Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3 (Utlåtande 1911:Tfu43 Andra kammaren tfu4)

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

Nr 3.

Ankom till Riksdagens kansli den 28 februari 1911 kl. 2 e. m.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 3 i fråga
om en af friherre Palmstierna väckt motion med begäran
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undersökning
rörande inom landet befintliga karteller och truster m. m.

Uti en inom Andra kammaren väckt motion nr 56 har friherre E.
Palmstierna hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville snarast möjligt låta utföra en undersökning
angående inom landet befintliga karteller och truster, i syfte att
kunskap må erhållas om deras antal, beskaffenhet och arbetssätt m. m. samt
att Kungl. Maj:t med stöd af den erfarenhet, denna undersökning
må lämna, ville låta uppgöra och för Riksdagen framlägga förslag till
sådana åtgärder, hvarigenom möjlighet beredes att vinna kontinuerlig
öfversikt af kartell- och trustväsendets utveckling och verksamhet i Sverige.

Vid .1910 års riksdag väckte jag eu motion, som behandlade kar- Motionen.
tell- och trustväsendet, hvilken i hufvudsak var af följande innehåll:

»När den ekonomiska liberalismen i förra århundradets midt bröt
sig igenom det sega motståndet, förklarades näringsfriheten vara eu
»naturlig rättighet», som tillhörde hvarje medborgare. Statsmakterna
borde på allt sätt värna, densamma. Men näringsfriheten betraktades
ej endast som den enskildes oförytterliga tillhörighet, den afsåg äfven
att bli drifkraften i samfundslifvets ekonomiska utveckling. Genom fri
inbördes täflan mellan producenter och konsumenter skulle en sådan
Bihang till Riksd. Prof. 1911. 9 Samt. 2 Afd. 2 Band. 4 Ser. 2 Käft. (Nr 3.) 1

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

Intressenas växelverkan uppstå, hvarigenom allas berättigade kraf blefve
tillgodosedda, och den nationalekonomiska fordran på frambringandet
af de billigaste och bästa varorna uppnås utan särskilda åtgärder från
statsmakternas sida.

I syfte att skapa detta rörliga jämviktstillstånd ansträngde man
sig på alla sätt för att bereda den ekonomiska friheten obegränsadt
utrymme i samhället. Städernas företrädesrättigheter att idka handel
upphäfves, varuutbytet inom landet uppmuntras, penninghushållningens
genomförande underlättas, och själfva jordkapitalets mobilisering gynnas
af lagstiftningen. Och man ansåg, att om näringsfriheten väl en gång
blifvit fullständigt genomförd, skulle den visa sig äga förmåga att upprätthålla
den fria konkurrensen som prisbestäm mande regulator inom
näringslifvets olika områden.

Den samhällsåskådning, som gaf sig uttryck på detta sätt, har nu
så länge behärskat den ekonomiska politiken, att vi äga möjlighet öfverblicka
dess resultat. Det måste då oförbehållsamt erkännas, att den
ekonomiska liberalismen på förut oanadt sätt eggat förvärfsbegäret och
med den moderna teknikens hjälp framkallat en utomordentlig stegring
af produktionen. Men tron på den otämda konkurrensens lyckobringande
verkningar i öfrigt och på möjligheten af dess bestånd har blifvit
gäckad. Sedan de liberala idéerna väl genomsyrat samhällsuppfattningen
och gifvit det ekonomiska lifvet åsyftad prägel, alstras inom samhället
själft nya rörelser och krafter, som i många afseenden bilda en motsats
till »det bestående» och låta framskymta bilden af ett samhälle, byggdt
på annan grund än den ekonomiska liberalismens. Samhällets inre
börjar omdanas därigenom, att den fria konkurrensen själfdör.

Redan ha vi vant oss vid, att den »arbetets frihet», som utgjorde
en väsentlig del af den proklamerade näringsfriheten, ej längre finns
till. Det är för oss den naturligaste sak i världen, att hvarje arbetare
bör tillhöra sin fackförening och, i stället för att underbjuda kamraterna
vid uppgörelse om arbetsvillkor, solidariskt med dem framträda inför
arbetsgifvarna. Och vi finna det konsekvent af dessa, när de i sin
ordning sammansluta sig till inbördes stöd mot arbetstagarna. Det har
slutligen gått därhän, att vi anse icke »arbetets frihet» utan starka organisationer
utgöra förutsättningen för den lagstiftning, som skall leda oss
mot arbetsfred.

Ännu grundligare omdanas samhällets inre väsen af de sammanslutningar
mellan näringsidkare, som bildats under de sista åren. TTt -

Andra kammarens fjärde tillfälliga ulsleotts utlåtande Nr 3. 3

vecklas de lika hastigt som hittills, kommer den verkliga näringsfriheten
att småningom förtvina, och det är egendomligt finna just dem bidraga
därtill, som, när statsmakterna vilja syna deras förehafvande, ifrigare än
några andra ropa på näringsfrihetens bevarande.

De företeelser, jag här åsyftar, äro värda den allra största uppmärksamhet
från lagstiftarnas sida. Om de bli förbisedda och den reala
beskaffenheten af det nutida samhället icke tillräckligt noggrant undersökes,
förledes man lätt att dröja med den erforderliga nya näringslagstiftningen,
till dess de förhållanden, som påkallat densamma, hunnit
utveckla sig på ett sätt, som i framtiden försvårar samhällsarbetet.

Länge har man förmodat, att priskonventioner plägat upprättas
mellan leverantörer af viss vara, och erfarenheten har gifvit vid handen,
att i synnerhet stat och kommun i obekantskap därom förlorat
stora belopp vid sina anläggningar. Men numer ha de tillfälliga
öfverenskommelserna inom den ena näringsgrenen efter den andra
börjat ersättas af fasta sammanslutningar i syfte att till producenternas
fördel reglera priser och utbud. I synnerhet uti starkt tullskyddade
länder är denna utveckling skönjbar. Det är äfven naturligt, att så skall
vara förhållandet. Har den utländska konkurrensen uteslutits genom
uppresta tullmurar, ligger det uti de inhemska producenternas intresse
att profitera däraf genom ett frivilligt afstående från inbördes konkurrens.
Dessa kartell- och trustbildningar utvecklas särskild! fort efter en ekonomisk
kris. Detta märktes i Tyskland efter år 1901 — minst 500 karteller
torde för närvarande finnas i detta land — och de två sista åren
ha visat, att starka kapitalorganisationer äfven hos oss blifvit vanliga. Hur
inånga de äro, kan ej med full säkerhet angifvas, emedan den del af
vår statsförvaltning, som bort ägna särskild uppmärksamhet åt dessa förhållanden,
hittills lämnat dem obeaktade. Jag har emellertid anledning
förmoda, att de redan icke understiga 60-talet. [Magra exempel torde
böra angifvas.

