Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 14 (Utlåtande 1895:Tfu314 Andra kammaren tfu3)

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 14.

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 26 mars 1895, kl. 1 e. m.

Andra Kammarens 3:dje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i
anledning af väckta motioner om skrifvelse till Konungen
med begäran om vissa ändringar i förordningen angående
försäljning af vin och maltdrycker m. m. den 24 oktober
1885.

I två inom Andra Kammaren väckta och den 26 februari till
utskottet hänvisade motioner har föreslagits:

dels af herr D. Persson i Tallberg och 37 andra ledamöter af
kammaren (motionen n:o 162): »att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj:t begära sådan ändring i kongl. förordningen angående försäljning
af Vin och maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885, att den
skadliga försäljningen af Öl å vägar måtte förhindras», i hvilken motions
syfte äfven herr G-. Jansson i Krakerud instämt;

dels ock af herr M. Alsterlund och 13 andra bland kammarens
ledamöter (motionen n:o 165): »att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att kongl. förordningen den 24 oktober 1885
angående försäljning af vin och maltdrycker in. m. måtte gifvas sådan
lydelse, att hvad densamma för landet innehåller om förbud att utan
särskildt tillstånd försälja vin och maltdrycker till afhemtning i mindre
belopp än 10 liter jemväl måtte gälla för stads icke planlagda område».

THh. till Rilcsd. Prof. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Käft. (N:o 14.■) 1

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 14.

Efter omnämnande af de under senare åren vidtagna ändringar i
förordningen angående försäljning af vin och. maltdrycker m. ’m. och
deribland särskildt kongl. kungörelsen den 2 juni 1893 eller den s. k.
»tiolitersförordningen» hafva herrar D. Persson m. fl., till stöd- för sitt
förslag vidare anfört följande:

»Ehuru således den nya bestämmelsen hittills icke medfört de resultat,
som man förväntat, vilja vi dock icke rörande densamma nu
framställa något ändringsförslag. Deremot åsyfta vi med denna motion
att påvisa andra missförhållanden i fråga om ölförsäljningen på landet,
hvilka, ehuru förut påpekade och länge rådande, dock efter »tiolitersförordningen»
blifvit farligare än förut. Yi syfta på den försäljning af
maltdrycker, som eger rum från fordon. Detta kringförande af maltdrycker
å fordon och försäljning från dem har utvecklat sig till en
fullständig »gårdfarihandel», och landsbygden har derigenom hemsökts
af en snart sagdt oräknelig mängd af ambulerande ölmagasin, som utköras
på såväl allmänna landsvägar som byvägar. Då flera sådana
»flyttbara ölmagasin» samtidigt kunna vara i rörelse i skilda delar af
en kommun, är det svårt, ja, vanligtvis alldeles omöjligt för vederbörande
att upprätthålla ordning och öfvervaka förordningens efterlefnad.

Och ej nog med att dessa ölvagnar komma från bryggerierna,
de utsändas äfven från s. k. öltappningsaffärer — ett slags bryggerifilialer
— hvilka planteras ut här och der i socknarna, der möjlighet
till afsättning kan finnas. Uttrugandet af de varor, dessa fordon medföra,
sker ofta på ett särdeles påträngande sätt; och der så ej är fallet,
är den lätta åtkomsten af Öl ofta alldeles utanför stugudörren, der dessa
fordon stanna, tillräcklig anledning för föräldrar och husbönder att påkalla
lagstiftningens ingripande.

I § 15 mom. 2 af kongl. förordningen angående försäljning af
vin och maltdrycker m. m. stadgas, att, om genom sådan kringföring
oloflig utskänkning främjas eller oordningar eljest föranledas, magistrat
eller kommunalnämnd ega rätt för viss tid eller för alltid förbjuda den,
som kringföringen besörjer, äfvensom, der omständigheterna dertill föranleda,
den, för hvars räkning försäljningen sker, att till afsalu kringföra
eller låta kringföra dylika drycker eller ock föreskrifva sådana
inskränkningar i rätten dertill, som må finnas af omständigheterna
påkallade.

