Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1893:Tfu17 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.

N:o 1

Ank. till Riksrl. kansli den 4 mars 1893 kl. 7 e. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3 i
anledning af väckt motion om förbättring i de nuvarande
pensionsvilkoren i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.

I en till utskottet remitterad motion n:o 113 hafva herrar E. Hammarlund,
F. Berg, A. F. Liljeholm, N. Rosengren, J. Andersson i Lysvik, E.
Fredholm i Saleby, J. Nordin, Joh. Ny däld och G. W. Svensson hemstält,
»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes låta utreda, huruvida — utan höjning af vare sig statsbidraget
eller delegarnes afgifter — en sådan förbättring i de nuvarande
pensionsvilkoren i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa må kunna ega
rum, att dels de lägsta pensionerna beräknas efter belopp, motsvarande
700 kronors delaktighet, dels samtliga pensioner utgå med högre procent
af delaktighetsbeloppet än hvad nu är fallet, samt att Kongl. Magt ville
till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen kan föranleda».

Motionärerna erinra, att enligt gällande reglemente för folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa pensionen för ensam enka är 20 procent af
den lön, efter hvilken tjensten är delaktig i folkskolelärarnes pensionsimattning,
för enka med ett eller flera pensionsberättigade barn 30 procent, för
ett ensamt barn 10 procent och för två eller flera barn 20 procent af
samma lönebelopp. Då delaktighetsbeloppet från 1892 års början vore
lägst 700 kronor, utgjorde pensionen hädanefter i regeln 140 kronor för
Bill. till Riksd. Prot. m3. 8 Sand. 2 Afd. 2 Band. 7 Höft. 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.

ensam enka och 210 kronor för enka med barn, under det att för redan
afgångne folkskolelärares enkor pensionen kunde vara lägre än 140 kronor.

Att dessa pensioner äro knappt tillmätta, anse motionärerna ej kunna
bestridas. De förslag om pensionernas höjning, som vid fyrfaldiga tillfällen
inom folkskolelärarecorpsen framkommit, hade städse bemötts dermed,
att man först måste låta kassan verka under en del år, så att erfarenhet
kunde vinnas, huruvida kassan vore i stånd att bära ökade utgifter.

Sedan kassan nu egt bestånd i 17 år, anse motionärerna tiden vara
inne att allvarsamt taga i öfvervägande, huruvida icke en höjning i pensionen
kunde ega rum, utan att vare sig statsbidraget eller delegarnes afgifter
behöfde höjas. Kassan häfte under nämnda tid raskt utvecklat sig. En
motionen bifogad tabell utvisade, att under åren 1876—91 af delegarne
inbetalts i pensionsafgifter 1,162,821 kronor eller i medeltal 72,676 kronor
om året, att till delegarnes enkor och barn under samma tid deremot endast
utgått 445,406 kronor eller i medeltal 27,838 kronor om året, och att i
följd häraf kassans kapitalbehållning år efter år ökats och vid 1891 års
slut utgjorde nära 21/2 millioner kronor.

Redan vid 1885 års riksdag hade förelegat en motion om höjning af
pensionerna till folkskolelärarnes enkor och barn, hvilken dock afslagits på
den grund, att enligt kort förut verkstäld utredning det icke ansetts möjligt
för kassan att åtaga sig högre pensioneringsskyldighet.

Sedan dess hade emellertid flere sakkunnige rnedgifvit, att ett öfverskott
verkligen funnes i kassan. Att ett dylikt öfverskott uppkommit, torde
hufvudsakligen hafva berott på den omständigheten, att antalet årligen
nytillkommande pensionärer i verkligheten uppgått till blott omkring hälften
af det vid kassans upprättande beräknade antalet, hvarigenom för hvarje
år en oberäknad besparing uppstått. Att detta förhållande ej framgått af
den för 1885 års riksdag framlagda utredningen af kassans ställning, hade
berott derpå, att i denna utredning kassans förpligtelser beräknats till
alltför höga belopp.

Då motionärerne grundat sin framställning väsentligen på den berättelse,
som afgifvits af de af Kongl. Maj:t förordnade revisorer, som verkstält
granskning af folkskolelärarnes enke- och pupillkassas förvaltning
och räkenskaper för treårsperioden 1888—90, torde utskottet böra återgifva
de delar af nämnda berättelse, som angå de nu föreliggande frågorna.

