Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7 (Utlåtande 1911:TfuA7 Andra kammaren tfua)

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Nr ?.

Ankom till Riksdagens kansli den 27 april 1911 kl. 3 e. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7, i
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående åtgärder mot bruket af tobak m. m.

I en inom Andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion (nr 285) har herr Lindhagen hemställt, att
Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära såväl en undersökning af
tobaksbrukets skadliga följder för folkhälsan samt vidtagande af de åtgärder,
som från det allmännas sida kunna ifrågasättas för att stödja ett
sträfvande att bortarbeta detta bruk som ock en undersökning af kaffemissbrukets
skadliga följder för folkhälsan samt vidtagande af de åtgärder,
som från det allmännas sida kunna ifrågasättas för att stödja
ett sträfvande att motarbeta detta missbruk.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Alkoholen, tobaken och kaffet äro de njutningsmedel, hvilka i vårt
land vunnit den största utbredningen och därför också såsom innehållande
giftiga ämnen blifva i sina missbruk mest undergräfvande för
folkhälsan. Uppmärksamheten har emellertid företrädesvis riktat sig
endast mot alkoholens härjningar, dels därför att de äro mera framträdande
och dels därför att många bland folkhälsans målsmän, nykterhetsvännerna,
söka äfven för egen del ett vederlag i njutningen af
tobak och kaffe.

Det kommer en tid, då man skall se på denna sak i hela dess
vidd och väga det ena emot det andra. Redan nu borde dock äfven
tobakens och kaffets missbrukande tilltvinga sig någon uppmärksamhet
Bihang till Biksd. prof. 1911. 9 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Ser 7 Höft. (Nr 7.) 1

2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

i följd af det alltjämt växande bruket och missbruket af dessa njutningsmedel
och de alltmer framträdande skadliga följderna däraf.

Det är förvånande att landets medicinalväsende och hälsovårdsmyndigheter
icke tagit upp denna stora sak till en allsidig utredning
utan låta fortfarande allt gå vind för våg. Dessa frågor måste officiellt
börja diskuteras och undersökas och på den vägen till en början genom
upplysning i skolorna och föredömen från folkhälsans målsmän leda de
uppväxande generationerna äfven i dessa punkter in på lyckosammare
vägar. De äkföe individerna, som förslafvats i sina vanor, kan naturligtvis
ej något göras för.

En nedslående och farlig följd af frånvaron af folkupplysning i
detta ämne framträder i alla dessa oreflekterade förslag att bygga en
afsevärd del af statens ordinarie inkomster på bruket och således också
missbruket af nämnda njutningsmedel. Ju mera folket begagnar dessa
saker ju bättre, ty då ökas statsinkomsterna, detta är summan af statskonsten
i detta skattesystem. En sådan tendens framträdde i 1910 års
regeringsförslag rörande förhöjd kaffetull, hvarpå jag för min del af
förenämnda anledning yrkade afslag (motion 211), samt gör sig ohölj dt
gällande i projektet om tobaksmonopol. En dylik skattepolitik är i själfva
verket lika förkastlig som att grunda statens ekonomi på släktets degeneration
genom spritdrycker. Det påminner, särskildt tobaksmonopolet,
ganska mycket om de forna kronobrännerierna.

Någon undersökning af dessa frågor har som sagdt aldrig skett.
En totalbild af tillståndet saknas därför. De personliga erfarenheterna
och enstaka myndigheters frivilliga initiativ till erinringar i sina berättelser
är jämte någon statistik allt material, som finnes. Några
slumpvis anträffade data ur denna exempelsamling må nedan lämnas.

Tobaken.

Enligt 1911 års officiella statistik i sammandrag utgjorde förbruk -

ningen per innevånare af tobak (fabrikat af tobak): 1861—1870 .........................................................................	... 8,3	kilogram ])
1871—1880 ...........................................................................	... 11,3
1881—1890 ............................................................................	... 11,3	»
1891—1895 ..............................................................................	... 12,4	»
1896—1900 .........................................................................	... 13,3	»
1901—1905 .............................................................................	... 14,4
1906-1909 ..........................................................................	... 14,6	»

'') Jämför noten sid. 12.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Detta visar en fortgående stegring af förbrukningen. Cigarrettrökningen
lärer särskilt ökas i hög grad och hör jämte det s. k. matsnuset
till tobakens värsta afvigsidor. Värdet af importerad oarbetad
och arbetad tobak var år 1909, oberäknadt tull, 8,558,506 kr.

Tobaksbruket är en nedärfd ovana hos det manliga släktet, hvilken
icke fyller någon förnuftig uppgift, om än i undantagsfall äfven här
förekomma försonande drag såsom fiskarens och sjömannens pipa efter
det hårda arbetet mot elementen. Tobaken har ingen nyttig medicinsk
egenskap. I stället ödar detta bruk rökarens pengar samt förorenar
luften inomhus för honom själf och för andra.

Det värsta är emellertid den degeneration, som insupandet af detta
gift måste utöfva på organismen. En uppmärksam iakttagare måste
konstatera, hurusom bruket af nikotin angriper nervsystemet samt under
skenet af ett rogifvande medel i själfva verket varaktigt försvagar
energien i människokroppens olika funktioner. Den försvagar långsamt
kanske men säkert tankeskärpan, handlingskraften och sannolikt äfven
rättskänslan. Att ett öfvermått af rökning snabbt bryter alldeles ned
en människa, har man dagligen exempel på.

Svårast angriper giftet naturligtvis ungdomen. Ohyggligt är det
att skåda blicken hos en rökande gosse. Det lyser fram något af oansvarighet
och brottsling på samma gång, en skygg, irrande, hållningslös
blick. Tobaken är ju också enligt all erfarenhet inkörsporten för ungdomen
till spriten och sedan kommer i släptåg åtskilligt annat.

Spår till ett uppvaknande på detta område förefinnes. En liten
förening »bort med tobaken» existerar i Stockholm. Frälsningsarmén
har på sitt program ett kraftigt bortarbetande af tobaksbruket och likaså,
enligt hvad jag vill minnas, ett ungdomsförbund. Enligt en tidningsnotis
skulle logen Starkhet i Ängelholm nyligen uttalat sig för att alla
godtemplare skulle afstå från tobak, i hvilken form den än förekommer.
Enligt sammandraget af länsstyrelsernas berättelser för åren 1901—1905
yttrar länsstyrelsen i Västerbottens län, att förbrukningen af tobak ökats
i orten och i kustlandet hade rökning af cigarretter tagit ett sådant
omfång, att tobaksbruket i synnerhet för ungdomen syntes innebära
eu verklig fara.

Åtskilliga af provinsialläkarna fästa i sina rapporter allt oftare äfven
uppmärksamheten på tobaksmissbruket, som florerar på många orter i
en oroväckande omfattning. Bland rapporterna må citeras följande, som
torde vara belysande nog: »Ett njutningsmedel, som på senare tider

i oroväckande grad börjat konsumeras bland ungdomen och synes sätta
allvarsamma spår af sin giftverkan, särskildt på hjärtmuskeln, är tobaken,

4 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

i synnerhet i form af cigarrettrökning med inandning. Det är häpnadsväckande
hvilka summor, som här vid lag omsättas, vittnande om det
skadliga brukets utbredning icke blott bland yngre och äldre ungdom,
utan t. o. m. minderåriga. Det har vid undersökning visat sig, att
15- till 18-åringar konsumera en till två cigarrettaskar om dagen, motsvarande
en veckoafgift af ända till 3 kronor. Då man finner, att det
särskildt är industriungdom, som är hemfallen under oseden, och besinnar,
att förbrukningen sålunda måste vara förlagd till fritiden — hvilket
också en blick på gatulifvet bekräftar — är det alltså fråga om ett
stormande våld på hälsa och lifskraft, närmast den enskilde individens,
men sammanfattningsvis naturligtvis därmed också en betydlig del af hela
folkets.»

