Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 4) Utlåtande Ko 21 (Utlåtande 1891:Tfu421 Andra kammaren tfu4)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 4) Utlåtande Ko 21.

N:o 21.

Ant. till Riksd. kansli den 8 maj, kl. 1 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7, i
anledning af väckt motion om tillsättande af en kommission
för utarbetande af förslag till vårdanstalter för
sinnessjuke.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 44) hav herr
C. E. Casparsson föreslagit, »att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t göra
underdånig framställning om tillsättande af en kommission af sakkunnige
män för att utarbeta förslag till vårdanstalter (asyler) för
sinnessjuke i den utsträckning, hvari sådana kunna befinnas vara af
behofvet påkallade.»

Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:

»Bland de anslag, som af Riksdagen anvisas att utgå genom
ecklesiastikdepartementet, intaga anslagen till de offentliga sjukvårdsinrättningarna
eu ej ringa plats, och behofven inom denna del af förvaltningen
tyckas år efter år blifva allt större. Särskildt gäller detta
om behofven för vården af de sinnessjuke, men detta oaktadt klagas
allt jemt, att ett mycket stort antal af dessa sjuke äro i saknad af all
vård, och denna klagan synes icke vara obefogad. Enligt den redogörelse
om denna sjukvård, som lemnas i öfver styrelsens öfver hospitalen
underdåniga berättelse för ar 1888 funnos nämnda år 7,068 sinnessjuke,
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 8 Sami 2 Afd. 2 Band. 19 Raft. (Ko 21.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

som af läkarne blifvit anmälda i deras rapporter, men styrelsen anmärker,
att samman ej kan anses såsom fullständig, i följd af bristande
uppgifter från presterskapet. Med ledning af en annan uppgift i samma
bilaga, angående antalet vårdade inom hospital eller asyl, kan antalet
af de icke anmälde beräknas till 2,000 å 2,500, så att antalet sinnessjuke
inom hela landet kan antagas uppgå till 9,000 å 10,000, idioterna
oberäknade, hvilkas antal torde uppgå till 5,000 å 6,000.

För att vårda denna stora mängd sinnessjuke, funnos enligt
samma underdåniga berättelse vid 1888 års början inom rikets samtliga
hospital, jemte asylen i Malmö, 2,572 sjukplatser, hvartill under innevarande
år böra tillkomma vid den nya asylen i Lund omkring 600
sjukplatser, således i allt 3,172 sjukplatser, länslasaretten härvid oberäknade.

Att denna tillgång på sjukplatser måste vara otillräklig för ett
så stort antal sjuke, ligger i öppen dag, och detta förhållande framgår
äfven af det stora antal ansökningar om hospitalsvård, som allt jemt
qvarligga dels hos medicinalstyrelsen, dels hos hospitalsdirektionerna,
emedan platser för de sjuke icke på något sätt kunnat beredas. Det
abnorma häri framgår ännu tydligare vid en jemförelse med förhållandet
i vårt grannland Danmark, der hvarje sinnessjuk, som är i behof af
offentlig vård, kan erhålla plats inom anstalt, under det att hos oss
omkring två tredjedelar måste lemnas utan sådan vård och endast en
tredjedel kan erhålla plats inom anstalterna.

Olägenheterna af detta betänkliga tillstånd ökas ytterligare derigenom,
att det antal sjukplatser, som finnes disponibelt inom hospitalen,
till stor del upptagas af obotligt sjuke, som egentligen skulle öfverflyttas
till asyler, men som i brist på sådana anstalter nu måste fortfarande
stanna på hospitalen. Granska vi de uppgifter angående sjukdomens
bestånd från dess uppkomst, som finnas meddelade i öfverstyrelsens
underdåniga berättelse, så finna vi förhållandet hos de å rikets
samtliga hospital den 31 december år 1888 närvarande sjuke vara
följande:

Bland 2,548 sjuke, som vid årets slut voro qvarliggande, hade
sjukdomens bestånd redan varat från 3 till 10 år hos 795 sjuke, och
öfver 10 år hos 1,008. Sjukdomen hade sålunda varat öfver 3 år hos
sjuttio procent af alla de qvarliggande och öfver 10 år hos nära fyratio
procent, hvaraf framgår, att endast en tredjedel af hospitalens samtliga
sjukplatser varit disponibla för sitt egentliga ändamål. De öfriga två
tredjedelarne hafva varit använda för asylvård.

Att häri ligger eu stor misshushållning med statens medel, kan

Andra Kammarens Tillfälliga Viskotts (K:o 4) Utlåtande N:o 21.

icke förnekas, då så väl anläggningskostnader, som årliga underhållskostnader
ställa sig betydligt högre vid hospitalen, än som kan vara
nödigt vid asylerna. Vid dessa vårdanstalter kunna nemligen tvenne
sjukplatser erhållas för ungefärligen samma anläggningskostnad, som
vid hospital måste beräknas för en plats, och underhållskostnaden på
asylen bör ej öfverstiga två tredjedelar å tre fjerdedelar af motsvarande
kostnad vid hospital.

Vid Malmö asyl vårdades år 1888 i medeltal 173 patienter dagligen,
med en underhållskostnad af 94,5 öre om dagen emot 1 krona
och 12,2 öre i medeltal vid samtliga anstalterna. Vid en stor asyl med
600 å 800 sjuke bör underhållskostnaden för hvarje sjuk kunna sänkas
ännu betydligt lägre.

