Andra Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 1) utlåtande N:o 8 (Utlåtande 1891:Tfu18 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 1) utlåtande N:o 8.

N:0 8.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1891, kl. 5 e. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om införande af obligatorisk undervisning
vid rikets allmänna läroverk, seminarier och folkskolor
rörande de rusgifvande ämnenas natur och verkningar.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt och till utskottet hänvisad motion,
n:o 5, hemställer herr OUas A. Ericsson, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj.t anhålla om sådan ändring af de för rikets allmänna läroverk,
seminarier och folkskolor gifna läroplanerna, att uti naturkunnighetsundervisningen
vid nämnda läroanstalter äfven måtte ingå obligatorisk undervisning
om de rusgifvande ämnenas natur och verkningar».

I motiveringen påpekar motionären, huru rusdryckerna — oaktadt alla
de aktningsvärda bemödanden för att hämma dryckenskapslasten, hvilka blifvit
gjorda dels ifrån Regeringens och Riksdagens och dels ifrån enskilda
personers oeh för ändamålet bildade föreningars sida — fortfarande åstadkomma
stor skada i landet. Med anledning af detta sorgliga förhållande
har, säger han, hos nykterhetsvännerna uppstått den önskan, att spritdryckerna
måtte »instängas på apoteken och endast användas för medicinska
och tekniska ändamål». Men, innan »en så genomgripande restriktiv
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 6 Höft. (N:o 8).

Andra Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 1) utlåtande N:o 8.

åtgärd» kan vidtagas, måste man först söka att »vinna allmänheten för densamma».
Ett verksamt och säkert sätt att leda den allmänna meningen i
den här afsedda rigtningen och att vinna allmänhetens intresse för nykterhetssaben
vore, att man i skolorna införde »obligatorisk undervisning om
rusdryckernas natur samt deras inverkan på menniskokroppen». Man har,
säger han, »i helso vårdens, folkhushållniugens och moralens namn» rätt att
fordra inträde för detta ämne i alla våra skolor. Dermed vore äfven
eu liten början gjord till införande af allmän helsovårdslära i de offentliga
skolorna.

Alldenstund den inom landet pågående nykterhetsrörelsen åsyftar att
rädda milliontals kronor årligen åt fäderneslandet och, hvad än mera är, att
rädda massor af medborgare undan fysisk och moralisk ruin, så finner utskottet
dessa sträfvanden, med afseende på deras så beskaffade syfte, vara
väl förtjenta att af Riksdagen, så långt sådant kan på lämpligt sätt ske,
främjas och understödjas. -— Riksdagen har, enligt utskottets förmenande,
icke heller försummat sin pligt i detta hänseende. Grenom en hel rad af
lagstiftningsåtgärder, hufvudsakligen åsyftande att försvåra åtkomsten af de
rusgifvande dryckerna, har man under de senaste fyra årtiondena sökt främja
nykterheten i landet; och att dessa åtgärder öfvat ett mycket helsosamt
inflytande på befolkningens lefnadssätt, är något, som icke heller torde
kunna bestridas. I synnerhet är det glädjande att konstatera den förändring,
som uppfattningen af nykterheten såsom en personlig hederssak under
nämnda tid undergått i det allmänna folkmedvetandet. Visserligen torde
denna förändring i det allmänna tänkesättet närmast vara att skrifva på
kontot af en stigande civilisation med ty åtföljande stegrad sjelfaktning och
allmän aktning för menniskovärdet, men lika obestridligt torde vara, att de
under tiden tillkomna regiementariska bestämmelserna för rusdryckshandteringen
icke oväsentligt bidragit att bana vägen för en omgestaltning af det
allmänna tänkesättet i nämnda hänseende. — På sista tiden har Riksdagen
äfven ansett sig böra draga särskild försorg om, att kännedomen om den
stora fara, som bruket af rusdrycker förer med sig, blifver så mycket som
möjligt utbredd bland befolkningen. Till befrämjande af detta syfte har
Riksdagen tvenne gånger lemnat anslag, nemligen 1886 åttatusen och 1889
tjugufemtusen kronor. Dessa penningar hafva genom Kongl. Maj:ts försorg
blifvit disponerade till utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.
Ibland skrifter, som bekostas medelst det af Riksdagen senast beviljade an -

