Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande (Ko It) (Utlåtande 1891:TfuA11 Andra kammaren tfua)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande (Ko It).

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1891 kl. 12 midd.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o i, i
anledning af väckta motioner om förändrad lagstiftning
angående handel med vin och maltdrycker.

Till utskottets behandling hafva blifvit hänvisade åtta motioner,
alla åsyftande, direkt eller medelbart, att genom reglering af handeln
med vissa berusande drycker främja nykterhet och sedlighet. Då emellertid
dessa motioner äro rigtade på tre olika hufvudändamål, kunna de
med afseende härpå delas i motsvarande grupper.

Den första gruppens motioner gå ut på att undanrödja eller åtminstone
förminska missförhållanden, som enligt motionärernas mening härflyta
af nu gällande bestämmelser för tillhandahållande åt allmänheten
af vin och maltdrycker. Hit höra motionerna:

n:o 4, afgifven af herr L. F. Odell,

» 20, » » » C. J. Bladh,

» 136, » » » N. P. Wallmark,

)) 167, » » » P. Waldenström, med hvilken 59 af kam marens

ledamöter instämt.

Motionerna af andra gruppen, som närmast åsyfta att för de obemedlade
underlätta åtkomsten af en, såsom motionärerne anse, både
billig och oskadlig nödvändighetsvara, svagdricka, och dermed förminBih.
till llilcsd. Brot. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Höft. (N:o It.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 11).

ska anledningarna till köp af det dyrare och mera berusande ölet, utgöras
af:

n:o 54, afgifven af herr 0. J. Andersson i Lyckorna,

)> 107, » » » E. Svensson från Karlskrona, med hvil ken

30 af kammarens ledamöter instämt.

Slutligen innehålla motionerna af tredje gruppen yrkanden, att å
stationerna vid statens jernvägar samt å passagerarefartyg måtte aflägsnas
sådana anledningar till oordningar, som der framkallas af vin
och maltdryckers försäljning. Dessa motioner äro:

n:o 25, afgifven af herr J. Johnsson i Thorsberg,

» 166, » )> » N. Olsson i Åttersta, med hvilken 45 af

kammarens ledamöter instämt.

I samtliga dessa åtta motioner föreslås, att Riksdagen i skrifvelse
till Kongl- Maj:t må hemställa om åsyftade lagförändringar.

Motionerna af första gruppen.

I. Motionernas innehåll.

Alla dessa motioner afse förhållanden. å landsbygden.

I motionen n:o 4, som kan uppdelas i två moment, yrkas, att:

Do »handel med vin och maltdrycker helt och hållet skiljes från
annan handel»; och

2:o rättighet att idka sådan handel endast skall kunna »förvärfvas i
samma ordning och på samma sätt, som rätt till utskänkning af dessa
drycker nu erhålles.»

Fullständigare uttryckt innebär denna motion, att landthandlande,
såsom sådan, under inga förhållanden må försälja vin eller maltdrycker,
livilka drycker för öfrigt lika litet för försäljning till afkantning som —
enligt nu gällande bestämmelser — för utskänkning (förtäring på stället)
skulle inom landtkommun kunna allmänheten tillhandahållas, med mindre,
dels kommunalnämnd och kommunalstämma samfäldt, eller åtminstone
endera af dem uttalat sig för, att berörda drycker under den ena
eller andra försäljningsformen må afyttras, äfvensom angående försäljningsställenas
antal och läge, dels det i sådant afseende till Konungens
befallningshafvande ingifna förslaget blifvit godkändt af sistnämnda myndighet,
som derefter, på särskilt utlåtande af kommunalnämnden angående
hvar och en försäljningssökandes lämplighet, försäljningsperio -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 2) Utlåtande (N:o 11). 3

dens längd m. m., i frågan fattar beslut och, om detta blifver för försäljningen
gynsamt, .meddelar försäljningsrätt för en tid af högst tre är
hvarje gång.

Sitt yrkande om dessa, med afseende på försäljning till afhemtning,
skärpta bestämmelser stöder motionären derpå, att antalet handelsbodar
är synnerligen stort å landsbygden, der, efter hans mening, mången
söker handelsrättighet blott för att få tillfälle idka Öl- och vinförsäljning,
hvilken ock i ansenlig skala å landet bedrifves, ofta med kringgående
af nu gällande författning, som förbjuder dessa dryckers försäljning
till förtäring på stället. Häraf följer, menar motionären, att
handelsbodarnas granskap blifva skådeplatser för beklagliga oordningar
och missförhållanden af olika slag, hvarförutom det omåttliga Öl drickandet
»alstrar råa seder hos befolkningen» och »grundlägger dryckenskap sb eg är et
hos ungdomem, mot livilket onda motionären anser, att man kan »råda
bot» blott genom en lagstiftning i den af honom föreslagna rigtningen.

I motionen n:o 20, som bildar tre särskilda moment, yrkas:

l:o »att den landthandlande medgifna rättigheten att för afhemtning
hålla maltdrycker till salu må upphöra»;

2:o »att tillstånd att försälja maltdrycker till mindre belopp än 10
liter må förvärfvas endast i den ordning, som» nu är stadgad0), »för
erhållande af rättighet att på landet försälja vin, till nämnda belopp»; samt

3:o »att kommunalstämma må ega rätt att besluta, hvilka maltdrycker
få försäljas.»

Med afseende på landthandlandes rättighet att idka försäljning till
afhemtning skiljer sig denna motion från n:o 4 deruti, att enligt den
förra uteslutes berörda rättighet endast för maltdrycker och qvarstå!-alltså oförändrad för vin, hvaremot den senare motionen utesluter meranämnda
rättighet för båda de ifrågavarande dryckerna.

Vidare innebär motionen n:o 20, att försäljning af maltdryck i
myckenhet öfver ett visst mått, nemligen 10 liter, må, om än för landthandlande
förbjuden, dock i öfrigt ej vara bunden vid särskild försäljningsförordning,
äfvensom att tillstånd att försälja maltdryck i myckenhet
under nämnda mått må — likasom sådant tillstånd med afseende på
vin — efter gjord ansökan kunna meddelas af Konungens befallningshafvande
på tillstyrkan af kommunalnämnd och kommunalstämma eller
åtminstone endera af dessa myndigheter, skolande sådant tillstånd gälla
tills vidare. I här berörda hänseende förutsätter alltså motionen n:o
20 en lindrigare skärpning af nu gällande bestämmelser än motionen
n:o 4.

*) § 11 af kongl. förordningen den 24 okt. 1885 angående försäljning af vin- och maltdrycker.

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utsicotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 11).

Slutligen innehåller motionen n:o 20 det allenastående yrkandet,
att, om förenämnda försäljningsrättighet i behörig ordning meddelats,
kommunalstämma dock må eg a beslutanderätt öfver hvilka slag af maltdrycker,
som må försäljas.

Motionären, som i afseende på motivering åberopar sin vid sistlidne
riksdag i Andra Kammaren väckta motion u:o 37, anser att anledningen
till det så ofta och från så många olika håll öfverklagade missbruket
af maltdryckerna hufvudsakligen ligger i den landthandlande nu
medgifva rättigheten att försälja dessa drycker. Framhållande, likasom
motionären af motionen n:o 4, att på landsbygden mången skaffar sig
handelsrättighet blott för ölförsäljning, uttalar han, att den häraf
föranledda lättheten att åtkomma Öl allt för mycket frestar arbetaren
att på den varan nedlägga en större del af sin förtjenst, under det
hustru och barn få sakna det nödvändigaste och ofta nog falla kommunen
till last. Den magt gent emot dessa missbruk, som nu gällande
författning lägger i kommunalmyndigheternas hand, är —- säger motionären
— ofta utan betydelse, ty författningen kringgås på mångahanda
sätt, hvarför en förändrad lagstiftning härvidlag vore af nöden, likasom
en sådan utan olägenhet kunde åstadkommas.

Motionen n:o 136 går ut på alldeles samma yrkande som motionen
n:o 4, från hvilken den skiljer sig i form endast genom något större
tydlighet och fullständighet samt i sak genom att begagna ordet »minuthandel»
i stället för »handel» (n:o 4).

