Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9 (Utlåtande 1916:Tfu49 Andra kammaren tfu4)

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 7 april 1916 kl. 3 e. m.

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 9
angående herr Lindleys motion, nr 215, om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående införande av statsmonopol
å mineraloljor.

I motion inom andra kammaren, nr 215, har herr Lindley
hemställt, att riksdagen ville besluta, att i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t måtte företaga utredning angående
möjligheterna av införandet av statsmonopol å mineraloljor.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande.

»På grund av flera orsaker, bland annat den att utländska bo- Motionen.
lag för sin del monopoliserat all handel med mineraloljor i vårt land,
synes det som inrättandet av ett statsmonopol för handel med mineraloljor
här i landet vore en statsangelägenhet av allra största betydelse.

I det följande skall givas en kortfattad framställning av förutsättningarna
för ett dylikt monopols införande, antydas riktlinjerna
för dess gestaltning samt lämnas en på siffror grundad beräkning
av dess finansiella avkastningsförmåga.

Till en början torde vara nödigt att kasta en blick på utvecklingen
av oljehandeln i vårt land under de sista decennierna, särskilt
då handeln med lysoljor, vilka intaga den viktigaste platsen
bland mineraloljorna. Under beteckningen lysoljor innefattas såsom
bekant såväl för lyse som för motordrift avsedda oljor.

Ända till slutet av förra århundradet existerade ett flertal inhemska
importaffärer i olja, både av bolags och enskild natur, sinsemellan
oavhängiga och konkurrenter. De flesta av dessa voro av Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 13 samt. 4 avd. 8 käft. (Nr 9.) 1

2 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

nämare till Standard Oil-trusten, vilken emellertid själv köll sig
utanför den inhemska marknaden. Först sedan de nämnda företagen
nått en högt utvecklad organisation dels genom sammansmältning
av de mindre affärerna och deras uppgående i de större, dels genom
iordningställande av upplagsplatser för oljan i skilda delar av landet,
uppträdde timsten på hemmamarknaden. Standard Oil åtnöjde sig
ej med sin ställning som förnämsta oljeproducent och leverantör till
de inhemska importfirmorna, den ville jämväl behärska handeln inom
landet. För vinnande av detta mål sökte timsten slå under sig de
svenska bolagen. Genom erbjudande av vissa förmåner vann den
insteg i allt flera bolag och blev så småningom innehavare av aktiemajoriteten
i dessa. Där lockelsemedel ej hade åsyftad verkan,
hotade brusten med att själv utföra de för driften behövliga anläggningar
och öppna konkurrerande marknad. Inför dylika utsikter
fann sig det största av de då existerande bolagen, vilket just genomfört
organisation av lysoljehandeln i Norrland, föranlåtet att uppge
sin självständighet och låta Standard Oil inträda såsom huvuddelägare
i bolaget. Sedan sålunda största delen av marknaden glidit
över i trustens händer, gällde det att på olika sätt oskadliggöra de
konkurrenter, som ännu lyckats bevara sin oavhängighet. Såsom
ett beryktat exempel på de metoder, varav trusten härvid betjänade
sig, framstå de på sin tid mycket omtalade kontrakt, däri den
enskilde avnämaren till trusten, minuthandlanden, förband sig vid
stränga vitesutfästelser att under en tid av tre år i följd hämta hela
sitt behövliga lysoljeförråd från timsten. Att den enskilde köpmannen
över huvud underkastade sig ett sådant nesligt beroende, har sin
förklaring däri, att han, såsom förhållandena faktiskt gestaltat sig,
icke ägde något annat val. Det existerade ingen konkurrent till
trusten av sådan betydelse, att han var i stånd att övertaga dennas
leveranser. För att få sitt nödiga behov av lysolja fyllt, var sålunda
köpmannen hänvisad till trusten, vilken därför kunde diktera
fullständigt godtyckliga kontraktsbestämmelser. Där de ifrågavarande
kontrakten äro gällande, är marknaden naturligen definitivt stängd
för den med Standard Oil konkurrerande leverantören.

På olika sätt har Standard Oil sålunda lyckats tillvinna sig den
dominerande ställningen å den svenska lysoljemarknaden. Vid sidan
av densamma finnes för närvarande endast en konkurrent av betydelse,
nämligen den engelska mineraloljetrusten, även den såsom
bekant en ekonomisk stormakt av betydande mått. I den riktiga

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 8

uppfattningen att ej kunna övervinna varandra, ka de båda trusterna
nedlagt kampen sinsemellan och i förtroligt samarbete uppdelat
marknaden inbördes. Den engelska timsten torde kunna beräknas
behärska omkring 15 procent av den svenska lysoljemarknaden samt
Standard Oil i det närmaste kela återstoden.

Såsom resultat kvarstår sålunda, att den svenska lysoljemarknaden
kan sägas vara faktiskt monopoliserad. Den beklagliga innebörden
bärav framgår ju redan av det förut utvecklade; svenskt
näringsliv bar fallit offer för utländsk penningövermakt. Det förtjänar
nämligen särskilt att framhävas, att de främmande trusterna
och särskilt Standard Oil endast skördat resultatet av det organisationsarbete,
som inhemska företag utfört, att dessa bliva så att säga
exproprierade.

Tillsvidare är monopolet begränsat till importen och partihandeln,
men det perspektiv torde måhända ej heller vara uteslutet,
att Standard Oil, på samma sätt som i stor utsträckning skedde i
Tyskland, övertager till och med den direkta distributionen till konsumenterna.
Ansatser härtill förefinnas redan, låt vara i mindre
utsträckning, i Gröteborg. Vilken fara en sådan utveckling innebär
för minuthandlandena, ligger i öppen dag. Dessa se sig ställda inför
risken att utträngas från sin ställning som konsumenternas
mellanhänder. Bleve detta en verklighet, vore sista steget taget för
vinnande av det mål, trustens skapare John D. Roekefeller angivit
med programmet: behärskande av handeln med oljan »från gruvan
till lampan».

Slutligen ha monopolets verkningar för konsumenternas vidkommande
naturligen framträtt i en stadigt fortgående stegring av
priserna, och en utveckling i samma riktning är givetvis att befara,
där det enskilda vinstintresset bar fritt spelrum. Maximigränsen i
detta avseende kommer ej att bestämmas med hänsyn till allmänhetens
rimliga krav. Den enda tänkbara regulatorn i detta hänseende
är fruktan för samhällets ingripande i eu eller annan form.