Andra Kammarens tillfälliga utskotts (K:o 1) utlåtande N:o 8.

slaget, anser utskottet sig hav särskilt böra omnämna en, som, enligt den
den 18 oktober och 31 december 1889 tillsatta nykterhetskommisionens
af Kongl. Maj:t godkända förslag, specielt skall vara afsedd för folkskolan.
På hvad sätt denna skrift kommer att inom folkskolan användas, är, enligt
hvad utskottet inhemtat, ännu ej bestämdt. Boken är nemligen ännu under
utarbetande, och först då den föreligger färdig, skall det afgöras, huruvida
den skall tjena som handbok för läraren till ledning för undervisning om
dryckenskapens förderfliga följder, eller den skall kunna sättas i händerna
på barnen och användas såsom ett slags läsebok. I hvilket fall som helst
är det att förmoda, att boken kommer att gratis utdelas till folkskolorna,
likasom på sin tid skedde med de af generaldirektören Magnus Huss författade
»Varningsord mot bränvinsbruk och dryckenskap».

Motionären föreslår, att undervisning om rusdryckernas skadlighet skall
införas i skolorna för att der ingå i naturkunnighetsundervisningen. Riksdag
och regering hafva hittills sökt att på upplysningens väg verka för
nykterheten i landet genom att låta utgifva och sprida goda nykterhetsskrifter.
Dessa skrifter hafva utan tvifvel verkat och verka allt fortfarande
nyycket godt inom sådana lager af befolkningen, der man förstår och finner
nöje i att hemta af de skatter, som ströskriftliteraturen har att erbjuda.
Men en viss vansklighet kommer alltid att vidlåda detta sätt att verka i
nykterhetens intresse, och denna möter först i svårigheten att få skrifterna
under ögonen på dem, som bäst äro i behof af att studera dem, och slutligen
i svårigheten att få dessa personer att läsa dem. — Vid den af motionären
föreslagna metoden låda inga sådana svårigheter i fråga om att
med åtgörandena träffa den rätte adressaten. Och obestridligt är, att, blefve
kunskapen om rusdryckernas skadlighet vederbörligen inprentad hos det
unga sinnet i sammanhang med den undervisning, som meddelas i folkskolorna
och de allmänna läroverken, så skulle ingen svensk medborgare
längre undgå att få sin andel af de vigtiga lärdomar, som det här vore
fråga om att inplanta, och ingen skulle släppas ut i lifvet, utan att hafva
blifvit upplyst om och fått reflektionen fäst på de faror, som möta i
rusdryckerna.

Utskottet har uppstält för sig den frågan, huruvida realiserandet af
det af motionären framstälda förslaget skulle möta några afsevärda svårigheter
i pedagogiskt hänseende, och har utskottet funnit, att så icke torde

