Andra Kammarens Tillf ålliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21 (Utlåtande 1894:Tfu121 Andra kammaren tfu1)

Andra Kammarens Tillf ålliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

K v ohiWfm i tov i*j- ;‘filta
r.-.öigi {•> l ''){; ;>!■; rt ».• f -.j i: i;

r ; • f

fri ,! * r; uvv • • i

4 111'' i '' J. ^ I J /i .!, ‘ iI ! I j 1 \bil t V I 1 i''
0‘igHii; t.Jj: Sunnan t’i;

•:ir ol■ j;i i''>! in.!''c.

’.1_ br.T-j. itii'' i

ii-i i ,t-;/!>i nrutit::•,<till! .!••''

•nrgmlbiU''.''!

\iyaW.''
111,''-. 0/1''! i-s!. :-1!;t;tf „•

•iV''..IW< f-yIn7 IM! ■ ■!)''; Ii'' '' Ml! '' ‘

,i iitu ''nr i i < t /■<>■• i:,; 1-

na -■•jo fn ii *: fs j*-. i» itl> inf ,
■''> f''7 j;ln; •■:•!!,.i-j in ,:’i

•i''nit Mtar.yi.fij''.'':/! \4. ovov

. .''-fi:!! ./!/!-> 4. Uv.ltt 1 ■ >‘J 1

-lihinipivx _• i!:■ -: m. i n

''! i in .il if''t >!i «''ii

■:r, ,jj .sv/.W‘. . Ir, ii.i ;S*• - ’

Ank. till Riksd. kansli don 20 april 1894, kl. 3 e.

'')U

... it

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, med
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om upphäfvande af sådana bestänmelser, hvar,
, .. f . . igenom tillträde till allmänna läroverk eller till statens eller

i h: i kommunens tjenst göres beroende af konfirmation eller natt•
t>i- värdens begående, inni m >4 i,in.ih ij: = n;i i in

Hii'';''ih''/!r-i‘V|.Ys m! (!■ /.;; I.! -iif-<{>1J;vMi,(i -folio isbill;!;! •:! 7 [, . .f • ■!i. '' 1, !

‘i; : >! ■. f f 11J - f: • " ■ ! v--!!''! Å 1 ■ I •/(»•: ;;! 1 i 1 ’i , 1 ■•!•,-* • ;i ;, ■’! -j 11 >1 i r •'' ninHi.H

Till utskottet har remitterats en af herr E. J. Ekman inom Andra
Kammaren väckt mötion, hvari han föreslår, att Riksdagen måtte besluta
att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att alla sådana bestämmelser
måtte upphäfvas, hvarigenom tillträde till allmänna läroverk eller till
embeten i statens eller kommunens tjenst göres beroende af konfirmation
eller nattvardens begående.

Motionären anför tvenne fall, der sådana bestämmelser äro gifna.
I stadgarne fort:tekniska högskolan af den 2 mars 1877 heter det i

§ 16: i »För att antagas till ordinarie elev erfordras —-----,

ifall den sökande bekänner sig till den kristna läran, att han är konfirmerad».
Och i ordningen för tandläkarekonstens utöfning af den 18

januari 1861 § 6 stadgas : »Lärling.......... — vare berättigad

att, såvida han begått Herrens heliga nattvard, undergå pröfning för
att varda till medhjelpare antagen», hvarvid motionären erinrar, att
ändring i sistberörda förordning icke skott genom sundhetskollegii
cirkulär af den 25 oktober 1866 eller medicinalstyrelsens cirkulär af
den 8 december 1879.

