Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1. 1

Utlåtande 1893:Tfu11 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1. 1

N:o 1.

Ank. till Eiksd. kansli den 18 febr. 1893, kl. 2 e. midd.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i
anledning af väckt motion om vissa ändringar i folkskolestadgan.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet remitterad
motion (n:o 4) har herr Alfred Bexell föreslagit, »att Riksdagen behagade
för sin del besluta om vidtagande af sådana ändringar i gällande folkskolestadga,
att all den egentliga folkskoleundervisningen måtte förläggas
uteslutande till förmiddagarna, samt att det måtte öfverlemnas till föräldrarnas
fria val, huruvida barnen skola, hvad det praktiska området
rörer, under eftermiddagarna undervisas i slöjdskolan eller i hemmen)).

Till stöd för detta sitt förslag anför motionären, att ))då folkundervisningens
ordnande på ett praktiskt sätt är af största betydelse icke
minst ur social och ekonomisk synpunkt, en reform i tiden för undervisningen
i folkskolorna, i så måtto är nödvändig, att läsningen i folkskolorna,
som nu eger rum både på för- och eftermiddag, bör inskränkas
till endast förmiddagsläsning, en uppfattning, som mer och mer gjort
sig gällande i synnerhet å landsbygden, och ett kraf, som, närmare
skärskådadt, af den stora allmänheten rättmätigt kan framställas vid
folkundervisningens ordnande)).

Med nuvarande anordning »förspilles — enligt motionärens uppfattning
— hela eftermiddagen för endast en timmes läsning, och ingen
Bih. till Rihd. Prot. 1803. 8 Rami. 2 A/d. 2 Band. I Haft. fN:u 1.)

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

tid blir öfrig för arbeten på det praktiska området. En af orsakerna
till ett af vår tids största lyten, det ekonomiska klasshatet, ligger äfven
förborgad i tiden för undervisningen».

Då undervisningen är fördelad på för- och eftermiddag, måste barnen
medföra middagsmåltid i skolan, »och lätt är då — fortsätter
motionären — att tänka sig såväl de fattiga föräldrarnas känslor, da
de med sin torftiga och ofta knappa kost äro nödsakade utrusta sina
barn till skolan, som barnens, då de tvingas att blotta detta för dem
obegripliga armod för de lyckligare lottade kamraterna».

»Också har det — påstår motionären — ofta till följd, att föräldrarna,
som stå svarslösa gent emot barnens fordringar på förklaring
öfver denna lotternas olika delning, förr låta barnen försumma undervisningen,
än utsätta dem för den ekonomiska rangskilnad, som just
denna måltid alstrar, och hvars följder äro allt för väl bekanta.)).

Derigenom att »hela eftermiddagen förspilles för en enda timmes
läsning» och alltså »en tid, som borde användas till nyttigt praktiskt
arbete», uppoffras, uppstår — enligt motionärens mening _ — »en af
orsakerna till den stora tillströmningen af ungt arbetsfolk till städerna
och fabrikerna från landsbygden, ett missförhållande, som ju till god
del oemotsägligt beror på den oförmåga och ovana vid kroppsarbete,
som vid skoltidens slut förefinnes hos barnen vid det hastiga afbrottet
i sysselsättning, från den dagliga läsningen, utan tillfälle till kroppsarbete,
till kampen för eget bröd».

Såsom en följd af dessa sina åsigter uttalar motionären den uppfattning,
att »icke någon slöjdundervisning bör ega rum på förmiddagarna,
utan skulle för denna undervisning eftermiddagarna afses, och
undervisningen begagnas endast för dem, som hafva lust dertill och
icke i hemmen äro i tillfälle till praktiska öfningar, ty i motsatt fall
skall slöjdundervisningen endast leda till jordbruksarbetarnes dragande
från landsbygden och modernäringen till ett behagligare lif som handtverkare
eller annat i städerna».

Den fråga motionären här bragt på tal har under de senaste åren
tvenne gånger varit föremål för Riksdagens behandling, ehuru i något
annan form.

