Andra, Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 2) Utlåtande A’:o 13

Utlåtande 1892:TfuA13 Andra kammaren

Andra, Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 2) Utlåtande A’:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den G april 1892, kl. 11 f. in.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3,
i anledning af väckt motion om förbud mot tillverkning,
försäljning och förbrukning af fosfortändstickor.

Till utskottets behandling har Andra Kammaren öfverlemnat motionen
n:o 69, hvari herr Z. Larsson i Upsala föreslår, »att Riksdagen ville
i skrifvelse anhålla, det Kong], Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till lag innefattande, inom lämplig tid, fullständigt
förbud mot såväl tillverkning som handel med eller förbrukning af
fosfortändstickor inom landet.»

Detta sitt förslag stöder motionären derpå, att det farliga och
skadliga »ämnet fosfor i form af fosfortändstickor sprides ibland den
* stora allmänheten, hvilken dels af okunnighet, eller vårdslöshet och dels
ofta afsigtligt dermed förorsakar eldsvådor, sjukdomar, giftmord och försök
till foster fördrifning m. m., m. m.»

»Ohyggligast», fortsätter motionären, »till sina verkningar är dock
den förfärliga sjukdom, som, benämnd benröta, icke så alldeles sällan
drabbar den med tillverkning af fosforstickor sysselsatta arbetspersonalen,
och detta fastän allt flere försigtighetsmått blifvit lagstadgade och iakttagna;
hvarför dessa försigtighetsmått torde, med afseende på sakens
egen natur, kunna betraktas såsom allenast mera eller mindre ofullständiga
palliativ, sä länge upphofvet till det skadliga qvarstår.

Under den första perioden af tändstickornas tillvaro förefans likväl
Bill. till Riksd, 1 ''rot. 1802. S Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Höft. (N:o 13). 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 2) Utlåtande N:o 75.

någon motiverad undskyllan för fosfor stickornas tillverkning och användning,
nemligen omöjligheten att, åtminstone för nöjaktigt billigt pris,
tillverka oskadligare tändstickor, men denna period måste numera anses
förgången, sedan de så kallade säker hetständstickorna blifvit icke allenast
i och för sig så billiga, att deras begagnande icke kan sägas vara för
någon betungande, utan de torde tvärt om, rätt bedömdt och kalkylerad!,
genom sin betydligt bättre qvalité, som gör att nästan alla stickor uti
»satsen» äro användbara samt föga beroende af fukt och temperaturskiftningar,
befinnas till och med billigare än fosfortändstickorna; hvarföre
alla skäl för bibehållande af dessa sistnämda i »marknaden» synas
mig hafva försvunnit, men deras skadlighet deremot oförminskad qvarstå
såsom giltigt skäl för ett fullständigt förbud mot deras tillverkning
och användning inom landet.

Då dessutom fosfors utlemnande från apotek utan vederbörandes särskilda
ordination är i allmänhet genom lag förbjudet och den således betraktas
såsom ett farligt och skadligt giftämne, samt då fosfortändstickor
i tvenne våra grannländer, Finland och Danmark, samt möjligen äfven
i några andra länder lära vara i lag förbjudna; så synes mig både lagstiftningens
konseqvens och erfarenheten i andra länder utgöra giltigt
stöd för denna min framställning.»

Fosforgiftets farlighet har ingalunda undgått statsmagternas uppmärksamhet.
Så snart erfarenheten visat, att fosfor kunde förorsaka sjukdom
och död, begynte man tänka på skyddsåtgärder deremot. Redan 1863
tillstyrkte allmänna besvärs- och ekonomiutskottet — se dess utlåtande
n:o 32 d. 12 januari 1863 — och riksens ständer beslutade med anledning
deraf en framställning till Kongl. Maj:t, att Kongl. Maj:t i sammanhang .
med frågan om utfärdande af lag angående sundhetsförhållandenas ordnande
i riket, hvilken fråga då var på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, »täcktes
taga i öfvervägande, hvilka föreskrifter i ändamål att förekomma fosfornekros
ansågos böra i nämnde lag inflyta.» Derefter utfärdade Kongl.
Maj:t den 18 februari 1870 den ännu gällande förordningen »angående
hvad vid tillverkning af tändstickor eller andra tändmedel, för livilkas
beredning vanlig fosfor användes, skall iakttagas till förekommande af
käkbensbrand (fosfornekros) bland arbetare.» Denna förordnings vigtigaste
föreskrifter äro:

att tillverkning af tändstickor, i hvilkas tändmassa vanlig (hvit
eller gul) fosfor ingår, icke må ega rum utom i derför inrättad fabrik (§ 1);

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 13.