Motionären motiverar sitt yrkande bland annat med den förklaring,
att inom hans ort (Norrbottens län) »förefinnes ett oerhördt missbruk
med förtärandet af Öl och andra berusande maltdrycken, särskild!
bland de stora arbetareskarorna vid sågverk och tegelbruk. Skulden
härför tillskrifver han ''»den rätt, som är handlande medgifva att försälja
vin och maltdrycker till afhemtning», och hvars missbruk »på flerahanda
sätt» han vitsordar, tillika betonande, att kommunalnämnds författningsenliga
myndighet att förekomma det onda »icke är tillfyllestgörande» för
ändamålet.

I motionen n:o 167 hemställa motionärerne:

l:o) »att försäljning af vin och maltdrycker till afhemtning icke
må å landsbygden förenas med annan handel, till hvars bedrifvande
särskild anmälan erfordras»;

2:o) »att rätt till försäljning af maltdrycker till mindre myckenhet
än 10 liter må å landet förvärfvas i den ordning, som nu är stadgad
i fråga om dylik försäljning af vin».

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 11). 5

Såsom man finner, innebär denna motion i sitt förra moment all deles

samma yrkande som motsvarande moment af motionerna n:is 4
och 136. Motionens senare moment, som fullkomligt öfverensstämmer
med mom. 2 af motionen n:o 20, skiljer sig alltså från motsvarande
moment af motionerna n:is 4 och 136 deruti, att då de båda sistnämnda
med afseende på både vin och maltdrycker lägga försäljningsrätten under
samma stadgande, som nu är gällande för utskänkning sr ätten (se
förestående förklaring öfver motionen n:o 4), så hänför denna motion
(n:o 167) försäljningen af maltdrycker under samma stadgande (§11

af kongl. förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning af

vin och maltdrycker), som nu gäller för försäljning af vin.
Motionärerne anföra såsom skäl för sitt förslag:

»att en ganska stor del af folket börjat ersätta det allt mer fördyrade
bränvinet med starka maltdrycker, hvilka förbrukas, icke såsom
läskedryck till maten, utan i stora mängder såsom rusgifvande drycker»;

»att faran af detta slags dryckenskap är desto större, som tillfällena
att erhålla maltdrycker äro så många och lätta» — — — —;

att förbudet mot förtäring på stället på olika sätt kringgås, i följd
hvaraf »landet kan anses öfversålladt af ölkrogar»;

»att derigenom oordningar ofta uppkomma»;

»att sådant missbruk af handelsrättigheterna tvingar ordentlige
handlande att, för konkurrensens skull, mot sin önskan tillhandahålla
vin och maltdrycker»; samt

»att maltdryckerna, långt ifrån att vara ofarliga, tvärt om, omättligt
brukade, medföra liknande ekonomiska, moraliska och sanitära vådor
som missbruket af de spritstarkare dryckerna.»

Motionärerne tillägga, att, ehuru de anse att samma lagstadganden
i dessa frågor böra gälla för stad och landsbygd, finna de dock behofvet
af en lagförändring vara vida större för landsbygden än för
städerna, hvarför de, för att mindre vedervåga sitt förslags framgång,
nu funnit sig böra framställa detsamma endast med afseende på landsbygden.

II. Tidigare åtgärder i det af motionerna angifna hufvudsyftet.

Att de önskningar, som i förestående fyra motioner funnit uttryck,
icke nu blifvit för första gången framstälda, utan fast mera under en

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (.N:o 2) Utlåtande (N:o 11).

lång följd af år sökt göra sig- gällande icke blott inom Riksdagen utan
snart sagdt inom alla landsändar, lärer vara nogsamt bekant. — Några
liufvudmoment af den offentliga behandling, som frågan om vin- och
maltdrycksförsäljningen undergått, torde vara af intresse för denna
frågas bedömande på dess nuvarande ståndpunkt och skola derför här
meddelas.

Utan att ingå i någon redogörelse för den utveckling, som lagstiftningen
angående vin- och maltdrycksförsäljning undergått redan
från början af 1860-talet, då denna fråga först började taga de båda
statsmagternas uppmärksamhet i anspråk, vill utskottet här beröra endast
frågans senare, för nuvarande förhållanden mera betydelsefulla stadier,
d. v. s. företeelser efter medlet af 1870-talet.

I syfte att åstadkomma ett kraftigare motverkande af rusdryckers
missbruk, än som genom förutvarande lagstiftning kunnat ske, begärde
1877 års riksdag, att Kongl. Magt täcktes låta öfverse gällande författning
angående tillverkning och försäljning af bränvin. Den af Eongl. Maj:t
med afseende härpå under den 24 augusti samma år tillsatta komitén
erhöll genom nådig skrifvelse den 22 mars 1878, på egen hemställan,
bemyndigande att-, jemte fullgörande af förut erhållet uppdrag rörande
bränvinslagstiftningen, inkomma med underdånigt förslag ej mindre till
ändringar i gällande författningar angående försäljning af vin och
maltdrycker, än äfven till de särskilda bestämmelser i afseende på maltdrycker,
som kunde anses af en sådan lagstiftning påkallade. Komitén,
som den 20 december 1878 afgaf sitt underdåniga betänkande om
bränvinslagstiftningen, förklarade i den, samma betänkande vidfogade,
underdåniga skrifvelsen, att komitén »framdeles» komme att afgifva
särskilt betänkande angående försäljningen af vin och maltdrycker.

Komiténs arbete hvilade emellertid nu i mer än två år. Rekonstruerad
i februari 1881 för att fullgöra det af Kongl. Maj:t genom
skrifvelsen af den 22 mars 1878 lemnade uppdraget, arbetade komitén
omkring fyra månader eller intill slutet af juni 1881, hvarefter den åtskildes,
utan att något resultat af dess verksamhet förnummits, och
blef den sedan dess icke vidare sammankallad.

Med anledning af den under 1880-talet allt mera växande nykterhetsrörelsen
inom landet och de allt kraftigare yrkanden, som, äfven i
form af ett flertal inom riksdagen väckta motioner, i samband med
denna rörelse från olika håll gjordes att genom förändrad lagstiftningmotverka
det tilltagande missbruket af vin och maltdrycker, begärde
och erhöll ledamoten af Andra Kammaren herr P. Waldenström i kam -

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 11). 7

mareng sammanträde den 21 februari 1885 kammarens tillstånd att till
dåvarande statsministern få framställa följande interpellation:

»År det regeringens afsigt att ytterligare sammankalla den i augusti
1877 tillsatta och i februari 1881 rekonstruerade komitén för att fullgöra
det uppdrag, som gafs henne genom nådig skrifvelse den 22 mars 1878,
eller ämnar regeringen låta hela saken förf alla?»

Interpellationen besvarades af statsministern den 25 februari samma
år. Detta svar innebar, att frågans behandling vid de senaste riksdagarna,
derunder i ämnet olika meningar uttalats och flera motioner
förkastats, ej vant egnad att mana regeringen till framlemnande af
förslag till ändrad lagstiftning angående vin- och maltdryckshandeln;
och blefve alltså den ifrågavarande komitén ej vidare sammankallad.

På samma gång upplyste emellertid hans excellens, att regeringens
uppmärksamhet under senare tid »varit fästad derå, huruvida icke lagstiftningen
i fråga om handel med maltdrycker och framför allt med vin påkallade
en revision i syfte att inskränka de missbruk, hvartill denna handel
på åtskilliga orter visat sig gifva anledning», anseende emellertid hans
excellens, att då »dessa båda delar af lagstiftningen, nemligen angående
handeln med bränvin och angående handeln med vin och maltdrycker, vore
till sitt syfte med hvarandra temligen närbeslägtade», någon åtgärd till
ändrad lagstiftning rörande vin- och maltdryckshandeln ej vore att från
regeringen förvänta, förr än Riksdagen uttalat sig med afseende på eu
då nära förestående kongl. proposition rörande bränvin shandeln.

