Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9 (Utlåtande 1894:Tfu19 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

N:o 9.

; . I :i j;i! fW

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1894, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n;o 2, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maf.t
med begäran om meddelande af bestämmelser i syfte af
ett mera planmessigt samarbete mellan rikets folkskolor
och allmänna läroverk.

I en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet hänvisad
motion (n:o 87) har herr T. Zetterstrand hemstält, att Riksdagen ville
»till Konungen ingå med anhållan, det han måtte för undervisningen
vid rikets folkskolor och elementarläroverk (såväl för manlig som för
qvinlig ungdom) meddela sådana förändrade bestämmelser, att elementarläroverkens
inträdesfordringar komma i fullkomlig öfverensstämmelse
med någon af folkskolans kurser, samt att jemväl i öfrig!, i den mån
sådant låter sig göra, ett mera planmessigt samarbete emellan ifrågavarande
läroanstalter åvägabringasD.

I sin motivering för denna hemställan framhåller motionären, att
folkskolan i vårt land, under det halfva århundrade den nu varit lagBih.
till Riksd. Prot. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Häft. (N:o 9). 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

stadgad, gått oafbrutet framåt såväl i inre som yttre afseende. Beskaffenheten
af undervisningen har blifvit allt bättre; samtidigt härmed
hafva en mängd inrotade fördomar mer och mer försvunnit, allmänhetens
förtroende har varit i ständigt stigande, och till följd häraf har
icke allenast det absoluta antalet, utan äfven procenttalet skolpligtiga
barn, som begagna sig af folkskolan, steg för steg ökats. Hon har
sålunda allt mer närmat sig att blifva hvad hon enligt motionärens åsigt
bör och skall vara: en bottenskola för all uppväxande ungdom inom
landet, utgörande grunden för allmänna läroverket och tillsammans med
detta bildande ett organiskt helt.

Denna sin höga framtidsuppgift — fortsätter motionären — har
folkskolan emellertid, på grund af åtskilliga missförhållanden, ännu ej
lyckats fylla. Ett af nämnda missförhållanden finner han i den brist
på öfverensstämmelse mellan folkskolan å ena sidan och allmänna läroverket
å den andra, som visar sig dels deri, att fordringarna för inträde
i det senares lägsta klass icke äro afpassade efter någon kurs i den
förra, dels deri, att med afseende å läroböcker och undervisningsmetoder
större skiljaktighet är rådande mellan de olika skolarterna än önskligt
vore. Långt ifrån att utgöra ett organiskt helt äro de i båda dessa
afseenden inrättade utan hänsyn till hvarandra. Häri kan, efter motionärens
mening, rättelse vinnas genom af Kongl. Maj:t meddelade förändrade
bestämmelser, och det är om sådana bestämmelsers utfärdande,
som Riksdagen enligt hans förslag skulle genom skrifvelse anhålla.

Motionens hufvudsyfte är, såsom i densamma med all önskvärd
tydlighet framhålles, att i någon mån undanrödja hindren för folkskolans
fortskridande mot det af motionären angifna framtidsmålet: att blifva
en för alla samhällsklassers barn gemensam bottenskola. Den hvilar
sålunda på samma grundtanke, som gjort sig gällande så länge folkskolor
funnits till, ja, från samma stund, som planen till sådana först
framkastades, nemligen att folkskolan och de högre läroanstalterna borde
tillsammans utgöra ett organiskt helt, så att de senare toge vid, der
den förra slutade. Folkskolans uppgift skulle enligt denna åskådning
blifva att under barndomsåldern lägga den bildningsgrund, som borde
och kunde vara gemensam för alla, och de högre läroanstalterna skulle

Avdra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9. 3

få sig förelagdt att derefter, såsom öfverbyggnader på folkskolan, föra
lärjungarne vidare i de olika rigtningar, som hvars och ens anlag och
lefnadsbana anvisade. Motionen innebär, hvad dess allmänna syfte
angår, en anslutning till de sträfvanden, som sedan tre århundraden
tillbaka hyllats af en mängd framstående skolmän, som flerestädes redan
blifvit förverkligade, och som i vårt land omfattats med starka sympatier,
särskildt inom Riksdagens Andra Kammare.