Staten bör ej vara en overksam åskådare till att ett utländskt
monopol förrycker inhemskt näringsliv till skada både för handelns
utövare och konsumenterna av varan. Det är också i känslan härav,
som man vid olika tillfällen velat fästa statsmakternas uppmärksamhet
å ifrågavarande missförhållande och förslag framkommit i ändamål
att bekämpa trustväldet. Här förtjänas särskilt att antecknas
den motion, som väcktes vid 1914 års båda riksdagar, däri ett sän -

4 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

kande av flamningspunkten förordades såsom en utväg till möjliggörande
av konkurrens inom oljehandeln.

Även om en lagstiftning i antydd riktning läte sig genomföra,
är dock vanskligt att förutsäga, om effekten också skulle bli den
därmed avsedda. Tack vare sina maktmedel och sin fulländade
organisation bleve naturligen Standard Oil fortfarande en fruktansvärd
motståndare, vilken måhända med samma lätthet som förut
skulle lyckas avlägsna en nyuppträdande konkurrent. Såsom enda
effektiva sätt att oskadliggöra trusten kvarstår då utvägen att ersätta
det av trusten skapade faktiska monopolet med ett statsmonopol.

Den föregående framställningen torde ha visat, att de naturliga
förutsättningarna i ovanligt typisk grad förefinnas för införande av
ett lysoljemonopol. Ett faktiskt monopol, utövat av utländska truster,
har befunnits existera till vidsträckt skada för svenska intressen av
skilda slag. Det kan vidai‘e med skäl ifrågasättas, om detsamma kan
undanröjas på annan väg än genom införande av statsmonopol.
Förhållandenas egen natur kan då sägas peka hän på inrättandet av
ett dylikt. »Om valet står», säger en av våra främsta nationalekonomiska
auktoriteter (professor Davidson i Ekonomisk tidskrift 1913
sid. 153), »mellan monopol för staten och monopol för ett utländskt
bolag, borde ingen tvekan råda därom, att statsmonopolet är att föredraga».
Det förtjänar påpekas, att samme författare föresvävat
tanken (Ekonomisk tidskrift sid. 154), att Sverige, liksom förhållandet
varit i Tyskland, förr eller senare kan komma att ställas inför
nödvändigheten att införa ett petroleummonopol. I detta sammanhang
må även åberopas ett uttalande av den nuvarande chefen för
finansdepartementet, vilken i den kungliga propositionen till riksdagen
angående införande av tobaksmonopol såsom en väsentligen
medverkande anledning till ett dylikt monopols inrättande framhöll
faran från den amerikanska tobakstrustens sida. Man borde därför
i tid tillse, »att det icke bereddes rum för övermäktiga utländska
trustintressen att i strid mot statens intressen förrycka tobakshanteringen».

Från rent nationalekonomisk synpunkt skulle tydligen ett petroleummonopol
medföra sådana fördelar som att till svenska nationen
återbörda frukterna av svenska mäns arbete för att för framtiden
tillgodogöras den svenska nationalförmögenheten. Från nämnda synpunkt
borde syftet med ifrågavarande monopol jämväl vara att i
konsumenternas intresse möjliggöra hållande av lägsta möjliga pris -

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 5

nivå. Ett sådant syfte låg också huvudsakligen till grund för de
strävanden, som för ett par år sedan gjordes att införa petroleummonopol
i Tyskland.

Vid upprättandet av ett statsmonopol sådant som det här- ifrågasatta
och med bibehållande av de oljepriser, som det utländska monopolet
tillämpat före krisen, skulle staten därav erhålla avsevärda
inkomster, utan att någon försämring för konsumenterna komme att
uppstå. Någon ny skatt skulle sålunda ej komma ifråga, utan blott
den förändringen uppstå, att statskassan tillfördes vad som hittills
gått till utländska monopolbolag.

Beträffande omfattningen av det blivande monopolet bör detta,
då det skall träda i stället för ett redan befintligt monopol, till omfattningen
motsvara det sistnämnda. Monopoliseras bör sålunda
importen av och partihandeln med lysoljor samt dessutom bensin och
brännoljor, vilka sistnämnda båda slag av oljor så gott som uteslutande
i likhet med lysoljorna föras i marknaden av de ovan omtalade
trusterna. Däremot lämnas minuthandeln oberörd. Huruvida
man under monopolet bör indraga jämväl smörjoljorna, kan tillsvidare
lämnas öppet. Häremot talar, att sistnämnda oljor ej såsom
de förut omtalade äro monopoliserade utan i betydande omfattning
försäljas även av svenska firmor.

Äga nu de invändningar av principiell natur, vilka man plägar
anföra gent emot inrättande av monopol i allmänhet, tillämpning
jämväl å ett mineraloljemonopol?

I sådant avseende må först tagas i betraktande de betänkligheter,
man kan hysa, med hänsyn till det ingrepp, som genom monopolets
införande sker i den enskilda näringsfriheten. Att detta
ingrepp är riktat mot utländska undersåtars intresse, kan ej förtaga
detsamma karaktären av eu utomordentlig statshandling. Man bör
emellertid från det föregående erinra sig de förhållanden, under vilka
den amerikanska trusten tillvällat sig sin nuvarande maktställning,
hurusom det utländska kapitalet i själva verket endast erövrat eu
genom svenskt arbete färdigställd organisation. Med hänsyn härtill
torde man ur rättvisans och billighetens synpunkt knappast finna
det stötande, om denna överlämnas till svenska nationen själv.

Fasthållas bör härjämte, att det ingrepp som sker i förevarande
fall i stort sett endast drabbar de intressen, man verkligen avser att
direkt träffa. I stort sett: torde monopolets ingrepp komma att inskränka
sig till ett intrång i deras intressen, som skörda handels -

6 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

vinsten av det nuvarande systemet. De skadliga biverkningar, som
äro förenade med driftkoncentration i allmänhet och monopol i synnerhet,
nämligen att ett flertal arbetskrafter såsom överflödiga måste
avlägsnas och berövas sina hittillsvarande utkomstmöjligheter, torde
ej komma att medfölja inrättandet av ett mineraloljemonopol. Tack
vare den driftkoncentration, som redan är genomförd på ifrågavarande
område, torde full användning även efter genomförande av
statsmonopolet kunna beredas den personal av högre och lägre anställning,
som för närvarande äger sin sysselsättning inom mineraloljehandeln.