Skadligheten särskildt af ungdomens tobaksbruk har fått ett erkännande
i stadgar för rikets allmänna läroverk samt — efter ett
segerrikt motstånd från herrar rökare inom Riksdagen åren 1899 och
1904 — omsider år 1906 i en riksdagsskrivelse om öfvervägande af
lagstiftningsåtgärder till hämmande af minderårigas tobaksbruk.

Till och med bland läkare, hvilka under sina första studier införas
i tobaksbruket såsom ett oumbärligt hjälpmedel, uttalas alltmer
förkastelsedomar öfver tobaken. Här blott några exempel hämtade ur
Hälsovännen:

»Och hvad är det folk röker? Jo, säger en författare i denna fråga, ’kandas,
cigarrer och cigarretter bestå utom af tobaksplantans blad af mycket annat, såsom
stärkelse, gummi, melass, rabarberblad, koksalt, alun, kalk, salpeter, torf, pappersmassa,
klöfverblad och kålblad m. in., dränkta i pipolja. Särskildt är papperet i
cigarretterna förorenadt med klor, arsenik och andra gifter och tobaken stundom
blandad med opium’. Hvad blir det af alla cigarr- och cigarrettsstumpar, som
kastas bort bland gatans smuts, gödsel och allehanda baciller? Jo, dessa stumpar,
som varit tuggade af maskätna tänder och som blifvit slickade af såriga läppar
och tungor med lungsots-, difteri- och syfilis-mikrober, dessa oaptitliga och hälsofarliga
stumpar uppsamlas af personer, som hafva detta till sitt lefvebröd, och
säljas sedan till tobakshandlare, som mala denna rapakalja till snus eller göra
cigarretter däraf! Är det inte både fint och gentilt att röka sådan tuggad smörja?
Smaklig måltid!»

Dr Hj. Selldén.

»En nikotinförgiftad människas tillstånd är förfärligt. För mig står det alldeles
klart, att vi måste genomföra en hygienisk reform och bekämpa tobaksbruket.
Vi måste rycka upp det med roten. Vi måste ha lagar, som förbjuda särskildt
ungdom under 16 år att röka cigarretter. Cigarrettrökning är den farligaste formen
af tobaksbruk som finns och tyvärr den vanligaste. Om ni gifver akt, skall ni
finna, att det på Stockholms gator vimlar af småpysar på 10 år och ännu yngre,

Andra kaminarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

som gå med cigarretter. Det kommer in en liten pys på 6 år i en butik — lian
räcker knappt upp till disken — och säger: ’Jag ska be att få en cigarrett’, och
så lägger han fram 3 öre.»

Dr H. Berg.

»Snusning medför katarr i näsan, nedsättning af luktförnimmelserna, svalgoch
magkatarrer. Ja, man har exempel på personer, som snusat ihjäl sig genom
nikotinförgiftning. Man har exempel på plötslig död, på rubbningar i matsmältningen
och blodcirkulationen, på sinnesrubbning, viljesvaghet o. s. v.»

Dr P. SUfverskiöld.

»Människor hafva verkligen rökt ihjäl sig med tobak, dock utan afsikt att
begå själfmord. På grund af vadhållning rökte en man 17 pipor tobak efter hvarandra
utan uppehåll ur en kort öppen snugga — och dog efter en stund.»

Prof. C. G. Santesson.

»Nikotinets inflytande på hjärnan kan gå till verklig sinnesrubbning, och
det lider icke något tvifvel, att den stora och alljämt stigande frekvensen af kroniska
sinnessjukdomar till hufvudsaklig del orsakas af det alltmer tilltagande bruket
af tobak, helst då denna användes till tuggning, hvarigenom det i vattnet lösliga
nikotinet lätt och fullständigt upptages af saliven.»

Prof. N. J. Kjellberg.

»Tobaksbruket åstadkommer minnesslöhet, blindhet, vansinne, och idiotism
hos afkomman.»

Dr Gibbons.

»Jag har sett förlamande sinnessjukdomar mera allmänt, ju starkare den rökta
tobaken varit.»

Dr Jolly.

»Det finns talrika exempel på personer, som dött efter att i form af lavemang
ha fått en mer eller mindre koncentrerad dekokt på tobak.»

Dr E. Lorang.

Det vore särdeles intressant att veta, huruvida instoppandet af
tobak i näsa och mun och insupande af ångorna efter bränd tobak i
inälfvorna blifvit ett särmärke för det manliga släktet af tradition bara,
möjligen stödd af den i naturen nedlagda benägenheten att genom
yttre åthäfvor ådagalägga sin manhaftighet, eller om denna manliga
vana äfven har någon djupare grund och hvari denna grund består.

Länge kommer det säkerligen att dröja, innan den rökande
vetenskapen skall gå till rätta med sig själf. Ljuset måste nog äfven
här, liksom skett i fråga om spritdryckerna, komma från de djupa ledens
själfbevarelsedrift.

Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Kaffet.

Enligt 1911 års officiella statistik i sammandrag utgjorde förbrukningen
per innevånare af kaffe:

1861—1870
1871 — 1880
1881 — 1890
1891—1895
1896—1900
1901—1905
1906—1909

1 1911 års almanacka för alla förekommer en uppgift meddelad
från statistiska centralbyråns chef, utvisande att kaffeförbrukningen per
innevånare utgjorde 1851—1860 15,i hektogram samt att Sverige numera
står högst bland alla europeiska länder i fråga om myckenheten
kaffeförbrukning. Närmast kommer Nederländerna med åren 1905—1908
64,3 hektogram. Åren 1901—1905 stod Nederländerna ännu först och
var då kaffeförbrukning per innevånare i:

17.3 hektogram

23.3

30.4

34.5
48,1

55.9

64.9

ii
V)
11
11
11
11

Nederländerna.......................................................	..................................... 64,6 hektogram
Sverige...................................................................	..................................... 55,9	r
Norge ...................................................................	..................................... 53,2	77
Belgien...................................................................	..................................... 51,2	7?
Danmark ...............................................................	..................................... 42,9	v
Finland...................................................................	..................................... 39,5	77
Tyska riket...........................................................	..................................... 30.i	77
Schweiz...................................................................	..................................... 29,4
Frankrike...............................................................	..................................... 22,9	77
Österrike—Ungern ...............................................	..................................... 9,8	*7
Grekland ...............................................................	..................................... 6,5	77
Spanien...................................................................	..................................... 5,4	7*
Italien ...................................................................	..................................... 5,3	77
Portugal ...............................................................	..................................... 5,1	77
Rumänien...............................................................	..................................... 3,3	77
Bulgarien...............................................................	..................................... 3,3	77
Storbritannien och Irland...................................	..................................... 3,2	77
Serbien...................................................................	..................................... 3,0	77
Ryssland ...............................................................	..................................... 0,8	77

Enligt förenämnda officiella statistik importerades år 1909 41,757,826
kilogram kaffe till ett värde, oberäknadt tull, af 33,310,110 kronor. Häri in -

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

går således ej de inom landet tillverkade kaffesurrogaten, i den mån
de innehålla annat än kaffe.