4 Andra Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 1) utlåtande N:o S.

vara förhållandet. Det är nemligen icke fråga om införande af ett nytt
läroämne med särskilt derför anslagna lärotimmar, utan meningen vore endast,
att frågan om spritdryckernas natur och verkningar skulle vid undervisningen
uppmärksammas och behandlas i sitt naturliga sammanhang med
de kunskapsgrenar, med hvilka läraren enligt schemat har att sysselsätta
sig. Motionären har särskilt tänkt sig naturkunnigheten såsom ett ämne,
vid hvars behandling läraren har osökt anledning att tala om rusdryckerna.
Och obestridligt torde vara, att om den undervisning, som meddelas rörande
t. ex. näringsförloppet i menniskokroppen och än mer om näringsämnena,
verkligen afser att vara en lärdom för lifvet, så syens läraren svårligen
kunna undgå att äfven beröra frågan om de så allmänt begagnade rusdryckerna.
Denna sin åsigt har utskottet funnit ytterligare bestyrkt vid
eu företagen granskning af åtskilliga af de i folkskolorna mera allmänt använda
läroböckerna i naturkunnighet. Det visade sig nemligen dervid, att
dessa redan nu, vid talet om nutritionen i menniskokroppen och om näringsämnena,
ganska allmänt äfven beröra frågan om spritdryckerna. I de skolor,
der så beskaffade läroböcker äro antagna till användning, meddelas sålunda
efter all sannolikhet redan sådan undervisning, som i motionen åsyftas.
Det enda, som här skulle erfordras, för att det af motionären förordade
förslaget skulle vara genomfördt, vore följaktligen, att nämnda undervisning
blefve obligatorisk i stället för såsom nu tillfällig, samt att den må
hända i någon mån fullständigades. Äfven undervisningen i fäderneslandets
historia och i religionslära böra erbjuda läraren tillfälle till åtskilliga
reflexioner rörande nykterhetsfrågan, särskild! sådan denna fråga ter sig
ifrån historisk, ekonomisk och moralisk synpunkt.

Skulle en sådan obligatorisk undervisning, som motionären förordar,
införas i skolorna, så vore naturligtvis en för ändamålet lämpad förändring
af läroböckerna i naturkunnighet i de flesta fall af behofvet påkallad. En
sådan förändring skulle emellertid må hända nu lättare än annars låta sig
utföra i sammanhang med det utbyte af läroböcker, som ändock nu håller
på att försiggå med anledning af det påbjudna nya stafsättet. Tills vidare
kunde ju ett litet, kortfattadt tillägg till den gamla läroboken användas,
hvilket tillägg må hända lämpligen kunde bekostas genom af Riksdagen
anslagna medel till nykterhetens befrämjande.

Undervisning af i hufvudsak samma art, som i motionen förordas, är,
enligt hvad utskottet har sig bekant, genom lag redan införd i de offentliga
skolorna i staterna Vermont, New Hampshire, Rhode Island, Maine,
Massachusetts, Connecticut, New York, Pennsylvania, Delaware, Alabama,

Andra Kammarens tillfälliga utskotts (N;o 1) utlåtande N:o S. 5

Maryland, West-Virgin ia, Louisiana, Wisconsin, Kansas, Missouri, Nebraska,
Oregon, Iowa, Colorado, California, Obio, Michigan och Minnesota i Förenta
staterna i Nordamerika. Såsom bilaga till detta utlåtande bifogas eu öfversättning
af staten Louisianas lag af den 6 juli 1888 rörande nykterhetsundervisningen
i de offentliga skolorna i denna stat.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att kammaren, med bifall till motionen, ville för
sin del besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville utfärda
sådana föreskrifter, att vid rikets allmänna läroverk,
seminarier och folkskolor en efter lärjungarnes uppfattningsförmåga
lämpad undervisning rörande de rusgifvande
dryckernas natur och verkningar skall i sammanhang
med den öfriga undervisningen meddelas.

Stockholm den 19 mars 1891.

På utskottets vägnar:

Gr. F. ÖSTBERG.

Reservation

af herr E. Hammarlund, som ansett, att utskottets hemställan bort
— i nära öfverensstämmelse med motionärens förslag — erhålla följande
lydelse:

att kammaren för sin del ville besluta, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utfärdande
af föreskrift, att i rikets allmänna läroverk, seminarier
och folkskolor skall vid undervisningen i naturkunnighet
meddelas en efter lärjungarnes uppfattningsförmåga
lämpad undervisning om de rusgifvande ämnenas
natur och verkningar.

Andra Kammarens tillfälliga utskotts (N;o 1) utlåtande N:o 8.