att sådan fabrik ej må drifvas af annan än den, som styrkt sig
ega noggrann kännedom om de råämnen, hvilka vid tillverkningen begagnas
(§§ 2 och 3);

att vid fabriken skola finnas särskilda rum a) för beredningen af
tändmassan och stickornas neddoppning deri, b) för stickornas torkning
och c) deras inpackning; att i hvarje rum skall kraftig luftvexling åstadkommas;
att dessa rum skola hafva minst tio fots höjd och en golfyta
af åtminstone tretio qvadratfot för hvarje der sysselsatt arbetare, samt
väggar strukna med oljefärg och golf belagda med asfalt, cement eller
tätt slutande stenskifvor; att i rum, som användes för tändmassans beredning
och stickornas doppning, skola vara anbragta draghufvar, satta
i förbindelse med luftvexliugsapparaten; och att dessa arbeten icke må
försiggå annorstädes än under draghufvarne; att fabrikens förråd af fosfor
skall i särskildt frostfritt rum förvaras under föreståndarens lås och
nyckel (§4);

att vid tändmassans beredning och stickornas doppning deri icke
må användas arbetare, som ej fyllt femton år, icke heller någon med
dessa arbeten sysselsättas längre tid än sex månader i sender, eller, efter
det han upphört med sådant arbete, dertill ånyo användas, förrän minst
två månader förflutit, utan att derunder någon för hans helsa skadlig
inverkan af arbetet försports; att för detta ändamål skall vid fabriken
finnas särskild bok, der för hvarje arbetare antecknas hans namn och
ålder enligt prestbetyg, äfvensom dagen, då han vid ett visst slag af
fabriksgöromålen anstäldes, och dagen, då han dermed upphörde (§ 6);

att arbetare, som sysselsättas med tändmassans beredning, stickornas
doppning, torkning och inpackning, skola dervid bära särskilda arbetskläder,
hvilka, för hvarje gång sådant arbete slutar, i särskildt rum afläggas;
samt att på lämpligt ställe inom fabriken skall vara att tillgå
rent vatten, hvarmed desse arbetare kunna efter slutadt arbete skölja
munnen och med användande af tvål eller såpa, som fabrikens egare
bekostar, tvätta ansigte och händer, innan arbetarne från fabriken sig
begifva eller der hålla måltid; att icke i de rum, der förenämnda arbeten
verkställas, arbetarne må sig uppehålla längre tid än arbetet hvarje gång
erfordrar, eller mat eller annat förtäras, så ock att dessa rum icke heller
till boningsrum, sofställen eller förvaring af matvaror eller kläder användas
(§ 7);

att minst en gång hvar tredje månad läkare, som af fabrikens
egare aflönas, skall verkställa noggrann besigtning å alla der anstälde
arbetare, derom anteckning skall göras i den bok, hvarom i 6 § är
nä mndt (§ 8);

4

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

att arbetsrummen med der varande bord och arbetsställen skola
minst, en gång hvarje dag rengöras, golf och väggar åtminstone hvar
fjortonde dag aftvättas, sopor och affall ofördröjligen förbrännas, samt
tvätt- och sköljvatten i särskilt djup brunn uttömmas (§ 9);

att helsotillståndet hos arbetarne skall noga öfvervakas, synnerligen
hos dem som hafva skadade tänder eller lida af sjukdom i tandköttet,
och att vid förefallande behof skyndsamligen anskaffa läkares biträde (§ 10).

Men dessa nyttiga föreskrifter torde icke allestädes blifvit iakttagna,
såvidt man får döma deraf, att fall af fosfornekros då och då fortfarande
visade sig, äfven sedan 1870 års förordning trädt i kraft. Det kunde
då synas, som om de gifna föreskrifterna icke gjorde till fyllest. Sådan
uppfattning angifves uttryckligen varit anledningen till motionen n:o 94 i
Andra Kammaren vid 1874 års riksdag, i hvilken motion herr J. P. Nilsson
i Käggla yrkar förbud mot tillverkning af fosfortändstickor såsom det
enda verksamma medlet att skydda arbetarne mot fosforgiftets menliga
inverkan. Men motionen afstyrktes af utskottet och föll i kammaren utan
votering. I detta sammanhang torde böra omnämnas, att nämnde år 1874
den 25 september utkom helsovårdsstadgan för riket, och den 7 januari
1876 utfärdades den likaledes ännu gällande giftstadgan, i hvilken ytterligare
försigtighetsåtgärder påbjudas till förekommande af förgiftningar.
För samma ändamål utfärdade äfven medicinalstyrelsen ett cirkulär den
28 februari 1876. Derjemte torde böra omnämnas instruktion för medicinalstyrelsen
den 2 november 1877.