Det medel, hvarigenom man hos oss sökt närma sig det af motionären
utpekade målet, har hufvudsakligen varit en ändring af bestämmelserna
för inträde i allmänna läroverkets lägsta klass: dels, och framför
allt, höjande af inträdesåldern, dels, och i samband härmed, skärpande
af de för inträde faststälda kunskap sf''or äring ärna. Allt sedan begynnelsen
af 1860-talet hafva riksdagsmotioner i denna rigtning framkommit,
och Andra Kammaren har upprepade gånger uttalat sig för inträdesålderns
omedelbara höjande till fylda 10 eller till och med till fylda
11 år samt för en mot den högre åldern svarande stegring af kunskapsfordringarna.
Senast gjordes ett sådant uttalande vid lagtima riksdagen
1892.

Nämnda af Andra Kammaren förordade liufvudmedel för åstadkommande
af ett närmare samband mellan folkskolan och allmänna
läroverket beröres emellertid ej i nu föreliggande motion. Denna påjnrkar
visserligen äfven ändringar i inträdesfordringarna för allmänna
läroverkets lägsta klass, men endast sådana, som kunna bringa dessa
fordringar till fullkomlig öfverensstämmelse med »någon af folkskolans
kursen. Den omfattar alltså endast kunskapsfordringarna för inträde,
icke den härför faststälda minimiåldern.

Frågan blir då, hvad som för motionärens syfte skulle vara
vunnet, i fall man, med bibehållande af nu gällande minimiålder, vidtoge
en jemkning af läroverkets inträdesfordringar till full öfverensstämmelse
med någon af folkskolans kurser.

Såsom af hela sammanhanget följer, måste med detta senare uttryck
närmast afses den kurs, som i regeln blifvit genomgången just
vid den ålder, då gossen kan blifva intagen i allmänna läroverkets
lägsta klass. Han har då åtnjutit undervisning först i småskolans tvenne
årsklasser samt derpå i den egentliga folkskolans första årsklass. Följande
sammanställning visar å ena sidan hvad han då enligt gällande
normalplan för fast folkskola litt. A bör hafva inhemtat, å andra sidan
hvad han enligt läroverksstadgans § 24 skall hafva inhemtat för att
kunna intagas i allmänna läroverkets första klass.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

För inträde i folkskolans andra årsklass
(fast folkskola litt. A):

Biblisk historia. I småskolan: berättelser ur
gamla och nya testamentet, tvenne gånger genomgångna,
under andra året efter lärobok. — I
folkskolan: berättelser ur gamla testamentet till
konungatiden, afseende en fullständigare och mera
sammanhängande kunskap. — I samband härmed
motsvarande delar af de bibliska ländernas geografi.

Katekes. 1 småskolan: textorden i Luthers
lilla katekes, inlärda i sammanhang med de
bibliska berättelser, till hvilka de lämpligast
kunna anslutas. — I folkskolan: inledningen och
första hufvudstycket till lagens slutord, så behandlade,
att lilla katekesen och den antagna
katekesutvecklingen inläras i samband med hvarandra.

Psalmer. I småskolan: valda psalmverser till
ett antal af 10 till 20. — I folkskolan: valda
psalmverser till ett antal af ytterligare 10 till 15.

Bibelläsning. Någon af nya testamentets
historiska böcker, genomgången i sammanhängande
följd.

Innanläsning. I småskolan: ren och säker
läsning af lättare stycken. Någon öfning att
redogöra för innehållet af det lasta. — 1 folkskolan:
fortsatt välläsning samt öfning att uppfatta
och muntligen redogöra för det lästa.

Rättskrifning. I smaskolan: öfning i rättskrifning
af lättare ord och meningar. — I folkskolan
: rättskrifningsöfningar för inlärande af
ljudtecken och skiljetecken; afskrifning, skrifning
efter diktamen och skrifning ur mmnet samt
andra öfningar, som kunna förbereda uppsatsskrifningen.

Välskrifning. I småskolan: öfning i välskrifning,
storstil och mellanstil. — 1 folkskolan: fortsatt
öfning af mellanstil.

Räkning. I småskolan: skriftlig räkning,
sammanläggning och fråndragning inom talområdet
1—100 äfvensom-mångfaldigande och delning
med ensiffriga faktorer; hufvudräkning, de
fyra räknesätten inom talområdet 1—-30. Öfning
att skrifva siffror väl. — 1 folkskolan: de fyra
räknesätten i hela tal med öfnings- och tillämpningsexempel,
som omfatta högst fyrsitfriga tal,
dock endast en- eller tvåsiffriga multiplikatorer
och divisorer, och äro inskränkta till uppgifter,
för hvilkas lösning endast ett räknesätt erfordras.
Sorterna delvis inlärda.

