Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12. 1 (Utlåtande 1897:Tfu112 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12. 1

N:o 12.

Ank. till Kiksd. kansli den 2 april 1897, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i
anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder
för kontroll öfver vården och förvaltningen af fromma
stiftelser inom landet.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 4, har herr G.
Billing föreslagit,

»att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som kunna finnas
nödiga för åstadkommande af kontroll öfver vården och förvaltningen
af fromma stiftelser inom landet».

Till stöd för sitt yrkande har motionären framhållit, huru betydliga
de belopp äro, Indika årligen genom testamentariska dispositioner
eller gåfvor med varm hand anslås för allmännyttiga ändamål, till
understöd af fattiga, för barnavård och sjukvård, för utdelning af stipendier
och pensioner m. m. Enligt det af statistiska centralbyrån
uppgjorda sammandrag för åren 1886—1890 af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelser uppgick hela antalet fromma stiftelser,
för hvilka redogörelser lemnats, år 1890 till 7,102 med ett kapitalbelopp
af 184,661,081 kronor, hvartill måste göras något tillägg för
vissa till kapitalbeloppet okända eller icke fullständigt kända stiftelser.

Bih. till llihd. Prot. 1897. 8 Barn!. 2 Afd. 2 Band. 12 Haft. fN:o 12.J

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

Vittnade dylika siffror om en glädjande offervillighet hos enskilda
personer, så läge stor vigt deruppå, att dessa betydliga gåfvomedel
omsorgsfullt förvaltades och användes för de afsedda syftemålen. En
verksam kontroll härå syntes från det allmännas sida ingalunda böra
eftergifvas. Man kunde emellertid ej förneka, att härmed för närvarande
vore i vårt land ganska illa bestäldt. Väl hade genom kongl. cirkulär
den 10 oktober 1806 och den 13 juli 1809 å rikets konsistorier lagts
vårdnaden om fromma stiftelser i allmänhet med undantag för sådana,
som blifvit stälda »under särskild publique styrelse» eller upprättats för
undervisningsverk. Det kunde dock ej blott ifrågasättas, utan borde
äfven antagas såsom gifvet, att sagda cirkulärs bestämmelser blifvit
genom nyare lagstiftning till väsentliga delar upphäfda. I alla händelser
vore konsistorierna icke i stånd till att såsom sig borde utöfva
uppsigt öfver fromma stiftelser. Detta af flera skäl, men ock redan
på den grund, att några allmänna föreskrifter, egnade att bringa uppkomsten
af nya stiftelser till konsistoriernas kännedom, icke blifvit
gifna. Konungens befallningshafvande lemnade, såsom kändt vore och
redan erinrats, redogörelse för fromma stiftelser, men af enahanda grund
vore dessa myndigheter urståndsätta att öfva en verksam och säker
kontroll. Också lemnade de statistiska uppgifterna i fråga om tillförlitlighet
i detta afseende mycket öfrigt att önska, ett förhållande, som
äfven af officiella uttalanden bestyrktes. Så yttrades i den inom ecklesiastikdepartementet
utarbetade berättelsen om folkskolorna för år 1885
(pag. 3) följande:

»Beträffande åter donationerna är att märka, att visserligen skoldistriktens
uppgifter äro ganska ofullständiga, men att detsamma — åtminstone inom somliga
län — är förhållandet med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes omförmälda tabeller
öfver ''Fromma stiftelser’, enär vid jemförelsen mellan dessa båda källor påträffats
en mängd — till och med högst betydliga — donationer, som äro upptagna bland
de förra, men ej bland de senare.»

Enligt ofvan åberopade sammandrag af femårsberättelserna utgjorde
antalet fromma stiftelser vid utgången af år 1885 enligt den då afgifna
berättelsen 4,594, men deremot enligt de efter 1890 afgifna berättelser
6,121 — eller, med andra ord, under femårsperioden 1886—1890 hade
ej mindre än 1,167 äldre, förut okända stiftelser kommit till Konungens
befallningshafvandes kännedom. Anmärkningsvärd! vore å andra sidan,
att enligt uppgift för år 1885 funnos 504 stiftelser med okändt stiftelseår,
men deremot enligt uppgift för år 1890 allenast 464. Då det
vore föga troligt, att upplysning vunnits om de förut okända stiftelseåren,
vore det att befara, att under femårsperioden ej mindre än 40

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12. 3

stiftelser upphört att finnas till eller åtminstone undandragits Konungens
befallningshafvandes kännedom.