Under år 1888 var medeltalet af alla sjuke, som vårdades på
samtliga hospitalen, 2,311, då Malmö asyl icke medräknas, och af hela
detta antal kunna, enligt uppgifterna om tiden för sjukdomens bestånd,
omkring två tredjedelar, eller i rundt tal 1,500 sjuke, betraktas såsom
asylpatienter, för hvilka den dyrare hospitalsvården icke vant af behofvet
påkallad, om vård inom asyl kunnat dem beredas. Hvar och
en af dessa har nu medfört en kostnad af kronor 1: 12,2 per dag eller
för alla under året 614,295 kronor.

Genom asylvård för dessa 1,500 sjuke skulle antagligen minst
30 öre per patient dagligen kunnat besparas, eller för året i rundt tal

164,000 kronor för dem alla.

Att låta eu sådan hushållning med statens medel ytterligare
fortgå synes icke vara lämpligt, helst som denna summa, rätt använd,
skulle varit tillräcklig att betänka årsunderhållet för ytterligare 400 å
500»sjuke, som nu legat utan all vård; och då det derjemte är till
fullo ådagalagdt, att ett mycket stort antal sinnessjuke, utöfver dem,
som kunna inrymmas på hospital och asyler, faktiskt äro i behof af
offentlig vård, synes det vara af verkligt behof påkalladt, att åtgärder
så snart som möjligt vidtagas för att få till stånd ett tillräckligt antal
vårdanstalter för sådana sjuke.

Hospitalen skulle då kunna befrias från det stora antal asylpatienter,
som nu der äro inrymda, och sålunda blifva i tillfälle att
mottaga nyligen insjuknade patienter, hvarigenom de större kostnader,
som på dem blifvit nedlagda, skulle komma till verklig nytta;» —

hvarjemte slutligen motionären anmärker, att en sakkunnig utredning
af hithörande förhållanden måste anses vara af behofvet påkallad,
innan fullständiga förslag till de erforderliga vårdanstaltarna
kunde åstadkommas, samt att det såväl i utlandet som äfven i vårt

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

eget land redan befunnits ändamålsenligt, att sådana förslag utarbetats
af ett flertal sakkunnige personer, som gemensamt kunde underkasta
alla hithörande frågor en mogen pröfning.

Under sistlidet års riksdag väcktes inom Andra Kammaren af
herr Gustaf Berg en motion i likartadt syfte och gående ut derpå, »att
Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse med anhållan,
att Kongl. Magt ville låta utreda förhållandet med afseende å
behofvet af vård för de sinnessjuke inom landet samt derjemte angifva
och föreslå det sätt, som må finnas lämpligt till behofvets snara afhjelpande,
utan att allt för stora kostnader för statsverket deraf åstadkommas»;
hvarjemte herr Berg motiverade sitt förslag sålunda:

»Från alla delar af landet klagas öfver det stora antal af sinnessjuka
och vansinniga personer, som ligga utan lämplig vård och som
orsaka kommunerna stora kostnader, under det de derunder sjelfva lida
brist på ändamålsenlig och sakkunnig behandling. Den kong!, stadgan
af den 2 november 1883 anvisar vederbörande målsmän att anmäla de
sjuke hos hospitalsdirektionerna för erhållande af plats å hospitalen,
men då sådana ansökningar insändas, erhålles ofta det svaret, att alla
platserna på anstalten redan äro upptagna, så att icke någon sjuk
vidare kan mottagas. Under tiden ligga de sjuke ohulpna och familjerna,
der sådane sjuke måste qvarstanna, befinna sig i den sorgligaste
belägenhet. •

Detta beklagliga förhållande är icke för Riksdagen något nytt
och obekant, utan det är tvärt om en gammal klagan, som aldrig blifvit
till fullo afhjelpt och som derför äfven år efter år blifvit allt mer högljudd
och äfven allt mer berättigad.

Redan den 16 november 1863 afläto rikets då församlade ständer
en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, hvari ständerna anförde »att
en temligen allmän klagan öfver hela landet försports öfver bristande
utrymme på hospitalen, och att vid sådant förhållande åtgärder syntes
böra vidtagas från statens sida, för att, om möjligt, äfven åt de olycklige
sinnessjuke söka skaffa nödig omvårdnad, deraf behofvet, efter
hvad rikets ständer erfarit, skulle vara stort».

Kongl. Maj:t anmodade då kongl. serafimerordensgillet att med
anledning af ständernas skrifvelse söka bereda ökadt utrymme för de

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o SI.

sjuke, hvilkot äfven ledde dels till nybyggnader ocb dels till utvidgningar
af några äldre anstalter, men hjelpen var otillräcklig och klagomålen
fortforo. År 1870 iukommo sålunda skrivelser från landstingen i
Jemtlands, Vesterbottens och Vesternorrlands län med anmälan, att de
sinnessjuke saknade vård, och med hemställan att lämpliga åtgärder
måtte vidtagas för att afhjelpa det trängande behofvet; 1871 gjordes
enahanda anmälan af Stora Kopparbergs läns landsting, och år 1872
begärde Vermlands landsting, att anslag måtte beredas för en vårdanstalt
för sinnessjuke inom länet. Med anledning af dessa förnyade
framställningar infordrade Kong!. Maj:t genom nådig remiss af den 25
oktober 1872 dåvarande öfverstyrelsens öfver hospitalen utlåtande i
ärendet, hvilket äfven afgafs den 6 mars 1873 och hvari en plan meddelas,
hvarigenom ytterligare 405 nya sjukplatser skulle beredas för de
sinnessjuke inom landet.

