Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 0 (Utlåtande 1928:TfuA6 Andra kammaren tfua)

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 0.

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1928 kl. 3 e. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 6, med
anledning av dels herr Laurins m. fl. motion, nr 131, angående
vidtagande av vissa åtgärder mot importen av levande
djur och kött m. m., dels herr Nilssons i Hörby
m. fl. motion, nr 374, med förslag till vissa bestämmelser
angående införsel till riket av kött samt saluhållande av
vissa köttvaror.

Förevarande i andra kammaren avgivna motioner, som av kammaren hänvisats
till dess andra tillfälliga utskott, äro likalydande med i första kammaren
väckta motioner: nr 51, av herr Petrus Nilsson m. fl., respektive nr 214, av herr
Johan Bernhard Johansson m. fl. Då endast sistnämnda motioner föreligga i
tryck, får utskottet hänvisa till dem beträffande de skäl, som anförts till stöd
för de i motionerna gjorda yrkandena.

I den av herr Laurin m. fl. avgivna motionen, nr 131, har hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla om skyndsam utredning
angående åtgärder mot importen av levande djur och kött m. m.,
samt om framläggande för innevarande riksdag av de förslag, som därav
kunna föranledas.

I den av herr Nilsson i Hörby m. fl. avgivna motionen har hemställts,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla om
tillägg till kungl. förordningen angående kontroll vid införsel till riket av
köttvaror och djurfett den 30 september 1921 eller till annan lämplig författning,
innefattande

dels föreskrift om att vissa organ skola åtfölja från utlandet infört kött och
att besiktning av dylika varor skall efter införseln verkställas av svensk veterinär,

dels föreskrift att i lokal, där från utlandet infört kött eller kött av inom
landet slaktade importerade djur eller därav framställda varor saluhållas, skall
finnas ett för allmänheten tydligt anslag, att där säljes utländskt kött.

Då dessa motioner beröra samma ämne, nämligen restriktiva åtgärder beträffande
importen av köttvaror och levande djur, avsedda till människoföda, har
utskottet ansett sig böra behandla dem i ett sammanhang.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. IS saml. 2 avd. 6 häft. (Nr 6.)

Motionerna.

II: 131.

II: 374.

Motionernat
behandling
i ett sammanhang.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

Yttranden
över motionerna.

Nu gällande
bestämmelser.

Levande

djur.

Köttvaror
och djnrfett.

Till utskottet hava yttranden över motionerna inkommit från lantbruksstyrelsen
och styrelsen för Sveriges allmänna lantbrukssällskap, vilka yttranden
återfinnas som bilagor till detta utlåtande (bil. 1 och bil. 2). Över motion
I: 214 (likalydande med motion II: 374) har medicinalstyrelsen avgivit yttrande
till första kammarens andra tillfälliga utskott. Utskottet, som fått taga
del av detta yttrande, har ansett sig böra foga det till sitt utlåtande som bil. 3.

Utskottet anser sig böra lämna en summarisk redogörelse för nu gällande
huvudbestämmelser angående kontrollen vid införsel av levande djur (slaktdjur)
och av köttvaror och djurfett.

Först vill då utskottet erinra om stadgandet i 9 § köttbesiktningslagen (1913
nr 239), att Kungl. Maj: t äger utan hinder av bestämmelserna i nämnda lag
meddela föreskrifter angående kontroll av kött, som införes till riket.

'' Enligt kungl. kungörelsen den 14 maj 1920 (nr 191) får införsel till riket
av idisslande djur eller svin från land eller landsdel, varifrån dylik införsel
jämlikt gällande bestämmelser till förekommande av smittosamma husdjurssjukdomars
införande i riket (k. k. 9 dec. 1898; nr 127) eljest är tillåten, äga
rum endast till Göteborg, Hälsingborg, Malmö eller Stockholm,1 under villkor
att djuren efter genomgången karantänsbehandling omedelbart nedslaktas i
offentligt slakthus i importorten. Besiktning skall jämlikt köttbesiktningslagen
ske såväl före som efter nedslaktningen. Karantänstiden är för idisslande djur
24 timmar och för svin 60 dagar, med undantag för från Finland importerade
svin, beträffande vilka den är 24 timmar.

Genom k. k. 24 febr. 1927 (nr 41) har stadgats, att kött efter sålunda importerade
djur skall, därest det vid besiktningen betecknats såsom godkänt,
förses med stämplar i blå färg, innehållande ordet »Import» i minst 0,5 cm.
höga bokstäver. Dessa stämplar skola i närvaro och under kontroll av besiktningsmannen
anbringas invid den vanliga slakthusstämpeln och till samma
antal som denna.

Köttet är sedan icke underkastat några undantagsbestämmelser utom beträffande
utförsel.

Kontrollen vid införsel av köttvaror och djurfett är reglerad genom förordningen
den 30 sept. 1921 (nr 581) jämte i samband därmed utfärdade följdförfattningar.

Sådan införsel får äga rum endast över vissa städer och andra samhällen,
som bl. a. hos hälsovårdsnämnden anställt legitimerad veterinär, vilken medicinalstyrelsen
finner kompetent och lämplig att verkställa undersökning enligt
förordningen. (Medicinalstyrelsens förteckning upptager f. n. 38 dylika samhällen.
Av dessa är det dock endast fyra — Stockholm, Sundsvall, Härnösand
och Haparanda — över vilka någon avsevärd import av färskt kött äger rum).

Å färskt kött skola finnas i ursprungslandet anbragta. stämplar,2 vilka av
medicinalstyrelsen godkänts till bevis, att köttet vid vederbörlig veterinärbe 1

Till följd av det nya handelsavtalet med Finland lär dylik införsel med det snaraste komina
att tillåtas även till tre norrländska städer.

s Betr. fruset kött, andra köttvaror och djnrfett, ee bil. 3.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr (t.

sittning befunnits tjänligt till människoföda. Dylikt godkännande av stämpel
(eller märke) må icke av styrelsen meddelas, förrän styrelsen inhämtat kännedom
om de i ursprungslandet gällande bestämmelserna rörande den i samband
med stämpelns (eller märkets) åsättande företagna besiktningen och funnit dessa
bestämmelser vara så avfattade och tillämpade, att säkerhet virines för att
besiktningen är för sitt ändamål betryggande.

I samband med tullbehandlingen å importorten skall varan besiktigas av
hälsovårdsnämndens veterinär i enlighet med föreskrifterna i medicinalstyrelsens
kungörelse d. 6 mars 1922 (Sv. förf. sand. nr 134). Dessa föreskrifter,
som äro mycket detaljerade, innehålla bl. a., att undersökningen av färskt kött
skall, »i den utsträckning ske kan», utföras i enlighet med bestämmelserna angående
veterinärbesiktning vid den offentliga inrikes köttkontrollen.

Godkännes varan vid denna undersökning, skall den åsättas stämpel innehållande
ordet »Import» och namnet på det samhälle, där undersökningen sker.
Å varje stycke av färskt kött (d. v. s. fjärdedels kropp i fråga om häst eller
större nötkreatur än kalv och halv kropp i fråga om får, get, svin eller kalv)
skall anbringas minst en stämpel i svart färg av kvadratisk form med sida av
5 cm. längd. Enligt medicinalstyrelsens cirkulär den 29 jan. 1923 skola dessa
importstämplar åsättas till samma antal och på samma sätt, som gäller för
stämplingen vid den inrikes köttkontrollen.

Utskottet, som till fullo uppskattar syftet med de förevarande motionerna,
får beträffande de i dem framförda förslagen till åtgärder anföra följande.

Den i motionen nr 131 (= I: 51) ifrågasatta importregleringen torde av
handelspolitiska skäl icke lämpligen böra i detta sammanhang upptagas till
behandling.

I motionen nr 374 (= I: 214) har framställts förslag om föreskrift, att vissa
organ skola åtfölja från utlandet infört kött. Detta s. k. organtvång, som enligt
utskottets mening huvudsakligen bör motiveras med sanitära skäl, skulle givetvis
fördyra transporten hit från exportorten och därigenom försvåra köttimporten.
Vilka följder detta skulle medföra beträffande importen av slaktdjur,
prisläget på vår köttmarknad, våra handelsavtal etc., saknar utskottet
möjlighet att bedöma. En grundlig utredning av denna mycket komplicerade
fråga synes utskottet önskvärd; den motiveras även av de i viss män motstridiga
uppfattningar i ämnet, som kommit till synes i de vid utskottets utlåtande
fogade yttrandena (bil. 1 och bil. 3). Emellertid pågår inom jordbruksdepartementet,
enligt departementschefens meddelande vid föredragningen
i andra kammaren den 29 febr. 1928 av bevillningsutskottets betänkande nr 6
punkt 1), en utredning rörande bestämmelser för köttkontrollen m. m. med biträde
av särskild sakkunnig, och då utskottet inhämtat, att därvid även frågan
om organtvång vid införsel av kött kommer att tagas under övervägande, anser
sig utskottet icke nu behöva tillstyrka någon utredning.

Motionärernas förslag om skärpta bestämmelser med avseende på ursprungsbeteckning
finner utskottet motiverade. Den köpande allmänhetens intresse att
veta, varifrån en vara härstammar, synes vara tillgodosett beträffande importe -

Utskottet.

