Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N\o 1) Utlåtande N:o 19 (Utlåtande 1894:Tfu119 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N\o 1) Utlåtande N:o 19.

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1894, kl. 5 e. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
tillägg till § 35 folkskolestadgan.

Gällande folkskolestadga af den 20 januari 1882 innehåller i de
två första momenten af § 35 följande bestämmelser:

»1. Barns skolålder räknas från och med det år, under hvilket
barnet fyller sju, till och med det år, under hvilket barnet fyller
fjorton år.

2. Då skolråd efter samråd med kyrkostämma så pröfvar nödigt,
må tiden, då barns skolgång skall begynna, kunna uppskjutas, dock icke
längre än till det år, under hvilket barnet fyller nio år. I sådant fall
skall öppet lemnas hvarje barn, som uppnått den i nästföregående moment
bestämda skolåldern, att begagna sig af skolundervisning, om det af föräldrar
eller målsman anmäles till skolgång.»

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet remitterad
motion (n:o 157) föreslår herr P. Larsson från Gotlands län, att Riksdagen
måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om sådant tillägg till nu nämnda
paragraf, att det medgifves skoldistrikt att anordna undervisning på det
sätt, att intagning i skolan sker hvartannat år.

Enligt hvad motionären meddelar, har man inom åtskilliga små
församlingar på Gotland anstalt försök med barns intagning i skolan
hvartannat år, »hvilka försök, der de fått tillämpas, utfallit till såväl
församlingens som lärarens belåtenhet».

I mindre församlingar, der hela antalet barn i skolåldern vexlar
mellan 15 och 40, kan man icke gerna ifrågasätta inrättandet af särskild
Bill. till Riksd. Prof 1394. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 19 Höft. (N:o 19.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 19.

småskola. Här måste alltså en och samme lärare undervisa alla barnen.
Om nu intagning af nybörjare sker hvarje år, kommer skolan att bestå
af sex årsklasser. Att på ett nöjaktigt sätt undervisa alla dessa klasser
samtidigt, torde möta stora svårigheter, äfven om hvarje klass räknar
blott några få lärjungar.

Om åter, på sätt motionären ifrågasätter, intagning i skolan skedde
blott hvartannat år, komme skolan att bestå af tre tvååriga klasser, hvarigenom
läraren bereddes »tillfälle att meddela barnen mera personlig öfning
och omedelbar ledning». Skolans indelning i tre klasser erbjuder dessutom
den fördelen, att, när i en sådan skola behof af afdelningsläsning
gör sig gällande, man blott behöfver vexelvis permittera en klass hvarje
dag, då läraren alltså får två klasser att samtidigt undervisa, och — enligt
motionärens mening — »ungefär samma resultat vinnes som genom
anordnandet af särskild småskola».

De beslut, som af åtskilliga skolråd och kyrkostämmor på Gotland
fattats rörande intagning af barn i skolan blott hvartannat år, hafva
i en del församlingar icke länge blifvit efterlefda, »enär domkapitlet
konseqvent vägrar att fastställa en sådan, mot nu gällande skolstadga
stridande bestämmelse, och om således blott en enda inom församlingen
opponerar sig mot beslutet och anför klagomål mot skolråds och kyrkostämmas
beslut, blir beslutet upphäfdt och skolstyrelsen och skolläraren
tvungna att intaga sjuåringar hvarje år, då de af föräldrar och målsman
anmälas till intagning».

På dessa skäl yrkar motionären en uttrycklig bestämmelse i folkskolestadgan
derom, att skoldistrikt må anordna undervisningen på det
sätt, att intagning i skolan sker hvartannat år.

Utskottet är med motionären derom ense, att afsevärda fördelar
skulle vinnas inom rätt många skoldistrikt, om intagning af lärjungar i
skolan kunde ega rum blott hvartannat år. Derigenom skulle klassernas
antal minskas till hälften, och barnen erhålla mera omedelbar undervisning
af läraren än hvad nu kan blifva fallet i alla sådana skolor, der mer
än en årsklass samtidigt undervisas af en lärare.