Af den utredning, på hvilken denna plan stöder sig, framgår,
att vid 1870 års utgång, då rikets folkmängd var 4,168,525, de sinnessjukes
antal ansågs uppgå till omkring 9,000, eller i medeltal 21,7 sinnessjuke
på 10,000 af hela folkmängden.

Sedan denna allmänna utredning gjordes, hafva snart 17 år förlupit,
det af kongl. serafimerordensgillet uppstäda programmet för sjukvårdens
utvidgning har blifvit utfördt, platsernas antal inom de offentliga
anstalterna har fördubblats, men detta oaktadt har klagan öfver
bristande vård för de sjuke icke tystnat utan snarare ökats, att döma
af de meddelanden, som lemnats dels af kommunerna, dels af landstingen,
dels äfven af hospitalsdirektionerna.

Under sådana förhållanden synes vara af behofvet påkalladt,, att
en ny och fullständig utredning företages rörande denna för hela landet
vigtiga sjukvårdsfråga, så att det verkliga behofvets omfattning måtte
blifva känd.»

Uti det utlåtande öfver motionen, som Andra Kammarens första
tillfälliga utskott afgaf, förekommer följande utredning:

»Sedan Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 maj 1873
begärt upprättande af en fullständig plan för ordnandet af hospitalsvården
i riket, framlade Kongl. Maj:t i proposition till följande års
Riksdag en af serafimerordensgillet uppgjord plan till nya hospitalsbyggmader.
Dervid erinrades, att efter utfärdandet af liospitalsstadgan

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotfs (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

den 5 mars 1858 dels nya hospital blifvit öppnade vid Konradsberg,
å Hisingen vid Göteborg och vid Hernösand, dels tillbyggnader skett
vid Stockholms hospital samt hospitalen i Vadstena, Upsala och Nyköping,
dels mera omfattande förändringar verkstälts i äldre hospitalsbyggnader,
hvarigenom sinkplatserna ökats sedan år 1861 från 1,074
till 1,451.

Den med anledning af Riksdagens skrifvelse upprättade planen
omfattade följande hospitalsbyggnader, hvarför kostnaden beräknats till
nedanstående belopp:

nytt hospital vid Lund.................. Kr. 1,504,690: —

utvidgning af hospitalet vid Hernösand............................ » 308,000: —

» » » » Vexiö....................... » 77,251: —

nybyggnad vid hospitalet i Upsala............ )> 551,000: —

nytt hospital i Örebro eller Vermlands län ...... » 1,000,000: —

» » i Norr- eller Vesterbotten.................... )> 250,000: —

ordnande af asyl i Malmö.............................................. » 100,000: —

» » » å Hisingen.......... ................................. » 200,000: —

Kr. 3,990,941: —

Sjukplatsernas antal skulle derigenom ökas till 2,262.

Riksdagen gjorde ingen anmärkning vid det framlagda förslaget
och beviljade det anslag, Kongl. Maj:t, begärt för byggnader under åren
1874 och'' 1875.

Sedermera hafva anslag årligen beviljats, och meddelas här eu
öfversigt öfver de belopp, som för ifrågavarande ändamål anvisats från

och med år 1874.

1874 ............. Kr. 900,000: —

1875 ....... » 700,000: —

1876 ......................................................................... » 200,000: —

1877 ............ » 300,000: —

1878 ........................ » 350,000: —

1879 .................... » 92,000: —

1880 till nybyggnad vid Upsala hospital.......................... » 170,200: —

1881 » » » » » Kr. 160,000: —

» inköp af plats för hospitalet

vid Kristinehamn................ » 10,000: — » 170,000: —

» inköp af plats för hospitalet

vid Kristinehamn.................. » 76,963: — » 266,963: —

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

1883	till	nybyggnad vid Upsala hospital	d	210,281: —
		» » Kristinehamn	s>	100,000: —	»	310,281: —
1884	y>	» » »	»	250,000: —
	»	vatten och afloppsledning vid
		Vadstena hospital............	»	96,900: —
	D	inköp af mark vid Göteborgs
		hospital...		17,500: —		364,400: —
1885		nybyggnad vid Kristinehamn			))	350,000: —
1886	»	» X> ))	»	148,570: —
		tillbyggnad vid Nyköpings
		hospital	»	52,300: —
		asyl vid Lund	»	200,000: —		400,870: —
1887	»	byggnad vid Nyköpings bo-
		spital	»	19,265: —
	»	asyl vid Lund		360,000: —		379,265: —
1888	»	» » »	))	311,000: —
	»	inköp af plats vid Piteå........	»	25,000: —		336,000: —
1889	»	asyl vid Lund	»	310,750: —
	»	hospital vid Piteå.........		120,000: —	>)	430,750: —

Vid innevarande års riksdag har Kongl. Maj:t
begärt till fortsättning af arbetena å hospitalet vid Piteå

300.000 kronor och till byggnader vid Vadstena hospital

40.000 kronor, eller tillsammans ......................................... » 340,000: _

Antalet sjukplatser vid hospitalen har till följd af dessa byggnader
betydligt tillväxt. Då det år 1860 endast utgjorde 1,048, uppgick
det år 1873 till 1,451, år 1886 till 2,275 och vid'' 1888 års slut till
2,572. Om man till sistnämnda antal lägger 44 nya platser vid Nyköpings
hospital, 684 platser vid Lunds under byggnad varande asyl
och 290 platser vid det likaledes under byggnad varande hospitalet vid
Piteå, kommer man upp till ett antal af 3,590 platser.

