Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 19 (Utlåtande 1893:Tfu119 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 19.

3f:o 19.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, med
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om framläggande af förslag till ändrade bestämmelser
angående skolfconsistoriernas sammansättning m. m.

I en till utskottets behandling hänvisad motion, n:o 212, har herr
E. A. Wijkander hemstält, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke
lämpligen i de allmänna läroverkens stiftsstyrelser, skolkonsistorierna, borde
ingå ett par af kommunerna utsedde ledamöter, och i sammanhang med
en sådan förändring sättet för lärarnes tillsättande så omändras, att det
obligatoriska afläggandet af lärareprof inskränkes, samt att Kongl. Maj:t
ville till Riksdagen inkomma med den framställning, som med anledning
häraf kan finnas lämplig.»

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:

»Till Riksdagen har inlemnats en kongl. proposition med förslag till
ändrad sammansättning af stiftsstyrelserna. Af uttryck uti det propositionen
medföljande statsrådsprotokollet af den 10 februari 1893 och utaf
det likaledes vid riksdagen utdelade betänkande, som i maj 1891 afgafs
af en komité för utarbetande af förslag till ändringar i kyrkolagen in. m.,
framgår, att det är Kongl. Maj:ts afsigt att, derest det framlagda lagförslaget
vinner stadfästelse, utfärda en särskild förordning angående konsistoriernas
befattning med allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier.
Oaktadt Kongl. Maj:t ej tyckes afse att i förväg inhemta Riksdagens åsigter
angående de betänkta anordningarna i detta afseende, synes mig frågan
om det tilltänkta sättet för stiftsstyrelsens omvårdnad om läroverken och
Bill. till Iliksd. Prof. 1893. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. IT Käft. (N:o 19.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 19.

för dess ingripande uti skolärendena vara af den stora vigt, att Riksdagen
bör i sina hufvuddrag taga den i betraktande, innan den besluter sig för
en genomgripande ändring i de nuvarande konsistoriernas sammansättning.
Det otillfredsställande i den nuvarande ordningen är allmänt insedt, men
deraf är ej en gifven följd, att det nya skall blifva så mycket bättre, så
mycket mer som det med afseende på skolärendena och läroverken, hvilka
jag med denna motion närmast afser, måste framhållas, att i de flesta
stiften en vigtig del af konsistoriernas ledamöter varit skollärare och haft
både erfarenhet om och intresse för skolärendena. Det är derför af vigt
för Riksdagen att pröfva de utsigter till förändringar i detta afseende,
som kunna visa sig. A andra sidan är det för regeringen af betydelse,
att icke tveksamhet inom någondera af kainrarne med afseende på skolfrågorna
skall försvåra antagandet af en ny lag för stiftsstyrelsen.

Sedan gammalt hafva i Sverige konsistorierna tillsammans med
biskoparne haft sig uppdragen äfven omvårdnaden och öfvervakandet af de
allmänna läroverken. — Under långa tider har detta varit till stor fromma
för skolorna. Under en tid, då så godt som all den högre bildningen
var samlad hos presterskapet, och då läroverkens mål och arbetssätt i allt
väsentligt voro lämpade efter kyrkans behof, kunde svårligen en bättre
anordning åstadkommas. Under nuvarande förhållanden, då skolans uppgift
blifvit väsentligt förändrad, då läsämnena till antal och omfattning
vuxit och då lärometoderna utbildats vida utöfver hvad förut var fallet,
ställas andra och högre kraf på de personer, som skola med framgång
leda de allmänna läroverken.

En väsentlig lättnad för stiftsstyrelsen i detta afseende har inträdt
genom den centralisering, som sedan femtiotalet införts uti läroverkens ledning
genom inrättandet af en läroverksbyrå inom ecklesiastikdepartementet
och genom den derifrån utgående inspektionen. Men äfven sedan biskoparnes
och konsistoriernas befattning med läroverken sålunda förenklats och
till omfånget minskats, har den allmänna meningen ingalunda varit tillfredsstäld
med den nuvarande stiftsstyrelsen för de allmänna läroverken.

Jag kan här förbigå de förslag, som uppgjorts till en särskild i hufvudstaden
förlagd skolöfverstyrelse, hvilken skulle bland annat öfvertaga
läroverksbyråns funktioner och bilda slutstenen i den centralisering af
läroverkens verksamhet, som från vissa håll högeligen prisas. Men vare
sig att denna öfverstyrelse fortfarande utöfvas inom departementet eller
förlägges till en särskild, utanför detsamma stående myndighet, behöfvas
lokala myndigheter för att i landets olika delar utöfva den närmaste till -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 19.

synen och vården af läroverken. Finland är ett varnande exempel på
den risk man löper, om denna lokala inspektion utelemnas ur systemet.

