lärarekrafter.
1886 ............	100	71	59	230	317	+	87
1887 ............	123	49	55	227	303	+	76
1888 ...........	78	67	67	212	324	+	112
1889 ............	73	69	61	203	300	+	97
1890 ...........	101	73	77	251	251	±	0
1891 ............	129	72	67	268	218	—	50
1892 ............	106	84	78	268	190	—	78
1893 ............	112	72	86	270	202	•-	68
1894 ............	114	74	65	253	210	—	43
1895 ...........	123	67	73	263	244	—	19
Summa	1,059	698	688	2,445	2,559	+	114
Medeltal	106	70	69	245	256	+	11

Såsom af tabellen framgår, har från och med år 1891 det årliga
tillskottet af nya lärarekrafter icke motsvarat behofvet. En brist har
alltså så småningom uppstått. Denna är emellertid nu synbarligen
stadd i aftagande och skulle antagligen redan under förra året hafva
varit slut, derest icke kongl. kungörelsen den 1 juni 1894 angående
aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie lärare eller lärarinna
vid folkskola, som af sjukdom urståndsattes att fullgöra sin tjenst, tillkommit
och med 1895 års ingång trädt i tillämpning. Enligt denna
kungörelse utgår nemligen, under vissa vilkor, statsbidrag till vikarie
för sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som på grund
af sjukdom åtnjuter tjenstledighet under oafbrutet minst en månad.
Bland vilkoren ingår, att vikarien skall vara examinerad, dock så, att,
om vederbörande folkskoleinspektör vitsordar, »att examinerad vikarie

9

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22.

ej kunnat erhållas samt att vikarien befunnits duglig», hinder ej möter
för statsbidrags erhållande.

Under det att före år 1895 examinerade vikarier endast mera
sällan och vid svårare samt längre sjukdomsfall plägade anställas i
landsbygdens skolor — oftast sökte man hjelpa sig fram med biträdande
lärarinnor eller derigenom att läraren fick på tid utanför de vanliga
läseterminerna taga igen den genom hans sjukdom försummade lästiden
— måste man nu för statsbidrags åtnjutande söka skaffa examinerad
vikarie, derest sådan står att få. Detta har gjort, att lärarebristen
framträdt mera känbar under de två senaste åren och att den gjort
sig märkbar särskilt beträffande tillfälliga vikariat vid folkskolan.
Gifvet. är nemligen, att den från seminariet utexaminerade i främsta
rummet söker erhålla ordinarie anställning, i andra rummet tager han
emot en extra ordinarie plats och endast i sista rummet ett tillfälligt
vikariat. Vid tider af lärarebrist är det derför företrädesvis å vikariatsplatser,
som bristen gör sig märkbar.

Under år 1895, det första år, då kongl. kungörelsen den 1 juni
1894 tillämpades, åtnjöto sammanlagdt 212 ordinarie lärare och lärarinnor
tjenstledighet på grund af sjukdom0''). Då nu tjenstledigheten endast undantagsvis
varade så länge som helt läsår, har emellertid för dessa platsers
uppehållande icke på långt när behöfts 212 vikarier för hela året.
Om en hvar af de på grund af sjukdom tjenstlediga 212 lärarne
och lärarinnorna åtnjutit ledighet hela läsåret, skulle — enär statsbidraget
till vikarien utgår med 400 kronor för helt läsår — statens
bidrag till vikarier under år 1895 utgjort 84,800 kronor. I verkligheten
steg detta bidrag till icke fullt hälften af nämnda summa, eller
till 42,245 kronor. I medeltal har sålunda tjenstledigheten varat fyra
månader, och det antal examinerade lärare och lärarinnor, som behöfts
för att uppehålla vikariatsplatserna, utgör alltså enligt ofvan använda
beräkningsgrund icke 212, utan 106, hvilken siffra dock något bör
höjas, då det icke kan antagas, att tjenstledigheterna för sjukdom
fördela sig jemnt på årets särskilda läsmånader.