Att emellertid detta antal icke motsvarar behofvet, är otvifvelaktigt
och framgår icke blott deraf, att, såsom motionären framhåller,
årligen ett betydligt antal inträdessökande måste från hospitalen afvisas
på grund af otillräckligt utrymme, utan ock af en jemförelse mellan

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:4) Utlåtande N:o. 21.

de befintliga sjukplatserna och de sinnessjukes antal. Enligt öfvcrstyrelsens
öfver hospitalen berättelse för år 1888 funnos under samma år
inom riket 7,068 sinnessjuke utom 5,456 idioter. Om sjukplatsernas
antal beräknas till 3,590, utgöra de alltså 50,70 procent af de i egentlig
mening sinnessjukes antal. Detta är visserligen en större procent, än
som vid upprättande af 1873 års förslag ansågs behöflig, men erfarenheten
så väl hos oss, som i andra länder har visat, att den är för ringa.
Det synes ock vara en allmän mening både hos läkare och allmänheten,
att behofvet af offentlig sjukvård för de sinnessjuke kräfver ytterligare
åtgärder från det allmännas sida.

Men det synes, som om de sakkunnige i frågan äro ense derom,
att man efter fullbordandet af hospitalet vid Piteå kommer att ega tillräckligt
många hospital för sådana sinnessjuke, som kunna blifva föremål
för kurativ behandling, och att nybyggnader för framtiden böra
afse asyler för obotligt sjuke, Indika kunna byggas och underhållas för
en väsentligt lägre kostnad än de egentliga hospitalen)); —

hvarjemte det tillfälliga utskottet till ytterligare belysning af frågan
åberopar ett utdrag af vederbörande departementschefs yttrande till statsrådsprotokollet
den 19 mars 1886 angående asylbyggnaden i Lund, af
följande lydelse:

»För att minska kostnaderna för de sinnessjukes vård har man
redan länge ansett, att jemte de egentliga hospitalen borde finnas ännu
en annan form af anstalter med mindre anläggningskostnad och enklare
anordningar, der vissa slag af sinnessjuke kunde få en vård, som för
deras tillstånd vore fullt tillräcklig. Nådiga stadgan angående sinnessjuke
af den 2 november 1883 har äfven föreskrifvit, att statens anstalter
för sådana sjuke skola bestå af hospital eller kuranstalter och
asyler eller vårdanstalter, samt att å anstalterna af förstnämnda slag
skola intagas sådana sinnessjuke, som anses kunna till helsan återställas
eller förbättras, hvaremot å vårdanstalterna böra intagas kroniskt, mer
eller mindre obotliga sinnessjuke äfvensom med fallandesot behäftade
sjuke, hvilka genom tidtals påkommande sinnessjukdom äro för sig
sjelfva eller andra vådliga, samt under vissa förhållanden jemväl från
barndomen sinnesslöa eller så kallade idioter.

1 underdåniga betänkanden af den 18 februari och den 27 mars
1885 har medicinalstyrelsen fäst Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på
det trängande behofvet af att så snart som möjligt undanrödja den
brist på sjukplatser å vårdanstalter, som nu vidlåder sinnessjuk vården i
riket, och dervid erinrat om de stora olägenheter och faror, som åtfölja

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande Ht:o 21.

denna brist. Dessa bestode hufvudsakligen deruti, att sjukplatsernas
antal å hospitalen för närvarande så strängt upptoges af kroniska, mer
eller mindre obotliga sinnessjuke, att hinder deraf uppstode för mottagning
derstädes af nyligen insjuknade botlige, hvilka dels af denna
anledning långa tider måste vårdas i hemmen, der de ofta såsom opålitliga
och våldsamma blefve vådliga för allmänna säkerheten, dels derigenom
beröfvades tjenlig vård under det sjukdomsstadium, som enligt
numera vunnen erfarenhet erbjöde den bästa utsigten för tillfrisknandet;
i hvilket sistberörda afseende erinrats, att, enligt öfverstyrelsens för
hospitalen berättelse för år 1884, under åren 1875''—1884 tillfriskningsprocenten
för sjuke, som intagits å hospital inom två år efter sjukdomens
uppkomst, belöpte sig i medeltal för år till 39,8 procent, under
det att berörda procent för dem, hvilkas sjukdom egt bestånd mer än
två år, nedginge till 9,7 procent.

Förutom den indirekta fördelen af att bereda nyligen insjuknade
snart tillträde till hospital genom anordnandet af asyler följde deraf
äfven den stora vinsten, att derigenom sjukplatser å offentliga anstalter
kunde beredas för ett större antal sinnessjuke i allmänhet och på ett
vida billigare sätt än på annan väg. Att det antal sjukplatser för sinnessjukes
vård, som landet för närvarande egde, vore alldeles otillräckligt,
det vore redan allt för väl kändt. Ville man derför söka afhjelpa denna
brist, måste man i första hand tänka på anskaffandet af vårdanstalter,
hvilka med afseende på arten af de sjuke, som der skulle vårdas, kunde
göras vida enklare och billigare än hospitalen, och för hvilka kostnaderna
än ytterligare nedbringades, om de förlädes i närheten af hospital,
med hvilka de i så fall kunde ega gemensam utspisning, administration
och läkarevård in. in., hvarförutom de båda anstalternas inbördes
förhållanden till hvaranera härigenom underlättades»;

och tillägger utskottet: »den uppfattning, som sålunda uttalades
af departementschefen, delades af 1886 års Riksdag, som i skrifvelse
till Kong!. Maj:t yttrade, att de skäl, som angifvits för byggande af
asyl för sinnessjuke, hafva synts Riksdagen ådagalägga, att dylika anläggningar
icke kunna umbäras».