Införes en särskild skolöfverstyrelse, kunde må hända tillräckligt sakkunniga
lokala styrelser inrättas uti hvarje särskild stad, der ett lägre eller
högre läroverk är förlagdt, och någon stiftsstyrelse i egentlig mening
ej behöfvas. Emellertid står det i vida fältet, huruvida och när en dylik
skolöfverstyrelse kommer till stånd. — Rent ekonomiska svårigheter jemte
andra ställa sig deremot. Så länge åter läroverksbyrån inom departementet
utöfvar högsta ledningen, torde vara nödvändigt att med den i Sverige
gällande uppfattningen af regeringsdepartementens magtsfer och arbetssätt
bibehålla stiftsstyrelserna såsom en vigtig beståndsdel i undervisningsväsendet.
För min del hyser jag dessutom stora betänkligheter mot en allt
för långt drifven centralisering och anser, att stiftsstyrelserna kunna göra
väsentligt gagn, om de äro lämpligt organiserade, äfven om en särskild
skolöfverstyrelse komme till stånd.

Enligt 1891 års komitébetänkande skulle vederbörande domkapitel
fullgöra hvad enligt gällande författningar om allmänna läroverken och
folkskolelärareseminarierna åligger konsistorierna i stiften, dock i vissa fall
med ändring i kapitlets sammansättning. Denna ändring skulle bestå deruti,
att när konsistorium har att bedöma prof för lärarebefattning vid
allmänt läroverk eller att tillsätta sådan befattning eller att bestämma de
läroämnen, i hvilka blifvande lärare bör undervisa, skulle i konsistoriet —
jemte biskopen såsom ordförande, domprosten eller, der sådan ej finnes,
annan af Kongl. Maj:t förordnad kyrkoherde, såsom vice ordförande, och en
af Kongl. Maj:t förordnad lekman — i stället för stiftssekreteraren inträda
rektor vid stiftsstadens högre allmänna läroverk, och i stället för en af
Kongl. Maj:t förordnad presterlig ledamot en af Kongl. Maj:t för fem år
i sänder dertill förordnad lektor vid stiftsstadens högre läroverk. I fråga
om tillsättning af läroverkens lärare skulle således konsistoriet bestå af två
prester, två skolman och en af Kongl. Maj:t utan särskildt afseende på skolan
för ordnad lekman; i behandlingen af öfriga läroverken beträffande frågor
skulle ingen skolman ega deltaga. Jag nekar icke till att jag har svårt att
tro, det ett sådant förslag skulle kunna vinna Kongl. Maj:ts godkännande,
men någon antydan till andra afsigter från regeringens sida innehåller ej
det ofvan omnämnda statsrådsprotokollet. Under alla förhållanden förtjenar
det Riksdagens synnerliga uppmärksamhet, att ett sådant förslag
kunnat — låt vara i så litet framskjuten form som skett — framläggas
till Riksdagens kännedom.

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 19.

Att deri sålunda föreslagna formen för skolkonsistorierna är en afgjord
försämring af det bestående och långt ifrån det steg till ett bättre,
man med allt skäl väntat sig, torde svårligen af någon kunna på allvar
bestridas. Redan skolmannens minskade antal vid skolfrågornas behandling
torde ådagalägga detta med allt för stor tydlighet. Men icke nog
härmed. Lika tydligt framträder, huru litet man vid förslagets uppgörande
fäst afseende vid önskningarna om större samverkan mellan skolorna och
föräldrarne till de barn, som undervisas i läroverken. — Någon rätt för
kommunen att i skolkonsistorierna insätta representanter vidröres ej ens.