Om dessa 106 vikarier vid sjukdomsfall läggas till den å tabellen
sid. 8 angifna bristen af 19 lärarekrafter för år 1895, blir alltså den
sammanlagda bristen för detta år icke mindre än 125.

Att märka är emellertid, att ett öfverskott af examinerade lärare

*) I den till årets riksdag atlåtna “berättelse om hvad i rikets styrelse sedan sista riksdags
sammanträde sig tilldragit11 står på grund af tryckfel 242; skall vara 212.

Bill. till liilcsd. Trut. 1897. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Häft.

2

10 Andra Kammarens Tillfälliga XJtskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 22.

fanB från åren 1886 —1889, och att sannolikt åtskilliga af dem, som
då sökte sig in på andra lefnadsbanor, återvändt till folkskolan, då
nu i någon mån ljusare framtid på denna bana stälts i utsigt. Vidare
är att märka, att, sedan det behöfliga antalet vikarier en gång blifvit
fyldt, hänsyn endast behöfver tagas till det antal, hvarmed tjenstlediga
lärare möjligen kan komma att ökas, och detta antal kan ej komma
att blifva synnerligen stort och således ej öfva någon väsentligare
inverkan på antalet behöfliga lärarekrafter.

Ett faktum är sålunda, att — särskildt om hänsyn tages till
det behof, som nu på en gång uppstått i följd af kong!, kungörelsen
den 1 juni 1894 — lärarebrist under de senare åren i viss mån förefunnits.

Orsakerna till lärarebristen

äro helt visst att söka i flera samverkande omständigheter. Den förnämsta
ligger dock, enligt utskottets förmenande, uti följande förhållande: Under

åren 1886—89 rådde, såsom synes af tabellen å sid. 8, öfverflöd
på lärarekrafter. Bekant är ock, att under dessa år ett ganska betydligt
antal examinerade lärare och lärarinnor saknade anställning i
folkskolan. Af de under våren 1888 utexaminerade 324 lärarne och
lärarinnorna hade endast omkring fjerdedelen erhållit löfte om anställning.
Somliga måste taga platser som informatorer, renskrifvare o. d., somliga
åter fingo nöja sig med småskolelärareplateer, och åtskilliga kastade
sig in på andra banor.

Under de ifrågavarande fyra åren tog — enligt uppgift, hemtad
från d:r G. Eneströms år 1890 verkstälda utredning »Om ålderdomsunderstöd
åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor
äfvensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor» — följande
antal examinerade folkskolelärare och folkskolelärarirmor anställning
vid småskolor, mindre folkskolor eller såsom biträdande vid folkskolor
med i allmänhet en lön af 300 å 350 kronor:

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22. 11

År 1886 .......................................................... 11

„ 1887 ......................................................... 13

„ 1888 ........................................................... 25

„ 1889 ....................................................... 31

Summa 80.

Då alltså utsigt icke fans för alla utexaminerade att vinna anställning
vid folkskolan, är gifvet, att antalet inträdessökande vid
seminarierna, som i början af 1880-talet varit uppe ända vid en siffra
af 800, skulle komma att sjunka ganska väsentligt (år 1887 till 490
och 1890 ända till 319), i följd hvaraf helt naturligt äfven antalet
utexaminerade minskades (från 364 år 1882 till 190 år 1892).

När nu med 1890 det förut rådande öfverflödet på lärarekrafter
upphörde, ökades emellertid å nyo af sig sjelft de inträdessökandes
antal och dermed äfven de vid seminarierna intagnas (år 1890 mottogos
endast 239 nya elever, år 1892 deremot 296 och år 1895 ända
till 372). Detta har i sin ordning haft till följd, att de utexaminerades
antal stigit från 190 år 1892 till 265 år 1896. Innevarande år torde
komma att utexamineras omkring 300, enär antalet elever i fjerde
klassen för närvarande utgör 306. Och ett antal af omkring 300 årligen
utexaminerade lärare torde vara nog för att fylla behofvet.