Vid 1889 års riksdag föreslog nemligen herr A. Svenson i Bossgården
uti motion n:o 42, att Riksdagen måtte anhålla hos Kongl. Maj:t,
att till § 15 mom. 2 af gällande folkskolestadga (i hvilket moment
bland annat bestämmes, »att mellan förmiddagens och eftermiddagens

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1. 3

lärotimmar lemnas en längre ledighet, hvilken, med hänsyn till förhållandena
under olika årstider och på olika orter, bör utsträckas till
en eller två timmar») måtte göras följande tillägg: »såvida ej skolråd
och församlingar i samråd med inspektören finna det fördelaktigare att
låta den dagliga undervisningen fortgå i sammanhängande följd, då ej
läsningen utsträckes öfver 5 timmar dagligen».

Andra Kammarens första tillfälliga utskott hemstälde med anledning
af motionen, »att Riksdagen ville besluta skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana bestämmelser,
att skolrådet må erhålla rätt att, efter inhemtande af vederbörande
inspektörs yttrande, så anordna undervisningstiden, att undervisningen
må kunna fortgå utan det nu stadgade uppehållet af minst
en timme mellan för- och eftermiddagsläsningen».

Vid ärendets föredragning i Andra Kammaren den 2 mars uppstod
en längre diskussion, vid hvars slut omröstning anstäldes. Denna utföll
så, att utskottets hemställan bifölls med 86 röster mot 79, som afgåfvos
för rent afslag.

Ärendet gick nu till Första Kammaren, hvars första tillfälliga utskott
tillstyrkte bifall under följande form: »att Riksdagen ville besluta
att i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes meddela
sådana bestämmelser, att i skolor, der dagliga lärotiden icke öfverstiger
5 timmar, denna tid må kunna, i den ordning 10 § af nu gällande folkskolestadga
föreskrifver, af vederbörande ordnas så, att undervisningen
tillätes fortgå och afslutas utan något sådant afbrott af minst en timme,
som nu finnes stadgadt mellan för- och eftermiddagsläsningen».

Utlåtandet föredrogs i Första Kammaren den 3 april. För bifall
talade endast en utskottsledamot (folkskoleinspektör), medan både den
dåvarande och den nuvarande chefen för ecklesiastikdepartementet samt
två andra talare uppträdde för afslag. Utan votering blef utskottets
hemställan afslagen.

Vid 1890 års riksdag förnyade herr A. Svenson i Bossgården sitt
förslag. Han hemstälde nu i motion n:o 55, att till § 15 mom. 2 af
folkskolestadgan måtte göras följande tillägg: »såvida ej skolråd och
församlingar i samråd med inspektören finna det fördelaktigare att anordna
undervisningen som förmiddagsläsning, i hvilket fall skolarbetet
ej må utsträckas i småskola öfver 4 och i folkskola öfver 5 timmar
dagligen, samt, med iakttagande i öfrigt af föreskrifna kortare afbrott
mellan två på hvarandra följande lärotimmar, en ledighet af minst 20
minuter må lemnas efter de 2 eller 3 första lärotimmarna».

Andra Kammarens första tillfälliga utskott vidblef i hufvudsak sina

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

året förut uttalade åsigter och hemstälde, »att Riksdagen ville besluta
att i skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes meddela
sådana bestämmelser, att i skolor, der den dagliga undervisningstiden
icke öfver stiger 5 timmar, denna tid må, der församlingen å kyrkostämma
derom uttalat önskan, kunna, i den ordning 10 § af nu gällande
folkskolestadga föreskrifver, ordnas så, att undervisningen tillätes fortgå
och afslutas utan något sådant afbrott af minst en timme, som nu finnes
stadgadt mellan för- och eftermiddagsläsningen, dock under vilkor, att
en ledighet af minst 30 minuter lemnas efter de 2 eller 3 första lärotimmarna».