Redan uti ett af de statsrådsprotokoll, som åtföljde Kongl. Maj:ts
proposition om statsverkets tillstånd och behof till 1848 års riksdag, yttrar
d. v. ecklesiastikministern: »En omständighet, som anses hafva i sin
mån bidragit dertill, att elementarläroverken icke af allmänheten blifvit
omfattade med det intresse och förtroende de verkligen förtjena, är den,
att styrelsen af desamma äfven i enskildheterna varit öfverlemnad uteslutande
åt statens tjensteman, och att lärjungarnes föräldrar stått i ringa
eller ingen beröring med läroverket. Detta har ock, under nuvarande förhållanden,
åtminstone hvad lärdom sskolorna och gymnasierna angår, icke
saknat allt skäl, då undervisningen inom dessa läroverk egentligen haft
till syftemål att anskaffa ämnen åt embetsverken, och staten naturligtvis
kan föreskrifva, huru den vill hafva de män bildade, hvilka skola inträda
i dess tjenst. Men i samma mån, som anspråken på kunskaper allt mer
och mer sträcka sig öfver till andra samhällets klasser och dessa med
rätta vänta att kunna få sina fordringar i denna del uppfylda äfven inom
de allmänna läroverken, kräfva billigheten och undervisningens sanna gagn,
att föräldrarne eller sådana personer, som med dem dela intressen, äfven få
någon delaktighet i den närmaste ledningen af läroverkets angelägenheter.»
Kongl. Maj:t föreslog derför, att konsistorierna skulle skiljas ifrån befattningen
med elementarläroverken, och att dessa inom hvarje stift skulle
ställas under en särskild eforalstyrelse, med biskopen till ordförande och
eforus. Oaktadt snart ett hälft sekel är gånget, sedan dessa klart tänkta
uttalanden gjordes, stå vi än på samma punkt som då i detta hänseende.

1882 års stora skolkomité föreslog, att de lokalstyrelser, som komitén
tänkte sig samtidiga med en central skolöfverstyrelse, skulle bestå af en af
Kongl. Maj:t utsedd ordförande, läroverkets rektor, en ledamot, vald af läroverkskollegiet
samt två ledamöter, valda af kommunalstyrelsen i läroverksstaden.

Enligt min åsigt ligger stor vigt på detta inrymmande åt allmän -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Ultåtande N:o 19.

heten af omedelbart inflytande på skolärendena. Då, såsom jag tager för
afgjordt, stiftsstyrelserna ännu ganska länge komma att få taga befattning
med läroverken, synes mig derför, att vid deras sammansättning hänsyn
bör tagas härtill. Enklast och lämpligast torde detta kunna ske på det
sätt, att konsistorierna vid skolärendens behandling bestode af biskopen, en
af Kongl. Maj:t förordnad skolrektor, en likaledes af Kongl. Maj:t förordnad
annan skolman och tvenne ledamöter, valda för fem år i sänder, en af
stiftsstadens kommunalstyrelse och en af länets landsting. Det naturliga är
ock, att dessa skolkonsistorier finge sig uppdragna alla de läroverksfrågor,
som hittills ålegat de nuvarande konsistorierna. För Stockholms stad gäller
som bekant en särskild lagstiftning.

Vid hvarje försök att ordna stiftsstyrelser eller öfver hufvud taget
mer eller mindre lokala styrelser för läroverken ligger, med det nuvarande
sättet för tillsättningen af lärareplatserna, den svåraste stötestenen uti bedömandet
af de härför erforderliga undervisningsprofven. Genom att sammansätta
skolkonsistoriet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad jag
ofvan antydt, uppstå visserligen inga större svårigheter än de redan befintliga,
men domen öfver det nuvarande tillståndet är så allmän, och
klagomålen enligt min åsigt så berättigade, att jag föreställer mig, att regeringen
knappast kan undgå att, om den af andra skäl tvingas att göra
ändringar i stiftsstyrelserna, äfven taga i öfvervägande, huruvida icke samtidigt
ändringar äfven i sättet för läraretillsättningarna och särskilt för
lärareprofvens afläggande borde vidtagas. Antydningar härtill finnas ock
uti det den kongl. propositionen åtföljande statsrådsprotokollet (sid. 29—BO).

Enligt nuvarande lärarestadga är det föreskrifvet, att hvarje sökande
till en lärareplats skall i allmänhet aflägga särskildt prof för denna plats,
oafsedt om han tidigare aflagt aldrig så många lärareprof inför andra
konsistorier eller i andra ämnen. Utan att vilja förneka betydelsen i många
fall af att den sökande har tillfälle att personligen inför den tillsättande
myndigheten få visa sin duglighet, och utan att anse önskvärdt att man
fråntager den sökande rättigheten att få göra detta, om han anser det

ligga i sitt intresse, anser jag att man mycket väl skulle till fördel för

både lärarekandidaterna och läroverken kunna inskränka det obligatoriska
profvandet. För erhållande af någon enhet vid profvens bedömande torde
man dock vara tvungen att i detta fall begränsa den obligatoriska profningen
— om jag så får uttrycka mig — till ett fåtal platser. Att förlägga
alla profven till ett ställe, t. ex. till hufvudstaden, torde blifva all deles

för betungande för de derstädes förlagda läroverken och möjligen

6 Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 19.