Med hänvisning till denna § skall man säkerligen säga, att förordningen
redan förebyggt de oegentligheter, som uppstå af ölförsälj -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 14.

ningen från fordon samt att, om de ändock fortgå, det är en följd af
vederbörandes bristande ingripande.

Häremot må framhållas dels den förut påpekade svårigheten att
kunna hålla reda på de många fordonen, särskildt i större kommuner,
dels att den åberopade paragrafens bestämmelser äro så affattade, att
de nästan äro värdelösa, enär man vid deras tillämpning förhindrar, icke
sjelfva kringföringen, som är det skadliga, utan blott en viss person
att besörja den. Om en person förbjudes att besörja kringföringen,
anskaffas ögonblickligen en annan, och så vidare i det oändliga..

Det betyder föga, att tillverkare kan under vissa omständigheter
förbjudas låta kringföra sin vara; ty äfven om det skulle lyckas att
få ett sådant förbud för en viss tillverkare till stånd, skulle en annan
genast upprätta ny trafik på den gamla traden.

Och huru samvetsgrann en tillverkare an må vara, huru gerna
han än önskar, att försäljningen från fordonen skall gå ordentligt till
väga, kan han dock icke förebygga oordningar, som uppstå, sedan fordonet
väl kommit ut i bygderna. Ej heller kan utköraren hindra, att
det köpta ölet utdrickes ute å landsvägarne eller bära ansvaret för de
orgier, som ofta blifva en följd deraf.

Från många delar af landet klagas öfver ölförsäljningen från fordonen,
hvilken ej alltid håller sig inom laglighetens gränser, såsom såväl
i ekonomiskt som moraliskt afseende vådlig, särskildt för ungdomen
och den lösa befolkningen. . .....

Bot mot det onda, som kringförandet af maltdrycker till försäljning
— kringföring af vin till försäljning torde ej förekomma vållar,
finnes ej deri, att den tillfällige utköraren, filialföreståndaren eller tillverkaren
sjelf drabbas af förbud; endast genom att förbjuda sjelfva
kringföringen af den ifrågavarande rusdrycken till försäljning eller
åtminstone vidtaga nödiga inskränkningar i denna handel kan ett bättre

förhållande vinnas. # _

Af det ofvan anförda torde framgå, att vi icke afse att förhindra
sjelfva forslingen af vin och maltdrycker, utan endast försäljningen
deraf från fordon.»

Herrar M. Alsterlund m. fl. åter hafva motiverat sin framställning
på följande sätt:

»Många städer inom vårt land hafva stora områden, som icke äro
planlagda, livilka sträcka sig på eu del ställen ganska långt ut i den
omgifvande landsbygden. Å dessa icke planlagda områden hafva flerestädes
industriella verk blifvit anlagda och en arbetnrebefolkning, till
storleken beroende af de anlagda verkens storlek, har derstädes nedsatt

4 Andra Kammarens Tillfälliga UIsJcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 14.

sig. En följd häraf har varit, att handelsbodar der blifvit öppnade och
att bryggeri-idkarne äfven dit sträckt sin verksamhet genom dels upprättande
af öltappningsaffärer, dels ock försäljning af maltdrycker från
åkdon. Men äfven å sådana ställen af städernas icke planlagda områden,
som icke blifvit upplåtna för industriel verksamhet, men som
ändock hafva ett för handel, synnerligast Öl- och vinhandel, gynsamt
läge, såsom vid lifligt trafikerade vägar, eller vid punkter der två eller
flera sådana vägar råkas, hafva handelsbodar blifvit öppnade. Då
kongl. förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin
och maltdrycker, i hvad densamma innehåller förbud för försäljning af
vin och maltdrycker i mindre qvantitet än 10 liter, icke gäller ifrågavarande
icke planlagda områden, utan försäljare af vin och maltdrycker
å icke planlagdt stadsområde äro lika'' oförhindrade som dylika försäljare
å planlagdt område att till afhemtning föryttra om förmälda drycker
till huru liten qvantitet som helst, så inses lätt, att dryckenskapen
och dermed följande oordningar, fattigdom och brott, härigenom skola
i ej ringa grad främjas, och detta så mycket mera, som icke skäligen
torde kunna begäras, att städerna skola å sina oreglerade eller icke
planlagda områden hålla den bevakning, som vore erforderlig till förekommande
af hvarje oordning. I såväl nykterhetens som ordningens
intresse maste det derför ligga, att städernas icke planlagda områden
likställas med landsbygden beträffande rätten för försäljning af vin och
maltdrycker till afhemtning. Ett ondt, hvars tillvaro ingen torde kunna
förneka, men många kunna intyga, skulle härigenom i väsentlig grad
minskas.»