Äfven denna gång uppstod en längre diskussion i Andra Kammaren
(den 5 mars). Resultatet blef, att kammaren med 110 röster mot
78 biföll utskottets hemställan.

Första Kammarens första tillfälliga utskott afstyrkte deremot denna
gång bifall till medkammarens beslut, och med 77 röster mot 28 godkändes
utskottets afstyrkande hemställan.

Under dessa riksdagsdebatter anfördes till förmån för middagsrastens
förkortande hufvudsakligen:

att föräldrarna sluppe utrusta barnen med matsäck för middagsspisning
i skolan, utan kunde barnen få varm och lagad mat i hemmet;

att barnen skulle blifva i tillfälle biträda föräldrarna i hemmet och
derigenom erhålla en mera praktisk daning;
att jemnare skolgång skulle vinnas; samt
att barnen kunde slippa gå hem i mörkret under vintern.

Mot en förkortning af middagsrasten åberopades deremot väsentligen:
att både för barn och lärare ett uppehåll af minst en timme vore
nödvändigt ur såväl hygienisk som pedagogisk synpunkt;

att, äfven om rasten inskränktes till Va timme, barnen behöfde hafva
mat med sig, och att de nog i de flesta fall ej skulle få varm och lagad
middagsmat, derför att de komme hem Va timme tidigare; samt
att den föreslagna förkortningen af middagsrasten från 1 till Va
timme vore för obetydlig för att kunna tänkas medföra några afsevärda
tördelar beträffande barnens arbete i hemmet, skolgångens förbättrande
in. m.

Mellan de yrkanden, som i ämnet framstäldes vid 1889 och 1890
års riksdagar, och det, som nu framlagts i herr Bexells motion, råder
den öfverensstämmelsen, att de alla åsyfta sådan ändring af § 15 folk -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1. 5

skolestadgan, att den föreskrifna middagsrasten af minst en timme må
kunna borttagas. Skilnaden mellan de olika förslagen i förevarande
hänseende är i korthet den, att vid 1889 och 1890 års riksdagar ifrågasattes,
att undervisningen skulle få utsträckas utöfver kl. 12 middagen,
utan att det stadgade uppehållet af minst en timme ovilkorligen skulle
behöfva förekomma, medan åter årets motionär vill komma från middagsrasten
genom att förlägga undervisningen helt och hållet till förmiddagen,
hvarmed väl får förstås tiden före kl. 12 på dagen.

Då utskottet nu går att yttra sig om den föreliggande motionen,
må till en början erinras om gällande föreskrifter i ämnet. Folkskolestadgan
bestämmer härom följande:

§ 15-

1. Skolrådet eger att efter samråd med kyrkostämma stadga de
tider af året, de dagar i veckan och de timmar å dagen, då undervisning
skall i skolorna meddelas.

2. Härvid bör iakttagas:

att den årliga lärotiden vid skolor, för hvilkas lärare skoldistrikt
åtnjuter lönetillskott af allmänna medel, skall omfatta minst åtta kalendermånader; att

den dagliga lärotiden ej utsträckes i folkskola öfver sex och i
småskola öfver fem timmar;

att mellan de särskilda lärotimmarne ett Renligt afbrott i undervisningen
eger rum; samt

att mellan förmiddagens och eftermiddagens lärotimmar lemnas en
längre ledighet, hvilken, med hänsyn till förhållandena under olika årstider
och på olika orter, hör utsträckas till en eller två timmar.

Enligt detta stadgande eger sålunda skolråd och kyrkostämma ganska
stor frihet att ordna den dagliga undervisningstiden såsom de finna
lämpligt. De väsentligaste inskränkningarna äro, att den dagliga lärotiden
ej får utsträckas i folkskola öfver sex och i småskola öfver fem timmar,
samt att mellan förmiddagens och eftermiddagens lärotimmar skall
lemnas minst en timmes ledighet.

