Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 29.. 1 (Utlåtande 1895:Tfu129 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 29.. 1

i ■ ■ '' . . '' . ;. ■ ■ . ■ .

Xiisi ilo .i H/- --v! S-t/Mitf i

!n JiJi ''lOHiKlcid ■* - t JJVW i

No 29.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1895, kl. 4 e. m.

r ■ rf t -''Ii ^ .. T/.. ! f f

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7,
i anledning af tvenne motioner, angående åtgärder
för förbättring af de hygieniska förhållandena vid
rikets folk- och småskolor.

:: , *«''fr.d !{>;;■’* j ■.. i . ;rvi;:/U::7 ra -•••:- r* : ■ ''> .

Till utskottet bär Andra Kammaren remitterat tvenne motioner, som
åsyfta förbättring af de hygieniska förhållandena vid rikets folk- och småskolor,
nemligen:

l:o) Herr C. Wallis motion, n:o 172, i hvilken hemställes,

»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj t anhålla, att helsovårdslära
med särskild hänsyn till skolhygien måtte som läroämne blifva
införd vid folkskolelärare- och lärarinneseminarierna i riket».

Till stöd för detta förslag åberopar motionären, att i de nämnda läroanstalterna
för närvarande ingen som helst undervisning lemnas i skolhygien.

Enligt Kongl. Maj.ts kungörelse den 20 december 1894 angående
förändrad lydelse af vissa paragrafer i nådiga stadgan för folkskolelärareoch
lärarinneseminarierna i riket den 29 januari 1886 inginge i lärokursen
i ämnet naturkunnighet under första läsåret en »framställning af menniskokroppens
byggnad, lifsyttringar och vård», och utgjorde en sådan elementär
Bih. till Riksd. Prot. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 28 Höft (N:o 29) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts {N:o T) Utlåtande N:o 29.

kurs i fysiologi och helsolära för närvarande det enda, som i detta vigtiga
ämne vid dessa läroanstalter inhemtades. Att i en sådan elementär kurs
någon plats ej kunde förefinnas för en framställning af nutidens skolkvgien,
folie af sig sjelft, och icke heller inrymdes en sådan undervisning enligt
åberopade stadga i det läroämne, pedagogik och metodik, under hvilket skolhvgienen
äfven kunde hafva blifvit inbegripen. Häraf framginge alltså,
att eleverna i dessa läroanstalter för närvarande vore i saknad af under*
visning i detta för skolans rätta vård ytterst vigtiga läroämne.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskolelärareförening hade 1888
föranstaltat en hygienisk undersökning af våra folkskolor genom att till
lärarne vid alla rikets folkskolor utsända frågoformulär angående de vigtigaste
af de förhållanden, som röra skolans hygien. Svar hade ingått från
mer än 1,400 folkskolor, och detta vidlyftiga material förelåge nu bearbetadt
i ett arbete, som just vid tiden för motionens afgifvande lemnat pressen.
Detta arbete utgjorde den första tillnärmelsevis rigtiga framställning af vår
folkskolas nuvarande hygieniska tillstånd.

Anförda undersökningar hade visat, att i afseende a belysning, ventilation,
uppvärmning och renhållning m. m. det hygieniska tillståndet i landsbygdens
skolor lemnade mycket öfrigt att önska.

Detta bestyrktes ock af folkskoleinspektörernas år 1894 utgifna berättelser
om folkskolorna i riket för åren 1887—1892.

Då det nu syntes motionären vara uppenbart, att, när staten pålägger
hela det uppväxande slägtet obligatorisk skolgång under en följd af år, den
äfven borde göra sitt bästa, att skolgången ej måtte lända denna ungdom
till men i afseende på helsan, och då all erfarenhet till fyllest hade
bevisat, att bristfälliga anordningar med afseende på skolhygienen inverkade
menligt på lärjungarnes helsa, så bltefve den nödvändiga följden af kunskapen
om såväl nämnda undersökningars resultat som om folkskoleinspektörernas
berättelser den, att en liflig önskan uppstått att, så godt omständigheterna
det medgåfve, råda bot för de hygieniska missförhållandena i
våra folkskolor.

Af de många förslag, som i detta syfte kunnat framställas, hade motionären
funnit ett särskildt beaktansvärdt, dels emedan dess förverkligande
vore förenadt med så ringa kostnad, dels emedan det utan tvifvel komme
att hafva till följd, att en väsentlig förbättring af folkskolans hygieniska
tillstånd åvägabringades, och detta till och med oafsedt, om förbättringar
i skolornas byggnader och utrustning vidtoges. Detta förslag ginge ut på

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande Ko 29. 3

införandet af skolhygien såsom läroämne i våra folkskolelärare- och lärarinneseminarier.