4 Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr G.

rat kött och kött efter importerade levande djur; möjligen torde behöva
undersökas, huruvida importstämplama bliva enligt nu gällande bestämmelser
tillräckligt tydligt och tätt anbragta. Däremot är icke det nämnda
intresset, som måste anses vara särskilt stort då det gäller livsmedel, tillgodosett
beträffande varor framställda av sådant kött. Detta är så mycket betänkligare,
som den största delen av ifrågavarande kött går till svenska charkuterifabriker,
vilkas produkter icke behöva märkas såsom importerade varor, även
om de däri ingående beståndsdelarna härstamma från utlandet. Utskottet anser
sig därför böra förorda vissa bestämmelser, vilket givetvis måste närmare övervägas,
kompletteras och utformas av Kungl. Maj: t.

Sålunda anser utskottet, att på varje färdig vara — såsom korv, sylta, konserver
eller annat — i vilken helt eller delvis ingår importerat kött eller
kött efter importerat djur, bör omedelbart eller å varans förpackning anbringas
en stämpel eller ett märke utvisande varans utländska ursprung, t. ex. »Import»
eller hellre »Utländskt».

Vidare anser utskottet, att i varje butik eller annat försäljningsställe, där dylika
varor eller från utländska djur härrörande kött saluhålles, bör finnas ett
för allmänheten tydligt anslag, att där försäljas utländska köttvaror. Anslaget
bör vara tillräckligt stort och skriften tydlig, exempelvis som i Danmark
»tryckt i svart färg på vit botten med 75 mm. höga, tydliga, kraftiga och lättläsliga
bokstäver».

För att syftet med de nu antydda föreskrifterna skall vinnas, erfordras
givetvis, att effektiva kontrollåtgärder vidtagas. För det ändamålet torde
det bliva nödvändigt, att importen av levande djur och av kött ävensom
tillverkningen av nyssnämnda varor får omhänderhavas endast av sådana
firmor, som förklarat sig villiga att underkasta sig av Kungl. Maj: t
utfärdade kontrollbestämmelser och därefter erhållit vederbörligt tillstånd att
utöva rörelsen. Då antalet orter, över vilka nu ifrågavarande import kan äga
rum, är starkt begränsat, torde det icke möta några större svårigheter att reglera
dessa förhållanden.

På grund av vad som sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att andra kammaren med anledning av förevarande motioner
ville för sin del besluta, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj: t hemställa, att Kungl. Maj: t täcktes utfärda
bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet
här ovan angivit.

Stockholm den 3 maj 1928.

På utskottets vägnar:

NILS HOLMSTRÖM.

Närvarande: herrar Holmström i Gävle och Petersson i Broaryd, fru Thuring, herrar
Holmberg, Högström, Smedh, Andersson* i Tungelsta, Wirsell*, Sandberg och
Persson i Falla.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

Bil. 1.

Till Riksdagens andra kammares tillfälliga utskott nr 2.

Genom Kungl. Maj: ts remiss har Kungl. Lantbruksstyrelsen anbefallts att
till Eder avgiva yttrande över två vid innevarande års riksdag inom andra
kammaren väckta motioner, den ena (nr 131) av herr H. Laurin m. fl. angående
vidtagande av vissa åtgärder mot import av levande djur och kött m. m. och
den andra (nr 374) av herr J. Nilsson i Hörby m. fl. med förslag till vissa
bestämmelser angående införsel av kött samt saluhållande av vissa köttvaror.

I anledning härav finner Lantbruksstyrelsen sig inledningsvis böra något
närmare belysa köttmarknadens nuvarande läge och dess betydelse för det
svenska jordbruket.

I sådant syfte vill Lantbruksstyrelsen först hänvisa till vad Kungl. Medicinalstyrelsen
och Lantbruksstyrelsen anfört i bifogade gemensamma utlåtande
den 19 december 1927 till Kungl. Maj:t över en av P. Jeppsson m. fl. gjord
framställning, att Kungl. Maj: t täcktes antingen helt förbjuda importen av
levande nötkreatur eller kött därav från Finland och Estland eller vidtaga åtgärder
för hämmande av densamma.

Vidare hava Kungl. Kommerskollegium, Kungl. Generaltullstyrelsen och
Lantbruksstyrelsen på grund av remiss den 2 mars 1928 avgivit gemensamt
utlåtande över en av Stockholms slakteriidkare och kommissionshandlarförening
hos Kungl. Maj: t gjord framställning om höjning av importtullen å kött av
alla slag samt å levande nötkreatur. I sistnämnda utlåtande har Lantbruksstyrelsen
till ytterligare belysande av föreliggande spörsmål för sin del yttrat
följande.

»Av den i medicinalstyrelsens och lantbruksstyrelsens förenämnda gemensamma
utlåtande den 19 december 1927 förebragta utredningen finner lantbruksstyrelsen
klart framgå, att de ekonomiska betingelserna för köttproduktionen
i landet vid den tid utlåtandet avgavs voro synnerligen ogynnsamma och
att en starkt bidragande orsak härtill var importen av levande djur och kött
från Finland och Estland.

Förhållandena härutinnan hava sedan nämnda utlåtande avgavs snarare försämrats
än förbättrats. Om också en minskning i importen från Finland och
Estland för närvarande synes föreligga, hava både Lettland och Litauen börjat
exportera kött till Sverige i icke ringa omfattning. Så importerades under januari
1928 från dessa båda länder cirka 25,000 kg. kött. Även Polen har efter
vad lantbruksstyrelsen har sig bekant riktat sina blickar mot Sverige såsom
lämpligt att mottaga dess överskott av kött, samt i sådant ändamål fått vissa
slakterier granskade och godkända från svensk sida. Allt tyder på att den till
en början jämförelsevis obetydliga köttimporten till Sverige hotar att taga en
omfattning, som kan bliva än mera ödesdiger för den svenska produktionen,
än vad redan är fallet.

6 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

Inför dessa förhållanden finner lantbruksstyrelsen det vara nödvändigt att
klarlägga^ orsakerna därtill, att exporten av kött från länderna öster om Östersjön
nu sa allmänt riktas till Sverige, som förr endast obetydligt och mera tillfälligt
berörts av densamma. Till en början torde böra undersökas, huru övriga
länder, som ligga inom räckhåll för ifrågavarande köttexport och av vilka flera
tidigare torde hava utgjort avsättningsorter för densamma, ordnat sina förhållanden
på området. Enligt vad lantbruksstyrelsen kan finna är det härvid egentligen
England, Tyskland, Norge och Danmark, som behöva tagas i betraktande.

England torde med åberopande av sanitära förhållanden helt och hållet hava
stängt sin marknad för såväl levande djur som färskt kött av nötkreatur från
Östersjöländerna, varför en export till förstnämnda land är utesluten och denna
marknad stängd för köttexporten från såväl vårt eget land som de länder, som
för närvarande hit exportera kött.

Tyskland har icke helt stängt sin marknad men har omgärdat sig med sådant
tullskydd, att en import dit är i hög grad försvårad. Efter vad lantbruksstyrelsen
inhämtat äro gällande tullsatser i Tyskland för sådana länder, med
vilka handelstraktat föreligger för levande nötkreatur 16 pf. (14.4 öre) pr kg.
och för färskt kött 37.5 pf. (33.7 öre) per kg. Importen till Tyskland försvåras
än ytterligare genom synnerligen stränga bestämmelser ifråga om veterinärkontroll
och därmed förenade betydande avgifter. Den tyska marknaden, som
förr varit en betydande avsättningsort för svenskt kött och som jämväl torde
hava upptagit en stor del av den köttexport, som nu söker en marknad i Sverige,
lärer under sådana förhållanden endast i nödfall kunna tagas i anspråk. Tyskland
har tydligen av klok omsorg om sin jordbruksproduktion vetat att i tid
skydda sig för faran av stor import från länder med lägre produktionskostnader
än det tyska jordbruket.

Norge, som förr också varit en betydande avnämare av särskilt svenska djur
och svenskt kött, har under den senare tiden i syfte att säkerställa den inhemska
produktionen omgärdat sig med tullar av sådan storlek, att jämväl
exporten dit i hög grad försvårats. Nu gällande tullsatser i Norge utgöra efter
vad lantbruksstyrelsen inhämtat för levande djur 14 öre per kg. levande vikt
och för kött 30 öre per kg., varå emellertid för närvarande utgår en tillfällig
förhöjning av 50 %.

I Sverige utgar tullen för kött med endast 7 öre per kg. och för levande nötkreatur
med 10 kronor per styck, oberoende av djurets storlek. Då importen av
levande djur huvudsakligen består av tjurar och annan storboskap, torde sistnämnda
tullavgift knappast motsvara 2 öre per kg. I jämförelse med det tullskydd,
Tyskland och Norge i förevarande avseende tillämpa, måste de svenska
skyddstullarna anses så gott som betydelselösa.

Danmark bär sökt att på annat sätt skydda sitt jordbruk för den hotande
fara, som en fri import från särskilt de Baltiska länderna och Polen kunde
innebära. Genom särskilda lagar av den 25 juli 1925 rörande införsel av och
handel med utländskt kött är importen begränsad till vissa orter och vissa auktoriserade
firmor. Därjämte är handeln med och användningen av det importerade
köttet underkastad kontroll, så att alla varor, som helt eller delvis tillverkas
av importerat kött, måste säljas under uppgift om det utländska ursprunget.