Revisorerne yttra i sin den 18 augusti 1891 till Kongl. Maj:t afgifna
berättelse bland annat följande:

Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 7. 3

»Revisorerna anhålla att i första rummet få yttra sig rörande en fråga, som
enligt deras åsigt är af största vigt för kassans delegare, nemligen om en noggrann
utredning af kassans ställning ur försäkringsteknisk synpunkt, grundad på
statistiskt material, hem t ad t från sjelfva området för kassans verksamhet.

Denna fråga har ingalunda varit främmande för föregående revisorer af folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa. Redan i en af de första revisionsberättelserna
framhölls önskvärdheten af en beräkning öfver kassans ställning, och gjordes underdånig
framställning om föranstaltande af en sådan beräkning, men denna framställning
föranledde ej till någon åtgärd från Eders Kongl. Maj:ts sida.

1885 års revisorer inskränkte sig derför till att föreslå, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes låta vidtaga lämpliga åtgärder för att en fortlöpande och så vidt möjligt
fullständig statistik måtte efter en för ändamålet lämplig plan blifva inom folkskolelärarnes
pensionsinrättning utarbetad såsom grundval för kommande vetenskapliga
kalkyler. Icke heller detta förslag lyckades vinna Eders Kongl. Mai:ts
nådiga bifall, måhända derför att ingen närmare utredning rörande behofvet af en
sådan statistik förebragtes af revisorerna.

För att afhjelpa denna brist upptogo 1888 års revisorer förslaget ånyo i oförändrad
form, denna gång försedt med en utförlig motivering. Nämnda revisorer
framhöllo dervid särskildt, att det för bedömandet af en pensionskassas ställning
i försäkringstekniskt hänseende icke vore nog att veta, att de vetenskapliga beräkningarna
såsom sådana voro exakt utförda, utan att dessutom de statistiska
data, på hvilka dessa beräkningar byggts, borde vara afpassade just efter de förhållanden,
som gälde för kassans delegare och pensionärer, men att vid enke- och
pupillkassans inrättande statistiska data af dessa slag i flera fall ej funnits att
tillgå, och derför andra sådana måst användas, hvilkas öfverensstämmelse med de
förra vore tvifvelaktig. Dels vore nemligen folkskolelärarnes lefnadsförhållanden
i flera afseenden ur sanitär synpunkt gynsamma, hvaraf syntes följa, att deras
medellifslängd borde vara relativt stor, dels vore åldersskilnaden mellan man och
hustru inom folkskolelärarecorpsen antagligen mindre än inom de samhällsklasser, från
hvilka vid beräkningarnes utförande statistiska data blifvit hemtade, hvilka båda
omständigheter kunde bidraga till minskning af riskernas storlek. Härtill komme
äfven, att inom folkskolelärarecorpsen lärarinnornas antal syntes ega en tendens att
ökas på bekostnad af lärarnes, hvarigenom antalet enkor och följaktligen kassans
förpligtelser möjligen kunde komma att blifva mindre, än som från början beräknats.
Det syntes sålunda förefinnas eu möjlighet, att delegarnes afgifter kunde
något sänkas eller pensionerna något höjas, men för att komma till visshet härom
fordrades först och främst, att en statistik rörande kassan efter en för ändamålet
lämplig plan utarbetades. Med afseende på sättet för utförande af detta arbete
ansågo revisorerna, att detsamma borde ske successivt, enär eljest materialet skulle
blifva så stort, att dess bearbetande blefve så godt som omöjligt.

Detta revisorernas förslag om utarbetande af en statistik remitterades af Eders
Kongl. Maj:t till direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilken i
sin ordning beslöt att angående denna sak inhemta prof. D. (x. Lindhagens mening.
I ett den 29 november 1888 afgifvet utlåtande redogjorde bemälde professor för
sin uppfattning af frågan, hvilken i flera punkter skilde sig från revisorernas.
Särskildt sökte prof. Lindhagen bemöta de skal, som revisorerna anfört till stöd
för sin åsigt, att några extra förmåner skulle kunna beviljas kassans delegare
eller pensionärer. Med afseende åter på sjelfva revisorernas förslag om utarbetande

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ar:o 1) Utlåtande N:o 7.

af en statistik för kommande vetenskapliga kalkyler, ansåg prof. Lindhagen ett
sådant arbete vara af intresse icke blott för sjelfva kassan, utan äfven för den
allmänna statistiken, ehuru han höll före, att detsamma icke behöfde utföras
successivt, utan möjligen kunde verkställas på en gång, sedan uppgifter för minst
10 år blifvit insamlade.