Geografi. I småskolan: åskådningsöfningar
anknytande sig till hemtrakten, hvarvid de allmännaste
geografiska föremålen, såsom höjd, slätt,
sjö, flod, ö, sund m. fl. framställas för barnens
iakttagelse och visas på kartan. — I folkskolan:
en något utförligare framställning af det egna
landskapet; en allmän öfversigt af skandinaviska

För inträde i allmänna läroverkets
första klass:

Biblisk historia. Kännedom om bibliska historien
efter en kortare lärobok.

Katekes. Insigt i kristendomens hufvudläror
enligt Luthers lilla katekes.

Innanläsning. Att kunna säkert och väl läsa
innantill svenska språket samt med egna ord

a’ öra för innehållet af en uppläst enkel bese.

Rättskrifning. Någon färdighet i rättskrifning.

Välskrifning. En redig och jemn handstil.

Räkning. Färdighet i användandet af de fyra
räknesätten, i fyrsiffriga hela tal äfvensom någon
öfning i hufvudräkning.

Geografi. Grunddragen af Sveriges geografi
samt någon färdighet i begagnandet af kartan.

Andra Kammarens Tilljälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N-.o 9. 5

halföns fysiska beskaffenhet till det omfång, som
behöfves för angifvande af de särskilda landskapens
läge; en allmän öfversigt öfver verldsdel
och verldshaf samt en närmare kännedom
om antingen de till Götaland eller de till Svealand
och Norrland hörande landskap.

Historia. Valda berättelser ur fäderneslandets
historia: forntiden och medeltiden.

Naturkunnighet. 1 småskolan: åskådnings öfningar,

an knytande sig till djur och växter. —

I folkskolan : inledning till djurläran, omfattande
beskrifning öfver lämpliga djurformer för kännedom
om djurens allmännaste organförhållanden
och vigtigaste klasser; beskrifning af valda djurformer
samt derpå grundad redogörelse för däggdjurs-
och fågelklasserna jemte dessa klassers
vigtigaste ordningar.

Teckning. I småskolan: förberedande öfningar
för undervisningen i folkskolan, omfattande
teckning af räta linier på rutadt eller punkteradt
papper. — I folkskolan: teckning af rätliniga
figurer på rutadt eller punkteradt papper.

Sång. I småskolan: enkla psalmmelodier och
andra sånger af lämpligt innehåll efter gehör. —

I folkskolan: fortsättning.

Gymnastik. I småskolan: fristående rörelser,
dels i omvexling med fria lekar på lofstunderna,
dels såsom uppfriskningsmedel under lärotimmarna
; öfning att med ordning gå ut och in ur
skolrummet. — 1 folkskolan: fortsättning.

Af denna sammanställning visar sig, att de kurser, som skola
vara genomgångna vid utträdet ur den egentliga folkskolans första årsklass,
och de, som skola vara genomgångna vid inträdet i allmänna
läroverkets lägsta klass, icke äro helt och hållet desamma, men att de
i det allra närmaste motsvara hvarandra, samt att de senare derför
mycket lätt kunna bringas till fullständig öfverensstämmelse med
de förra.

Att så borde ske, har blifvit föreslaget redan af den läroverkskomité,
som tillsattes 1882 och afgaf sitt betänkande den 25 augusti
1884. Efter att hafva redogjort för de pedagogiska, sociala och ekonomiska
skäl, som legat till grund för Andra Kammarens upprepade
yrkanden om höjning af inträdesåldern, och, efter att principielt hafva
erkänt »de många fördelarne af ett närmare samband mellan folkskolan
och det allmänna läroverket», beslöt majoriteten inom denna komité
emellertid att icke tillstyrka nämnda yrkanden. Deremot fann den alla
skäl tala för en sådan jemkning af de för inträde i allmänna läroverkets
lägsta klass faststälda kunBkapsfordringarna, att en folkskolans lärjunge
vid 9 till 9 V2 års ålder skulle utan någon extra undervisning kunna

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

inträda i denna klass. En dylik jemkning läte sig ock enligt nämnda
komités mening utan svårighet verkställa.