Den fria konkurrensens uteslutande blir gifvetvis till största nackdel
för konsumenterna, när lifsmedelsproduktionen monopoliseras. Ett
typiskt exempel härpå erbjuder margarinringen. Priset å denna nödvändighetsvara
för flertalet svenska hem bestämdes till helt nyligen uteslutande
af ringen såväl beträffande handlandens utförsäljningspris som
hans inköpspris och gällde lika för hela landet. Hvad detta betydde
fick man klart för sig, när kooperativa förbundet vid sin strid med minuthandlarna
förra året nödgades inköpa en margarinfabrik för att på skäliga

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

villkor kunna erhålla denna vara. Så snart ryktet om köpeunderhandlingarna
kom ut, sänkte ringen margarinpriset med 5 öre och kort tid
efteråt med ytterligare 15 öre. Per år uträknadt, ger en 5 öres sänkning
af margarinpriset konsumenterna c:a 700,000 kronors besparing.
Sedan det visat sig, att kooperatörernas konkurrens ej allvarligt skadat
ringens monopol, har priset återigen börjat stegras. Det bör anmärkas,
att margarinringen till större delen uppehålles förmedelst utländskt kapital,
och att dess störste i utlandet bosatte intressent lär vara en af Sveriges
högst inkomsttaxerade personer. Enligt aktuarien I. Flodströms beräkning
(Svensk Export 1907) ha margarinfabrikernas tillverkningsvärde mellan
1896 och 1905 ökats hastigare än någon annan industris eller från 1,8
till 13,3 mill. kronor och samtidigt har den till bevillning uppskattade
inkomsten per anställd arbetare ökats 214 procent. Det finns ingen svensk
industri, som förmår visa liknande siffror.

För någon tid sedan lämnade pressen en del uppgifter angående
liafregrynskartellen, som äro belysande nog för sammanslutningarnas uppkomst.
hTär hafregrynspreparaten kommo i ropet, uppstod den ena
kvarnen hastigt efter den andra. Följden blef intensiv konkurrens med
åtföljande öfverproduktion och fallissement för några kvarnar. Efter
denna krasch sammanslöto sig de sex återstående företagen för att begränsa
produktionen och genom fasta överenskommelser om pris upphäfva
konkurrensen. De fabriker, som ingingo i kartellen, behärskade
marknaden så fullständigt, att de äfven med en drift, som blott omfattade
en del af året, kunde beräkna vinst af rörelsen. Följden af kartellens
uppträdande blef omedelbart en stegring af prisen.

Enligt meddelanden till mig torde kartellorganisationer förefinnas
bland charknteriidkare, bryggerier, kvarnindnstriidkare, stärkelse-, kolsyre-,
och sodafabriker, chokolad- och kexfabriker m. fl. Bomulls- och galoschfalrriker
lära vara sammanslutna liksom jute- och bindgarnsf alyriker, maskinfirmor
samt företag inom glas-, ler- och den kemiska industrien. Uti
byggnadsämnesindustrien finnas flera betydande karteller.

Bland karteller, som direkt beröra jordbruket, må endast nämnas
försäljning saktiebolag et Sveriges super fosfatfabriker, som bildats af de fyra
superfosfatfabrikerna i Helsingborg, Landskrona, Malmö och Stockholm,
hvilka tecknat dess aktiekapital, och genom att försälja sina varor uteslutande
med begagnande af samma bolag och till öfverenskomna pris
hindra all konkurrens mellan företagen. Produktionen kan rättas efter

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 5

den konsumtion, som finnes inom den del af landet, som hvarje fabrik
behärskar.

För att vår exportindustri må kunna göra sig gällande på den utländska
marknaden med dess starka organisationer, har den behöft genomgå
en i det närmaste fullständig kartellering. Så torde ha skett med
pappersbruken, trävaruexporten, cellulosan, trämassan, snickerivarorna och
andra. Aktiebolaget Nordiska artilleriverkstäder och De svenska metallverken
utgöra likaledes dylika sammanslutningar. Inom verkstadsindustrien har
bildandet af en andra sektion uti verkstadsföreningen blifvit ifrågasatt.
Enligt ett referat af inledningsföredraget vid det möte, då ärendet behandlades
i föreningen, skulle sektionen bland annat verka för »enhetligt
uppträdande mot köparnas ofta orimliga anspråk» och åstadkommandet
af »allmänna leveransbestämmelser»; dessutom föreslogs »samarbete
i fråga om försäljningar och anbudsgifning».

I den mån råvaruproduktionen kartelleras och vinner ett mer eller
mindre utprägladt monopol, bli tillverkarna af half- och helfabrikat
tvungna att i sin ordning förena sig till skydd för gemensamma intressen,
och slutligen nödgas äfven handelsYåliden organisera sig.

Af största intresse är att följa utvecklingen inom de näringsgrenar,
hvilka i likhet med sockerfabrikationen genom högt tullskydd eller på
annat sätt förlänats ett faktiskt monopol inom landet, som det allmänna
profiterar af genom särskild beskattning eller del i företagets vinst. I
detta afseende har den så kallade »sprittalosten» på sista tiden ådragit sig
förnyad uppmärksamhet. Dess bildande påminner om sockertrustens.

Upprinnelsen till densamma var den hårda konkurrens, som fördes
mellan Reymersholms nya spritförädlingsaktiebolag samt Svenska spritförädlingsaktiebolaget
å den ena sidan och de mindre spritfabrikerna
å den andra. De sistnämnda sex bildade en kartell för att på allvar
ta upp konkurrensen. Efter ett års kamp inköptes aktiemajoriteten i
svenska spritförädlingsaktiebolaget för, enligt uppgift, mer än aktiernas
dubbla nominalvärde. Reymersholmsbolaget tröttnade på konkurrensen
och anslöt sig till kartellen. Denna ansåg emellertid säkrast att till
cirka fyra gånger aktiernas nominella värde inköpa majoriteten i
bolaget. Köpesumman lär ha utgjort 6,600,000 kronor. Härmed besitter
kartellen aktiemajoritet uti 11 spritförädlingsverk förutom 9 andra
fabriker, som inköpts, men nedlagts för att produktionen i stället skulle
ökas vid de öfriga, hvarigenom drifts- och administrationskostnaderna
nedbringas. Ytterligare 7 fabriker lära komma att nedläggas, så att

6 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

blott 4 större verk kvarstå för produktionens bedrifvande. Ett faktiskt
monopol bar härmed tillkämpats. Det återstår nu att se, hur denna
i det närmaste färdigbildade trust skall ställa sig till brännerierna
och utskänkningsbolagens leveransförening, sedan gällande kontrakt
utlöpt. Sannolikt får det allmänna bidraga till förräntningen af aktiernas
uppjobbade värden.