Da den först nämnda motionen hufvudsakligen grundar sig på
motionärernas, åsigt att stadgandet i 15 § 2 mom. af nu ifrågavarande
förordning icke är fullt lämpligt och tillräckligt för vinnande och betryggande
af ordning vid maltdryckshandeln till afhemtning, anser sig
utskottet här höra i korthet redogöra för detta stadgandes tillkomst.—
I skrifvelse till Konungen den 19 maj 1890 anförde Riksdagen, hurusom,
enär handlandes rätt till försäljning af maltdrycker dåmera blifvit så
inskränkt, att missbruk i väsentlig mån förebyggts, äfven tillses borde,
att tillverkare af _ sådana drycker icke blefvé mera gynnade än andra
försäljare af dylika; men då maltdrycker, måttligt njutna, vore icke
blott oskadliga utan’ äfven stärkande och närande, samt såväl tillverk -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 14. 5

ning som försäljning af de samma sålunda vore en både loflig och i
många afseenden nyttig näring, i hvars utöfvande lagstiftaren endast i
högsta nödfall och undantagsvis borde hämmande ingripa, borde någon
allmänt gällande föreskrift om viss bestämd inskränkning deri icke
omedelbart i lag meddelas, så mycket mindre som olika förhållanden
i skilda delar af landet kunde göra en dylik inskränkning på det ena
stället lika öfverflödig som på ett annat af behof påkallad; den ifrågasatta
inskränkningen borde endast afse den försäljning, som under maltdryckernas
kringförande i stad eller på landet för bryggeriernas räkning
bedrefves med samma drycker; och anhölls slutligen om eu sådan
ändring i gällande lagstiftning, att der tillverkare af maltdrycker håller
sådana drycker till salu medels kringföring, och oordningar deraf föranledas,
Konungens befallningshafvande må ega att efter vederbörandes
hörande för viss tid eller för alltid förbjuda sådan tillverkare all dylik
försäljning inom en eller flera kommuner eller ock föreskrifva sådana
inskränkningar i berörda försäljningsrätt, hvartill omständigheterna
kunna föranleda. — Efter länsstyrelsernas hörande och sedan departementschefen
vid ärendets föredragning i statsrådet erinrat, bland annat,
att den ifrågasatta ändringen borde gälla ej blott, såsom Riksdagen
föreslagit, det kringförande som sker af tillverkare, utan ock den ambulatoriska
maltdryckshandel, som drifves af andra, särskild! af så kallade
öltappare, föreslog Kongl. Maj:t i proposition till 1891 års riksdag vissa
ändringar i den kongl. förordningen och bland dem först det stadgande,
som nu återfinnes i 15 § 2 mom., så lydande:

»Om å landet eller i stad utom stadens planlagda område vin
eller maltdrycker kringföras för försäljning, och det visar sig, att derigenom
oloflig utskänkning främjas eller oordningar eljest föranledas,
eger i stad magistraten och på landet kommunalnämnden att för viss
tid eller för alltid förbjuda den, som kringföringen besörjer, äfvensom,
der omständigheterna dertill föranleda, den för hvars räkning försäljningen
sker, att till afsalu kringföra eller låta kringföra dylika
drycker eller ock föreskrifva sådana inskränkningar i rätten dertill,
som må finnas af omständigheterna påkallade; dock må tillverkare af
vin eller maltdrycker icke förbjudas att genom kringföring utbjuda och
afyttra sina tillverkningar inom hus eller å fartyg.»