Med nära anslutning till prof. Lindhagens sålunda uttalade åsigt förklarade
direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning i ett den 14 januari 1889
afgifvet underdånigt utlåtande, att föga anledning syntes förefinnas till några
förhoppningar om bättre vilkor för kassans delegare eller pensionärer. Hvad åter
anginge den föreslagna statistiken, hade direktionen låtit utarbeta några tabeller,
hvilka borde kunna lemna svar på vissa af revisorernas frågor; för att afgöra
frågan om lärarnes medellifslängd behöfdes åter en komplettering af de primäruppgifter,
hvilka inkommit till kassan. Direktionen förklarade sig derför villig
att låta infordra nya uppgifter rörande tiden för dödsfallen inom lärarecorpsen, i
sammanhang med arbeten för uppläggande af de nya liggare för enke- och pupillkassan,
hvilka snart skulle blifva behöfliga. Sedan dessa uppgifter inkommit,
skulle direktionen låta upprätta en mortalitetsstatistik och derefter till Eders
Kong! Makt inkomma med de yttranden och förslag, hvartill 1888 års revisionsberättelse
kunde föranleda.

Till denna framställning gaf Eders Kong! Makt sitt nådiga bifall och anvisade
den 12 april 1889 en summa af 3,000 kr. dels till uppläggande af de förut omnämnda
nya liggarne, dels till utarbetande af en mortalitetsstatistik. Enligt meddelande
af kassans kamrerare är denna mortalitetsstatistik, sammanfattad i 5
tabeller, nu afslutad och skulle redan hafva blifvit för Eders Kongl. Maj:t framlagd,
om icke tillfälliga omständigheter förorsakat ett dröjsmål. Tabellerna hafva
äfven af kamreraren benäget stälts till revisorernas förfogande.

Af det föregående framgår att, sedan 1888 års revision afgaf sitt underdåniga
förslag om utarbetande af en statistik för enke- och pupillkassan, åtskilliga statistiska
tabeller blifvit genom direktionens försorg upprättade, hvilka hänföra sig
till de af nämnda revisorer berörda frågorna, och då undertecknade ansett sig böra
taga under ompröfning frågan om en utredning af kassans ställning i syfte att
utröna, om möjligen några bättre vilkor skulle kunna beredas kassans delegare
eller pensionärer, har det tillhört dem att i första rummet taga kännedom om
dessa tabeller. Hevisorerna anse nemligen, att om, såsom af direktionens underdåniga
utlåtande af den 14 januari 1889 synes framgå, de omnämnda statistiska
tabellerna gifva tillförlitliga svar på de af 1888 års revision mer eller mindre
direkt framstälda frågorna, en ganska god ledning för bedömande af kassans
ställning är gifven.

De ifrågavarande tabellerna äro:

a) bilagor till direktionens underdåniga utlåtande af den 14 januari 1889:

Tab. A. Antalet gifta folkskolelärare med fördelning efter både mannens och
hustruns ålder vid giftermålets ingående, in. m.

Tab. B. Summariska uppgifter rörande lärarnes och deras hustrurs ålder vid
giftermålets ingående, äfvensom rörande medelåldern härför.

Tab. C. Antalet lärare och lärarinnor 1878 och 1888, äfvensom proportionen
mellan lärare och lärarinnor vid dessa båda tidspunkter.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.

b) tabeller, hörande till den under åren 1889—1891 utarbetade mortalitetsstatistiken: Tab.

I. Antalet dödsfall, fördelade på olika åldrar af såväl i tjenst varande
som pensionerade folkskolelärare åren 1876—1889.

Tab. II. Antalet dödsfall, fördelade på olika åldrar af såväl i tjenst varande
som pensionerade folkskolelärarinnor åren 1876—1889.

Tab. III. Antalet dödsfall, fördelade på olika åldrar af såväl i tjenst varande
som pensionerade folkskolelärare och lärarinnor under åren 1876—1889.

Tab. IV. Antalet dödsfall, fördelade på olika åldrar af hustrur till i tjenst
varande och pensionerade folkskolelärare, äfvensom af pensionerade enkor under
åren 1880—1889.

Tab. V. Antalet såväl i tjenst varande som pensionerade folkskolelärare och
lärarinnor, fördelade efter deras ålder år 1890.

