Andra Kammarens Tillfälliga Utskotta (N;o 4) Utlåtande N:o 12

Utlåtande 1893:Tfu412 Andra kammaren

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotta (N;o 4) Utlåtande N:o 12.

1

3T:o 12.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, med
anledning af väckt motion om närmare föreslcrifter angående
sättet för utbetalning af nämndemän tillkommande ersättning
för inställelse vid brottmålsransakning i vissa fall.

Till utskottets behandling är hänvisad herr Anders Olssons i Ornakärr
inom Andra Kammaren väckta motion n:o 52, deri motionären begär,
att Riksdagen matte besluta att till Kongl. Maj:t aflåta skrifvelse,
innefattande framställning derom, att nämndeman, hvilken önskar att hos
kronofogden i orten uppbära ersättning enligt kongl. kungörelsen den 17
september 1851 för inställelse till tjenstgöring vid brottsmålsransakning
å en för flera härad gemensam tingstad i brottmål och enligt kongl. kungörelsen
den 3 juni 1892 för biträde vid brottmålsransakning, som eger
rum å urtima ting, då gerningen, hvarom ransakas, föröfvats inom det
härad eller tingslag, för hvilket nämndemannen blifvit vald, må till
nämnde tjensteman ingifva sin kostnadsräkning, försedd med behörigt bevis
om närvaron vid det tingssammanträde, för hvilket ersättning begäres,
da det skulle åligga kronofogden att, efter granskning af räkningen, och
sedan deri upptagna våglängd blifvit bestyrkt, till nämndemannen utbetala
det godkända beloppet och vid hvarje qvartals slut eller förr, om
så erfordras, hos konungens befallningshafvande begära godtgörelse för
hvad sålunda blifvit utbetaldt. Detta sitt yrkande motiverar motionären
dermed, att, i saknad af föreskrift angående annat sätt för ersättningens
Bih. till Riksd. Prof. 1893. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 11 Raft. (N:o 12.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 12.

utfående, nämndeman torde vara hänvisad att lyfta så väl den i kongl.
kungörelsen den 17 september 1851 stadgade godtgörelse som den ersättning,
hvilken utginge enligt kongl. kungörelsen den 3 juni 1892, å länets
ränteri, sedan räkningen undergått granskning å landskontoret, hvilket
emellertid för nämndemännen vållade omkostnader, som inkräktade på den
dem tillkommande ersättningen, i det att de för medlens utbekommande
nödgades antingen företaga resa till residensstaden eller utbetala arfvode
in. m. till kommissionär, som ombesörjde denna angelägenhet.

Angående stadgandena rörande ersättning till nämndemän i de fall,
motionären afser, vill utskottet erinra:

att genom kongl. kungörelsen den 17 september 1851, rörande ersättning
i de fall, då flera härad hafva gemensam tingstad i brottmål,
förordnats, att nämndeman, som biträdt rätten vid sålunda tillåten gemensam
tingstad, egde af allmänna medel erhålla godtgörelse till belopp, som
för resor i kronans angelägenheter honom tillkomme, så väl då gerningen,
hvarom ransakades, blifvit begången inom annat härad eller tingslag än
det, till hvilken nämndemannen hörde, i hvilket fall ersättningen borde
beräknas efter vägen från hans bostad till den gemensamma tingstaden,
som ock då nämndemannen, fastän gerningen föröfvats inom det härad
eller tingslag, för hvilket han blifvit vald, från sitt hemvist hade längre
väg till den gemensamma tingstaden än till häradets eller tingslagets
vanliga tingställe, i hvilket fall ersättningen likväl skulle beräknas endast
efter skilnaden emellan dessa väglängder;

att uti kongl. kungörelsen angående nämndemäns rätt till ersättning
för extra förrättningar den 30 december 1863, § 2, sådant detta lagrum
lyder i kongl. kungörelsen den 3 juni 1892, uttryckligen förklaras, att
nämndeman bibehålies vid den i ofvannämnda kongl. kungörelse den 17
september 1851 stadgade rätt till ersättning för inställelse å gemensam
tingstad i brottmål, då gerningen, hvarom ransakas, blifvit begången inom
annat härad eller tingslag än det, till hvilket nämndemannen hörer, hvarförutom
jemväl för biträde vid brottmålsransakning, som eger rum å urtima
ting eller extra rättegångsdag under lagtima ting, då gerningen,
hvarom ransakas, föröfvats inom det härad eller tingslag, för hvilket han
blifvit vald, ersättning tillerkännes nämndeman sålunda, att han eger bekomma
enligt resereglementet beräknad godtgörelse för resan till och från
tingstaden;

samt att genom kongl. brefvet till statskontoret den 2 februari 1877
är stadgadt, att nämndeman, hvilken önskar att hos kronofogden i orten

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 12.

uppbära den ersättning, hvartill han för extra förrättning är på grund
af förberörda kongl. kungörelse den 30 december 1863 berättigad, ma
till nämnde tjensteman ingifva sin kostnadsräkning, försedd med behörigt
bevis om närvaron vid den förrättning, för hvilken ersättning begäres,
hvarefter det åligger kronofogden att, efter granskning af räkningen och
sedan den deri upptagna väglängd blifvit bestyrkt, utbetala det godkända
beloppet, och vid hvarje qvartals slut eller förr, om så erfordras, begära
godtgörelse för hvad sålunda blifvit utgifvet.

De af motionären åberopade kongl. kungörelser af den 17 september
1851 och den 3 juni 1892 sammanfalla alltså under § 2 af ofvanberörda
kongl. kungörelse utaf den SO december 1863, den förstnämnda såsom
särskildt deri angifven, samt kongl. kungörelsen den 3 juni 1892 såsom
innehållande förändrad lydelse af förenämnda § 2; och då, jemlikt åberopade
kongl. brefvet till statskontoret af den 2 februari 1877, nämndeman
är berättigad att hos kronofogden lyfta den ersättning, honom på grund
af kongl. kungörelsen af den 30 december 1863 tillkommer, synes det
utskottet häraf oförtydbart framgå, att kronofogden har skyldighet till
nämndeman, som sådant önskar, utbetala den ersättning, denne kan vara
berättigad utfå på grund af de utaf motionären angifna lagrum.

Med anledning häraf, och då utskottet icke har sig bekant, att motsatt
åsigt någonstädes gjort sig gällande, hvad motionären ej heller påstått,
får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda någon
kammarens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1893.

På utskottets vägnar:

W. Skytte.