Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3
Utlåtande 1894:Tfu13 Andra kammaren
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Riksd. kansli den 23 februari 1894, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående utgifvande af »Pharmacopaea suecicaD på svenska
språket.
Till utskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren af herr
A. Bexell väckt motion, n:o 104, hvari hemställes, »att Riksdagen behagade
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongh Maj:t
meddela föreskrift derom, att den af kongl. medicinalstyrelsen utgifna
»Pharmacopaea suecica» för framtiden måtte affattas på svenska
språket».
Till stöd för denna hemställan har motionären hufvudsakligen
anfört: att, då den svenska farmakopéen icke eger någon internationel
betydelse, det saknas skäl för att den affattas på ett för folkets flertal
otillgängligt språk, allra helst i eu tid, då kännedomen om latinska språket
mer och mer inskränkes; att, derest läkarne, sedan i farmakopéen läkemedlens
svenska benämningar så vidt möjligt upptagits jemte de latinska,
i sina recept använde de svenska benämningarne, detta för de sjuke
Bih. till Biksd. Prof. 1894. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 3 Häft. (N:o 3).
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
skulle innebära en fördel, särskildt på det sätt, att mången gång en
oberättigad fruktan för ett läkemedels förmenta farliga beskaffenhet
skulle förekommas; samt att, med hänsyn till gällande fordringar för
inträde vid farmaceutiska institutet, den kunskap i latin, som besittes
af denna läroanstalts alumner, är så ringa, att det för dem är omöjligt
att ur denna för apotekareyrkets utöfvare särskildt afsedda handbok
inhemta nödig kännedom om läkemedlens beskaffenhet och beredning,
till bevis hvarför motionären erinrar om det vanliga användandet af en
utaf enskild person besörjd öfversättning af den vederbörligen faststälda
latinska upplagan.
Beträffande den i motionen berörda angelägenhet vill utskottet
meddela, att »Pharmacopaea suecica», som är afsedd att vara så att
säga en lagbok för apotekareyrkets utöfning och derför innehåller föreskrifter
om de läkemedel, som böra å apoteken finnas att tillgå, samt
om deras rätta beskaffenhet och beredning, under åren 1775—1869 utkommit
i sju upplagor, hvilka af styrelsen för rikets medicinalväsen ombesörjts
och af Kongl. Maj:t till vederbörlig efterrättelse faststälts, samt
att alla dessa upplagor utgifvits på latinska språket. Vid sidan deraf
har dock, såsom motionären erinrat, sedan någon tid förefunnits en af
enskild man besörjd öfversättning, hvilken vunnit stor spridning. Emellertid
väcktes redan vid utarbetandet af den senaste officiella upplagan
fråga om dess affattande på svenska, utan att dock förslaget derom
kom till utförande. Då nu åter behof af en ny upplagas utarbetande
uppstått, har kongl. medicinalstyrelsen, hvilken det åligger att deröfver
vaka, den 15 sistlidne januari för ändamålet tillsatt en komité af åtta
sakkunnige män, representerande nästan alla de verksamhetsområden,
som af saken beröras. Denna komité, som arbetar under ordförandeskap
af ordföranden i kongl. medicinalstyrelsen, har vid uppgörandet
af sin arbetsordning enhälligt ansett, att den svenska farmakopéen bör
för framtiden affattas på landets språk, likasom detta redan skett i
Europas stora kulturländer, äfvensom i Danmark, och snart torde ske
i Norge.
Angående det språk, hvarpå läkarnes recepter böra utfärdas, lärer
icke finnas någon föreskrift.
Utan att kunna i allo godkänna de skäl, hvarpå motionären grundat
sin hemställan, anser utskottet, i likhet med honom, att det numera
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
saknas skäl för att den svenska farmakopéen affattas på annat språk
än landets eget, men alldenstund, såsom utskottet haft tillfälle meddela,
motionärens syfte redan är på god väg att i vederbörlig ordning förverkligas,
anser utskottet någon vidare åtgärd icke vara behöflig, och
hemställer derför,
att motionen icke må till någon Andra Kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 februari 1894.
På utskottets vägnar:
G. F. ÖSTBERG.