Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o Å2

Utlåtande 1894:Tfu122 Andra kammaren

10

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o Å2.

N:o 22. .

:■ u-i,:;. , ..irm.im -jb )J >b!.- ’ rJ.-:,. mate it:

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1894, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7, med anledning
af väckt motion om skrifvelse till ''Kongl. Maj:t i
syfte att afgångsbetyg i kristendom från folkskolan måtte i
vissa fall användas såsom vitsord vid utfärdande af prestbetyg.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 151) har herr
E. J. Ekman föreslagit, »att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att presterskapet måtte åläggas att vid betygs
utfärdande för dem, som icke deltagit i konfirmationsundervisningen,
använda såsom vitsord i kristendomskunskap det vitsord, som lemnats
dem i afgångsbetyget från folkskolan».

Motionären framhåller, att till åtskilliga tjänster, exempelvis barnmorsketjensten,
fordras betyg i kristendomskunskap. Då emellertid
mången utan både dop och konfirmation tillhör den svenska kyrkan,
men samma kyrkas presterskap icke anser sig kunna vid betygs utfärdande
meddela vitsord i kristendomskunskap för dem, som icke
genomgått konfirmationsskolan, så komme här ganska stora svårigheter
att uppstå, som på något sätt måste afhjelpas. Det syntes derför
motionären, som om vitsordet angående kristendomskunskap i fullständigt
afgångsbetyg från folkskolan borde för dem, som icke deltagit
i konfirmationsundervisning, få gälla såsom tillräckligt intyg i alla
de fall, då vitsord om kristendomskunskap erfordrades. Med den utveckling,
folkskolan fått i vårt land, och i betraktande af den omsorg

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 22. 11

och noggranhet, hvarmed undervisningen skötes i våra folkskolor, torde
det i afgångsbetyget gifna vitsordet kunna tillfredsställa alla rättmätiga
anspråk.

Af den framställning, motionären lemnat, tyckes framgå, att han
i främsta rummet åsyftat att afhjelpa de svårigheter, som kunna uppstå,
då någon behöfver styrka sin kristendomskunskap genom af prestera
skapet utfärdadt intyg, men icke kan erhålla sådant, på den grund att
han icke deltagit i konfirmationsundervisning inom svenska kyrkan.
Då motionären exempelvis nämner, att för erhållande af barnmorsketjenst
fordras sådant intyg, lärer han dermed afse stadgandet i reglementet
för barnmorskor den 28 november 1856, § 3, sådant det lyder
enligt kongl. kungörelsen den 5 november 1880, att den, som vill varda
till lärling antagen, skall vid ansökningen foga intyg af vederbörande
pastorsembete, bestyrkande att sökanden eger god kristendomskunskap.

Men utskottet har icke kunnat erhålla kännedom om något annat
fall, då en person för inträde vid läroanstalt eller för erhållande af
tjenstebefattning är pligtig att genom af presterskapet utfärdadt intyg
styrka sin kristendomskunskap. Visserligen föreskrifves i stadgan för
de tekniska skolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås den 15
juni 1877, § 6, stadgan för Chalmerska slöjdskolan i Göteborg den 10
augusti 1877, § 13, och stadgan för tekniska skolan i Eskilstuna den 12
oktober 1889, § 9, att för inträde såsom elev vid dessa läroverk fordras
att hafva antingen god eller försvarlig kristendomskunskap, men då
der icke föreskrifves, att intyg derom skall vara utfärdadt af presterskapet,
kan enligt utskottets uppfattning kristen.domskunskapen i dessa
fall styrkas genom betyg från folkskola eller annan läroanstalt.

Det måste enligt utskottets mening visserligen anses obilligt, att
personer äro beröfvade rättigheten att söka barnmorsketjenst endast
derför, att de icke blifvit konfirmerade, men det synes icke utskottet
lämpligt, att detta förhållande afhjelpes på det sätt, motionären yrkat.
Det är en både enklare och rigtigare utväg att antingen helt och hållet
upphäfva bestämmelsen att den, som söker inträde vid barnmorskeanstalt,
skall styrka sin kristendomskunskap eller ock sålunda ändra
den ifrågavarande paragrafen i barnmorskereglementet, att kunskap i
kristendom må styrkas på samma sätt, som för öfriga kunskapsämnen
är föreskrifvet, enligt samma paragrafs tredje moment, eller genom
intyg från ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller vid folkskola.

Det af motionären gjorda yrkandet synes emellertid gifva vid

12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N\o 1) Utlåtande N:o 22.

handen, att han önskat en långt mera omfattande förändring, än som
finner stöd i hans motivering. Då han yrkar, att presterskapet måtte
åläggas att vid betygs utfärdande för dem, som icke deltagit i konfirmationsundervisning,
använda såsom vitsord i kristendomskunskap
det vitsord, som lemnats dem i afgångsbetyg från folkskolan, så torde
han dermed hafva afsett alla slags prestbevis, äfven vanliga flyttningsbetyg.
Huru motionären tänkt sig, att saken skulle praktiskt anordnas,
derom gifver han ingen antydning, men enligt utskottets förmenande
skulle ett sådant åläggande för presterskapet icke kunna göras under
annan förutsättning, än att alltid, då afgångsbetyg från skolan för ett
barn meddelades, det dervid lemnade betyget i kristendom antecknades
i husförhörsboken och att sedermera, när barn genomgått konfirmationsskolan,
det då erhållna betyget infördes i samma bok i stället för skolbetyget.

Enligt utskottets mening kan det icke anses tillbörligt, att presterskapet
ålägges att gifva vitsord om kristendomskunskap, utan att
pröfning deraf blifvit gjord af någon i kyrkans tjenst vaxande prestman.
Vid sådant förhållande kunde anteckningen i prestbeviset icke
skäligen få annan form än ett intyg, att personen i afgångsbetyg från
folkskolan erhållit det eller det betyget. Detta kan emellertid lika väl
styrkas genom sjelfva skolbetyget. Då sålunda den af motionären
önskade föreskriften väl skulle förorsaka presterskapet ett ej obetydligt
arbete, men icke medföra någon praktisk fördel, kan utskottet icke förorda
densamma.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

qtt motionen icke måtte till någon kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1894.

På utskottets vägnar:

O. F. Östberg.

Reservation

af herr E- A. Zotterman i afseende å motiveringen.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1894.