Motionären har emellertid framdragit en annan orsak till lärarebristen.
Han har trott sig finna, att densamma har sin grund »i den
stora svårighet, som förefinnes att erhålla inträde vid de enda undervisningsanstalter,
nemligen våra folkskolelärareseminarier, hvilka meddela
den undervisning och de examensbetyg, som gifva kompetens
till sökande af folkskolelärarebefattning». Han stöder sig i detta hänseende
på det sakförhållandet, att af 752 personer, som år 1895 sökte
inträde vid rikets seminarier, endast 372 kunde vinna inträde, och att
under år 1896 af 793 inträdessökande endast 304 (skall vara 332)
mottogos.

Härvid måste utskottet först och främst anmärka, att de anförda
siffrorna icke utgöra något för de senare åren särskildt utmärkande,
utan har det så godt som i alla tider varit så, att endast omkring
hälften af de inträdessökande kunnat mottagas. Följande tabell lemnar
härom upplysning:

12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22.

2 „	Inträdes-	Deraf
	sökande	intagna
1882.........................................	826	433
1883.........................................	738	420
1884........................................	757	379
1885 .......................................	742	391
1886........................................	507	323
1887.......................................	490	292
1888.........................................	393	260
1889........................................	323	223
1890........................................	319	239
1891......................................	358	261
1892..........................................	473	296
1893..........................................	566	347
1894........................................	685	357
1895.........................................	752	372
1896.......................................	793	332
Summa	8,722	4,925
Medeltal	581	328

Under de femton åren 1882—96 hafva alltså i medeltal 581 årligen
sökt inträde, men endast 328 eller något öfver hälften årligen mottagits.
Orsakerna till att de inträdessökandes antal så högst väsentligt varierat
(826 år 1882, men endast 319 år 1890) har utskottet redan sökt påvisa.
Anledningen åter dertill, att — såsom af ofvanstående tabell framgår —
stundom mera än hälften af de inträdessökande afvisats, är i främsta
rummet beroende på den omständigheten, att vid seminarierna åtskilliga
kunskapsfordringar samt andra kompetensvilkor äro föreskrifna för inträde.
I den inträdespröfning, som med anledning häraf eger rum,
plägar årligen ett stort antal underkännas på grund af bristande kunskaper.
De af dessa underkända, som hafva verkligt allvar med sin
åstundan att egna sig åt folkskolelärarebanan, söka förkofra sig och
komma så igen ett annat år samt kunna på detta sätt flera år å rad
komma att inräknas i de inträdessökandes antal.

Motionären deremot anser sig hafva grundad anledning antaga,
att bristande tillgång på lärarekrafter vid seminarierna samt brist på

13

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Memorial N:o 22.

lokaler af tillräcklig storlek varit hufvudorsaken till att så många inträdessökande
blifvit afvisade.

Utskottet har funnit sig böra anställa en undersökning, huru härmed
i verkligheten förhåller sig. Från samtliga seminarier hafva i detta
afseende infordrats följande uppgifter för de två senaste åren:

1) Huru många lärjungar kunna på grund af lokala förhållanden
mottagas i första klassen?

2) Antal inträdessökande.

3) Deraf mottagna.

4) Vägrade inträde på grund af:

a) att de underkänts i inträdesexamen;

b) bristande plats.

(Antalet af annan anledning vägrade inträde är med stöd af dessa
uppgifter lätt att uträkna.)

Förhållandet mellan antalet inträdessökande samt antalet mottagna
och af olika anledningar vägrade inträde ställer sig vid de olika seminarierna
sålunda:

De manliga seminarierna.

		1	8 9 5				1	8 9 6		le på
Inträdes- sökande	Deraf mottagna	Vägrade inträde på grund af	Inträdes- sökande	Deraf mottagna	Vägrade inträ grund af
	bristande kun- skaper	bri- stande plats	annan anled- ning	bristande kun- skaper	bri- stande plats	annan anled- ning
Upsala........	58	30	28			61	33	28
Linköping ... .	60	30	30	—	—	59	28	31	—	—
Yexiö ............	42	22	16	—	4	59	28	26	—	5
Lund	58	34	9	—	15	74	31	29	2	12
Göteborg.........	82	31	37	14	—	78	28	33	17	—
Karlstad ........	62	29	20	—	13	69	28	30	—	11
Hernösand .....	43	30	8	—	5	45	25	11	—	9
Summa	405	206	148	14	37	445	201	188	19	37

14

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N\o 1) Utlåtande N:o 22.