Efter denna utredning anmärker det tillfälliga utskottet, att i
fråga om de sinnessjukes antal lemnades årligen genom presterskapet
uppgifter, som sedan sammanfördes genom öfverstyrelse!! för hospitalen;
att derigenom visserligen icke vunnes någon upplysning om huru många
af de utom hospitalen vårdade voro i den ställning, att vård i offentlig
anstalt vore behöflig eller skulle ifrågakomma, i fall tillräckligt utrymme
funnes i desamma, men att eu särskild undersökning i detta
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Häft. 2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

afseende, hvilken i alla händelser icke kunde blifva tillförlitlig, icke
heller syntes utskottet alldeles nödvändig; att, om deremot nya anstalter
upprättades i den mån medel derför kunde beredas, man genom
förhållandet mellan tillgång och efterfrågan å platser säkrast
skulle vinna erforderlig upplysning i detta hänseende; att, hvad åter
beträffade det lämpligaste sättet för behofvets afhjelpande, det syntes vara
tillräckligt utredt, att detta behof ändamålsenligast och billigast tillgodosåges
genom inrättande af flere asyler för sinnessjuke; att, då utskottet
derför icke ansåge anledning vara för handen att yrka på någon
särskild utredning i berörda hänseenden, utskottet trott, att en framställning
i ämnet icke borde kunna ske i annat syfte än att ytterligare
fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på det stora behofvet af anstalter
för sinnessjuke, äfvensom begära framläggandet af förslag till sådana
nya anstalters upprättande, men att, ehuru utskottet hyste den mening,
att flere anstalter än redan befintliga eller under anläggning varande
vore af behofvet påkallade, utskottet likväl tvekade om lämpligheten af
att en framställning derom för det dåvarande hos Kongl. Maj:t gjordes,
då nemligen Kongl. Maj:t oafbrutet haft sin uppmärksamhet fäst på
ifrågavarande angelägenhet, hvarom de kort efter hvarannan framlagda
förslagen till nya anstalter bure vittne, och då Riksdagen ständigt visat
sig behjerta detta behof och år efter år för ändamålet anvisat betydliga
anslag; på grund hvaraf allt, och då utskottet hyste den öfvertygelse,
att Kongl. Maj:t skulle med lika lifligt intresse som dittills
verka för förbättring i sjukvården för de sinnessjuke, äfven om något
särskildt uttalande icke skedde från Riksdagens sida, utskottet hemstälde,
att herr Bergs motion icke måtte till någon kammarens åtgärd
föranleda.

Emot detta utlåtande afgafs en, af herr E. Westin biträdd, reservation
af herr Elowson, som ansåg, att utskottets hemställan bort
hafva följande lydelse:

»Utskottet, som funnit, att ett stort antal sinnessjuke icke kunna
blifva å för dessa lämpliga vårdanstalter, i följd af bristande utrymme,
mottagna, och som derjemte anser, att sinnessjuke icke böra någon
längre tid vårdas å länslasaretten; att visserligen de hospital, som redan
finnas eller snart blifva färdiga, äro under den närmaste framtiden tillräckliga
för mottagning af sinnessjuke till kurativ behandlig, men att
asyler, som kunna till vård emottaga sådana sinnessjuke, om hvilkas
förbättring ringa eller ingen utsigt finnes, äro i hög grad behöfliga,
hemställer för den skull, att kammaren ville för sin del besluta en skrifvelse
till Kongl. Maj:t med anhållan, det Kong], Maj:t täcktes, efter

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

föregången utredning angående behofvet af ytterligare vårdanstalter för
sinnessjuke, till Riksdagen framlägga förslag om inrättande af nya
asyler för sådana sinnessjuke, om hvilkas förbättring föga eller ingen
förhoppning finnes.»

Under frågans behandling inom Andra Kammaren förordades
motionen på det kraftigaste af flere under debatten uppträdande talare,
men utskottets hemställan blef likväl efter votering bifallen med 93 ja
emot 56 nej.

Första Kammarens tredje tillfälliga utskott, till hvars handläggning
herr Casparssons ifrågavarande motion hänvisades, finner sig i
sitt i anledning deraf afgifna utlåtande n:o 3 till en början föranlåtet
att rätta en i motionen förekommande felaktig uppgift rörande antalet
platser vid Lunds asyl, hvilket icke är såsom i motionen uppgifves,
»omkring 600» utan 684. »Likaså kunde» yttrar utskottet vidare »väl
invändning göras mot motionärens beräkning af förhållandet mellan underhållsprisen
å hospital och asyl. Visserligen blifva byggnadskostnaderna
mycket billigare för as}derna, och äfven i de egentliga förvaltningskostnaderna
kunna ej så ringa besparingar göras, men kosthållet
samt kläder, sängkläder och annan utredning få ej vara väsentligt olika.
Nyköpings hospital hade, enligt den sista af motionären åberopade berättelsen,
något billigare underhållskostnader än Malmö asyl. I Nyköping
uppgick nemligen denna kostnad till 88, i öre för dag, under det
att den i Malmö belöpte sig till 94,s öre. Afses från första klass, som
ej finnes i Malmö, är nog Vadstena hospital fullt så billigt som Malmö
asyl. Det är väl icke fullt rigtigt att jemföra kostnaderna inom tvenne
anstalter, af hvilka den ena har, men den andra icke har första klassen.»