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 2 Rand. 21 Höft. (N:is 21—22.) 1

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

Det är enligt motionärens mening orimligt att göra inträde vid
läroverk eller i statens och kommunens tjenst beroende af religiösa
handlingar, som till sin natur äro och måste vara den enskilda menniskans
samvetssak, oberoende af alla jordiska förhållanden. Ett sådant
tillvägagående vore det kraftigaste medel att omintetgöra aktningen
för det religiösa och alstra skrymtare, hvadan det måste både ur
religiös och rent mensklig synpunkt anses i högsta grad förkastligt.
Det vore derför högeligen af nöden, att rättelse härutinnan sker, och
det så mycket hellre som iakttagandet af dessa religiösa handlingar
syntes hafva uppstälts helt godtyckligt som vilkor för inträde i somliga
läroverk och till erhållande af somliga tjenster, under det man icke satt
sådana vilkor för inträde i andra. Såsom förhållandet nu vore, måste
Kongl. Maj:t gång efter annair besväras med ansökningar om dispens
och de sökande få vidkännas onödiga utgifter.

Vid behandlingen af denna motion har utskottet i främsta rummet
sökt vinna kännedom om de stadganden, hvari ändring skulle
ifrågakomma vid bifall till motionen. Utskottet har emellertid utom de
båda af motionären anförda bestämmelserna icke funnit mera än ett
stadgande, der konfirmation eller nattvardens begående föreskrifvits
såsom vilkor för inträde i offentligt läroverk eller för erhållande af
offentlig tjenst. Detta förekommer i stadgan för folkskollärareseminarierna
i riket af den 29 januari 1886 § 32, som föreskrifver, att
den, som önskar att såsom elev vinna inträde i seminarium, skall genom
vederbörande pastorsembetes intyg styrka, att han begått Herrens heliga
nattvard. Då genomgående af dylikt seminarium fordras för att blifva
antagen såsom folkskolelärare eller såsom elev vid döfstumskoleseminarium
eller såsom lärare vid blindinstitutet, så är nattvardens
begående jemväl ett vilkor för erhållande af dylik tjenst.

Hvad först angår motionärens yrkande, i hvad det afser förändring
i stadgarne för tekniska högskolan och ordningen för tandläkarekonstens
utöfning, så anser sig utskottet böra tillstyrka detsamma. Det synes
antagligt, att de ifrågavarande bestämmelserna egentligen hafva afsett
att beteckna den åldersgräns, hvarunder eleverna ej må antagas. Utskottet
kan emellertid icke finna, att konfirmation eller nattvardsgång
har den betydelse för ifrågavarande elevers undervisning eller för deras
framtida yrkesverksamhet, att någon betänklighet kan möta emot borttagande
af detta vilkor för tillträde till undervisningen.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21. 3

Fråga om ändring af reglementet för folkskollärareseminarierna
i det af motionären afsedda syftet väcktes vid 1886 års riksdag inom
Andra Kammaren genom motion af herr P. Waldenström. Motionen
afstyrktes af det första tillfälliga utskottet, som hufvudsakligen anförde,
att det ifrågavarande stadgandet vore lämpligt ur den synpunkten, att
eleven icke skulle behöfva under seminarietiden sysselsätta sig med
konfirmationsberedelsen, att folkskolläraren borde såsom religionslärare
fullständigt bekänna statskyrkans lära och begagna dess sakrament,
och att seminarierna hade till uteslutande ändamål att utbilda lärare
för folkskolorna i riket, hvarjemte utskottet ansåg, att församlingarne
skulle med missnöje se en förändring, hvarigenom personer, som icke
begått nattvarden, blefve kompetenta till folkskollärarebefattningar.
Utskottets utlåtande godkändes af kammaren med betydlig röstöfvervigt.