Bilaga.

Staten Louisianas lag af den 6 juli 1888 om införande af obligatorisk
undervisning i de offentliga skolorna rörande spritdryckernas och de
narkotiska ämnenas natur och deras verkningar på den menskliga organismen.

§ 1. Staten Louisianas generalförsamling förordnar härmed, att jemte
de ämnen, hvilka nu ingå i läroplanen vid de offentliga skolorna, undervisning
jemväl skall meddelas beträffande spritdryckernas och de narkotiska
ämnenas natur samt speciel rörande dessa ämnens inverkan på den menskliga
organismen — allt i sammanhang med undervisningen i de olika grenarne
af naturkunnighet och helso vårdslära; och skall detta ämne likasom
de öfriga, i hvilka undervisning i dessa skolor meddelas, hädanefter ingå i
den faststälda läsordningen. De lärjungar, som ännu icke kunna läsa, skola
undervisas i ämnet muntligen efter en lärobok i lärarens hand. De lärjungar
deremot, som sjelfva kunna läsa, skola hafva egna läroböcker, efter hvilka
undervisningen i ämnet skall bedrifvas. Detta läroämne skall läsas af alla
lärjungar i statens offentliga skolor. Undervisningen i denna kunskapsgren
skall fortgå genom alla klasser_och afslutas med en mera utvidgad kurs i
högskolan.

§ 2. Vidare vare stadgadt, att de läroböcker, som varda i nämnda
skolor använda vid undervisningen i det genom föregående § införda läroämnet,
skola egna åtminstone en fjerdedel af texten åt läran om spritdryckernas
och de narkotiska ämnenas natur och verkningar; samt att sagda
läroböcker, använda i högsta klassen af de i klasser indelade skolorna, skola
innehålla åtminstone 20 sidor rörande detta ämne. De läroböcker i naturkunnighet,
som äro i bruk i skolorna, då denna lag träder i kraft, och som
icke öfverensstämma med föreskrifterna i denna §, skola utbytas mot böcker,
som uppfylla de här faststälda fordringarna. Dock må för sådana böcker,
rörande hvilka kontrakt före lagens utfärdande blifvit med förläggare uppgjordt,
undantag göras, så att de må begagnas i skolorna, intill dess den
i dessa kontrakt öfverenskomna tiden lupit till ända.

§ 3. Vidare vare stadgadt, att ingen härefter skall befullmägtigas
att bestrida läraresyssla vid de offentliga skolorna i Louisiana, hvilken icke

Andra Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 1) utlåtande N:o 8.

jemte betyg öfver godkända kunskaper i allmän naturkunnighet och helsolära
jemväl kan förete vederbörligt betyg öfver nöjaktiga kunskaper rörande
spritdryckernas och de narkotiska ämnenas natur och verkan på den menskliga
organismen.

§ 4. Vidare vare stadgadt, att hvarje lärare i sådan till staten Louisiana
hörande skola, som helt eller delvis bekostas af statsmedel, skall,
innan han eger att uppbära något af den honom i egenskap af lärare tillkommande
aflöningen, inför den person, som har att å statens vägnar utbetala
lönemedlen, förete intyg derom, att han under hela den tid, för
hvilken den till utbetalning ifrågasatta aflöningen skall utgöra ersättning,
vid sin undervisning troget följt alla de föreskrifter, som äro gifna i denna
lag; och att intet arfvode må utbetalas till någon lärare, som icke kan
förete ett så beskaffadt intyg.

§ 5. Slutligen vare stadgadt, att denna lag skall träda i kraft från
och med dess promAgerande, dock med iakttagande deraf, att den i § 3
gifna bestämmelsen rörande kompetens till läraresyssla och den i § 4 gifna
bestämmelsen rörande vilkoret för utbetalning af lärarnes lönemedel icke
skola tillämpas förr än från och med den 1 oktober 1890.