äfven onödigt kostsamt. Jag hade tänkt mig, att i första rummet Stockholm
och Göteborg, som båda hafva flera allmänna läroverk, borde begagnas,
men att äfven Upsala och Lund erbjöde beaktansvärda fördelar. Inskränkes
rätten att aflägga sådana prof, som vore allmängiltiga för hela
landet, till exempelvis dessa fyra platser, torde ganska lätt af Kongl. Maj:t
kunna utfärdas sådana bestämmelser, att en ganska stor likformighet uti betygen
för profven kunde åstadkommas. I förbigående må framhållas lämpligheten
att på samma platser äfven hafva profårskurser för lärare anordnade.

Huruvida lämpligt vore att i sammanhang med de nu ifrågasatta ändringarna
förvandla skolkonsistoriernas nuvarande rätt att utnämna lärare
till skyldighet att uppgöra förslag till besättande af lärareplatserna och
att förlägga utnämnandet till Kongl. Maj:t, är en fråga, som jag ej anser
mig hafva anledning att nu ingå på.»

Den af Kongl. Maj:t till innevarande Riksdag afgifna propositionen
med förslag till lag om stiftsstyrelse afser förnämligast en förändrad sammansättning
af domkapitlen. Dessa, som för närvarande i regeln utgöras
af biskop, domprost och några professorer vid universiteten eller lektorer
vid allmänna läroverken, skulle enligt Kongl. Maj:ts proposition utgöras
af biskop, domprost, en lagfaren stiftssekreterare samt tvenne af Kongl.
Maj:t utsedde ledamöter, hvaraf den ene till ordinarie tjenst inom stiftet
befordrad prestman, den andre lekman, således trenne prestman och tvenne
lekmän. Det är således uppenbart, att domkapitlen sålunda sammansatta
icke äro lämpliga att fullgöra de åligganden i afseende å de allmänna
läroverken, som hittills varit åt dem anförtrodda.

Lagförslaget innehåller inga bestämmelser rörande behandlingen af
läroverkens angelägenheter, men statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
yttrar i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet, att
denna fråga torde böra blifva föremål för särskild pröfning, sedan den nu
föreslagna omgestaltningen af stiftsstyrelsen blifvit genomförd. Huru departementschefen
tänkt sig läroverkens styrelse böra anordnas för framtiden,
derom lemnar han emellertid icke någon fullständigare redogörelse,
utan inskränker sig i fråga härom till följande yttrande:

»Då sättet för stiftsstyrelsernas sammansättning vid handläggning af
ärenden rörande läroverken icke beröres af lagförslaget, torde någon utredning
af för detta ändamål behöfliga kostnader här icke erfordras. Skulle
den af komiterade föreslagna formen för dylika ärendens behandling blifva

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 19. 7

faststäld, kunna dessa kostnader antagas blifva jemförelsevis obetydliga.
Men hela denna fråga torde böra blifva föremål för särskild pröfning,
sedan den nu föreslagna omgestaltningen af stiftsstyrelsen blifvit genomförd,
enär domkapitlen i sin nya form vida mindre än förr lämpa sig till
styrelse åtminstone för de allmänna läroverken. Bäst vore naturligtvis,
om en sjelfständig öfverstyrelse för nämnda läroverk blefve upprättad.
Men framför allt torde det blifva nödvändigt att vidtaga en alldeles ny
anordning af de nuvarande profven för erhållande af anställning vid dessa
läroverk. Jag har i detta afseende närmast tänkt mig en förändring, sådan
som i motiven till förslag till stadga för rikets allmänna läroverk,
afgifvet den 13 januari 1891 (sid. 129), förordats. I enlighet dermed
skulle alla undervisningsprof afläggas inför en för ändamålet tillsatt
kommission i hufvudstaden, hvilken kommission skulle bestå af dels fasta,
dels tillfälliga ledamöter. Ett godkändt undervisningsprof skulle gälla
öfver hela riket och icke behöfva förnyas för befattning af samma slag
och i samma ämnen; vidare skulle dessa prof kunna afläggas icke blott
under läseterminerna, utan äfven under ferierna, något som i hufvudstaden
lätt läte sig göra, då man der genom särskild öfverenskommelse
utan svårighet skulle kunna erhålla behöfligt antal lärjungar. — En sådan
anordning af profven skulle enligt komiterades beräkning kräfva en årlig
utgift af något öfver 10,000 kronor.»