Någon undersökning af kaffets skadliga verkningar har som sagdt
aldrig ägt rum. Men den våldsamt stigande kaffeförbrukningen och
Sveriges höga rangställning på denna punkt tala i och för sig ett
tydligt språk. Den dagliga erfarenheten och upprepade berättelser från
olika orter bära ett talande vittnesbörd. Det synes arta sig till, mångenstädes
åtminstone, att kaffet kan komma att särskildt för kvinnosläktet
och äfven barnen blifva till enahanda skada, som spritdryckerna för
männen. Genom att förtärande af kaffe göres till den grundläggande
och hufvudsakliga dieten och en sådan matordning tillika blir loflig
folksed och ej såsom vid spritmissbruket en dock klandrad ovana hos
vissa individer, framkallas degenerationssymtom visserligen icke så
brutala, som spritdryckernas följder, men i längden kanske lika nedbrytande.
I händelse, såsom man påstår, en dylik dagordning för dieten
är en väsentligen bidragande orsak till aftagande förmåga hos kvinnorna
att amma sina barn, svåra magkatarrer, bleksot, tändernas bortfallande
o. s. v., kan man förstå, att det äfven här gäller något, som tål att
tänka på.

I sammandraget af länsstyrelsernas fem årsberättelser 1901—1905
yttras följande:

»Den successiva ökning af kaffekonsumtionen, som förut meddelade siffror
ådagalagt, är icke utan sina betänkliga sidor. Missbruk af kaffe, såtillvida som
denna dryck dagligen konsumeras i skadlig mängd och alltför mycket får ersätta
de närande födoämnena, förekommer hos allmogen i stora delar af vårt land och i
fattiga hem litet hvarstädes. Från Uppsala län berättas, att bruket af kaffe under
senare år i hög grad tilltagit, synnerligast bland kvinnorna på landsbygden. Inom
flera delar af Alfsborgs län uppgifves kaffe användas i öfverflöd, så att svaghet och
sjuklighet ofta nog blir följden. I Västerbottens län är, enligt länsstyrelsen, kaffedrickningen
särskildt i Lappmarken otrolig, i det att kaffe regelbundet förtäres vid
alla måltider, ofta med 3 å 4 koppar vid hvarje.»

Enligt utsago till mig från en lasarettsläkare i landsorten hade
på grund af hans rika erfarenhet kaffemissbruk bland traktens befolkning
framkallat stor sjuklighet och där säkerligen anställt vida svårare
härjningar än spritdryckerna.

I de årliga rapporter, som från provinsialläkare insändas till medicinalstyrelsen
lärer kaffet allt oftare komma på tal. Enligt en nyligen
synlig tidningsnotis skildras innehållet i de senaste rapporterna på
följande sätt:

8 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

»Enstämmigt konstateras att dryckenskapen glädjande nog synes vara i aftagande.
Men, heter det, allvarsamt är ett annat skadligt missbruk: omåttlig kaffedriekning.

Provinsialläkarna framhålla också med stor samstämmighet, att kaffedrickandet
nått en mycket betänklig utbredning, som icke är utan fara för vårt folk.
»Omättligt bruk af kaffe befinnes särdeles ofta vara orsak till nervösa och gastrisk:*
rubbningar och alstrar hos barnen allmän svaghet och blodbrist. I otaliga fall få
barnen, då hungern faller på, en kopp dåligt kaffe och i lyckligaste fall en brödbit
eller smörgås därtill, ty det är så lättvindigt att taga till och så är matlusten borta,
då de ordentliga måltiderna skola intagas och äfven i dessa ingår ej sällan kaffe.
Vid den årliga undersökning af de folkskolans barn, som skola börja i småskolan
och äro uppflyttade i skolans andra klass, visa också barnen en ovanligt hög procent
allmän klenhet eller undernäring.»

En annan läkare yttrar: »Kaffet uttränger den ordentligt lagade födan och
mjölken och undergräfver således ej endast direkt — genom sin giftverkan — utan
äfven indirekt genom den undernäring, som blir en följd af ett oförnuftigt kaffebruk,
befolkningens hälsa. Särskildt för barnen, som vänjas därvid från spädaste ålder,
spelar det en ödesdiger roll och grundlägger hos dem sjuklighet, t. ex. blodbrist,
dålig tandutveckling, magsjukdomar och nervositet. Man kan därför numera betrakta
kaffemissbruket som ett samhällsondt, mot livilket alla förutseende människor
borde resa sig».

Då kaffet sålunda allmänt anses som en betydande fara för befolkningens
hälsa, påyrkas i flertalet rapporter kraftiga åtgärder för bekämpandet af detta
missbruk».

Beträffande förhållandet i städerna särskildt med hänsyn till kaffemissbruk
bland barnen lämnar skolläkaren i Hälsingborg, doktor Hegardt,
i sin berättelse för 1910, hvaraf särtryck utdelats bland skolbarnen, i
hufvudsak följande skildring:

»Mer och mer har jag under mitt arbete bland folkskolans barn kommit till
öfvertygelse om, att det inom våra arbetarefamiljer råder ett missförhållande, som
enligt min åsikt i fråga om de talrika fallen af allmän svaghet och blodbrist spelar
den kanske väsentligaste rollen, nämligen kaffemissbruket bland barn. Jag har vid
mina undersökningar af folkskolans barn mycket ofta anledning att varna därför
och gör det äfven ständigt med allvar. En särskild anledning att nu här ingå på
detta ämne har jag fått genom den uppmaning, som från lärarinnehåll ställts till
mig att med några ord i min berättelse framhålla faran af detta missbruk, en uppmaning,
som jag så mycket hellre vill tillmötesgå, som orsaken till, att den framkommit
nu, är att ’Sverges Lärares Nykterhetsförbund’ på sitt program upptagit
frågan: Hvad kan och bör göras för att motverka kaffemissbruk bland barnen?
Frågan är enligt min mening af så stor och genomgripande betydelse för hälsotillståndet
bland våra folkskolebarn, att hvar och en, som äger någon kännedom om
huru mycket, som brister härutinnan, med glädje måste hälsa, att densamma från
detta håll upptagits till allvarlig behandling; och det skulle för mig vara en stor
tillfredsställelse, om jag kunde hoppas att i min ringa mån hafva förmått bidraga
till utrotandet af detta fördärfliga missbruk.

Andra ''kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Kaffet äger, som allmänt kändt är, upplifvande egenskaper: den i detsamma
förefintliga beståndsdel, som härvid är den verksamma är koffeinet. Det tillhör en
grupp af ämnen, som kallas alkaloider, och Indika alla äro utmärkta för mer eller
mindre giftiga egenskaper. Kaffets verkan att framkalla en känsla af välbefinnande
och ökad arbetsförmåga beror på koffeinets inverkan på centrala nervsystemet (hjärna
och ryggmärg); det åstadkommer nämligen en ökad retbarhet hos detsamma. Denna
upplifvande verkan är dock snart öfvergående och efterföljes af ett tillstånd af
slapphet, alldeles, ehuru i mindre framträdande grad, som förhållandet är vid förtärandet
af sprithaltiga drycker.