Redan det nu anförda torde ådagalägga, huru bristfälliga de anordningar
vore, som vidtagits i syfte att bringa stiftelsernas tillvaro till
vederbörande myndigheters kunskap. Men i fråga om förvaltningen
och redovisningen torde i många fall vara ännu sämre sörjdt. Då donationsmedel
förvaltades af statsmyndigheter, granskades räkenskaperna
af kammarrätten, och torde i sådan händelse mot kontrollen intet vara
att erinra. En mängd donationer handhades deremot af korporationer
eller enskilda inrättningar eller personer, och i fråga om dylika stiftelser
vore staten icke i tillfälle att öfva någon betryggande tillsyn.
Man behöfde ej vara öfverdrifvet misstänksam för att vara öfvertygad
om, att dock en sådan tillsyn vore högst behöflig.

Det syntes motionären för den skull, som om vigtiga skäl talade
för att söka åstadkomma ordning och reda i dessa förhållanden, der det
allmänna hade så stora intressen att bevaka. Men då beslut om de
mått och steg, som i detta hänseende kunde vara att vidtaga, borde
vara grundade på en föregående utredning, som endast genom Kongl.
Maj:ts försorg lär kunna företagas, så slutar han med att göra den här
ofvan omnämnda hemställan.

Första Kammarens första tillfälliga utskott, som haft denna motion
till sig hänvisad, har med anledning deraf afgifvit ett så lydande utlåtande: »Sedan

Kongl. Maj:t i nådigt cirkulär den 24 april 1788 förordnat,
att konsistorierna skulle årligen uppgöra och genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt insända räkning
öfver de under deras vård stående stipendiimedel och alla andra
till de högre och lägre läroverkens understöd i hvarje stift anordnade
inkomster, som af konsistorierna till förvaltande emottoges, och för
hvilka redogörelse förut icke blifvit påbjuden, hvilken räkning skulle
utvisa, till hvem och emot hvad säkerhet penningarne vore förräntade,
de förändringar, som dervid årligen kunde förelöpa samt huru stipendierna
blifvit utdelta och räntorna med öfriga inkomster använda; har
Kongl. Maj:t i cirkulärbref till konsistorierna den 10 oktober 1806 derutöfver
ålagt dem att i afseende på alla till förmån för akademier,
gymnasier samt katedral- och trivialskolor gjorda enskilda stiftelser,
vare sig de af testator blifvit stälda under konsistorii vård eller icke,

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

efter af vederbörande infordrad uppgift å de för slika stiftelser föreskrifna
dispositioner, med oafbruten uppmärksamhet tillse, huru verkställigheten
deraf handhades, samt anmana dem, åt hvilka medlens
disponerande vore anförtrodd, att i enlighet med hvad cirkuläret den
24 april 1788 utstakade, ingifva årliga redogörelser derför till Kongl.
Maj ds befallningshafvande, för att sedan af honom insändas till kammarrätten
och derstädes undergå vederbörlig revision; hvarför Kongl. Maj:ts
befallningshafvande anbefaldes att meddela den handräckning, som ändamålets
befrämjande erfordrade; och yttrade Kongl. Maj:t vidare:

»Vidkommande sedan andra fromma stiftelser; så emedan, enligt kyrkoordningen,
biskoparna och consistorierna åligger allmän vård öfver fattiganstalter;
ty kan det biskopen och eder icke betagas, utan bör eder pligt vara att, i anseende
till alla sådana fromma stiftelser, som icke blifvit stälde under särskild
publique styrelse, om dem infordra nödige upplysningar, samt behörigen tillse, att
testatorns vilja blifver noga uppfyld och efterlefvad; äfvensom I egen rättighet,
att infordra redogörelse för medlen och sjelfva förvaltningen, och enär något sådant
dervid finnes vara försummadt, som I ej kunnen rätta, utan vederbörandes
biträde, I då boren vända eder till Wår befallningshafvande eller domare efter
omständigheterna och sakens beskaffenhet; vid hvilka tillfällen Wår befallningshafvande
eger att förordna ett allmänt ombud till utförande af den fromma stiftelsens
rätt.»

Hvad akademierna angick, underrättades universitetskanslererna om
cirkulärets innehåll för akademiska konsistoriernas förständigande.

I anledning af väckt fråga om närmare tillsyn öfver alla för akademier
och skolor anslagna donationsmedel fann Kongl. Maj:t enligt cirkulär
den 13 juli 1809 godt att låta bero vid cirkuläret den 10 oktober
1806, men på det vederbörande icke skulle vara i okunnighet, af hvem
de hade att fordra redo, anbefalde Kongl. Maj:t konsistorierna att till
Kongl. Maj ds och rikets kammarkollegium uppgifva alla de stiftelser
till undervisningsverken, hvilka i hvarje stift funnos, jemte personerna,
som för dem borde redovisa, samt att, när någon ny stiftelse af samma
beskaffenhet skedde, derom till kammarkollegium inkomma med berättelse.