Den så gott som fullständiga avstängningen av import utav ifrågavarande
slag till Danmark, som kommit till stånd, torde emellertid ingalunda, såsom
mången synes anse, bero på dessa bestämmelser. Redan den 12 april 1924 utfärdades
nämligen bestämmelser angående införsel av husdjur och råprodukter
därav, innefattande förbud mot införsel till Danmark av hornboskap, får, getter

An(Itu kdmtncLTtns tillfälliga utskotts utlåtande År 6.

och svin. Från detta förbud undantagas dock under vissa betingelser djur från
Sverige, Norge och Island. Enligt samma bestämmelser är det jämväl lörbjudet
att införa råa delar av samma djurslag, varvid till råa delar räknas färskt och
lätt saltat kiitt. Även i denna del göres under vissa villkor undantag för import
från Sverige, Norge och Island samt jämväl Finland, Storbritannien och Irland.
Omförmälda bestämmelser angående kontrollen över import av kött hava således
avseende å från här nämnda länder införda varor. lör alla andra, länders
produkter av här förevarande slag gäller rent importförbud. Med den i förhållande
till befolkningen stora köttproduktionen i Danmark och darmed iol,lande
jämförelsevis låga priser å kött eller produkter därav är det icke underligt, att
importen från de länder, varifrån sadan är tilläten, sa gout som upphört.

Följden av den situation, för vilken ovan redogjorts, bär icke blivit och kan
icke bliva annat än en. Dit där det minsta motståndet möter, dit söker sig exportöverskottet
från grannländerna eller med andra ord, så länge Sverige icke
skyddar sig på ett tillfredsställande sätt, kommer köttexporten från Östersjöländerna
att taga vägen hit. ^ „. „ ,

Allt tyder också som sagt enligt vad lantbruksstyrelsen kan unna pa att den
redan nu för köttproduktionen synnerligen svåra situationen, därest i frågan
intet åtgöres, kommer att än mera förvärras.

Nu uppställer sig den frågan, huruvida nämnda förhållande kan anses äga
någon större betydelse för det svenska jordbruket? Enligt lantbruksstyrelsens
förmenande måste denna fråga besvaras jakande. . • ,

Köttproduktionen står i ett oupplösligt samband med mjölkproduktionen och
det ekonomiska resultatet av denna jordbrukets viktigaste produktion är i högsta
grad beroende av att slaktdjuren kunna avsättas till rimliga priser. Kan sa
icke ske. blir den ur mjölkproduktionens synpunkt så betydelsefulla posten för
rekrytering av stammen alltför hög.

Den stora ekonomiska betydelse denna fråga äger för jordbrukets ekonomi
belyses närmare av bifogade, inom lantbruksstyrelsen utarbetade sammanstäl
ningar för åvägabringande av ett vägt indextal för jordbrukets inkomster under

åren 1920_1927 (se bil. A och B1). Däri anförda siffror ä-ro baserade på en

tidigare inom lantbruksstyrelsen utförd analys av de produktionskostnadsundersökningar,
som jämlikt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut på uppdrag av
lantbruksstyrelsen under åren 1919—1922 utförts av agronomen L. Nanneson.
Genom en noggrann undersökning av boksluten under 3 år från 95 skilda
gårdar — varav 56 med en åkerareal under 50 hektar och 39 med större areal
— har, sedan prisläget för samtliga år reducerats till 1913 ars priser, utrönts,
till huru stor procent de olika produkterna i genomsnitt ingå i jordbrukets totalinkomst.
Härjämte har för tiden från och med år 1913 inom lantbruksstyrelsen
utförts en sammanställning av prisläget för varje enskild faktor, som ingår i
en jordbrukares inkomster. På grund av nämnda utredning bär tillika för varje
halvår uträknats medelpriset i förhållande till 1913 ^års pris för de olika större
grupperna av inkomstfaktorer det vill säga spannmål, andra vegetabiliska produkter,
mjölk och mejeriprodukter, andra animaliska produkter, inkomster av
körslor och arbete samt övriga inkomster. Meranämnda analys av omförmälda
produktionskostnadsundersökningar visar, att andra animala produkter i genomsnitt
vid den tid undersökningen omfattar, representerade en så betydande
del som 25.6 Jo, varav nötkreatur och kött av dylika kreatur icke mindre än
10.6 Jo. Till sistnämnda grupp hör — förutom kött av de olika husdjuren —
även ägg, vilka dock representera endast 1.5 Jo av inkomsterna. En granskning

1 Bilaga B, utgörande en grafisk framställning av prisindices för spannmål m. m. under åren
1920—1927, ej här tryckt.

8 Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

av prisläget i parti för samma grupp — det prisläge som blir avgörande för
lantmännens inkomster av detta slags produkter — visar, såsom av bilagan A
framgar, att indextalet för kött sjunkit förhållandevis mera än för alla andra
jordbrukets produkter. År 1920 var ifrågavarande indextal 315, under det att
motsvarande tal för andra jordbruksprodukter höllo sig under 300. För senare
halvåret 1927 står samma indextal endast i 118 mot 147—159 för övriga jordbruksprodukter.

Att den utveckling, som prisläget för den för landet så viktiga produktionen
av kött sålunda undergått, måste i hög grad menligt påverka jordbrukets redan
förut svaga ekonomiska läge, torde ligga i öppen dag.

Olägenheterna av den förevarande situationen på köttmarknaden drabba hårdast
det medelstora och det mindre jordbruket, vars produktion, om den skall
vara framgångsrik, måste baseras på en hemmaförädling av skörden eller med
andra ord en animal produktion.

Oni nu intet motstånd från svensk sida reses mot import av jordbruksprodukter
från länder, där produktionen ställer sig billigare än i Sverige och där såväl
de mindre jordbrukarna som jordbruksarbetarna av ålder leva på en liigre levnadsstandard
än i vårt land, är det enligt lantbruksstyrelsens förmenande anledning
antaga, att vårt lands jordbrukare såväl som jordbrukets arbetare efterhand
komma att drivas hän mot samma standard, som är rådande i exportländerna.
Redan nu får den svenske småbrukaren och jordbruksarbetaren nöja sig
med en helt. annan levnadsstandard än den vida övervägande delen av landets
övriga befolkning. I förhållande till samma folkkategorier på andra sidan Östersjön
har deras ställning dock hittills varit relativt god och ungefär jämställd
med vad som är förhållandet i de länder, där enligt vad ovan anförts skrankor
rests mot här ifrågavarande export.

^Situationen är enligt lantbruksstyrelsens förmenande sådan, att åtgärder
maste vidtagas och vidtagas omedelbart.

Av vad lantbruksstyrelsen ovan anfört rörande de åtgärder andra av samma
svårigheter berörda länder vidtagit, synes enligt styrelsens förmenande klart
iramga, att andra fullt effektiva medel än höjda tullar eller importförbud icKe
sta till buds.

. Huruvida möjlighet föreligger att i likhet med Danmark genom ett mot
vissa länder rest importförbud från den svenska marknaden utestänga sådana
( Hler sadant kött, som härstamma från länder, vars produktionsförhållanden
avvika från våra och vars konkurrens på grund härav är mest betungande
för den svenska produktionen, undandrager sig lantbruksstyrelsens
bedömande. Åtgärder av i allo samma art som de, vilka Danmark vidtagit,
skulle eljest givetvis ur det svenska jordbrukets synpunkt vara mest tillfredsställande.

Därest emellertid möjligheten att genomföra en sådan anordning måste lämnas
ur räkningen, återstår enligt lantbruksstyrelsens förmenande endast att
genom val avvägda tullar i likhet med Tyskland och Norge skapa ett ur den
svenska jordbruksbefolkningens, såväl jordbrukarnas som jordbruksarbetarnas,
synpunkt nödvändigt skydd.

„ Lantbruksstyrelsen anser sig i detta sammanhang böra erinra därom, att _

såsom av förenämnda av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen gjorda utredning
framgår — det icke torde vara att förvänta, att ett skydd för svensk köttproduktion
kommer att i form av oskäligd höjda detaljpriser betunga landets
konsumerande befolkning. Av i nämnda utredning anförda uppgifter å detaljprisen
i förhållande till partiprisen framgår, att fördelen av de sjunkande partipriserna
till stor del kommit mellanhänderna till godo. Framhållas bör också.

Andra kammaren;s andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6. 9

att med den stora köttproduktion landet har, den inre konkurrensen, sedan möjligheterna
till export försvårats i den utsträckning som nu är fallet, torde
komma att hålla prisläget på en ur konsumenternas synpunkt skälig höjd.

I anslutning till vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört, finner sig styrelsen
ur synpunkten av de intressen, styrelsen har att bevaka, böra hemställa om
omedelbara åtgärder i det syfte, som här föreliggande framställning avser.
Enligt styrelsens förmenande äro emellertid de föreslagna tullsatserna icke tillräckligt
höga för att kunna bringa den svenska produktionen erforderligt
skydd. Skall icke produktionsöverskottet från länderna på andra sidan Östersjön
alltjämt dragas till den svenska marknaden, synes skyddet här böra göras
åtminstone lika starkt som inom det av ovan anförda länder, där det för närvarande
är lägst.

Den i förenämnda båda utlåtanden klarlagda situationen på köttmarknaden
motiverar enligt lantbruksstyrelsens förmenande effektiva åtgärder i syfte att
bevara den svenska köttmarknaden för inhemsk produktion.

Även om all import till landet av levande djur och kött utebleve, skulle likväl
på grund av landets egen stora köttproduktion och svårigheterna att för
densamma vinna avsättning å exportmarknaden någon större förbättring av
prisen å jordbrukets slaktdjur knappast kunna åvägabringas. Ett oundgängligt
villkor för att jordbrukets nuvarande, i ekonomiskt avseende ogynnsamma
ställning icke skall ytterligare försämras är emellertid, att den nedåtgående
prisrörelse å kött och slaktdjur, som de senaste två åren kunnat konstateras,
hejdas.

Förevarande båda motioner avse åtgärder i omförmälda syfte.

