Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14
Utlåtande 1890:Tfu114 Andra kammaren
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
1
N:o 14.
Ant. till Riksd. kansli den 6 mars. 1890, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
i fråga om inrättande af gymnastikundervisning vid rikets
folkskolor.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion,
n:o 159, har herr JK. S. Håkansson hemstält, att Riksdagen ville
i skrifvelse till Kongl. Magt anhålla om utredning, huruvida en ordnad
gymnastik med billiga kostnader skulle kunna inrättas vid rikets folkskolor.
Till stöd för detta förslag anför motionären följande: »Då det
enligt min öfvertygelse skulle blifva till stor nytta icke allenast för
det uppväxande slägtets kroppsutveckling, utan äfven kunna varda till
väsentligt gagn för och underlättande af den allmänna vapenöfningen,
om en ordnad gymnastik inrättades vid rikets folkskolor, hvilken äfven
efter slutad skoltid skulle kunna fortsättas intill den tid, som beväringsåldern
inträder, har jag tänkt mig, att denna gymnastik med förberedande
öfningar äfven i marscher och handtering af vapen utan så
stora kostnader kunde anordnas på det sätt, att skolläraren, ifall han
vore dertill lämplig eller eljest en korporal mot skälig ersättning beBih.
till Riksd. Prat. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 10 Käft.
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1J Utlåtande N:o 14.
ordrades som lärare, och att undervisningen under viss tid om året
borde försiggå en dag i veckan, nemligen lördagarne.»
Det vill synas, som motionären helt och hållet förbisett, att gymnastik
redan är, enligt gällande folkskolestadga, inom såväl folkskolan
som småskolan ett obligatoriskt undervisningsämne. Utskottet medgifver
villigt, att detta uppfostringsmedel hittills i förhållande till andra
ämnen intagit en underordnad ställning. Folkskoleinspektörernas senaste
femårsberättelser bekräfta ock detta förhållande. Enligt dessa har
undervisningen i gymnastik och vapenöfning under senare åren ej undergått
någon synnerligt nämnvärd förbättring, utom i städerna och några få
ställen på landet. Såsom samverkande orsaker till gymnastikens låga
ståndpunkt i flertalet af landsbygdens folkskolor nämnas bristande utrymme
i skolsalarne, saknaden af redskap, föräldrars motvilja mot
gymnastiköfningarna, bristfällig utbildning i synnerhet hos de äldre
lärarne samt slutligen den likgiltighet, hvarmed många af skolans målsmän
betrakta detta öfningsämne.
Utskottet befarar, att de af motionären föreslagna åtgärderna icke
äro egnade att i någon väsentlig mån undanrödja de förut nämnda
hindren och dymedelst främja gymnastikens framgång. Äfven anser
sig utskottet böi''a påpeka såsom mindre lämpligt i motionärens framställning,
att de gymnastiska öfningarne skulle förläggas till en enda
dag i veckan. Närmaste följden häraf blefve sannolikt den, att barn,
som hade ett längre stycke väg till skolan, helt enkelt uteblefve.
Genom en dylik anordning skulle ock ett af skolgymnastikens hufvudsakligaste
ändamål, nemligen att utgöra en motvigt mot de skadliga
följderna af för mycket stillasittande,, i hög grad förfelas.
Beträffande åter motionärens förslag, i hvad det afser ungdom,
som utträdt ur skolåldern, förefaller hans tanke i detta afseende vid
första påseendet mycket tilltalande. Men utskottet har icke kunnat
förbise de svårigheter, som skulle möta genomförandet af en sådan
anordning. Dit hör i främsta rummet bristen på dugliga instruktörer.
Att de af motionären föreslagna korporalerna icke äro lämpliga, inses
lätt; ty här kan egentligen icke blifva fråga om vanlig soldatexercis,
som afser att utbilda krigare, utan meningen skulle väl vara att genom
en ändamålsenligt ordnad pedagogisk gymnastik på ett allsidigt sätt
bidraga till ungdomens fysiska utveckling.
Hvad slutligen kostnaderna för genomförandet af motionärens för -
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
slag beträffar, kunna icke dessa utan särskild utredning bedömas. Klart
är emellertid, att de torde komma att blifva icke så obetydliga.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 6 mars 1890.
På utskottets vägnar:
G. F. ÖSTBERG.
Reservation
af herr JSf. S. Håkansson,