Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9 (Utlåtande 1892:Tfu19 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

N:o 9.

Ank. till Eiksd. kansli den 7 mars 1892, kl. 11 f. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om införande af engelska språket såsom
obligatoriskt läroämne vid rikets folkskolelärareseminarier
och fasta folkskolor.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till kammarens första tillfälliga
utskott remitterad motion, n:o 9, har herr C hr. Biilow föreslagit,
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t måtte tillse, att engelska språket införes som obligatoriskt läroämne
vid rikets folkskolelärareseminarier och sedan, i den mån skollärare kunna
undervisa i detta språk, detsamma ock måtte blifva ett antaget läroämne
i rikets fasta folkskolor».

Förslaget motiveras på följande sätt:

»Med de jetteframsteg kommunikationerna tagit och den starka samfärdsel,
som nu råder mellan de bildade nationerna, har undervisning i
de lefvande språken blifvit i allt högre grad nödvändig för folken. De
välbergade samhällsklasserna komma i åtnjutande af denna undervisning,
men så icke de mindre bemedlade, hvilka ofta mer än de andra äro i
behof af att söka sig utkomst äfven i främmande länder. I andra länder
än vårt är kännedomen i lefvande språk mera utbredd äfven bland de
fattigare klasserna, och särskildt har Norge infört undervisning i engelska
Bih. till lliksd. Prot. 18.92. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. .9 Häft. (N:o 9.) 1

2 Andra Kammarens Tillfållliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

språket i folkskolorna. Det är kändt, att fattiga utvandrare från Sverige
få genomgå många svårigheter med anledning af sin okunnighet i engelska
språket.

Beröringspunkterna både på andligt och materielt område mellan de
olika folken ökas städse i oerhörd grad. Likväl står det stora flertalet af
folket utestängdt från all undervisning i det språk, engelskan, hvilket allt
mera är ett verldsspråk och hvilket nu äfven de fattige i flera andra länder
få lära sig.

Bättre lottade samhällsklasser i Sverige böra vara intresserade för
denna språkundervisning åt de fattigare klasserna, alldenstund deras egna
barn åtnjuta en sådan undervisning; och särskildt böra allmogens representanter
i riksdagen behjerta det behof, denna motion afser att afhjelpa.»

Motionären har till stöd för sitt förslag åberopat, att undervisning i
engelska språket är införd i Norges folkskolor. Utskottet har sökt taga
närmare reda på, huru det härmed förhåller sig, och har utskottet dervid
inhemtat följande:

Undervisning i engelska språket har under senare åren införts i åtskilliga
högre folkskolor i Norge samt undantagsvis äfven i några folkskolor
på vestkusten. Huru stor utbredning denna undervisning har kan
icke sägas, då derom ej finnes någon statistik.

Nämnda undervisning är emellertid helt och hållet valfri och den
förekom redan före den nya folkskolelagen af den 26 juni 1889.

Vid framläggandet för stortinget af den kongl. propositionen om ny
folkskolelag yttrade kyrkodepartementet:

»Oaktadt undervisningen i främmande språk må erkännas, strängt
taget, ligga utanför folkskolans område, finner departementet dock, att
möjlighet bör beredas till att upptaga engelska språket som valfritt i folkskolans
3:dje afdelning» (åldern 12—14 år) »på grund af den betydelse,
som kännedom i detta språk har för våra vigtigaste näringsgrenar och för
den talrika befolkning i kuststäderna, som lefver af sjöfarten. Att behof
finnes af en sådan undervisning har allaredan visat sig, i det man i några
städer, ja undantagsvis i landsbygdsdistrikt, upptagit undervisning i engelskan
i folkskolan.»

Departementet föreslog derför följande bestämmelse i folkskolelagen
för städerna:

»Så framt undervisningstiden är fastslagen till 24 timmar i veckan,
kan derjemte» (d. v. s. förutom de obligatoriska undervisningsämnena)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o i).

»engelska upptagas som undervisningsämne i denna afdelning» (3:dje avdelningen
nemligen).