Oaktadt allt detta klagades alltfort öfver fosfornekros bland arbetarne
vid tändsticksfabrikerna samt öfver fosforstickornas missbruk för
brottsliga ändamål. Af sådan anledning väckte herr Bengt Rääf år 1882
i Första Kammaren en motion (n:o 25) om förbud mot tillverkning och
försäljning af fosfor tändstickor. Såsom skäl för förbudet åberopade motionären
fosforns eldfarlighet och giftighet, genom hvilken senare egenskap
densamma inom fabrikerna orsakade sjukdom hos arbetarne och
utom fabrikerna användes till mord och sjelfrnord och till abortiva ändamål.
Första Kammarens andra tillfälliga utskott egnade frågan eu
grundlig och omfattande utredning (se dess utlåtande n:o 2) och hemstälde
om bifall till motionen, icke på grund af något erkändt behof att
skydda arbetarne i tändsticksfabrikerna, men för att genom fosforstickornas
undanrödjande förekomma eldsolyckor, förhindra fosterfördrifning
genom fosfor, samt mord och sjelfrnord. Hvad sjelfva yrkesfavan beträffar
yttrar nemligen nämnda utskott: h>Genom den utredning af frdgan,
som utskottet sålunda sökt åstadkomma, torde vara till fullo ådagalagdt,
att, om än sjelfva tillverkningen af fosforstickor icke för de dermed

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 5

sysselsatte arbetarne medför någon synnerlig våda, i fall de uti Jcongl. förordningen
af den 18 februari 1870 meddelade föreskrifter noggrant iakttagas,
så» etc. Efter eu liflig diskussion (se Första Kammarens protokoll
för 1882 andra bandet n:o 22 sid. 7—20) afslog kammaren utskottets
förslag med 74 röster mot 27, som afgåfvos för utskottets utlåtande.

Ytterligare torde böra omnämnas, att y>Lag angående skydd mot
yrkesfarat) utfärdades den 10 maj 1889; att enligt denna lags 5 §
yrkesinspektörer skola förordnas att vaka öfver lagens efterlefnad; att,
sedan Riksdagen anvisat erforderliga medel, tre yrkesinspektörer blifvit
förordnade; att instruktion för desse inspektörer utfärdats den 20 juni
1890. Under sådant förhållande torde man hafva rätt att hoppas, att
förmedelst en ordnad inspektion och en verksam kontroll-gällande föreskrifter
mera allmänt och noggrant skola blifva iakttagna äfven vid
tändsticksfabrikerna, och de dervid sysselsatte arbetare såmedelst i möjligaste
grad skyddade mot yrkesfara.

Efter denna korta redogörelse, för hvad hittills i detta ämne förekommit,
öfvergår utskottet till granskning af den nu föreliggande motionen.
Såsom förut blivit nämndt, påyrkas deri fullständigt förbud
mot tillverkning, försäljning och användning af fosfortändstickor. De
skäl, hvarpå motionären stöder detta sitt yrkande, äro i hufvudsak desamma,
som åberopades af herr B. Rääfi hans förutnämnda motion 1882.
Dessa skäl äro:

l:o Fosforns eldfarlighet;

2:o Fosforns giftighet, hvarigenom den orsakar käkbensbrand
bland arbetarne;

3:o Fosforgiftets lättillgänglighet, förmedelst tändstickorna, för den
stora allmänheten, som använder den till

a) mord och sjelfmord samt

b) fosterfördrifning.

_ Dessa skäl synas utskottet så vigtiga, att de förtjena att behandlas
hvar för sig.

l:o. Fosforns eldfarlighet

beror naturligtvis på dess lättantändlighet. Men hade den icke denna
egenskap, vore den icke användbar till fabrikation af tändmedel. Hvarje