För sin del anser utskottet, att man utan olägenhet skulle kunna
borttaga fordran på nattvardens begående såsom vilkor för antagande
såsom seminarieelev, såvida motsvarande bestämmelse upptoges i
folkskolestadgan såsom vilkor för erhållande af folkskolläraretjenst,
men kan icke förorda, att nämnda föreskrift i seminariereglementet
under annan förutsättning upphäfves. Då utskottet emellertid icke eger
befogenhet att framställa förslag till sådan ändring af folkskolestadgan,
finner sig utskottet äfven förhindradt att göra någon hemställan om
borttagande af den omförmälda bestämmelsen i seminariereglementet.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, inskränker sig
utskottet till att förorda förändring i de båda af motionären anförda
förordningarne, och hemställer derför,

att Andra Kammaren måtte för sin del besluta,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
att bestämmelserna om konfirmation såsom vilkor för
att antagas såsom elev vid tekniska högskolan och
om nattvardens begående såsom vilkor för att antagas
såsom medhjelpare hos tandläkare måtte upphäfvas.

Stockholm den 20 april 1894.

På utskottets vägnar:

G. F. Östberg.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

Reservation

af herr E. A. Zotterman, som ansett att utskottets utlåtande bort
hafva haft följande lydelse: ''. t v-,

»Den föreliggande frågan kan vid ett hastigt påseende visserligen
förefalla temligen liten och obetydlig; men vid ett närmare skärskådande
märker man, att hon till sina följder kan blifva af vidtgående
betydelse. Den knapphändiga utredning af frågan, hvarom
motionen bär vittne, lemnar icke på långt när betraktaren ledning till
att; kunna gå frågan in på lifvet. !:r

Ett sådant djupare inträngande uti frågan torde dock vara ett
ocftergifligt vilkor, på det att man kan få se, hvarom frågan verkligen
rör sig. Utskottet har derför ansett sig böra utreda hvad betydelse
konfirmationen kan hafva i kyrkorättsligt afseende, i hvad utsträckning;
nu omhandlade föreskrifter gälla och slutligen att se till hvad ett bifall
till motionen skulle innebära samt hvarthän ett bifall i den rigtnine-en
skulle leda.

Ställer man då för sig den frågan hvad betydelse konfirmationen
kan hafva i kyrkorättsligt afseende, så framhåller visserligen icke vår
kyrkolag svaret på denna fråga annat än indirekt, men då detta är
tydligt nog för att kunna förstås, så torde här ingen tvekan råda.
Det svaret blir, att likasom dopet är den akt, hvarigenom eu person
blir upptagen i den svenska statskyrkan, så är konfirmationen den akt,
hvarigenom konfirmanden erkännes vara tillräckligt upplyst om statskyrkans
tro och bekännelse för att med hänsyn till dessa sjelf kunna
bekräfta sitt döpelseförbund. Den konfirmerade personen kan sålunda
sägas hafva blifvit en sjelfständig medlem i statskyrkan. I och med
denna sjelfständighet har han då rätt att sjelf bestämma öfver sin tro
och sin bekännelse utan något intrång af föräldramagten, har han rätt
till det goda, kyrkan bjuder, såsom att begå Herrens heliga nattvard,
rätt att låta anteckna sig som fadder, rätt att välja lefnadsbana och,
då lian blir myndig samt i öfrigt uppfyller hvad samhällets lagar föreskrifva,
rätt att i kyrkostämmor deltaga och besluta m. m.

Detta nu med afseende på den rätt kyrkan bjuder konfirmanden.
Denne åter å sin sida är ingalunda pligtig att mot sin vilja emottaga
denna rätt. Ty enligt kongl. cirkuläret den 25 oktober 1878 heter det:

Andra Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21. 5

»Sedan Kongl. Maj:t af förekommen anledning anmodat kyrkomötet att
afgifva yttrande om och i hvad mån en förändring af kyrkohandbokens
fjerde kapitel kunde anses erforderlig för att med full klarhet
ådagalägga, att deltagandet i konfirmationshandlingen framgår af
konfirmandens fria beslut, samt kyrkomötet tillkännagifvit, att då hela
arten och beskaffenheten af konfirmationsundervisningen i sig innebure
ett^ oafbrutet erkännande deraf och förty äfven måste hafva till syfte
att’ bringa konfirmanderna till fullt medvetande derom, att den kyrkliga
konfirmationen vore en beträffande konfirmanden fullkomligen frivillig
handling, någon ändring i kyrkohandbokens föreskrifter angående
sättet för denna handlings utförande ej kunde anses erforderlig; så har
Kongl. Maj:t velat Kyrkomötets berörda yttrande till vederbörande
presterskaps förständigande härigenom meddela.» Konfirmationen är
sålunda för konfirmanden personligen eu fullkomligt fri handling.