Stortingets kyrkokomité, till hvilken den kongl. propositionen remitterades,
yttrade med anledning häraf:

»Den nya bestämmelse, som föreslås i propositionen och enligt hvilken
engelskan skulle kunna upptagas som undervisningsämne i 3:dje avdelningen,
när afdelningens undervisningstid är bestämd till 24 timmar, kan komiténs
flertal icke tillstyrka, enär den icke finner det ändamålsenligt att göra
undervisningen i främmande språk obligatorisk i folkskolan. Deremot har
komitén genom ett föreslaget tillägg till § 8 velat gifva bestämd anvisning
derom, att den frivilliga undervisningstiden kan användas till främmande
språk på sådana orter, der dylik undervisning antingen i och för
sig eller för att förmedla öfvergången till den högre folkskolan anses
önsklig.»

På komiténs förslag erhöll § 8 följande lydelse:

»Efter kommunalstyrelsens beslut kan en frivillig undervisning förbindas
med folkskolans andra eller tredje afdelning eller med begge, dock
så, att den meddelas utom den för folkskolans lagstadgade undervisning
bestämda tiden, att den sistnämnda undervisningen icke deraf lider samt att
hela undervisningstiden icke får uppgå till mera än 30 timmar i veckan.
I den frivilliga undervisningstiden kan upptagas undervisning i främmande
språk.»

Den motsvarande paragrafen i folkskolelagen för landsbygden fick
följande lydelse:

»Efter häradsstyrelsens beslut kan en frivillig undervisning förbindas
med folkskolans andra afdelning» (som på landsbygden omfattar åldern
10—14 år), »dock att den meddelas utom den för folkskolans lagstadgade
undervisning bestämda tiden och så, att sistnämnda undervisning icke lider.
Denna frivilliga undervisning må icke utsträckas öfver sex skolveckor årligen
för hvarje klass. Undervisningsämnena skola i regeln vara folkskolans
och andra dermed heslägtade under visning sfack.»

I landsskollagen finnes således icke alls nämndt främmande språk,
hvilket dock ej hindrat, att, enligt hvad utskottet erfarit, dylik undervisning
på enstaka ställen varit anordnad äfven på Norges landsbygd.

Af förestående redogörelse framgår, dels att den ifrågavarande undervisningen
icke förekommit inom det egentliga folkskolestadiet, utan i
en fortsättningskurs, dels att den varit helt och hållet frivillig och beroende
af de lokala myndigheternas beslut.

Anledningen till att man på de ställen, der undervisning i främmande
språk hittills införts, valt engelskan har, enligt hvad det uppgifves,

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

vant den, att dels å Norges vestkust en stor del af ungdomen söker sin
utkomst som sjömän på alla veiddshaf, dels under de tre sommarmånaderna
en mängd engelska turister genomströfva landet, hvarigenom något
hvar fått tillfälle att erfara nyttan af att kunna engelska språket. Enligt
hvad utskottet inhemtat, föreligger emellertid just nu i östra Norge förslag
att anordna en frivillig fortsättningskurs till folkskolan, i hvilken meningen
vore att tyska språket skulle upptagas som läroämne.

Utskottet skall icke förneka, att det äfven på åtskilliga ställen i vårt
land kunde vara både nyttigt och lämpligt, om någon insigt i engelska
språket kunde bibringas lärjungarne på folkskolans högre stadium. Särskilt
på en del platser å vestkusten skulle nog ungdomen hafva framtida
gagn af en dylik undervisning. Men utskottet håller före, att hos oss
liksom i Norge denna undervisning bör vara frivillig och helt och hållet
göras beroende af de lokala myndigheterna,

Obligatorisk undervisning i främmande språk måste nemligen anses
tillhöra stadiet öfver den egentliga folkskolan, såsom den ock ingar i undervisningsplanen
för de i Norge befintliga s. k. middelskoler.