De qvinligt! seminarierna.

		1	8 9 5				1	8 9 6
Inträdes- sökande	Deraf mottagna	Vägrade inträde på grund af	Inträdes- sökande	Deraf mottagna	Vägrade inträde på grund af
bristande kun- skaper	bri- stande plats	annan anled- ning	bristande kun- skaper	bri- stande plats	annan anled- ning
Stockholm .....	62	29	23	10		65	27	23	15
Kalmar .......	in	42	28	33	8	99	26	37	28	8
Skara ............	85	38	12	35	—	82	25	17	40	—
Falun ..........	43	21	21	1	—	55	22	29	4	—
Umeå ...........	46	36	10	—	—	47	31	16	—	—
Summa	347	166	94	79	8	348	131	122	87	8

Man finner häraf, att det egentligen endast är vid ett manligt (Göteborgs)
samt tre qvinliga (Stockholms, Kalmar och Skara) seminarier,
som inträdessökande måst afvisas på grund af bristande plats. Antalet i
inträdesexamen underkända är icke blott vid de manliga, utan äfven vid
de qvinliga seminarierna ojemförligt större, än det antal, som måst
afvisas på grund af bristande plats.

Med den utgångspunkt, motionären valt, är ganska förklarligt, att
han såsom medel för

lärarebristens afhjelpande

anser det vara af vigt »att skyndsamt beredas ökade tillfällen till undervisning
för dem, som vilja egna sig åt folkskolelärarekallet».

Med afseende på detta förslag måste man först och främst taga
under ompröfning, huruvida med hänsyn till antalet kompetenta inträdessökande
dylika ökade tillfällen äro behöfliga. Af det föregående framgår
visserligen, att särskildt vid fyra seminarier icke alla i inträdesexamen
godkända kunnat mottagas. Men om vid andra seminarier skulle finnas
godt om utrymme, bör naturligtvis hänsyn härtill tagas vid afgörandet
af föreliggande fråga.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22. 15

Då af de nyintagna åtskilliga genast gå till någon högre klass,
under det å andra sidan lärjungeantalet i första klassen ökas med qvarsittarne
derstädes, måste man för att få en exakt jemförelse sammanställa
antalet platser i första klassen med det faktiska antalet lärjungar
i nämnda klass. En dylik sammanställning gifver följande resultat:

De manliga seminarierna.

	18 9 5	18 9 6
	Kunna mot-tagas i I klass.	Lärjungar i I klass.	Vägrade in-träde på j grund af bristande plats.	Kunna mottagas i I klass.	Läij ungar i I klass.	Vägrade in-träde på grund af bristande plats.
Upsala ..........................	23	19		23	20	—
Linköping .......................	24	25	—	24	24	—
Vexiö ...........................	30	22	—	30	25	—
Lund ..............................	30	30	—	''30	30	2
Göteborg .....................	30	28	14	30	28	17
Karlstad......................	26	26	—	26	26	—
Hernösand ....................	24	18	—	24	19	—
Summa	187	168	14	187	172	19 __
		182		191

De qvinliga seminarierna.

		18 9 5			18 9 6
	Kunna mot-tagas i I klass.	Lärj ungar i I klass.	Vägrade in-träde på grund af bristande plats.	Kunna mottagas i I klass.	Lärjungar i I klass.	Vägrade in-träde på grund af bristande plats.
Stockholm ...................	32	25	10	32	25	15
Kalmar ....................	35	30	33	35	26	28
Skara .........................	30	28	35	30	25	40
Falun	20	18	1	20	20	4
Umeå	26	26	—	26	26	—
Summa	143	127	79	143	12»	87
		206	i	209

16 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 22.

