Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26 (Utlåtande 1894:Tfu126 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26.

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1894, kl. 11 f. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8,
med anledning af Första Kammarens beslut i fråga om
föreslagen ändring af inträdesfor dringarna till allmänna
läroverkets lägsta klass.

I utlåtande n:o 9 af den 13 nästHdne mars har Andra Kammarens
första tillfälliga utskott, på grund utaf en af herr T. Zetterstrand väckt
motion hemstält,

»att Andra Kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen
genom skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller om sådan ändring af fordringarna
för inträde i allmänna läroverkets lägsta klass, att dessa bringas
till fullständig öfverensstämmelse med de kurser, hvilka enligt gällande
normalplan för undervisningen i rikets folkskolor skola vara genomgångna
vid inträdet i andra årsklassen af fast folkskola litt. A.»

Detta utlåtande blef den 17 mars af Andra Kammaren bifallet och
derpå till medkammaren öfverlemnadt.

Första Kammaren hänvisade ärendet till handläggning af sitt andra
tillfälliga utskott och har nu, sedan samma utskott den 13 april sig i
ämnet utlåtit, för sin del beslutat,

»att Riksdagen genom skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller om
sådan ändring- af fordringarna för inträde i allmänna läroverkets lägsta
klass, att dessa må vid anstäld inträdespröfning kunna fullgöras af
den, hvilken genomgått första årsklassen af fast folkskola litt. A.»

Bill- till Itiksd. Prof, 1894. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 25 Höft. (N:o 20.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 28.

Sedan detta beslut genom protokollsutdrag n:o 182 af den 25
april meddelats Andra Kammaren och dennas första tillfälliga utskott
den 27 april blifvit af kammaren anmodadt att med anledning häraf
taga frågan i förnyadt öfvervägande, får utskottet öfver detta ärende
i dess nuvarande läge anföra följande.

Det af Första Kammarens tillfälliga utskott afgifua utlåtandet
sönderfaller i tvenne afdelningar, af hvilka den ena innehåller en kritik
af den allmänna princip om folkskolan såsom bottenskola, som legat till
grund för såväl hr Zetterstrands motion som flera tidigare beslut af
Audra Kammaren rörande organisationen af vårt offentliga undervisningsväsende,
medan den andra åter ingår i en pröfning af det nu föreliggande
förslag rörande samband mellan egentliga folkskolans första klass
och allmänna läroverkets första klass, som blifvit af Andra Kammarens
första tillfälliga utskott framlagdt och af samma kammare gilladt.

Den förra af dessa afdelningar lyder sålunda:

“Såsom redan är framhållet, är motionens egentliga syfte att i någon mån förverkliga
den gamla tanken, att folkskolan skulle kunna utvecklas till en för hela den
uppväxande ungdomen gemensam bottenskola. Denna tanke har inom Riksdagens Andra
Kammare vid flera tillfällen äfven lifligt förfäktats. Hvad som erfordras för att förverkliga
den skulle vara att borttaga en eller flera af de allmänna läroverkens lägsta
klasser och att i samband dermed höja de för inträde i dessa läroverk faststälda
kunskapsfordringarna äfvensom inträdesåldern samt att utbilda folkskolorna derhän, att
de skulle kunna, medelst den undervisning de lemnade, ersätta den eller de af läroverkens
lägsta klasser, man ville borttaga. Hvad som härmed skulle vinnas vore, dels
att folkskolan med den nya uppgiften erhölle en mägtig väckelse till lifskraftig utveckling,
dels att det svåra valet af lefnadsrigtning, som förelägges barnet vid valet
mellan så väsentligt olika organiserade undervisningsanstalter som folkskolorna och de
allmänna läroverken, kunde framflyttas till något högre ålder, och dels att de sociala
åtskilnader i den offentliga undervisningen, som anses blifvit under de nuvarande förhållandena
nedförda i till och med barnaverlden, skulle undanrödjas.