Det är nog sant, att, måttligt omvändt, är kaffet för en vuxen person icke
sa farligt. Men dels äro inom en stor del af de familjer, hvarom här är fråga,
bruket af kaffe icke måttligt, dels ställer sig förhållandet helt annorlunda, när det
gäller barn, hvilkas nervsystem på ett helt annat och mera intensivt sätt reagerar
för äfven obetydliga retmedel. Ett dag etter dag försiggående upprepadt tillförande
i den retbara bamaorganismen af ett dylikt retmedel måste, såsom hvar och en lätt
kan inse, slutligen föra till ett stadigvarande tillstånd af hjärtklappning och allmän
oro; och tyvärr är det i så månget arbetarehem, att kaffet utgör rent af en hufvudbeståndsdel
af de flesta måltider. Verkan på barnens nervsystem uteblir icke heller.
»Man bör besinna», säger doktor Silfversköld, »att barnhjärnan är synnerligen retbar,
och att detta organ sålunda bör så mycket som möjligt skonas från alla retmedel
Hvad som hos äldre åstadkommer lindrig verkan, gör på barnets nervsystem djupt
och långvarigt intryck.»

Kaffemissbruket bland barn åstadkommer emellertid mycket ondt icke blott
genom dessa i korthet framställda direkt till följd af giftverkan framkallade rubbningar
inom organismen. Den indirekta skada, som det förorsakar, är lika stor, ja,
kanske större. Jag har ofvan omnämnt kaffemissbruket bland barn i samband med
det allmänna svaghetstillstånd, som vid undersökningarna så ofta påträffas bland
barnen. Hos ett barn, som om morgonen, innan det går till skolan, eller om middagen,
när det hungrigt kommer därifrån, får kaffe, något, som förekommer oftare,
än man tror, dämpas visserligen hungerskänslan, men utan att barnet erhåller verklignäring.
Det myckna kaffedrickandet med förtärande af smörgåsar därtill, som för
månget barn i de fattigare hemmen utgör hufvudnäringen, är med all säkerhet den
viktigaste orsaken till den bland barnen sä vanliga magkatarren. Ett barn, hvars
matsmältning blifvit förstörd härigenom, förlorar till slut smaken för ordentlig föda,
och följden däraf blir trötthet, olust, retlighet samt oförmåga att på ett tillfredsställande
sätt fullgöra skolarbetet, med ett ord: vi få bilden af ett undernärt barn,
eu sorglig bild, som tyvärr ofta påträffas bland våra folkskolebam. Ett dylikt barn
utvecklas otillfredsställande såväl i kroppsligt som andligt afseende, och mången får
sedermera hela lifvet igenom plikta för hvad som under uppväxt- och utvecklingstiden
syndats i detta afseende. Dessa följder af kaffemissbruket bland barn äro "så
mycket mera att framhålla, som de lika mycket göra sig gällande, om i stället
för kaffe användes något af de många surrogat därför, som numera förekomma i
handeln och lifligt rekommenderas med ett ensidigt framhållande af koffeinets frånvaro,
utan tanke pa att det icke endast är halten däraf, som gör kaffemissbruket
bland barn så fördärfligt, ty äfven vid missbruk af dessa surrogat bli bamen undernärda
och förlora smaken för verkligen närande föda. Detta bör man hafva i minnet
vid arbetet för att utrota kaffemissbruket bland barn, så att man icke blott söker
Bihang till Riksd. prof. 1911. 9 Sand. 2 Afd. 2 Band. 2 Ser. 7 Höft. 2

10 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

motarbeta kaffets användande till barnets dagliga föda utan äfven framhåller, hvad
i stället bör gifvas åt detsamma, så att det får en på samma gång billig som god
och närande föda.

Hvad kan och bör nu göras för att motarbeta ett missbruk, som medför så
fördärfliga verkningar? Att här söka uppgöra någon fullständig plan för ett dylikt
arbete är naturligtvis omöjligt. Blott det vill jag framhålla, att det torde vara
tämligen lönlöst att söka inverka på det äldre släktet, hos hvithet kaffemissbruket
blifvit en så inrotad ovana och okunnigheten om kroppens rätta vård så i ena som
andra hänseendet är så stor, att den icke torde lyckas att öfvertyga mången om
nödvändigheten att åtminstone skona barnen för missbruk. Man måste vända sig
till en yngre generation, särskildt de yngre mödrarna, men framförallt bör arbetets
tyngdpunkt förläggas till det uppväxande släktet. Barnen måste i skolorna få undervisning
i näringsfysiologiens enklaste lagar, få kunskap om hvad som gagnar och
skadar organismen; och denna undervisning borde börja redan på ett tidigt stadium.
Mycket skulle säkerligen för kommande släkten kunna vimias i hälsovårdshänseende
genom ett intresseradt samarbete i denna riktning mellan lärare (lärarinnor) och skolläkare.
»

Det är emellertid som sagdt icke blott bland barn, utan likafullt
bland den vuxna befolkningen, särskildt kvinnorna, som följderna af
kaffemissbruket härja i vidsträckta delar af landet. Det är möjligt, att
det lättare skall lyckas att sätta vetenskapen och läkarekåren i gång
mot detta onda än mot tobaken, då på detta område deras egna vanor
mindre stå på spel. Men det blir nog äfven här den folkliga själfbevarelsedriften,
som främst får taga hand om saken, om det skall blifva
något af.

De folkliga organisationer, som närmast synas lämpa sig för att
upptaga striden äfven mot tobaken och kaffet, äro nykterhetsorganisationerna,
hvilka ju i ett annat hufvudsakligt afseende kämpa just för
folkhälsan. Det kommer visserligen nog att sitta hårdt åt på många
håll, där ett ofta rent af lystet rökande och äfven kaffedrickande säkerligen
utgör ett slags vederlag i stimulering i stället för spritdrycker.
Men man måste dock böja sig till sist för egna principer.

Vidare synas lärarekårer, ungdomsförbund, samt. åtskilliga andra
humanitära sammanslutningar erbjuda möjligheter för att upptaga äfven
dessa frågor i sin undervisning och propaganda.

Emellertid måste också de offentliga myndigheterna lämna sitt
bidrag för att belysa och vägleda i denna försummade sida af striden
för folkhälsan. Särskildt måste ett upplysningsarbete bedrifvas i skolorna.»

Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Utskottet kar anhållit om medicinalstyrelsens yttrande i de föreliggande
frågorna. '' Styrelsen, som i ett sammanhang yttrar sig om
tobaksbruket och kaffemissbruket, tillstyrker för sin del åtgärder i det
syfte, motionären föreslagit, samt bifogar ett »Sammandrag af de uti
förste provinsialläkarnes årsberättelse för år 1909 förekommande uttalanden
angående missbruk af tobak», hvithet här närslutes som bilaga.

Frågan om särskild! ungdomens tobaksbruk har varit föremål
för Riksdagens behandling såväl vid 1899 och 1904 års riksdagar som
ock senast vid 1906 års riksdag, då uti en motion anhölls om utredning,
hvilka åtgärder borde vidtagas emot tobaksbruket bland ungdomen.
Lagutskottet tillstyrkte enhälligt denna utredning, som också
blef af båda kamrarna bifallen. I den med anledning häraf till Ivungl.
Maj:t aflåtna skrifvelsen, till hvilken utskottet tager sig friheten hänvisa,
betonas, att det ej kan bestridas att den fysiska och psykiska
hälsan är för folkets framtid och för samhällsutvecklingen i dess helhet
af den största betydelse, äfvensom att skolundervisningen på detta område
har en stor uppgift att fylla. »Riksdagen anser följaktligen»,
heter det till slut, »att eu utredning af förevarande fråga bör äga
ruin. Ofvan har Riksdagen särskildt ifrågasatt till öfvervägande nya
bestämmelser i skolförfattningarna samt förbud att sälja eller utlämna
tobak till minderårige. Till äfventyrs skall utredningen gifva vid
handen, att äfven andra åtgärder kunna vidtagas. Hufvudsak en är
emellertid nu, att saken i hela dess vidd kommer under ompröfning.
Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga under
öfvervägande, hvilka åtgärder må kunna vidtagas till hämmande af
minderårigas tobaksbruk, samt, i den mån lösningen påkallar Riksdagens
medverkan, för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill förhållandena
må gifva anledning.»