De manliga seminarierna kunna, såsom häraf synes, mottaga ungefär
det antal lärjungar, som godkännes i inträdesexamen. En utvidgning
af dessa seminarier är sålunda obehöflig ur den af motionären
framdragna synpunkten och skulle ej i nämnvärd grad afhjelpa de af
motionären påpekade olägenheterna.

Vid de qvinliga seminarierna godkännas deremot i inträdesexamen
ett 80-tal, som ej varda mottagna. För ett 20-tal af dessa synes det
vara möjligt att bereda utrymme vid de nuvarande seminarierna, men
för att alla de godkända skulle få utbildning, blefve det nödigt att upprätta
ytterligare två qvinliga seminarier.

Innan ett sådant steg tages, måste man emellertid göra klart
för sig,

huruvida statens intressen fordra upprättandet af flera

seminarier.

Ensamt den omständigheten, att flera unga kvinnor vilja egna sig
åt lärarinnebanan, än som kunna mottagas vid de nuvarande seminarierna,
utgör nemligen ej någon giltig anledning för staten att upprätta flera
seminarier. Staten måste å ena sidan tillse,fatt det förefintliga behofvet
af lärarekrafter kan fyllas, men å andra sidan har staten ock en viss
skyldighet att ej locka flera in på denna bana, än som kunna få sin
utkomst af densamma.

Såsom af det föregående framgår, kunna de nuvarande 12 seminarierna
årligen mottaga omkring 330 nya elever. Om dessa äro så
qvalificerade, att de år efter år kunna uppflyttas i högre klass och sålunda
efter fyra års vistelse vid seminariet kunna utgå som folkskolelärare
— ett önskningsmål, som man borde söka närma sig — så skulle
alltså årligen omkring 330 elever kunna utexamineras (afgång genom
döden eller annan tillfällig anledning torde kunna anses ersatt genom
att årligen en och annan vinner inträde i högre klass).

Men nämnda antal — 330 — är mera, än som årligen synes vara
behöflig! under nuvarande omständigheter. Af tabellen å sid. 8 framgår,
att det högsta antal nya lärarekrafter, som något år behöfts, varit 270.
Om härtill lägges en förhöjning i antalet behöfliga vikarier af 20, så
kommer man ändå icke upp till siffran 300.

Nu är det sant, att för närvarande upptagas en mängd platser
vid seminarierna af sådana, som icke synas hafva förutsättningar för
att på normal tid genomgå kursen. Men härutinnan kan måhända en
förbättring komma att inträda, särskild! om det af Riksdagen ifrågasatta
andra ålderstillägget blir en verklighet och sålunda lärarebanan

17

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22.

göres mera eftersökt. Under alla omständigheter är att antaga, att
på grund af det nuvarande lärjungeantalet i de olika klasserna (i IV
kl. 306, i III kl. 290 och i II kl. 309) under de närmaste åren omkring
300 årligen skola komma att utexamineras.

Något behof från statens sida synes alltså ej föreligga att nu
utvidga de befintliga seminarierna eller inrätta nya. Åtminstone är
skäl att dröja någon tid för att se, om icke lärarebristen af sig sjelf
upphör, sedan det förefintliga behofvet af vikarier blifvit fyldt.

Slutligen har motionären ifrågasatt en nedsättning i

stipendieanslaget

från 75,000 till 50,000 kronor årligen — detta under förutsättning att
större svårigheter skulle möta att till seminariernas utvidgning erhålla
erforderliga anslag.

Utskottet har med anledning häraf framstält till seminarierektorerna,
som bäst äro i tillfälle att bedöma denna sak, följande spörsmål:
»Kan enligt rektorsembetets åsigt stipendieanslaget utan skada minskas,
på sätt motionären ifrågasatt?» Härå hafva ingått följande svar, hvilka
utskottet finner sig böra återgifva i deras helhet:

De manliga seminarierna.

Upsala: Omöjligt, sådant skulle öka lärarebristen, enär nästan alla elever här
äro fattigmans barn.