Med de intima förbindelser, som nu förena olika länders näringsliv
kan det icke undgås, att internationella karteller och truster operera
äfven i vårt land, eller att våra största firmor och kapitalorganisationer,
för att tillförsäkra sig en stark ställning, ingå överenskommelser
med utländska sammanslutningar. De flesta kemiska artiklarna äro
föremål för internationell kartell ering; American Tf arvester Company
konkurrerar i landtbruksredskap med oss och har sökt monopolisera
marknaden. Den amerikanska tobahstrustens spekulation i ett svenskt
statsmonopol torde vara bekant, liksom Vacuum Oil Companys affärsmetoder
ej längre äro okända. Inom cementindustrien ha aftal om produktionens
reglering träffats i samförstånd med utländska firmor, och
uti elektricitetsbranschen förekomma, enligt till mig gjorda meddelanden,
förhållanden, som äro af betydelse att känna till icke minst för kommuner,
som bygga och utvidga belysningsverk.

Det förmäles att sedan 7—8 år tillbaka priskonventioner tillfälligtvis
plägat uppgöras emellan elektriska firmor. Den första egentliga
sammanslutningen skulle ha kommit till stånd år 1903, då samtliga
inom Sverige arbetande firmor, som voro entreprenörer för Stockholms
elektricitetsverk, enades om att fullständigt gemensamt behandla alla
inom Stockholms stads område förekommande anläggningar och leveranser.
Det uppgifves, att öfverenskommelsen gällde såväl försäljningspriser som
leveransernas fördelning mellan olika firmor, och att en särskild fast
anställd ombudsman tillsattes för att bestämma anbudsprisen och fördela
leveranserna mellan medlemmarna enligt uppgjorda regler, i proportion
till deras omsättning föregående år. Fördelningen skedde så, att den
firmas anbud, som enligt bestämmelserna skulle antagas, åsattes så mycket
lägre pris än öfriga firmors, att säkerhet för förstnämnda anbuds antagande
förelåg. Senare skulle öfverenskommelsen ha kompletterats med
den bestämmelsen, att hvarje firma erhåller viss del af den gemensamma
vinsten för alla företagen, hvilken fördelas i viss proportion till firmornas
omsättning föregående år. En afsevärd prisstegring skulle ha framkallats
genom denna sammanslutning. Uti denna skriftligt aftalade

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

» Stockliolmskartell» skulle för närvarande fyra större och fem mindre
firmor ha ingått.

På liknande sätt angifves, att överenskommelser träffats i fråga
om leveranser uti andra större städer, och slutligen skulle äfven landsorten
ha dragits inom öfverenskommelsernas område på så sätt, att
de större svenska firmorna öfverenskommit att gemensamt bestämma
prisen för anläggningarna, fördelningen af beställningarna, fixerandet
af anbuden m. m. Dessa »landsortskarteller» torde emellertid icke
ännu ha fått samma fasthet, som »Stockholmskartellen», utom möjligen
hvad beträffar Norrköping och Göteborg. Stundom hände, att en firma
uppträdde som konkurrent till den svenska kartellen. Yanligen var
denna Elektriska Aktiebolaget A. E. G., ett svenskt bolag, hvars aktiemajoritet
innehas af det mäktiga Allgemeine Elektricitets-Gesellschaft
i Berlin, medlem af den tyska elektrokartellen. Småningom har man
lyckats att vid hvarje särskildt fall träffa öfverenskommelse med denna
att mot viss ersättning afstå från konkurrens med kartellen. Eedan
innan anbud afgifvas, ha överenskommelser i detta afseende stundom
träffats mellan de svenska affärerna och den af en utländsk kartell
behärskade.

Hos oVannämnda sammanslutningar är kartellkaraktären mer
eller mindre starkt framträdande. Somliga ha skrifna stadgar, andra
stödja sig blott på muntliga överenskommelser. I vissa fall gälla
dessa endast betalningsvillkoren inom branschen, men stundom är såväl
produktionens mängd hos olika företag som till hvilket försäljningsställe
och till hvad pris varorna skola afyttras vid vite af höga bötesbelopp
föreskrifvet. Ibland fixeras också de pris, handlandena få åsätta
kartellens alster. Ett är likväl gemensamt för dessa organisationer
af själfständiga företag, liksom för den hopsmältning af bolag, som
bildar en trust, att monopol af större eller mindre omfattning och varaktighet
alltid eftersträfvas. Men detta sträfvande är direkt motsatt
de syften, som hittills föresväfvat den ekonomiska politiken, hvars
ansträngningar riktat sig emot uppkomsten af monopol. När dessa
det oaktadt naturligt och oundvikligt framväxa som en produkt af
gifna betingelser och underminera det på fri konkurrens uppbyggda
ekonomiska samhället, måste näringspolitiken i vissa afseenden omläggas.

Det kan icke anses vara ett sundt eller normalt förhållande, att
det allmänna såväl som enskilda medborgare utbjuda anläggningar på
entreprenad eller infordra leveransbud å vissa varor under förutsätt -

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

ning, att fri konkurrens förefinnes mellan anbudsgifvarna, när de i
själfva verket äro organiserade för gemensamt uppträdande. Det är
liemlighetsfullheten i detta förfaringssätt, som, så långt ske kan, bör
undanröjas. För detta ändamål är det nödvändigt vinna en klar och
såvidt möjligt fullständig öfverblick af befintliga sammanslutningar,
något som en enskild person icke är i stånd att åstadkomma. Det
torde äfven tillhöra statens organ att utföra en dylik utredning. Möjligheten
af dess verkställande har nyligen på ett öfvertygande sätt
åskådliggjorts genom det material, tyska inrikesministeriet erhållit som
svar på en å tyska riksdagens begäran föranstaltad enquéte i kartellfrågan.
— Ärendets behandling omnämnes uti närslutna bilaga. —
Först genom en dylik undersökning vinnas exakta upplysningar om
antalet karteller och företag, som tillhöra dem, det kapital, som de
förfoga öfver, deras arbetarstyrka, produktionsmängd och syfte, samt
arten och beskaffenheten af deras organisationer. En utredning af
detta slag kan äfven meddela sådana upplysningar om kartellernas
verksamhet, som kunna vara statsmakterna till gagn vid utbildandet
af den näringspolitik, som omständigheterna påkalla.