Den behandling, som frågan om ordnande af vin- och maltdryckshandeln
erhöll vid samma riksdag (1885), ledde emellertid till en Riksdagens
skrifvelse till Kongl. Maj:t (n:o 45 den 12 maj 1885), deruti,
med åberopande af de »vid flere förflutna riksdagar af representanter
från vidt skilda delar af landet afgifna motionerna», betonas:

att »berörda framställningar icke längre må anses såsom enstaka
uttryck af behof och önskningar från ett fåtal kommuner, utan att här
föreligger ett verkligt behof af förändring i gällande bestämmelser,
hvilket icke vidare bör undanskjutas»;

att »de missbruk, som vid den fria handeln med vin och maltdrycker
bedrifvas, icke kunna förnekas»;

att »den inom hela landet pågående nykterhetsrörelsen — — —
icke må genom lagstiftningen motarbetas, hvilket likväl måste ega rum,
så länge kommunerna sakna befogenhet att förekomma den lockelse
till dryckenskap, som enligt nu gällande lag kan genom handel med
sagda drycker utläggas af hvilken person som helst»;

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N.-o 2) Utlåtande (N:o 11).

att »lagstiftningen tvärtom bör uppmuntra och stödja nykterhetsrörelsen»
;

att den åsyftade lagförändringen »icke innebär någon inskränkning
i näringsfriheten», utan blott hinder för en »obehöflig eller skadlig
affärsverksamhet» af ifrågavarande slag;

att, gent emot invändningen, att den åsyftade lagförändringen strede
emot »den arbetande befolkningens intresse», kan anföras, »att det är
just från den arbetande befolkningen, som yrkandet på inskränkning i
handeln med vin och maltdrycker förnämligast utgått och ännu utgår»;
o. s. v.,

på grund af hvithet allt Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhöll om
sådan ändring i gällande lagstiftning, att rättighet att försälja vin och maltdrycker
till afhemtning i mindre myckenhet än tio liter skulle kunna förvärfvas
blott i samma ordning, som vore bestämd för rättighet att utskänka
berörda drycker.

Oaktadt statsministern kort förut å regeringens vägnar vitsordat
behofvet af en revision i lagstiftningen angående handel med både maltdrycker
och vin — om än detta behof något skarpare framhölls af hans
excellens beträffande den senare drycken än den förra — fann Kongl.
Maj:t ej skäl bifalla Riksdagens anhållan i vidsträcktare mån, än i hvad
den rörde handeln med vin å landsbygden, hvaremot lagstiftningen angående
försäljning af maltdrycker eller af vin i stad af Kong!. Maj:t
lemnades oförändrad; och utfärdades i öfverensstämmelse härmed nu
gällande kongl. förordning den 24 oktober 1885.

Vid hvar och en af riksdagarne 1886—90 blefvo emellertid nya
motioner väckta i samma lagstiftningssyfte som förut, eller att försäljningsrätten
blefve underkastad liknande bestämmelser som utskänkningställen,
hvarigenom de kommunala myndigheterna finge inflytande
på frågan, om och under hvilka förhållanden försäljning af vin och maltdrycker
finge försiggå. Härtill har jemväl fogats ett allt mera allmänt
och kraftigt yrkande — framstäldt redan 1870 i en i Andra Kammaren
afgifven motion att, i ordningens intresse och till undanrödjande af
de med vin och ölhandeln förenade missbruken, denna handel måtte från
all annan handel skiljas. Till något bestämdt resultat hafva emellertid
dessa vid de fem sistförflutua riksdagarna väckta motionerna icke ledt.

För att nu något närmare redogöra för gången af denna fråga
vid 1890 års riksdag må nämnas, att inom Andra Kammaren då afgåfvos
fem motioner i ofvan berörda syfte. Kammarens tillfälliga utskott
n:o 2, till hvars behandling dessa motioner hänvisats, föreslog
(utlåtande n:o 20), att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t skulle

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande (Ko 11). 9

anhålla om sådan ändring i gällande lag om handel med vin och maltdrycker
:

))a) att försäljning af dessa drycker vare sig till afhemtning eller
till förtäring på stället icke må, i stad eller på landsbygd, förenas med
annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras; och

b) att rätt till minuthandel med vin och maltdrycker må förvärfvas
i samma ordning och på samma sätt som rätt till utskänkning af dessa
drycker nu erhålles.»

I en till detta förslag fogad reservation yrkade utskottets ordförande,
herr Gr. Berg:

dels att försäljningsförbudet för handlande skulle inskränkas till
landsbygden, dels att rättighet att idka försäljning af maltdrycker till afhemtning
i mindre myckenhet än tio liter skulle förvärfvas å landsbygden
i den ordning, som redan förut finnes stadgad i fråga om försäljning
af vin.

Utskottets förslag godkändes af Andra Kammaren med 98 röster
mot 57 efter en lång och delvis sakrik öfverläggning, under hvilken
ej mindre än 81 af kammarens ledamöter genom uttalanden eller instämmanden
gåfvo sin mening till känna.

Andra Kammarens beslut, delgifvet Första Kammaren, öfverlemnades
till den senares tillfälliga utskott n:o 2, som tillstyrkte Första
Kammaren att biträda Andra Kammarens nämnda beslut. Första Kammaren
förkastade emellertid detta utskottets förslag utan votering.

Då för frågans bedömande med afseende på nu föreliggande motion61''.
det kan vara af intresse, att granska de skäl och motskäl, hvilka
vid sistlidna ars diskussioner i ämnet inom kamrarne förekommo, har
ett sammandrag af de. hufvud saklig aste dervid anförda argumenten blifvit
gjordt och återfinnes i bil. n:o 1.

III. Utskottets åsigter och förslag.

. Da, efter förestående försök till utredning af de här föreliggande
motionernas så väl innebörd som sammanhang med tidigare sträfvanden
i. samma rigtning, utskottet nu går att för egen del uttala sig,
om och i hvad mån de förslag böra understödjas, som i dessa motioner
framställas, finner utskottet frågan sönderfalla i två särskilda moment,
nemligen:

Bih. till Bibel. Prot. 1891. 8 Sami. 2 Afl, 2 Band. 9 Käft.

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-.o 2) Utlåtande (K:o 11).

l:o. År beliofvet af en förändring i lagstiftningen angående handel
med vin och maltdrycker ådagalagdt? och, om så är,

2:o. I hvad mån kunna de förslag, syftande på en sådan förändring,
hvilka i dessa motioner blifvit framstälda, anses för ändamålet
lämpliga?

Hvad beträffar den förra punkten kan det, efter utskottets mening,
ej vara rimligt och rättvist att helt enkelt såsom obefogade och
obehöriga affärda de klagomål i här berörda afseende, som under en
lång följd af år från så många olika håll förnummits, och för hvilka
de Riksdag efter Riksdag oaflåtligen återkommande, af representanter
från landets alla delar understödda motionerna varit och äro ett uttryck.
Genomgår man alla dessa motioner, skall man i motiveringen till desamma
nästan alltid — och icke minst i de fyra nu föreliggande —
finna åberopad bestämd erfarenhet om ett utbredt och oafbrutet växande
missbruk af handeln med vin och maltdrycker samt ett lika allmänt
yrkande om revision af de för samma handel gällande lagbestämmelserna,
hvilkas ©ändamålsenlighet — framför allt i fråga om möjlighet
för kommunalmyndigheterna att motverka det onda och om effektiv
kontroll mot lagens kringgående — af alla vitsordas.

Med afseende på den ståndpunkt, som de båda statsmagterna vid
olika perioder intagit till denna fråga, är i det föregående meddeladt, att
Kongl. Maj:t redan år 1878 fann anledning vidtaga och 1881 förnya
en åtgärd till reglering af vin- och maltdryckshandeln. Att regeringens
åsigter alltjemt gå i samma rigtning, är bekräftadt senast vid innevarande
riksdag, dels genom Kongl. Maj:ts nådiga proposition (n:o 42)
om tillägg till lagstiftningen angående handel med vin och maltdrycker,
dels af ett yttrande i det statsrådsprotokoll, som åtföljer den nådiga
propositionen (n:o 34) om grundskatternas afskrifning, der det, i samband
med frågan om maltdrycksbeskattning, bland annat talas om »det
ständigt framträdande beliofvet af ytterligare skärpningar i lagstiftningen
angående handel med maltdrycken. — Och hvad Riksdagen vidkommer,
har densamma särskilt. genom sin förut åberopade, år 1885 till Kongl.
Maj: t aflåta a skrifvelse så oförtydbart som möjligt gifvit sin mening
tillkänna. De förut återgifna ordalag, i hvilka Riksdagen då — således
redan för sex år sedan — uttalade sig om ofvan berörda missbruk och
om nödvändigheten af deras undanrödjande, utgöra ock ett i hög grad
betydelsefullt inlägg i frågan, desto mer som, efter allt att döma, de
i denna riksdagsskrifvelse augifna skälen för en lagförändring vida mera
vunnit än förlorat i styrka under de år, som förflutit, sedan samma
skrifvelse afläts.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande (N:o 11). 11

Det må vara sant, såsom ock förut är framhållet, att hvarken 1885
års riksdagsskrivelse, ej heller de vid de fem sist förflutna riksdagarne
i ämnet väckta motionerna ännu ledt till något annat direkt resultat än
en viss inskränkning i rättigheten att å landsbygden försälja vin;
likasom ock obestridligt är, att under de senare åren många olika
meningar angående dessa frågor inom Riksdagen sökt göra sig gällande.
Men allt detta har, efter utskottets uppfattning, ingalunda
beiofet derpå, att Kongl. Maj:t och Riksdagens flertal icke fortfarande
velat . sjelfva saken, utan förnämligast på skiftande meningar om de
lämpligaste medlen att nå målet.