Framställningen af sin egen uppfattning af frågan börjar utskottet
med en erinran »derom att, såsom vid en jemförelse emellan den af herr
Berg väckta motionen och den nu föreliggande framgår, dessa motioner
skilja sig deruti att, under det att den i förra motionen ifrågasatta utredningen
afsett att få utrönt behofvet af ytterligare vårdanstalter för de
sinnessjuke i allmänhet eller både hospital i egentlig mening och så
kallade asyler, utredningen enligt den senare motionen skulle inskränka
sig endast till behofvet af nya asyler — en skilnad, [som synts utskottet
deste hellre böra här framhållas, som — utom det att, derest åt frågan
redan under förra riksdagen gifvits den begränsning, som densamma

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

mi i herr Casparssous motion erhållit, resultatet må hända skulle hafva
utfallit på annat och för motionärens syfte mera tillfredsställande sätt,
än som blef händelsen — den utredning, som här ofvan förekommit,
synes gifva vid handen att, om redan befintliga eller under anläggning
varande hospital blefve upptagna uteslutande af sådana sinnessjuke,
hvilka lämpligen böra utgöra föremål för kurativ behandling, inrättandet
af ytterligare anstalter af sådan beskaffenhet åtminstone tills vidare
icke är af behofvet påkalladt».

Utskottet yttrar derefter vidare: »Att åter behofvet af nya asyler
för sinnessjuke i vårt land är fullt så stort, som af motionären uppgifves,
tror sig utskottet med all sannolikhet kunna antaga. De af presterskapet
verkstälda räkningarna af sinnessjuke äro, såsom också i utskottsbetänkandet
vid förra riksdagen framhölls, mycket ofullständiga
och lemna således icke fullt tillförlitlig ledning för bedömandet af det
verkliga antalet sinnessjuke. Enligt utskottets förmenande torde man
komma sanningen temligen nära, om man antager, att i vårt land, liksom
i Europa i allmänhet, 3—4 om icke 5 sinnessjuke belöpa på hvarje
tusental invånare, dervid dock jemväl de idioter,'' som äro i behof af
anstalts vård, medräknas. Med vår befolkning af i rundt tal 4,750,000,
skulle vi alltså hafva minst 14,250 sinnessjuke. Af erfarenheten bestyrkes
i alla händelser, att antalet sinnessjuke öfverallt befunnits större,
ojemförligt större, när rfTkningen gjorts af sakkunnige än då, såsom hos
oss, andra verkstält den. Ville staten bekosta en räkning genom fackman
inom ett mindre, men ej allt för litet område, t. ex. ett af våra län,
skulle man antagligen få se helt andra resultat än de hittills vunna.
I förbigående må erinras, att naturligtvis alla sinnessjuke icke behöfva
vård å anstalt, men i länder, der tillfälle till sådan vård i tillräcklig
utsträckning finnes, visar det sig dock, att de mer och mer samlas i anstalterna.
Stödjer man sig på erfarenheten i andra länder, t. ex. Englaild,
så kommer man till det resultat, att, äfven om 10,000 platser i
våra hospital och asyler vore disponibla, dessa ändock icke blefve tillräckliga
för emottagande! af alla sinnessjuke, som lämpligen böra vara
föremål för anstalts vård. Enligt sista engelska »Blå boken» angående
sinnessjuke, utgifven sommaren 1890, vårdades den 1 januari samma år
79,810 sinnessjuke å Englands offentliga och privata anstalter, under
det att endast 6,257 funnos qvar i de enskilda hemmen, hos »slägtingar
och andra». Denna sista siffra anses dock vara afgjordt för liten. Englands
befolkning angifves samtidigt — eller, noga räknadt, sex månader
senare — hafva uppgått till 29,407,649. Skulle vi här i Sverige inom
anstalter vårda proportionsvis lika många sjuke som engelsmännen,

Andra Kammarens Tillfälliga XJtskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

uppginge antalet behöflig» platser till nära 13,000 i stället för de 10,000,
som här ofvan antagits behöfva vård i anstalt. Och anstalt kan hos
oss anses liktydig med offentlig sådan, ty vi sakna ju nästan alldeles
privatanstalter.

Vårt land är således i mycket stort behof af ökade anstalter för
sinnessjuke. Att det i synnerhet är för de obotliga, man behöfver bereda
plats, och att våra hospital äro tillräckligt stora för de akuta botliga
fallen är redan förut anmärkt. Också har det trängande behofvet
af ökad vård för våra sinnessjuke ingalunda blifvit förbisedt af hospitalsöfver
styrel sen, som fast hellre flere gånger gjort framställningar till
regeringen om nya och utvidgande af våra äldre vårdanstalter. Huru
många »expektant^!-» för närvarande än må vara till intagning anmälda
såväl hos hospitalsöfverstyreisen som hos hospitalsdirektionerna — i Lund
lärer antalet uppgå till icke mindre än 60, de för asjdvård anmälde
oberäknad! — skulle desses antal dock antagligen vara vida större, om
ej kännedomen om öfverfyllnaden vid våra hospital hindrade mången
att försöka begära hospitalsvård för behöfvande sjuke. Kändt är också,
att ofta olyckor inträffa i hemmen, emedan man der nödgas, i brist på
utrymme vid vårdanstalterna, qvarhålla sjuke, som äro vådliga för både
sig och andra.