Utskottet har med anledning häraf inhämtat, att Kungl. Maj:t,
efter erhållet yttrande från kommerskollegium, för en tid sedan haft
detta ärende under behandling och därvid beslutat infordra utlåtanden
från öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk samt från domkapitlena
i riket.

Frågan om ett öfverdrifvet tobaksbruks skadliga inflytande på
den mänskliga organismen och äfven om möjligheten af åtgärder från
det allmännas sida för hämmande eller inskränkning af användande
af tobak eller enligt motionärens önskan för rent af ett bortarbetande
af detta bruk måste i våra dagar tilldraga sig särskild uppmärksamhet.

! dagarna har från statistiska centralbyrån utsändts första häftet för
året af Statistisk tidskrift, hvari Sveriges officiella statistik i samman -

Utskottets
yttrande.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

drag offentliggöres. En nyhet för året därstädes är en tabell öfver
förbrukningen pr invånare af rusdrycker, kaffe, tobak och te åren
1861 —1909. Däraf framgår, att förbrukningen af tobak under denna
tid har oafbrutet ökats eller från 8,3 hektogram 3) pr individ 1861 —1870
till 14,6 hektogram 1) 1906—1909.

Utskottet har därföre, i likhet med 1906 års lagutskott, vid behandlingen
af motionen icke kunnat undgå att få ett starkt intryck
af ämnets stora vikt. Att det uppväxande släktets fysiska och psykiska
hälsa är för ett folks framtid och för samhällsutvecklingen i dess helhet
af den största betydelse, lärer icke kunna bestridas. Med läkarevetenskapens
framsteg torde man mer och mer hafva kommit till insikt
om de menliga följder, som långt drifvet begagnande af tobak såsom
njutningsmedel medför. Därvid torde endast i korthet och i förbigående
böra erinras om tobaksbrukets skadliga inverkan på nervsystemet.

Liksom alla andra narkotiska njutningsmedel öfvar tobaken nämligen
ett mäktigt inflytande på nervsystemet. Denna del af kroppen
är den mest känsliga för skadliga verkningar, och tobaksbrukets verkningar
ses därföre allra mest här. Vidare får dess inverkan på hjärtmuskeln
icke förbises, hvarjämte man ej får glömma, att senare tiders
undersökningar velat uti den i våra dagar så vanliga åderförkalkningen
se en af de bidragande orsakerna till densamma just uti tobaksbruket.

Att häri ligger en fara för folkhälsan, torde vara otvifvelaktigt.
De uttalanden, som med anledning af det gängse tobaksmissbruket
göras af provinsialläkarne i det ofvan nämnda sammandraget af årsberättelser,
tyda äfven härpå. Medicinalstyrelsen ifrågasätter också,
huruvida icke en närmare utredning borde vara behöflig. Huru en sådan
skulle planläggas, anser dock styrelsen svårt att för närvarande säga.

Att i folkundervisningen tobakens skadlighet bör framhållas, och
att detta upplysningsarbete bör vara utgångspunkten för sträfvandena
att söka bortarbeta tobaksbruket, anser sig utskottet särskildt vilja
understryka. Utskottet, som medgifver ämnets stora vikt, anser sig
dock kunna draga i starkt tvifvelsmål möjligheten att exakt beräkna
tobakens skadlighet för folkhälsan. Likaså ifrågasätter utskottet möjligheten
att motarbeta den på alla de punkter, där det vore önskvärdt.

Af hvad som nu anförts, har utskottet dock velat visa, att frågan
är af stor betydelse för nationen. Utskottet anser det därföre vara
synnerligen viktigt, att de i motionen påpekade önskemålen böra komma
under ompröfning snarast möjligt. Med hänsyn till den skrifvelse, som
Kiksdagen aflåtit till Kungl. Maj:t år 1906, och i hvilken påyrkas att

*) 1 motionen står, antagligen genom misskrifning, kilogram i st. f. hektogram.

Utsk.s anm.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

»saken i kela dess vidd kommer under ompröfning», synes det dock icke
vara nödvändigt att för närvarande påyrka ny skrifvelse i ämnet. Utskottet
får därföre hemställa om afslag å motionen i hvad som rör
dess första del.

Hvad beträffar motionens andra afdelning eller frågan om kaffemissbrukets
skadliga följder för folkhälsan, har medicinalstyrelsen låtit
sitt yttrande åtföljas af ett »sammandrag af de uti förste provinsialläkarnes
årsberättelser år 1909 förekommande uttalanden angående
missbruk af kaffe». Detta sammandrag, som utskottet bifogar såsom
bilaga, är förtjänt af allvarligt begrundande.

Medicinalstyrelsen finner, att missförhållanden föreligga, som kräfva
uppmärksamhet och måhända åtgärder från det allmännas sida. Huru
i så fall en närmare utredning skulle planläggas anser den dock svårt
att för närvarande säga. Styrelsen har på den korta tid, som den
haft att förfoga öfver för yttrandets afgifvande, icke haft möjlighet
att sätta sig in i frågan tillräckligt för att kunna framlägga ett förslag
härutinnan. Visserligen hafva åtgärder mot missbruket redan
börjat vidtagas. I detta afseende erinrar medicinalstyrelsen om, hvilket
äfven utskottet har sig bekant, att Sveriges lärares nykterhetsförbund
i början af detta år anhållit om ett anslag å 3,500 kronor att ställas
till förbundets förfogande i och för spridning i hemmen genom alla
, Sveriges folkskolor af en utaf förbundet utgifven folkskrift »Kaffemissbruket
bland barnen». Denna hemställan har af medicinalstyrelsen
tillstyrkts.

Att kaffemissbruk här och hvar föreligger i vårt land, framgår så
väl ur den egna erfarenheten som ock ur de i provinsialläkarnes årsberättelser
gjorda nästan samstämmiga uttalanden, och hvilka uttalanden äro
grundade på iakttagelser under deras egen tjänsteverksamhet. Och att
detta missbruk har skadliga följder för folkhälsan, inhämtas ur samma
källor. Hvilka dessa äro, det betänkliga häri och hurusom det isynnerhet
är barnen och ungdomen, således personer under uppväxtåldern, som
aldra mest drabbas häraf, har utskottet här ofvan framhållit. En
undersökning härutinnan synes därföre utskottet näppeligen kunna
bringa någon ytterligare klarhet i dessa numera erkända förhållanden.