Såsom en annan invändning mot statsmonopol plägar anföras,
att staten därigenom lägger en hämsko på det ekonomiska livet,
som, för att fritt kunna utveckla sig, kräver det privata initiativet.
Denna invändning anse vi icke vara berättigad och alldeles särskilt
icke i förevarande fall, enär handeln med oljor är färdigorganiserad
i vårt land. Alla förutsättningar finnas därför, att denna handel
även i statens hand kan komma att utövas på ett fullt affärsmässigt
sätt.

Om monopolet, väl en gång genomfört, kan sägas bliva en lättskött
apparat, kan det jämväl med fog påstås, att själva inrättandet
av detsamma bliver av jämförelsevis enkel och bekväm natur. Några
betänkligheter med hänsyn till eventuella svårigheter beträffande
finansieringen av monopolet torde man ej därför behöva hysa. Den
på annat ställe omnämnda driftkoncentrationen, som är utmärkande
för den näring, som skall monopoliseras, förenklar hela inlösningsförfarandet.
Inga flera anläggningar behöva övertagas än som kräves
för monopolets rationella drivande. Omkostnaderna för monopolet
bliva härigenom mindre och komma i sin helhet att representera
en effektiv kapitalplacering.

Ovanberörda invändningar av mera allmän natur, som kunna
tänkas framställas gent emot inrättandet av ett mineraloljemonopol,
torde sålunda med fog kunna anses tillbakavisade.

Ännu återstår emellertid att granska de svårigheter, som kunna
möta genomförandet av ett mineraloljemonopol på grund av motstånd
från den mäktiga Standard Oil-trustens sida.

Klart är, att staten ej kan tillämpa ett expropriationsförfarande
i egentlig mening. Staten kan endast införa ett monopol och för
sin egen del ikläda sig skyldighet att taga konsekvenserna därav,
d. v. s. i främsta rummet åtaga sig inlösen av förhandenvarande

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 7

anläggningar. A andra sidan är innehavandet av dessa en viktig
förutsättning för igångsättande av monopoldriften. Är det nu tänkbart,
att trusten efter monopolets införande vägrar hembjuda sina
anläggningar till det allmänna? För landet inträdde härigenom en
brydsam situation. Landet kan ej undvara olja, och monopoldriften
kan ej begynnas utan anläggningar. Det är emellertid knappast
troligt, att trusten skall påtaga sig den risk, som vore förenad med
en vägran av ovan berörda art, nämligen att staten i nödfall själv
uppförde nyanläggningar. Härigenom förspillde ju trusten det i de
egna anläggningarna insatta kapitalet. Faran för trusten, att staten
toge saken i egen hand, vore naturligtvis så mycket större, som
staten själv kunde provisoriskt lätta på sin lagstiftning angående
eldfarliga oljor och dymedelst hastigt verkställa de för ett snabbt
igångsättande av driften nödiga anläggningar. Mot faran för att
trusten under övergångstiden exempelvis upphörde med sin drift
och blottställde landet på olja, måste naturligen sökas och kunna
utfinnas nödiga garantier.

Såsom en annan omständighet, vilken kunde ställa sig hindrande
i vägen för ett mineraloljemonopol, kunde man tänka sig svårigheten
att fylla landets oljebehov. Yore man hänvisad till Standard
Oil såsom enda oljeproducent, såge man sig naturligen utsatt för
repressalier i form av orimliga importpriser eller måhända rent av
för vägran att över huvud leverera olja. Denna risk är emellertid
utesluten med hänsyn till de oerhörda mineraloljefyndigheter, som
finnas oberoende av Standard Oil både i Europa (Rumänien, Galizien,
Ryssland) och Amerika. Det förtjänar påpekas, att då frågan
om petroleummonopols införande i Tyskland var föremål för tyska
riksdagens behandling, de s. k. outsiders, d. v. s. de av Standard
Oil oberoende amerikanska oljeproducenterna, till riksdagen ingåvo
en adress, däri de iklädde sig garanti för eu årlig leverans av 400,000
ton, sålunda eu kvantitet, som mångdubbelt överstiger den årliga
petroleumförbrukningen i Sverige.

Angående sättet för åstadkommande av ett statens mineraloljemonopol
torde flera utvägar finnas, vilka vi dock ej här skola närmare
ingå på, utan torde detta bliva föremål för den utredning,
varom härmed göres framställning.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Såsom utgångspunkt för eu beräkning av monopolets avkastningsförmåga
bör tjäna det normalpris, som gällde före krisen, och vilket
framgår av nedanstående:

å Water White.............................. 16 öre per kg.

å Motorolja.................................... 13 » » »

Efter avdrag av kostnader för

inköp 5 cent per gallon = 6.25 per kg.

frakt 15 sh. per ton...... = I.37 » »

assurance » » ...... O.0B6 » »

ränta, V2-år » » ...... O.21 » »

Water White

7.88

Motorolja

inköp .........

frakt .........

assurance
ränta, V2-år

avrundas till 8.00 öre,
. 5.00 per kg.

. I.37 » »

. 0.056 » »

0.204 » » 6.63

avrundas till 6.65 öre,

kvarstår som brutto vinst 8 kronor per 100 kg. Water White,
samt 6: 35 för 100 kg. Motorolja.

Vinsten å den totala försäljningen, med beräkning av en årlig
förbrukning av 100,000 ton, därav 25 % motorolja, bliver sålunda:

Water White 75,000 ton ......... Kr. 6,000,000: —

Motorolja 25,000 » ......... » 1,587,000: — Kr. 7,587,000:

Härtill kommer

Brännolja 15,000 ton (20 kr.

netto per ton) ..................... Kr. 300,000: —

Bensin 12,000 ton (100 kr. netto

per ton).............................. » 1,200,000: —

eller i runt tal ...........................

Härifrån avgår omkostnader

Om man härifrån drager i runt tal...............

i räntor på i monopolet nedlagt kapital, återstår
dock, med de nämnda priserna, ett årligt
överskott av ...................................................