De hufvudsakliga frågor åter, hvilka 1888 års revisorer önskade besvarade,
äro så vidt undertecknade kunnat finna följande:

1. Har antalet af kassans delägare visat sig vara större eller mindre än som
från början beräknats?

Denna fråga synes kunna omedelbart besvaras genom jemförelse mellan en uppgift
i direktionens sista årsberättelse och lektor Hultmans beräkningar vid kassans
bildande, hvilka beräkningar af kamreraren benäget blifvit stälda till revisorernas
förfogande. Enligt direktionens berättelse uppgick nemligen antalet delegare vid
1890 års slut till 4,248, under det att enligt bilagan I till Hultmans beräkningar
delegarnes antal borde hafva varit 4,882. Då emellertid enligt bilagan II till
samma beräkningar i detta antal äro inbegripna de lärare, som 1876 voro ogifta
och 1890 ännu antogos qvarstå i tjenst, och då antalet af dessa är för revisorerna
obekant, kan något svar på denna fråga ej lemnas.

2. År det antagligt att lärarinnornas antal kommer att tillväxa på bekostnad
af lär ar nes?

För besvarande af denna fråga hafva revisorerna tagit kännedom om ofvan
citerade tabell C, af hvilken framgår, att lärarinnornas antal under tiden 1878—
1888 ökats från 372 till 905, under det lärarnes antal samtidigt tillväxt från 3,416
till 4,088. Det visar sig således, att lärarinnornas antal tillväxt ojemförligt hastigare
än lärarnes. Efter hvilken lag denna lärarinnornas tillväxt framdeles antagligen
kommer att ske, kan emellertid ej med tillhjelp af de anförda siffrorna
ensamma afgöras, och ofvanstående fråga kan således icke med nu tillgängliga
uppgifter besvaras.

3. År medellifsläng den inom fölkskolelär ar ecorpsen större än inom den samhällsklass,
för hvilken den vid beräkningarnas uppgörande använda mortalitetstabellen
gälde?

En god ledning vid besvarandet af denna fråga tyckes vid första påseendet
vara gifven genom en uppgift i den ofvan citerade Tab. 1. Der angifves nemligen
medellifslängden för tjenstgörande och pensionerade folkskolelärare under tiden
1876—1889 hafva uppgått till 52,543 år. Finge man nu antaga, att en folkskolelärare
vid tillträdandet af ordinarie tjenst varit i medeltal 25 år, skulle folkskolelärarnes
återstående medellifslängd vid 25 års ålder vara omkring 271/2 år. Då
emellertid återstående medellifslängden vid 25 års ålder för Sveriges manliga
befolkning i allmänhet utgjort 38,7 år, skulle således medellifslängden för eu

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o i) Utlåtande N:o 7.

folkskolelärare vara mera än 11 år kortare än för Sveriges manliga befolkning i
allmänhet. Detta resultat är naturligtvis alldeles orimligt; vid en närmare granskning
visar det sig också, att det tal, som i Tab. I beräknats, icke är medellifslängden
i befolkningsstatistisk mening, utan i stället de aflidnes medelålder.1
Men då de aflidnes medelålder i olikhet mot medellifslängden icke är uteslutande
beroende af mortalitetsförhållandena, utan äfven af den rent tillfälliga proportionen
mellan de olika åldersklassernas styrka, så kan denna storhet tydligen
icke användas vid en jemförelse mellan mortalitetsförhållandena hos två olika
samhällsklasser.

Revisorerna hafva äfven försökt, om man ej möjligen med tillhjelp af Tab.
I och Y skulle på samma sätt som inom befolkningsstatistiken kunna erhålla
antagliga mortalitetskoefficienter för olika åldrar och sedermera jemföra dessa med
allmänna enke- och pupillkassans dödlighetstabell, hvilken af Hultman blifvit använd,
men detta försök har, som redan på förhand kunnat anas, icke ledt till
något användbart resultat.

4. År åldersskilnaden mellan lärarne och deras hustrur i medeltal mindre än
den åldersskilnad, som lagts till grund för de ursprungliga beräkningarna?

Af Tab. B. framgår, att förstnämnda åldersskilnad i medeltal utgör 3,4 år,
under det att Hultman vid sina beräkningar antagit en åldersskilnad af 5 år.
Emellertid är att märka, att Hultman efter de för revisorerna tillgängliga beräkningarnas
fullbordande verkstält en korrektion med användande af en mindre
åldersskilnad, hvarigenom det som behöfligt beräknade statsanslaget minskats med
11,000 kr. Då det för revisorerna är obekant, htiru stor denna mindre åldersdiflerens
varit, kan något svar på den framstälda frågan icke lemnas.