Förhållandena ändras emellertid hastigt på detta område, och
kartelleringen och förtrustningen komma säkerligen att fortgå med
accelererad fart, sedan tulltarifferna blifvit fastlåsta för afsevärd tidsperiod.
Den utredning, som verkställes vid viss tidpunkt, blir därför
ofullständig efter något år. Men därom är man numer ense inom de
länder, som någon tid sysslat med kartellfrågan som aktuellt problem,
att förutsättningen för åtgärder från statsmakternas sida måste vara
en oafbruten kännedom om utvecklingen af kapitalets samorganisationer,
och därför har man föreslagit upprättandet af ett särskildt
statsorgan för ändamålet. För oss är detta ej mindre angeläget.

Under debatten om ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående
beskattningen af socker uti Riksdagens Andra kammare förra året
visade det sig, hur önskvärdt det hade vant, om man haft en fullt
opartisk och säker kännedom om Svenska Sockerfabriksaktiebolagets
förvaltning. Bevillningsutskottets vice ordförande uttalade äfven, att
»på grund af den monopolställning, som bolaget intager, och på grund
af den privilegierade ställning, som statsmakterna genom sin lagstiftning
skänkt sockerindustrien, är det af synnerligen stor vikt, att statsmakterna
hålla ögonen på denna industri, så att den ej orättfärdigt
beskattar allmänheten». Som förhållandena voro, visade det sig, att

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

man icke kunnat erhålla så exakta och opartiska uppgifter, att de,
enligt en del kammarledamöters uppfattning, kunde tillräckligt starkt
motivera åtgärder från Riksdagens sida. En ledamot af bevillningsutskottet
yttrade: »Det är visst och sant, att den, som haft på sin

lott att försöka i någon mån skaffa sig uppgifter om dessa förhållanden,
har oupphörligt erfarit både behofvet af att få exakta uppgifter och
på samma gång svårigheten att få sådana». Det kan emellertid icke
anses lämpligt, att, när Riksdagen sagt ifrån, att den icke kan tåla
någon som helst åtgärd från sockertrustens sida att på allmänheten
öfvervälta den skattetunga, som man ansett, att industrien lämpligen
bör bära, Riksdagen icke skulle äga möjlighet att tillse efterföljden
af denna bestämmelse. Så som det nu är, ha statsmakterna knappast
utsikt därtill, hvilket nogsamt framgick af debatten, som till väsentlig
del rörde sig om hvad bolaget verkligen hade gjort. På detta sätt
bör det icke längre fortgå. Det kan vara farligt att lämna ett privilegieradt
135-miljoners bolag utan kontroll, när man står i så intim
förbindelse med detsamma som den svenska staten. Eördenskull föreslog
jag under debatten, att ett särskilt statsorgan, en »trustinspektion»,
borde upprättas med syfte att öfvervaka kartellernas och trusternas
verksamhet. Genom en sådan skulle staten bland annat kunna erhålla
den kännedom om sockerbolagets verksamhet, som icke minst blir erforderlig,
när den sista halföresänkningen af sockertullen skett år 1913,
då nya åtgärder från statens sida möjligen behöfva vidtagas med anledning
af den erfarenhet om sockerbolagets sätt att förvalta sitt monopol,
som under tiden vunnits.

Bifogade redogörelse för statsmakternas åtgärder i trustfrågan utomlands
visar, att man ganska snart kommit till insikt om behöfligheten
af en dylik »trustinspektion». Förslag därom ha framställts i Tyskland,
Österrike och Ungern. Förenta staterna har sedan år 1904 sin
»Bureau of Corporations»; 1907 års »Census of Produktion Act» ger
det engelska kandelsministeriet vidtgående befogenhet att erhålla upplysningar;
1904 och 1908 års lagar i Nya Zeeland och Australien äro
också anmärkningsvärda. En »trustinspektion» i Sverige torde med
statsförvaltningens nuvarande organisation lämpligast organiseras såsom
en afdelning uti kungl. kommerskollegium. Yid departementalreformens
genomförande borde plats beredas densamma inom det ifrågasatta handelsoch
industridepartementet.

Någon särskild nyhet för svenskt näringslif torde det icke inne Isihang

till Iiilcsd. Prof. 1911. 9 Samt. 2 Afd. 2 Band. 4 Ser. 2 Höft. 2

10 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Kr S.

bära, om ett statsorgan får rättighet att vinna inblick uti kartellernas
och trusternas verksamhet. Jag påminner om bank- och försäkringsinspektionernas
lagstadgade befogenhet att ta del af affärsrörelser, som
kanske redan delvis äro kartellerade. Enligt 73 § i banklagen skall
bolagsstyrelsen »när som helst hålla bolagets räkenskaper och handlingar
tillgängliga för Konungens befallningshafvande, för det allmänna
ombud, som Konungens befallningshafvande förordnar, för den ledamot
af bankinspektionen, hvilken enligt de af Konungen meddelade bestämmelser
har att i sådant afseende företräda bankinspektionen, samt för
den särskilda undersökning, Konungen kan finna för godt att låta
anställa».

Ett dylikt statsorgan kunde äfven uppmärksamma dumpingmetodens
tillämpning på den svenska marknaden. Tulltaxekommittén har genom
förfrågningar till några hundra näringsidkare sökt erhålla upplysning i
saken, men dess utredning är ej af någon större betydelse. Det meddelas
endast, att dumping företrädesvis skulle förekomma från Tyskland
(för alster af flertalet industrier), Eörenta staterna (järn och läder),
Belgien (glas) samt England och Österrike (textilvaror m. m.). Fullt
exakta meddelanden lämnas icke och någon beräkning af de olägenheter,
som den svenska industrien lidit däraf, är ej heller uppgjordDessa
företeelser äro emellertid af den allvarliga betydelse, att de med
omsorg böra iakttagas. Det finnes stor sannolikhet för att med kartellernas
utveckling i antal, styrka och internationalisering, dumping
kommer att användas i allt större omfattning, något som kan bli vår
industri till stor skada. Den möjligheten är ej heller alldeles otänkbar,
att i den mån vår egen industri blir kartellerad och behärskar den inhemska
marknaden, dess expansionsintressen skola förleda densamma
att följa utländska föredömen och på svenska konsumenters bekostnad
underbjuda sina konkurrenter å världsmarknaden. Emot sådana tendenser
bör vaksamhet påkallas.