» 1,500,000	—
Kr. 9,087,000	—
» 9,100,000	—
* 2,500,000	—
Kr. 6,600,000	—
» 1,000,000	—

Kr. 5,600,000: —

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 9

Bestämmer man sig för ett indragande jämväl av smörjoljorna
under monopolet, tillkommer efter en beräkning av en nettoförtjänst
av 15 kr. per fat

Smörjoljor 15,000 ton (= 100,000 fat)...... Kr. 1,500,000: —.

Den ovanstående kalkylen, som ej torde vara för optimistisk,
leder såsom synes till ett avsevärt nettoresultat, innebärande eu betydande
inkomst för staten, eller också möjliggörande av ett lägre
pris för konsumenterna. Under sådana förhållanden och med hänsyn
till vad ovan i övrigt utvecklats, synes införandet av ett statsmonopol
å mineraloljor vara synnerligen starkt motiverat.»

Vid 1913 års riksdag väcktes i båda kamrarna likalydande Liknande
motioner, vari hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i skri - handling vid
velse till Kung! Maj:t anhålla, det täcktes Kung! Maj:t, efter veder- 1913 års
börlig utredning, framlägga förslag till sådant ordnande av parti- riksdarjhandeln
med petroleum, att konsumenternas intresse blir på bästa
sätt tillgodosett.

I motiveringen till detta yrkande anfördes följande.

»En konsumtionsartikel av utomordentlig betydelse för hela den
svenska allmänheten är fotogen. För erhållande av densamma äro
vi emellertid helt och hållet beroende av utlandet. Oaktat den
elektriska belysningen användes i allt större utsträckning, är ändock
fotogenåtgången stadd i hastig stigning. År 1911 infördes sålunda
i vårt land 118,117,651 kg. lysoljor mot 85,029,746 kg. år 1907.

Importen hit har sedan derå år tillbaka skett''genom för ändamålet
bildade aktiebolag, i vilka aktiemajoriteten, såvitt bekant,
innehaves av utländska fotogenbolag eller firmor. Sålunda torde
det mäktiga Standard Oil Company, eller dess intressenter, förfoga
över aktiemajoriteten i fem svenska fotogenbolag, och ett annat
amerikanskt fotogenbolag, Pure Oil Company, vilket numera »kontrolleras»
av Standard Oil, i tre. Under förra året arbetade här
oavhängigt av nyssnämnda amerikanska bolag ännu ett importbolag,
men detsamma nödgades mot slutet av året upphöra med sin verksamhet.

Att detta förhållande icke varit eller är till fördel för den
köpande allmänheten är uppenbart. Tidvis har visserligen uppstått
konkurrens, men denna har merendels icke länge pågått. Genom
överenskommelser och uppgörelser, träffade av de amerikanska
bolagens representanter i utlandet, har densamma upphört och följ Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 13 samt. 4 avd. 8 käft. (Nr 9.) 2

10 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

den har blivit högre priser för allmänheten och hårda villkor för
köpmanskåren. Sålunda ingingo i början av förra året åtta av de
här i landet arbetande bolagen en överenskommelse, enligt vilken
likalydande försäljningskontrakt förelädes var och en, som av ifrågavarande
bolag till lägsta pris ville köpa fotogen. Några utdrag ur
åsyftade kontrakt torde visa karaktären av desamma. De innehålla
nämligen bland annat följande bestämmelser: »Skulle jag (köparen)
under avtalstiden icke uteslutande från Eder taga hela mitt behov
av raffinerat petroleum, förbinder jag mig utan att detta avtal därigenom
häves att för varje från annat håll rekvirerat fat petroleum,
oavsett emballage och leveranssätt, till Eder betala ett efter varje
överträdelse genast förfallet skadestånd av kronor fem (5: —) per
fat. Jag är skyldig att på anfordran framlägga räkningar över från
annat håll möjligen gjorda köp». Kontrakten äro gällande i tre år
räknat från och med medio av förra året och enligt bestämmelserna
fortlöper avtalet därefter år från år, såvida detsamma icke uppsäges
minst sex månader före näst påföljande 1 juli. I de »Allmänna
bestämmelser», som äro bindande för köparen, heter det vidare:
»Köparen förpliktigar sig, att varken direkt eller indirekt sälja eller
överlåta av säljarna köpt petroleum till säljarnas konkurrenter eller
deras avnämare. Med köparens hela behov förstås, att köparen icke
äger rätt att köpa petroleum från annan firma». Då det vidare i
meromnämnda kontrakt stipuleras, att säljarna ensamma för varje
särskild leverans äga rätt bestämma priset, är det uppenbart, att
köparen är fullkomligt i händerna på sin leverantör. Denna förbjuder
honom sålunda, icke blott att köpa från annat håll, om han
det kan och finner detta förmånligare, utan leverantören bestämmer
också, till vilka han får sälja den vara han köpt och betalt. Genom
att säljaren ensamt är den, som bestämmer priset, kan han ju, sedan
konkurrensen tillintetgjorts, hänsynslöst driva priset i höjden. Yad
en så relativt obetydlig prisförhöjning som två öre per kg. betyder,
framgår därav att densamma åsamkar den svenska allmänheten en
merutgift för lysoljor av nära två och eu halv miljon kronor per
år, räknat efter 1911 års import.

På grund av dessa förhållanden, då ett utländskt trustbolag
genom monopolisering av partihandeln med petroleum, söker skattlägga
eu av svenska folkets oumbärligaste förnödenhetsartiklar, anser
jag att ett så utomordentligt tillfälle föreligger, att statsmakterna
böi*a med uppmärksamhet följa utvecklingen på detta område samt

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 11

ingripa reglerande och stödjande. I en tid, då allmän och berättigad
klagan höres över dyrtid, är det än mer nödigt att ej tillåta att en
så viktig konsumtionsartikel onödigtvis fördyras. Det torde emellertid
göras den invändningen, att några åtgärder från statsmakternas
sida att minska den påpekade olägenheten icke kunna vidtagas, på
grund av att petroleumhandeln i hela världen behärskas av Standard
Oil Company. Så torde emellertid icke vara fallet. Utom räckhåll
för denna trusts inflytande finnas flera petroleumproducerande firmor
i såväl Amerika, Asien och Europa, och Standard Oils oerhörda
välde på denna marknad består i själva verket huvudsakligast däri,
att den förstått att slå under sig transporten och partihandeln.