6 Andra Kammarms Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

dertill användbart ämne måste vara lätt antändligt. Lättantändligheten
är således en förtjenst hos fosforn, och den bör icke af denna
orsak förbjudas. Men det ligger i öppen dag, att hvarje lätt antändligt
ämne, följaktligen äfven fosforn, bör behandlas med varsamhet, så
att icke olycka uppstår. Nu synes motionärens uppfattning vara den,
att fosfor är ett så lätt antändligt ämne, att vanlig försigtighet vid
dess användning icke hjelper, att fosforn oaktadt all försigtighet ändå
»förorsakar eldsvådor». Huru förhållandet varit i detta hänseende,
d. v. s. huru »eldfarlig» fosforn i form af tändstickor visat sig vara,
har utskottet sökt utröna genom att skaffa sig kännedom om de »eldsvådor»,
som ansetts hafva uppkommit af fosfortändstickor. Sådan upplysning
har "varit svår att erhålla, emedan inga statistiska uppgifter
förefinnas i det hänseendet. Visserligen finnas för försäkringsväsendet
i allmänhet dylika uppgifter för åren 1887, 1888 och 1889 (de enda
hittills), deribland äfven angående brandförsäkringsväsendet. Deraf kan
inhemtas, att brandstodsbolagen, såväl aktiebolagen som de ömsesidiga
bolagen, tillsammans under hvartdera af de nämnda tre åren utbetalt i
eldskadeersättningar i medeltal mer äu tio millioner kronor; hvaraf
framgår, att många och svåra eldsolyckor hafva timat under nämnda år.
Men orsakerna till olyckorna får man der icke veta. Från annat håll
har det dock lyckats utskottet att derom få någon upplysning, nemligen
af de från trycket utgifna revisionsberättelserna om brandstodsbolagens
verksamhet och i synnerhet af bilagorna till dessa revisionsberättelser.
På denna väg har utskottet fått kännedom om orsakerna,
såvidt de kunnat utrönas, till 321 stycken eldsolyckor. Af dessa 321
eldsotyckor hafva i tre fall tändstickor uppgifvits varit orsaken till
branden, deraf i två fall namneligen fosfortändstickor, i hvilka två fall
egendom gått förlorad till ett uppskattadt värde af 2,255 kronor 40 öre.
I tredje fallet förstördes egendom för 105 kronor 50 öre. Såsom vanliga
orsaker till brandskador hafva deremot uppgifvits gnistor från eldstad,
skorsten, smedja och ångmaskin, explosion af gas- och fotogénlarapor,
soteld, felaktig mur och kakelugnsrör, timmer i eller nära mur
in. fl. Af dessa uppgifter framgår, att fosfortändstickor icke visat sig
så eldfarliga, att på den grund ett förbud mot deras användning kan
anses berättigadt.

2:o. Yrkesfaran för arbetarne,

som sysselsättas vid fosfortändsticksfabrikerna, är utan tvifvel en fråga
af största vigt för bedömandet af spörsmålet, om denna fabrikation bör
förbjudas eller icke. Utskottet har derför sökt förskaffa sig tillförlit -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (A’:o 2) Utlåtande N:o 13. 7

liga uppgifter om helsotillståndet i allmänhet bland arbetarne vid ifrågavarande
fabriker, och särskilt om många fall af fosfornekros förekommit
ibland dem. För detta ändamål har utskottet vändt sig till medicinalstyrelsen
för att få del af läkarnes rapporter, till kommerskollegium för
att få kännedom om yrkesinspektörernas officiella berättelser samt direkt
till några fabrikers disponenter. Enligt de af medicinalstyrelsen infordrade
upplysningar från vederbörande läkare i de distrikt, där fosfortändsticksfabriker
finnas, har förhållandet i förutnämnda hänseende varit
vid 13 fabriker sådant, som synes af denna tabell:

Tab. 1.

i Fabrikernas namn.	Anstälde arbetare.	Fosfornekros.
1889.	1890.	1891.	>-* cd	1890.	t-* OD CD	Summa. |
m.	q-	S:a.	m.	q-	S:a.	ra.	q.	S:a.
1. F.llebo......	48	53	101	53	49	102	55	47	102				_
2, 3, 4. Kalmar	215	104	319	193	90	283	163	108	271	1	—	1	2
5. Malmö .....	83	134	217	91	144	235	96	144	240	—	1	—	1
6. Nvbro .......	39	88	127	41	91	1S2	46	96	142	2	2	—	4
7. Östersund...	3	3	6	4	2	6	6	3	9	—	—	—	—
8. Lidköping...	130	260	390*)	130	260	390*)	233	167	400*)	2	1	—	3
9. Haganäs ...	7	15	22	7	12	19	8	14	22	1	1	—	21
1 10. Mariestad	—	—	—	—	—	—	55	28	83**)	—	—	TT
11. Jönköping .		—	—		—	—	626	365	991***)	—	1	—	1
12. D:o vestra .			—		—	—	243	328	571***)	—	—	—	—
i 13. Tidaholm .	—						505	468	973	2	2	2	o:
Summa	- 1 s		!	2,0361 1,768	3,804	8	8	3jl9|

De flesta af dessa 19 fall af fosfornekros hafva varit lindriga,
intet af dem har slutat dödligt. Allmänna helsotillståndet vid dessa
fabriker har uppgifvits såsom »ganska godt», »icke sämre än hos arbetare
i allmänhet».

Särskildt från södra distriktets 10 fabriker bland 1,075 arbetare
med fosforstickors tillverkning, uppgifves af yrkesinspektören, att under
ur 1891 inträffat 6 sjukdomsfall, de flesta lindriga, att vid 7 af dessa
10 fabriker intet fall af fosfornekros förekommit under nämnde tid.

*) Antalet approximativt.