Ehuru icke upphäfda, äro dock de anförda föreskrifterna i vissa
delar ändrade. Så är det enligt cirkulär den 17 september 1856 och
senare författningar föreskrifvet, att räkenskaper från konsistorier och
läroverk skola insändas till kammarrätten direkt och ej genom Kongl.
Maj ds befallningshafvande. Om kassor och redovisning vid allmänna
läroverken meddelas föreskrifter i stadgan för dem den 1 november
1878. hvars § 140 innehåller, att donationsmedel till stipendier eller
för annat ändamål skola noggrant användas efter gifvarens föreskrift,
samt att för sådana, som stå under ett läroverks omedelbara förvaltning,
ansvarar och redogör rektor, der ej annorlunda är särskildt före -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

skrifvet. Då kammarkollegium, enligt dess instruktion, ej har någon
befattning med fromma stiftelser, lärer föreskriften om insändande till
kollegium om uppgifter angående nya stiftelser icke iakttagas. Kongl.
förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 anvisar icke åt
konsistorierna någon befattning med de anstalter, som i nämnda förordning
afses. Om än biskoparne i sammanhang med kyrkovisitationer
kunna granska förvaltningen af de stiftelser, som af kyrko- eller skolråden
omhänderhafvas, lärer någon annan tillsyn öfver fromma stiftelser
svårligen kunna af dem utöfvas.

Under benämning fromma stiftelser upptagas i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelser en mängd stiftelser, fonder och
kassor af skilda slag och med olika ändamål. I kongl. statistiska centralbyråns
sammandrag öfver femårsberättelserna för åren 1885—1890 sammanföras
de på följande sätt:

Antal:

Stiftelser för egentlig fattigvård, för s. k. pauvres honteux

och dylikt........................................................................... 1,799

Stiftelser och inrättningar för barnavård och barnaunder visning.

................. 1,524

Stipendiifonder och andra stiftelser för undervisning...... 1,463

Stiftelser för sjukvård samt sjuk- och begrafningskassor 1,051

Pensionsanstalter ................................................................. 812

Andra stiftelser och inrättningar ....................................... 453

7,102

Tillgångar: kr.

18,020,821

23,405,761

18,446,949

12,030,584

101,259,029

11,497,937

184,661,081.

Man finner emellertid, att i de nämnda uppgifterna ingå till ett
stort antal och med betydliga belopp inrättningar, som rätteligen ej
böra anses såsom fromma stiftelser. Såsom sådana bör man nemligen
ej anse de föreningar, som af personer bildas i syfte att genom
sammanskott eller eljest tillgängliga medel bereda delegare pension
eller sjukhjelp eller sterbhusen begrafningshjelp, såsom pensionsanstalter,
sjuk- och begrafningskassor, hundramannaföreningar m. fl., lika litet
som föreningar för att ersätta förluster genom brand- eller hagelskada
anses såsom fromma stiftelser. Ett stort antal af de uppgifna inrättningarne
eller fonderna och helt visst de, som innehafva de största
tillgångarne, äro på grund af meddelade bestämmelser underkastade
granskning dels genom kammarrätten (såsom universitetens och läroverkens
stipendiifonder), dels genom kommunala myndigheter eller
eljest. Utan att kunna angifva antal och behållning måste dock utskottet
antaga, att många stiftelser eller fonder finnas, hvilka icke äro
underkastade någon pålitlig tillsyn. Do i ämnet meddelade bestäm -

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (iV:o 1) Utlåtande N:o 12.

melser, för hvilka utskottet här ofvan redogjort, bereda vederbörande
hvarken tillräcklig kännedom om befintliga stiftelser eller erforderliga
krafter för utöfvande af den tillsyn, som må finnas nödig. Inom
utskottet hafva äfven anförts exempel på stiftelser, som genom underlåten
tillsyn varit nära att försvinna eller genom förskingring förlorat
belopp. Utskottet finner således motionens syfte vara värdt all uppmärksamhet.

Till fromma stiftelser i den mening, hvarom här är fråga, torde
endast böra räknas de fall, då eu eller flere enskilde genom testamente
eller gåfva bortgifvit fast eller lös egendom med vilkor, att
afkomsten skall användas till något mer eller mindre bestämdt allmännyttigt
ändamål. Afser förordnandet, att förmögenheten genast skall
användas, har det ej namn af stiftelse, och utförandet af förordnandet
blir vanligen en förtroendesak mellan gifvaren och den, som har att
utföra uppdraget. Skall afkomsten ej användas för något allmännyttigt
ändamål, synes staten icke hafva någon anledning att utöfva uppsigt
deröfver. Der åter gifvaren förordnat om afkomstens användande för
något allmännyttigt ändamål, bör det ej vara främmande för staten att
tillse, såväl att hufvudstolen icke förskingras som att afkomsten användes
enligt meddelade föreskrifter och icke till ändamål, som för gifvarens
afsigt varit kanske fullkomligt främmande.