Möjligen kan det komma att visa sig behöfligt att bestämma anmälningsskyldighet
för sådana sammanslutningar mellan olika företag,
som bildas i syfte att åstadkomma gemensam reglering af varupris och
produktionsmängd m. m. Den erfarenhet, som förvärfvas af en eventuellt
upprättad trustinspektion, torde gifva detta vid handen.

Först med stöd af den föreslagna noggranna utredningen och ett
senare kontinuerligt uppmärksammande af organisationerna kan den insikt
vinnas om kartell- och trustväsendets natur, som är nödvändig för

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

ett fruktbärande lagstiftningsarbete. Det kan därför anses vara för tidigt
att yttra sig om i hvad riktning detta möjligen bör gå, men några synpunkter
torde likväl böra angifvas, när förslag nu framställas om en
systematisk behandling af frågan.

Sannolikt finns det mången, som med ovilja betraktar uppkomsten
af kapitalets sammanslutningar. Instinktivt förnimmes, att näringsfriheten
småningom kväfves, och att monopolet träder i konkurrensens
ställe. Det är förklarligt, att sådana känslor uppstå, men det bör
erinras om, att den planlösa konkurrensen icke enbart erbjudit fördelar
och ej heller framkallat det jämviktstillstånd, man ansåg att den
skulle medföra. Ivarteller och truster äro nya former för näringsverksamhetens
bedrifvande, som motiveras af de påtagliga brister, som finnas
uti det ekonomiska samhällets nuvarande struktur. Därför innebär
deras framträdande i flere afseenden omedelbara fördelar ej blott åt
privat- utan äfven af nationalekonomiskt slag. Om så ej vore, skulle
de icke ha fått så hastig utbredning och tillslutning, som skett. Den
viktigaste egenskapen hos såväl trusten som kartellen är, att den med
kännedom om behofvet af vissa varor anpassar sin tillverkning direkt
efter detsamma, så att öfverproduktion undvikes, och man slipper
en del af dessa handelsavancer, reklamer och agenter, som äro nödvändiga
för tillkämpandet af en plats å den oorganiserade marknaden,
men som i hög grad tynga produktionen. Genom landets uppdelning
mellan olika fabriker och varornas likformiggörande eller standardisering
till beskaffenhet och pris, bli fraktkostnaderna mindre och
produktionen mer enhetlig och billigare. Särskildt erbjuder trusten stora
fördelar genom de inskränkningar uti administrationskostnad och den
möjlighet till stordrift, som den erbjuder. Inom en väl organiserad näringsgren
kan lågkonjunkturen icke medföra så ödeläggande verkningar,
som om företagen konkurrerade med hvarandra, när priserna sjunka,
och konsumtionen minskas. Högkonjunkturen kan däremot helt och
hållet utnyttjas, när en fast organisation finnes. Särskildt för exportindustrien
gör sig detta märkbart.

Det vore tydligen alldeles oriktigt, om man ville återupplifva den
gamla liberala lagstiftning, hvilken ännu återstår såsom en död bokstaf,
t. ex. i Frankrike, England och Italien, som bifogade redogörelse omnämner.
I stället gäller det att med klar insikt om, att trustväsendet
är ett nationalekonomiskt framsteg, omdana vårt rättssystem och vår
förvaltning på sådant sätt, att de nya organisationerna betjäna lconsumen.

12 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

terna lika fördelaktigt, som man på sin tid vågat hoppas, att den fria
konkurrensen skulle kunna göra.

I detta syfte behöfver man finna lämpliga medel att tygla monopolet.
Ty det ligger en stor fara däri, att ej längre förhållandet mellan
tillgång och efterfrågan utan besluten vid en styrelses sammanträden
reglera prisen på marknaden. Det gäller därför till en början att finna
ett uttryck för hvad som med hänsyn till våra förhållanden bör anses
vara en sammanslutning, som besitter kartellens eller trustens egenskaper,
samt att genom lagstiftning uppdraga gränserna för deras befogenhet.
Härmed torde åtminstone kunna vinnas, att vissa redan nu förekommande
skadliga försök att utöfva ekonomiskt tryck på utomstående liksom
en del andra maktmissbruk icke få förekomma från sammanslutningarnas
sida. Möjligen kunna åtgärder äfven träffas för att hindra den försämring
af varornas kvalitet, som ofta åtföljer monopoliseringen.

Har en näringsgren blifvit fullständigt monopoliserad vid bildandet
af en kartell eller trust, fyller denna en nödvändig samhällelig uppgift.
Den har blifvit ett samhällsorgan och bör behandlas såsom sådant. Däri
innefattas noggrann samhällelig kontroll. I detta afseende har förordats,
att staten bör vara representerad i organisationens styrelse och deltaga
uti dess revision, samt att vetorätt angående vissa beslut bör tillerkännas
statens representant, i synnerhet uti sådana företag, som staten gifvit
särskilda privilegier.

Fortfar kapitalets koncentration med den snabbhet, man kunnat
iakttaga under de sista åren, är det sannolikt, att vissa monopol helt
och hållet kunna behöfva öfvertagas af samhället själft, hvilket blir nödvändigt,
om konsumenterna icke å annat sätt kunna tillförsäkras varor
till skäligt pris. Har staten genom ett dyrbart tullskydd gifvit de inhemska
näringarna ett starkt värn mot utländsk konkurrens under den
tysta förutsättningen att täflan på den egna marknaden därför icke skall
upphöra, men så i alla fall sker, ligger det konsekvens uti att det allmänna
inskrider för att behärska monopolet, när detta hotar att bli samhället
öfvermäktigt.

Enligt min uppfattning kan det ifrågasättas, om det ej vore lämpligt
att, när »uppgörelsen» med sockertrusten utgår, en motsvarande
öfverenkommelse träffas med denna, som staten på sin tid aftalade med
Grängesbergsbolaget.