Att icke enskild företagsamhet är tillräcklig att upptaga kampen
mot detta mäktiga intresse är uppenbart, bland annat därför att för
transporten och upplaget fordras mycket dryga anläggningskostnader,
vartill medel givetvis äro svåra att skaffa i och för en strid mot
så mäktiga fiender.

Denna fråga är icke begränsad endast till vårt land. Även på
andra håll har densamma varit föremål för statsmakternas intresse,
och bekant torde vara att den tyska riksregeringen framlagt ett förslag
om att ordna fotogenhandeln genom statens försorg på så sätt,
att ett enskilt bolag, vilket staten skulle kontrollera, skulle få monopol
på partihandeln. Huruvida detta sätt skulle vara för våra förhållanden
det bästa, lämnar jag därhän; andra vägar äro måhända
för vårt land tänkbara.

Oomtvistligt torde emellertid vara, att saken är av den betydelse,
att kraftiga åtgärder äro av behovet påkallade.»

Rörande dessa motioner anfördes av första kammarens andra
tillfälliga utskott följande:

»Utskottet har inhämtat, att de inom finansdepartementet tillkallade
sakkunnige för utredning av förekomsten i Sverige av truster
och karteller m. m. (den så kallade trustkommittén) för närvarande
har den av motionären berörda frågan under omprövning, samt
att de sakkunnige igångsatt en allsidig utredning av samma fråga.
Denna utredning ämna de sakkunnige snarast möjligt framlägga.»

Utskottet hemställde på grund härav om avslag på motionen,
och denna hemställan bifölls av första kammaren.

Andra kammarens femte tillfälliga utskott anförde i sitt yttrande
angående likalydande motion:

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

»Motionären framhåller i sin motivering den för hela vårt land
farliga utveckling, som såväl parti- som minuthandeln med petroleum
under de senare åren alltmera undergått genom dess ökade
beroende av nära nog ett enda utländskt affärsföretag, The Standard
Oil Company, och hurusom detta bolag genom hårda och för affärsmännen
förnedrande fleråriga kontrakt under förra året sökt skaffa
sig monopol på den svenska petroleumhandeln.

Det synes utskottet uppenbart, att ett dylikt beroende av ett
utländskt särdeles mäktigt företag för tillförseln och distribueringen
av eu hela folkets förnödenhetsartikel innebär eu viss fara för landet,
såväl med hänsyn till att ovannämnda bolag efter behag kan genom
höjning av priserna å petroleum ålägga vårt folk en godtycklig beskattning,
som även därigenom att bolaget, om så befunnes lämpligt,
helt plötsligt kan avstänga vårt land från nästan all tillförsel
av denna förnödenhetsvai^a.

Att andra länder även beaktat den fara ett dylikt beroende
innebäi’, framgår med all önskvärd tydlighet av de åtgärder, som
från statsmakternas i Tyskland sida under senaste tiden föreslagits
gentemot ovannämnda missförhållande.

Även i vårt land ha dock, efter vad utskottet erfarit, de av
motionären anförda missförhållandena varit föremål för myndigheternas
uppmärksamhet, i det att trustkommittén redan ägnat dem
en förberedande utredning och därjämte har för avsikt att, efter
vad upplysts, taga upp denna fråga till fullständig behandling, och
hoppas utskottet, att denna behandling snarast må leda till positiva
resultat.

Ehuru utskottet sålunda funnit motionärens framställningar
synnerligen beaktansvärda, får utskottet dock på grund av vad ovan
anförts hemställa om avslag å motionen.»

Andra kammaren fattade beslut i enlighet med utskottets hemställan,
och motionerna hade sålunda förfallit.

Utskottet har beträffande förevarande motion i ffheskriven ordning
anhållit om yttrande från kommerskollegium, varjämte på utskottets
hemställan yttranden inkommit från Stockholms handelskammare,
handelskammaren i Göteborg samt Yästernorrlands och
Jämtlands läns handelskammare. Samtliga dessa yttranden äro som
bilagor vidfogade detta utlåtande.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 13

Frågan om ett rationellt ordnande av handeln med mineraloljor
innefattar enligt utskottets mening ett viktigt allmänt intresse,
som bör tilldraga sig statsmakternas synnerliga uppmärksamhet.
Den faktiska monopolisering av den svenska mineraloljemarknaden,
som en utländsk petroleumtrust, Standard Oil Company, vetat tillskansa
sig, och de osympatiska affärsmetoder nämnda trust använder
sig av, innebära obestridligen sådana risker ifråga om de svenska
konsumenternas berättigade intressen, att ett statsingripande däremot
måste anses vara av behovet påkallat. Huruvida ett dylikt ingripande
från statsmakternas sida bör ske i form av införande utav
statsmonopol å mineraloljor eller möjligen på annat sätt, finner sig
utskottet icke kunna för närvarande bedöma. Det vill dock synas
utskottet, som om motionärens beräkningar rörande den ekonomiska
innebörden av ett statsmonopol skulle vara allt för sangviniska,
varjämte han torde hava underskattat de svårigheter, som i vårt
land skulle göra sig gällande vid realiserandet av ett statsmonopol
å mineraloljor.

Såsom av kommerskollegii yttrande framgår, hava de sakkunniga,
som av statsrådet och chefen för finansdepartementet den 22
december 1911 tillkallades, för att bland annat verkställa utredning
angående förekomsten inom landet av truster och karteller, ehuru
de under rådande kris sett sig nödsakade att tillsvidare uppskjuta
berörda utredning, likväl beaktat de i motionen berörda förhållandena
och ämna föreslå åtgärder på området. Av den ovan meddelade
redogörelsen för en liknande frågas behandling vid 1913 års
riksdag synes, att vederbörande utskott då motiverade sin hemställan
om avslag å motionerna framförallt däi’med, att nämnda sakkunniga
väntades »snarast möjligt» framlägga förslag i frågan. De
nu rådande krisförhållandena hava visserligen som ovan nämnts
nödvändiggjort utredningens undanskjutande, men utskottet hyser
den förvissningen, att de sakkunniga skola, så snart normala förhållanden
inträtt och de återupptagit sitt arbete, ägna nu förevarande
fråga särskild uppmärksamhet, och snarast görligt framlägga
förslag till åtgärder gentemot nu rådande missförhållanden.