**) Säkerhetständstickor.

**'''') I antalet inberäkna» äfven de vid säkerhotutändsticksfabrikationen anstäldc.

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

Angående betydelsen af ifrågavarande slag af yrkesfara i allmänhet
skrifver en läkare sålunda: »Hvad nu fosfornekrosen beträffar, tror jag
för visso, att den fatt ett sämre rykte om sig än den i sjelf va verket förtjenar.
l''y så beklagansvärd vi än måste anse den person, som råkat
ut för ifrågavarande sjukdom, är jag dock förvissad om, att densamma
i farlighet står betydligt tillbaka för många andra yrkessjukdomar,
särskilt de s. k. stoftinhalationssjukdomarna. Dessa senare äro ofantligt
allmänna och oftast äro de den grundläggande orsaken till sekundära
till döden förande förändringar i lungorna, då fosfornekrosen
deremot, såvidt den ej träffar någon allt för dålig individ, sällan eller
aldrig förlöper dödligt, under förutsättning naturligtvis att den kommer
under tjenlig behandling. Ingen arbetare har vid härvarande fabrik
under de 22 år den varit i verksamhet aflidit till följd af ådragen
fosfornekros.» Vid jemförelse mellan stoftinhalationssjukdomarnes och
fosfornekrosens förlopp syntes det denne läkare egendomligt, att tillverkningen
af fosfortändstickor vore i vissa land (Finland, Danmark)
till och med förbjuden, i synnerhet som man genom ett noga aktgifgande
på arbetarnes tänder torde ega magt till ett absolut skydd mot
fosfornekrosen. »Aldrig har den, såvidt jag har mig bekant», yttrade
vidare samme läkare, »träffat en person med friska tänder. När fosfornekrosen
uppträda har den förmedlande orsaken alltid varit en
carierad tand.»

Alla till utskottets kännedom meddelade uppgifter öfverensstämma
deri, att »sjelfva tillverkningen af fosfortändstickor icke för de dermed
sysselsatte arbetare medför någon synnerlig våda, i fall de uti kong!,
förordningen den 18 februari 1870 meddelade föreskrifter noggrant
iakttagas.»

Under sådant förhållande anser utskottet, att förbud mot ifrågavarande
slags fabriksverksamhet hvarken kan anses påkalladt af ej heller
kan försvaras med den för handen varande yrkesfaran; ty blotta befintligheten
af dylik fara motiverar icke, enligt utskottets uppfattning, förbud
mot yrkets bedrifvande. Men om någon ville påyrka detta, då skulle
han på samma gång nödgas påyrka upphörandet af eu mängd fabriker,
näringar och yrken; ty få äro väl de, i fall det ens finnas några, som
äro utan all fara. Yrkesfara finnes, för att nämna ett och annat exempel
ur högen, vid våra porslinsfabriker, vid våra stensliperier, i våra
verkstäder för jern- och stålarbeten m. fl., och huru farlig för arbetarne
har icke grufdriften, särskilt den uti utlandets stenkolsgrufvor, visat sig
vara! Men icke lärer väl derför någon vilja förbjuda allt detta eller
beklaga t. ex. stenkolens tillvaro. Dessa exempel må vara no g. Det

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 13. 0

som i nu föreliggande ämne erfordras är, icke tillverkningsförbud, icke
heller ytterligare lagstiftningsåtgärder, men skärpt kontroll, så att gällande
föreskrifter blifva ordentligt iakttagna. Ty det lärer icke vara
tvifvel underkastadt, att det förhåller sig så, som af yrkesinspektörerna
uppgifvits, nemligen att tillståndet vid flere af ifrågavarande slags fabriker
varit synnerligen otillfredsställande till följd deraf, att dels genom
arbetsgifvarnes liknöjdhet och försummelser, dels genom arbetarnes oförstånd
och vårdslöshet föreskrifna försigtighetsmått icke blifvit iakttagna,
och gällande lag alltså på dessa ställen varit en lag blott på papperet,

3:o. Fosforns missbruk till förgiftningar

i följd af dess lättillgänglighet i form af fosfortändstickor har af motionären
. åberopats såsom ett skäl till förbud mot användning af sådana
tändstickor. För bedömandet af denna del af frågan, torde det vara af
intresse och lända till någon utredning, att taga reda på, huru många
personer ^ och af hvad kön vid olika ålder som förgiftats af fosfor och
vårdats å rikets lasaretter, huru stort de fosforförgiftades antal varit i
jemförelse med hela antalet förgiftade, samt huru många förgiftningsfall
aflupit dödligt, såvidt allt detta kan inhemtas ur rikets officiella
statistik:

A) Sjuke på grund af fosfor förgiftning.

Härom lemnar Sveriges officiella statistik angående den allmänna
helso- och sjukvården specificerade uppgifter, såvidt nemligen förgiftningsfallen
åt alla slag vårdats å rikets lasaretter; och meddelas derför
nedanstående tabellariska öfversigt för de 10 åren 1880—1889:

Sill. till lliksd. Trot. 1802. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Iluft.

O

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Aho 2) Utlåtande N:o 13.

InJcomne och vårdade förgiftnings/all å rikets lasaretter.

Tab. 2.