Att den hygieniska omvårdnaden om skolorna vore så bristfällig berodde
nemligen till väsentlig grad derpå, att folkskolelärarecorpsens medlemmar
oftast icke egde de kunskaper i skolhygienen, kvilka dels skulle
hos dem väcka och underhålla ett lefvande intresse och nit för denna omvårdnad,
dels ock vore nödvändiga för det rätta handhafvandet af densamma.
Detta intresse för skolans helsovård och denna sakkunskap kunde
endast erhållas genom undervisning i skolhygienen. I detta sammanhang
ville motionären äfven påpeka den för öfrigt sjelfklara stora betydelsen
af skolhygienen särskildt för lärarne, för deras helsa och arbetsförmåga.

Mot förslaget att införa skolhygien såsom läroämne i våra folkskolelärareseminarier
skulle till äfventyra kunna invändas, att detsamma kunde synas
obehöflig^ då ju ej lärarne vid statens allmänna läroverk erhölle en sådan
undervisning. Häremot påpekar motionären, dels att mångfaldiga gånger
vid såväl lärare- som läkaremöten allmänt framhållits önskvärdheten deraf,
att lärarne vid sådana läroverk erhölle en dylik undervisning, dels ock att,
då af påtagliga skäl folkskolorna arbeta under långt ogynsainmare hygieniska
förhållanden än de allmänna läroverken, en sådan undervisning i
främsta rummet borde komma folkskolelärarecorpsen till del.

Mot förslaget kunde måhända ock göras den invändningen, att det
blefve svårt att vid folkskolelärareseminarierna åvägabringa en duglig sådan
undervisning. Häremot erinrar emellertid motionären, att, sedan i den nuvarande
läkarebildningen hygienen ingår såsom undervisningsämne, någon
svårighet att erhålla dugliga lärare i ämnet ej torde förefinnas, detta så
mycket mindre som alla våra folkskolelärareseminarier äro (med undantag af
ett enda) förlagda till städer, i hvilka förste provinsialläkare, således i ämnet
specielt sakkunniga personer, äro stationerade. Ej heller torde, om
staten inför detta läroämne vid folkskolelärareseminarierna, någon som helst
svårighet förefinnas att erhålla af sakkunniga författad lärobok i ämnet, särskildt
afsedd för den kurs, som kan befinnas lämplig.

~:o) Herr A. Olssons i Mårdäng motion, n:o 180, i hvilken med
anledning af nyss refererade motion samt den af herr Wallis verkstälda
hygieniska undersökningen äfvensom de senast utgifna folkskoleinspektörsberättelserna
föreslås,

4 , Andm Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande A:o 29.

»att Riksdagen måtte .i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om åtgärders
vidtagande för afhjelpande af de hygieniska missförhållandena vid folkoch
småskolorna i riket».

Motionären anser i likhet med herr Wallis, att något bör göras för
afhjelpande af de svåra missförhållanden i förevarande hänseende, som
obestridligen förefinnas i ett stort antal skolor. Han är emellertid tveksam,
huruvida det af herr Wallis framstälda förslaget är å ena sidan det
lämpligaste och å andra sidan tillfyllestgörande.

Det synes motionären icke fullt lämpligt, att staten skulle genom att
lemna den blifvande folkskoleläraren undervisning i skolhygien åtminstone
indirekt pålägga lärarecorpsen en skyldighet, som skulle för många medföra
endast obehag.

Då enligt motionärens förmenande de öfverklagade missförhållandena
bero derpå, att de myndigheter och personer, hvilka enligt gällande helsovårdsstadga
hafva sig anförtrodt att vårda hygienen inom alla områden,
icke alltid och allestädes fullgjort sina skyldigheter, och då motionären
håller före, att t. ex. provinsialläkarne äro både kompetenta och pligtiga
att gripa in på detta område, synes det honom, som om det åsyf*
tade målet säkrast vunnes, om Riksdagen fäste Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
på förhållandena, och Kongl. Maj:t, om så ansåges nödvändigt,
meddelade lämpliga föreskrifter utöfver dem, som redan finnas.

Om landsortskommunernas »helsovårdsnämnder» erliölle en kraftig påminnelse
om hvad dem enligt helsovårdsstadgan ålåge, torde den — slutar
motionären — ej heller skada, utan tvärtom gagna saken.

Då utskottet nu går att i ett sammanhang yttra sig öfver de föreliggande
två motionerna, vill utskottet till en början framhålla, att det i
likhet med motionärerna finner åtgärder behöliiga för en förbättring af de
hygieniska förhållandena vid rikets folk- och småskolor. Den af professor
C. Wallis på uppdrag af Sveriges allmänna folkskolelärareförening utarbetade
redogörelsen för »Helsovårdsförhållanden vid svenska folk- och småskolor» —
hvilken redogörelse varit för utskottet tillgänglig — synes till fullo ådagalägga,
att åtskilliga ganska svåra brister föreligga på detta område, brister,
som borde i möjligaste mån afhjelpas.

Om lämpligaste sättet härför kunna emellertid meningarne vara delade.

