Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21

Utlåtande 1890:Tfu121 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

1

IN ro 21.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1890, kl. 10 f. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t rörande ändring i gällande bestämmelser om kostnadsersättningar
för syner och ekonomiska besigtningar
å ecklesiastika boställen.

_I kongl. kungörelsen den 28 maj 1830 föreskrifves, att ekonomiska
besigtningar å kyrkoherdeboställen, kapellans- och klockarebol samt de s. k.
pr estest omhemman, som icke äro till skatte köpta, skola förrättas af
kronofogden i orten eller den kronobetjent, Konungens befallningshafvande
i länet dertill förordnar, i närvaro af kontraktsprost eller af
honom förordnad ordinarie prestman i prosteriet, vederbörande boställsinnehafvare
och socknemän. Kostnadsersättningen för skjuts och traktamente
samt lösen för expeditionen af besigtningsinstrumentet skall enligt
8 § utgå af kyrkornas medel. Sedermera stadgades genom kongl.
kungörelsen den 19 juli 1841, att laga husesyn å klockarebol bör, när
Bih. till Riksd. Prof. 1890. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 17 Käft. 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

ersättning för sådan kostnad eger ruin, gäldas på sätt om ekonomisk
besigtning finnes föreskrifvet i 8 § af kongl. kungörelsen den 28 maj
1830. Vidare är genom kongl. kungörelsen den 30 december 1863
7 § 2 mom. förordnadt rörande särskild ersättning till nämndemän, att
densamma skall utgå af kyrkornas medel eller, om tillgång dertill saknas,
af församlingarne.

Hvad åter beträffar husesyn å de till presterskapet anslagna boställen,
stadgas i kongl. resolutionen den 7 juli 1752, att kostnader för
husesyner å prestgård^ skola gäldas af tillträdaren, samt i kongl. resolutionen
den 12 januari 1857, att de, som förrätta husesyner å kapellansbol,
ej äro berättigade till arfvode derför, hvilket stadgande dock så
till vida är förändradt genom kongl. kungörelsen den 30 december 1863,
att nämndemän ega rätt till godtgörelse jemväl för sådana förrättningar
enligt gällande resereglemente, hvilken kostnad enligt 7 § 2 mom. skall
utgå af kyrkornas medel eller, om tillgång dertill saknas, af församlingarne.

Häraf framgår, att kyrkorna å landet äro skyldiga att bekosta
ekonomiska besigtningar å kyrkoherdeboställen, kapellans- och klockarebol
samt de prestestomhemman, som icke äro till skatte köpta, och
laga syner å klockarebol samt gälda ersättningen till nämndemän vid
syner å kapellansbol, äfvensom att, om i dessa fall kyrkorna sakna
tillgångar, ersättningen till nämndemän skall utgå af församlingarne.

I fråga om de grunder, efter hvilka ersättning för dessa förrättningar
gäldas, skall enligt kongl. kungörelsen den 30 december
1863 ersättningen till nämndemän utgå med dagtraktamente och skjutsersättning
enligt gällande resereglemente eller på grund af resereglemente!
den 11 februari 1881 i femte klassen med dagtraktamente af
4 kronor 50 öre och skjutslega för en häst.

Rörande ersättning till kronobetjent för dylika förrättningar föreskrifver
kongl. kungörelsen den 28 maj 1830, 8 §, att ersättningen till
den kronobetjent, som besigtningen förrättar, skall i öfverensstämmelse
med expeditionstaxan af den 15 maj 1821 utgöras med 32 skilling i
dagtraktamente och skjuts för en häst. Denna förordning är icke upphäfd,
ehuru nämnda expeditionstaxa icke längre eger giltighet. I kongl.
kungörelsen den 11 februari 1881 stadgas, att, så framt icke sådan förmån
är genom andra författningar redan bestämd eller särskild reseersättning
ingår i aflöningen, den landsstaten tillhörande fögderibetjeningen
skall för syner och besigtningar å boställen uppbära ersättning efter
den klass i gällande resereglemente, hvartill hvarje särskild tjensteman
är att hänföra, dock att dagtraktamente hvarken under resa eller för -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21. 3

rättning må beräknas, och 1881 års nu gällande resereglemente, som
eger tillämpning i de fall, der ej genom instruktioner eller särskilda
föreskrifter annorlunda är stadgadt, hänför kronofogde till 4:de
klassen, der skjutsersättning utgår för två hästar, och länsman till
5:te klassen, der skjutsersättning utgår för en häst. — Osäkerhet,
huru ersättningen till kronobetjent skall beräknas, har länge varit
rådande, och olika praxis lärer hafva tillämpats på olika ställen.
Uttalanden härom förekomma i kommerskollegii utlåtande angående
ecklesiastik boställsordning den 29 april 1867, och komiterade för afgifvande
af förslag i samma ärende uppgifva i sitt den 28 mars 1879
afgifna betänkande, att ersättning till kronobetjent för ekonomiska besigtningar
i olika orter lärer beräknas än efter den ena, än efter den
andra af de i ärendet meddelade stadganden, såsom kongl. kungörelsen
den 28 maj 1830, kongl. förordningen den 30 november 1855, kongl.
kungörelsen den 30 december 1863 och resereglemente! den 10 november
1865 med deri sedermera gjorda förändringar. — De stadganden,
som numera, efter det flera förut gällande förordningar blifvit upphäfda,
skulle kunna tillämpas, äro kongl. kungörelsen den 28 maj 1830 och
kongl. kungörelsen den 11 februari 1881. Enligt den förra skulle ersättningen
utgå med dagtraktamente af 1 krona och skjuts efter en
häst, enligt den senare endast med skjuts efter en häst. Hvilkendera
författningen bör tillämpas, anser sig utskottet icke kunna afgöra.