Herr Laurin och hans medmotionärer åberopa det sätt, på vilket Danmark
ordnat bestämmelserna angående import av levande djur och kött därav. Motionärerna
hava emellertid — såsom redan av vad lantbruksstyrelsen ovan anfört
torde framgå — icke fullt klart redogjort för förhållandena på området i
nämnda land. De hava alldeles förbigått den danska kungörelsen den 12 april
1924, som med vissa undantag stadgar förbud för införsel av såväl hornboskap,
får, getter och svin (2 §), som råa delar av samma djurslag (6 §). Kungörelsen
den 14 maj 1927, vartill motionärerna hänvisa, innefattar ett tillägg till nyssnämnda
författning, men rubbar icke det bestående förbudet. Undantag från
förbudet gäller levande djur av anförda slag, som införas från Sverige, Norge
och Island, under förutsättning att införseln sker över Helsingör eller Köpenhamn,
samt att djuren vid införseltillfället befinnas fullt friska och omedelbart
nedslaktas på offentligt slakthus å införselorten. Ifråga om importförbudet för
kött gäller, som redan anförts, undantag för sådan vara, som införes från
Sverige, Norge, Island, Finland, Storbritannien och Irland, under villkor att
fastställda bestämmelser iaktagas.

Den av ifrågavarande motionärer åberopade kungörelsen den 24 juli 1925
angående införsel och utförsel samt handel med utländskt kött och slaktavfall
m. m. avser sådant kött och slaktavfall, som enligt ovan omförmälda undantag
kan till landet införas. Trots det att sålunda importen i hög grad begränsats,
har Danmark dock till skydd för den egna produktionen funnit sig behöva genomföra
synnerligen starka restriktioner ifråga om handeln med utländskt
kött.

Kungörelsens huvudsakliga innebörd synes i korthet kunna angivas sålunda:

1) Ifråga om import.

a) Rättighet att införa kött och slaktavfall av hästar, nötkreatur, får, getter
och svin ävensom härav framställda konserver, korv och andra charkuterivaror,

Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

är förbehållen vissa av jordbruksministern auktoriserade firmor. Jordbruksministern
äger jämväl fastställa de närmare villkoren för dylik auktorisering.

b) Förenämnda varor skola vid införseltillfället vara märkta med beteckningen
»Utländskt» i minst 20 mm. höga bokstäver, som anbringas antingen å
emballaget eller, om varorna icke äro emballerade, å själva varan. Såväl kött
som slaktavfall skall dessutom vara märkt enligt synnerligen specificerade bestämmelser.
Sålunda skall t. ex. varje halv häst- eller nötkreaturskropp vara
märkt med icke mindre än 16 stämplar.

2) Ifråga om handeln stadgas — frånsett vissa särbestämmelser beträffande
fläsk och fett -— att i varje utförsäljningsaffär eller lager, där utländska varor
av ifrågavarande slag finnas, skola på ett i ögonen fallande sätt vara anbragta
anslag med orden »Här säljas utländska lantbruksprodukter» i 75 mm. höga bokstäver.

Kungörelsens bestämmelser angående tillverkning av konserver och charkuterivaror
synas endast hava avseende på sådan tillverkning, som är ämnad för
export. Dylik tillverkning är emellertid endast tillåten för auktoriserade firmor
och är ställd under särskild kontroll.

Att bestämmelser av detta slag kunna vara av en viss betydelse för bevarande
av den danska marknaden för dansk produktion finner lantbruksstyrelsen givet.
Att emellertid tillskriva dem den nära nog fullständiga avstängning av import
av kött till Danmark, som kommit till stånd, torde icke vara riktigt. Det redan
före dessa bestämmelsers tillkomst rådande importförbudet torde i detta avseende
få tillmätas större betydelse.

Herr Nilsson i Hörby och hans medmotionärer åberopa i sin motion dels de
danska bestämmelser, för vilka här redogjorts, dels ock i vissa länder såsom
t. ex. Tyskland rådande organtvång vid import av kött. De anse och det enligt
lantbruksstyrelsens förmenande med rätta, att bestämmelserna i förordningen
den 30 september 1921 (nr 581) angående kontroll vid införsel till riket av
köttvaror och djurfett icke äro fullt tillfredsställande.

Såsom motionärerna påvisa, är det enligt dessa bestämmelser tillåtet att till
landet införa kött efter utomlands slaktade djur, därest detta är försett med av
medicinalstyrelsen godkänd stämpel, som angiver, att djuret vid nedslaktning
i hemlandet befunnits användbart till människoföda. Såsom lantbruksstyrelsen
redan i förenämnda, den 2 mars 1927 avgivna utlåtande anfört, har denna
bestämmelse haft till följd, att så gott som alla länder, från vilka import till
Sverige av färskt kött skäligen kan tänkas förekomma, nu kan till landet införa
sådant, godkänt av veterinär inom det land, där siaktningen skett.

Härvid synes böra förutsättas, att full säkerhet förefinnes, att dylik i utlandet
företagen besiktning i alla förekommande fall sker med samma noggrannhet
och skärpa som motsvarande besiktning här i landet av svensk veterinär.
Därest så icke skulle vara fallet — något som undandrager sig lantbruksstyrelsens
bedömande — synes avsättningen inom Sverige av utländskt
kött vara i viss mån gynnad på den inhemska köttmarknadens bekostnad, vilket
icke lärer kunna anses tillfredsställande, i varje fall icke ur de svenska
köttproducenternas synpunkt. Ur flera synpunkter torde det kunna allvarligen
ifrågasättas, huruvida icke allt kött, som importeras till landet, borde här underkastas
en fullständig veterinärkontroll. Enligt vad lantbruksstyrelsen har
sig bekant, torde en sådan kontroll knappast kunna åvägabringas, om icke
författningsenligt stadgas, att kött vid import skall åtföljas av vissa organ.

Nyssberörda åtgärd synes i och för sig påkallad av ej mindre hygieniska
skäl än även hänsynen därtill, att den svenska producenten icke ställes i ett
sämre läge än den utländska konkurrenten.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr (i.

Av vad sålunda i sin helhet anförts torde med all tydlighet framgå, att enligt
lantbruksstyrelsens förmenande den nuvarande situationen på ifrågavarande
område är sådan, att varje åtgärd, som efter prövning kan befinnas
ägnad att verka hejdande av prisfallet å kött och åstadkommande av en stabilisering
av prisläget därå ofördröjligen bör tillgripas. Åtgärder i denna riktning
torde icke med fog kunna avvisas av hänsyn till konsumtionens intresse,
enär landets stora köttproduktion och den därav föranledda inre konkurrensen
synas säkerställa, att tillräckliga kvantiteter kött till skäligt pris under alla
förhållanden skola tillföras den inhemska marknaden.

Den mest radikala åtgärden i förevarande avseende vore givetvis att utfärda
fullständigt förbud mot import av levande djur och kött därav. För en
sådan åtgärd tala givetvis utom jordbrukets berättigade krav på skydd jämväl
rent sanitära synpunkter, alldenstund import av djur och kött alltid torde
innebära någon fara för överförande av smittoämnen.

Därest allmänt importförbud icke anses kunna utfärdas, återstår enligt lantbruksstyrelsens
förmenande såsom effektiva åtgärder endast partiellt förbud,
liknande Danmarks, eller kraftigt höjda tullar. I båda fallen synas åtgärderna
dock böra förenas med föreskrifter om skärpt veterinärkontroll samt restriktioner
i handeln med importerade varor i huvudsaklig överensstämmelse med av
motionärerna föreslagna grunder.

Stockholm den 6 mars 1928.

ERIK INSULANDER.

Georg von Zweigbergk.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

Till KONUNGEN,

angående vidtagande av åtgärder för hämmande av köttimport från Finland
och Estland.

Genom remiss hava medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen anbefallts
att avgiva gemensamt utlåtande över en av P. Jeppsson m. fl. gjord framställning,
att Kungl. Maj:t täcktes antingen helt förbjuda importen av levande nötkreatur
eller kött därav från Finland och Estland eller vidtaga åtgärder för
hämmande av densamma.

Vidare har genom särskilda remisser, för att tagas i övervägande vid avgivande
av ovan omförmälda utlåtande, till ämbetsverken överlämnats framställningar
i liknande syfte från Kronobergs Södermanlands och Älvsborgs läns
södra hushållningssällskap ävensom av M. Henningssons kreatursexport m. fl.

Med anledning härav få ämbetsverken till en början erinra därom, att lantbruksstyrelsen
i skrivelse den 13 januari 1927 till chefen för jordbruksdepartementet
yttrat sig över en liknande framställning från Henningssons kreatursexport
m. fl.

Sagda yttrande åtföljdes dels av uppgifter från generaltullstyrelsens statistiska
avdelning angående importen från Finland och Estland av nötkött
och levande nötkreatur, dels ock av utdrag ur tidskriften Lantmannen rörande
partipriserna på nötkött i Stockholm under tiden från och med den 1 januari
till och med den 2 december 1926.

På grundval härav hade bland annat uppgjorts diagram, utvisande variationerna
å veckopriserna för kött under nämnda tidsperiod.

Sagda utredning har nu fullföljts till och med den 30 november 1927 (se
Bil. A., B. och C.).

Priserna å kött hava i år jämfört med föregående år nedgått med i genomsnitt
15 öre per kg., men i övrigt visat ett stabiliserat läge. Som diagrammen
utvisa, har priset å I klass oxkött under tiden 20 januari— 7 april 1927 noterats
till 1 krona 30 öre per kg. och sedermera fram till juni 5 öre lägre. Ändå
mera stabilt var priset på II klass oxkött, som knappast alls fluktuerat under
årets fem första månader.