Att följaktligen behofvet af en lagförändring angående handeln
med vin och maltdrycker å landsbygden — om hvilken senare här
blott är fråga — verkligen är afgjordt och såsom sådant redan långt
före detta af de bada statsmagterna faktiskt enhändt, detta finner
utskottet vara stäldt utom tvifvel.

Återstår . då att afgöra den senare frågan, nemligen om ändamålsenligheten
af de särskilda förslag, hvilka denna riksdags motionärer i
ämnet framstält.

Bland dessa förslag synes det stå främst, som yrkar, att handeln
med vin och maltdrycker må å landsbygden från annan handel skiljas.

Att anledningar till missbruk af berusande drycker med deraf
föranledda följder snarast äro att befara der, hvarest större eller mindre
folksamlingar vanligen förekomma, detta lärer väl få anses vara temligen
oomtvisteligt; och alldenstund handelsbodar af naturliga skäl utgöra
ett slags centralpunkter, der personer från olika håll ofta sammanträffa,
lärer det väl icke heller kunna bestridas, att denna omständighet i och
för sig. för mången kan utgöra en anledning till att i dessa bodar
förse, sig med och sedan omättligt förtära dylika drycker, då de der
stå till buds. Sannolikt medverkade denna omständighet väsentligen
till det stadgande i gällande brärivinsforsäljningsförordning (§ 5 mom. 2),
enligt hvilket »minuthandel med eller utskärning af bränvin icke må
vara förenad med annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan
erfordras».

Då nu en lika bestämd som sorglig erfarenhet vittnar, att rus med
alla dess följder kan framkallas lika väl af vin och Öl som af bränvin,
och att skilnaden består endast deri, att af de svagare dryckerna en
större qvantitet erfordras än af de starkare — en skilnad, som i ej
ringa mån torde utjemnas deraf att vinet och ölet äro mer lättdruckna
än bränvinet, samt,, hvad särskild! angår ölet, att detta i förhållande till
myckenheten är billigare — så anser utskottet, att dot blott vore en

12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 11).

naturlig och följdrigtig lagstiftningsåtgärd, om, efter så mången erfarenhet
om en sådan åtgärds behöflighet, handlande förvägrades att afyttra
vin och Öl, på samma grund som de redan förut förvägrats att afyttra
bränvin.

Utskottet, för sin del saknande skäl att i hufvudsak bestrida tillvaron
af de starkt betonade missförhållanden, som i motionärernas
redan förut återgifna respektive motiveringar blifvit anmärkta såsom
en följd af vin- och ölhandelns förening med annan handel, finner sig
alltså höra biträda det i mom. 1 af motionerna n:is 4, 136 och 167
uttryckta förslaget, att vin- och ölhandel må från annan handel skiljas.
Deremot anser utskottet olämpligt att, enligt förslaget i motionen n:o 20
mom. 1, skärpa lagstiftningen i berörda rigtning endast med afseende
på maltdrycker.

Dernäst kommer frågan om de vilkor för erhållande af rättighet
att idka vin- och maltdryckshandel, Indika blifvit i dessa motioner
föreslagna. Härom hyser utskottet den mening, att allt för skärpta
bestämmelser böra undvikas, såsom i viss mån innebärande en monopolisering
af de omhandlade dryckernas försäljning och på samma gång
en längre än nödigt och nyttigt är drifven inskränkning i den hittillsvarande
rättigheten för så väl konsumenter att anskaffa som för producenter
att tillhandahålla samma drycker.

De fyra nu föreliggande motionerna uttrycka icke, så vidt utskottet
kunnat finna, den önskan eller sträfvan, som man på visst håll velat
tillägga dem, att inom landet omintetgöra särskild! förbrukningen åt
maltdryckerna och dermed den numera betydliga industri, som på samma
förbrukning är grundad. Ett är att söka utplåna en vara ur den allmänna
marknaden, ett annat att, till förekommande af varans missbruk,
vilja reglera vilkoren för dess försäljning. Blott om det senare är här
fråga.

Utskottet får nu såsom sin åsigt uttala, att de inskränkningar, som
föreslås i motionerna n:is 4 och 136 mom. 2 samt i motionen n:o 20
mom. 3, äro mer än lämpligt skärpta.

Hvad särskildt angår det i motionen n:o 136 förekommande uttrycket
»minuthandel med vin och maltdrycker», vill utskottet anmärka,
att i fråga om berörda drycker är »minuthandel» ett fullkomligt obestämdt
begrepp, som således ej utan någon föregående förklaring lärer
kunna i lagstiftningen införas.

De sins emellan likartade yrkanden, som framställas i motionen
n:o 20 mom. 2 och motionen n:o 167 mom. 2, motsvara, enligt ut -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 11). 13

skottets mening, timligen väl det nu starkt framträdande ocli kraftigt
motiverade behofvet af en lagförändring,

I det utskottet alltså ansluter sig till de yrkanden, som blifvit
gjorda i motionen n:o 167 i dennas helhet, hemställer utskottet:

l:o.

a) att Andra Kammaren för sin del besluter, att
Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om sådan ändring i kongl. förordningen angående
handel med vin och maltdrycker den 24 oktober 1885:

dels att försäljning af dessa drycker till afhemtning
ej må å landsbygden förenas med annan handel,
till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras;

dels ock att rättighet till försäljning af maltdrycker
till mindre belopp än tio liter må å landsbygden förvärfvas
i den ordning, som § 11 af förenänmda kongl.
förordning redan stadgar i fråga om försäljning af
vin; samt

b) att motionerna nås 4, 20 och 136, i hvad desamma
afvika från motionen n:o 167, ej må till någon
Kammarens åtgärd föranleda.

Motionerna af andra gruppen.

I dessa motioner, hvilkas gemensamma hufvudsyfte redan i ingressen
till detta utlåtande blifvit angifvet, och som uteslutande gälla
maltdrycker, vill man lägga alkoholhaltens storlek till grund för en önskad
förändring i lagstiftningen angående samma dryckers försäljning.

Motionen n:r 54 innebär:

att maltdrycker, som hålla mera än två volymprocent alkohol, må
inom landskommun kunna hållas till salu för afliemtning i mindre myckenhet
än tio liter endast af den, som till utskärning erhållit rättighet
i den ordning och under de förutsättningar, som blifvit angifna vid förklaringen
af motionen n:o 4 i första gruppen.

14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande (N:o 11).

Antager man då såsom allmängiltig regel, att öl och starkare
maltdrycker hålla mer och dricka af ett eller annat slag mindre än
två volymprocent alkohol, så skulle enligt denna motion:

l:o en hvar, som med afseende på en varas försäljning ställer
sig förordningens om näringsfrihet allmänna bestämmelser till efterrättelse,
obehindradt kunna till afhemtning försälja Öl i större myckenhet
än tio liter och dricka i hvad myckenhet som helst; samt

2:o rättigheten att försälja mindre än tio liter Öl vara underkastad
samma, nyss angifna, omständliga förfaringssätt, som är stadgadt för
vinnande af rättighet till utskänkning af ifrågavarande dryck.

Motionären, som åberopar sina vid två föregående riksdagar afgifna,
ehuru resultatlösa motioner, har endast i få ord motiverat sin
framställning med syftet att »öka nykterheten hos arbetarne» samt »förekomma
de med ett omättligt bruk af nämnda drycker nästan alltid
förenade oordningar och olägenheter», anseende motionären en i här
berörda hänseende olika lagstiftning för stad och landsbygd vara af
omständigheterna och nu gällande författnings natur påkallad.

Motionen n:r 107 framställer det förslag,

Datt de maltdrycker, hvilka innehålla så låg alkoholprocent, att de
icke kunna anses verka berusande, mätte varda undantagna från bestämmelserna»
i gällande förordning angående försäljning af vin och maltdrycker.