Någon minimitid för den dagliga undervisningen är deremot ej
faststäld. Om sålunda ett skolråd i samråd med kyrkostämma förlägger
den dagliga undervisningstiden uteslutande till förmiddagen (t. ex.
kl. 8—12 eller 9—12 f. m.) finnes intet hinder härför enligt folkskolestadgan.
Beslutet skall visserligen liksom andra rcglementsbestämmelser

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

underkastas domkapitlets godkännande, men der ifrågavarande anordning
har fog för sig, lär dylikt godkännande ej vägras.

Motionären nöjer sig emellertid ej med att församling skulle —
på sätt redan nu är fallet — hafva rättighet att förlägga all den egentliga
folkskoleundervisningen uteslutande till förmiddagarne. Han vill
— för så vidt utskottet förstått honom rätt — att denna anordning skall
utan inskränkning tillämpas i alla rikets skoldistrikt.

En sådan anordning af undervisningen, som den motionären föreslagit,
torde nog på många ställen befinnas ganska ändamålsenlig —
dock icke på de i motionen anförda skälen, hvilka enligt utskottets förmenande
äro fullkomligt ohållbara, utan på mera pedagogiska grunder.
Men att, på sätt motionären ifrågasatt, nu i ett slag göra en dylik anordning
obligatorisk för skoldistrikten och derigenom binda deras handlingsfrihet,
kan utskottet för ingen del tillstyrka.

Den grundsats, som är uttalad i det nuvarande stadgandet, eller
att församling och skolråd hafva full frihet att under iakttagande åt
vissa allmänna bestämmelser förlägga undervisningstiden till den för
hvarje ort och med hänsyn till de lokala förhållandena lämpligaste tiden,
finner utskottet rigtig.

En ändring af § 15 folkskolestadgan kan måhända befinnas lämplig.
Men denna ändring bör, enligt utskottets förmenande, gå i alldeles
motsatt rigtning mot den af motionären ifrågasatta. I stället för större
tvång för församlingen bör ändringen åsyfta en ännu större frihet.
Så är det med nuvarande bestämmelser tillåtet att läsa kl. 8—12 f. m.
utan något längre uppphåll, hvaremot det icke är medgifvet att förlägga
undervisningen till kl. 9—1 på dagen, ehuru en dylik anordning i många
fall — särskild! i småskolor — torde vara ganska lämplig. Härutinnan
kunde ifrågasättas ändring. Men att beröfva församlingarna deras nuvarande
frihet och för vårt vidsträckta land med dess många olika förhållanden
bestämma utan alla inskränkningar, »att all den egentliga
folkskoleundervisningen måtte förläggas uteslutande till förmiddagen»,
finner deremot utskottet ej tillrådligt. En dylik bestämmelse skulle
ganska säkert väcka ovilja på mer än ett håll.

Hvad angår motionärens yrkande, »att det måste öfverlemnas till
föräldrarnas fria val, huru vida barnen skola, hvad det praktiska rörer,
under eftermiddagarna undervisas i slöjdskolan eller i hemmen», vill utskottet
endast erinra dels derom, att något hinder för slöjdundervisningens
förläggande uteslutande till eftermiddagarna ej finnes (denna anordning
torde ock vara ganska vanlig), dels derom, att slöjden icke är
obligatorisk. I den paragraf af gällande folkskolestadga, som talar om

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1. 7

läroämnen, heter det nämligen: »— — — hvarjemte undervisning i
slöjd må, efter öfverenskommelse med dertill skicklig lärare, kunna af
skoldistrikt, som sådant önskar, vid skolan anordnas för de barn, som
af föräldrar eller målsmän anmälas att deltaga i denna undervisning''».

Då sålunda skolråd och församling redan nu hafva rättighet att
anordna undervisningstiden på det sätt motionären föreslagit, och då
det icke kan vara lämpligt att göra den af honom ifrågasatta anordningen
obligatorisk, föranlåtes utskottet hemställa,

att hr Bexells ifrågavarande motion ej må föranleda
till någon kammarens åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1893.

På utskottets vägnar:

G. F. ÖSTBERG.