Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7

Utlåtande 1890:Tfu17 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Anlt. till Eiksd. k.anfili den 28 febr. 1890, kl. 11 f m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2,
i anledning af väckt motion angående skrifvelse till Kongl.
Maj it med begäran om tillägg till 15 § i gällande
folkskolestadga.

Uti en till utskottet hänvisad motion, n:o 53, har herr And. Svenson
i Bossgården föreslagit, att »Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla,
att till 2 mom. af 15 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga
angående folkundervisningen i riket, gifven Stockholms slott den 20
januari 1882, måtte göras följande tillägg: så vida ej skolråd och församlingar.
i samråd med inspektören finna det fördelaktigare att anordna
undervisningen som förmiddagsläsning, i hvilket fall skolarbetet ej må
utsträckas i småskola öfver 4 och i folkskola öfver 5 timmar dagligen,
samt, med iakttagande i öfrigt af föreskrifna kortare afbrott mellan
två på hvarandra följande lärotimmar, en ledighet af minst 20 minuter
må lemnas efter de 2 eller 3 första lärotimmarne.»

Till stöd för detta förslag har motionären anfört:

»Att undervisningens anordnande i folkskolan såsom förmiddagsläsning
ur flera synpunkter är att föredraga framför den hittills sedvanliga
anordningen, är en mening, som vinner allt större utbredning.
Detta är . förhållandet, så vidt jag har mig bekant, på alla de ställen,
der förmiddagsläsning blifvit försökt. En närmare undersökning af
orsakerna härtill torde städse lägga i dagen, att denna anordning visat
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 7 Höft. 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 7.

sig vara särdeles väl egnad att undanrödja åtskilliga olägenheter, som
äro förbundna med lästidens fördelning på för- och eftermiddag.

Bland dylika olägenheter torde några böra, om ock i största korthet,
här angifvas. En sådan är oordentlig skolgång, oftast föranledd
af föräldrarnes behof af barnens biträde i hemmet. Denna olägenhet
har blifvit i väsentlig mån undanröjd i de skoldistrikt, der förmiddagsläsning
införts, och derigenom har äfven ett af de största hindren för
ett framgångsrikt skolarbete aflägsnats.

Den dåsighet och förströddhet, som enligt många lärares samstämmiga
vittnesbörd på ett i ögonen fallande sätt visar sig hos barnen
under de på förmiddagsledigheten följande lärotimmarne och som gör
skolarbetet under dessa timmar till nästan förspild möda, inställer sig
icke, då undervisningen är ändamålsenligt anordnad som förmiddagsläsning.
Denna omständighet förtjenar att beaktas af det alldeles särskilda
skälet, att den synes utgöra en vederläggning af påståendet, att
förmiddagsläsningen skulle vara hygieniskt skadlig i högre grad än
för- och eftermiddagsläsningen.

Det icke sällan hörda klagomålet öfver att folkskolan gör barnen
odugliga för det praktiska lifvet och lägger hinder i vägen för dom
att hjelpa sina föräldrar med arbete och öfva sig deruti har tvifvels
utan sin egentliga grund i den häfdvunna anordningen af den dagliga
lästiden, i följd hvaraf barnen i allmänhet komma att under en ytterst
betydelsefull utvecklingsperiod af 6 å 7 år dela sin tid emellan skolbänken
och gatan eller landsvägen. Förmiddagsläsningen undanrödjer
i regeln äfven denna olägenhet och de faror, den medför, genom att
lemna barnet tillfälle att få vistas i hemmet den senare hälften af
dagen. De praktiska anlagen och fallenheterna finna der merendels
användning, och derigenom tillmötesgås barnets naturliga verksamhetsbehof.

Man hör äfven ofta klagas öfver skolungdomens tilltagande sedliga
förvildning, och det finnes de, som anse folkskolan bära skulden
dertill. Utan att vidare inlåta mig på denna fråga, vill jag blott med
hänsyn till det förevarande saksammanhanget nämna, att det synes mig,
som om folkskolan endast på det sätt kan vara den skyldige, att hon
genom en olämplig anordning af den dagliga lärotiden öppnar den
största möjligheten för att de från undervisningen lediga timmarne
skola komma att användas endast till lek eller, rättare sagdt, dagdrifveri.
Det derunder förekommande fria och oöfvervakade sällskapslifvet emellan
ett större antal barn af skilda åldrar torde vara allt utom främjande
för goda seder. Det verkar efter hand i betänklig grad slappande

Andra Kammarens Tillfälliga fJtskoits (N:o 1) Utlåtande N:o 7. 3

både på hemmets och skolans band. Äfven denna fara aflägsna^ i
betydande mån genom förmiddagsläsningen, som nödgar barnen att
utan dröjsmål från skolan begifva sig hem och föranleder föräldrarne
att i vida högre grad, än eljest är fallet, taga sig an barnen och bära
en dryg del af ansvaret för deras uppfostran.