Men mot en så beskaffad bottenskola kan framhållas, att folkskolans och de
allmänna läroverkens uppgifter äro väsentligen olikartade. Folkskolans uppgift är att
intill en viss ålder, hvilken man bestämt till det 14:de året, bibringa barnen ett visst
afslutadt mått af allmän bildning, och i öfverensstämmelse härmed är äfven hennes
undervisning anordnad. De allmänna läroverkens uppgift åter är att utöfver omfånget
för folkskolans verksamhet meddela medborgerlig bildning äfvensom grundlägga de
vetenskapliga insigter, hvilka vid universitet eller högre tillämpningsskola vidare utbildas.
Men häraf följer med nödvändighet, att läroverkens lägre klasser måste stå i
ett organiskt samband med de högre, hvadan följaktligen dessa lägre klasser, om de
borttoges, icke utan snart sagdt oersättlig förlust för läroverken skulle kunna ersättas
af folkskolan på annat sätt än derigenom, att undervisningen i folkskolan stäldes i
ett organiskt samband med undervisningen i läroverkens lägre klasser och mellanklasser,
hvilket åter skulle blifva till största skada för folkskolan, enär hennes hufvudändamål
derigenom helt och hållet förrycktes.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26. 3

Med afseende på de mål, bottenskolans vänner tro sig kunna vinna, torde äfven
befogade anmärkningar kunna göras. Det är fara värd t, att den kraftiga utveckling,
folkskolan skulle få, blefve en utveckling utåt men icke inåt, och visst är, att den
aldrig skulle kunna åstadkommas utan mycket stora kostnader, i det att de redan nu
i och för sitt undervisningsväsen hardt betungade kommunerna skulle nödgas öka
lärarnes antal och ombygga sina skolhus, hvilka i allmänhet blott innehålla ett enda
klassrum, så att de blifva försedda med flera skilda sådana. Valet för skolbarnen
af lefnadsrigtning torde knappast blifva lättare vid det 12:e året än vid det 9:de.
Talet om de sociala åtskilnaderna vid den offentliga barnundervisningen vederlägges
dermed, att folkskolorna redan nu besökas af baim ur alla samhällsklasser, och att de
allmänna läroverken med sin kostnadsfria undervisning allt ifrån sin första begynnelse
hållit sina portar vidöppna för de mindre bemedlades söner lika så väl som för de
mera burgnes. Men i andra, icke mindre beaktansvärda hänseenden skulle bottenskolan
medföra verkliga faror. Att lärjungeantalet vid våra universitet och högre tillämpningsskolor
är större än landets behof kräfver, har länge vållat oro, men ännu större skall
detta antal blifva, om ett större antal af den uppväxande ungdomen genom folkskolornas
förvandling till bottenskolor förleddes till att ingå i de allmänna läroverken. På
samma gång äfventyras, att ett större tillopp af mindre väl förberedda inträdessökande
skall efter hand sänka inträdesfordringarna och dermed skolans hela nivå.“

Utan att ingå i någon utförligare granskning af denna kritik
öfver Andra Kammarens ståndpunkt anser sig utskottet vid densamma
böra göra några erinringar.

1. Då Andra Kammaren velat ställa allmänna läroverket i ett
organiskt samband med folkskolan, har dess afsigt uppenbarligen icke
varit att gifva den senare någon »ny uppgift» eller att degradera henne
till ersättningsmedel för något med henne alldeles olikartad^ Folkskolans
uppgift är utan tvifvel att under eu viss ålder, nemligen den
egentliga barndomsåldern, bibringa ett visst afslutadt mått af allmänt
medborgerlig bildning. Men samma uppgift har Andra Kammaren ansett
äfven de lägsta läroverksklasserna böra hafva, så länge de nemligen
skola bibehållas. Den har härvid särskilt fäst sig vid, att en
stor del af lärjungarne i dessa klasser måste efter deras genomgående
utträda i det praktiska lifvet samt att det för föräldrar i allmänhet
måste anses omöjligt att med någon trygghet välja lefnadsrigtning åt
sina söner, då dessa äro nio år, medan detta val deremot med långt
större säkerhet kan företagas, när de blifvit ett par, tre år äldre; först
då de hunnit den ålder, som ligger utöfver omfånget för den egentliga
folkskolans verksamhet vore, har man menat, rätta tiden inne för grundläggandet
af do specielt vetenskapliga insigter, hvilka sedan vid universitet
eller högre tillämpningsskola kunna komma att vidare utbildas.

