Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 24 juli 1914 kl. 4 e. m.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 6, i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
i fråga om omfattningen av den pågående utredningen
angående åborättigheter.
Uti en inom andra kammaren avgiven, till dess femte tillfälliga utskott
hänvisad motion nr 106 har herr Olsson i See anfört följande:
»Den pågående utredningen angående åborättigheter omfattar, som
bekant, dels antalet och beskaffenheten av lägenheter å rekognitionsskogar,
dels åbor å under bruk skatteköpta hemman. Däremot anses
frågor rörande vanliga nybyggen och nybyggare på för detta och nuvarande
kronoallmänningar, kronoparker och kyrkoskogar icke hemfalla
under den tillsatta utredningskommitténs behandling.
Emellertid ha även från sådana nybyggens innehavare eller förutvarande
innehavare inkommit klagomål till Kungl. Maj:t däröver, att de
med orätt berövats sådana nybyggen, som de själva upptagit och som de
därför anse sig berättigade att fortfarande bruka och behålla. Då sådana
klagomål från Kungl. Maj:t överlämnats till åbokommittén, har denna, på
grund av ordalydelsen i det kungl. brevet angående utredningens verkställande,
ej ansett sig kunna taga befattning med dessa ärenden. Då
häri torde ligga mer ett förbiseende i den riksdagens skrivelse till Kungl.
Maj:t, som föranlett utredningen, än någon avsikt att förbigå någon grupp
av med åbor ganska likställda personer, anhåller jag, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att den beslutade och påbörjade
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 13 sand. 5 avd. 6 käft. (Nr 6.) \
Motionen.
Utskottets
yttrande.
2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
åborättsutredningen måtte komma att omfatta även nybyggen och nybyggare
å förutvarande eller nuvarande allmänningar av krononatur samt
huruvida dylika nybyggare på ett med billighet överensstämmande sätt
bibehållits vid sina nybyggen och odlingar.
Den av motionären omförmälda åbokommittén tillsattes den 29
augusti 1913, då Kungl. Maj:t uppdrog åt särskilda sakkunniga att dels
verkställa utredning rörande antalet och beskaffenheten av de å s. k.
rekognitionsskogshemman samt å under bruk skatteköpta hemman befintliga
lägenheter jämte de villkor, på vilka dessa innehavas, ävensom i
vad mån och på vad sätt innehavarne av dylika lägenheter må kunna
tryggas i besittningsrätten till desamma, dels ock, därest utredningen
skulle giva vid handen, att beträffande lägenhetsinnehavare, som frånvunnits
sin besittningsrätt, billighetsskäl i särskilda fall synas böra föranleda
ytterligare åtgärder från statens sida, därom hos Kungl. Haj:t
göra anmälan.
Motionären anser, att det uppdrag, som dessa sakkunniga sålunda
erhållit, bör utsträckas att omfatta jämväl »nybyggen och nybyggare å
förutvarande eller nuvarande allmänningar av krononatur», samt uppgiver,
att de sakkunniga under hänvisning till uppdragets begränsning
förklarat sig icke kunna taga befattning med frågor angående dessa.
Att döma av slutyrkandets formulering, synes motionären åsyfta, att alla
slag av nybyggen, som finnas eller vid avvittring och skatteförsäljning
kunna hava förefunnits, skola bli föremål för samma utredning som torp
och andra lägenheter å rekognitionshemman samt å under bruk skatteköpta
hemman.
Till en början må anmärkas, att den omständigheten, att den nu
pågående åboutredningen icke kommit att omfatta samtliga nybyggen,
icke kan, såsom motionären sökt göra gällande, antagas bero på ett förbiseende
i den riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t, som föranlett utredningen.
Den nämnda skrivelsen berörde nämligen endast lägenheter
å s. k. rekognitionsskogshemman, varemot de framställningar, som vid
samma riksdag gjordes om utredning även av åbors å under bruk skatteköpta
hemman rättigheter, blevo avslagna. Emellertid kom utredningen
genom det vidgade uppdrag, som de sakkunniga erhöllo av Kungl. Maj:t,
att omfatta förutom de i riksdagsskrivelsen berörda lägenheter jämväl
nämnda rättigheter.