I kongl. kungörelsen af den 30 december 1863 och kongl. kungörelsen
af den 11 februari 1881 angående kostnadsersättning för civile,
landsstats- och ecklesiastike tjenstemän för en del resor inom tjenstgöringsdistidkten
är väl stadgadt, att kostnadsersättning till Jconsistorieombud
vid förrättningar, som angå ecklesiastika boställshemmans och
lägenheters rätt, skall i likhet med den vederbörande enligt kongl.
kungörelsen den 28 maj 1830 och den 19 juli 1841 tillkommande godtgörelse
gäldas af kyrkornas medel eller, om tillgång dertill saknas, af
församlingarne, men i kongl. resolutionen den 26 september 1879
förklaras, att då på grund af 2 § i kongl. kungörelsen den 28 maj 1830
angående ekonomiska besigtningar å kyrkoherdeboställen in. in. kontraktsprost
åligger att sjelf eller genom af honom inom prosteriet utsedd
ordinarie prestman komma tillstädes vid ekonomisk besigtning å
ecklesiastika boställen, kan annan prestmans inställelse i stället för och
på uppdrag af vederbörande kontraktsprost vid ifrågavarande besigtning
ej vara att hänföra till sådan af konsistorieombud till följd af särskildt
förordnande företagen extra förrättning, för hvilken rese- och
traktamentsersättning skall af församlingens kyrkokassa utgå. Till följd

4

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o21.

*Jv

häraf lärer ersättning till vid ekonomisk besigtning närvarande prestman
i allmänhet ej böra utgå, ehuru inom vissa orter lärer vara brukligt,
att sådan ersättning erlägges.

Lösen för besigtningsinstrument skall enligt kongl. förordningen
angående expeditionslösen den 7 december 1883, som upphäfver hvad
i afseende på expeditionslösen dittills varit föreskrifvet, utgå med 1
krona för första arket och 75 öre för hvarje af de öfriga.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 151, har herr A.
Persson i Mörarp erinrat, att enligt kongl. kungörelsen den 30 december
1863 den vederbörande syneförrättningsmän tillkommande ersättning
i vissa fall skall utgå af kyrkornas medel eller, om tillgång dertill saknas,
af församlingarne. Motionären anser emellertid, att de förmåner,
som härigenom beredts vederbörande boställshafvare, i det de befriats
från denna afgift, icke för alla, i synnerhet kyrkoherdarne, fortfarande
äro behöfliga. I allmänhet vore desse väl aflönade, och äfven klockarne
hade på många ställen en riklig aflöning, ehuru visserligen många af
de senare, liksom i allmänhet komministrarne, vore mycket ringa aflönade.
Å andra sidan funnes fattiga församlingar, der tillgång till ifrågavarande
afgifters erläggande icke kunnat erhållas utan utdebitering på
församlingens medlemmar. Enligt motionärens uppfattning vore det
billigt, att kyrkorna och församlingarne befrias från den dem nu åliggande
skyldighet. Det kunde visserligen sägas, att tillsynen öfver boställenas
häfd vore ett statens intresse, och att således kostnaden för
syneförrättningarne borde af statsverkets tillgångar bestridas, men å
andra sidan vore det ej obilligt, att denna kostnad drabbade boställshafvarne,
då de fleste af dem hade en god aflöning, allra helst de vore
i det närmaste de ende tjensteinnehafvare, som åtnjöte förmånen af
bostadslägenheter. Billigheten torde dock kräfva ett undantag för komministrar,
med en årsinkomst understigande 2,000 kronor, och för klockare,
med en årsinkomst understigande 1,000 kronor, för hvilka fall ifrågavarande
kostnader borde bestridas af statsverket.

Med anledning häraf föreslår motionären, att Riksdagen ville i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i
öfvervägande, huruvida den nu kyrkorna eller församlingarne åliggande
skyldighet att bestrida kostnaderna för syner och ekonomiska besigtningar
å ecklesiastika boställen må kunna upphöra, samt derefter till

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21. 5

Riksdagen framkomma med förslag till lagstadgande i ämnet, bygdt på
hufvudsakligen de af honom i motionen angifna grunder.