Utskottet är ense med motionären däri, att det anser, att något
bör göras för att motarbeta detta missbruk. Med fästadt afseende på
den rätt allmänt utbredda, bristande kunnigheten i matlagning, som
mångenstädes onekligen är en af orsakerna till kaffets stora användning,
framträder allt starkare behofvet af hushållsskolor och skolköks -

14 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

kurser, hvilka synas påkallade i mycket högre grad än hvad som nu
är fallet. Dessutom tränger sig tanken på undervisning i hälsolära
allt mera fram. Mycket borde ock i allmänhet kunna vinnas genom
dem, som hafva hand om det uppväxande släktets fostran och sålunda
genom frågans belysande vid skolundervisningen och genom samverkan
mellan skola och hem. Upplysningsarbetet bör vara en af utgångspunkterna
för sträfvandena på detta område. Lärarekåren behöfver
också allt det stöd, den kan få. Den ofvan nämnda folkskriften visar,
att våra folkuppfostrare äro besjälade af intresse för denna sak, enär
de på frivillighetens väg tagit initiativet härtill.

Utskottet vill ock ifrågasätta lämpligheten af, huruvida icke af
allmänna medel frivilliga arbeten i denna sak borde understödjas eller
om ej ett upplysningsarbete här såsom i fråga om alkoholspörsmålet
vore förtjänt af offentligt understöd.

Såsom af det sagda framgår, har redan ett upplysningsarbete
rörande kaffemissbrukets skadlighet för folkhälsan börjat bedrifvas af
särskildt folkskolans lärarekår. Sverigas lärares nykterhetsförbund är
värdt allt erkännande för den lättfattliga folkskrift i ämnet, hvilken är
afsedd att genom folkskolorna spridas till hemmen. Som ofvan nämnts
har medicinalstyrelsen tillstyrkt af förbundet begärdt anslag för skriftens
spridning. Det är att hoppas, att regeringen också beviljar detsamma.
Då utskottet, med kännedom om det intresse som särskildt inom lärarekretsar
och äfven bland läkarekåren förefinnes för denna fråga, är
öfvertygadt om, att det af motionären påpekade, behjärtansvärda syftet
skall på frivillighetens väg uppnås, har utskottet icke ansett nödigt
att nu påyrka någon riksdagsskrifvelse i förevarande ämne, till följd
hvaraf utskottet likaledes får hemställa om afslag å motionens senare del.

På grund af hvad som sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herr Lindhagens förevarande motion ej
måtte till någon Ändra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 april 1911.

A utskottets vägnar:

E. F. HELLBERG.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Bilaga 1.

Sammandrag af de uti förste provinsialläkarnes årsberättelser år 1909
förekommande uttalanden angående missbruk af tobak.

A. Uti rapporten öfver förste provinsialläkares egen tjänsteverksamhet förekommande
uttalanden.

B. Uti sammanhang af provinsial- och extra provinsialläkares årsberättelser förekommande
uttalanden.

A. Intet.

B. »Ökadt tobaksmissbruk omnämnes från Strängnäs distrikt».

B. »Om tobaksmissbruket skrifves från Tranås extra distrikt: Ett njutningsmedel,
som på senare tider i oroväckande grad börjat konsumeras bland ungdomen
och synes sätta allvarsamma spår af sin giftverkan särskildt på hjärtmuskeln,
är tobaken, i synnerhet i form af cigarettrökning med inhalation. Det är häpnadsväckande
hvilka summor, som härvidlag omsättas, vittnande om det skadliga brukets
utbredning icke blott bland yngre och äldre ungdom, utan t. o. m. bland minderåriga.
Det är otaliga gånger jag vid undersökning fått anledning förfråga om
tobaksbruk och på jakande svar och på vidare frågor fått af 15—18-åringar det
medgifvandet, att en å två cigarettaskar konsumeras om dagen motsvarande en
veckoutgift af ända till 3 kronor.

Då man finner, att det särskildt är industriungdomen, som är hemfallen
under oseden, och bisinnar, att förbrukningen sålunda måste vara förlagd till fritiden
— hvilket också en blick på gatulifvet bekräftar — är det alltså fråga om
ett stormande våld på hälsa och lifskraft, närmast den enskilde individens, men
sammanfattningsvis naturligtvis därmed också en betydlig del af hela folkets. Och
med de dimensioner detta bruk på sistone tagit, behöfver man icke vara spåman
för att inse, att det svenska folket inom kort står inför en tobaksfråga lika ödesdiger,
hotfull och angelägen som den nuvarande alkoholfrågan! (Dr W. Harnne).

Jag J) har i dess helhet anfört detta yttrande, då det är en fråga af stor
betydelse, som här vidröres. Särskildt vore det af vikt om man kunde statistiskt
påvisa, att hjärtat hos de minderåriga vid fabrikerna påverkades menligt af tobaksmissbruk.
Själf är jag för närvarande knappast böjd att antaga detta. Vid undersökning
af 2,235 manliga minderåriga vid fabriker åren 1906, 1907 och 1909 har

Södermanlands
län.

Jönköping;*

län.

'') Förste provinsialläkaren. Utskottets anmärkning.

Kronobergs

län.

Kalmar län.

Alf sborgs
län.

Örebro län.

Gäfleborgs

län.

Jämtlands

län.

Västerbottens
län.
Norrbottens
län.

Stockholms

län.

Uppsala län.

16 Ändra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

jag funnit hjärtfel eller hjärthypertrofi blott hos 13 af dessa. Om direkt uppmärksamhet
riktades härpå, skulle dock kanske siffrorna bli större».

B. »Såsom skadligt framhålles äfven det bland män och pojkar utbredda
snuskiga bruket att tugga snus.»

B. »Äfven tobaksmissbruk är vanligt».

B. »Trollhättans distrikt: — — — ’En högst klandervärd osed synnerligast
hos manliga uppväxande släktet men äfven hos äldre är det synnerligast under
sista åren starkt tilltagande bruket af cigarrettrökning, h vilket alstrar katarral a
tillstånd i munnens och svalgets slemhinnor samt äfven en del nervösa rubbningar,
såsom hjärtklappning, sömnlöshet m. m’».

B. »Tobaksmissbruket (cigarrettrökning) är ej ovanligt bland ungdomen».

B. »Alfta: Kaffe och tobak, särskilt tuggsnus, användas ofta i öfvermått.
Järf so: Hos kvinnorna förekomma tobaksrökning och kaffedrickning till öfvermått.
Arbrå: Tobaksrökning rätt vanlig bland både män och kvinnor liksom snusätning
bland män och bland den uppväxande ungdomen är cigarrettrökning stadigt tilltagande»
.

B. »Äfvenså är snustuggning mycket utbredd och förekommer ibland äfven
hos minderåriga».

B. »Tobaksmissbruk, snustuggning är synnerligen allmänt».

B. »Tobaksmissbruk förekommer nog här och hvar. Snustuggning ganska
vanlig».

Bilaga 2.

Sammandrag af de uti förste provinsialläkarnes årsberättelser år 1909
förekommande uttalanden angående missbruk af kaffe.

A. Uti rapporten öfver förste provinsialläkares egen tjänsteverksamhet förekommande
uttalanden.

B. Uti sammandrag af provinsial- och extra provinsialläkares årsberättelser förekommande
uttalanden.

A. »I många fall bar en hämmad kroppsutveckling kunnat tillskrifvas dålig
näring i all synnerhet genom kaffemissbruk (kaffedrickning 3—4 gånger dagligen).

B. Intet.

A. Intet.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 17

B. »Dryckenskapen anses i det stora hela vara i aftagande, hvaremot missbruket
af kaffe alltmera tilldrager sig uppmärksamhet från läkames sida».