Fråga är emellertid, om dessa fördelar kunna erhållas på det sätt
motionären tänkt sig, utan att väsentliga olägenheter i stället skola uppstå.

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 19. 3

Utskottet har ansett sig böra framhålla några dylika olägenheter:

1) Då intagning i skolan sker endast hvartannat år, kan åldersekilnaden
mellan i samma klass varande barn komma att uppgå till i det
närmaste två år. Erfarenheten har visat, att om t. ex. en sexåring och
en åttaåring, båda nybörjare och båda normalt begåfvade, undervisas tillsammans,
så blifva båda derpå lidande, i det att den äldre lärjungens
framsteg onödigtvis hämmas, under det att den yngres krafter löpa fara
att på olämpligt sätt ansträngas. Att under två års tid sammanhålla en
klass nybörjare af så skilda åldrar som 6 och 8 fresp. 7 och 9 eller 8
och 10) år, skall helt visst möta stora svårigheter.

2) Om vid den i § 45 folkskolestadgan föreskrifna flyttningen det
skulle visa sig, att ett barn icke inhemtat den föregående klassens lärokurs,
måste barnet nedflyttas. I vanliga fall har en dylik nedflyttning
till följd, att barnets afgång från skolan fördröjes ett år. Med den af
motionären föreslagna anordningen skulle deremot nedflyttningen förorsaka
en förlängning af skolgången för det ifrågavarande barnet med icke mindre
än två år.

3) Om i skolåldern varande barn under tiden mellan tvenne inskrifningar
inflytta i ett skoldistrikt, der intagning af nybörjare sker blott
hvartannat år, kan det blifva nödigt att antingen bilda en klass ensamt
för ett dylikt barn eller ock låta med dess skolgång anstå 1 å 1 x/2 års tid.

4) Slutligen bör ej lemnas oanmärkt, att folkskolestadgan uppstält
såsom en grundprincip, att ett barn är berättigadt till undervisning från
och med det år, under hvilket det fyller sju år. Denna vigtiga princip
skulle genom ett bifall till motionen rubbas på ett betänkligt sätt. För
den årsgrupp af barn, som hvartannat år skulle förvägras intagning i
skolan, blefve naturligtvis afgången från skolan fördröjd med ett år, och
detta innebär en orättvisa mot såväl barnen sjelfva som deras föräldrar
och målsmän.

Med det nu anförda har utskottet icke velat bestrida, att fall kunna
gifvas, der, oaktadt förenämnda olägenheter, en anordning af skolväsendet
i enlighet med motionärens förslag måste anses som en förbättring.

Enligt senast utgifna folkskolematrikel (för år 1889) funnos på
Gotland 49 skolor, i hvilka samme lärare undervisade såväl folk- som
småskolans barn, och i icke mindre än 37 af dessa skolor undervisades
folk- ock småskolans barn samtidigt, d. v. s. en lärare hade samtidigt

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 19.

att undervisa sex klasser. Detta för undervisningen högst ofördelaktiga
förhållande är beroende derpå, att skoldistrikten äro så små, att ett fullt
ordnadt skolväsende icke kan åstadkommas, utan att kostnaderna blefve
allt för stora i förhållande till barnantalet. Sålunda finnas flera skoldistrikt,
i hvilka hela antalet barn i skolåldern icke ens uppgår till
30, ja, i några fall sjunker ända ned till omkring 20, och i så små
skoldistrikt kan det ej gerna blifva tal om att anställa mer än en
lärarekraft.