Denna motion utgår, såsom man finner, från den förutsättning,
dels att en allmängiltig gräns kan uppdragas för den alkoholhalt i maltdrycker,
vid hvilken dessa drycker »kunna anses verka berusande»,
dels att en för ändamålet lämplig metod står till buds för bestämmande
af, huruvida en maltdrycks alkoholhalt öfver- eller understiger samma
gräns.

Åberopande sina vid 1889 och 1890 årens riksdagar i enahanda syfte
afgifna motioner, har motionären stödt sitt yrkande på det förhållande, att
de vid landets talrika s. k. hembryggerier tillverkade maltdryckerna hålla
en alkoholhalt af blott 1 å högst 2 volymprocent; men, fastän sålunda ej
berusande och dessutom både billiga och närande samt derför af den arbetande
befolkningen mycket använda, finge de dock ej förtäras å tillverkningsstället,
med mindre tillverkaren förskaffat sig utskänkningsrättigheter.
Gjorde han åter detta, har, säger motionären, enligt hvad
erfarenheten visat, följden blifvit, att de svagare maltdryckerna icke
kunnat säljas, utan hafva de starkare, särskildt ölet, mest förbrukats,

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:r 2) Utlåtande (N:r 11). 15

dels emedan säljarne derpå skördat större vinst, dels emedan konsumenterne
föredragit det starkare, ehuru dyrare, ölet, då sådant stått till buds

Tanken att från lagstiftningens inskränkande bestämmelser i afseende
på maltdryckernas försäljning frigöra sådana maltdrycker, som
med hänsyn till låg alkoholhalt kunde anses föga eller icke berusande,
synes först hafva framträdt i en vid 1887 års förra riksdag af hr E.
W. Wretlind ingifven motion, n:r 117, deruti föreslogs, att maltdrycker
af mer än tre volymprocent alkohol skulle underkastas samma bestämmelser,
som gälla för försäljning af vin på landet, skolande alltså maltdrycker
af lägre alkoholhalt kunna fritt försäljas. Denna motion blef
emellertid, i följd af Riksdagens upplösning, ej slutbehandlad och återkom
icke sedermera.

Frågan upptogs dock vid 1889 års riksdag dels af hr E. W. Svensson,
som, i hufvudsaklig! syfte att svagdricka utan all inskränkning
skulle kunna försäljas till förtäring på stället, uti en motion (n:r 67)
föreslog, att endast sådana maltdrycker, som hålla mera, än två volymprocent
alkohol, skulle vara underkastade bestämmelserna i kongl. förordningen
angående försäljning af vin och maltdrycker, dels af herr P.
Truedson under instämmande af fem kammarledamöter, som yrkade, att
handlande ej skulle tillåtas försälja vare sig vin eller maltdrycker, hållande
mer än två volymprocent alkohol.

Herr Svenssons motion blef af Andra Kammarens tillfälliga utskott
n:r 2 tillstyrka herr Truedsons deremot af styrkt. Båda motionerna folio
emellertid redan i Andra Kammaren.

Vid 1890 års riksdag upptog hr Svensson (motion n:r 80) i oförändrad
form sin motion från 1889, och i samma syfte föreslog herr Diss
O. Larsson jemte fem kammarledamöter (motion n:r 5) en liknande lagförändring,
hvarjemte hr O. Andersson i Lyckorna då framlade samma
motion( n:o 102) som vid innevarande riksdag (n:o 54).

Herrar Svenssons och Liss O. Larssons förslag tillstyrktes af Andra
Kammarens tillfälliga utskott n:r 2, hvaremot hr O. Anderssons förslag
af samma utskott af styrktes.

Andra Kammaren godkände utskottets förslag i så väl ena som andra
afseendet. Sedermera tillstyrkt äfven af Första Kammarens tillfälliga
utskott n:r 2, föll emellertid herrar Svenssons och Liss O. Larssons berörda
förslag i Första Kammaren utan votering.

16 Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande (N:ö 11).

Öfvergående till framläggandet af sin egen mening rörande här
ifrågavarande båda motioner, finner utskottet till en början att motionen
n:o 54, hvars särskilda yrkanden i hufvudsak utgöras af samma förslag,
som ingå å ena sidan i första gruppens motioner och å andra sidan i
motionen n:o 107, så till vida kan bär lemnas å sido, att densamma ej
behöfver göras till föremål för särskild, närmare behandling. En sådan
kommer utskottet följaktligen nu att egna blott åt motionen n:o 107.

Det syfte, som i sistnämnda motion blifvit uttryckt, att åt de
mindre bemedlade bereda fri tillgång till den billiga, oskadliga och i
någon mån närande läskedryck, som benämnes svagdricka, och som
för dem blifvit snart sagd! en nödvändighetsvara, samt i samband dermed
undanrödja, eller åtminstone inskränka anledningarna att anskaffa
det dyrare och mera berusande ölet — detta syfte erkänner utskottet
obetingadt vara synnerligen godt, och anser följaktligen, att det bör af
statsmagterna understödjas, om en följdrigtig lagstiftning kan åstadkommas
samt eu motsvarande lagskipning låter sig praktiskt genomföras.

Vid bedömande af denna fråga torde vara lämpligt att till en början
undersöka, i hvad afseende nu gällande lagstiftning binder rättigheten
att försälja maltdrycker i allmänhet.

Man finner då, att kongl. förordningen den 24 oktober 1885 medgifver
handlande obehindrad försäljning till afhemtning i hvilken myckenhet
som helst af alla slags maltdrycker och dessutom — med vissa angifna
undantagsfall — fri försäljning till förtäring på stället (utskänkning) af

dessa drycker »utomhus, i ringa omfattning»---, likasom enahanda

medgifvande är lemnadt för kokadt kaffe, thé, chokolad in. m. —
Deremot är vanlig utskänkning af maltdrycker alldeles förbjuden för
den, ''»som idkar öppen handel i bod»; och af annan person kan utskänkningsrättighet
erhållas endast efter iakttagande af en omständligare
procedur — föreskrifven i §§ 2 och 3 af kongl. förordningen den 24
oktober 1885 — enligt hvilken såväl de kommunala myndigheterna som
konungens befallningshafvande ega inflytande på frågan.

Det är alltså blott för försäljning till förtäring på stället af maltdrycker
inomhus, som nuvarande lagstiftning uppställer dels ovilkorligt
hinder (i handelsbod) dels vissa vilkor. Och detta gäller lika för alla
maltdrycker, således ock för dem, Indika i den föreliggande motionen
kännetecknas såsom »icke berusande» och dem motionären önskar frigjorda
från allt försäljningst vång.

För att nu afgöra, om och under Indika förhållanden detta motionärens
förslag låter sig genomföras, måste man först och främst undersöka
den frågan:

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande (Ko 11). 17

är det ur teknisk synpunkt möjligt att uppdraga eu så bestämd
alkoholgräns mellan starkare och svagare maltdrycker, att denna gräns
kan i lag fästas.

Besvaras den frågan jakande, möta omedelbart två andra spörsmål,
som ock fordra afgörande, nemligen:

hvilken är denna alkoholgräns? och

huru skall, vid den praktiska tillämpningen, nöjaktig kontroll af
densamma kunna åstadkommas?

För att vinna klarhet öfver dessa frågor har utskottet vändt sig
dels till professorn i kemisk teknologi vid kongl. tekniska högskolan herr
P. Klason, dels till kemisten vid kongl. flottans mindepartement herr ingeniör
A. Werner Cronqvist med anhållan att få höra deras på vetenskap
och erfarenhet grundade mening. Till svar har utskottet från dem båda
emottagit utlåtanden, som här bifogas (se bill n:ris 2 och 3). Såsom af
dessa utlåtanden synes, äro de båda fackmännens åsigt,er om saken i
vissa afseenden olika, medan de deremot öfverensstämma uti det, som
här är hufvudsak, nemligen att en gränslinie bör kunna 1 aggi 1 tigt; uppdragas
mellan starkare och svagare maltdrycker. Utskottet, som anser
i hög grad önskvärdt, att en sådan gräns verkligen blefve i lag bestämd,
men som saknar förutsättningar för att kunna gifva anvisning,
huru detta lämpligast må kunna ske, hemställer, med anslutning till det
i motionerna n:ris 54 och 107 uttalade syftet:

2:o.

att Andra Kammaren för sin del besluter, det
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att
Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska
sätt en gräns må kunna bestämmas mellan svagdricka
å ena sidan och starkare maltdrycker å den
andra, samt att Kongl. Maj:t, på grund af sådan utredning,
ville vidtaga de förändringar i kongl. förordningen
den 24 oktober 1885 angående försäljning
af vin och maltdrycker m. in., att en sådan gräns
bestämmes samt att handeln med svagdricka undandrages
de inskränkande bestämmelser, som nu gälla
för handeln med maltdrycker i allmänhet, samt ställes
på samma linie som handeln med de i § 8 af nämnda
kongl. förordning omförmälda dryckerna.

