Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2 (Utlåtande 1890:Tfu12 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 21 febr. 1890 kl. 11 f. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1,
i anledning af väckt motion om förordnande af en statsinspektör
öfver Stockholms folkskoledistrikt.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 58, har herr
O. W. Redelius hemstält, att Riksdagen behagade hos Kongl. Maj:t anhålla,
att en statsinspektör måtte förordnas öfver Stockholms folkskoledistrikt.

En motion i samma syfte väcktes likaledes i Andra Kammaren
vid 1888 års riksdag, men afstyrktes af statsutskottet, som icke ansåg,
att erfarenheten gifvit vid handen, att den nuvarande anordningen i
ifrågavarande hänseende visat sig olämplig, och föranledde icke till
någon Riksdagens åtgärd.

I den nu föreliggande, mycket kortfattade motionen uttalas den
mening, att samma skäl, på grund hvaraf Kongl. Maj:t förordnar folkskoleinspektörer
för öfriga skoldistrikt, äfven gälla i afseende å Stockholms
folkskolor.

Folkskoleinspektionens ändamål är att befrämja folkskoleväsendets
utveckling, och åligger det derför inspektör att inom det honom
anvisade område med uppmärksamhet följa allt hvad till folkundervisBih.
till Riksd. Prot. 1890. 8 Sami. 2 Afd''. 2 Band. 2 Käft. 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

ningen hörer, besöka dervarande folkskolor och småskolor och inhemta
kännedom om deras tillstånd och behof, att gifva lärare och lärarinnor
nödiga råd och anvisningar i afseende å undervisningen, vården om
barnens seder o. s. v. äfvensom att, om brister i distriktets skolväsende
anmärkas, derom underrätta skolråd och lärare och, der rättelse icke
sker och så pröfvas nödigt, anmäla förhållandet för vederbörande domkapitel.
Det åligger dessutom inspektör att granska skolrådens ansökningar
om bidrag af statsmedel för aflönande af lärare och lärarinnor
och att, om ej anledning finnes till anmärkning, vitsorda uppgifternas
rigtighet.

Inom de flesta skoldistrikt kan man ej med säkerhet hos skolråden
påräkna det lefvande intresse, den pedagogiska insigt och den
förmåga att följa med de alltjemt växande trafven på undervisningens
förbättrande, som äro nödvändiga för folkskolans utveckling. Inspektionen
har derför varit väl behöflig och har, äfven om den ej uppfylt
alla berättigade anspråk, visat sig i stånd att drifva folkskolan framåt
i alla afseenden. Den kontroll, som inspektörerne utöfvat öfver användandet
af de till folkskolan anvisade statsmedel, har äfven varit af behofvet
påkallad, då ingen öfverordnad myndighet kunnat med tillbörlig
kännedom om förhållandena inom de särskilda distrikten granska skolrådens
ansökningar om statsunderstöd.

Men om detta obestridligen gäller angående de allra flesta skoldistrikt,
kan dock utskottet, i olikhet med motionären, icke anse, att
de anförda vigtiga skälen till förordnande af statsinspektörer äfven gälla
för Stockholm.

I en stor stad taga de allmänna angelägenheterna en så stor
omfattning, att deras förvaltning icke kan ordnas på samma sätt som
inom små kommuner. Sålunda finner man, att på åtskilliga områden
särskilda föreskrifter äro gifna för hufvudstaden. Och likadant lärer
förhållandet vara inom alla länders hufvudstäder. Äfven skolväsendet
måste i Stockholm inpassas i andra former än i de små kommunerna.

Stadens fördelning i flera församlingar och det stora antalet skolbarn
och lärare hafva gjort det nödvändigt att inrätta en särskild öfverstyrelse
för folkskolan, bestående af en ordförande och 11 ledamöter,
hvaraf 8 väljas af de territoriella församlingarne, 1 af Stockholms stads
konsistorium, 1 af fattigvårdsnämnden och 1 af öfverstyrelsen bland
stadens läkare. Öfverstyrelsen skall enligt den af Kongl. Maj:t den 27
september 1861 utfärdade stadgan angående folkundervisningen i Stockholm
till sitt biträde antaga en inspektör med åligganden i afseende å
undervisningens befrämjande, som motsvara folkskoleinspektörernes.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2. 3

Under den långa tid, den nuvarande stadgan egt tillämpning,
har Stockholms folkskoleväsende kraftigt utvecklat sig och befinner sig
för närvarande på en mycket hög ståndpunkt. Utskottet kan derför
icke finna, att från synpunkten af undervisningens förbättring någon
anledning föreligger att påyrka förändring i de nuvarande förhållandena,
lika litet som bristande offervillighet från församlingarnes sida i afseende
å tillgodoseende af skolornas materiella behof medför behof af
någon påtryckning från en af staten förordnad inspektör. Man bör icke
förbise, att folkundervisningen är ett stadens intresse i lika hög grad
som statens, och att i en stor stad som Stockholm alltid för skolans
utveckling verkligt intresserade och fullt kompetenta personer skola
taga ledningen af densammas angelägenheter.