Det förefaller emellertid utskottet, som om man här, i stället för att
tillgripa den af motionären anvisade utvägen, borde, i större utsträckning
än hvad hittills varit fallet på Gotland, begagna sig af den i § 6 folkskolestadgan
medgifna rättigheten för två eller flera församlingar inom
samma pastorat att förena sig till ett skoldistrikt. Helt visst skulle genom
dylika hopslagningar skolväsendet kunna ordnas både billigare och bättre
än hvad nu är händelsen.

I de fall, der stora afstånd eller andra lokala hinder göra en dylik
hopslagning af skoldistrikt omöjlig eller ändamålslös, skulle en anordning
i enlighet med motionärens förslag måhända befinnas fördelaktig.

Hvad motionären anfört särskildt med tanke på smärre skoldistrikt
är enligt utskottets förmenande i ännu högre grad tillämpligt på sådana
till större skoldistrikt hörande, aflägset belägna områden, der på grund
af stort afstånd från distriktets öfriga folkskolor särskild folkskola upprättats,
ehuru barnantalet är mycket litet. På sådana ställen kan intagning
af lärjungar anordnas hvartannat år, utan att något barns rätt till
undervisning derigenom kränkes: de föräldrar, som ej vilja finna sig i anordningen,
kunna nemligen medgifvas rätt att sända sina barn till annan
skola inom distriktet.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har ock Upsala domkapitel åtminstone
i ett fall, der det gäller dylik skola, till efterrättelse faststält en
anordning i enlighet med den af motionären förordade. I det af Upsala
domkapitel år 1893 stadfästade reglementet för Tegelsmora skoldistrikt
(norra Upland) stadgas rörande denna sak:

§ 7. Tills vidare indelas:

d) folkskolan i Esarby i tre tvååriga klasser (klass 1 motsvarar
småskolan).

§ 12 mom. 2. I skola med tvååriga klasser intagas nybörjare
endast hvartannat år.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande Ko 19. 5

Som denna anordning ännu icke varit pröfvad mer än ett års tid,
har tillräcklig erfarenhet om dess lämplighet ej vunnits. Anordningen är
ock af domkapitlet godkänd endast tills vidare — hufvudsakligen i syfte
att få densamma pröfvad.

Detta synes ock utskottet vara den enda rigtiga vägen. Innan
det kan komma i fråga att genom ett tillägg till ena eller andra paragrafen
i folkskolestadgan (rättast synes tillägget böra hafva sin plats vid
§ 40, som handlar om tid för intagning i skola) lemna ett allmänt medgifvande
för skoldistrikten att så anordna undervisningen, att intagning i
skolan sker blott hvartannat år, bör under alla omständigheter en dylik
anordning vara något mera pröfvad än hittills. Utskottet föreställer sig
ock, att, der verkliga skäl kunna anföras för en dylik anordning, tillåtelse
att få vidtaga densamma, åtminstone på prof, skall på derom af församlingen
gjord ansökan medgifvas af Kongl. Maj:t, som ju icke sällan plägat
medgifva undantag från en eller annan bestämmelse i folkskolestadgan.

Skulle, sedan på detta sätt anordningen blifvit pröfvad inom olika
skoldistrikt, det visa sig, att de här ofvan framhållna olägenheterna äro
lätta att öfvervinna, må man taga i öfvervägande lämpligheten af att i
folkskolestadgan inrycka ett allmänt medgifvande i det angifna syftet.
Men innan försök på detta sätt blifvit anstälda i olika delar af landet
och visshet vunnits, att anordningen verkligen låter sig genomföras utan
större olägenheter, anser utskottet det vara för tidigt, att Eiksdagen uttalar
sig för ett sådant tillägg som det af motionären ifrågasatta.

Utskottet finner sig alltså böra, i frågans nuvarande läge, hemställa,

att motionen icke må föranleda till någon kammarens
åtgärd.

Stockholm den 13 april 1894.

På utskottets vägnar:

G. F. ÖSTBERG.

Beservation af herr Olsson i Mårdäng.

Bih. till Bilcsd. Prof. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Höft. (N:o 19.) 2