Hithörande frågor böra emellertid bli föremål för omsorgsfulla undersökningar,
innan beslut fattas om den metod, statsmakterna böra

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande AV 3. 13

tillämpa vid trustfrågans behandling. Jag vill därför begränsa min framställning
till ett yrkande om, dels en tillfällig utredning, dels ett kontinuerligt
öfvervakande af befintliga karteller och truster antingen genom
utvidgning af ett nu befintligt eller organiserandet af ett särskildt statsorgan
för ändamålet.»

Till denna motivering fogades såsom bilaga en »kort framställning
af statsmakternas åtgärder i kartell- och trustfrågan uti olika länder».

Med stöd af det anförda begärdes, -»att Riksdagen ville i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville snarast möjligt låta utföra
en undersökning angående inom landet befintliga karteller och
truster, i syfte att kunskap må erhållas om deras antal, beskaffenhet
och arbetssätt m. ro.; samt att Kungl. Maj:t med stöd af den erfarenhet,
denna undersökning må lämna, ville låta uppgöra och för Riksdagen
framlägga förslag till sådana åtgärder, hvarigenom möjlighet beredes att
vinna en kontinuerlig öfversikt af kartell- och trustväsendets utveckling
och verksamhet i Sverige.»

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, som fått motionen
remitterad till sig, tillstyrkte densamma och Andra kammaren följde
utan synbar meningsskiljaktighet utskottets mening. Törsta kammarens
tillfälliga utskott (nr 1) ansåg ej, att en kontinuerlig inspektion
var behöflig, men tillstyrkte en »väsentligen statistisk utredning angående
inom landet befintliga kartellers och trusters organisation och verksamhetssätt».
Dessutom föreslogs en utredning angående denna frågas
läge i andra stater. Första kammaren biträdde emellertid det afslagsyrkande,
som framställdes af en reservant inom utskottet.

När jag nu går att göra samma framställning som föregående år,
emedan »det skulle vara ganska klokt, om man redan i tid verkställer
denna utredning, som dock förr eller senare tvingar sig fram», såsom
en aktad talare i Första kammaren uttryckte sig, vill jag med några
ord beröra de skäl, hvilka synas ha varit afgörande för motionens öde.
Jag kommer därvid särskildt att vända mig emot den uppfattning, som
den förutnämnde reservanten gjort gällande, enär Första kammaren
fattat sitt beslut i enlighet med hans hemställan*.

* I detta sammanhang vill jag framhålla, att när utskottet anser mig ha missförstått den
officiella statistiken angående margarinringen, har det i stället själf hegagnat densamma på felaktigt
sätt. Man kan nämligen icke, som utskottet gjort, jämföra data för 1896 med senare år, emedan
primärmaterialet är af olika beskaffenhet. Därför verkställde äfven aktnarien I. Flodström en
granskning af detta material, innan han uti Svensk Export 1907 publicerade sina beräkningar.
Det är dessa jag med tydligt angifvande af källan hegagnat.

14 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

För såväl utskottet som de flesta talarna i Första kammaren synes
möjligheten eller omöjligheten att tysta »agitationen» ha spelat en viss
roll. Pieservanten anser t, o. m. att en riksdagsskrivelse skulle »gifva
ny näring och tillföra nytt bränsle åt agitationen i stället för att döda
densamma». Hela detta resonnemang, som går som en röd tråd genom
debatten, blottar ohöljda partipolitiska motiv, hvilka, som reservanten
under kammardebatten själf framhöll, icke borde få undanskymma frågans
sakliga betydelse och synas fullständigt obefogade inför det faktum
att inom Andra kammaren någon meningsskiljaktighet icke yppat sig
angående önskvärdheten af en utredning och kontinuerlig uppsikt beträffande
kartell- och trustväsendet.

Måhända det varit fler än den förenämnde talaren, som sökt läsa
mellan raderna i motionen och icke kunnat »värja sig från den misstanken
att motionen helt enkelt afsett, att denna utredning och inspektion
skulle blifva det bästa medlet i agitationen mot allt hvad större
sammanslutningar heter.» Det är fullständigt oberättigadt att inlägga
några sådana bevekelsegrunder eller tankar uti en motion, däri det uttryckligen
polemiseras mot dem, »som med ovilja betrakta uppkomsten
af kapitalets sammanslutningar». Dessa framhållas i stället innebära
»omedelbara fördelar ej blott af privat utan äfven af nationalekonomiskt
slag». Men när den fria konkurrensen själfdör inom en ekonomisk hushållning,
hvars innersta drifkraft den varit, bör en så genomgripande företeelse
omsorgsfullt undersökas och icke alldeles skjutas å sido af dem,
som ännu önska bevara konkurrenssamhället.

Det har som ett skäl emot motionen anförts, att någon definition å
begreppen trust och kartell icke förekommer. Med afsikt har den utelämnats.
Ett studium af den nutida trust- och kartell-litteraturen ger
nämligen vid handen hur vanskligt det är att framlägga någon definition,
innan sammanslutningarnas art inom landet är väl bekant. Först erfarenheten
härom ger material för en definition, som täcker de verkliga förhållandena.
Därför har jag äfven i motionen uttalat, att det »till en
början gäller att finna ett uttryck för hvad som med hänsyn till våra
förhållanden bör anses vara eu sammanslutning, som besitter kartellens
eller trustens egenskaper.» Hade reservanten ägnat någon uppmärksamhet
åt den omfattande utredning, som på initiativ af tyska riksdagens
agrarer och konservativa framlagts af regeringen, skulle sannolikt hvarken
detta skäl eller en del andra ha uttalats för afslag å begäran om en
utredning.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

Den största svagheten i min framställning ansåg reservanten »ligga
däri, att behofvet af blifvande lagstiftningsåtgärder gång på gång påpekas».
När man vet, att i alla länder, där trustfrågan upptagits till
behandling, det visat sig behöfligt undersöka i hvad mån ny lagstiftning
kan behöfvas, är det ej underligt, att den saken från början framhålles
i vårt land. När reservanten själf säger att »hvad statsmyndigheterna
böra göra är naturligtvis att tillse, att den utveckling, hvarom vi här
talat, ej kommer att gå i osund riktning, och om så är, att då ingripa»,
förutsättes såväl eu god insikt om dessa företeelser hos nämnda myndigheter,
något som icke kan vinnas utan en föregående utredning, som
äfven möjlighet att begagna lagstiftningsvägen. Jag vill endast framhålla,
att en tullsänkningsåtgärd i det syfte, reservanten afser, icke kan
vidtagas utan Eiksdagens medgifvande, och näppeligen bör användas
förrän ett omsorgsfullt studium af resp. näringsgrenars monopoliserande
ägt rum.