Även priset å tjurkött måste under första halvåret betecknas som mera stabilt
än under samma tid föregående år.

Ett anmärkningsvärt prisfall inträffade under tiden 16—23 juni, då priset
å I och II klass kött sjönk med respektive 10 och 20 öre och å III klass kött
med 30 öre. Sedermera har priset ånyo nått upp till första halvårets nivå.

Några katastrofala prissänkningar kunna således med ledning av omförmälda
diagram icke påvisas, endast ovannämnda allmänna sänkning under hela året
med cirka 10-—15 öre per kg. jämfört med föregående års priser.

Från Finland infördes år 1926 tillsammans 684 djur, medan i år ingen
import ägt rum. Från Estland infördes år 1926 5,131 nötkreatur och under
januari—november i år. 6,570, därav 4,375 tjurar. Ungefär en fjärdedel av de
sistnämnda infördes under september månad.

Köttimporten från Estland uppgick år 1926 för tiden januari—november till
cirka 216 ton och i år under samma tid till 261 ton. Från Finland har en
mera regelbunden import ägt rum, som dock nedgått avsevärt, eller från cirka
2,060 ton januari—november 1926 till 1,003 ton sagda tid i år.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

En granskning av diagrammen synes därför i liklxet med vad som syntes
vara fallet under år 1926 giva vid handen, att de betydande variationerna uti
importfrekvensen knappast kunna sägas hava utövat något mera påvisbart
direkt inflytande på prisrörelsens gång å köttmarknaden i Stockholm. Detta
förhållande torde hava sin förklaring däri, att den till Stockholm importerade
mängden kött representerar endast en bråkdel av hela den staden tillförda myckenheten
kött. Även om man härav icke får draga den slutsatsen, att importen
av kött österifrån är utan varje inflytande på prisbildningen å Stockholms köttmarknad,
så tyder dock det påpekade förhållandet på, att inflytandet ifråga
heller ej får överskattas.

De här anförda prisuppgifterna, jämförda med dem som anförts för år 1926
i lantbruksstyrelsens ovan nämnda skrivelse, visa emellertid såsom redan
nämnts, att partiprisen å kött genomsnittligt sjunkit med cirka 10—15 öre per
kg. För att om möjligt finna verkliga skälet till denna ur jordbrukets synpunkt,
under nuvarande för dess idkare i allmänhet svåra ekonomiska förhållanden,
olyckliga tendens till undan för undan fallande köttpriser, har inom lantbruksstyrelsen
jämväl gjorts en sammanställning av importen av nötkreatur och nötkött
över huvud taget under tiden närmast före kriget, jämfört med motsvarande
import under de tre sista åren. Då allt efter förhållandena samt gynnsamheten
ur den ena eller andra synpunkten importen av kött och levande djur
växlat, har för bättre översikts vinnande importen av levande djur omräknats
i kött på så sätt att, i enlighet med lämnade uppgifter från Stockholms slakthus
rörande de från Estland importerade djuren, varje importerat djur beräknats
lämna i runt tal 200 kg. kött.

Denna sammanställning visar följande resultat:

Å r	Import av levande djur från	Import av kött frän	Total import uttryckt i ton kött
Fin- land åt.	Est- land st.	Övriga länder st.	Summa st.	Finland ig-	Estland ig-	Övriga länder ig-	Summa kg-
1912......	2.520	286	2.806	516.257	8.718	524.795	1.086
1913......	2.730	161	2.891	650.027	4.135	654.162	1.232
1914......	890	67	957	203.134	2.384	205.518	396
1925 ......	948	8.806	12	9.766	2.549.943	297.673	175.727	3.023.343	4.976
1926 ......	684	5.131	65	5.880	2.267.156	247.951	141.280	2.656.387	3.832
1927 jan.—noy. .	—	6.558	25	6.583	1.002.969	261.241	67.610	1.331.820	2.648
dec.....	131	262	1	394	47.156	9.629	10.966	67.751	147
1928 jan.....		—	—	0	43.231	7.985	25.043	76.259	76

Som av sammanställningen framgår är den sammanlagda importen av levande
djur och kött, om den också under de senare åren nedgått, dock alltjämt drygt
dubbelt så stor som före kriget. Ännu större betydelse få dessa siffror, om de
ställas i förhållande till Sveriges export av levande nötkreatur och kött av
samma slags djur före och efter kriget. En sammanställning av exporten enligt
samma grunder som ovan med den förändringen att hänsyn till de svenska
djurens större storlek och bättre kvalitet varje exporterad tjur beräknats lämna
i runt tal 350 kg. kött och varje annat fullgott nötkreatur 250 kg. kött samt

14 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

ungnöt och kalvar 150 kg. kött. För år 1927, för vilket år ingen fördelning av
importen varit för lantbruksstyrelsen tillgänglig, har beräknats samma förhållande
mellan tjurar, kor och ungdjur, som redovisats för åren 1925 och 1926.

1 Å r	Export	Tota!export, uttryckt i ton kött
Levande djur st.	Kött kg-
1912...................	34.349	• 7.987.452	16.373
1913...................	42.254	3.902.637	14.200
1914...................	80.170	5.570.208	25.266
1925 ...................	2.569	5.312.305	6.077
1926 ..................	98	2.561.413	2.597
1927 jan.—nov...............	5.526	821.812	2.480
dec..................	169	148.520	202
1928 jan..................	544	64.993	226

Den verkliga ställningen för den svenska produktionen under här ifrågavarande
tidsperioder framgår av följande beräkning av nettoexport respektive
nettoimport av nötkreatur:

Å r	Export	Import	Netto export + import —
A	ntal ton kött
1 1912...................	16.373	1.086	+ 15.287
1913...................	14.200	1.232	+ 12.968
1914...................	25.266	396	+ 24.870
1925 ...................	6.077	4.976	+ 1.101
1926 ...................	2.597	3.832	- 1.235
1927 jan.—nor...............	2.480	2.648	- 168
dec..................	202	147	+ 55
1928 jan..................	226	76	+ 150

Ovanstående sammanställning visar klart och tydligt den försämrade ställning
ifråga om avsättningen utav slaktdjur, som inträtt för den svenska nötkreatursskötseln
efter kristiden, en försämring som visserligen influerats avsevärt
av den ökade importen, men i ännu högre grad av de minskade möjlig-t
heterna att realisera svenska nötkreatur eller kött därav på den utländska marknaden.
Att avsättningsmöjligheterna sedan de normala åren 1912 och 1913 nu
minskats med cirka 15,000 ton kött måste givetvis verka synnerligen tryckande
på nötkreatursmarknaden.

Av vad här anförts framgår, att ifrågavarande svårigheter i första hand
måste tillskrivas minskade exportmöjligheter. Orsakerna till detta beklagliga
förhållande torde vara flera. Före kriget synes Sveriges export av nötkreatur
och kött av sådana djur i första hand hava gått till Norge och kontinenten, särskilt
Tyskland. Exporten till förstnämnda land har så gott som helt upphört

Andra kammarens aiidvu tillfällic/a utskotts utlåtande Nr 6.

på grund av de skyddsåtgärder, Norge infört med anledning av mul- och klövsjukeepizootien
i Sverige. I vad mån, sedan denna upphört, exporten till Norge
åter kan komma att bliva av någon betydelse för den svenska jordbruksproduktionen
lärer vara omöjligt att förutsäga. Åtskilligt talar emellertid för att Norge
under den tid importmöjligheterna för kött varit mer eller mindre avstängda
vidtagit sådana förändringar i sin jordbruksproduktion särskilt genom uppmuntrande
av köttproduktionen, att landets importbehov av denna vara för
framtiden avsevärt minskats.

Jämväl ifråga om kontinenten torde utsikterna till en ökning av exporten
av nötkreatur icke vara stora. Det värn, som Tyskland upprättat för sin jordbruksproduktion
genom tullar och andra för exporten dit tyngande åtgärder,
synas vara av den art, att exporten dit åtminstone för avsevärd tid icke kan
återfå sin gamla betydelse för Sveriges jordbruk.

Under sådana förhållanden ger det icke anledning till förvåning, att tendensen
till ökning av den kanske i och för sig icke så betydelsefulla importen av nötkreatur
och kött därav österifrån väcker oro hos det svenska jordbrukets idkare
och dem, som företräda deras intressen. Detta är så mycket naturligare ett ar
som i år, då produktionsförhållandena torde hava gjort det nödvändigt för jordbrukets
idkare att för anskaffande av nödigt rörelsekapital i ökad utsträckning
realisera sina djurbesättningar.

Under diskussionen rörande importens betydelse för den svenska köttmarknaden
har det bland annat gjorts gällande, att de prissänkningar, som föranletts
av densamma, icke skulle fått uttryck i de detaljpriser, som de svenska
konsumenterna få betala för kött och produkter av kött och att således vinsten
av de tryckta priserna huvudsakligen skulle komma mellanhänderna tillgodo.

För att i någon mån belysa det berättigade i detta påstående må anföras
följande sammanställning ur socialstyrelsens meddelanden rörande livsmedelspriserna
i Sverige för åren 1926 och 1927 ifråga om de tvänne huvudsakliga
köttdetaljerna nötstek och soppkött, vartill jämväl fogats prisuppgift från
kooperativa förbundet i Stockholm å detaljprisen för köttfärs.