I de fall, då fromma stiftelsers räkenskaper icke redan äro föremål
för granskning af någon statens myndighet, anser utskottet således
en statens tillsyn öfver vården och förvaltningen af stiftelsernas
egendom nödig. »Utskottet, föreställer sig, att denna tillsyn, som i
allmänhet icke torde få utsträckas till en noggrann pröfning af hvarje
utgifts behörighet, utan böra inskränkas till en granskning af behållningens
placering och huruvida afkomsten användts i donators syfte,
lämpligast skulle, i hvad den afser andra än de under kyrko- eller
skolförvaltnings vård stående medel, utöfvas genom Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, med hvars embetsbefattning tillsynen synes mer
förenlig än med biskopens. För ändamålet synes erforderligt, att hvarje
stiftelse, som bör vara föremål för den ifrågasatta kontrollen, ålägges
att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller domkapitlen ingifva
dels afskrift af det eller de förordnanden, genom hvilka medel tillfallit
stiftelsen; och dels årligen redogörelse öfver medlens placering
och afkomstens användande; äfvensom att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eller domkapitlen berättigas att vid yppad anledning anställa
granskning af stiftelsens värdehandlingar och räkenskaper och

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12. 7

i händelse af befunnen origtighet vid domstol föra talan om behörig
rättelse.

I frågans närvarande skick anser utskottet dock ej lämpligt att i
vidare mån, än nu i allmänhet skett, yttra sig om vidden af och sättet
för den tillsyn, som kan finnas behöflig. En närmare utredning af
alla å ärendets pröfning inverkande omständigheter torde endast kunna
åstadkommas i sammanhang med frågans hänskjutande till Kongl. Maj:t;
och utskottet får derför hemställa,

att Första Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen må
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga
de åtgärder, soip kunna finnas nödiga för åstadkommande af kontroll
öfver vården och förvaltningen af fromma stiftelser inom landet.»

Sedan Första Kammaren den 6 sistlidne mars bifallit denna hemställan,
har beslutet, jemlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen, genom
protokollsutdrag delgifvits Andra Kammaren, som den 10 i samma
månad hänvisat ärendet till sitt första tillfälliga utskott.

Utskottet är med motionären och Första Kammaren derom ense,
att åtgärder äro behöfliga för åstadkommande af kontroll öfver vården
och förvaltningen af fromma stiftelser inom landet. Det kan i detta
hänseende vara nog att erinra derom, dels att donationer stundom
blifvit använda för annat ändamål än det af donator tydligen afsedda,
dels ock att någon gång förekommit ännu svårare oegentligheter vid
donationers förvaltning, så att till och med afbräck måst uppstå i den
verksamhet, som med stiftelsen åsyftats. Det bör — såsom Första Kammarens
utskott framhåller — ej vara främmande för staten att tillse,
såväl att liufvudstolen icke förskingras som att afkomsten användes
enligt meddelade föreskrifter och icke till ändamål, som för gifvarens
afsigt varit kanske fullkomligt främmande.

Utskottet är vidare i likhet med Första Kammaren af den mening,
att den ifrågasatta tillsynen öfver vården och förvaltningen af stiftelsernas
egendom i allmänhet icke torde böra utsträckas till en noggrann
pröfning af hvarje utgifts behörighet, utan fast mer böra inskränkas
till en granskning af behållningens placering och huruvida
afkomsten användts i donators syfte.

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

I frågans nuvarande läge anser sig utskottet icke böra framställa
något förslag, åt hvilken eller hvilka myndigheter tillsynen borde anförtros.
Först efter nödig utredning torde man kunna bilda sig en
bestämd åsigt om huru ifrågavarande kontroll bör till vinnande af nödig
trygghet lämpligast ordnas.

Om sålunda utskottet i det stora hela kommer till samma slutresultat
som Första Kammaren, kan dock utskottet icke tillstyrka, att Andra
Kammaren i alldeles oförändradt skick godkänner medkammarens
beslut. Enligt detsamma skulle Kongl. Maj:t anmodas vidtaga de åtgärder,
som kunna finnas nödiga för åstadkommande af behöflig kontroll.
Utskottet föreställer sig emellertid, att i en fråga, som så nära
berör kommunerna och der så många intressen äro att tillvarataga,
Riksdagen bör förbehålla sig ytterligare talan, när ärendet föreligger
i utredt skick. I beslutet torde alltså böra inryckas, att Riksdagen
sättes i tillfälle att yttra sig om de åtgärder, som här kunna ifrågakomma.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet, att
medkammarens beslut måtte biträdas på det sätt,

att Andra Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till sådana åtgärder,
som kunna finnas nödiga för åstadkommande af kontroll
öfver vården och förvaltningen af fromma stiftelser
inom landet.

Stockholm den 2 april 1897.

På utskottets vägnar:

EMIL HAMMARLUND.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1897.