Att förmiddagsläsningen, förutsatt den lämpligt annordnas, äfven
i hygieniskt afseende är fördelaktigare än för- och eftermiddagsläsningen,
ej blott framgår af det redan omnämnda sakförhållandet, att — der
båda anordningarne praktiserats — barnens hela skick och utseende
burit vittnesbörd derom, utan äfven torde en närmare kännedom om
de faktiska förhållanden, under hvilka skolarbetet i det ena och det
andra fallet försiggår, till och med utan alla erfarenhetsbevis göra ett
antagande i denna rigtning mer än sannolikt.»

Under förlidet års riksdag väcktes af samme motionär förslag i
enahanda rigtning. I anledning af denna motion anförde utskottet, att
om ock någon förändring af nu gällande bestämmelse, angående uppehåll
mellan förmiddagens och eftermiddagens lärotimmar, i allmänhet icke
kunde anses vara af behofvet påkallad, torde dock orter finnas, der en
anordning af undervisningen i den rigtning, motionären antydt, kunde
vara mer ändamålsenlig än den nu lagstadgade. De skäl, motionären
derför anfört, syntes också utskottet beaktansvärda. Med ett lämpligt
afpassande af läroämnen samt iakttagande af det stadgade afbrottet
mellan hvarje lärotimme torde den af motionären omförmälda ordningen
för undervisningen icke medföra fara för barnens öfveransträngning.
Derest läsningen fortginge utan det nämnda längre afbrottet, skulle
äfven barnen på landet icke behöfva att under vintermånaderna vid
gång mellan skolan och hemmet i mörkret tillryggalägga den ofta
långa vägen. Äfvenledes blefve barnen med en dylik läsordning i tillfälle
att under eftermiddagen bispringa med förefallande göi’omål i
hemmen. Då sålunda åtskilliga fördelar kunde vara förenade med en
på ifrågavarande sätt anordnad undervisningstid, men nu gällande stadgande^
hvilka lemnade bestämd föreskrift om minst en timmes uppehåll
mellan förmiddagens (d. v. s. tiden till klockan 12 på dagen) och
eftermiddagens lärotimmar, lade hinder i vägen för en sådan anordning,
ansåg utskottet lämpligt, att en dylik berättigad anordning af
undervisningstiden kunde införas utan att, såsom nu måste ske, framställning
derom hos Kongl. Maj:t i hvarje fall behöfde göras.

Motionen, af utskottet sålunda tillstyrkt, lyckades ock vinna Andra
Kammarens bifall, hvarefter den i grundlagsenlig ordning af Första
Kammaren hänvisades till denna kammares första tillfälliga utskott,

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 7.

som i sak anslöt sig till den mening, som Andra Kammaren omfattat,
men i formelt hänseende anmärkte uti det ifrågavarande skrifvelseförslaget
en oegentlighet, som utskottet ansåg påkalla rättelse, derest icke
den begärda ändringen i 15 § af gällande folkskolestadga skulle komma
i strid med 10 § i samma stadga. Härmed åsyftades, att den föreslagna
bestämmelsen rörande den dagliga undervisningstidens fördelning
skulle intagas i skolans reglemente efter att hafva varit understäld
en högre myndighets pröfning och godkännande. Häremot har utskottet
för sin del ingenting att erinra.

Beträffande åter den bestämmelse motionären föreslår, att, derest
hans förslag i öfrigt vinner vederbörandes bifall, en ledighet af minst
20 minuter måtte lemnas efter de 2 eller 3 första lärotimmarne, finner
utskottet vara allt för kort och böra utsträckas till åtminstone 30
minuter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet, som vidblifver
de åsigter utskottet förut i denna sak uttalat, härmed vördsamt
hemställa,

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes meddela
sådana bestämmelser, att i skolor, der den dagliga
undervisningstiden icke öfverstiger 5 timmar, denna
tid må, der församlingen å kyrkostämma derom uttalat
önskan, kunna, i den ordning 10 § af nu gällande
folkskolestadga föreskrifver, ordnas så, att undervisningen
tillåtes fortgå och afslutas utan något
sådant afbrott af minst en timme, som nu finnes
stadgadt mellan för- och eftermiddagsläsningen, dock
under vilkor, att en ledighet af minst 30 minuter
lemnas efter de 2 eller 3 första lärotimmarne.

Stockholm den 27 februari 1890.

På utskottets vägnar:

G. F. ÖSTBERG.

Reservation af herr A. F. Liljehohn.

Herr E. Westin har begärt att få antecknadt, att han icke deltagit
i behandlingen af detta ärende.