Häraf synes framgå, att departementschefen anser upprättandet af en
sjelfständig öfverstyrelse för de allmänna läroverken såsom ett önskningsmål
för framtiden, men att läroverkens angelägenheter tills vidare böra vårdas af
stiftsstyrelserna med något förändrad sammansättning, hvarvid dock lärareprofven
borde ske inför en kommission i hufvudstaden. Man kan deremot
icke af det anförda yttrandet se, huruvida departementschefen anser skolkonsistoriet
böra vara sammansatt på det sätt, som af kyrkolagskomitén
föreslagits, eller på annat sätt, ej heller hvilka ärenden som borde af
skolkonsistoriet handläggas.

Det är alldeles gifvet, att en ny organisation af stiftsstyrelsen oundvikligen
måste föranleda förändrade bestämmelser om de allmänna läroverkens
styrelse, men denna fråga är af den stora betydelse och af det
allmänna intresse, att det föreliggande förslaget till lag om stiftsstyrelse
måste betraktas icke blott ur kyrkans, utan ock ur läroverksorganisationens
synpunkt. Det är nemligen af vigt att undersöka, på hvilket sätt
den föreslagna omorganisationen kan komma att inverka på läroverken,
och under hvilka förutsättningar densamma kan från de allmänna läro -

Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 19.

verkens sida synas antaglig eller fördelaktig. Utskottet anser derföre, att
motionären egt anledning att fästa Riksdagens uppmärksamhet på denna
sida af saken.

Innan utskottet går att till pröfning upptaga motionärens yrkanden,
anser sig utskottet böra redogöra för det sätt, hvarpå de allmänna läroverkens
styrelse för närvarande är ordnad, samt för de förslag, som framstälts
rörande reformer på detta område.

De ärenden, som nu behandlas af konsistorium, äro hufvudsakligen,
bedömande af lärareprof och tillsättning af läraretjenster, den disciplinära
domsrätten öfver lärarecorpsen samt förvaltning eller tillsyn öfver förvaltningen
af läroverkens fonder och åtskilliga andra ekonomiska angelägenheter.

Biskopen har i egenskap af eforus att utöfva en allmän tillsyn öfver
läroverken, att bestämma lärotimmar, läseterminernas början och slut samt
examensdagar, att utse examensvittnen, att fastställa läsordning och bestämma
läroböcker, att göra anmälan om behofvet af extra lärare, att
förordna extra lärare och vikarier, att bevilja lärare tjenstledighet för
högst en termin, att besluta om lärjunges förvisande från läroverket m. m.

öfverinseendet öfver de allmänna läroverken utöfvas genom ecklesiastikdepartementets
läroverksbyrå. Inom dess verksamhet faller, utom
beredande af ärenden för föredragning inför Kong! Maj:t, inspektion öfver
läroverken, anordnande af af gångsexamina och bestämmande af uppgifter
för de skriftliga profven i desamma, bearbetning af läroverkens årsberättelser
m. m.

En fullständig ombildning af de allmänna läroverkens styrelse ifrågasattes
redan år 1848. Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade
i ett anförande till statsrådsprotokollet den meningen, att konsistorierna
borde skiljas från befattningen med elementarläroverken, och att
dessa borde ställas under en särskild för hvarje stift tillsatt eforalstyrelse,
hvarjemte för hvarje skola borde inrättas en lokalstyrelse. Eforalstyrelsen
ansågs lämpligen kunna bestå af biskopen, domprosten, landshöfdingen
eller den han i sitt ställe utsåge, två ledamöter, valde af lärjungarnes
föräldrar, rektor vid stiftsstadens läroverk samt en af stiftets skollärare
vald ledamot, tillsammans sju personer. För vinnande af nödig enhet
och samband mellan de högre undervisningsanstalterna ansåg departementschefen
af vigt, att eu centralstyrelse för undervisningsverken inrättades,

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 19. 9

hvilken under ordförandeskap af departementschefen, då hans öfriga göromål
det tilläte, skulle bestå af dels tre ständiga ledamöter, utsedde af
Kongl. Maj:t bland personer, som sjelfva lagt hand vid undervisningen,
dels tre för ett år i sänder likaledes af Kongl. Maj:t utsedde personer.

Denna departementschefens framställning föranledde emellertid ej till
annan Kongl. Maj:ts åtgärd än äskandet af ett mindre anslag till förstärkning
af arbetskrafterna inom departementet. Deremot beviljades vid 1856
års riksdag medel för inrättandet af en särskild läroverksbyrå, hvilken
sedermera utöfvat en kraftigt ingripande verksamhet för läroverkens utveckling.
Men i öfrigt har läroverkens styrelse icke under senare tider
undergått någon förändring.