M å n a d	Nötkött, färsk stek	Soppkött	Köttfärs
detaljpris per kg. i medeltal
år 1926 öre	år 1927 öre	år 1926 öre	år 1927 öre	år 1926 öre	år 1927 öre
Januari..............	212	203	177	168	220	200
Februari..............	212	199	177	165	200	190
Hars...............	210	197	176	165	200	180
April...............	209	195	174	164	200	180
Maj.............	209	195	174	164	220	180
Juni................	210	196	174	164	220	180
Juli................	212	197	175	164	220	180
Augusti..............	212	199	175	165	220	200
September......•......	210	199	175	165	220	200
Oktober..............	208	198	173	165	220	200
November.............	206	—	171	—	210	190
December.............	204	—	169	—	200	180

16 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

En jämförelse mellan dessa prisuppgifter och de ovan anförda diagrammen
över prisnoteringarna för partiprisen å nötkreaturskött synes giva vid handen,
att detaljprisen å kött visserligen icke följa mera tillfälliga fluktuationer i
partiprisen men påverkats av dessas allmänt sjunkande tendens. Ett visst berättigande
i påståendet att sänkningarna i köttprisen icke helt kommit konsumenterna
till del synes dock föreligga däruti, att om också detaljprisen sjunkit med
i det närmaste samma antal öre per kg. som partiprisen, de förra dock på grund
av sitt högre prisläge sjunkit relativt avsevärt mindre än de senare.

Av vad här anförts angående partiprisens inverkan på detaljprisen torde man
kunna draga den slutsatsen att, därest genom en begränsning av importen viss
stabilisering av partiprisen skulle kunna åstadkommas, detta i relativt mindre
grad torde få en återverkan på detaljprisen.

Med hänsyn till att Sverige av gammalt mer än väl genom egen produktion
täckt sitt behov av kött och, därest produktionen kan ostörd få fortgå, så jämväl
för framtiden torde vara fallet, synes det ämbetsverken ur såväl nationell
som jordbruksekonomisk synpunkt under ovan relaterade förhållanden givetvis
vara önskvärt, att en minskning av köttimporten, evad den sker i levande
eller slaktad form, kunde ske.

I föreliggande framställning göres gällande, att »faran för överförande av
smittosamma kreaturssjukdomar tycks inte beaktas vid påtalade import».

I det avseendet må beträffande införseln av slaktdjur anföras, att Finland
jämlikt kommerskollegii kungörelse den 24 maj 1927 angående de främmande
länder och landsdelar, som skola anses smittade av husdjurssjukdomar, är fritt
från alla mera svårartade sådana sjukdomar bland nötkreatur och svin, varför
någon anledning att förbjuda eller hämma införseln från detta land av slaktdjur
och kött av veterinärhygieniska skäl — vilka i detta avseende torde böra
vara de enda utslagsgivande — enligt ämbetsverkens förmenande icke synes
föreligga. Emellertid förefinnas ju även för land, som är fritt från sjukdomar
av sagda slag, redan nu vissa restriktiva föreskrifter, i vilket avseende beträffande
införsel av levande djur här torde böra särskilt framhållas följande bestämmelser,
nämligen Kungl. kungörelsen den 14 maj 1920 (nr 191) angående
vissa bestämmelser rörande införsel till riket av idisslande djur och svin samt
10 § av Kungl. kungörelsen den 9 december 1898 (nr 127) angående vad iakttagas
bör till förekommande av smittsamma husdjurssjukdomars införande i
riket, enligt vilket sistnämnda författningsrum karantänstiden för från utlandet
införda svin — med undantag dock för Finland — är bestämd till 60 dagar,
vare sig det land eller den landsdel, varifrån djuret anskaffats, är förklarat
smittat av sjukdom bland svinkreatur eller ej. På grund av den föreskrivna karantänstidens
längd verkar denna bestämmelse så gott som importförbud åtminstone
beträffande till slakt avsedda svinkreatur.

Enligt kommerskollegii ovannämnda kungörelse är även Estland fritt från
svårare smittsamma husdjurssjukdomar bland nötkreatur och svin, med undantag
dock av svinpest. Emellertid förefinnes enligt vad nyss sagts praktiskt taget
ingen möjlighet att importera slaktsvin från detta land, och vad införsel av
fläsk angår, så är det jämlikt föreskrift i 21 § av sagda 1898 års kungörelse
förbjudet att från av svinpest smittat land införa döda svin eller delar därav,
med undantag av ister, väl saltat fläsk, fabriksmässigt rengjorda, skrapade och
saltade tarmar samt fabriksrenad borst.

Beträffande införsel av färskt kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst är
jämlikt bestämmelserna i Kungl. förordningen den 30 september 1921 (nr 581)
angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror och djurfett föreskrivet,
bland annat, dels att å sådant kött, som importeras, skola finnas stämplar, vilka

Andra kammarena andra tillfälliga ulskotls utlåtande Nr (i. 17

av medicinalstyrelsen godkänts till bevis om att köttet vid vederbörlig veterinärbesiktning
i utlandet befunnits tjänligt till människoföda (9 §, 1 mom.),
och dels att godkännande av dylik stämpel ej må meddelas av medicinalstyrelsen,
förrän styrelsen inhämtat kännedom om de i ursprungslandet gällande bestämmelserna
rörande den i samband med stämpelns åsättande företagna besiktningen
och funnit dessa bestämmelser vara så avfattade och tillämpade, att
säkerhet vinnes för att besiktningen är för sitt ändamål betryggande.

Först efter det medicinalstyrelsen dels tagit närmare kännedom om de i Finland
och Estland gällande föreskrifter i ämnet och dels genom statsinspektören
över köttkontrollen i liket på ort och ställe inom nämnda länder gjort sig underrättad
om hithörande förhållanden, har styrelsen genom beslut den 28 september
1922 beträffande Finland och den 3 juni 1924 respektive den 30 juli 192f>
beträffande Estland godkänt i dessa länder å till utförsel avsedda köttvaror
och djurfett anbragta stämplar och märken.

I sammanhang härmed torde även böra framhållas, att varor av meranämnda
slag på grund av bestämmelserna i sagda förordning bliva av därtill utav medicinalstyrelsen
särskilt förordnad veterinär behörigen undersökta i importhamnen.

Såsom förhållandena för närvarande gestalta sig, synes sålunda ur sanitära
synpunkter direkt anledning icke föreligga att söka förekomma eller begränsa
ifrågavarande import.

Med hänsyn till ovanstående utredning har emellertid lantbruksstyrelsen för
sin del velat framhålla såsom synnerligen angeläget, att åtgärder i förevarande
syfte vidtagas, i den mån tullpolitiska hänsyn och internationella handelsförhållanden
sådant medgiva.

Remissakterna återställas härjämte.

Stockholm den 19 december 1927.

Underdånigst

För medicinalstyrelsen: För lantbruksstyrelsen:

Bestyrkes å tjänstens vägnar:
M. Berg.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 13 samt.

3 avd.

6 haft. (Nr 6.) 2

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

Bilaga A.

Prisindices

för jordbrukets inkomster åren 1920—1927 i förhållande till prisläget

under år 1913 (= 100).

T i d	Spannmål	Andra ve-getabiliska produkter	Mjölk och mejeri-produkter	Andra animaliska produkter	Inkomster av körslor m. m.	Övriga inkomster
i/i—1% 1920 .....	283	294	297	315	317	294
1/7—s,/n 1920 .....	288	296	289	292	329	303
•/t—<«/« 1921.....	249	274	236	224	329	253
1/7—aVi* 1921.....	181	259	209	190	143	221
‘/i—30,''e 1922 .....	159	166	162	154	143	184
1/7—n/12 1922 ....	134	157	162	159	154	176
»/i—so/e 1923	136	156	155	138	154	164
•/i—*i/n 1923 .	128	164	161	138	163	163
1 /!—"/• 1924 .....	129	165	159	126	163	161
1/7—11/is 1924 .....	166	164	169	140	152	167
1/1—so/e 1925 .....	200	146	163	150	152	170
1/7—n/19 1925 .....	140	131	163	157	156	167
1/1—11% 1926 .....	155	158	149	146	156	159
1/7—»Vi* 1926 .....	154	150	145	136	151	157
Vi—1»»e 1927 .....	152	135	142	114	151	152
1/7—s,/u. 1927 .....	159	147	147	118	151	154

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

Bil. 2.

Till Andra Kammurens tillfälliga utskott nr 2.

Då utskottet berett Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap tillfälle att avgiva
yttrande över dels hrr Laurins m. fl. motion nr 131 dels hrr Nilssons i Hörby
in. fl. motion nr 374, båda rörande importen av levande djur och kött samt
handeln därmed, får sällskapet anföra följande. .

Importen av levande slaktboskap och kött till riket är numera, sedan den inhemska
produktionen av kött tagit sadan omfattning, att den helt täcker landets
behov, onödig. På grund av de låga priser, till vilka det importerade köttet
säljes, är importen skadlig för de svenska jordbrukarnes intressen.

Då det svenska jordbruket i hög grad är beroende av möjligheten att till
lönande priser försälja dess animaliska produkter, synas särskilda åtgärder föi
att förebygga eller begränsa de skadliga verkningarna av importen av levande
slaktboskap och kött vara av behovet påkallade.

Gällande handelspolitiska avtal och _ överenskommelser även som Svenges
egna exportintressen torde utesluta möjligheten av att genom importförbud fölhindra
importen av slaktboskap och kött, så länge de hygieniska förhållandena
inom exportländerna äro sådana, att ingen fara för införande av smittosamma
husdjurssjukdomar föreligger.

Däremot synes intet hinder möta för införande av sadana bestämmelser, som
uti Nilssons i Hörby motion föreslås. Dylika bestämmelser äro endast att anse
som betryggande ordningsföreskrifter, som avse dels att den veterinära kontrollen
av de införda varorna utföras på samma sätt, som gäller för motsvarande
svenska varor, dels att den konsumerande allmänheten skall få veta vilka slags
varor den köper.

Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap får fördenskull tillstyrka bifall till
Nilssons i Hörby motion om dels föreskrift om, att vissa organ skola åtfölja
från utlandet infört kött och att besiktning av dylika varor skall^efter införseln
verkställas av svensk veterinär, dels föreskrift att i lokal, där från utlandet infört
kött eller kött av inom landet slaktade importerade djur eller därav framställda
varor saluhållas, skall finnas ett för allmänheten tydligt anslag, att
där säljes utländskt kött.

Stockholm den 19 mars 1928.

Å Sveriges Allmänna Lantbrukssällskaps vägnar:

Dess Styrelse:

J o h. Nilsson.

G. Leafvén.

Andra kammarens andra tillfälliga Utskotts utlåtande Nr G.

Bil. 3.

Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

I ämbetsskrivelse från Kungl. Socialdepartementet den 17 februari 1928 har
Kungl. Maj: t anbefallt medicinalstyrelsen att senast den 15 mars 1928 till
riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott avgiva begärt yttrande angående
en inom kammaren av Johan Bernhard Johansson m. fl. väckt motion
(nr 214) om skärpta kontrollföreskrifter beträffande införsel till riket av
köttvaror och djurfett. Till fullgörande härav får styrelsen anföra följande.

Kontrollen över den hygieniska beskaffenheten av till vårt land införda köttvaror
är för närvarande ordnad enligt bestämmelserna i förordningen den 30
september 1921 (nr 581) angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror
och djurfett jämte i samband härmed utfärdade följdförfattningar. I
enlighet härmed må införsel av köttvaror äga rum endast över vissa orter,
varest hos vederbörande hälsovårdsnämnd finnes anställd legitimerad veterinär,
som av medicinalstyrelsen förklarats lämplig och kompetent att verkställa undersökning
av införda köttvaror. Färskt kött av nötkreatur, får, get, svin eller
häst, salt, rökt eller torkat kött, talg och ister samt vissa närmare angivna
organ från samma djurslag ävensom från dessa djurslag härrörande korv,
köttkonserver, buljongtärningar och köttextrakt må icke till riket införas, med
mindre än att antingen å själva varan eller å emballaget (i fråga om färskt
kött endast å varan) finnas i ursprungslandet anbragta stämplar eller märken
(i fråga om färskt, icke fruset kött endast stämplar), vilka av medicinalstyrelsen
godkänts till bevis, att den därmed försedda köttvaran vid vederbörlig
veterinärbesiktning i ursprungslandet befunnits tjänlig till människoföda. Dylikt
godkännande av stämplar och märken må icke av styrelsen lämnas, förrän
styrelsen inhämtat kännedom om de i ursprungslandet gällande bestämmelserna
rörande den i samband med stämplarnas eller märkenas åsättande företagna
besiktningen och funnit dessa bestämmelser vara så avfattade och tillämpade,
att säkerhet vinnes för att besiktningen är för sitt ändamål betryggande. Vid
uppställandet av de fordringar på den i ursprungslandet verkställda veterinärkontrollen
på till Sverige införda köttvaror, som erfordras för nämnda godkännande
av kontrollstämplar och märken, bär styrelsen utgått ifrån att ifrågavarande
veterinärkontroll skall beträffande de olika slagen av köttvaror vara
jämngod med den bästa i vårt eget land förekommande kontrollen. Så har
styrelsen till exempel beträffande den i utlandet verkställda kontrollen av
färskt kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst uppställt bland annat följande
fordringar. Köttet skall vara uppslaktat å offentligt slakthus eller under
offentlig kontroll ställt exportslakteri och härröra från djur, som omedelbart
före nedslaktningen besiktigats av vid slakthuset respektive slakteriet förordnad
kontrollveterinär. Köttet med tillhörande organ skäll omedelbart efter
slakten besiktigas utav veterinär, som nyss nämnts, och därvid befinnas tjänligt
till människoföda. Besiktningen och bedömningen av köttet skall ske i enlighet
med av statlig myndighet utfärdade föreskrifter, vilka vid prövning inom medicinalstyrelsen
befunnits likvärdiga med dem, som gälla för våra svenska
offentliga slakthus och exportslakterier. Härav framgår sålunda, att intet
färskt kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst kan införas till Sverige,
utan att dessförinnan köttet jämte tillhörande organ i ursprungslandet under -

Andra kammarens (indra tillfälliga utskotts utlåtande Nr (i.

Kali veterinärbesiktning av enahanda sia# som i de svenska offentliga slakthusen
ocli statskontrollerade exportslakterierna. Nu synas motionärerna utgå
ifrån den felaktiga föreställningen, att den i utlandet verkställda veterinärbesiktningen
skulle från svensk sida anses tillfyllestgörande och köttet sålunda
utan förnyad (svensk) veterinärbesiktning få införas i Sverige. Så är emellertid
ingalunda förhållandet. Enligt bestämmelserna uti 3 § av förordningen nr
581 år 1921 angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror och djurfett
må, som ovan nämnts, införsel av kött äga rum endast över vissa städer
eller andra samhällen, som bland annat hos hälsovårdsnämnden anställt legitimerad
veterinär, vilken medicinalstyrelsen finner kompetent och lämplig att
verkställa undersökning av infört kött. Enligt bestämmelserna i 11 § 1 mom.
av samma förordning skall det införda köttet i den svenska införselorten av
nämnda veterinär underkastas undersökning, vilken skall verkställas i enlighet
med av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter. Såsom villkor för godkännande
av hos vederbörande hälsovårdsnämnder anställd importkontrollveterinär
har styrelsen fordrat, att dylik veterinär skall innehava sådan kompetens, som
erfordras för vinnande av anställning som besiktningsman vid den offentliga
inrikes köttkontrollen (= offentliga slakthus, exportslakterier och köttbesiktningsbyråer
i samhälle med köttbesiktningstvång). Genom kungörelse den G
mars 1922 (S. F. S. nr 134) har styrelsen utfärdat föreskrifter angående veterinärundersökning
vid införsel till riket av köttvaror och djurfett och därvid
(4 § 3 mom) bland annat föreskrivit, att veterinären vid undersökning av
färskt kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst samt från dessa djurslag
härrörande färska organ skall i den utsträckning ske kan företaga besiktning
av varan i enlighet med de bestämmelser, vilka av styrelsen utfärdats angående
veterinärbesiktning vid den offentliga inrikes köttkontrollen. För närvarande
gällande bestämmelser av detta slag återfinnas i närslutna bilaga (Medicinalstyrelsens
förnyade kungörelse med köttbedömningsföreskrifter m. m. den 20
juni 1925). Utländskt färskt kött kan således icke införas i Sverige utan att
i den svenska införselorten underkastas veterinärundersökning på i huvudsak
samma sätt som är föreskrivet för köttbesiktningsbyrå i samhälle med köttbesiktningstvång.
För de svenska köttbesiktningsbyrå erna gäller, att köttet
skall åtföljas av njurar samt, då fråga är om samhälle med organtvång, dessutom
av vissa organ, något som icke erfordras beträffande det utländska köttet.
Härvid måste dock ihågkommas, att det införda köttet härrör från djur, vilka
i ursprungslandet uppslaktats i statligt kontrollerade slakthus eller exportslakterier
och där veterinärbesiktigats före slakten, varefter köttet jämte alla tillhörande
organ undergått veterinärbesiktning. Det inhemska kött, som förclägges
till besiktning å våra egna köttbesiktningsbyråer, härrör däremot från
djur, vilka icke före slakten besiktigats av veterinär. Köttet behöver vid byrå
utan organtvång icke åtföljas av andra organ än njurar. Den kontroll dylikt
kött undergår, måste enligt styrelsens förmenande anses underlägsen den, för
vilken det införda köttet är föremål. Styrelsen utgår därvid från den uppfattningen,
att man icke bör visa sådant misstroende mot den i utlandet verkställda,
från svensk sida godkända kontrollen, att man betraktar densamma som rentav
värdelös. Man torde så mycket mindre hava anledning visa dylikt misstroende
som de utländska myndigheterna hava välgrundad anledning tillse, att kontrollen
över det utförda köttet är av god beskaffenhet, då desamma i annat
fall helt enkelt riskera ett återkallande från svensk sida utav godkännandet
av exportlandets kontrollstämplar, varigenom vidare införsel av kött (färskt
eller salt) till Sverige från detta land o mö j liggöres. Nu är att Märka att det
på köttbesiktningsbyrå utan organtvång besiktigade och stämplade inhemska

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

(icke organbesiktigade) köttet får fritt försäljas inom liela riket, även inom
samhälle med slakthus- och köttbesiktningstvång med organtvång. Vid det förhållandet
att sålunda inom de samhällen i vårt land, där köttkontrollen får
anses bäst ordnad, tillåtes försäljning av köttvaror, som varit föremål för
sämre kontroll än det införda köttet, torde hygieniska skäl icke kunna åberopas
som stöd för ett yrkande på strängare kontroll i form av allmängiltigt
organtvång för det införda köttet, såsom av motionärerna föreslagits. En dylik
uppfattning torde också att döma av den utredning i ärendet, som styrelsen
hunnit verkställa, vara förhärskande bland hälsovårdsnämnderna i de samhällen,
varest införsel av färskt kött äger rum. Till belägg härför vill styrelsen
åberopa, att samtliga hälsovårdsnämnder i de samhällen, varest införsel av
färskt kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst skett år 1926, på därom
av styrelsen med anledning av förevarande motion framställd förfrågan förklarat,
dels att efter år 1922 eller den tidpunkt, då de nuvarande kontrollbestämmelserna
för införda köttvaror började tillämpas, några väsentliga anmärkningar
mot den hygieniska beskaffenheten av importerat färskt kött (av nöt,
får, get, svin eller häst) icke framställts vid den i den svenska införselorten
företagna veterinärbesiktningen och dels att införande av organtvång för dylikt
kött icke vore påkallat eller önskvärt.