Vid. frågan om, i hvad utsträckning konfirmation och nattvardsgång
föreskrifvas som vilkor för inträde i allmänt läroverk eller till
embete i statens och kommunens tjenst, så svarar att börja med kyrkolagens
första kapitels första paragraf, att alla, som uti läroståndet vid
kyrka, akademier eller skolor något embete tillträda, skola vid ordinationen
med liflig ed till statskyrkans lära och trosbekännelse sig förpligta.

Separatbestämmelser äro visserligen i detta fall gjorda, och senast
i fjor bestämdes ju prestedens utbytande mot ett heligt löfte. Men
paragrafen står i alla fall qvar i kyrkolagen. Visserligen står icke i
denna paragraf med tydliga ord krafvet på konfirmation och nattvardsgång,
men det kan dock icke nekas, att andemeningen i denna paragraf
förutsätter att de deri nämnda embete- och tjenstemännen skola vara
konfirmerade och hafva begått Herrens heliga nattvard. Dylika bestämmelser,
som nu nyss här ofvan framhållits ur nuvarande kyrkolags
första paragraf, voro uteslutna ur det förslag till denna paragrafs
lydelse, som af Kongl. Maj:t i nådiga propositionen n:o 26 år 1893 förelädes
Riksdagen, och som antogs af Riksdagen men med 2 rösters
majoritet förkastades af kyrkomötet.

I regeringsformens 28 § står följande bestämmelse: »Till presterligt
embete eller till annan tjenst, hvarmed är förenadt åliggande att
meddela undervisning i kristendom eller teologisk vetenskap, kan endast
den utnämnas, som bekänner den rena evangeliska läran».

I öfverensstämmelse med föreskrifterna i 1 kap. 1 § kyrkolagen
och 28 § regeringsformen föreskrifver § 53 i kongl. stadgan för rikets
allmänna läroverk, att, för att till lärarebefattning i kristendom ega

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

kompetens, fordras intyg om att den sökande bekänner sig till den
rena evangeliska läran.

Utöfver det ena fall, som af motionären anförts, har utskottet
icke kunnat finna någon kongl. förordning eller stadga, som med
direkta ord föreskrifver konfirmation såsom kompetensvilkor.

Deremot har utskottet funnit begående af Herrens heliga nattvard
vara föreskrifvet vilkor i följande fall, utom det af motionären
nämnda:

1) enligt Kongl. Majrts nådiga stadga för folkskollärareseminarierna
i riket den 29 januari 1886 § 32 för att som elev vinna inträde
vid seminarium;

2) och då i lagen angående döfstumundervisningen den 31 maj
1889 § 22 den fordran uppställes för att blifva såsom lärare vid döfstumskola
antagen att hafva aflagt godkänd afgångsexamen vid det genom
statens försorg anordnade seminarium för bildande af döfstumlärare
och i § 40 att, för att antagas till elev vid seminarium, hafva med
goda vitsord aflagt afgångsexamen vid något af statens seminarier för
bildande af folkskollärare och lärarinnor; samt

3) då enligt Kongl. Maj:ts nådiga stadga för institutet för blinda
den 14 oktober 1892 § 9 fordras för att blifva antagen till ämneslärare
eller lärarinna att hafva undergått fullständig afgångsexamen vid något
statens seminaidum för lärare eller lärarinnor; så torde deraf framgå,
att äfven för anställning vid dessa läroanstalter fordras att hafva begått
Herrens heliga nattvard.