Granskar man de svar, som blifvit gifna på ofvanstående frågor, finner man,
att de för revisorerne tillgängliga statistiska tabellerna icke gifva någon tillförlitlig
upplysning om hurudan kassans ställning ur försäkringsteknisk synpunkt för
närvarande är, särskild! derför att den vigtigaste frågan, nemligen den om lärarnes
medellifslängd, alls icke kan med tillhjelp af tabellerna besvaras.

Deremot hafva revisorerna nästan omedelbart ur matrikeln lyckats erhålla
uppgifter, hvilka sätta dem i stånd att direkt kontrollera en af de väsentligaste
faktorerna vid Hultmans beräkningar, nemligen den, med tillhjelp af hvilken han
bestämt antalet årligen nytillkomna pensionerade enkor. Hultman har nemligen
antagit, att för hvarje tusental vid ett visst års slut befintliga delegare under det
närmast följande året tillkomma 18,5 pensionerade enkor. Genom en enkel division
hafva deremot revisorerna funnit, att talet 18,5 för år 1888 bör utbytas mot
9,7, för 1889 mot 9,5 och för år 1890 mot 8,5, således i medeltal för alla tre åren
9,-2, det vill säga endast hälften af det tal, som Hultman användt. Hvilken betydelse
denna olikhet mellan Hultmans antagande och verkliga förhållandet eger,
framgår tillräckligt tydligt deraf, att enligt Hultmans beräkning år 1890 bort
finnas 939 pensionerade enkor, under det att deras verkliga antal vid 1890 års
slut uppgick blott till 338. Då nu Hultmans beräkning af pensioneringskostnaden

1 Hvilken stor skilnad förefinnes, icke blott i begreppet utan äfven i verkligheten, mellan medellifslängd
och de aflidnas medelålder, framgår deraf, att för Sveriges manliga befolkning i allmänhet
under decenniet 1871—1880 medellifslängden räknad från födelsen utgjorde 45,3 år, under det de aflidnas
medelålder uppgick till blott 31,8 år.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.

för ett visst år verkstälts så, att enkornas antal multiplicerats med 120 kr., och
den sålunda erhållna summan, för att äfven inbegripa kostnaden för barnpensionerna,
ökats med 20 %, så följer deraf, att den beräknade pensioneringskostnaden
för år 1890 utgjort 135,216 kr. Minskas denna summa med den ofvan omnämnda
korrektionen, hvilken för år 1890 icke torde betydligt skilja sig från genomsnittstalet
11,000 kr., återstår omkring 124,000 kr. Då nu enligt pensionsregleringen
för år 1890 den verkliga pensioneringskostnaden utgjort i rundt tal 55,000 Er.,
så följer deraf, att den beräknade pensioneringskostnaden öfverstigit den verkliga
med 69,000 kr., d. v. s. mer än hela det nuvarande statsbidraget. Nu är det
visserligen tänkbart, att å andra sidan de beräknade inkomsterna vid en närmare
undersökning visat sig hafva understigit de verkliga, särskildt derför, att retroaktivafgifterna
blifvit afskaffade, men denna skilnad lär icke rimligtvis kunna
uppgå till 69,000 kr.

Huru härmed än förhåller sig, torde det vara klart, att det för kassans delegare
är af största vigt att erhålla kännedom om kassans verkliga ställning med
afseende på dess förpligtelser och dess påräkneliga inkomster, så att icke dem
ovetande nere 10,000-tal kronor årligen kunna ändamålslöst samlas i kassan, under
det enkorna i ett stort antal fall måste åtnöja sig med ett så knappt årligt
understöd som 80, 100 eller 120 kronor. Väl är det sant, att prof. Lindhagen
1879 genom en på helt annan väg, än den af Hultman använda, utförd beräkning
fann, att årliga öfverskottet blott torde blifva omkring 8,000 kronor, men hvilken
ringa betydelse bör tillmätas detta tal, framgår deraf, att prof. Lindhagen i sin
beräkning antog bland annat, att medelpensionen är 165 kr., och att alla delegarne
i kassan ingå giftermål. Också var prof. Lindhagens utredning egentligen
blott afsedd att besvara frågan, om kassan vore i stånd att uppfylla sina förpligtelse!’,
och icke om afgifterna kunde minskas eller pensionerna höjas.

Revisorerna föreslå derför i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föranstalta
om en noggrann utredning af folkskolelärarnes enke- och pupillkassas ställning
i försäkringstekniskt hänseende.