Bih. till Eiksd. Prof. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Raft.

18 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (Ko 11).

Med afseende på motionerna af tredje gruppen kommer utskottet att
framdeles afgifva särskildt utlåtande, hvilket utskottet härmed velat
för kammaren

anmäla.

Stockholm den 7 april 1891.

Å utskottets vägnar:
JOHN BRATT.

Reservationer af herr Redelius:

vid punkten 1 a) mom. 1),
vid punkten 2.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (Ko 11). 19

Bil. n:o 1.

Sammandrag

af de hufvudsakliga skäl, som vid 1890 års riksdag under öfverläggningarna
i kamrarne anfördes mot och för Andra Kammarens tillfälliga
utskotts n:o 2 förslag om vin- och ölhandelns skiljande från annan
handel samt om skärpta bestämmelser för erhållande af rättighet att
försälja nämnda drycker.

a) Mot förslaget:

Förmynderskapet öfver folket drifves för långt; nu gällande bestämmelser
äro tillräckliga och ändamålsenliga.

Arbetaren har behof af maltdrycker, och tillfällena att förskaffa
sig sådan böra ej för honom förminskas.

Näringsfrihetens princip blir, om förslaget godkännes, våldförd.

Ordningsmagten kan — helst i städerna — förebygga oordningar,
uppkomna i följd af vin- och maltdryckshandel.

Bränvin® förbrukningen har under senare årtionden betydligt aftagit
i följd af den ökade ölförbrukningen. Inskränker man den senare, främjar
man i stället den förra.

Enligt statistiska uppgifter förbrukas mindre Öl pr individ i Sverige
än i andra länder.

Olindustrien skulle, vid godkännande af förslaget, väsentligen skadas
eller möjligen tillintetgöras, hvarmed tusentals menniskor förlorade
sitt lifsuppehälle.

b) För förslaget:

Allmänna opinionen går mer och mer i den rigtning, förslaget angifver;
och ölhandelns skiljande från annan handel är helt och hållet en
åtgärd i nykterhetens intresse.

20 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 11),

Handelsrättigheter sökas ofta blott med afseende på ölhandeln, som
naturligtvis sedan med alla medel måste främjas.

Förbudet för handlande att sälja Öl till förtäring på stället kringgås
på flere sätt; och den magt, som lagstiftningen nu lägger i kommunalmyndigheternas
hand, är långt ifrån tillfyllestgörande att stäfja
dessa missbruk,

Den samvetsgranne handelsmannen tvingas till ölhandel genom konkurrens
af handlande, som tillhöra eu annan kategori.

Den ordentlige arbetaren anser sig i regeln ej hafva råd att dagligen
dricka öl utan håller sig till det billigare svagdricka!. Det är den
oordentlige och på fylleri begifne arbetaren, som i regel förtär öl, helst
i förening med bränvin.

Lättheten att öfverallt få Öl bidrager ofantligt till denna varas införande
i arbetarehemmen, der qvinnor och barn nu förtära denna dryck
''i stora qvantiteter, på bekostnad af annat, som vore nödvändigt, hvaraf
följt många olika yttringar af elände.

Man vill icke förhindra bruket af öl eller undergräfva ölindustrien,
man vill blott åstadkomma ordning och kontroll i varans försäljning och
dermed förekomma dess missbrukande.

Näringsfrihetens princip bör visserligen upprätthållas, men den
måste dock underordnas den allmänna moralens och sedlighetens lifsintressen.

Öl är icke ett medel att undantränga bränvinet utan tvärt om. Meddelade
statistiska siffror visa nemligen, att i länder, der Öl förbrukningen
är större, förbrukas också mera bränvin, likasom också alkoholismens
offer der oafbrutet stiga i antal. Svagdricka har i sjelfva verket, enligt
uttalande af känd auktoritet, mera näringsvärde än öl.

»»i,1

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 11). 21

Bil. n:o 2.

Till ledamoten af Riksdagens Andra Kammare herr major J. Bratt.

Till svar å eder här bilagda skrifvelse får jag vördsamt anföra
följande.

Af gammalt hafva de jästa maltdryckerna erhållit olika namn, allt
efter den styrka vörten vid mäskningen erhållit. Man bär skilt mellan
dricka och Öl. Det finnes visserligen här inga bestämda gifna gränser.
Man skulle dock, tror jag, komma sanningen temligen nära, om man
säger, att en vört med en halt af mindre än 5 procent extrakt ger
svagdricka, eu 5—12 procentig vört åter ger en dryck som allt efter
beredningssättet erhållit olika namn såsom godt dricka, iskällardricka,
enkelt öl m. m. Först en vörtstyrka af 12 procent och deröfver ger
ett verkligt Öl eller bier.

När vörten undergår jäsning, öfvergår som bekant en del af vörtens
extrakt i alkohol och kolsyra- I praktiken räknar man, att hvarje
procent bortjäst extrakt ger i det allra närmaste Va procent alkohol.
En följd häraf är, att vörtens specifika vigt affär under jäsningens
gång. Man kan nu i hvarje jäst maltdryck, genom att bestämma dess
specifika vigt, sådan den föreligger, med en tillräckligt känslig areometer
och derefter bortkoka alkoholen samt utspäda återstoden till
den ursprungliga volumen och bestämma dess specifika vigt å nyo med
samma instrument, beräkna såväl dess alkohol- som extrakthalt samt
slutligen ock den styrka vörten hade, innan den försattes med jäst eller
den så kallade ursprungliga koncentrationen.

Som redan är nämndt aftager extrakthalten under jäsningens gång
samt ölets lagring, men alkoholhalten deremot ökas. Den procent af
vörtens extrakt som sålunda hlifvit öfverförd i alkohol och kolsyra kalar
man inom tekniken ölets förjäsningsgrad. Allt efter storleken af densamma
är ölet omoget, moget eller öfvermoget, och det är allbekant

22 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 11).

att endast den mogna drycken är såsom sådan fullt lämplig. Användes
underjäsning ligger mogenhetsgraden för maltdrycker vid den punkt,
då cirka 60 procent af extraktet bortjäst1 men mattning och jäsning kan
ock så ledas, att mogenhet inträder tidigare. Vid öfverjäsning kan
åter en drickbar vara erhållas vid lägre förjäsningsgrad, men så är
ock ölet dels på den grund, dels ock på grund af att jäsningen skett
vid högre temperatur mindre hållbart. För teknikern är det nu svårare
att framställa en någorlunda hållbar vara ju lägre koncentration
på vörten han utgår från.

Af det anförda torde framgå att man genom bestämmandet af en
maltdrycks alkoholhalt ej känner något närmare om densamma. Man
måste ock taga förjäsningsgraden i betraktande. Fn maltdryck till
exempel med 2 procent alkohol kan vara erhållen af en 7-procentig
vört, men den kan ock till äfventyrs vara framstäld af eu nära dubbelt
så stark sådan.

Min tanke är nu, att en lagstiftning på detta område svårligen
kan se bort ifrån dessa tekniskt gifna fakta. Utginge man sålunda, såsom
föreslagit varit, allena från alkoholhalten i maltdrycker, så skulle
man dermed kunna drifva en person i det predikament, att han vid
försäljningen af sin vara i dag handlade fullständigt laglydigt, i morgon
äter vid försäljning af samma vara så lagvidrigt att han kunde
inför domstol åtalas och fällas. Det är i synnerhet med öfverjästa
maltdrycker som svårigheter af berörd art skulle inträffa.

Det enligt min tanke enda man kan hålla sig till vid eu eventuel
lagstifning är vörtens ursprungliga koncentration, hvilken, såsom jag
nämnt, under alla stadier kan bestämmas, och det på ett relativt enkelt
sätt och med en noggrannhet, som aldrig bör differera från det rätta
på mera än en half procent och sällan bör öfverstiga 2—3 tiondedels
procent.

Frågan vore då närmast — hvilken grad af koncentration hos
vörten borde ställas såsom skiljemärke för lagstiftningen? Äfven här
torde man ej böra bortse från det faktum, att, ju lägre styrka vörten
har, desto svårare blir det att framställa en någorlunda hållbar vara.