Trots sitt afslagsyrkande fann reservanten det likväl »vara af viss
vikt att få en del så att säga officiella data samlade», och han framhåller
»önskvärdheten af att i kommerskollegii årliga fabriksstatistik
intages en särskild underafdelning om industriella sammanslutningar,
hvari man kunde finna uppgifter om trustbolag, ringbildningar etc.,
grundade på inflytande meddelanden, bestyrkta tidningsuppgifter eller
dylikt». Eeservantens mening är således, att en kontinuerlig öfverblick
af kapitalkoncentrationen är behöflig. Han går i själfva verket längre
än utskottet, på hvars yrkande han hemställt om afslag. Detta begärde
en »väsentligen statistisk utredning angående inom landet befintliga
kartellers och trusters organisation och verksamhetssätt». Enligt min
åsikt måste en dylik fackmässig undersökning föregå hvarje kontinuerligt
observerande och inregistrerande af dessa nya företeelser. Af debatten
i Första kammaren finner man äfven, att en »särskildt sakkunnig»
ledamot synes hysa samma iippfattning.

Utskottet har icke velat tillstyrka mitt förslag (mom. 2) »till sådana
åtgärder hvarigenom möjlighet beredes att vinna en kontinuerlig öfversikt
af kartell- och trustväsendets utveckling och verksamhet i Sverige».
Såsom af motiveringen framgår, innebär detta yrkande dels vissa årsredogörelser
för kapitalkoncentrationens utveckling och verksamhet, dels
möjligheten till inspektion och kontroll af en del sammanslutningar.
Utan fortlöpande årsredogörelser, som grunda sig på en primär undersökning,
torde man icke kunna erhålla den oafbrutna kännedom om ut -

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

vecklingens förlopp, som statsmakterna behöfva. Jag vill endast framhålla,
att tulltaxekommittén fann sig nödsakad uppmärksamma »dumpingen»
på den svenska marknaden. För vår ekonomiska politik är det af synnerligt
stor vikt att ej släppa densamma ur sikte. På samma gång är
det ett offentligt intresse af betydelse att veta h vilka näringsgrenar, som
i vårt eget land monopoliserats och känna fastheten af deras organisation.
Icke minst vid utförande af leveranser till stat- och kommun är
det nödvändigt ha erfarenhet om anbuden äro resultat af fri konkurrens
eller organiserad öfverenskommelse. Hemlighetsfullheten på detta område
är det af vikt att undanröja. Den är osund.

Den inspektionsrättighet, jag ansett erforderlig, har uti motionen gällt
de näringsgrenar, hvilka äga en särställning på grund af statens skyddspolitik
och fiskaliska intresse af deras verksamhet eller också sådana,
hvilka innebära ett fullständigt monopoliserande af resp. näringsgren.
Erfarenheten har redan visat nödvändigheten af att äga intim kännedom
om t. ex. socker- och spritindustriernas förvaltning. De särskilda intressen,
det allmänna har att bevaka, kunna icke tillvaratagas, sedan en
fn rf rustning ägt rum utan inspektion. Här man är besjälad af den ekonomiska
åskådningen, att produktionen icke får ha karaktären af själfändamål
utan skall tjäna konsumentintresset, blir det en naturlig sak att
betrakta monopoliserade näringsgrenar såsom organ i samhällsförvaltningen,
hvilkas normala funktionerande det är af vikt att uppehålla,
hvarför en kontroll af deras verksamhet erfordras.

Till dessa randanmärkningar beträffande motionens behandling, vill
jag foga, att det långt ifrån varit min uppfattning »att hvad hos våra
statsmakter behöfs för att den önskvärda regleringen af kartell- och
trustväsendet skall komma till stånd egentligen blott vore en god vilja
i denna riktning», som utskottet förmenar. Jag har själf framhållit de
sakliga svårigheter som förefinnas. Skola de kunna lösas behöfs emellertid
ej endast sakkunskap utan äfven god vilja.

Under föregående år ha åtskilliga företeelser inom näringslifvet
bestyrkt önskvärdheten af att en utredning kommer till stånd.

FVo^ewstriden i Stockholm blottade den amerikanska Standard-oiltrustens
utnyttjande af sitt monopol på den svenska marknaden och dess
välde öfver hufvudstadens minuthandlare, på samma gång man fick
erfarenhet om, till hvilka öfverpris varan betalats, så länge monopolet
var obestridt. Den amerikanska ÅcWtrustens inverkan på vår marknad

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 17

liar uppmärksammats, och uti en värdefull artikel i Stockholms Dagblad
uttalades fruktan, att bl. a. »mera energiskt arbete att inarbeta sekunda
kött» skulle igångsättas. Metallfabnkanterna ha sammanslutit sig till
en kartell, emedan timsten Aktiebolaget Svenska Metallverken i skydd
af tullen på arbetad koppar allvarligt hotat dess industri. Från cementkartellen
— Svenska Cementfabrikernas försäljningsbyrå — har förmälts
om monopolistiskt tryck på leverantörer. Inom Svenska C7;oc£«(7föreningen,
som omfattar nio bolag, har en trustbildning börjat med grundandet af
Aktiebolaget Förenade Chokladfabrikerna. Flera af Stockholms större
fabriker jämte Örebr ofabrik en ha uppgått i trusten. lokfabrikanterna
ha äfven gjort sig påminta genom beslutad prisstegring. Inom tegelindustrien
ha, enligt uppgift, nio karteller — försäljningsföreningar —
med enhetliga prisbestämningar bildats. Dessa samarbeta sinsemellan.
Bryggerinåringen har varit föremål för en stark koncentrationsrörelse.
Bekant är de stockholmska firmornas förtrustning. Från andra landsdelar
såsom Skåne, Halland, Yisbv och Gäfle samt Östergötland och
västra Sverige förmälas likartade sträfvanden att sammansluta bryggerierna.
De tre största s/ceppsvarfvens förtrustning genom hopslagningen
af Motala, Lindholmens och Bergsund-Finnboda under ett konsortium
kan få den största betydelse ej endast för skeppsbyggnadsindustrien
utan äfven för statens fyllande af sitt fartygsbehof samt de arbetareskaror,
som hittills förtjänat sitt uppehälle vid varfven. Den under
högkonjunkturen upplösta vagnvingen synes uppstå i ny och fastare form.