Att undertecknade till fullo dela föregående revisorers åsigt, att nämnda utredning
bör grundas på vederbörligen bearbetadt statistiskt material, hemtadt från
sjelfva området för kassans verksamhet, torde af det föregående vara klart. Denna
bearbetning bör, enligt revisorernas åsigt, i första rummet afse upprättande af en
mortalitetstabell för lärarne och om möjligt äfven för deras hustrur samt härledande
af vissa tal, som hänföra sig till lärarnes giftermåls- och familjeförhållanden.

Då de statistiska tabellerna, som blifvit genom direktionens försorg utarbetade,
till större delen afse just lärarnes mortalitets-, giftermåls- och familjeförhållanden,
hafva revisorerna undersökt, huruvida de äro tillräckliga för att derpå grunda
vetenskapliga kalkyler. Revisorerna hafva dervid funnit, att tabellerna A och B
visserligen innehålla några uppgifter rörande delegarnes giftermåls- och familjeförhållanden,
hvilka vid kalkylerna kunna komma till användning, men att flera
andra lika vigtiga uppgifter saknas, t. ex. rörande åldersskilnaden i medeltal
mellan delegaren och yngsta barnet samt mellan delegarens hustru och yngsta
barnet. Hvad åter angår mortalitetsstatistiken, så innehålla tab. I och TV visserligen
antalet observerade dödsfall inom olika åldersklasser bland lärarne och
deras hustrur, men deremot saknas de för eu mortalitetstabells utarbetande lika

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.

vigtiga uppgifterna rörande antalet under observationstiden genom lefda år inom
olika åldersklasser, hvilka uppgifter äro ojemförligt mycket svårare och besvärligare
att erhålla. Enligt revisorernas åsigt utgöra således de genom direktionens
försorg utarbetade tabellerna en mycket obetydlig del af den statistik, som för
utredande af kassans ställning är behöflig.

Revisorerna föreslå derför i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta
vidtaga åtgärder för utarbetande, efter en för ändamålet lämplig plan, af en statistik
för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, för att användas vid den utredning
af kassans ställning, hvarom revisorerna i det föregående gjort underdånig framställning.

Under förutsättning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall till Riksdagens i en
föregående punkt omnämnda framställning1, komma alla enkor efter i tjenst varande
lärare, hvilka från och med 1892 pensioneras, att för egen del erhålla minst 140
kr. årligen. Deremot bibehålies naturligtvis pensionen oförändrad för de redan
pensionerade enkorna, och kan blifva mindre än 140 kr. för de enkor efter pensionerade
folkskolelärare, hvilka hädanefter erhålla pension.

Af den ofvan meddelade tabellen framgår, att vid 1890 års slut funnos 20
pensionerade enkor, hvilka för egen del erhöllo blott 80 kr., 12 enkor, som för
egen del erhöllo blott 100 kr., och 234 enkor, som för egen del erhöllo blott 120
kr., men då dessa enkepensioner synas revisorerna vara med hänsyn till nuvarande
lefnadskostnader ytterst knappt tilltagna, hemställa de, att, om kassans tillgångar
sådant medgifva, minimipensionen för ensam enka måtte bestämmas till 140 kr.
och för enka med barn eller endast barn i proportion härtill. Till § 21 skulle
således göras ett tillägg af ungefär följande lydelse:

Of ver gångsstadgande.

För de enkor med eller utan barn, som erhållit eller framdeles
komma att erhålla pension efter ett delaktighetsbelopp understigande
700 kr., beräknas pensionernas storlek från och med den 1 januari 1892,
som om delaktighetsbeloppet varit 700 kr.;

och ett liknande tillägg borde göras till § 22. Den årliga kostnaden för den
föreslagna höjningen af de lägre pensionerna skulle enligt revisorernas beräkning
till en början uppgå till omkring 8,000 kr., under de närmast följande åren möjligen
något litet ökas, men sedan småningom år från år minskas. Då nu å andra
sidan kassan dels synes hafva gjort betydliga besparingar på det ursprungliga
statsanslaget, dels under åren 1886—1891 åtnjutit ett extra tillskott af 7,500 kr.,
synes det revisorerna som om förhöjningen skulle kunna beviljas, äfven innan den
af revisorerna föreslagna noggranna utredningen af kassans ställning afslutats.»

1 Detta bifall lemnades genom utfärdandet af Kongl. kungörelsen den 5 oktober 1891.

Andra Kammarms Tillfällic/a Utskotts (AT:o 1) Utlåtande N:o 7.