A. Intet.

B. »Medan dryckenskapen synes vara stadd i aftagande, tilltager däremot
i flera distrikt kaffeförbrukningen, ej minst bland nykterhetsfolket. Inom .Tukta
distrikt säges kaffet vara ett verkligt folkgift. Det förtäres vid alla måltider och
stundom äfven mellan dem af såväl vuxna personer som barn.»

A. Intet.

B. »Dryckenskapen säges allmänt vara i aftagande.----I Krigsbergs

kommun säges kaffedriekandet tilltaga i oroväckande grad».

A. Intet.

B. »Kaffemissbruk omtalas från flera distrikt. Sålunda skrifves från Gislaved:
''Som belysande för användningen af kaffe kan jag uppgifva, att nyligen en handelsresande
i kaffe, som farit omkring här på bygden från stuga till stuga, lyckats till
torpare, som betala i arrende 50 kronor per år, afyttra för 50 kronor kaffe på en
gång. Jag anser med all säkerhet kaffemissbruket vara en betydande fara för befolkningens
hälsa’ (dr G. Lindgren). Från Vrigstads distrikt: ''Snus och kaffe
missbrukas i högsta grad’ (dr C. A. Floren). Från Mulseryds extra distrikt:
Som enda stimulans vid sammankomster användes kaffet, som kan inmundigas i
otroliga kvantiteter'' (dr E. Fliser). Från Flanås extra distrikt: ‘Här må påpekas
kaffeförbrukningens störa allmännelighet, och särskildt att det för skolbarnen, t. o. m.
i landthem, får till icke ringa del ersätta verklig, närande föda’ (dr W. Hamne).
Från Värnamo extra distrikt : I öfrigt ha förekommit en myckenhet magkatarrer
jämte blodbrist och neurasteniska tillstånd, tvifvelsutan till mycket stor del att tillskrifva
det alltmer öfvertagande missbruket af kaffe, som af personer i alla åldrar
flitigt användes och får träda i stället för föda’ (dr S. Hultin). Från Värnamo
distrikt: ’Det yngre släktet börjar inse det hälsofarliga i bruket att tugga snus och
dricka mycket kaffe’ (dr .1. Ajander). Från Eksjö distrikt: Kaffedrickningen öfverflödar
både bland män och kvinnor, bland gamla och unga, i de fattigare hemmen,
som på landet mången gång ha svårt att förskaffa sig mjölk, ersättande detta
hälsosamma födoämne'' (dr A. P. Gustafsson).»

A. »Dryckenskapen synes glädjande nog vara i aftagande, men i stället har
kaffedrickandet tagit en utsträckning, som icke är utan fara för värt folk. Detta
omåttliga kaffedrickande sträcker sig. såsom vanligen är förhållandet med spritmissbruket,
ej blott till en eller annan familjemedlem utan till hela hushållet. Och
dess inflytande blir så mycket betänkligare, som det icke blott är kaffets skadliga
verkan i och för sig, som får göra sig gällande, utan ännu mera det förhållandet
att kaffet undantränger mjölk och andra närande och sunda drycker, hvarigenom
kroppen utsattes för en kronisk näringsbrist. Betänkligast är, att kaffet numera
börjat ingå såsom en hufvudsaklig beståndsdel i barnens föda, hvarigenom redan i
barndomen åtskilliga lidanden grundläggas. Allt detta äro omständigheter, som i
hög grad äro ägnade att undergräfva folkhälsan. Godt vore därför, om kaffedrickandet
kunde, om icke bortläggas, åtminstone i hög grad inskränkas».

B. »Det öfverhandtagande kaffedrickandets skadliga inflytande framhålles från
nästan alla distrikt, särskildt då det gäller barn. Provinsialläkaren i Tingsryd skifver

Bihang till Iliksd. prof- 1911. 9 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Ser. 7 Häft. 3

Södermanlands
lan.

Östergötlands
lan.

Jönköpings

län.

Kronobergs

län.

Kalmar län.

Kristianstads

län.

Göteborgs
och Bohus
lita.

Älfsborgs

län.

18 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

därom: ''Kaffet uttränger den ordentligt lagade födan och mjölken och undergräfver
således ej endast direkt — genom sin giftverkan — utan äfven indirekt genom den
undernäring, som blifver en följd af ett oförnuftigt kaffebruk, befolkningens hälsa.
Särskildt för barnen, som vänjas därvid från deras spädaste ålder, spelar det en
ödesdiger roll och grundlägger hos dem sjuklighet t. ex. blodbrist, dålig tandutveckling,
magsjukdomar och nervositet. Man kan därför numera betrakta kaffemissbruket som
ett samhällsondt, mot hvilket alla förutseende människor borde resa sig!»

A. Intet.

B. »Kaffemissbruk synes förekomma nästan öfverallt. ''Kaffe med dopp’ är
för mången hufvudsakliga födan».

A. Intet.

B. Kaffemissbruk både genom förtärande af alltför stora kvantiteter och
genom att låta kaffe undantränga mjölken omtalas från Hessleholms och Kristianstads
distrikter.

A. Intet.

B. »Af flera tjänsteläkare omnämnes missbruk af kaffe, synnerligast bland
kust- och skärgårdsbefolkningen, hvartill bidrager bristande tillgång på mjölk. Bröd,
kaffe och potatis utgöra mestadels födan och någon omväxling i mathållningen förefinnes
ej».

A . »Nykterheten är i afgjord stigning. I stället för superiet ha vi emellertid
fått ett annat från hälsovårdssynpunkt mycket allvarsamt skadligt missbruk: omåttlig
kaffeförbrukning. Denna har nått en mycket betänklig utbredning och kräfver att
kraftigt motarbetas».

B. »Vänersborgs distrikt: Kaffet intager en rent af behärskande del i måltiderna».

Eds distrikt: Kaffedrickandet synes snarare tilltaga än aftaga år för år.

Trollhättans distrikt: Omättligt bruk af kaffe befinnes särdeles ofta vara
orsak till nervösa och gastriska rubbningar och alstrar hos bamen allmän svaghet
och blodbrist. I otaliga fall afspisas barnen, då hungern faller på, med en kopp
dåligt kaffe och i lyckligaste fall en brödbit eller smörgås därtill, ''ty det är så lättvindigt
att taga till’, och så är matlusten borta, då de ordentliga måltiderna skola
intagas och äfven i dessa ingår ej sällan kaffe som eu nödvändig beståndsdel. Vid
den årligen företagna undersökning af de folkskolans barn, som skola börja i småskolan
och äro uppflyttade i skolans andra klass, visar också en ovanligt hög procent
allmän klenhet och undernäring.

Lilla Edets distrikt: Kaffe missbrukas i hög grad.

Bjärke distrikt: Rusdryckskonsumtionen lär vara i aftagande och kaffemissbruket
i tilltagande.

Herrljunga distrikt: Kaffe missbrukas.

Marks „ : Kaffeförbrukningen ökas i hög grad.

Svenljunga „ : Missbruket af kaffe förekommer allmänt.

Ulricehamns ,, : Spritförbrukningen minskas, kaffeförbrukningen ökas.

