Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 4) Utlåtande N:o 8 (Utlåtande 1892:Tfu48 Andra kammaren tfu4)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 4) Utlåtande N:o 8.

ä:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1892, kl. 5 e. in.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:r 2, i anledning
af herr Oskär Nyländers motion om skrifvelse till
Kongl. Maj.t med begäran om ändring i gällande bestämmelser
rörande syner å indelta arméns soldattorp.

I en till krigskollegium, såsom svar å kollega fråga af hvem syner å
soldattorp borde förrättas, den 6 december 1834 aflåten skrifvelse har Kong!
Maj:t förordnat: att befälet bör inom viss stadgad tid undersöka, huru åboen
fullgör sin pligt att vårda och underhålla det honom tilldelta torp dock utan
rättighet att förelägga rust- eller rotehållare någon förbindelse, så framt han
derå icke vill godvilligt ingå; hvaremot frågor om rust- och rotehållares
åligganden höra gå genom Konungens befallningshafvande, som, efter inhemtande
af förhållandet genom af kronobetjente och två nämndemän, i kompanifullmägtiges
närvaro, verkstäld syn, egen i målet laglikmätigt förordnande
meddela.

I enlighet med dessa bestämmelser har krigskollegium, på Kongl.
Maj:ts i den nämnda skrifvelsen gifna befallning, den 11 mars 1835 utfärdat
allmän kungörelse i ämnet.

Vid innevarande riksdag har herr Oskar Nyländer i eu inom Andra
Kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, n:o 33, anfört: att det af
Bill. till liilcsd. Vrot. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 2 Hand. 8 Höft. (No 8).

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 8.

länsman eller annan kronobetjent vid laga syn å soldattorp förda protokoll
skall, enligt nu gällande bestämmelser, underställas Konungens befallningshafvandes
stadfästelse, innan detsamma kan anses giltigt; men att det syntes
motionären obehöflig^ att Konungens befallningshafvande i dylika frågor utfärdar
något förordnande eller resolution, alldenstund Konungens befallningshafvande
i de ofta förekommande fall, då rust- och rotehållare förklara sig
nöjda med syneförrättningen, ej har någon särskild anledning att — och
gemenligen ej heller plägar — vidtaga några ändringar i syneprotokollet
eller meddela andra föreskrifter än de, som angifvas i syneprotokollet. —
Härtill komme vidare: att vederbörande rust- och rotehållare »vanligen» äro
nödsakade att vidkännas de omkostnader, som lösen af dylikt förordnande
medför, en utgift, som, utan att egentligen vara af behofvet påkallad, blott
bidrager till att öka den redan i sig tunga rust- och roteringsbördan; att, då
protokoll vid ekonomiska besigtningar äro fria från stämpelafgift, de vid laga
syner å soldattorp förda protokoll ej heller böra beläggas med dylik afgift;
samt att borttagandet af i fråga varande bestämmelser dessutom skulle tjena
till förenkling och lättnad i den expedition, som frågor af förevarande beskaffenhet
medföra.

På dessa skäl föreslås i motionen:

»att Riksdagen täcktes i underdånig skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla
om sådan ändring i nu gällande bestämmelser rörande syner ä indelta arméns
soldattorp, att syneprotokoll i de fall, då ingen klagan mot förrättningen
inom föreskrifven tid framställes, må ega giltighet utan Konungens befallningshafvandes
stadfästelse, eller att åtminstone Konungens befallningshafvandes
förordnande i dylika frågor må utan afgift tillhandahållas vederbörande rustoch
rotehållare.»

De bestämmelser rörande syner ä arméns soldattorp, hvilka genom
ofvan omförmälda kungörelse meddelats, synas utskottet fortfarande vara
lämpliga och lända, enligt utskottets mening, till fördel äfven för rust- och
rotehållare. Dessas lagliga åligganden med afseende å ryttare-, soldat- eller
båtsraanstorp blifva nu pröfvade icke blott af synemännen — kronobetjent
och två nämndemän — utan äfven af Konungens befallningshafvande, med
livilkens embetsåtgärd nästan alla frågor rörande indelningsverket blifvit förbundna.
Väl må, såsom motionären framhåller, kunna antagas, att Konungens
befallningshafvande i de fall, då rust- och rotehållare icke -— såsom deras
rätt gifvetvis är — hos Konungens befallningshafvande framställa något
särskildt yrkande, sällan har anledning att ändra synemännens förslag; men
om det till äfventyrs skulle inträffa, att synemännen misstagit sig om rust -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 8. 3

och rotehållarnes lagliga åligganden, så meddelar Konungens befallnings*
hafvande tvifvels utan den ändring i synemännens förslag, dertill skälig anledning
kan förefinnas. — Motionärens förmenande att rust- och rotehållare
»vanligen» fa vidkännas lösen för Konungens befallningshafvandes förordnande
eller resolution i ärendet kan ej delas af utskottet, som tvärt om, på goda
grunder, håller före, att Konungens befallningshafvandes beslut i ärendet
redan nu bör — och »vanligen» också — meddelas utan någon kostnad för
rust- och rotehållare. Till stöd härför vill utskottet åberopa det förhållande,
att, på förfrågan hos vederbörande i icke mindre än 10 län, inom hvilka
finnas ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, huru i fall som förevarande förfares,
utskottet fått till svar, att Konungens befallningshafvandes beslut i
ärende af den beskaffenhet, motionen afser, i dessa 10 län meddelas utan
någon afgift för rust- och rotehållare.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion ej må föranleda någon kammarens
åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1892.

På utskottets vägnar:

G. BRUZELIUS.

Reservation

af herr C. M. Ekström: »Instämmande i utskottets uppfattning beträffande
Konungens befallningshafvandes skyldighet att redan nu afgiftsfritt,
lemna fastställelse uti ifrågavarande ärenden, kan jag ej dela utskottets åsigt

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 8.

om nödvändigheten af att dylika syneförrättningar underställas Konungens
befallningshafvandes fastställelse. Denna omväg, för att få syneförrättningen
giltig, äfven i de fall, då alla parter äro med densamma nöjde, synes mig
vara alldeles obehöflig samt kan till och med under stundom medföra olägenheter
för rust- och rotehållarne. Enklast torde derför vara, att syneförrättaren
afgiftsfritt hade skyldighet låta tillställa rotehållarne protokoll om syneförrättningen,
öfver hvilken, i händelse af missnöje, besvär kunde inom viss
föreskrifven tid hos Konungens befallningshafvande anföras; och anser jag
derför att utskottet bort tillstyrka Riksdagen,

att i skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa om sådana
ändringar i nu gällande bestämmelser, rörande syner å
indelta arméns soldattorp, att, för giltighet af dylika syneförrättningar,
Konungens befallningshafvandes fastställelse
ej må erfordras.»

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1892.