Motionären åsyftar påtagligen att genom statsmagternas ingripande
så småningom få engelska språket infördt som obligatoriskt läroämne i
rikets samtliga fasta folkskolor. Enligt utskottets förmenande bör det
emellertid icke ifrågakomma, att man gör ett läroämne obligatoriskt i folkskolan,
med mindre detta ämnes inhemtande är af gagn och betydelse för
det stora flertalet samhällsmedlemmar. Utskottet kan så mycket mindre
tillstyrka det af motionären förordade ingripandet från statsmagternas sida,
som det torde vara alldeles obestridligt, att för närvarande flertalet folkskolebarn
i vårt land icke skulle hafva direkt gagn i lifvet af denna
undervisning.

Så vidt utskottet kan se, finnes intet, som hindrar de lokala myndigheterna
att besluta om införande af undervisning i engelska eller annat
främmande språk i våra folkskolor. På ett par ställen är till och med dylik
undervisning redan införd. Så upptager undervisningsplanen för Malmö
stads folk- och småskolor, antagen af skolrådet den 14 juni 1882, följande
kurs i folkskolans 5:e och 6:e klasser (medelålder omkring 13 ar):

»Tyska språket.

Form- och satslära; extemporerade öfningar; läsning af lättare
stycken.»

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

Äfven i en af Stockholms folkskolor har undervisning i tyska språket
under någon tid varit anordnad.

Då alltså de lokala myndigheterna redan nu hafva frihet att, om de
så finna lämpligt, införa undervisning i främmande språk inom folkskolans
högre stadier, och då utskottet anser, att ämnet ej bör blifva obligatoriskt,
finner utskottet sig böra afstyrka den föreliggande motionen i hvad angår
införande af engelska språket som läroämne i rikets fasta folkskolor.

Motionären föreslår vidare, att engelska språket måtte införas som
obligatoriskt läroämne vid rikets folkskolelärareseminarier.

Af motiveringen tyckes framgå, att han önskar denna undervisning
vid seminarierna uteslutande i syfte att derigenom åt folkskolan kunna
skaffa lärare med förmåga att undervisa i engelska språket.

Då utskottet icke kunnat biträda förslaget om engelskans införande
såsom obligatoriskt läroämne i folkskolan, och då för närvarande icke
föreligger något allmännare behof af att erhålla folkskolelärare med insigter
i engelska språket, saknar utskottet likaledes anledning att tillstyrka
denna del af motionen.

På det fåtal ställen, der det under den närmaste tiden k a utkomma i
fråga att införa undervisning i engelska språket på folkskolans högre stadium,
bör någon svårighet att erhålla lärare i ämnet lika litet uppstå i
vårt land som i Norge. Nämnda undervisning meddelas i Norge dels af
lärare vid högre läroanstalter, dels af folkskolelärare, som genom sjelfstudier
eller på annan väg förskaffat sig insigter"i ämnet.

Dermed har utskottet emellertid icke velat bestrida, att det kunde vara
lämpligt att införa undervisning i ett främmande språk vid folkskolelärareseminarierna.
Tvärt om tala åtskilliga skäl för att nu 50 år efter dessa läroanstalters
tillkomst tänka på en dylik utvidgning af deras lärokurs. Vid
flera utländska anstalter, som afse utbildning af lärare för folkskolan,
ingår undervisning i ett främmande språk i lärokursen.

Dock torde der vid lag i främsta rummet tyska språket höra förekomma,
enär detta språk är för lärarebildningen af långt större betydelse än något
annat främmande språk. Yrkanden på införande af undervisning i tyska
språket vid folkskolelärareseminarierna hafva ock gång efter annan framkommit
inom lärarecorpsen i vårt land — detta redan för tiotal år tillhaka.
(

Till eu början kunde må hända ämnet införas som valfritt. Ett försök
vid ett af seminarierna vore utan tvifvel på sin plats.

Jiih. till lliksd. Prof. / 892. 8 Sami. 2 A fil. 2 Hand. 9 ljuft. 2

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

Då motionären icke framstäf; något förslag i denna retning, har
emellertid utskottet nu icke annat att göra än hemställa,

att förevarande motion icke må till någon kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1892.

På utskottets vägnar:
EMIL HAMMARLUND.

Stockholm, I\4tr Haeggströms boktryckeri, 1892.