Då sålunda det åt de s. k. trustsakkunniga givna utredningsuppdraget
kan sägas omfatta jämväl den av motionären begärda
utredningen, finner utskottet en särskild riksdagsskrivelse i ämnet

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

opåkallad, och får utskottet därför, på grund av vad sålunda anförts,
hemställa,

att herr Lindleys förevarande motion icke
måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 april 1916.

På utskottets vägnar:
W. BÄCKSTRÖM.

I förevarande ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar
Bäckström, Leksell, Andersson i Resebo, Lindmark*, Andersson i
Gävle, Johanson i Huskvarna, Törnkvist, Lundgren, Kaijser och
Yennerström.

* Icke närvarande vid utlåtandets justering.

Bilaga 1.

Till Konungen.

Under erinran att statsrådet och chefen för finansdepartementet den 22 december
1911 tillkallat sakkunniga för att, bland annat, verkställa utredning angående förekomsten
inom landet av truster och karteller får kommerskollegium, som har sig
bekant att de sakkunniga, ehuru de under rådande kris sett sig nödsakade att
tillsvidare uppskjuta berörda utredning, likväl beaktat de i motionen berörda förhållandena
och ämna föreslå åtgärder på området, anföra, att kollegium vid nu
nämnda förhållande finner sig sakna anledning förorda den i motionen ifrågasatta
framställningen.

Stockholm den 4 mars 1916.

Underdånigst
K. A. Fryxell.

Per G. Friberg. Emil Hiibner.

Föredragande.

E. G. Hindbeck.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Bilaga 2.

Till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott.

Med skrivelse den 17 februari 1916 har andra kammarens fjärde tillfälliga
utskott till handelskammaren överlämnat en av herr Lindley inom andra kammaren
väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning angående
möjligheterna av införande av statsmonopol å mineraloljor, och har utskottet därvid
anhållit om handelskammarens yttrande rörande lämpligheten av den i motionen
begärda utredningen samt det uttalande i övrigt, vartill motionen kunde giva
anledning.

Enligt vad handelskammaren erfarit har sedermera en med herr Lindleys
motion likalydande, inom första kammaren väckt motion av sistnämnda kammare
avslagits, vadan det i motionerna framställda förslaget torde hava för innevarande
riksdag förfallit.

Vid detta förhållande har handelskammaren icke ansett det nödigt att nu
ingå på de principiella betänkligheter handelskammaren alltjämt hyser mot statsmonopolidén,
utan har handelskammaren velat inskränka sig till att i vissa avseenden
bemöta motionärens framställning.

Vad först beträffar den av motionären verkställda beräkningen av monopolets
avkastningsförmåga, synas de i densamma meddelade siffrorna böra väsentligt
korrigeras.

Motionären utgår vid sin beräkning från ett normalpris gällande före kriget av

för Water white ..................... 16 öre per kg.

» Motorolja........................... 18 » » »

Börspriset i Stockholm var emellertid före kriget (juli 1914) för Water white
15,5 öre per kg. Därjämte bör märkas, att för alla köpmän beviljas vid kontant
likvid 2 % diskonto, varjämte till de flesta köpmän lämnas extra rabatter varierande
i proportion till de levererade kvantiteterna. Efter beräkning av dessa avdrag blir
det nettoförsäljningspris, från vilket man bör utgå,

för Water white ..................... 14,5 öre pr kg.

» Motorolja........................... 12 » » »

Motionärens beräkning av inköpspriset synes icke heller vara fullt riktig.

Motionären angiver ett pris av 5 cent per gallon såsom i Amerika gällande
inköpspris. Detta pris torde emellertid avse kvaliteten Standard white. För den
högre kvaliteten Water white var priset i Amerika i juli 1914, en i detta avseende
fullt normal månad, 6,05 cent per gallon.

Enligt till handelskammaren lämnad kalkyl uppgick priset på Water white
med beräknande av detta inköpspris till omkring kronor 10: 10 per 100 kg. eif
Stockholm. För motorolja uppgick priset enligt samma kalkyl till kronor 8: 20 per
100 kg. eif Stockholm.

Om denna kalkyl tages till utgångspunkt, skulle bruttovinsten bliva kronor
4: 40 per 100 kg. Water white (kronor 8: — enligt motionären) och kronor 3: 80
per 100 kg. motorolja (kronor 6: 35 enligt motionären). Vid eu årlig förbrukning
av 100,000 ton, därav 25 % motorolja, kommer man till följande resultat:

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Water white 75,000 ton .................. kronor 3,300,000: —

Motorolja 25,000 » » 950,000: —

Summa kronor 4,250,000: —

Motionärens beräkning av vinsten å brännolja och bensin synes även väl
optimistisk. Under normala förhållanden torde man allra högst kunna räkna med eu
nettovinst av 10 kronor per ton för brännolja (kronor 20: — enligt motionären) och
50 kronor per ton för bensin (kronor 100: — enligt motionären). De av motionären
beräknade beloppen böra alltså minskas med hälften.

Med antagande av motionärens beräkning av omkostnaderna till 2,500,000
kronor, en siffra som icke synes osannolik, blir alltså resultatet följande:

Water white ............................... kronor 3,300,000: —

Motorolja....................................... » 950,000: —

Brännolja....................................... » 150,000: —

Bensin ........................................ » 600,000: —

Summa kronor 5,000,000: —

Avgår omkostnader » 2,500,000: — -

Återstår vinst kronor 2,500,000: —

Detta resultat torde ock rätt väl överensstämma med de svenska mineraloljeimportöremas
sammanlagda vinster, vilka under åren 1912—1914 uppgått till i
genomsnitt cirka 2,400,000 kronor för år.

Om man härefter, i likhet med motionären, från vinsten avdrager räntor på i
monopolet nedlagt kapital, uppskattade till 1,000,000 kronor, kommer man till en
nettovinst av 1,500,000 kronor eller ett resultat, som med ej mindre än 4,100,000
kronor understiger det varmed motionären räknar.