Om motionären avser att få de sakkunnigas uppdrag i nyss omförmäld
omfattning utvidgat, må erinras, att ökningen av de sakkunnigas
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6. 3
arbete därigenom skulle bliva högst avsevärd och tidsödande samt det
eljest med eftertryck framhållna önskemålet om ett skyndsamt slutförande
av det redan givna uppdraget på ett högst betänkligt sätt äventyrat.
Det synes därför icke vara tillrådligt att på dylikt sätt utsträcka de
sakkunnigas uppdrag.
Däremot torde det med hänsyn till nybyggarnes ofta nödställda belägenhet
böra övervägas, huruvida icke en särskild utredning på det ena eller
andra sättet kunde för deras vidkommande igångsättas. Utskottet har
emellertid icke kunnat ingå på den frågan, då den lärer ligga utanför
det av motionären framställda yrkandet.
Enligt av utskottet inhämtade upplysningar, jämförda med motionens
motivering, torde motionären emellertid icke närmast avse samtliga nybyggen,
utan förnämligast de fall, vilka äro likartade med följande, som
hos de sakkunniga blivit anmält:
Enligt tillståndsresolution av vederbörande Konungens befallningskavande
den 4 nov. 1772 hade vissa personer upptagit krononybygget
Tosarbo nr 1 å kronoallmänningen i Arbrå socken av Gävleborgs län,
men enligt uppgörelse den 13 juni 1773 till dåvarande ägaren av Iggesunds
och Nianforss bruk överlåtit sin rätt till nybygget med villkor av
livstidsbesittning för sina barn. Sedan nämnda bruks ägare sökt att få
till skatte köpa ifrågavarande kronohemman och inbetalt därför stadgade
avgifter, hade förre soldaten Lars Hed i Flosta såsom svärson till Karin
Kilsdotter, i sitt första gifte förenad med nybyggets förste anläggare,
vilken avlidit utan att efterlämna barn, yrkat bättre rätt till skatteköp.
Sedan detta yrkande genom Konungens befallningshavandes utslag
den 14 sept. 1852 underkänts och utslaget på besvär av Hed den
17 maj 1853 blivit fastställt, fann Konungens befallningskavande enligt
resolution den 22 dec. 1854 skäligt att det sökta skatteköpet bevilja,
eftersom det styrkts, att sistnämnda utslag vunnit laga kraft, att bruksägarnes
besittningsrätt sålunda blivit befästad och de i stadgad ordning
bestämda avgifterna blivit behörigen levererade.
Härav torde framgå, att i förevarande fall icke tvistats vare sig
angående omfattningen av åborätten i förhållande till bruksägarens skattemannarätt
eller huruvida nybyggaren på ett med billighet överensstämmande
sätt bibehållits vid sin odling, och ej heller ens om bruksägares
företrädesrätt framför åbo till skatteköp, utan endast angående frågan
om behörig innehavare av själva åborätten, varå bruksägaren på grund
av överlåtelse från åbon framställt anspråk, som godkänts.
4 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
Det torde vara uppenbart, att de sakkunniga saknat befogenhet
att ingå i prövning av den till bruksägaren på sin tid gjorda överlåtelsens
rättsliga betydelse gentemot den person, som på grund av släktskapsförhållande
uppträtt såsom den ursprunglige nybyggarens rättsinnehavare.
Och givetvis kan det icke heller vara lämpligt att härutinnan
vidga de sakkunnigas uppdrag, då frågan om en öfverlåtelses laglighet och
rättsverkningar i varje särskilt fall måste i händelse av tvist avgöras av
vederbörande domstol och icke kan till sin natur jämställas med den
till de sakkunniga hänskjutna frågan om själva åborättens legala omfattning
och skyddande gentemot skattemannarättens innehavare.
Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att herr Olssons i See motion nr 106 icke må
till någon andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 juli 1914.
På utskottets vägnar:
G. NIC. TORGEN.
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar: Torgen,
Andersson i Höckerum, Bärg i Katrineholm, Andersson i Knäppinge, Bindley,
Engqvist, Bengtsson i Göteborg, Lyberg, Larsson i Dala och Johansson i Hus
kvama.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1914.