'' Under åren		Af fosfor förgiftade.			Samtlige förgiftade.
mellan 11—20 år.	mellan mellan 21-40 ! 41—60 o ! o ar. ar.	öfver 60 år.	Stimma.	Summa. j T m. qv.
m. qv.	m. j qv. m.	qv.	m.	qv.
1880 ..................		i i| —				2	481 32 513
1881.................	_l -	— 1 —	3	—	—	4	5501 611 611
1882 .............	i —	—| 3 —	—	—	—	4	489 36 525
1883 ..................	— 2	2 91 1	1	_	__	15	540 70 610
1884 .................		— 7| —	_	—	1	8	666, 70 736
1885 ................	-1 -	1 8 —	1	—	—	10	614! 104 718 |
1886 .................	l! l	—1 4 1	1	—	—	8	601! 751 676
1887 ..................	1 4	2 6 —	1	—	—	14	626 75 701
1888 .................	1! 1	It 1 -	—	—	—	4	588i 82! 670
1889 .................	H 3	1 18 1	—	—	—	23	586] 109, 695
Summa	4j 11	8 58 3	7	—	1	92	5,741 714! 6,455

Af denna tabell synes, att bland 645 förgiftningsfall om året under
decenniet endast omkring 9 eller icke fullt 1\ procent orsakats af fosfor,
ett ringa antal i jemförelse med hela antalet öfriga förgiftningsfall, och
mycket mindre måhända än mången trott. Men af den omständigheten,
att flertalet fosforförgiftade varit qvinnor — 7 eller 8 qvinnor mot 1
eller 2 män — torde kunna hemtas stöd för den uppfattningen, att flere
af dem tagit giftet för fosterfördrifning. Så uppgifves förhållandet varit
med 11 fall af 25, som vårdats å Sabbatsbergs sjukhus. A nämnda
sjukhus har under åren 1879—1891 vårdats inalles 30 fosforförgiftade,
deraf 5 män och 25 qvinnor, och af alla dessa 15 st. under 1890 och
1891.

B) Döde i följd af fosforförgiftning

äro utan tvifvel ett betydligt mindre antal än antalet af fosfor sjuke,
emedan, såsom förut visats, flertalet bland de af fosfor sjuka arbetarne
blifvit botade, så snart de kommit under tjenlig behandling. Dermed
öfverensstämmer uppgiften från Sabbatsbergs sjukhus, att halfva antalet

11

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2j Utlåtande N.o 13.

af derstädes vårdade fosforförgiftade hafva tillfrisknat. Om nu härtill
lägges, att antalet sjuke af fosfor eller af andra gifter måste vara i
någon mån proportionerligt med antalet döde af fosfor eller af andra
gifter torde man tillnärmelsevis få någon föreställning om, till hvilket
omfång fosfor kan hafva varit den verksamma dödsorsaken bland alla.

Dödsfall inom riket.

Tub. 3.

År.	Hela antalet döde.	Af våda	) Mord eller i Dråp.	Alla våld- samma utom sjelf- mord.	Sjelfmord
	förgiftade	af män.	af qvinnor	hela an- talet.
Hela an- talet.	Vux- na qvin-no r.
drunk- nade.	af kolos.	af annat gift män. 9vin-nor.	ge- nom gift.	på annat sätt.
1880........	82,753	1,231	28	17	3	72	(14)	2,104	305	10	69	384
1881........	80,800	1,064	24	28	11	70	1	2,112	315	14	55	384
1882........	79,406	1,432	22	23	17	65	5	2,450	358	22	102	482
1883........	79,487	1,178	20	19	16	70	6	2,166	355	28	87	470
1884........	81,077	1,148	16	13	14	85	2	2,090	336	13	82	431
1885........	82,781	1,095	19	15	21	71	10	2,068	366	21	76	463
1886........	78,045	940	19	23	13	69	4	1,898	451	27	89	567
1887........	76,227	1,189	17	27	21	78	3	2,136	400	35	77	512
1888........	75,831	956	27	21	17	77	13	1,889	451	27	87	565
1889........	76,124	1,113	14	36	26	79	9	2,111 390	53	93	536
i medeltal	79,253,1	1,134,6	20,6	22,2	15,9	73,6	6,7	2,102,4 372,7	25	81,7	479,4

58,7

Af denna tabell, jemförd med den näst föregående, kan inhemtas,
att antalet dödsfall i följd af fosforförgiftning icke kan vara särdeles
stort, äfven om man tager i betraktande, att icke alla fosforförgiftade
blifvit intagne å rikets lasaretter. Fosforstickorna synas derföre icke
hafva blifvit missbrukade i denna rigtning i så betydlig grad, att man
derpå kan skäligen grunda något förbud mot användning för deras
ursprungliga och egentliga ändamål. Om man derjemte besinnar, att
fosforgiftet verkar så långsamt, att 5—8 dagar, ja ända till 3 veckor
förflyta från intagandet till dess döden följer; att det förorsakar långvariga
och svåra plågor, men att utgången tillika är oviss; så synes
kännedomen härom vara tillräcklig att hålla tillbaka de olycklige, som

12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

fallit rof för sorgliga sjelfmordstankar, från användningen af detta gift,
i synnerhet som en mängd andra sätt och medel stå den brottslige eller
förtviflade till buds.