Utom i ofvan framhållna fall, der konfirmation och nattvardsgång
föreskrifves som kompetensvilkor för sökande för inträde i läroanstalter
och för anställning i statens och kommunens tjenst, framhålles vitsord
i kristendomskunskap såsom vilkor i enahanda fall för följande inrättningar
:

enligt Kongl. Majrts förnyade nådiga reglemente för barnmorskor
den 28 november 1856 § 3 föreskrifves bland annat, att den sökande
skall förete prestbevis om god kristendomskunskap;

enligt Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga för Chalmerska slöjdskolan
i Göteborg den 10 augusti 1877 § 13 fordras bland annat af
den inträdessökande att ega god religionskunskap;

enligt Kongl. Majrts förnyade nådiga stadga för de tekniska
elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås den 15 juni
1877 § 6 fordras för inträde som elev bland annat god kristendomskunskap;
och

enligt stadgan för tekniska skolan i Eskilstuna, af Kongl. Maj:t

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

faststäld den 12 oktober 1889 § 9 fordras för att blifva som elev antagen
bland annat försvarlig kristendomskunskap.

Utskottet föreställer sig, att, ehuru blott i ett enda fall, nemligen
angående tekniska högskolan i Stockholm med tydliga ord konfirmation
föreskrifves som vilkor för inträde i detta läroverk, konfirmationen likväl
förutsättes äfven i de fall, der nattvardsgång och kristendomskunskap
föreskrifves som vilkor. Ty enligt nuvarande förhållanden
lärer väl dessa kompetensvilkor styrkas med prestbetyg. Men prestbetygen
åter lära väl icke upptaga vitsord i kristendomskunskap med
mindre den person, för hvilken betyget gäller, blifvit konfirmerad. En
sådan uppfattning framgår också utaf motionärens yrkande i motionen
n:o 151. Och då enligt nu gällande kyrkolag konfirmation är vilkoret
för nattvardens begående, så lär väl heller icke intyg om nattvardsgång
utfärdas, för så vidt icke personen i fråga konfirmerats.

Förhållandet är verkligen så som motionären i sin motion framhållit,
att iakttagandet af konfirmation och nattvardsgång uppstälts som
vilkor vid somliga läroverk och till erhållande af somliga tjänster,
under det att man icke satt sådana vilkor för inträde i andra. Så
föreskrifves icke, såsom naturligt är, för inträde i allmänt läroverk
(kongl. stadgan den 1 november 1878 § 23), om också i klasserna fordras
vissa kunskapsmått i kristendom; icke heller föreskrifves nämnda vilkor
för inträde som elev vid allmänna skogsläroverken utan blott intyg om
god frejd bland annat (Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga den 13
april 188G § 10) äfvensom vid skogsskolan på Omberg; för inträde som
elev vid Veterinärinstitutet i Stockholm fordras blott bland annat intyg
om ålder, frejd och kunskaper (Kongl. Maj:ts reglemente den 24 maj
1867 § 33). Likaledes fordras för inträde vid den år 1889 från
veterinärinrättning till hofslageriskola ändrade anstalten i Skara intyg
om frejd, ej om kristendomskunskap. Och det har förefallit utskottet,
som om uti samtliga här ofvan icke angifna institutioner icke uppstälts
som vilkor konfirmation och nattvardsgång, ej heller presterligt vitsord
om kristendomskunskap.