Ett högre vinstresultat synes näppeligen kunna ernås utan förhöjda pris, d. v. s.
skatt på oljekonsumtionen.

Till ytterligare förbättring av sin slutsumma räknar motionären med en inkomst
av smörjoljor (15,000 ton) uppgående till ej mindre än 1,500,000 kronor.

Även denna uppgift torde behöva -väsentligt modifieras. Den importerade kvantiteten
lärer knappast något år uppgått till 15,000 ton. Vad den beräknade nettoförtjänsten
angår, torde densamma, under förutsättning av normala minutpriser, kunna
sättas allra högst till kronor 1:50 per fat. En nettovinst av 15 kronor per fat,
som motionären beräknar, måste alltså innebära en avsevärd fördyring av varan.

Det torde icke kunna beräknas, att inkomsten av ett mineraloljemonopol i
framtiden skulle komma att ökas. Med större sannolikhet kan man vänta, att
användningen av importerade mineraloljor här i landet efter hand skall kunna
inskränkas, varigenom vinsten skulle ytterligare nedgå. Redan nu utgör konkurrensen
med elektricitet och gas den mest effektiva regulator å oljeprisen. Ett
ökat utnyttjande av våra vattenfall och torvmossar, i förening med ökad användning
av ackumulatorer, förbättrade metoder för sulfitspritens framställning och användning,
frambringande av olja ur den inhemska skiffern äro önskemål, som en gång realiserade,
torde väsentligt frigöra vårt land från beroendet av den importerade
mineraloljan.

Ett huvudsyfte med motionen synes vara att frigöra den svenska handeln från

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 17

beroendet av det amerikanska Standard Oil-bolaget, som ju onekligen innehar en
viss monopolställning inom branschen. Det synes emellertid vara tvivelaktigt, huruvida
införande av siatsmonopol härutinnan skulle leda till önskat resultat. Det är
visserligen sannt att mineraloljor kunna köpas från annat håll än Amerika, såsom
från Ryssland, Österrike och Rumänien, samt att även i Amerika mäktiga konkurrenter
finnas till Standard Oil. Såsom motionären anför avgåvo vid monopolfrågans
behandling i Tyskland, amerikanska s. k. outsiders anbud på en garanterad årlig
leverans av 400,000 ton olja. Att märka är emellertid, att det här rör sig om en
kvalitet, Standard white, allmänt använd i Tyskland, men avsevärt underlägsen
den i Sverige så gott som uteslutande brukade, Water white. För erhållande av
sistnämnda kvalitet i större myckenhet torde man praktiskt taget vara hänvisad
till Standard Oil-bolaget.

Då man icke torde kunna vänta, att den svenska allmänheten utan stora
svårigheter och betydande missnöje skulle övergå till att använda en lysolja av
sämre kvalitet än den varvid den blivit van, är det fara värt att ett eventuellt
statsmonopol skulle komma i ett lika starkt beroende av Standard Oil-bolaget som
de enskilda importörerna.

Motionären synes anse att lysoljeprisen här i landet under de senare åren
oskäligt uppdrivits. Det torde emertid böra märkas, att den inträdda fördyringen
av varan varit förorsakad av den utomordentliga stegringen av fraktprisen. De
amerikanska oljenoteringarna hava hållit sig tämligen konstanta, och de i vårt land
gällande prisen hava i stort sett beräknats efter det amerikanska inköpspriset +
gällande frakt. Enligt av handelskammaren verkställd undersökning torde, isynnerhet
under innevarande lysår, de svenska lysoljeprisen få betraktas som synnerligen
moderata i förhållande till de frakter, som under detta år i allmänhet
noterats.

Slutligen har handelskammaren icke velat undanhålla en erinran mot den
framställning motionären lämnat av Standard Oil-bolagets beryktade kontrakt med
de svenska minuthandlama. Enligt motionären skulle den, som vägrar att underskriva
kontrakt, vara utestängd från möjligheten att erhålla lysolja. Detta är emellertid
fullkomligt felaktigt. Envar kan erhålla lysolja till gällande pris vare sig
han har kontrakt eller ej. Den som har kontrakt erhåller emellertid extra förmåner
i form av rabatt m. m. Ehuru det övervägande flertalet av landets minuthandlare
funnit med sin fördel förenligt att underskriva kontrakt, finnes alltjämt ett icke
obetydligt antal handlande, som erhålla sitt oljebehov utan att hava ingått på
berörda avtal.

Med åberopande av vad sålunda anförts får handelskammaren hemställa,

att utskottet må avstyrka herr Lindleys ifrågavarande
motion.

Stockholm den 14 mars 1916.

För STOCKHOLMS HANDELSKAMMARE:

Olof A. Söderberg.

H. Bosman.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 13 samt. 4 avd. 3 käft. (Nr 9.)

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Bilaga 3.

Till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, Stockholm.

Handelskammaren i Göteborg har i till kungl. kommerskollegium avgivet yttrande
den 24 januari 1912 rörande införande av statsmonopol å tobak uttalat den
åsikten, att införande av statsmonopol icke kan vara önskvärt för landets
näringsliv.

Vad handelskammaren härvid uttalat, har handelskammaren vid prövning av
det föreliggande ärendet icke funnit anledning att frångå och detta så mycket
mindre, som de beräkningar, varpå motionären i frågan grundat sin uppfattning, i
väsentliga delar, enligt upplysningar från sakkunnigt håll, icke i allo synas tillförlitliga,
varför också de på dessa beräkningar byggda slutledningar icke heller torde
kunna tillerkännas vitsord. Handelskammaren vill därför för sin del avstyrka
motionen.

Göteborg den 13 mars 1916.

För handelskammaren i Göteborg
Gustaf Boman.

Axel G. Linder.

Bilaga 4.

Till riksdagens andra kammares tillfälliga utskott nr 4.