C) Fosforstickornas missbruk till abortiva ändamål

uppgifves visserligen vara i tilltagande. Flera unga qvinnor påstås
hafva användt fosforn såsom abortivmedel. Den föreställningen lärer
nemligen vara allmänt spridd, att fosfor skall vara verksamt för nämnda
ändamål. Men detta måtte vara ett misstag, såvida den uppgiften är
rigtig, som lemnats af en mycket framstående läkare, att kan icke
kände ett enda fall, der detta afsedda ändamål med fosforns användning
uppnåtts, men väl det icke afsedda ändamålet nemligen moderns
död. Ty fosforns verkan såsom abortivmedel lärer ej vara säkrare,
»än att patienten i det långsammast förlöpande fallet» —- död efter tre
veckor från giftets intagning — »två dagar före döden förlöstes från
ett lefvande foster och att i ett annat på 4:de dagen letalt slutande
fall dagen förut fosterrörelser iakttogos». Det verksammaste medlet
mot ifrågavarande missbruk synes derföre vara att finna i en rigtig
kunskap om fosforgiftets verkningar i berörda hänseende.

Genom denna utredning har utskottet sökt påvisa verkliga innebörden
af de skäl, hvarpå motionären stödt sitt förslag, och anser utskottet
sig härigenom hafva ådagalagt, att alla de anförda skälen tillsammantagna
äro negativa och framhålla endast ifrågavarande fabrikations
skuggsida eller afvigsida. Men rättvisan kräfver att äfven taga
i skärskådande frågans andra sida, som torde kunna benämnas dess
ljusa sida eller rätsida. Ty frågan har äfven en sådan sida. Utskottet
öfvergår nu derför till eu redogörelse för denna del af frågan och
vill uppvisa fördelarne af denna industri såväl för riket i sin helhet
såsom eu exportindustri som ock särskildt för alla de med denna fabrikation
sysselsatta arbetare.

Redan af tabellen 1 i detta betänkande kan inhemtus, att många
tusen arbetare hafva sitt lifsuppehälle af detta j^rke. Men för att tydligare
påvisa denna industris omfattning och betydelse i alla hänseenden,
har utskottet sammanstält uppgifterna från fabriksegarne angående
antalet af i gång varande fabriker och antalet af derstädes anstälde

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 13

arbetare samt fabrikernas tillverkningsvärde med uppgifterna i kommerskollegii
redogörelser för Sveriges utrikes handel och sjöfart angående
mängden och värdet af exporterade tändstickor. Resultatet synes af
tabellen 4.

Tändstickstillverkningen i riket.

Tab 4.

År .....	Antal fa-briker i verksam-het.	Antal i fa-brikerna an-stälde ar-betare.	Uppgifvet tillverknings- värde.	• Exporterade tändstickor
i kilogram	till värde.
			Kronor	öre		Kronor	.. ore
1881 .................	31	4,698	7,885,865	—	10,683,109	7,477,176	—
1882 .................	34	4,802	7,960,517	—	10,595,940	7,417,158
1883 .................	35	4,690	7,955,861		11,953,827	8,367,679	—
1884 .................	34	5,201	8,958,962		12,401,406	8,680,984
1885 .................	33	5,212	8,116,985	—	13,860,434	9,702,304	—
1886 ..................	32	5,242	9,753,246		14,997,670	10,498,369	—
1887 ................	31	4,887	7,482,689		12,599,843	8,819,890
1888 ................	30	4,959	7,200,606		13,231,261	9,261,883	—
1889 ..................	31	4,979	7,391,285		11,385,090	6,831,054
1890 ..................	26	5,227	7,549,481	—	13,117,966	7,870,780
j 10 års medium	31,7	4,989,7	8,025,549 7 0(12,482,654,6	8,492,727	70

I dessa siffror äro inräknade både fosforsstickor och s. k. säkerhetsstickor.
Den bristande öfverensstämmelsen mellan det uppgifna
tillverkningsvärdet och exportvärdet anser utskottet bero på för låg
uppskattning af tillverkningens värde, isynnerhet som deri bör inräknas
äfven den mängd stickor, (cirka 26 procent af tillverkningen), som
förbrukas inom landet. Men äfven om man antager den lägsta siffran
såsom den rätta, så visar sig likväl, att donna industri är ganska betydlig
och icke bör utan särdeles vigtiga skäl förbjudas.

livad dylikt förbud skulle betyda för arbetarne torde kunna inses
deraf, att i arbetslöner lära utbetalas emellan 3 och 4 millioner kronor
om året eller omkring 40 procent af »tillverkningskostnaden», om man
får sätta lit till uppgifterna från eu af fabriksdisponenterna. Men
äfven om »tillverkningskostnaden» beräknas lägre än »tillverknings -

14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

värdet» och således summan af arbetslönerna blir mindre än den nämnda,
är i alla fall denna inkomstkälla ganska beaktansvärd för en mängd
arbetare, som, i saknad af denna, skulle få svårt att reda sig.