Vid betraktande af det förhållandet att konfirmationen är den
handling, hvarigenom döpt person blir en sjelfständig medlem af
svenska statskyrkan och då så väl konfirmationen som nattvardens
begående förklaras vara beroende af hvars och ens fria vilja, så kan
man med skäl sätta i fråga, hvarför man då icke också skall vara så
fri, att inga band derigenom åstadkommas för den statskyrkans medlem,
som icke är konfirmerad eller begått nattvarden, eller för den, som
väl är konfirmerad men icke begått Herrens heliga nattvard, då det

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

gäller hans rätt som medborgare i svenska staten. Denna invändning
synes utskottet ega sin rigtighet, om så vore, att stat och kyrka voro
åtskilda. Men under sådana förhållanden, att stat och kyrka äro så
med hvar andra förenade, som fallet är i vårt land, uppstår ett annat
förhållande. Då måste, enligt utskottets mening, staten tillse, att icke
sådan lagstiftning eger rum, hvarigenom staten sjelf motarbetar statskyrkans
intressen. Väl må det medgifvas att för inträde uti tekniska
högskolan konfirmation och, för att blifva god tandläkare, nattvardsgång
icke skulle behöfva erfordras; men man kan väl gerna icke sätta utom
allt tvifvel nyttan af att till våra barns lärare skulle få antagas personer,
hvilkas åsigter befunnos stridande mot vår kyrkas fundamentallagar.
Ett bifall till motionen skulle derför, enligt utskottets mening,
vara ett erkännande af den principen, att statskyrkan icke egde rätt
att värna om sitt bestånd.

Då å andra sidan konfirmation och nattvardsgång är hvarje svensk
mans och qvinnas fria sak, men då staten anser sig böra värna om
sin kyrka genom vissa föreskrifter om kompetens för vissa anställningar
inom stat, kyrka och skola, så framgår deraf tydligt, att hvar
och en svensk man eller qvinna, som med kännedom om detta förhållande
det oaktadt afhåller sig från så väl konfirmation som nattvardsgång,
också i och med detsamma frivilligt afsäger sig de rättigheter,
som dessa heliga handlingar medföra. Utsigten till framgång uti statens
tjenst är dermed visserligen i viss mening minskad, men den är icke
stängd. Ty det finnes ofantligt många förvärfsutvägar inom ett samhälle
än den att vara lärare i folkskolan.

Af ett bifall till föreliggande motion kunde icke blott följa, att
till lärare för våra barn komme att anställas personer, hvilka af heligt
nit mot statskyrkan skulle anse sig manade att i på hvad dem berodde
söka inplanta hos det uppväxande slägtet förakt för den kyrka, som
hittills skänkt oss så mycket godt. Såsom en konseqvens utaf ett
bifall till motionen skulle måhända också fordran uppstå, att uti flyttnings-
och ledighetsbevis m. fl. icke borde intagas vitsord om att inom
statskyrkan hafva begått Herrens heliga nattvard och sålunda icke
heller någon antydan om, att den flyttande blifvit konfirmerad. Huru
ödesdiger en sådan åtgärd skulle blifva för statskyrkan, ligger i öppen
dag. Ehuru intet förslag till statskyrkans upphäfvande nu föreligger,
så är dock föreliggande motion ett partielt steg i den rigtningen. Men
som ett sådant steg synes vara hvarken nödigt eller nyttigt att nu
uttaga, så kan utskottet för sin del icke tillstyrka bifall till motionen.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

Hvad slutligen sjelfva klämmen vidkommer, så synes motionärens
förslag derutinnan äfven vara af så sväfvande och obestämd natur, att
man äfven för den skull icke gerna kan tillstyrka motionen. Motionären
talar nemligen deri om »allmänna läroverk». Det är emellertid
oss alla bekant, att enligt kongl. stadgan för rikets allmänna läroverk
den 1 november 1878 benämningen elementarläroverk utbytts mot
benämningen »allmänna läroverk»; och att för inträde som elev i dessa
läroverk icke fordras intyg i de fall motionen afser.

Uti motiveringen åter talar motionären om somliga läroverk och
andra läroverk. Deraf vill det synas, som om ban dock med sin
motion icke afsett de allmänna läroverken utan offentliga läroverk i
allmänhet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att motionen icke måtte föranleda till någon
kammarens åtgärd.»

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Eäft.