Vid de tillfällen, då fråga varit om allmänt införande av organtvång vid
den inhemska köttkontrollen, har förslag härom i regel mött starkt motstånd
från lantmannahåll. Man har därvid framhållit bland annat, att medförandet
av organen skulle nedsöla köttet. Organen skulle särskilt under den varmare
årstiden lätt råka i förskämning, vilken skulle sprida sig till själva köttet
o. s. v. Medicinalstj^relsen har för sin del icke kunnat ansluta sig till dessa
synpunkter utan hållit före, att med litet god vilja och ordningssinne från
yrkesidkarnes sida några avsevärda olägenheter i nu berörda hänseende icke
behövde vidlåda organtvånget vid dess tillämpning vid den inhemska köttkontrollen.
Även i fråga om från utlandet infört kött torde nu anförda olägenheter
av ett eventuellt organtvång kunna till väsentlig del elimineras, då fråga
icke är om allt för långa eller svåra transporter av det till införsel avsedda
köttet. I sådana fall åter, då köttet måste fraktas lång väg eller under ogynnsamma
förhållanden omlastas vid upprepade tillfällen före ankomsten till
destinationsorten, torde det icke kunna förnekas, att de medförda organen
skulle kunna nedsöla köttet och bidraga till en mera hastigt inträdande förskämning
av detsamma. Beträffande färskt fruset transoceanskt kött (från
Argentina, Uruguay eller Australien) torde medförandet av organen föranleda
betydande olägenheter. Ihågkommas måste härvid, att under nuvarande förhållanden
införsel till vårt land av transoceanskt fruset kött icke torde vara
att påräkna i så stor skala, att införseln sker med direktgående fartyg från
Sydamerika eller Australien, utan torde omlastning av köttet i regel komma att
verkställas i engelsk hamn, varvid endast en jämförelsevis mycket liten del
av lasten destineras till Sverige. Vid sådant förhållande torde det kunna förväntas,
att de stora sydamerikanska eller australiska exportslakterierna, vilka
icke äro underkastade organtvång beträffande kött, som utföres till andra länder,
icke skola visa altiför stor benägenhet att omlägga sina slaktningsmetoder
för den jämförelsevis obetydliga utförseln till Sverige utan hellre avstå från
denna. Organtvånget skulle sålunda i detta fall kunna förväntas verka direkt
hämmande på varuutbytet.

Ehuruväl styrelsen sålunda icke finner anledning föreligga för ett generellt
införande av organtvång för allt i Sverige infört färskt kött, torde dock förhållandena
i fråga om vissa länder vara sådana, att beträffande dessa länder

Andra kammarens (tndru tillfällina v Is kol Is utlåtande Nr (i.

2.",

sådant organtvångs införande synes böra tagas under omprövning. Om nämligen
vårt lanlds kontroll över till utförsel avsett färskt kött — sådan densamma
numera är organiserad vid våra offentliga slakthus och exportslakterier, torde
den kunna uthärda jämförelse med andra i sådant avseende moderna länder —
av annat land, dit vi exportera vårt kött, icke mötes med sådant förtroende, att
man där anser sig kunna avstå från fordran på att det dit från Sverige införda
köttet åtföljes av i organtvånget inbegripna eller ännu flera organ, synes vissa
skäl, ehuru icke av enhart hygienisk natur, kunna anföras för att icke heller
Sverige godtager, att från sådana länder härrörande färskt kött får hit införas
utan att åtföljas av tillhörande organ.

Vidkommande det av motionärerna framförda önskemålet att all försäljning
av kött från utländska, vare sig i utlandet eller i Sverige slaktade djur samt
av sådant kött beredda köttvaror måtte få äga rum allenast under sådana förhållanden,
att den konsumerande allmänheten beredes tillfälle att vid sina inköp
göra sig underkunnig om, huruvida den inköpta varan är av svensk eller utländskt
ursprung, tillåter sig styrelsen erinra om att redan nu i vårt land tilllämpas
bestämmelser om att allt färskt kött efter utländska i Sverige slaktade
djur, nötkreatur, fur, get eller svin skall efter besiktning och godkännande
förses med särskild stämpel, innehållande ordet import i minst 0,5 cm höga
bokstäver (S. F. S. nr 41 år 1927). Å från utlandet infört färskt kött av nötkreatur,
får, get, svin eller häst skola i enlighet med föreskrift i 12 § av
förordningen den 30 september 1921 (S. F. S. nr 581) angående kontroll vid
införsel till riket av köttvaror och djurfett anbringas stämplar innehållande
bland annat ordet »import». Ifrågavarande bestämmelser om anbringande av
»import»-stämpel å utländskt färskt kött hava tydligen tillkommit i syfte att
bereda den köttkonsumerande allmänheten tillfälle kontrollera det inköpta köttets
ursprung. Ett bifall till det i motionen framlagda förslaget om viss deklarationsskyldighet
vid försäljning av utländskt kött samt därav beredda köttvaror,
skulle sålunda icke komma att innebära annat än ett fortsättande på
en redan inslagen väg. Den praktiska lösningen utav förevarande spörsmål
torde dock stöta på betydande svårigheter. Hade fråga varit endast om färskt
kött, hade problemet lätt kunnat lösas genom utfärdande av en bestämmelse
på sätt motionärerna föreslagit att i lokal, där försäljning av färskt kött
av utländskt ursprung äger rum, skall finnas ett för allmänheten tydligt synligt
anslag, att där försäljes utländskt kött. Någon avsevärd svårighet att kontrollera
efterlevnaden av ett dylikt påbud torde icke hava behövt ifrågakomma,
alldenstund varje från utlandet härrörande djurkropp i samband med veterinärbesiktningen
förses med »import»-stämpel. som för såväl yrkesidkarenaffärsmannen
som för den kontrollerande myndigheten lämnar direkt upplysning
om varans främmande ursprung. Helt annorlunda ställer sig saken, därest
påbudet skall inbegripa icke allenast utländskt färskt kött utan även »därav framställda
varor». Vid sådant förhållande torde en effektiv kontroll över bestämmelsernas
efterlevnad knappast kunna åstadkommas, med mindre än att införseln av
utländska köttvaror och beredning inom landet av köttvaror, vari utländskt
kött ingår, omregleras därhän, att dylik import och rörelse må bedrivas endast
av personer eller firmor, som därtill erhållit tillstånd på angivna villkor av
viss myndighet exempelvis medicinalstyrelsen, och vilkas rörelse skulle vara
föremål för särskild kontroll. Ifrågavarande importörer eller firmor skulle
således bliva ansvariga för att alla av dem importerade eller inom vårt land
tillverkade köttvaror, vari utländskt råmaterial ingår i större eller mindre
mängd, bleve i enlighet med utfärdade föreskrifter försedda med stämpel eller
märke, angivande varans utländska ursprung. Innan eu dylik kontroll, som

24 Andra hammarens andra tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 6.

skulle bliva en motsvarighet till i Danmark rådande förhållanden, genomföres,
torde närmare utredning erfordras beträffande omfattningen av de varor,, som
skola inbegripas i kontrollen, formen för kontrollens anordnande, sättet för
stämpling och märkning av de olika varuslagen m. m.

Under åberopande av ovanstående får styrelsen hemställa, att utskottet behagade
i sitt utlåtande över ifrågavarande motion förorda skrivelse till Kungl.
Maj: t med hemställan, att Kungl. Maj :t ville dels taga under övervägande
lämpligheten av utfärdande av tillägg till bestämmelserna uti 8 § 1 mom. av
förordningen den 30 september 1921 (nr 581) med föreskrift om att från europeiska
länder härrörande kött, som omförmäles under litt a) i 5 § 1 mom. av
samma förordning, skall åtföljas av lungor, hjärta och lever samt beträffande
kött av kor även juver jämte till dessa organ hörande lymfkörtlar, nämnda
organ organiskt förenade med köttet, samt i fråga om kött av svin och häst
av huvud och beträffande kött av större nötkreatur än kalv av underkäkar med
tuggmuskler, skolande dessa bestämmelser (s. k. organtvång) likväl gälla
endast då fråga är om införsel från land, varest för införsel'' av färskt kött från
Sverige liknande bestämmelser om organtvång äga tillämpning; med uppdrag
tillika åt medicinalstyrelsen att lämna vederbörande hälsovårdsnämnder underrättelse
angående de länder beträffande vilka ifrågavarande organtvång skall
tillämpas; dels ock att Kungl. Maj: t täcktes ej mindre låta undersöka möjligheten
och lämpligheten av att bestämmelse utfärdas därom, att i lokal, varest
från utländska djur härrörande kött samt därav beredda köttvaror saluhållas,
skall finnas ett för allmänheten tydligt anslag, att där försäljas utländska köttvaror,
än även därefter vidtaga de åtgärder i ämnet, som vid den verkställda
utredningen kunna finnas påkallade.

Stockholm den 3 mars 1928. ;

II}. Hansson.

B. BUHRE.

M. Forsman.

Stockholm 1928, Kungl. HoYboktryckeriet Idon* Tryckeri-JL-B.
286980