Här nämnda exempel äro endast att betrakta såsom symtom på
de djupgående förändringar, samhället f. n. är underkastadt. Kapitalkoncentrationen
och driftkoncentrationen fortgå obevekligt. Det rörliga
och det fasta kapitalets förvaltare sammansluta sig till en starkt konsoliderad
makt, som i tid bör behandlas af staten. Sedan visa åtskilliga
tecken, att trustväldet kan bli ödesdigert för land och folk, om det icke
bringas att direkt tjäna deras intressen.»

Såsom af motionen framgår, utgör densamma ett återupprepande af
den framställning i ämnet, hvilken förlidet år behandlades af Riksdagen.
Utskottet afgaf då följande yttrande: »Den föreliggande motionen (nr 6)
behandlar ett spörsmål af genomgripande betydelse för samhället. Utskottet
vill därför för sin del framhålla önskvärdheten af att det i tid
upptages till behandling af statsmakterna. Utan att ingå på en pröfning af
de uttalanden angående sättet för frågans slutliga lösning, som motioBihang
till Jliksd. prof. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 2 Band. 4 Ser. 2 Höft. i)

Utskottets

yttrande.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

nären antyder, vill utskottet likväl i huvudsaklig öfverensstämmelse med
motionens syfte i öfrigt och på de skäl för behöfligheten af eu utredning
och kontinuerlig öfversikt af kartell- och trustväsendet, som i motionen
anförts, tillstyrka densamma.

Hvad beträffar sättet för den första utredningens verkställande,
anser utskottet sig icke böra göra några direkta anvisningar. Dock vill
utskottet framhålla det gynnsamma resultatet af den på tyska inrikesministeriets
initiativ företagna utredningen, som omnämnes uti en bilaga
till motionen. Möjligen skulle eu med hänsyn till våra speciella förhållanden
organiserad undersökning af likartadt slag finnas vara mest
lämplig.»

Utskottet, som icke funnit någon som helst anledning för Andra
kammaren att frångå sitt föregående år utan synbar meningsskiljaktighet
fattade beslut, får med åberopande af ofvannämnda yttrande hemställa,
att Andra kammaren för sin del ville besluta

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville snarast möjligt låta
utföra eu undersökning angående inom landet befintliga
karteller och truster, i syfte att kunskap må
erhållas om deras antal, beskaffenhet och arbetssätt
m. m.; samt

att Kungl. Maj:t med stöd af den erfarenhet,
denna undersökning må lämna, ville låta uppgöra och
för Riksdagen framlägga förslag till sådana åtgärder,
hvarigenom möjlighet beredes att vinna kontinuerlig
öfversikt af kartell- och trustväsendets utveckling
och verksamhet i Sverige.

Stockholm den 28 februari 1911.

På utskottets vägnar:

ERIK PALMSTIERHA.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

Reservation

af herr Fornander, hvilken med instämmande af herrar Olsson i Kullenbergstorp,
Åkesson och Malmborg ansett, att utskottets utlåtande bort
hafva följande lydelse:

Vid behandlingen under fjolårets riksdag af en i hufvudsak liknande
motion, som den nu föreliggande och med samma slutyrkande,
kom utskottet till det resultatet, att detsamma, utan att vilja ingå på
en pröfning af de uttalanden angående sättet för frågans slutliga lösning,
som motionären antyder, tillstyrkte det af honom gjorda yrkandet, i
öfverensstämmelse hvarmed Andra kammaren äfvenledes fattade sitt beslut
om skrifvelse till Xungl. Maj:t i angifven riktning. I Första kammaren
afslogs Andra kammarens framställning.

Då emellertid efter hvad som framgår af ärendets behandling i Första
kammaren, all sannolikhet talar för att, om en begränsning af motionärens
yrkande vidtages — så att det endast ifrågasättes en undersökning
af de nu befintliga svenska kartellernas och trusternas organisation och
verksamhet, samt möjligen eu utredning om kartell- och trustfrågans läge
i andra stater i den omfattning, som kan vara af betydelse för frågans
bedömande med afseende på vårt land — skrifvelse från Riksdagen
till Kungl. Maj:t skulle komma till stånd, förefaller det utskottet såsom
lämpligare att för närvarande genom denna begräsning vinna något.
Från olika håll har nämligen medgifvits, att sammanslutning mellan
förut konkurrerande företag inom samma näringsgren är en företeelse,
som gifvetvis förtjänar den största uppmärksamhet såväl af de enskilda
medborgare som af statsmakterna. Staten kan ej undgå att oupphörligen
komma i beröring med dessa nya ekonomiska förhållanden, hvarom
den vid sådana tillfällen för egen del måste hafva en noggrann kännedom.
Men äfven ur allmänhetens synpunkt, måste det, med hänsyn till dess
ekonomiska mellanhafvanden, vara värdefullt att hafva en allmännare
kännedom härutinnan, än den för närvarande har.

Det har äfven medgifvits, att en alldeles särskild anledning att anställa
en undersökning på det af motionären afsedda området är den
iakttagelse, som gjorts flerestädes, särskildt i Amerika, nämligen att
skälfva offentligheten är ägnad att försvåra monopolföretagens befarade
Övergrepp och därigenom — utan några särskilda åtgärder — mot -

20 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

vei’ka trustväsendets olägenheter. Ja, man förmenar, att en opartisk
undersökning äfven skall medföra fördjupade insikter i vårt näringslif
uti ifrågavarande afseende; och böra dessa insikter komma till nytta
vid många sidor af statens verksamhet.

Då det enligt utskottets förmenande är angeläget att taga fasta på
sådana medgifvanden, hemställer utskottet, som anser, att en kontinuerlig
inspektion öfver inom landet befintliga karteller och truster icke hör
ifrågasättas förr än den här förut angifna utredningens resultat föreligger,
att Andra kammaren måtte på det sätt biträda motionärens
yrkande, att Andra kammaren för sin del beslutar,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj .t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta anordna en
väsentligen statistisk utredning angående inom landet
befintliga karteller och truster, i syfte att kunskap
må erhållas om deras antal, beskaffenhet och arbetssätt
m. m.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1911.