Linköping: Antagligen kommer antalet af inträdessökande att något minskas
(om stipendieanslaget nedsättes).

Vexiö: Enligt undertecknads åsigt kan stipendieanslaget icke utan skada

minskas på sätt motionären ifrågasatt. Denna åsigt anhåller jag att få något utförligare
motivera.

En blick på de bifogade tabellerna gifver vid handen, att såväl beträffande
Vexiö seminarium som samtliga seminarier i riket antalet af inträdessökande och af
mottagna elever samt af utexaminerade stå i närmaste samband med hvarandra.
Orsakerna till elevantalets minskning i midten på 1880-talet torde vara flera. En
är den ekonomiska ställningen i landet, hvilken på de motsvarande tiderna äfven
åstadkom betydlig sänkning i de allmänna läroverkens lärjungeantal. Men den orsak,
Bih. till Riksd. Vrot. 1897. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band 21 Höft. 3

18 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22.

som jag vill tillskrifva ännu större verkan, är tillgången på lärarekrafter i folkskolorna.
I början af 1880-talet rådde brist på lärare, och då strömmade elever till seminarierna.
På midten af samma årtionde var bristen fyld, och många utgående elever fingo
vänta på anställning. 1 tidningarna ordades om öfverfylnad på lärarebanan, och
så afskräcktes eljest hågade personer från att söka inträde vid seminarierna. Nu
har brist på lärare åter visat sig, och nu hafva elever åter i större antal kommit
till seminarierna. Likväl anser jag icke troligt, att elevantalet kommer att stiga till
den höjd, som det uppnådde i förra hälften af 1880-talet, dels emedan 1886 års
seminariestadga har satt eu gräns för öfverfyluaden af klasserna genom föreskriften
att icke större antal elever må mottagas än behörig hänsyn till elevernas helsa och
ordentliga undervisning medgifver, dels emedan lärarebanan kanske icke är så lockande
som förr.

Icke dess mindre anser jag seminarierna vara i stånd att förse landet med de
behöfliga lärarekrafterna, blott sådana åtgärder vidtagas, att de årligen kunna utexaminera
ungefär fjerdedelen af sitt elevantal. Tabellen II* utvisar, att detta redan
i det närmaste sker vid de kvinliga seminarierna, men att ännu mycket fattas vid de
manliga. Af tabellen I synes, att vid Vexiö seminarium knappt två tredjedelar af
de elever, som mottagits i första klassen, på fyra år gått fram till afgångsexamen,
utan återstoden antingen lemnat seminariet utan examen eller måst sitta qvar ett år
i en eller annan klass. Af jemförelse mellan elevantal och antal utexaminerade,
tab. II, framgår, att samma förhållande egt rum vid öfriga seminarier, isynnerhet de
manliga. Elevmaterialet har således delvis varit olämpligt. Oaktadt hälften och derutöfver
af de inträdessökande visats tillbaka, hafva icke alla mottagna haft den utrustning,
att de utan hinder kunnat passera klasserna. Den korta inträdespröfningen
förmår ju ej mer än att konstatera det tillfälliga beherskandet af inträdeskursen.

Hvarför söker då icke ett större antal med begåfning och håg för lärarekallet
utrustade personer inträde vid seminarierna? Begåfvade och bemedlade personer vända
sig i allmänhet icke till seminarierna, enär utsigterna på andra banor än folkskolelärarebanan
äro mera lockande. Obemedlade personer hindras att söka inträde vid
seminarierna genom svårigheterna att bereda sig underhåll under kursen. Funnes utvägar
för obemedlade men begåfvade personer att fullborda seminariekursen utan
större svårighet för penningars anskaffande och utan någon synnerlig skuldsättning,
så skulle utan tvifvel ett större antal sådana söka inträde, och de årligen utexaminerade
elevernas antal kunna bringas till närmare öfverensstämmelse med de
intagnas.