Vanligt bäjerskt öl här i vårt land torde i regeln vara framstäldt
af eu cirka 14-procentig vört som motsvarar en alkoholhalt af 4,2—4,5
procent (vigts-) hos den mogna drycken. Lägre än till en 12-procentig
vört för bajerskt Öl torde man hos oss aldrig gått. En 12-procentig
vört ger ett moget öl af eu alkoholhalt, som ej gerna öfverstiger 3,5
procent. Det torde emellertid vara lämpligt, att en intervall af ett par
procent finnes emellan den vört af lägsta koncentration, som ger öl

Andra Kammarens Tillfälliga Vt slott s (Ko 2) Utlåtande (Ko 11). 23

och den af högsta koncentration, som ger dricka. En 10-procentig
vört ger vid en förjäsningsgrad af 60 procent 3 procent alkohol.

Det är emellertid tydligt att i händelse af en lagstiftning i antydd
nötning. bryggare i högre grad än hvad hittills varit fallet skola
känna sig nödsakade att inrätta sin maltberedning och sina jäsningar
så, att mogen vara erhålles vid en förjäsningsgrad af 50 procent och
derunder'', allt för att få en fylligare smak på sin vara. En 10-procentig
vört ger vid en förjäsningsgrad af 50 procent en alkohoJhalt af
2,;> procent. I män som tekniken hinner utveckla sig i berörda rigtnmg
torde ock 2,5 procent blifva den vanliga alkoholhalten af eu 10-procentig vört.

Det är knappast tänkbart att en person, hvars krafter ej permanent
eller temporärt genom sjukdom eller andra orsaker blifvit nedsatta,
kan i nämnvärd grad afficieras af en dryck med denna alkoholhalt,
äfven om betydande kvantiteter konsumeras.

På grund af hvad jag sålunda haft äran yttra tillåter jag mig såsom
min mening uttala:

l:o) att enbart bestämmandet af en viss alkoholhalt såsom kontroll
ej sjmes vara lämpligt och knappast möjligt, Den föreslagna
halten af 2 procent synes dessutom vara mindre lyckligt vald, då
drickats halt af alkohol ofta ligger kring just detta tal;

2:o) att deremot bestämmandet af maltdryckens ursprungliga
koncentration såsom vört synes vara egnadt att utgöra en utgångspunkt
för en eventuel lagstiftning;

3:o) att lämpligast, så vidt jag kan finna, en halt af högst 10
procent extrakthalt hos vörten sättes såsom gränsmärke för en lagstiftning
af den beskaffenhet, som motioner inom nu pågående riksdag
innebära.

Kontrollen torde i de bestå fall ej kunna vålla så stora svårigheter,
då på grund af den nämnda intervallen smaken lätt lär sig urskilja
när den ena eller andra sorten förelåge.

Stockholm den 4 mars 1891.

Peter Klason.

Professor i kemisk teknologi vid kongl. tekniska högskolan.

24 Andra Kammarens Tillfälliga TJtskbtts (N:o 2) Utlåtande (Ko 11).

Bil. n:o 3.

Herr ordföranden i Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 har
anmodat mig att afgifva utlåtande om herr E. Svenssons motion (n:o 107)

Datt Riksdagen behagade besluta att i skrifvelse till Kongl Magt
anhålla om sådana förändringar uti Kongl. förordningen af den 24
oktober 1885, angående försäljning af vin och maltdrycker m. in.,. att
de maltdrycker, hvilka innehålla så lag procent alkoholhalt att de icke
kunna anses verka berusande, måtte varda från bestämmelserna uti
nämnda förordning undantagna».

Då motioner i likartad!, syfte tid efter annan väckts inom Andra Kammaren,
och då vid ett par tillfällen jag anmodats i frågan lämna utlåtande,
tillåter jag mig vördsamt beröra deras tekniska utredning:

Vid 1887 års januari—mars riksdag väckte herr E. W. Wretlind
motion (n:o 117)

»att Riksdagen ville för sin del besluta sådana ändringar i Kongl.
Maj:ts förordning angående försäljning af vin, maltdrycker in. in. af den
24'' oktober 1885 § 1 mom. 5, §§ 11 och 12, att de inskränkningar,
hvilka i denna förordning äro gjorda rörande försäljning af vin för afhemtning
på landet, äfven varda införda rörande försäljning af sådana
maltdrycker, hvilka hålla mer än 3 volymprocent alkohol, då försäljningen
är för afhemtning vare sig i stad eller på landet».

Denna motion, som ej blef slutbehandlad inom utskottet, innan Riksdagen
upplöstes, samt ej repeterades vid påföljande riksdag, har alltså
undgått diskussion i kamrarne, hvarför och då motionen innehåller flera
sifferuppgifter ett par oegentligheter nu böra upptagas.

I motionen omförmäles sålunda att medelhalten alkohol af 97 undersökta
ölprof var 4,75 volymprocent och till jemförelse nämnes att »i
Tyskland, der ölet — såsom bekant — är en nationaldryck, som flitigt
brukas, öfverstiger dess alkoholhalt enligt regel icke 3 å 4 procent»;
endast dessa svagare maltdrycker är det, fortsätter motionären vidare,

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande (Ko 11). 25

»som af de mest framstående läkare tillstyrkas till maten såsom lämpliga
för matsmältningens befordrande». Om dessa siffror afse vigtsprocent
alkohol, som är den form hvarunder alkoholhalten betecknas i
yskland, sa ar uppgiften nogsamt rigtig, men om till jemförelse med
svenska alkoholsiffran i Öl reduktion sker till volymprocent blifva talen
d,75 a 5,00 alltså ganska öfverensstämmande med medelhalten af 443
tyska ölprofs analys"") nemligen 4,72 volymprocent alkohol. De 97 svenska
olslagens alkoholhalt var som ofvan sagts 4,75 procent. Vidare har
motionaren i afseende å analysen af svenskt svagdricka i motionen
uppgilyit att iskällardricka »i allmänhet innehåller 2 å 3 volymprocent
alkohol enhgt 32 undersökningar gjorda vid Örebro kemiska station i
jsiutet åt lorlidet ar (se Helsovännen n:o 24)».

'' »Helsovännen», utgifven af doktor E. W. Wretlind, n:o 24 för 188G
sid. 46w, äro de 32 analyserna å svagdricka emellertid uträknade i
vigtsprocent medeltal 2,61, som, reducerad till volymprocent, blir 3,26
eller al sevärd t högre än i motionen blifvit uppgifvet.

n-i 7id 188.?, ars riksdag väckte herr E. Svensson motion (n:o 67) att
Riksdagen vide i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att uti 8 1 i kong]
forordningen åt den 24 oktober 1885 måtte intagas ett tillägg afföljande
lydelse: 00

»Med maltdrycker, enligt donna förordning, förstås sådana maltdrycker,
som innehålla mera än två volymprocent alkohol».

I motionen (n:o 147) gjorde herr P. Truedsson samt fem af kammarens
ledamöter likartad framställning.

^ pden tekuiska utredning sorn Andra Kammarens tillfälliga utskott
n''°, Pidog framgick att alkoholhalten alldeles för mycket ökas
under förvaring, för att kunna anses konstant, hvarpå exempel gafs då
under tre dygn alkoholmängden i svagdricka ökats från 2,5 till 2,9 eller
med 0,4 procent. Motionen tillstyrktes af utskottet, likväl med tre
reservanter, och afslogs af kammaren.

Under förra årets riksdag väcktes i detta syfte efterföljande motioner:
J

af herr vice talmannen Kiss Olof Larsson, (n:o 5) med hvilken
fem andra af kammarens ledamöter sig förenat, att Riksdagen måtte besluta

att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om det tillägg till ändring
af ofvanberorda Kongl. förordning, att förordningen må afse
endast samma maltdrycker, som innehålla mera än två volymprocent
alkohol; l

1882 pag1 T99UäammenSBtZU“y monsthIicllou Anings- nåd Genussmittul. 2:o Alldags Borliu
Bill. till Biktd. Prat. 1891. 8 Sami. 2 Ajd. 2 Band. 9 Iläft.