2. Den kraftiga utveckling, som folkskolan skulle erhålla genom
att användas såsom allmän bottenskola och sålunda komma i åtnjutande

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utsliotis (N:o 1) Utlåtande N:o 26.

af föräldraintresset inom alla samhällsklasser, blefve följaktligen enligt
Andra Kammarens åsigt en inre utveckling, en utveckling i väsentligen
samma rigtning, hvari den nu arbetar och på grund af sakens natur
måste arbeta. Gifvet är, att den på samma gång blefve en utveckling
äfven i yttre afseende. Men detta skulle ock, såsom inom Andra Kammaren
ofta framhållits, komma att ligga i allas intresse. Särskilt
skulle det för bemedlade föräldrar på landsbygden blifva en oskattbar
fördel att ännu ett par, tre år få uppskjuta den tidpunkt, då de nödgas
skicka sina barn in i läroverksstäderna och anförtro dem åt andra
menniskors vård.

3. Andra Kammaren har vid sina uttalanden i föreliggande fråga
ingalunda förbisett, att de mera bemedlade ega full rätt att låta sina
barn genomgå folkskolan, de mindre bemedlade lika full rätt att låta
sina söner genomgå allmänna läroverket. Men den har ansett, att så
länge den nuvarande organisationen bibehålies oförändrad, så måste det
förra förutsätta, att gossen efter slutad folkskolekurs skall antingen
vara afstängd från högre studier eller ock vid öfvergången till läroverket
blifva satt ett par, tre år tillbaka, samt att å andra sidan det
senare måste innebära, att han redan vid nio års ålder skall förutbestämmas
för lärdomsvägen, hvaraf åter blifver följden, att, om han
vid 12, 13 års ålder nödgas utträda i praktiska lifvet, han icke kunnat
erhålla ett härför afsedt mått af allmänt medborgerlig bildning.

4. Att lärjungeantalet vid våra universitet och högre tillämpningsskolor
är större än landets behof kräfver, har äfven inom Andra Kammaren
ofta varit föremål för betänkligheter. En af orsakerna härtill
har man emellertid på detta håll sökt just deri, att mera bemedlade
föräldrar på grund af nyss anförda omständigheter vanligen ansett sig
nödsakade att förutbestämma alla sina söner för studiebanan. Vore
organisationen sådan, att detta val uppskötes till 12, 13 års ålder, så
skulle föräldrarna tydligen finna, att blott få af deras söner egnade sig
för ett fortgående på nämnda bana; endast dessa skulle då fortsätta,
och de öfriga, hvilka icke visat särskild studiebegåfning, skulle kunna
slå in på mera praktiska vägar. Härtill kommer, att mindre bemedlade
gossar, som genomgått folkskolan, finge lättare att gå vidare, så framt
de nemligen ådagalagt synnerligen framträdande studieanlag. De högre
bildningsanstalterna skulle under sådana förhållanden få mottaga endast
eliten af den uppväxande ungdomen, och deras hela nivå skulle härigenom
komma att väsentligt höjas.

Andra Kammarens Tillfälliga VtsJcotts (N:o lj Utlåtande N:o 26. 5

I den andra afdelningen af Första Kammarens tillfälliga utskotts
utlåtande framhålles, att nu berörda skiljaktighet mellan de båda kamrarnas
uppfattningar i fråga om principen »folkskolan såsom bottenskola»
icke behöfver inverka på omdömet om det just nu föreliggande förslaget.
Detta innebär nemligen ingalunda, att egentliga folkskolan i dess
helhet skall göras till bottenskola för allmänna läroverket. Det inskränker
sig tvärtom till förordande af ett samband mellan folkskolan och allmänna
läroverket endast på det stadium, der ett sådant samband kan
åstadkommas utan rubbning i den nu bestående läroverksorganisationen,
nemligen just vid den ålder, då inträde kan vinnas i allmänna läroverkets
lägsta klass.