Enär riksdagens andra kammares tillfälliga utskott nr 4 berett handelskammaren
tillfälle yttra sig över motionen nr 215 av herr Lindley, om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående införande av statsmonopol å mineraloljor, får handelskammaren
härmed vördsamt anföra följande:

Handelskammaren förstår och uppskattar visserligen till fullo de skäl, som
för motionären varit vägledande, när han påyrkat införande av statsmonopol på
mineraloljor, nämligen dels att sätta en gräns för de erkänt osympatiska metoderna
med försök till införande av tvångskontrakt, som den amerikanska oljetrusten velat

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande ATr 9.

tillämpa bland de svenska avnämarna, dels ock att försöka till favör för vår utländska
handelsbalans begränsa den vinst oljetrusten skördat såsom till stor del
behärskande icke blott produktionen och importen utan jämväl handeln med mineraloljor
inom landet. Likväl måste handelskammaren såsom representant och talesman
för näringslivet först och främst av principiella skäl ställa sig bestämt avvisande
mot ifrågavarande motions syfte och mål. Handelskammaren anser nämligen
att det för affärslivet, för det enskilda kapitalet, initiativet och arbetet, skulle innebära
en olycka med vittgående konsekvenser, om den ena artikeln, den ena handelsvaran
efter den andra undandrages den fria konkurrensen, allteftersom nya
monopol tillkomma. Redan är tobakshandeln monopoliserad, nu föreslås monopol
på handeln med mineraloljor, och bleve väl detta monopol realiserat, skulle det
säkerligen icke dröja länge, förrän krav på nya monopol gjorde sig gällande. Det
vore enligt handelskammarens mening alla skäl att avvakta verkningarna av redan
befintligt monopol, innan förslag till nya framställas, i synnerhet som mycket skarpa
anmärkningar riktats mot det nuvarande tobaksmonopolet. Statsmonopol ha för
övrigt aldrig visat sig kunna verka förbilligande för konsumenterna, tvärtom ställa
sig monopolets varor i regeln dyrare, än då den fria konkurrensen reglerar priserna.

Beträffande den av motionären uppgjorda beräkningen av det föreslagna monopolets
avkastningsförmåga anser handelskammaren, att kalkylen i derå hänseenden
är alldeles för sangvinisk. Synbarligen är den beräknad med hänsyn till att kunna
frakta oljan i tankångare. Här är emellertid att taga i betraktande dels de osedvanligt
låga frakter, som rådde strax före världskrigets utbrott, dels ock den efter
kriget helt säkert oerhörda svårigheten att kunna anskaffa tankångare, en svårighet,
som blir så mycket större, om Standard Oil, vilket ingalunda ligger inom omöjlighetens
gränser, för att på allt sätt lägga hinder i vägen för ett eventuellt svenskt
statsmonopol, själv förhyr tillgängliga tankångare och hellre låter dem ligga obefraktade
än lämnar dem i monopolets händer. Även oavsett dessa svårigheter,
torde likväl frakterna de närmaste åren efter världskriget bliva minst 5 å 6 gånger
högre än den i kalkylen beräknade.

Hur åter kalkylen ställer sig under förutsättning, att frakten icke sker i tankångare
utan i fat, kan handelskammaren visa på grund av ett konkret fall. Eu
härvarande importör, alldeles oberoende av Standard Oil, lyckades nämligen strax
före kriget införa ett större parti mineralolja (fotogen) i fat. Partiet inköptes av
ett amerikanskt oljebolag, oberoende av Standard Oil, vilket även visar, att Standard
Oil visst icke behärskar hela marknaden, och hitfördes med seglare. Frakten torde
därför ha varit mycket låg och relativt knappast högre än den i motionskalkylen

beräknade.

Anskaffningskostnad .............................. 12,20 öre pr kg.

Frakt ................................................ 3,60 » » *

Assurans 2 V* % ................................ °’40 * * *

Läckage 2 % ....................................... O,so » » »

Ränta ............................................... 0,60 * * *

Landtagning och hamnavgifter m. m.......... 0,lo » » _»

Med fria fat ................................. 17,00 » » »

Fat .................................... 3,oo » > »

Utan fria fat................................. 14,00 » » »

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Alltså kostade varan importören 14 öre här, vartill sedan kommer den förtjänst,
importören måste pålägga varan vid försäljningen.

Utan en avsevärd förhöjning av försäljningspriset måste sålunda det beräknade
överskottet för staten genom ett monopol högst betydligt reduceras, ja. handelskammaren
betvivlar att över huvud någon förtjänst alls skulle uppstå. Motionären
har i sin kalkyl icke beräknat något avdrag för läckage eller avdunstning,
som dock alltid uppstå i tankångare, och måste beräknas till cirka 2 %. Vidare
är, som nämnt, fraktkostnaden alldeles för lågt kalkylerad och slutligen äro de
beräknade omkostnaderna, 2 1/3 miljon kr., enligt handelskammarens mening för lågt
tilltagna. Därtill kommer att man vid ett eventuellt statsmonopol säkerligen måste
räkna med nödvändigheten att staten bygger egna tankångare för transporten, vilket
bleve en mycket betydande utgift.

Ovan nämndes om de osympatiska metoder oljetrusten använder genom att
vilja, påtvinga avnämarna kontrakt. Härutinnan är handelskammaren fullt enig med
motionären, men vill dock tillägga, att ingen är absolut tvungen att underteckna
ett dylikt kontrakt, och att i normala fall även den, som vägrat underskriva ett
sådant, kunnat köpa sitt behov av olja från trusten. Därjämte vill handelskammaren^
nämna att, såvitt handelskammaren har sig bekant, man såväl i Sundsvall
som Stockholm kunnat till fullt konkurrerande pris anskaffa fotogen av lika god
kvalité från andra oljebolag än av trusten ägda eller »kontrollerade».

Handelskammaren vill därför ännu en gång uttala som sin bestämda åsikt, att
man måste ställa sig ytterst betänksam mot införande av statsmonopol å mineraloljor.
I stället vill handelskammaren på det varmaste förorda att statsmakterna
på bästa sätt uppmuntra försöken att tillvarataga och utnyttja sulfitspriten för att
på denna väg försöka göra oss i viss mån oberoende av oljetrusten och dess metoder.
Sulfitspritindustriens utveckling torde numera av alla fackmän anses vara av
så stor betydelse för vårt land, att statsmakterna däråt borde ägna den största
uppmärksamhet och framförallt icke genom onödiga restriktionsåtgärder hämma
densamma redan i sin linda.

Sundsvall den 7 mars 1916.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare.
E. A. Enhörning.

Eric Andersson.

Stockholm, Oskär Eklunds boktryckeri, 1916.