Den stora läro ver kskomitén af år 1882 utgick vid behandlingen af
dessa frågor från den uppfattningen, att konsistoriernas befattning med
läroverkens angelägenheter måste upphöra, samt uttalade såsom sin mening,
dels, att konsistorier och eforusembeten ömsesidigt betinga hvarandra, så
att om konsistoriernas befattning med läroverken upphörde, äfven biskoparnes
sjelfskrifna förmanskap för desamma måste försvinna, dels ock att det
icke heller vore befogadt eller ändamålsenligt att bibehålla biskoparne
såsom sjelfskrifne ordförande i någon efter nya grunder ordnad kretsstyrelse.
Komiterade ansågo emellertid, att nya kretsstyrelser, inrättade
i eforats och konsistoriers ställe, icke borde ifrågasättas, utan föreslogo i
stället, att läroverkens angelägenheter skulle handläggas af en för hela
riket gemensam centralstyrelse och för hvarje läroverk särskildt inrättade
lokalstyrelser. I fråga om de senare ansågo komiterade, att väsentlig
hänsyn borde tagas till de berättigade önskningar, hvilka af Riksdagen uttalats
om inrymmandet i läroverksstyrelsen af äfven andra element än
dem, som representerade lärareyrket, och föreslogo derför, att lokalstyrelserna
måtte bestå af en ordförande, utsedd af Kongl. Maj:t, läroverkets
rektor, en ledamot, vald af läroverkskollegiet, samt två ledamöter,
valda af kommunalstyrelsen i läroverksstaden. Centralstyrelsen åter, som
skulle ersätta den nuvarande läroverksbyrån, men erhålla en fristående
och sjelfständig ställning, borde utgöras af en chef med beslutanderätt
och tvenne ordinarie ledamöter såsom föredragande, och beräknades aflöningen
för styrelsens ledamöter jemte underordnade tjensteman och betjente
till 40,000 kronor. Det bör nämnas, att komiterade förklara, att,
såvida anledning icke funnes till någon mera genomgripande förändring
af läroverkens kretsstyrelser, den nuvarande anordningen af centralstyrelsen
torde böra betraktas såsom ganska tillfredsställande och att den möj Bih.

till Riksd. Prat. 1893. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. IT Käft. 2

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotls (N:o 1) Utlåtande N:o 19.

ligen skulle kunna bringas till än högre fullkomlighet genom ändamålsenlig
utveckling af den läroverksbyrån redan åliggande inspektionsverk
samheten.

Den senast tillsatta kyrkolagskomitén har ansett, att den närmaste
ledningen af de allmänna läroverken borde fortfarande tillkomma konsistorium
och eforus, och har icke ifrågasatt någon annan förändring än
att konsistorium vid behandling af vissa läroverksfrågor skall sammansättas
på annat sätt än det annars gällande. Sålunda skulle, när konsistorium
har att bedöma prof för lärarebefattning vid allmänt läroverk
eller att tillsätta sådan befattning eller att bestämma de läroämnen, i
hvilka blifvande lärare bör undervisa, i stället för stiftssekreteraren inträda
rektor vid stiftsstadens allmänna läroverk och i stället för den af
Kongl. Maj:t förordnade presterlige ledamoten en af Kongl. Maj:t för fem
år i sänder dertill förordnad lektor vid stiftsstadens högre läroverk. Läroverkens
ekonomiska angelägenheter samt den disciplinära myndigheten
öfver lärarepersonalen skulle deremot handhafvas af domkapitlet med den
sammansättning, som vore gällande vid kyrkliga ärendens behandling.

Motionären ställer sig på den ståndpunkten, att man för närvarande
bör bibehålla stiftsstyrelser för de allmänna läroverken. Han icke blott
ser hinder för upprättande af en central skolöfverstyrelse i den betydliga
kostnaden derför, utan hyser äfven stora betänkligheter mot en allt för
långt drifven centralisering.

Utskottet delar i detta fall motionärens uppfattning och kan för sin
del icke obetingadt biträda den nuvarande departementschefens mening,
att det vore bäst, om en sjelfständig öfverstyrelse för de allmänna läroverken
blefve upprättad.