Sedan Kong]. Maj:t infordrat direktionens utlåtande med anledning af
revisorernes framställning hade direktionen, som ansett angeläget att inhemta
yttrande af någon med 1 i fför säkrings- och pension sväsen det i allmänhet
fullt förtrogen person, för sådant ändamål vändt sig till inspektören
öfver försäkringsanstalterna professor A. Lindstedt, som under de
senare åren biträdt kassan med utredningar af omförmälda slag. Denne
hade i sitt utlåtande härom bland annat anfört: »Utan att direkt påstå,
att kassans ställning vore så fördelaktig, att förbättringar i de nuvarande
pensionsvilkoren kunde ernås, synas dock de af revisorerne anförda siffror
och skal hänvisa på en sådan möjlighet». Enligt en af honom gjord öfverslagsberäkning
skulle kassan vid 1890 års slut haft ett kapitalöfverskott
af nära en million kronor, varande dock, enligt professor Lindstedts förklaring,
det dervid erhållna resultatet »högligen osäkert».

I sitt till Kong!. Maj:t den 24 mars 1892 afgifna utlåtande anför
direktionen följande:

»Instämmande i hvad professor Lindstedt i sitt utlåtande anfört och
med erinran tillika att, enligt hvad nådiga brefvet den 15 oktober 1875
utvisar, statsanslaget till kassan är af Riksdagen anvisadt att utgå endast
så långe sådant finnes för anstalten behöfligt, får direktionen i anledning
af hvad revisorerne i nyssberörda hänseende anfört, underdånigst hemställa,
att Eders Kong]. Maj:t täcktes i nåder bemyndiga direktionen dels att åt
professor Lindstedt uppdraga ej mindre att verkställa den af revisorerne
begärda utredningen af kassans ställning i försäkringstekniskt hänseende
än äfven att utföra den för en sådan utredning erforderliga bearbetningen
af det befintliga statistiska materialet, dels att efter den plan, som efter
samråd med bemälde professor kan blifva upprättad, från och med år 1893
utarbeta eu fortlöpande statistik öfver kassan och dess delegare att läggas
till grund för framtida dylika beräkningar, dels ock att framdeles till Eders
Kong]. Maj:t inkomma med underdånig framställning om anvisande af ersättning
ej mindre till professor Lindstedt för hans omförmälda arbeten än
äfven för det årligen återkommande statistiska arbetet.» — — — —

»Den af revisorerne genom det vid § 21 föreslagna öfvergångsstadgande
ifrågasatta förhöjning från och med den 1 januari 1892 i pensionerna
för de enkor med eller utan barn, som erhållit eller framdeles komma att
erhålla pension efter delaktighetsbelopp, understigande 700 kronor, har
direktionen i betraktande deraf att en dylik pensionsförhöjning otvifvelaktigt
skulle komma att från pensionstagare inom öfriga af direktionen
förvaltade inrättningar framkalla liknande anspråk samt såsom icke öfverensstämmande
med ofvan berörda af Riksdagen vid beviljande af statsbidraget
till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa meddelade bestämmelser ansett
liih. till Piksd. Prof. 1893. 8 Sund. 2 Afd. ‘2 Band. 7 Höft. 2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.

sig icke kunna förorda. Ett dylikt medgifvande skulle äfven med all
sannolikhet hafva till följd att, om i en framtid det lägsta, delaktighet,sbelÖppet
höjdes t. ex. till 800 kronor, en motsvarande pensionsförhöjning
skall påyrkas för dem, som då pensionerats eller skulle pensioneras efter
lägre delaktighetsbelopp.»

Kongl. Maj:ts till svar härå den 10 sistlidne juni aflåtna skrifvelse till
kassans direktion innehåller, att Kongl. Maj:t, som ansett den af revisorerne
väckta frågan om anställande af eu utredning af kassans ställning i försäkringstekniskt
hänseende tills vidare böra anstå, och som redan meddelat
föreskrift om årlig inventering af värde- och säkerhetshandlingar, funnit
revisorernes i öfrig! gjorda, framställningar icke föranleda någon åtgärd.

Med erinran att revisorernas ofvan omförmålda förslag sålunda åt
Kongl. Maj:t för närvarande lemnats utan afseende och med uttalande af
den öfvertygelse, att kassans ställning är sådan, att, förbättringar i de nuvarande
pensionsvilkoren kunna ernås, förklara motionärerna, att de för
närvarande inskränka sina önskningsmål till följande tvenne:

1) att minimipensionen höjes till belopp, motsvarande 700 kronors
delaktighet,,

2) att en allmän förhöjning i pensionsbeloppet, eger rum enligt, följande
grunder:

för ensam enka från 20 till 25 procent,
för enka med barn från 30 till 37 V* procent,
för ett ensamt barn från 10 till 121/2 procent,
för två eller flere barn från 20 till 25 procent.