Genom denna kaffeförbrukning, som gått öfver i missbruk, ökas en del kroniska
sjukdomar såsom neurasteni och magkatarr.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

A. Intet.

B. »Hvad som däremot alltid linnes till hands och som med förkärlek tillgripes
är kaffet; detta jämte smör och bröd utgör såväl skolbarnet som de kvinnliga
familjemedlemmarnas frukost- och älsklingsrätt. Kaffet har tillgripits, att jag
så må säga, som motgift mot sprit- och maltdrycker, hvars både bruk och missbruk
bekämpas af nykteristerna. Det utgör en rätt ofta återkommande lockelse vid
deras samkväm och underhållningar. Kanske den tid kommer, då kaffekonsumtionen
blir föremål för liknande agitation, som spriten nu för tiden. Det är ju redan visadt,
att kaffebruket menligt inverkar på det uppväxande släktet och i många fall framkallat
undernäring af barnet. Ofta hör man husmodern klaga öfver att barnen äta
så dåligt, men litet kaffe får man dock i dem, innan de kila till skolan. Beflitade
man sig om matlagningen, så skulle, äfven med enkla ingredienser, smakligare anrättningar,
äfven barnen till behag, uttränga kaffet, en varierande matsedel ersätta
kaffedrickandet i tid och otid. (Näs distrikt.) Äfven från andra distrikt (Nedre
Fryksdalens, Kils, Malsjö, etc.) omnämnes, att befolkningen mer eller mindre missbrukar
kaffe.»

A. Intet.

B. »En lika farlig om ej rent af skadligare dryck än ölet är utan tvifvel
kaffet, som blifvit en nödvändighetsvara äfven i de fattigaste hem. Och det är
icke endast de äldre, som begagna sig däraf, utan äfven barnen från spädaste ålder
vänjas att förtära detsamma flera gånger dagligen. Följden af denna diet åstadkommer
hos det uppväxande släktet magkatarr, nervsvaghet och kraftnedsättning.
Jämte kaffet användes ofta svagdricka såsom ersättning för mjölk, på hvilken ofta
är mindre tillgång _ i synnerhet vid de större brukssamhällena med dess talrika arbetarefamiljer!
— Äfven från flera andra håll framhålles kaffemissbrukets skadliga
verkningar.»

A. Intet.

B. »Rörande dryckenskapen uppgifves, att den så småningom aftager, men
att kaffedrickandet tilltager, och från Malung omnämnes, att i fattiga hem med stor
barnskara kaffet ofta är den enda ''supanmaten’, hvilket och på många andra trakter
torde vara förhållandet.»

A. Intet.

B. »Kaffemissbruk omtalas från flera distrikt. Alf ta: Kaffe--användes

ofta i öfvermått. Jerf so: Hos kvinnorna förekomma tobaksrökning och kaffedrickning
till öfvermått. Arbrå: Kaffe af i regel synnerligen underhaltig beskaffenhet
konsumeras i stora mängder.»

A. Intet.

B. »Därjämte förtäres af skogsarbetarne kaffe i öfvermått, hvaremot spritdrycker
blott sparsamt användes. Äfven skogsarbetames hemmavarande familjemedlemmar
uppgifvas lida ef skogsarbetets olägenheter, i det att under husfaderns
bortovaro hustrun försummar matlagningen och det lätt tillagade kaffet blir den
vanligaste rätten, som ej sällan gifves äfven åt det spädaste barnet. — —

Från Omsköldsviks distrikt omförmälas talrikt förekommande nervösa åkommor
af allehanda slag, särskildt lokaliserade till hjärtat, hvilka möjligen torde få
sättas i samband med det öfverallt gängse omåttliga kaffedrickandet.»

»Kaffemissbruk säges däremot förefinnas nästan öfverallt.»

Värmlands

län.

Örebro län.

Kopparbergs

län.

Gäfleborgs

län.

Västemorrlands
län.

Jämtlands

län.

Västerbottens
län.

Norrbottens

län.

20 Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

A. Intet.

B. »Kaffe begagnas däremot allmänt i stort öfvermått.»

A. Intet.

B. »Dryckenskapen är i aftagande men kaffemissbruket i tilltagande.»

A. Intet.

B. »Kroniska katarrer i magsäck och tarmar äro mycket vanliga åkommor
inom länet. Orsakerna härtill torde främst vara att söka i den bristfälliga näring
allmogen erhåller. Det uppgifves allmänt, att kaffe drickes i omåttliga mängder. —

Kaffemissbruk omnämnes från nästan alla distrikten. Detsamma drickes i
oerhörda kvantiteter och ofta, i synnerhet i finnbygderna, försatt med salt.»

Anm. Uti berättelserna från Gottlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs
och Västmanlands län äfvensom från städerna Stockholm, Göteborg och
Malmö förekomma i ämnet inga uttalanden.

Bilaga 3.

Till Konungen.

Med anledning af två inom Riksdagens andra kammare af C. Lindhagen
väckta motioner, nr 285 om skrifvelse till Eders Kung!. Maj:t angående åtgärder
mot bruket af tobak m. m. och nr 289 om sådan skrifvelse i fråga om med sjukvård
sysselsatta kvinnors arbetsförhållanden m. m., har Eders Kungl. Maj:t, på framställning
af nämnda kammares tillfälliga utskott nr 2, anbefallt medicinalstyrelsen
att afgifva underdånigt yttrande angående samma motioner.

Till åtlydnad af den nådiga befallningen får medicinalstyrelsen anföra följande: Den

förra motionen (nr 285) åsyftar, att Riksdagen ville hos Eders Kungl.
Maj:t begära en undersökning af tobaksbrukets och kaffemissbrukets skadliga följder
för folkhälsan samt vidtagande af de åtgärder, som från det allmännas sida kunna
ifrågasättas för att stödja ett sträfvande att bortarbeta tobaksbruket och motarbeta
missbruket af kaffe.

Ur l:ste provinsialläkarnes till Medicinalstyrelsen inkomna årsberättelser för
år 1909 har styrelsen uppgjort en sammanställning beträffande tjänsteläkarnes uttalanden
rörande missbruk af tobak och kaffe, hvilken här bifogas. Af denna sammanställning
framgår otvetydigt, att missförhållanden i berörda hänseenden — sär -

Ändra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

skiklt hvad kaffe angår — föreligga, som kräfva uppmärksamhet och måhända
åtgärder från det allmännas sida. En närmare utredning torde alltså vara behöflig.
Huru en sådan skulle planläggas är svårt att för närvarande säga, styrelsen har på
den korta tid, som styrelsen haft att förfoga öfver för yttrandets afgifvande, icke
haft möjlighet sätta sig in i frågan tillräckligt för att kunna framlägga ett förslag
härutinnan. Bäst skulle saken antagligen främjas genom samarbete af flere intresserade,
såväl läkare som andra. Visserligen hafva åtgärder mot missbruken redan
börjat vidtagas. I detta afseende vill Medicinalstyrelsen erinra om, att Sveriges
lärares nykterhetsförbund uti en den 26 jan. 1911 dagtecknad underdånig ansökning
anhållit om anslag å 3,500 kr. att ställas till förbundets förfogande i och för spridning
i hemmen genom alla Sveriges folkskolor af en utaf förbundet utgifven folkskrift
»Kaffemissbruket bland bamen». Denna hemställan har af Medicinalstyrelsen
i utlåtande den 27 febr. 1911 i underdånighet tillstyrkts. Genom spridandet af
nämnda folkskrift, som ju för öfrigt riktar sig endast mot kaffemissbruket, är dock
icke all fara afvärjd, utan torde ännu mycket återstå att göra. Medicinalstyrelsen
får därföre för sin del tillstyrka åtgärder i det syfte, motionären föreslagit.

Den andra motionen (nr 289) — — —

Stockholm den 7 april 1911.

Klas Linroth.

Herman Petersson. Richard Stenbäck.

E. Sederholm.

A. E. Bastman.