I sitt utlåtande (n:o 30) af den 13 april 1891 fann lagutskottet
de föreslagna bestämmelserna vara »så vill af behof påkallade som väl
afpassade» och icke föranledande till annan erinran än att, desamma
enligt Riksdagens begäran borde förklaras gälla i städerna, utan inskränkning
till dessas icke planlagda områden. Sedan ärendet före -

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcolts (N:o 3) Utlåtande N:o 14.

vant i kamrarne den 18 och 22 i sagda månad, expedierades Riksdagens
beslut genom skrifvelse den 6 påföljande maj, hvari gifves
Konungen tillkänna, att vid granskning af ofvan bemälda ändringsförslag
kamrarne väl, i fråga om tillämpligheten af den ifrågasatta bestämmelsen,
stanfiat i skiljaktiga beslut — i det att Första Kammaren förklarat
sig icke hafva något att erinra mot förslaget i nu berörda hänseende,
hvaremot Andra Kammaren ansett bestämmelsen i fråga böra
gälla i stad utan inskränkning till dess icke planlagda område, vid
hvilket förhållande Riksdagen icke kunde i denna del afgifva något
yttrande — men att i öfrig! Riksdagen beträffande ifrågavarande framställning
icke funnit skäl till någon erinran. Det sålunda i hufvudsak
godkända förslaget gjordes derpå till efterlefnad gällande medelst
kongl. kungörelsen den 10 juli 1891 angående vissa ändringar i förordningen
den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin, maltdrycker,
kokadt kaffe och andra tillagade icke spirituösa drycker.

Den af hrr D. Persson m. fl. ifrågasatta ändringen i kongl. förordningen
angående försäljning af vin, maltdrycker, kokadt kaffe och
andra tillagade, icke spirituösa drycker innebär ett frångående af de
åsigter, Riksdagen år 1890 och 1891 i detta ärende uttalat, och i konseqvens
dermed ett utdömande af den ofvan omförmälda åtgärd i nykterhetens
intresse, hvilken Riksdagen år 1891 gillat och godkänt.

Motionärerna hafva grundat sin uppfattning och framställning på
vissa, antydda missförhållanden och olägenheter, hvilka de anse icke
kunna förebyggas med användande af nuvarande lagstiftning i ämnet.
Då man här rör sig på ett rent erfarenhetsområde, hade det emellertid
enligt utskottets mening varit önskligt, att motionärerna icke nöjt sig
med dylika antydningar, utan förebragt hvad som här behöfves, ett
på sakliga undersökningar grundadt material till belysande af den föreliggande
praktiska frågan. Om ett dylikt material blifvit hopsamladt,
bearbetadt och slutligen allsidigt bedömdt, skulle säkerligen också
motionärernas framställning kommit att rigtas mot ett mera bestämdt
och klarare angifvet mål, än nu varit fallet. Man har nemligen vid
utskottets behandling af den föreliggande motionen icke kunnat undgå
att anmärka den påfallande oklarhet, som bland motionärerna synes
råda, om hvilket sätt de sjelfva vilja tillstyrka för afhjelpande af de
öfverklagade missförhållandena. Att en hänvändelse till regeringen af
den allmänna, men på samma gång mångtydiga art, som motionärerna
till sist föreslagit i sitt slutliga yrkande, icke kan leda till något resultat,
säger sig ju sjelft.

Med det sagda har utskottet ingalunda velat förneka, att miss -

Andra Kammarens Tillfälliga Utsleotts (N:o 3) Utlåtande N:o 14.

förhållanden förekomma på det ifrågavarande området, särskildt i vissa
delar af landet. Då utskottet emellertid icke på grund af den nu föreliggande
motionen kunnat närmare ingå på frågan, i hvad mån rättelse
i berörda hänseenden må genom strängare lagtillämpning eller utveckling
af gällande eller antagande af nya lagbestämmelser kunna vinnas,
återstår ej annat än att hemställa:

l:o att herrar D. Perssons med fleras motion ej
må föranleda till någon kammarens åtgärd.