Utlåtandet är i denna del af följande lydelse:

»Utskottet kan sålunda ej dela den af motionären i hans motion
framhållna uppfattningen om det önskvärda i att folkskolan och det
allmänna läroverket omdanas till ett gemensamt helt med folkskolan
såsom bottenskola. Men utskottet anser sig det oaktadt böra förorda,
att Andra Kammarens föreliggande hemställan varder af Första Kammaren
i hufvudsak biträdd. Hvad som i denna egentligen yrkas, är
nemligen mindre, att folkskolan må göras till en bottenskola, än att
ett samband må åstadkommas mellan de olika läroanstalterna, hvarigenom
sådana folkskolans barn, som ämna inträda i läroverkens lägsta
klass, kunna på lämplig punkt afbryta sin folkskolekurs, så snart de
förvärfvat ett mot läroverkens inträdesfordringar svarande kunskapsmått.
Men eu sådan punkt finnes för närvarande icke, enär ingen af de för
folkskolans olika afdelningar faststälda kurser fullt öfverensstämmer
med de för inträdet i läroverken faststälda kunskapsfordringarna. Att
en jemkning af dessa fordringar lätt kan göras, framgår uppenbart af
den jemförelse mellan folkskolans kurser och läroverkens inträdesfordringar,
som här ofvan finnes införd. Jemkningarna skulle egentligen
blott behöfva afse katekes, biblisk historia och geografi, och de kunna
genomföras utan någon som helst olägenhet för läroverken, livilka i
alla händelser fortfarande skulle ega befogenhet att medelst särskild
inträdespröfning förvissa sig, om de inträdessökande barnen egde det
föreskrifna kunskapsmåttet. De barn, för hvilka inträdet i läroverken
härigenom skulle underlättas, blefve för öfrigt blott sådana, som genomgått
småskolans båda årskurser och första klassen af de läroanstalter,
som i normalplanen för folkskoleundcrvisningen benämnas »fasta folkskolor,
litt A.». Dessa läroanstalter utgöra, så att säga, eliten af våra
folkskolor och böra kunna lemna en god undervisning, enär de meddela
undervisning på skilda klasser med särskild lärare för hvarje klass.

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26.

De utgöra ett relativt fåtal. Enligt en i kongl. ecklesiastikdepartementet
uppgjord förteckning, af hvilken utskottet tagit de), uppgick
antalet skolor af denna grupp år 1890 till 147, hvilka mestadels voro
belägna i de större städerna, under det åter hela det samfälda antalet
af landets folkskolor samma år uppgick till 4,513.

Men om utskottet sålunda anser sig böra hufvudsakligen förorda
Andra Kammarens hemställan om eu ändring af de allmänna läroverkens
inträdesfordringar, anser det sig dock ej kunna tillstyrka, att dessa
fordringar, enligt samma hemställans ordalydelse, bringas i fullständig
öfverensstämmelse med nyssnämnda folkskolors kurser. Bestämdes det
nemligen, att öfverensstämmelseu skulle vara fullständig, skulle inträdesfordringarna,
hvilket ej torde vara lämpligt, äfven kunna komma att
omfatta ämnena historia, naturkunnighet, teckning, gymnastik och sång,
i hvilka läro- och öfningsämnen undervisning meddelas i den bistå
folkskolans första klass, litt. A., men hvari nu gällande läroverksstadga
ej anbefaller någon iuträdespröfning. Andra Kammarens tillfälliga utskott
synes ej heller hafva tänkt sig en sådan fullständig öfverensstämmelse,
då utskottet yttrar, att någon rubbning i den för allmänna
läroverkens första klass gällande läroplan ej behöfde förorsakas af den
omständighet, att i folkskolans första årskurs inginge ämnen, som ej
inginge i de nuvarande fordringarna för inträde i allmänna läroverkets
lägsta klass.»