De nuvarande stipendierna för seminarieelever behöfva derför ökas; en minskning
skulle verka minskning i de inträdessökandes antal och säkert en försämring af deras
beskaffenhet och derigenom en minskning i de utexaminerades antal. I Frankrike
bekostas hela underhållet för seminarieeleverna af staten under tre år, i Österrike
har fjerdedelen af seminarieeleverna understöd af allmänna medel, som motsvarar
hela underhållskostnaden, och hälften understöd motsvarande halfva kostnaden, och i
Tyskland hafva seminarieeleverna fri bostad och understöd till betalande af de billiga
kostpenningarna (150—200 mark om året). De understöd, som staten lemnar åt våra
seminarieelever, få ej öfverstiga 150 kronor om året, men uppnå i allmänhet ej 100

. Enligt tabellerna utexaminerades ar 1896 vid de qvinliga seminarierna 23 procent af
lärjungeantalet men vid de manliga endast 21,8 procent. Af vid Vexiö seminarium år 1892 i första
klassen mottagna 17 elever utexaminerades fyra ar derefter endast 10.

19

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22.

kronor förr än sista året. Också är det sällan en elev går ut med mindre skuldbörda
än 1,000—1,500 kronor. Folkskolelärarecorpsens hela ställning skulle röna väsentlig
förbättring, om lärarne i allmänhet kuude börja sin bana utan skuld. Och seminarierna
skulle blifva i stånd att utan någon större ökning i elevantalet årligen utexaminera
betydligt högre antal lärare än nu, om genom förbättring af stipendierna ett större
antal begåfvade personer sattes i tillfälle att genomgå dem.

Om 300 lärare och lärarinnor årligen utexamineras, något som ej skett sedan
år 1889, torde det vara fullt sörjdt för landets behof. Alla seminarierna äro ordnade
så, att 100 elever utan olägenhet kunna mottagas. Kunna de så utexaminera omkring
25 elever om året hvardera, så torde lärarebehofvet årligen kunna fyllas. En åtgärd,
som skulle medföra god verkan i denna rigtning, vore att med hvarje seminarium
förena 50—75 stipendier å 200 kronor om året, att utdelas till begåfvade och obemedlade
lärjungar i de tre högre klasserna, och ett vexlande antal till lägre belopp att
efter behof utdelas i alla klasser. Då mitt föregående resonnement företrädesvis
gäller de manliga seminarierna, och så många stipendier ej torde behöfva förenas med
de qvinliga, torde det nu utgående stipendieauslaget blott behöfva fördubblas.

Lund: Då eleverna vid härvarande seminarium i allmänhet befunnits obemedlade
— af de för löpande termin inskrifna 130 eleverna hafva 121 för erhållande
af stipendium företett intyg om medellöshet — och lefnadsomkostnaderna härstädes
äro rätt höga, kan befaras, att en nedsättning för vederbörande elever i stipendieanslaget
skulle medföra en nedsättning i antalet inträdessökande dervid.

Oöteborg: Att samtidigt öka elevantalet och minska stipendieauslaget är ei att
tillråda.

Karlstad: Omöjligen, derigenom skulle antalet inträdessökande högst betydligt
minskas. Här i Karlstad äro omkring 90 procent af eleverna i behof af stipendium.
Visserligen äro, flertalet elever söner af hemmansegare, men fädernas hemmansdelar
föda i allmänhet 1 häst och 3 å 6 kor.

Hernösand: Stipendieauslaget kan icke utan skada minskas. Skall någon förändring
i den af motionären antydda rigtningen vidtagas, så synes hela anslagets
indragning vara att föredraga framför dess nedsättning. Om det minskas, blifva beloppen
till de särskilda eleverna för små för att kunna anses utgöra ett verkligt
understöd.

De qvinliga seminarierna.

Stockholm: Nej; men författningen borde ändras, så att det synnerligen välbetänkta
anslaget icke, såsom nu är fallet, måste delas i allt för små smulor, utan
kunde delas ut i större belopp.

Kalmar: Ja, särskildt med hänsyn till föreskriften i kongl. brefvet \2 1864,
att till stipendium ej får föreslås högre belopp än 150 kronor årligen, och då de
qvinliga seminarierna till en god del rekryteras ur de burgnare samhällsklasserna.