Till grund för nu gällande bestämmelser angående rätten att för
afhemtning sälja vin och maltdrycker i mindre belopp än 10 liter ligga
Riksdagens skrivelser den 12 maj 1885 och den 30 april 1892. I den
förra begärdes, att den, som ville åt allmänheten tillhandahålla vin och
maltdrycker till salu för afhemtning i mindre qvantitet än den nyss
nämnda, skulle vara skyldig dertill utverka sig tillstånd i samma ordning,
som gälde för erhållande af rätt att utskänka dessa drycker. Denna
anhållan afsåg således allt afsalu till hemtning i mindre belopp än 10
liter och måste följaktligen hafva omfattat jemväl försäljningen inom
städernas icke planlagda områden; men vid utfärdandet af förordningen
den 24 oktober samma år bifölls densamma af Kongl. Maj:t endast i
hvad angick handeln med vin å landsbygden, antagligen emedan oordningar
ansågos lättare kunna förekommas i städerna än på landet.
Den senare skrifvelsen omförmäler den väsentliga olikheten mellan
stad och land deruti, att i städerna funnes tillräcklig polisbevakning
till oordningars hämmande, medan man på landsbygden vanligen saknade
dylik bevakning, framhåller såsom följd häraf nödvändigheten af
strängare bestämmelser för landet än för städerna samt innefattar den
begäran, att rätt till försäljning af maltdrycker i mindre qvantitet än
10 liter måtte å landsbygden förvärfvas i den ordning, som 11 § i
kongl. förordningen den 24 oktober 1885 redan stadgar i fråga om
försäljning af vin. I öfverensstämmelse med denna begäran utfärdades
sedermera kongl. kungörelsen den 2 juni 1893 om vissa ändringar i
nyssnämnda förordning.

Den omständighet, att det s. k. tiolitersförbudct ännu icke utsträckts
till städernas ej planlagda områden, lärer således få anses bero
snarare på ett antagande, att dylik utsträckning vore i allmänhet obe -

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 14.

höflig, än på någon statsmagternas obenägenhet att vid verkligt behof
åvägabringa en lagstiftning i sådant syfte. Då nu motionärerna visat,
och äfven från andra håll inhemtats, att flerestädes inom riket förekomma
ganska stora och tätt befolkade stadsområden utanför de planlagda
och med fullständig polisbevakning försedda stadsarealerna, anser
sig utskottet böra hemställa, att herrar M. Alsterlunds med fleres motion
på det sätt bifalles,

2:o att kammaren för sin del beslutar, det Riksdagen
i skrifvelse till Konungen, anhåller, att åt kongl.
förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning
af vin och maltdrycker m. m. måtte gifvas sådan
lydelse, att hvad densamma för landet innehåller om
förbud att utan särskildt tillstånd försälja vin och
maltdrycker till afhemtning i mindre belopp än tio
liter jemväl måtte gälla för stads icke planlagda
område.

Stockholm den 26 mars 1895.

På utskottets vägnar:

H. AMNÉUS.

Reservationer

vid punkten 1:

af herrar M. Alsterlund, A. G. Ericsson och C. F. Wallbom, hvilka
yrkat bifall till motionan; samt

af herr H. Amnéus, som väl instämt i utskottets förslag men ansett,
att den senare delen af motiveringen, från och med orden: »Den
af herrar D. Persson m. fl. ifrågasatta ändringen i kongl. förordningen
angående försäljning af vin, maltdrycker» etc. (se sidan 6) bort ega
följande lydelse:

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande N:o 14. 9

Den af herrar D. Persson m. fl. ifrågasatta ändring i kongl. förordningen
den 24 oktober 1885 står alltså i strid mot den åsigt, Riksdagen
år 1890 uttalat beträffande tillverkares och försäljares af maltdrycker
näring, eller att »någon allmänt gällande föreskrift om viss bestämd
inskränkning deri icke bör omedelbart i lag meddelas».