Hvad betydelse särskildt tillverkningen af fosforstickor har i det
hela taget, kan inhemtas deraf, att minst 80 procent af hela tillverkningen
består af fosforstickor. Ensamt inom södra distriktet tillverkades
under år 1891 vid 10 fabriker cirka 260 millioner askar och bundtar
fosforstickor, hvaraf cirka 192 millioner exporterades eller omkring 74
procent af hela tillverkningen. Denna tillverkning är också en for
landet och klimatet lämplig industri.

Beträffande fosforstickornas afsättning på utlandet och deras ifrågasatta
utbytande mot s. k. säkerhetsstickor samt prisförhållandet emellan
dessa båda slags stickor, har en fabriksdisponent, med hvilken en annan
i hufvudsaken instämt, uttalat sig sålunda: »Erfarenheten har visat,
att i länder med mycket fuktigt och omvexlande klimat fosforstickor
hafva större motståndskraft och hållbarhet än säkerhetsstickor, och har
begäret af fosforstickor derför under de senare åren varit i ständigt
stigande, särskildt för export till Indien och China, hvilka länders i
allmänhet fattiga befolkning dessutom föredraga fosforstickor för det
billigare prisets skull. I händelse förbud mot tillverkning af och handel
med fosforstickor utfärdades, skulle vi, och antagligen många andra,
nödgas upphöra med en stor del af vår verksamhet, alldenstund våra
nuvarande afnämare säkerligen ej skulle kunna förmås köpa säkerhetsstickor
i stället för fosforstickor, utan naturligtvis komma att vända
sig till andra håll, der de kunde få sina behof af fosforstickor tillfredsstälda.
I dessa afseenden skulle nog Norge i första hand komma i
åtanke, ty i detta land hafva de senare åren uppstått åtskilliga fabriker
för tillverkning af fosforstickor, hvilka å verldsmarknaden särdeles
skarpt konkurrera med den svenska varan; och ett förbud i Sverige
skulle naturligtvis gifva ytterligare lyftning och hjelp åt den norska
industrien.»

Det torde ock förtjena omnämnas, att fabriker för tillverkning af
säkerhetsstickor numera uppstått å flera platser såväl inom som utom
Europa och att de svenska fabrikerna derigenom förlorat eu del afsättningsorter,
och de svenska fabrikerna skulle hafva mycket svårt att
hålla sig uppe, om de blefve hänvisade till fabrikation af ensamt säkerhetständstickor.
En af yrkesinspektörerna har till och med förklarat,
att förbud mot tillverkning af och handel med fosforstickor skulle
»totalt ruinera» ifrågavarande industri.

Slutligen anser utskottet sig icke böra lemna oanmärkt, att, om

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (AJ:o 2) Utlåtande N:o 13. 15

det ifrågasatta förbudet komme till stånd, Riksdagen sannolikt finge
bereda sig på att bemöta anspråk på skadeersättningar åt fabriksegarne,
hvilka anse billigt, under nämnda förutsättning, »att fosfortändsticksfabrikerna
i riket, som tillkommit under lagens skydd såsom en loflig
näring, antingen af staten inlösas eller att egarne på annat sätt hållas
fullt skadeslösa för den förlust, som tillskyndas dem».

Af denna utredning, som utskottet sålunda sökt åstadkomma,
torde ostridigt framgå, att ett bifall till motionen skulle:
utsätta staten för dryga ersättningsanspråk;

förstöra en betydande exportindustri och derigenom till vår nackdel
omedelbart öka handelsbalansen och medelbart rikets skuldsättning;

tillstoppa inkomstkällan för en del fabriksegare och många tusen
arbetare och derigenom öka arbetsbristen och antalet arbetslöse; men
icke märkbart förminska brandskadorna i landet;
icke förhindra yrkessjukdomar i någon nämnvärd grad;
icke undanrödja medlen till mord eller sjelfmord^ hvartill de flesta
och lättast tillgängliga, hastigast och säkrast verkande medel skulle
oförminskade qvarstå.

Utskottet hemställer derför,

att Z. Larssons motion icke må föranleda till
någon kammarens åtgärd.

Stockholm den 5 april 1892.

På utskottets vägnar:
O. _W. REDELIUS.