Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 19.
1
Nr 19.
Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande
i anledning av väckt motion om åtgärder till förminskande
av hygieniska vådor i följd av bristfälliga
metoder vid renslakt m. m.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 148, har herr Gavelin m. fl.
hemställt, att riksdagen i avvaktan på beslut i anledning av 1946 års iköttbesiktningskommittés
yttrande den 98 november 1947 måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om en snabbutredning rörande sådana åtgärder, att
redan vid renslaktsäsongen 1951/52 de hygieniska vådorna av bristfälliga
metoder vid slakt, förvaring och transport av renar och renkött i görligaste
mån minskas; att den föreslagna utredningen även får till uppgift att undersöka
möjligheterna till bedrivande av propaganda mot grymhet vid siaktningen
av renar; samt att behandlingen av ärendet angående utvidgande av
lagen den 4 juni 1937 att omfatta även slakt av ren hos justitiedepartementet
påskyndas.
Efter överenskommelse mellan första och andra kammarens allmänna be
redningsutskott har första kammarens utskott i anledning av en inom denna
kammare väckt- likalydande motion, nr 112, inhämtat yttrande över motionerna
av veterinärstyrelsen, statens jordbruksnämnd samt länsstyrelserna i
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
K,emissmyndigheterna tillstyrka i huvudsak de av motionärerna begärda
åtgärderna och hänvisa därvid till de av 1946 års köttbesiktningskommitté
framlagda förslagen till reformering av renslaklten m. m.
Dessa förslag innebära i huvudsak, att; lagen den 4 juni 1937 om slakt av
husdjur skall tillämpas även vid slakt av ren, att i samband därmed vissa
ordningsföreskrifter för renslakt och behandling av renkött skola utfärdas,
att lagen den 11 maj 1934 angående köttbesiktning och slakthus skall gälla
även i fråga om renkött samt att det allmänna skall lämna ekonomiskt stöd
dels i form av bidrag till mindre bemedlade lappar för inköp av bedövnings
apparater, dels i form av bidrag och lån till andelsföreningar för uppförande
av renslakterier.
Veterinärstyrelsen erinrar om att styrelsen i yttrande över köttbesiktningskommitténs
förslag tillstyrkt detta med vissa smärre erinringar. Styrelsen
understryker behovet av skyndsamma åtgärder för att råda hot för de i motionen
påtalade missförhållandena, enär eljest anledning finnes att befara, alt
renskötseln kommer att lida avbräck. Denna omständighet borde, särskilt
med hänsyn till exporten, vara tillräckligt vägande för att förmå lapparna att
frivilligt övergå till mera humana och hygieniska metoder.
I avvaktan på Kungl. Maj:ts slutliga ställningstagande i frågan bör en in
1—»i»
si Bihang till riksdagens protokoll 1951. 13 samt. Nr 19.
2
Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 19.
tensivt bedriven upplysningsverksamhet, där såväl hygieniska som dj ursky ddssynpunkter
framhållas, igångsättas. Utredningen bör även pröva möjligheterna
att provisoriskt förse renskötselns utövare med slakterier, förlagda i närheten
av renarnas uppsamlingsställen. I Norge ha s. k. renkontrollslakterier anordnats
på ett par ställen i anslutning til renskillnadsplatser. Anläggningskostnaderna
ha på grund av relativt enkel utrustning varit rimliga. Slakterierna
ha i hög grad bidragit till höjandet av hygienen. I anslutning härtill nämner
styrelsen, att styrelsen bl. a. med hänsyn till renköttexporten numera beslutat
att såsom tillfälliga renkontrollslakterier godkänna privata slakterier.
De slakterier, som kunna ifrågakomma, äro emellertid f. n. få till antalet.
Ett uppslag att vid renslakten anlita i arméns underhållsförband ingående
slakterienheter har mötts med stort intresse av vederbörande militära myndigheter
och rönt odelat gillande från lappfogdehåll. Ett förverkligande av
detta projekt skulle möjliggöra den av motionärerna önskade förbättringen
redan till nästa slaktsäsong. Styrelsen framhåller slutligen vikten av att den
av motionärerna föreslagna utredningen undersöker möjligheterna att i görligaste
mån koncentrera renslakten till ett fåtal men ur kommunikationssynpunkt
närbelägna platser. En utvidgning av lagen om slakt av husdjur till
att omfatta även slakt av ren skulle innebära ett betydelsefullt steg mot förbättrade
förhållanden.
Statens jordbruksnämnd understryker, att nämnden tidigare i annat sammanhang
framhållit önskvärdheten av en sanering av förhållandena kring renslakten
i överensstämmelse med de av 1946 års köttbesiktningskommitté
skisserade förslagen. Därest det- av nämnden konstaterade rådande köpmotståndet
mot renkött skulle fortsätta, blir ökad avsättning genom export nödvändig.