Förutom de principiella skäl, hvilka enligt Riksdagens nyssnämnda
uttalande böra mana lagstiftaren att endast i högsta nödfall och undantagsvis
ingripa hämmande i denna näring, torde enligt utskottets förmenande
också kunna anföras åtskilliga omständigheter, hvilka i praktiskt
hänseende göra en ytterligare inskränkning i maltdryckshandeln
betänklig. Hit höra dels den rubbning, som skulle uppstå i den stora
allmänhetens hittills åtnjutna och, efter införandet af det s. k. tiolitersförbudet,
mer än förr behöfliga förmån att utan särskilda reqvisitioner,
budskickningar eller kostnader kunna från tillverkarnes fordon, äfven
hållande å allmän väg, förse sig med sitt behof af maltdrycker, dels
svårigheten att, så länge någon tillförlitlig och lätt påvislig gräns mellan
Öl och svagdricka icke kan anvisas, med ett förbud mot ölförsäljning
törena möjlighet för allmänheten att på beqvämaste och billigaste sätt
åtkomma sitt behof af eu oskadlig läskedryck, dels ock den med en
restriktiv lagstiftning vanligen förenade påföljden, att de nya inskränkningarne
på hvarjehanda sätt kringgås. I detta afseende torde endast
behöfva erinras om lättheten för den maltdrycker kringförande att, derest
försäljning ej finge ske från sjelfva landsvägen, med eller utan tillstånd
af derintill boende enskilda personer öfva försäljningen från deras
intill vägen gränsande områden.

Åt hänsyn till de i motionen skildrade missförhållanden med maltdryckshandeln
i skilda delar af landet skulle utskottet dock må hända
låtit dessa betänkligheter fara, så vida utskottet, lika med motionärerna,
funnit bestämmelserna i 15 § 2 mom. af kongl. förordningen den 24
oktober 1885 icke vara tillfyllestgörande. Härom har utskottet likväl
icke kunnat öfvertyga sig genom hvad motionärerna anfört. Då magistrater
och kommunalnämnder fått rättigheten att, vid oordningar medelst
maltdryckers kringförande till försäljning, både för viss tid och
för alltid förbjuda ej allenast den kringförande utan ock den, för hvars
rakning försäljningen sker, att vidare kringföra eller låta kringföra dylika
drycker eller ock — så vida det ej gäller tillverkares utbjudande
af egna varor ino?nhus eller å fartyg — att föreskrifva nödiga inskränkningar
i rätten till dylikt kringförande, vill det tvärtom synas utskottet,
som vore dymedelst ett tillräckligt verkande medel anvisadt till ofogs
ståtande. Sant är väl, på sätt motionärerna erinrat, att sådana förbud
Bill. till Biksd. Prot. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Höft. (N:o 14.) 2

10 Andra Kammarens Tillfälliga Ulslcotls (N:o 3) Utlåtande N:o lå:

till en viss grad och viss tid kunna:göras ofruktbara genomleta upprepadt
anskaffande af nya utkörare i förbjudnas ställe; mem i dessa fall
lära myndigheterna just uti dylik;tredska finna sådana, i nyssnämnda
moment omförmälda omständigheter, hvilka lagligen föranleda till. ett
definitivt förbud, rigtadt omedelbart emot rörelsens verkliga innehafvare,
vare sig denne är tillverkare eller s. k., öltappare, och b hvarje fall
torde vid tredska det nu lagbestämda till vägagåendet'':—då kommunalnämnden:
genast fattar och inom 8 dagar underställer länsstyrelsen sitt
förbudsbeslut eller omedelbart påkallar länsstyrelsens ingripande —
ingalunda medföra större dröjsmål, än som skulle blifva, följden af ett
bifall till motionen; ty vid ett sådant kunde rättelse icke vinnas annat
än genom åtal vid domstol för det förbjudna kringförandet.

■■ . .11. ''dr T.-i ''Ti i - \ "-gi lind; ir

Herrar) J. Andersson i Ölsund. och J. M. Ekströmer hafva begärt»
få antecknadt, att de icke deltagit i ärendets slutliga, behandling inom
utskottet.

-r‘- • ( • : f t i-,''o, ,1 vi Ur*.; - m

. : i v};- i in,- i.<!■ . " 5 tv.y m:

.Vi; ■ : ; n ■ ■I Om. t ■:; 1 ,‘f ■.> ’■ * -■ 1

\<f

i l\

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 189Ö. V