Den svagaste punkten i afseende å styrelsen öfver de allmänna läroverken
ligger i den nu gällande ordningen för lärareprofs afläggande och
bedömande. Det synes ock vara hufvudsakligen i detta hänseende som
konsistoriernas verksamhet ansetts otillfredsställande från läroverkens synpunkt.
För närvarande gäller, att sökande till lärarebefattning är skyldig
aflägga undervisningsprof i de till platsen hörande ämnen, äfven om han
förut aflagt godkändt prof i samma ämnen, hvilket är betungande såväl
för lärarecorpsen som för de bedömande myndigheterna. En förändring
i denna skyldighet kan under nuvarande förhållanden svårligen ske, då

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 19. 11

olika grunder för bedömandet måste göra sig gällande hos de särskilda
konsistorierna och således en rättvis jemförelse mellan de sökande icke
vore möjlig på grund af vitsord från olika konsistorier. Läroverkskomitén
af 1882 ansåg, att den obligatoriska profårskursen lemnade tillfälle att
bilda sig ett säkrare omdöme om lärarens kompetens för lärarekallet än
det, som kunde vinnas genom att åhöra blott ett par timmars lärareprof,
och att sökande derför väl borde ega rättighet, men ej skyldighet att
genom inför vederbörande domkapitel aflagdt undervisningsprof styrka sin
skicklighet. Utskottet tror dock ej, att saken dermed vore hjelpt, ty då
en sökande till ordinarie lärarebefattning säkerligen i de flesta fall skulle
vilja genom undervisningsprof styrka den utbildning i lärarekallet, han
förvärfvat genom tjenstgöring efter profårets slut, qvarstode alltid den
olägenheten, att ett prof, aflagdt inom ett stift, icke vore fullt jemförligt
med ett prof, aflagdt inom ett annat stift.

Den af Kongl. Maj:t den 6 juni 1890 tillsatta komitén för utarbetande
af ny läroverksstadga uttalade såsom sin mening, att alla undervisningsprof
borde afläggas inför en för ändamålet tillsatt kommission i
hufvudstaden och att ett inför kommissionen aflagdt undervisningsprof skulle
gälla för hela riket. Såsom ofvan anförts, har departementschefen ansett
detta förslag böra godkännas.

Motionären har likaledes ansett, att lärareprof icke vidare borde afläggas
inför konsistorierna, på sätt hittills egt rum. Han har emellertid
ansett, att det blefve allt för betungande för hufvudstadens skolor, om alla
lärareprof skulle afläggas derstädes, en åsigt, som äfven uttalades af 1882
års läroverkskomité, och har derför tänkt sig, att prof skulle kunna få
afläggas i Stockholm, Göteborg, Upsala och Lund, och att Kongl. Maj:t
skulle kunna derför utfärda sådana bestämmelser, att likformighet i betygen
kunde åstadkommas.

Utskottet kan icke för sin del bedöma, i hvilken mån undervisningsprofvens
förläggande uteslutande till en kommission i hufvudstaden
skulle medföra olägenhet för dervarande skolor, och vågar derför icke uttala
något bestämdt omdöme, huruvida lärareprofven böra afläggas endast på
ett ställe eller på flera ställen. Men i öfrigt anser utskottet, att den af
1891 års skolkomité föreslagna anordningen är i alla afseenden tillfredsställande
och att den beräknade kostnaden derför af något öfver 10,000
kronor icke bör kunna lägga hinder i vägen för dess genomförande.

Då emellertid departementschefen bestämdt uttalat sin anslutning
till det berörda förslaget, anser utskottet anledning icke förefinnas för

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 19.

Eiksdagen att hos Kongl. Maj:t göra någon framställning angående sättet
för lärareprofs afläggande.

Om man bortser från anordnandet och bedömandet af lärareprofven
samt tillsättningen af lärarebefattningarna, synes erfarenheten icke gifva
anledning till några väsentliga klagmål öfver det sätt, hvarpå konsistorier
och eforer handlagt de allmänna läroverkens angelägenheter. A andra
sidan lärer icke något starkare behof af en skolöfverstyrelse hafva gjort
sig gällande, då läroverk sbyrån inom ecklesiastikdepartementet visat sig
kunna utöfva en verksam och gagnelig kontroll öfver läroverken. Utskottet
anser derför, att en skolöfverstyrelse icke under nuvarande förhållanden
bör ifrågasättas, helst kostnaden derför, som icke komme att
inskränka sig till beloppet af den föreslagna aflöningsstaten, 40,000 kronor,
är ganska afsevärd. Dervid utgår utskottet jemväl från den öfvertygelse,
att en stark centralisation icke är önskvärd på detta område. Det
kan icke vara någon fördel, om alla statens läroverk blifva liksom stöpta
i samma form. Det är säkerligen till större fördel både för de särskilda
läroverken och för undervisningsväsendet i dess helhet, om desamma kunna
inom skollagens gränser få verka och utveckla sig med en viss grad af
frihet, dock alltid öfvervakad och reglerad af sakkunnige och för skolan
intresserade personer.