Att det sålunda ådagalagda behofvet af nya asyler för sinnessjuke
snarast möjligt bör afhjelpas, kräfves både af humanitära skäl
samt af statens eget och kommunernas gemensamma intressen. Äfvenså
håller utskottet före, att en fullständig plan för ordnandet af
denna magtpåliggande angelägenhet bör uppgöras för att sätta Riksdagen
i tillfälle att bedöma både det omfång, i hvilket inrättandet af
nya asyler erfordras, samt tidsåtgången och kostnaden derför. Att
jemväl rätta tidpunkten för uppgörandet af en sådan plan nu är inne,
synes utskottet framgå af det kända förhållandet, att den med anledning
af Riksdagens begäran i skrifvelsen den 22 maj 1873 för Riksdagen
senast framlagda och af densamma godkända mera omfattande
plan för anläggning af nya och utvidgning af gamla hospitalsbyggnader
numera i det närmaste är genomförd, i det att nemligen endast
fullbordandet af hospitalet i Piteå, hvilket dock inom två år härefter
blifver färdigt, återstår. Att åter denna nya plan bör föregås af en
utredning rörande antalet vårdbehöfvande sinnessjuke, faller af sig
sjelf. Deremot synes det utskottet väl kunna ifrågasättas, huruvida,
såsom motionären föreslagit, för åstadkommandet af en sådan utredning
och uppgörandet af en derpå grundad plan till inrättandet af nya erforderliga
asyler, tillsättandet af en särskild komité må finnas vara

14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

oundgängligen nödvändigt. Visserligen eger det nemligen sin rigtighet,
att, såsom flera gånger framhållits, de af presterskapet meddelade uppgifter
å sinnessjuke, såsom upprättade af icke sakkunniga personer,
lida af mycken bristfällighet, men utskottet föreställer sig, att dessa
bristfälligheter till stor del skulle kunna afhjelpas, om dels föreskrift
lemnades derom, att de ifrågavarande uppgifterna skulle affattas i enlighet
med bestämdt .formulär af ungefär samma beskaffenhet, som enligt
kongl. stadgan den 2 november 1883 finnnes stadgadt för sådana af
presterskapet meddelade uppgifter, hvilka skola biläggas ansökningar om
hospitalsvård, och dels vidare det uppdroges åt förste provinsialläkarne i
länen att, hvar för sitt län, insamla och granska uppgifterna. Enligt
utskottets förmenande skulle dessa uppgifter efter sålunda undergången
bearbetning i förening med de ytterligare upplysningar, som af de
hospitalsöfverstyrelsen underlydande myndigheter kunde lernnas, komma
att bilda ett användbart material, på hvilket hospitalsöfverstyrelsen borde
kunna grunda och regeringens pröfning underställa ett fullständigt förslag
i ämnet, och såmedelst ifrågavarande angelägenhet komma att ordnas
på ett tillfredsställande sätt, utan att ett tidsödande och kostsamt
komitéarbete derför behöfde tagas i anspråk, lika litet som sådant ansågs
påkalladt af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse den 22 maj 1873,
oaktadt den deraf föranledda och endast af serafimer-ordensgillet upprättade
plan till njm, hospitalsbyggnader var af vida större omfattning,
än som nu synes behöfva ifrågakomma. Att hospitalsöfverstyrelsen vid
pröfningen af alla de på frågan inverkande förhållanden jemväl kommer
att taga i öfvervägande frågan, huruvida icke ett eller flera af våra
nuvarande hospital lämpligen böra kunna användas till asyler och i
stället nya mindre kuranstalter för de obotliga sinnessjuke inrättas, så
att särskild framställning i sådant syfte icke behöfver göras, anser utskottet.
böra kunna förutsättas redan af det skäl att, efter hvad utskottet
inhemta!, vidtagandet af eu dylik anordning från sakkunnigt
håll blifvit ifrågasatt.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde utskottet,
att herr Casparssons motion måtte på sådant sätt bifallas,

»att Första Kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen må i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t, efter föregången
erforderlig utredning, måtte så snart ske kan för Riksdagen framlägga
förslag till ordnandet af nya asyler för sinnessjuke i den utsträckning,
som af behofvet påkallas.»

Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

Vid föredragning den 22 sistlidne april i Första Kammaren blef
denna hemställan af sagda kammare bifallen, hvarefter, jemlikt § 63
mom. 3 riksdagsordningen, beslutet genom utdrag af protokollet delgifvits
Andra Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt fjerde tillfälliga
utskott.