Af detta uttalande framgår, att huru delade meningarna ock kunna
vara om sjelfva grundsatsen, så äro dock med afseende å nu föreliggande
förslag åsigterna väsentligen öfverensstämmande. Å båda sidor anser man,
att de barn, hvilka genomgått småskolans två årskurser samt
egentliga folkskolans första årskurs, och hvilkas föräldrar sedan vilja
låta dem fortsätta i allmänna läroverket, icke härvid böra hindras och
försenas genom onödiga svårigheter,

att det för detta ändamål bör finnas någon bestämd punkt, der
det i folkskolan inkemtade kunskapsmåttet öfverensstämmer med det
för inträde i allmänna läroverket fordrade,

att en sådan punkt för närvarande visserligen ickegifves, men att den
lätteligen kan erhållas genom några mycket obetydliga jemkningar,

att dessa jemkningar icke böra åstadkommas derigenom, att folkskolans
kurser afpassas efter inträdesfordringarna vid läroverket, utan
tvärtom så, att dessa senare lämpas efter den kurs, som vid ifrågavarande
ålder blifvit genomgången i folkskolan,

att samma jemkningar kunna genomföras utan någon som helst
olägenhet för läroverket, hvilket i alla händelser skulle ega befogenhet

Andra Kammarens Tillfälliga Vtslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26.

att medelst särskild inträdespröfning förvissa sig om, att de inträdessökande
egde det föreskrifna kimskapsmåttet, samt

alt fordringarna för inträde i allmänna läroverkets lägsta klass fördenskull
böra så ändras, att de vid anstäld inträdespröfning må kunna fullgöras
af den, hvilken genomgått första årsklassen af fast folkskola litt. A.

Rörande omfattningen af den önskade åtgärdens verkningar kan
utskottet instämma deruti, att de skulle få sin största omedelbara betydelse
å de orter, der folkskolorna äro ordnade enligt den undervisningssätt,
som i gällande normalplan för rikets folkskolor betecknas med
litt. A, detta särskildt af den orsaken, att till ifrågavarande orter höra
äfven läroverksstäderna, från hvilka enligt statistiken de inträdessökande
i läroverkens lägsta klass till allra största delen komma. Dock torde
härvid böra uppmärksammas, att de folkskolor, från hvilka öfvergången
komme att underlättas, ingalunda skulle inskränka sig till dem, som
äro på nyssnämnda sätt betecknade, utan att till dem måste räknas
äfven en stor mängd andra. En blick på normalplanen visar nemligen,
att första årskursen i fast folkskola litt. A är nästan fullständigt densamma
som i öfrig a fasta folkskolor, särskildt i fråga om de ämnen,
som nu ingå i inträdesfordringarna till allmänna läroverkets lägsta klass,
nemligen biblisk historia, katekes, innanläsning, rättskrifning, välskrifning,
räkning och geografi.

Med afseende å öfriga i folkskolans första årskurs ingående ämnen,
nemligen historia, naturkunnighet, teckning, gymnastik och sång, hyser
utskottet visserligen fortfarande den åsigten, att allmänna läroverket
endast skulle kunna vinna på den höjning af inträdesfordringarna, som
blefve en följd deraf, att inträdespröfningen komme att omfatta äfven
dessa. Men då ett vidblifvande från Andra Kammarens sida af detta
yrkande skulle innebära, att frågan för närvarande måste förfalla, och
då förevarande skiljaktighet i alla händelser icke kan anses vara af
någon väsentlig beskaffenhet, finner sig utskottet böra hemställa,

att Andra Kammaren måtte biträda Första Kammarens
beslut.

Stockholm den 4 maj 1894.

På utskottets vägnar:

G. F. ÖSTBERG.

Reservation:

af herrar G. F. Ostberg, R. Farin och E. A. Zotterrnan i afseende
å motiveringen.