Genom en åtgärd af detta slag skulle visserligen det af många
eftersträfvade organiska sambandet mellan folkskolan och allmänna
läroverket endast i ytterst ringa mån vara främjadt. Något väsentligt
i detta afseende kan uppenbarligen icke vinnas utan höjande afinträdesåldern.
Häraf följer emellertid ej, att den af 1882 års komité föreslagna
lilla jemkningen skulle vara alldeles utan värde. Den skulle
för det första innebära ett erkännande, att åtminstone småskolan samt
den egentliga folkskolans första årsklass vore att anse såsom bottenskola
för det allmänna läroverket. Den skulle vidare för folkskolan på
åtskilliga orter komma att medföra äfven en viss praktisk nytta. En
mycket stor del af de gossar, hvilka söka inträde vid allmänna läroverkens
första klass, komma nemligen från de städer, inom hvilka dessa
läroverk äro förlagda. Nu äro folkskolorna i dessa städer i allmänhet
ordnade enligt den undervisningsplan, som i gällande normalplan för
rikets folkskolor betecknas med litt. A. Deras lärjungar hafva sålunda
vid 9 till 9 V, års ålder genomgått de kurser, som i ofvan meddelade
tabell blifvit angifva. Då de efter utträdet ur folkskolans första årsklass
vilja inträda i första klassen af allmänna läroverket, möter emellertid
den svårigheten, att inträdesfordringarna till denna senare i vissa
hänseenden innehålla något mer än hvad de inträdessökande uti folkskolan
fått lära, i andra hänseenden något mindre samt dessutom äro
formulerade i ordalag, som icke lemna full visshet om, huru det i dem
fordrade kunskapsmåttet förhåller sig till det i folkskolans första årsklass
inhemtade. Följden häraf blir, att de inträdessökande ensamt af
denna anledning ofta måste anlita extra undervisning. Flerestädes har
detta gifvit upphof åt en mängd förberedande privatskolor, hvilka existera
på att draga lärjungar från folkskolan och »träna» dem för inträdespröfningeu
till allmänna läroverkets första klass — ett förhållande,
som hvarken kan anses vara till båtnad för vederbörande barn sjelfva
eller för läroverket eller för folkskolan.

Huru obetydlig den ifrågasatta åtgärden än kan synas och i det
stora hela äfven verkligen är, kan det sålunda ej nekas, att den skulle
medföra åtskilligt gagn.

Mot densamma skulle visserligen kunna invändas, att den egentliga
folkskolans första årskurs omfattar vissa saker, som icke ingå i de
nuvarande fordringarna för inträde i allmänna läroverkets lägsta klass.
Så t. ex. en del af katekesutvecklingen, vissa delar af svenska historien
och naturalhistorien samt de första begynnelserna i teckning, sång och

Andra Kammarens Tillfälliga TJtshotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9. 7

gymnastik. Denna omständighet synes emellertid ej kunna vålla någon
egentlig olägenhet. Någon rubbning i den för läroverkets första klass
gällande läroplanen behöfde ej med nödvändighet häraf förorsakas. Vid
öfvergången från en skola till en annan torde det väl alltid vara vanligt,
att man först företager en kort repetition, enär endast derigenom full
visshet kan vinnas om, att hvad barnet förut lärt erbjuder säkra utgångspunkter
för det nya som skall meddelas. Det kunde derför ingalunda
skada, om gossen efter sitt inträde vid läroverket skulle under
de allra första dagarne eller veckorna få läsa ett och annat, som han
redan under den sista tiden i folkskolans första årsklass gjort någon
bekantskap med. Ett liknande förhållande eger helt säkert rum äfven
med sådana barn, som komma från hemmen eller från privatskolorna.

Egendomligt nog har det af 1882 års läroverkskomité framstälda
förslaget emellertid ej blifvit, upptaget af den skollagskomité, som tillsattes
1890 och som afgaf sitt betänkande den 13 januari 1891. I § 31
af sitt förslag till stadga för rikets allmänna läroverk förordar denna
komité en formulering af inträdesfordringarna till första klassen, som
icke öfverensstämmer med den för folkskolans första årsklass anvisade
kursen, och i sin motivering för nämnda paragraf berör den icke med
ett ord det af 1882 års komité gjorda yrkandet. Tvärt om hänvisar den
såsom stöd för sitt förslag i denna del uteslutande till hvad »de flesta
inträdessökande redan nu torde i sitt hem eller i förberedande skola
hafva inlärt». Uraktlåtenheten att i detta sammanhang ens nämna folkskolan
torde svårligen kunna tolkas som annat än ett principielt afvisande
af allt samband mellan folkskola och allmänt läroverk, äfven på
det stadium, der ett dylikt samband kan åstadkommas utan minsta
rubbning af den nu bestående organisationen.