Om det är ett statens intresse, att boställena väl underhållas till
hus och jord, så kan enligt utskottets mening icke deraf dragas den
slutsats, att syner eller besigtningar å desamma böra i sin helhet eller
till en del bestridas af statsverkets tillgångar. Vore en sådan slutsats
riktig, skulle staten anses böra betala en mängd kostnader, som nu
åligga kommuner eller till och med enskilde personer, och det vore
svårt att uppdraga någon gräns för anspråken på statens mellankomst.
Visserligen ökas alltjemt statens bidrag till de kommunala behofvens
tillgodoseende, men man bör dervid iakttaga en viss varsamhet och
icke gå längre, än som af ett verkligt behof kräfves. Af den ofvan
lemnade framställningen torde emellertid framgå, att församlingarnes
kostnader för ifrågavarande förrättningar, som efter regeln endast hvart
femte år återkomma, icke kunna stiga till några särdeles stora belopp,
och att således statens mellankomst icke kan anses vara af något trängande
behof föranledt.

Utskottet kan ej heller dela motionärens åsigt om befogenheten af
att ålägga en del af boställshafvarne skyldighet att betala hela kostnaden
för dessa förrättningar. I största delen af landet åligger en
väsentlig del af byggnadsskyldigheten vid kyrkoherdeboställen församlingen,
och då det icke kan anses hvila på hållbara grunder att ålägga
en tjensteman att brösta besigtningar å byggnader, hvilkas underhåll
åligger andra, skulle följaktligen boställshafvarnes betalningsskyldighet
icke med skäl kunna utsträckas längre än till så stor del af kostnaden
i sin helhet, som motsvarar hans byggnadsskyldighet. Det torde ock
kunna ifrågasättas, att ett sådant stadgande, som det motionären
åsyftat, skulle möta hinder på grund af presterskapets privilegier.

Motionären har icke i sitt förslag utgått från någon allmän
princip. Han har icke velat, fastställa ifrågavarande ersättningsskyldighet
i sin helhet hvarken såsom en statens skyldighet, ej heller såsom
ett boställshafvarnes åliggande. Han har egentligen utgått derifrån,
att en del boställshafvare böra hafva råd att betala. Men liksom en
sådan synpunkt i allmänhet icke är lämplig såsom grund för lagstiftning,
så framträder dess ohållbarhet i detta fall ganska tydligt, då man
finner, att motionären alldeles icke tagit någon hänsyn till församlingarnes
större eller mindre förmåga att bära de kostnader, hvarifrån
Bih. till Biksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 17 Käft. 2

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 21.

han anser dem böra befrias. Särskild! i Skåne, der församlingarne
äro helt och hållet befriade från prestgårdsbyggnadsskyldighet, lära
ifrågavarande jemförelsevis obetydliga kostnader icke kunna anses för
dem betungande.

Utskottet tillåter sig erinra, att i fråga om ekonomiska besigtningar
de nu gällande föreskrifterna bibehållits såväl i kammarkollegii
förslag till ecklesiastik boställsordning den 30 mars 1865 och den 29
april 1867 och i den för afgifvande af dylikt förslag tillsatta komiténs
den 28 mars 1879 afgifna betänkande, som ock i Kongl. Maj:ts för
nästlidna års Riksdag framlagda förslag till ecklesiastik boställsordning,
och att i fråga om husesyner ofvannämnda komité, som icke hänfört
klockarebol till ecklesiastika boställen, föreslagit, att vid laga _ syner
kostnaden skall gäldas på samma sätt som vid ekonomiska besigtningar,
men att vid af- och tillträdessyner synekostnaden vid kyrkoherdeboställen
skall gäldas af församlingen, afträdaren och tillträdaren till
en tredjedel hvardera, men vid komministersboställen af kyrkornas
medel eller, om sådana saknas, af församlingarne, hvilket förslag oförändradt
upptagits i Kongl. Maj:ts proposition vid nästlidna års riksdag.

Presterskapets aflönande är enligt nu gällande lagstiftning en
församlingarnes skyldighet, och deruti ingår jemväl ersättningen för
ekonomiska besigtningar och en del busesyner å de till presterskapet
anslagna boställen. Äfven om en reglering i afseende å dess aflöning
skulle anses behöflig, synes det dock utskottet icke lämpligt eller af
något särskild! behof påkalladt att söka på det af motionären föreslagna
sättet afhjelpa möjligen befintliga missförhållanden i det berörda
hänseendet, i synnerhet som en förändrad lagstiftning på detta område
ej torde kunna komma till stånd utan betydliga svårigheter.

I alla händelser lärer med nu föreliggande, enligt utskottets
uppfattning mindre betydande fråga utan olägenhet kunna anstå, till
dess den på dagordningen stående frågan om ny ecklesiastik boställsordning
kommer till slutligt afgörande, och hemställer utskottet på
grund af hvad sålunda blifvit anfördt,

att motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 mars 1890.

På utskottets vägnar:

G. F. ÖSTBERG.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1890.