Utskottet befarar, att tillsättandet af en statsinspektör för Stockholm
skulle, långt ifrån att gagna skolan, tvärt om verka hämmande på
densamma, för så vidt inspektören skulle ställa sig den gällande instruktionen
till efterrättelse, enär kollision svårligen kunde undvikas mellan
stadens inspektor och statens inspektör, hvilkas åligganden vore enahanda
i afseende å skolornas öfvervakande och förhållandet till lärarepersonalen.

Skulle man åter vilja göra inspektörens ställning väsentligt olik
de öfrige folkskoleinspektörernes och inskränka hans åligganden i afseende
å undervisningen till att öfvervaka öfverstyrelsens beslut och
åtgärder, blefve denna hans uppgift antagligen utan all praktisk betydelse.
Han egde gent emot öfverstyrelsen, liksom i allmänhet folkskoleinspektörerne
gent emot skolråden, ingen annan magt än att, om
öfverstyrelsen fattade beslut eller vidtoge åtgärder, som strede emot
gällande förordningar, derom göra anmälan hos Stockholms stads konsistorium
eller hos Kongl. Maj:t för rättelses vinnande. Men att för detta
ändamål förordna en statsinspektör, vore uppenbarligen obehöfligt, då
i hufvudstaden alltid skall finnas ett så stort och så vaket intresse för
skolans angelägenheter, att hvarje dylik öfverstyrelsens åtgärd skall i nu
föreskrifven ordning af enskilda personer hos Kongl. Maj:t öfverklagas.

Ej heller för vinnande af bättre kontroll öfver de för folkskoleväsendet
från statsverket utgående medel anser utskottet tillsättandet
af en inspektör vara erforderligt. Ansökningarne om statsbidrag upprättas
af öfverstyrelsen och granskas af Stockholms stads konsistorium.
Hos begge dessa myndigheter måste finnas fullständig insigt för bedömande,
huru vida i särskilda fall på grund af gällande författningar
statsbidrag för lärares aflöning skall utgå eller icke, och utskottet skulle
för sin del anse det fullkomligt oberättigadt att ifrågasätta bristande

4 Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N;o 1) Utlåtande N:o 2.

opartiskhet vare sig hos män, som erhållit det medborgerliga förtroendet
att vara ledamöter af öfverstyrelse!!, eller hos de män, hvilka på grund
af sitt embete äro ledamöter af Stockholms stads konsistorium.

Utskottet hyser alltså den mening, att man icke i några för
handen varande missförhållanden inom Stockholms stads folkskoleväsende
kan finna anledning till förordnande af statsinspektör öfver Stockholms
folkskolor, att en sådan åtgärd icke skulle verka till undervisningens
befrämjande eller i öfrigt medföra något gagn vare sig för staten eller
för staden och att alldeles ingen vigt ligger derpå, att likformighet
mellan de olika skoldistrikten åstadkommes, och hemställer derför,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 februari 1890.

På utskottets vägnar:

G. F. ÖSTBERG.

Reservation

af herr F. W. Metzén: »Då jag icke kan dela utskottets åsigter i
föreliggande fråga, nödgas jag anmäla min reservation emot det beslut,
hvaruti utskottet stannat. Det är, synes mig, en underlåtenhetssynd af
vederbörande att icke för länge sedan hafva gått i författning om tillsättande
af en statens inspektör öfver Stockholms folkskoledistrikt, då
g-ällande folkskolestadga i 10 kap. föreskrifver, huru anordnas skall med
tillsyn öfver folkundervisningen i riket, och något undantag för Stockholm
hvarken der eller annorstädes är medgifvet. Sant är att i Stockholm
finnes en skolinspektör, men denne är endast öfverstyrelsens biträde
och har ingen som helst befogenhet att å statens vägnar vaka öfver,
att lag och författningar rörande folkskolan efterlefvas. Den osjelf -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

ständiga och beroende ställning, som han intager, helst han väljes endast
för ett år i sänder, gör, att han ej alltid har lätt att sätta sig emot
beslut, hvilka synas honom strida mot gifven lag, och någon rätt att
för vederbörande myndighet anmäla dylika beslut tillkommer honom
icke. Dessutom kan han ej lika fritt och med samma kraft som en
statens inspektör föreslå nödiga förbättringar rörande skolornas organisation
och undervisningen i dessa, då förhållandena lätt kunna blifva
sådana, att han, så vidt han önskar fortfarande bibehålla sin befattning,
nödgas fästa afseende på den rådande asigten inom öfver styr elsen
eller på hvad någon inflytelserik medlem inom sagda styrelse i saken
tänker. Slutligen må äfven anmärkas, att den af öfverstyrelsen till sitt
biträde utsedde inspektören saknar allt bemyndigande att granska de
uppgifter, som, enligt Riksdagens beslut, skola åtfölja ansökningar om
bidrag af statsmedel för aflönande af lärare och lärarinnor i folk- och
småskolor.

Då det sålunda synes mig strida mot gällande folkskolestadga
och andra förordningar rörande folkundervisningen, att ingen statens
inspektör är förordnad öfver Stockholms skoldistrikt, och då det dessutom
förekommer mig, som om en dylik inspektör skulle kunna kraftigt
bidraga till folkskolans i hufvudstaden sunda utveckling, anser jag mig
böra yrka på bifall till föreliggande motion».

Herr E. Westin har anhållit få antecknadt, att han icke deltagit
i frågans behandling inom utskottet.

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 2 Käft.