Derigenom skulle ensam enka erhålla en pension af minst 175 kronor
och enka med barn minst 263 kronor.

Förverkligandet af det förra önskemålet skulle, såsom revisorerne
framhållit, medföra en ökad utgift af omkring 8,000 kronor. Den senare
reformen skulle vålla en förhöjning i pensionsutgifterna med en fjerdedel
eller för närvarande omkring 15,000 kronor.

Motionärerna hålla emellertid före, att under alla omständigheter eu
utredning bör föregå såväl den ena som den andra förändringen i reglementet.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7. 11

Utskottet anser motionärernas yrkande berättigadt och vill för sin del
understödja detsamma. De skäl, som derför finnas anförda såväl i motionen
som i den af folkskolelärarnes enke- och pupillkassas revisorer afgifna
berättelsen synes utskottet fullt öfvertygande i afseende å billigheten af
den önskade förhöjningen af de nu utgående pensionerna.

Det kan enligt utskottets mening icke förnekas, att de pensionsbelopp,
som nu utgå, äro otillräckliga för att bereda ett knappt lifsuppehälle,
framför allt i de fall, då pensionerna utgå på grund af lägre delaktighetsbelopp
än 700 kronor.

Med anledning af den erinran, som af direktionen för ifrågavarande
kassa framstälts derom, att det af Riksdagen beviljade anslaget anvisats
att utgå endast så länge det funnes för kassan behöfligt, vill utskottet uttala
den mening, att en minskning af detsamma icke synes vara med billighet
öfverensstämmande och ej heller torde komma att från Riksdagens
sida ifrågasättas. Om kassans nuvarande tillgångar, såsom antagligt är,
befinnas större än som erfordras för bestridande af nu stadgade pensioner,
anser utskottet derför, att öfverskottet bör komma delegarne till godo
genom höjda pensioner.

Då emellertid en noggrann utredning måste föregå hvarje beslut i
sådan rigtning, anser utskottet att en utredning bör så snart som möjligt
företagas och att ett uppskof härmed så mycket mindre bör förekomma,
som densamma antagligen krafvel’ rätt mycket arbete, hvarföre i alla händelser
motionärernas syfte först efter någon tid kan genomföras.

De betänkligheter, hvilka direktionen uttalat i afseende å höjande af
beloppen för de pensioner, som utgå på grund af lägre delaktighetsbelopp
än 700 kronor kan utskottet ej dela. Då den afsedda. förhöjningen betingas
å ena sidan deraf, att pensionerna i och för sig måste anses alldeles
otillräckliga för det allra tarfligaste lifsuppehälle, och å andra sidan
deraf, att den ökade kostnaden kan bestridas af kassans tillgångar utan
höjning af dit ingående bidrag eller afgifter, så kan en förbättring af de
ifrågavarande obetydliga pensionerna icke gifva något berättigande åt anspråk
från delegare i pensionsinrättningar, der dessa förutsättningar icke
äro för handen.

Utskottet har icke förbisett, att dessa frågor nyligen varit föremål för
Kongl. Maj:ts pröfning, men då den uppfattning synes hafva gjort sig
gällande, att initiativet till reformer af nu ifrågavarande beskaffenhet böra
utgå från Riksdagen, har nämnda omständighet icke hos utskottet föranledt
någon tvekan om lämpligheten deraf, att frågan genom Riksdagen
ånyo underställes Kongl. Maj:ts pröfning.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (AT:o J) Utlåtande N:o 7.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet, i enlighet med motionärernas
yrkande, hemställa

att kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl.
Maj:t tåcktes låta utreda, huruvida — utan höjning af
vare sig statsbidraget eller delegarnes af gifter — en sådan
förbättring i de nuvarande pensionsvilkoren i folkskola
ärarnes enke- och pupillkassa må kunna ega rum,
att dels de lägsta, pensionerna beräknas efter belopp,
motsvarande 700 kronors delaktighet, dels samtliga pensioner
utgå med högre procent af delaktighetsbeloppet
än hvad nu är fallet, samt att Kongl. Maj:t ville till
Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen
kan föranleda.

Stockholm den 3 mars 1893.

På utskottets vägnar:

G. F. ÖSTBERG.

Reservation

af herr G. F. Östberg.

Herr L. Dahlstedt har begärt få antecknadt, att han varit af sjukdom
förhindrad att deltaga i behandlingen af detta ärende.

Stockholm 1893. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.