Herr Olsson föreslår helt allmänt, att Riksdagen måtte hos Kongl.
Maj:t »anhålla om åtgärders vidtagande för afhjelpande af de hygieniska

Andra Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 1) Utlåtande N:o 29.

missförhållandena vid folk- och småskolorna i riket». Att skrifva i så allmänna
och sväfvande ordalag, förefaller utskottet ej lämpligt. Det rigtigaste
torde vara, att, om Riksdagen skall fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
på denna angelägenhet, Riksdagen då ock angifver några bestämda
åtgärder, som böra vidtagas.

Herr Wallis har i sin motion fäst uppmärksamheten uteslutande på
en dylik åtgärd, nemligen införande af skolhygien som läroämne vid folkskolelärareseminarierna.

Utskottet finner förslaget härom mycket beaktansvärdt och kan
ingalunda medgifva, att dess genomförande skulle blifva en ny börda
för läraren. Det skulle i stället gifva honom större förmåga att uppfylla
en skyldighet, som han redan har och som utgör en väsentlig del af hans
åtagna kall.

På en stor del af de skolhygieniska förhållandena kan läraren, i fall
han nemligen har god vilja och någon fackkunskap i ämnet, utöfva ett
omedelbart inflytande.

Hit hör först och främst det mesta af hvad man kallar undervisningens
hygien, d. v. s. bedömandet ur helsovårdssynpunkt af olika slags
undervisningsmedel och undervisningsmetoder (exempelvis i ritning, skrifning,
handarbete o. s. v.).

För det andra äro äfven i fråga om de mera yttre anordningarne
vid skolan lärarens egna åtgöranden af den allra största betydelse. Huru
förträffliga dessa yttre anordningar än kunna vara, beror dock deras verkan
väsentligen af deras skötsel, och är läraren på förevarande område icke
insigtsfull, så blir icke heller skötseln insigtsfull.

För det tredje skulle skolhygienisk bildning hos läraren obestridligen
blifva till stort gagn för de lokala skolmyndigheterna. Klart är, att om
skolråden märkte, att de i läraren hade en förståndig och intresserad rådgifvare,
hvilken kunde hjelpa dem att med samma eller mindre kostnad
åstadkomma något väsentligen bättre än eljest blefve fallet, så skulle de
nog äfven i allmänhet begagna sig häraf, och man skulle ej så ofta som
hittills varit händelsen nödgas bevittna, hurusom stora skolhusbyggnader
och andra anordningar komma till stånd, hvilka trots all sin dyrhet visa
sig för sitt ändamål synnerligen olämpliga, och detta ej sällan blott af den
orsak, att ingen sakkunnig blifvit rådfrågad. Den samverkan, som redan
nu — äfven i skolhygieniska frågor — eger rum mellan skolråd och lärarepersonal,
genom de påbjudna öfverläggningarna dem emellan, skulle då ock
helt visst blifva mera fruktbärande.

Bill. till Rilcsd. Blot. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 28 Höft.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 29.

Såväl lärjungarne som läraren sjelf och icke minst församlingarna skulle
alltså hafva fördel af att läraren erhölle i någon mån vidgade kunskaper
på det skolhygieniska området.

Med en dylik uppfattning angående betydelsen af skolhygienisk bildning
hos lärarecorpsen kan utskottet icke annat än instämma i det önskemålet,
att vid folkskoleläreseminarierna särskild uppmärksamhet måtte egnas
åt skolhygienen.

Då emellertid en motion, lika lydande med den af herr Wallis väckta,
redan blifvit afslagen af Första Kammaren, så att någon skrifvelse härom
ej i år kan komma till stånd, och då dessutom båda de till utskottet
hänvisade motionerna framkommit så sent, att en mera mångsidig utredning
af ärendet ej kunnat medhinnas, anser utskottet det lämpligast, att
icke heller Andra Kammaren denna gång bestämdt uttalar sig för den ena
eller den andra åtgärden. . : ; n .

Förslag i samma rigtning torde nog återkomma vid en följande riks*
dag, och om detta sker något tidigare än i år, kan då tillfälle erbjudas
att taga i närmare öfvervägande såväl lämpligheten af skolhygienens införande
såsom läroämne vid folkskolelärareseminarierna som ock hvilka
andra åtgärder må anses behöfliga och lämpliga för förbättring af de
hygieniska förhållandena vid rikets folk- och småskolor. ‘>lc

I frågans nuvarande läge föranlåtes alltså utskottet hemställa,

''bi '' I i '' -‘".ifs •>’ .v: ■ '' • £ iri'') 1 n r. ''.•)<: f;;r2S y. l >*. r. /

l:o) att herr Wallis förevarande motion icke må föranleda
till någon kammarens åtgärd;

2:o) att icke heller den af herr Olsson väckta motionen
må till någon kammarens åtgärd föranleda.

•v:-; i, f n i c i ". ''i : : i‘ •; ; [i >\s ''Tf

Stockholm den 6 maj 1895.

På utskottets vägnar:

EMIL HAMMARLUND.

Reservation vid punkten 2:o): af herr A. Olsson i Mårdäng.

Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1895.