Vid pröfning af den nu föreliggande frågan har utskottet icke
kunnat, undgå att, i likhet med motionären och Första Kammarens
tredje tillfälliga utskott, finna behofvet. i vårt land af nya anstalter för
vård af sinnessjuke synnerligen stort och trängande. Att detta behof
verkligen förefinnes, derom vittnar på det otvetydigaste sätt ej blott
statistiken, så bristfällig den i detta hänseende än må vara, utan äfven
den från så många håll sporda klagan deröfver, att plats vid de befintliga
anstalterna icke kan beredas för det stora antal sinnessjuke, som
anmälas till intagning, och hvilka i hög grad kräfva den vård, som endast
å sådana anstalter kan på ett tillfredsställande sätt beredas dessa
olyckliga. Likaledes delar utskottet till fullo den såväl i motionen som
i öfrigt under frågans behandling vid denna och föregående riksdag
från olika håll uttalade uppfattningen, att det, åtminstone för den närmaste
framtiden, företrädesvis är asyler, d. v. s. anstalter för sådana
sinnessjuke, om hvilkas förbättring föga eller ingen förhoppning finnes,
som af behofvet påkallas.

Om utskottet det oaktadt icke finner sig böra föreslå Andra
Kammaren att biträda medkammarens beslut om en skrifvelse till Kongl.
Maj:t, beror detta följaktligen icke derpå, att icke utskottet skulle anse
det högst, angeläget, att kraftiga åtgärder snarast möjligt vidtagas för
att tillgodose det så tydligt ådagalagda behofvet, utan derpå, att utskottet
vid granskning af den i ärendet förebragta utredningen vunnit
den öfvertygelsen, att såväl vederbörande myndigheters verksamhet
i nu ifrågavarande rigtning, som äfven Riksdagens offervillighet varit
så betydliga, att det verkligen synes kunna med skäl sättas i fråga,
huruvida just nu ett starkare pådrifvande af verksamheten och anslagsbegärandet
skulle vara ändamålsenligt, och detta med hänsyn ej
blott till en sund ekonomis kraf utan äfven till sjelfva sakens eget
intresse.

Med afseende härå tillåter sig utskottet erinra, att, såsom framgår
af den utredning, som Andra Kammarens första tillfälliga utskott
vid senaste riksdag meddelade i sitt med anledning af herr G. Bergs

16 Andra Kammarens Tillfälliga Viskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

motion afgifna utlåtande, från och med år 1874 till och med år 1890
af Riksdagen beviljats till byggande af nya och tillbyggnader vid äldre
hospital och asyler tillsammans icke mindre än 6,060,729 kronor, hvartill
komma under innevarande år anvisade 323,000 kronor, hvilket gör
en totalsumma under de senaste 18 åren af 6,383,729 kronor eller i
medeltal omkring 355,000 kronor om året. Inom denna månad blir den
stora, för en kostnad af 1,182,000 kronor nyuppförda asylen vid Lund
med 684 sjukplatser, färdig att tagas i bruk, under byggnad är ett
hospital med asyl vid Piteå och dessutom äro nya hus under uppförande
vid Vadstena hospital. Detta torde vara tillräckligt för att visa, att hos
vederbörande intresset och verksamheten för denna angelägenhet fortfarande
äro mycket lifliga.

Då det emellertid möjligen skulle kunna förefalla en eller annan,
som om Riksdagen redan nu borde hafva fått mottaga framställning
om ytterligare anslag till nya storartade anstalter af ifrågavarande slag,
anser sig utskottet böra fästa uppmärksamheten på en omständighet
rörande denna sak, som under debatten härom i Första Kammaren påpekades
af chefen för hospitalsstyrelsen, generaldirektören Alm in, mot
hvars sakkunskap på detta område någon invändning väl icke lärer
kunna göras. Efter att hafva rättat åtskilliga i motionen förekommande
misstag med hänsyn till den relativa sjukvårdskostnaden vid hospital
och asyler och särskildt påvisat, hurusom eu större besparing vid dessa
senare blir väsentligen beroende af, i hvad mån de erhålla en betydligare
storlek och ett större antal sjukplatser samt kunna ställas i samband
med förut befintliga hospital, meddelar han i sitt anförande till
Första Kammarens protokoll den 22 sistlidne april, att åtskilliga nödvändiga
förberedande åtgärder redan äro vidtagna i ändamål att möjliggöra
anläggningen af en mycket stor asyl i samband med hospitalet
vid Upsala, äfvensom att den hufvud sakliga orsaken, hvarför han icke
tilltrott sig kunna redan nu tillstyrka någon framställning till Riksdagen
om anslag till denna anstalt, är deri, att man ansett sig böra afvakta
inliemtandet af någon erfarenhet om ändamålsenligheten af eller möjligen
befintliga brister hos den nu färdiga stora asylen vid Lund, innan
man skrede till anläggningen af en ny dylik storartad och kostbar anstalt
— ett tillvägagående, som utskottet för sin del måste erkänna vara
fullt rigtigt.

Vid sådant förhållande, då någon anledning icke finnes att antaga,
det icke Kongl. Maj:t fortfarande skulle med lika lifligt intresse som
hittills verka för förbättring i sjukvården för de sinnessjuke, och dä
således eu framställning från Riksdagen i nu ifrågavarande syfte icke

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.

synes vara behöflig eller af förhållandena särskild!; påkallad, finner sig
utskottet, på grund af ofvan angifva skäl och med åberopande i öfrigt
af hvad Andra Kammarens första tillfälliga utskott vid sistlidna års
riksdag anfört i sitt af kammaren godkända utlåtande öfver herr G.
Bergs motion, böra hemställa,

att Andra Kammaren icke måtte biträda Första
Kammarens ifrågavarande beslut.

Stockholm den 8 maj 1891.

På utskottets vägnar:
G. BRUZELIUS.

Bill. till Biksd. Prof. 1891

8 Sami.

2 Afd. 2 Band. 19 Käft.