Redan år 1848 uttalades af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
på sätt motionären anfört, att billighet och undervisningens sanna
gagn kräfde, att föräldrarne eller sådana personer, som med dem dela
intressen, äfven finge någon delaktighet i den närmaste ledningen af läroverkens
angelägenheter. Samma års Riksdag anhöll hos Kongl. Maj:t, att
vid en ny reglering af elementarläroverken sådan förändring i deras styrelse
måtte vidtagas, att sakkunnige personer utom ecklesiastikstaten deruti
måtte kunna intagas. Yrkanden i samma rigtning hafva sedermera ofta
framkommit såväl inom som utom Riksdagen. Särskilt uttalar sig 1882
års läroverkskomité för intagande i de föreslagna lokalstyrelserna af tvenne
ledamöter, utsedda af kommunalstyrelse. Det af motionären i samma
syfte gjorda yrkandet anser utskottet fullt befogadt. Ett intagande i skolornas
stiftsstyrelser af bildade personer utom presterskapets och skolmännens
krets skulle enligt utskottets tanke i mer än ett afseende verka gagnande
för skolan. Och skolans verksamhet skulle blifva föremål för ett
lifligare intresse hos allmänheten, om målsmän för densamma finge något

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 19.

inflytande på läroverkens styrelse. Att kyrkolagskomitén icke vidrört
denna fråga, kan förklaras deraf, att komitén ansett, att lärareprofvens
bedömande fortfarande borde tillhöra stiftsstyrelsen. I sådant fall må man
erkänna, att, då härför erfordras verklig fackkunskap, det icke gerna varit
möjligt att åt kommunalmyndigheter uppdraga tillsättandet af ledamöter
i skolkonsistoriet, men om detta åliggande upphör, bortfaller också hindret
för genomförandet af motionärens yrkande. Motionären anser lämpligast,
att konsistorierna vid skolärendens behandling komme att bestå af biskopen,
en af Kongl. Maj:t förordnad skolrektor, en annan likaledes af Kongl.
Maj:t förordnad skolman och tvenne ledamöter, valda för fem år i sänder,
den ena af stiftsstadens kommunalstyrelse och den andre af länets landsting,
hvarmed väl lärer böra förstås det landsting, inom hvars område
stiftsstaden är belägen. Ehuru utskottet emot detta förslag icke har något
väsentligt att erinra, anser utskottet icke lämpligt, att ett så detaljeradt
uttalande göres, men anser emellertid, att Riksdagen bör uttala såsom
sin mening, att i skolkonsistorierna böra intagas personer, valda af kommunala
myndigheter.

Då det icke synes förefinnas något skäl, hvarför en del skolärenden
skulle handläggas af det med afseende å kyrkliga angelägenheter sammansatta
domkapitlet, hyser utskottet i olikhet med kyrkolagskomitén den
uppfattningen, att alla skolärenden måtte från de nuvarande domkapitlen
öfverflyttas å de nybildade skolkonsistorierna.

Då den af af utskottet förordade sammansättningen af skolkonsistorierna
icke bör ifrågakomma under annan förutsättning, än att dels en
lag om stiftsstyrelse i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
proposition kommer till stånd, dels ock lärareprofven komma att ske inför
särskildt tillsatt kommission, .lärer en framställning i ämnet endast
kunna ske under ett dylikt vilkor.

Utskottet får derför hemställa,

att Andra Kammaren måtte för sin del besluta, att
Riksdagen i skrifvelse till Kong]. Maj:t anhåller, det
Kong], Maj:t täcktes, — derest en lag om stiftstyrelse i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts till
innevarande Riksdag aflåtna proposition blifver antagen
och faststäld, och under förutsättning att lärareprof
för anställning vid de allmänna läroverken komma att
ega rum inför särskildt förordnad kommission —, taga
Bill. till Riksd. Prot. 1893. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 17 Höft. 3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 19.

i öfvervägande, huruvida icke i de allmänna läroverkens
stiftsstyrelser, skolkonsistorierna, böra ingå af korn''
munala myndigheter valda ledamöter, samt till Riksdagen
inkomma med den framställning, som med anledning
deraf kan blifva erforderlig.

Stockholm den 7 april 1893.

På utskottets vägnar:
G. F. ÖSTBERG.

STOCKHOI.M, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1893.