-1

26 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 11.)

af lierr E. Svensson (n:o 80) med den rättelse uti motionen, som
herr Svensson den 21 februari inför kammaren anmält:

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla, att sådan
förändring måtte vidtagas, att -de maltdrycker hvilka ej hålla
öfver två volymprocent alkoholhalt icke må vara hänförliga under
samma förordning; samt

af herr O. Andersson (n:o 102.)

att Riksdagen ville ingå till Kongl. Maj:t med anhållan, det
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till sådana ändringar uti nu ifrågakomma kongl. förordning, att
dels rättigheten att å landet för afhemtning hålla till salu sådana
maltdrycker, som innehålla mer än två volymprocent alkoholhalt,
till mindre belopp än tio liter,endast må utöfvas af den, hvilken
erhållit rättighet att å landet idka sådan utskänkning af nämnda drycker,
som afses i § 3 af förordningen, och dels att, rörande sådana
maltdrycker, som innehålla mer än två volymprocent alkoholhalt,
deras hållande för afhemtning till salu å landet till mindre belopp än
tio liter, skola i öfrigt gälla samma bestämmelser, som nu äro stadgade
rörande utskänkningen af samma drycker.

Professorn i kemi vid tekniska högskolan J. O. Rosenberg hade
till dessa motioner meddelande af den 17 mars innehållande: att bland
de talrika metoderna som finnas till utrönande af alkoholhalt i maltdrycker
destillations- eller ock cbnllioskopet företrädesvis användes,
att hvarje försök med det senare kan på mindre än 1/.i timme utföras;
resultatets tillförlitlighet är beroende af den sorgfällighet hvarmed pröfningen
verkställes. Efter någon öfning torde den i allmänhet gifva en
föi- tekniskt bruk tillräcklig grad af noggrannhet.

Beträffande möjligheten för tillverkaren af maltdrycker att komma
i åtnjutande af den åsyftade lindringen, säger professor Rosenberg,
torde hans egen erfarenhet med hänsyn till de för maltdryckens framställande
använda materialernas beskaffenhet och mängd, mäskningens
och jäsningens förlopp m. m. gifva en ganska afsevärd ledning, äfven
utan anlitande af den egentliga kontrollen å den färdiga maltdrycken,
liksom t. ex. en guldsmed utan användande af kemisk analys är i stånd
att gifva sina varor den i lag påbjudna halten af ädel metall. Några
procenttal anfördes dock ej.

I utskottets utlåtande af den 18 mars tillstyrktes att förordningen
af 24 oktober 1885 endast må afse sådana maltdrycker som innehålla
två volymprocent alkohol, till livilket beslut äfven Andra Kammaren kom.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (N:o 11). 27

Svenska teknologföreningens fackafdelning för kemi ocli bergsvetenskap
höll den 31 mars extra sammanträde under kommerserådet
Th. Nordströms ordförandeskap, och besvarade då den uppsatta frågan:

»Hvithet, enkelt och praktiskt sätt finnes för att säkert bestämma
tvä procent alkohol i maltdrycker?»

enhälligt dermed att

»de metoder, som finnas att med tillräcklig skärpa bestämma
mängden alkohol i en maltdryck af låg alkoholhalt, äro alla af beskaffenhet
att icke kunna tillämpas af annan än fullt sakkunnig och i finare
kemiska operationer förfaren person, hvadan profning af förberörda
slag i allmänhet ytterst sällan torde kunna ega rum vid beslagstillfället,
och då härtill kommer, att alkoholmängden i en maltdryck vid
förvaring lätt ökas, hvilken ökning under ej längre tid än en vecka
visat sig uppgå till V4 procent och derutöfver; så anser fackafdelningen
det vara omöjligt att en lag af ifrågavarande art kan blifva effektiv.

Motionerna i fråga antogos icke af Första Kammaren.

Efter denna inledning har jag att öfvergå till herr Svenssons
motion vid innevarande riksdag.

Denna motion skiljer sig väsentligen från förra framställningar i
ämnet deri, att alkoholhalten till siffran ej blifvit bestämd.

Alla jästa, icke destillerade drycker äro väsentligen beroende af
den vört, hvarur de framstälts, ej allenast deri att mer eller mindre
alkohol kan framställas ur dem utan ock i förmågan att hejda den pågående
alkoholutvecklingen. Erfarenheten gifver nemligen vid handen,
att ytterst svag vört i det senare hänseendet svårligen kan regleras,
men att deremot vid vörtstyrka af 10 till 11 procent och mer, blir
fabrikanten i stånd kunna reglera alkoholutvecklingen, om denna får
öfverstiga 3 procent. Under 3 procent torde deremot så stor svårighet
finnas, att lag och dermed följande ansvar ej bör drabba den som mot
sådant bryter.

Den känd© nykterhetsvännen professor P. Waage har i sitt förträffliga
arbete om »Ehullioskopet og dets anvendelse ved beskatning
af 0l efter dets alkoholhalt», Kristiania 1384, genom upptagande af noggrant
undersökta serier af brygd, just påvisat, att ungt Öl med alkoholhalt
af omkring 3 procent äfven under veckotal ej stegras med mer
än ett par tiondedelar. Här nedan anföras ur sagda arbete fem exempel,
dervid såväl ursprunglig vörtstyrka i procent som alkohol- och
extraktmängd angifves vid olika antal dygn efter jäsningens början.

28 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande (N:o It).

Kr. N:o 58.

	1 dygn.	8 dygn. 14 dygn.
, , , ,, (Extrakt.... V ortstyrka 11,» (AIkohol	... . 7,42 vigtproc ..... 2,68 Vol.- »	6,93. 6,79. 2,90. 2,95.
	9,10	9,83. 9,71.
Tr. N:o 15.	4 dygn.	8 dygn.	17 dygn. 111 dygn.
TT- ii i m v. (Extrakt.... \ ortstyrka 10,65 ^AlkolloI	.. 5,92 vigtproc. .. 2,98 vol.- »	5,25. 3,01.	5,27 . 4,60. 3,07. 3,34.
	8,90	8,20.	8,34. 8,00.
Tr. N:o 16.	37* dygn.	11 dygn	. 33 dygn. 39 dygn.
,7„ , , , 1A (Extrakt .. Vortstyrka 10,« *[AlkoKol	.. 5,57 vigtproc. .. 3,20 vol.- ))	5,57. 3,32.	5,45. 5,40. 3,35. 3,38.
	8,83	8,92.	8,80. 8,78.
Tr. N:o 17.	17* dygn.	8 dygn.	29 dygn. 33 dygn.
Vortstyrka 11,0i *{Alkohol	.. 6,19 vigtproc. ... 3,49 vol.- »	5,99. 3,38.	5,77. 5,55. 3,37. 3,58.
	9,69	9,17.	9,14. 9,13.
Tr. N:o 18.	11 ■> dygn.	8 dygn.	20 dygn. 53 dygn.
vr- i x i 11 „ (Extrakt.... Vortstyrka 11,is ^Alkohol ...	.. 6,34 vigtproc. . 3,30 vol.- ))	6,11. 3,42.	6,07. 6,04. 3,39. 3,52.
	9,64	9,53.	9,46. 9,56.

Den ursprungliga styrkan å vörten liar här minskats till något mer
än hälften i extraktivämne!! samt 2,7 å 3,6 volymprocent i alkohol;
och vid beräkning efter 10,5 procent såsom ursprunglig vörtstyrka blir
i intet fall summan alkohol och extrakt öfver 9,o procent och alkoholmängden
högre än 3,4 volymprocent. Man kommer såluuda till siffror
som ligga mycket nära herr Wretlinds motion af 1887, och den analysserie
å svagdricka, hvarpå han grundade sin framställning med 3,20
volymprocent alkohol som medeltal. Extrakthalten blir något högre,
hvilket ej torde betraktas som fel, då den gerna bör hållas vid dubbla
alkoholmängden för att eu sund produkt skall bekommas. En mycket
hög extraktmängd kan dock så pass försvåra undersökningen af prof,
att alkoholhalten partielt döljes och skenbart nedsättes, hvarför begränsning
bör ega rum.

Andra Kammarens Tillfälliga Utsleotts (N:o 2) Utlåtande (Ko 11). 29

På grund af hvad jag här anfört får jag vördsamt såsom min
åsigt uttala, att till gräns för maltdrycks hänförande under kong], förordningen
den 24 oktober 1885 måtte bestämmas,

att i sådan maltdryck summan af fasta ämnen (extraktivämnen)
i vigtprocent samt alkohol i volymprocent ej må vara öfver 9 samt
att deraf mängden alkohol ej må öfverstiga 3,5 volymprocent.

Stockholm den 16 mars 1891.

A. Werner Cronqvist.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Käft.