Skara: Nej.

20 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22.

Falun: Nej. Om stipendierna skola kunna blifva till någon verklig hjelp,
synas de mig böra bibehållas vid de nu vanliga beloppen (vid detta seminarium mellan
65—20 kronor i terminen). Så godt som alla de elever, som här erhålla stipendium,
hafva presterat betyg om medellöshet eller mindre bemedlad ställning. Af de 21 år
1895 till elever antagna inträdessökande hafva 10 inlemnat betyg om medellöshet,
3 om mindre bemedlad ställning, och af de 22 år 1896 till elever antagna hafva 11
lemnat betyg om medellöshet och 5 om mindre bemedlad ställning. Motionärens påstående,
att “bland det stora antalet inträdessökande de medellösa nog icke utgöra
någon betydande del“, torde alltså icke rigtigt stämma med verkliga förhållandet,
åtminstone icke här vid seminariet. Det kan väl icke heller vara meningen att för
framtiden vid antagandet af elever göra någon skilnad mellan medellösa och bemedlade,
så att de senare skulle hafva något slags företräde.

Om man således icke vill från seminarierna utestänga en hel mängd elever af
ringare vilkor, som i följd af verklig begåfning och lust för lärarekallet egna sig deråt,
och som ofta nog torde blifva de mest dugande lärarekrafterna, tror jag, att man får
akta sig för att i väsentlig mån nedsätta det hittills utgående anslaget till stipendier
åt behöfvande seminarieelever.

Umeå: Ingalunda; en minskning af stipendieanslaget skulle här väsentligen bidraga
till minskning af elevantalet.

Det är alltså endast en rektor, som kunnat vara med om stipendieanslagets
minskning. Utskottet tror ock, att denna åtgärd icke under
några förhållanden bör tillgripas, utan anser fast hellre, att det kunde
vara skäl att taga i öfvervägande, om icke genom utdelandet af ett
antal stipendier, större till beloppet än de nuvarande, begåfvade och
för lärarekallet rikt utrustade unga män och qvinnor kunde, ehuru medellösa,
dragas in på folkskolelärarebanan och derigenom den förut såsom
önskvärd framhållna lifligare omsättningen vid seminarierna främjas.
Detta vore ett för staten billigare och sannolikt verksammare medel
att motverka lärarebrist än att inrätta nya seminarier.

Sammanfattning.

Resultatet af den af utskottet sålunda förebragta utredningen blir
följande:

Lärarebrist har under de senare åren i viss mån förefunnits. Denna
brist var störst 1892 och skulle antagligen hafva upphört redan under
fjoråret, derest icke från och med 1895 statsbidrag beviljats för vika -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 22. 21

rie åt sjuk lärare. Genom sistnämnda åtgärd har på en gång uppstått
ett behof af något mera än 100 examinerade vikarier. Sedan detta
behof fylts, är utsigt, att lärarebristen af sig sjelft skall upphöra, helst
om verkligen så många för lärarekallet lämpliga lärjungar intagas vid
seminarierna, att omkring 300 lärare och lärarinnor årligen kunna utexamineras
— något hvarför lokala hinder ej möter från de nuvarande
seminariernas sida.

Då sålunda alla tecken antyda, att bristen blott är tillfällig och
på väg att upphöra, och då slutligen, om lärarebristen mot förmodan
skulle få en mera stadigvarande natur, det ganska säkert kan antagas,
att Kongl. Maj:t skall utan någon särskild skrifvelse från Riksdagens
sida vidtaga sådana åtgärder, att folkskoleundervisningen kan behörigen
upprätthållas med examinerade lärarekrafter, finner sig utskottet böra
hemställa,

att motionen ej må föranleda till någon kammarens
åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1897.

På utskottets vägnar:

EMIL HAMMARLUND.

Bih. till Eiksd. Brot. 1897

8 Sand. 2 Afd. 2 Band 21 Höft.

4