Måhända skulle det nu anförda ej kunna anses innebära tillräcklig
anledning för aflåtande af en framställning i ämnet till Kongl. Maj:t,
enär hvad som dermed kunde vinnas i alla händelser ej vore något
särdeles betydande. Just nu synas emellertid särskilda skäl för eu
dylik framställning föreligga. Enligt hvad åtskilliga omständigheter
gifva vid handen, lärer man nemligen under den närmaste framtiden
hafva att förvänta utfärdandet af en ny läroverksstadga. Under sådana
förhållanden kan det icke anses olämpligt, att Riksdagen, innan den
nya stadgan träder i kraft, genom eu skrifvelse till Kongl. Magt framhåller
såsom sin önskan, att i densamma måtte tagas så mycken hänsyn
till folkskolan, att do hinder för ett samband mellan folkskola och
allmänt läroverk komma att undanrödjas, Indika uteslutande bero derpå,

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

att fordringarna för inträde i läroverkets lägsta klass icke sammanfalla
med fordringarna för inträde i folkskolans andra årsklass.

Utskottet har i det föregående utgått från den uppfattningen af
motionärens förslag, att han med uttrycket »elementarläroverk» närmast
afsett de undervisningsanstalter, som allt sedan 1878 bära namnet »allmänna
läroverk». Af den i hans yrkande inskjutna parentesen (»såväl
för manlig som för qvinlig ungdom») framgår emellertid, att han måste
hafva tänkt äfven på andra slag af skolor: vare sig det statens elementarläroverk,
hvilket såsom öfningsskola är förenadt med Högre Lärarinneseminariet
och benämnes »Normalskolan för flickor», eller derjemte
äfven de privata »elementarläroverken» för gossar och flickor, af hvilka
somliga åtnjuta statsunderstöd, andra icke. Som emellertid motionen
i detta afseende är alldeles obestämd, anser sig utskottet sakna anledning
att inlåta sig på frågan om möjligheten och lämpligheten af »bestämmelser»
rörande inträdesfordringarna vid läroverk af dylikt slag.

I den senare delen af sitt yrkande hemställer motionären om sådana
förändrade bestämmelser för undervisningen vid rikets folkskolor
och »elementarläroverk», att, »i den mån sådant låter sig göra, ett
mera planmessigt samarbete emellan ifrågavarande läroanstalter åvägabringas».

Såsom motivering för denna del af yrkandet får man väl uppfatta
motionärens korta antydan, »att med afseende å såväl läroböcker som
undervisningsmetoder vid de olika läroanstalterna större skiljaktighet
är rådande än önskligt vore».

Att så verkligen förhåller sig, torde svårligen kunna bestridas.
Det är ock lätt förklarligt. Så länge folkskolan och allmänna läroverket
betraktas såsom tvenne till sjelfva sin art skilda bildningsanstalter,
måste man finna det i sin ordning, att de använda väsentligen olika
undervisningssätt och undervisningsmedel. Men i samma mån som den
uppfattningen vinner utbredning, att bådas arbete är af väsentligen
lika art, i samma mån komma ock alla sådana olikheter att försvinna,
hvilka icke med nödvändighet äro betingade deraf, att lärjungarne i
folkskolan och lärjungarne i allmänna läroverket befinna sig på olika
stadier af utveckling.

Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9. 9

Det vill synas, som om motionären ansett en större likformighet
i metoder och läroböcker böra sökas på reglementerandets väg. Huru
sådant skulle kunna låta sig göra, har han dock icke ens antydt, och det
är äfven ytterst svårt att föreställa sig.

Men äfven om ett dylikt reglementerande i fråga om undervisningssätt
och läroböcker kunde anses tänkbart, så skulle det dock, enligt
utskottets mening, åstadkomma vida mera skada än gagn. Det oundgängliga
vilkoret för allt verkligt framåtgående på metodikens och undervisningslitteraturens
fält är nemligen den fria utvecklingen, och
denna skulle genom reglementerandet komma att helt och hållet förqväfvas.

Den senare delen af motionärens yrkande har utskottet derför
ansett böra lemnas helt och hållet utan afseende.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, med anledning
af förra delen af hr Zetterstrands hemställan, föreslå

att Andra Kammaren måtte för sin del besluta,
att Riksdagen genom skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller
om sådan ändring af fordringarna för inträde
i allmänna läroverkets lägsta klass, att dessa bringas
till fullständig öfverensstämmelse med de kurser, hvilka
enligt gällande normalplan för undervisningen i rikets
folkskolor skola vara genomgångna vid inträdet i andra
årsklassen af fast folkskola litt. A.

Stockholm den 13 mars 1894.

På utskottets vägnar:

G. F. ÖSTBERG.

Bih. till Kiksd. Prof. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Häft.