För att reguljära exportmarknader skola kunna upparbetas kräves,
att exporten kommer att omfatta renkött, som kontrollslaktats eller eljest
undergått veterinärkontroll. Lapparna .synas numera ha kommit till insikt om
att åtgärder i föreslagen riktning äro lämpliga och erforderliga. I avbidan
på att köttbesiktningskommitténs förslag kunna genomföras, böra, möjligheterna.
undersökas att genom mindre genomgripande åtgärder skyndsamt- förbättra
missförhållandena kring renslakten. Nämnden ansluter sig därför till
förslaget om en snabbutredning. De av motionärerna anförda djurskyddssynpunktema
hänföra sig till förhållanden, som ligga utanför nämndens befogenhetsområde.
Nämnden har emellertid varken i denna del eller i fråga
om utvidgning av lagen om slakt av husdjur till att omfatta slakt av ren något
att anföra mot motionärernas förslag.
Jämväl länsstyrelsen i Jämtlands län, som i ärendet hört lappfogden i
länet, betonar att. renslakten i allmänhet sker på ett ur hygienisk synpunkt
otillfredsställande sätt. Enär blodavtappning icke sker som vid slakt i all
mänhet, erhåller renköttet ett oaptitligt utseende, och det inträffar ej sällan
att köttet både till utseende och kvalitet icke fyller de krav som böra ställas
på en fullgod vara, De otillfredsställande slaktförhållandena ha hindrat länsstyrelsen
i dess strävanden att bereda lapparna ökad avsättning på renar och
Andra, kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 19.
3
renkött samt skäliga priser vid försäljningen. Lapparna ha av länsstyrelsen
rekommenderats att söka kontakt med de lokala slakteriföreningarna för att
slakten skulle kunna ske hygieniskt, men lapparna ha icke visat något större
intresse för försäljning till dessa föreningar, även då lapparna erbjudits förmånliga
priser. Detta torde bero på att de icke vilja frångå sina tidigare försäljningsvanor.
För erhållande av bättre släktförhållanden planeras uppförande
av renslakterier av enkel typ inom länet på platser där större renslakter hållas
år från år. Dessa planer biträdas av lappfogden, som framför i huvudsak
samma synpunkter som länsstyrelsen på renslaktförhållandena. Lappfogden
framhåller, att rentransporter av det i motionen angivna slaget eller andra
fall av djurplågeri i samband med renslakt ej kunna, konstateras i länet. Såväl
länsstyrelsen som lappfogden biträder vad motionärerna föreslagit. Lappfogden
trycker därvid särskilt på saklig upplysning och propaganda.
Länsstyrelsen i Västerbottens län, som i ärendet hört lappfogden och
länsveterinären, åberopar såsom eget yttrande vad lappfogden anfört. Denne
finner det tveksamt, huruvida den av motionärerna förordade propagandan
mot grymhet vid renslakt kan få någon verkan i önskad riktning. Missförhållandena
beträffande bedövning och hygien torde vara mest framträdande
vid de stora slakterna. Vid de större slakterna inom länet har i regel såväl
tillsynsman vid lappväsendet som polispea-sonal varit närvarande. Därest
detta skedde mera allmänt, torde de flesta av motionärernas önskemål bli
uppfyllda. Lappfogden förordar i ett av honom åberopat yttrande, avgivet över
kötibesiktningskommitténs betänkande, införande av bedövningstvång och
ingår därefter i ett längre resonemang angående den lämpligaste bedövningsformen.
Han konstaterar vidare, att användningen av bedövningsapparater
har ökat väsentligt i länet under de senaste åren. Rationella metoder i fråga
om transport och uppslaktning ha kommit till ökad användning genom att
ett par slakterier trätt i verksamhet inom lappmarken. Slakt och styckning
enligt gamla metoder förekomma dock alltjämt. Fall av grymhet mot renar
torde endast förekomma i undantagsfall.
Lappfogden har i yttrande över köttbesiktningskommitténs betänkande
ställt sig avvisande till genomförande av besiktningstvång. I stället förordade
lappfogden bestämmelser om auktorisation för renslaktare och renköttshandlare
jämte ordningsföreskrifter.
Länsveterinären finner det av vikt att åtgärder snarast vidtagas för att
humani,sera och rationalisera renslakten, därvid köttbesiktningskommitténs
förslag i största utsträckning böra följas. Länsveterinärens yttrande utmynnar
i ett tillstyrkande av motionen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län, som i ärendet inhämtat yttrande av
hälsovårdsnämnderna i Kiruna stad och Arvidsjaurs kommun, går till en
början in på frågan om tillämpandet av lagen om slakt av husdjur på slakt
av ren och erinrar därvid om att länsstyrelsen på sin tid tillstyrkt köttbesiktningskommitténs
förslag därom dock med viss reservation angående sättet för
bedövningens utförande. Länsstyrelsen utvecklar närmare sina synpunkter i
4 Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 19.
sistnämnda hänseende. Sammanfattningsvis finner styrelsen bestämmelser
om utvidgning av berörda lag böra kompletteras — järnte de av köttbesiktndngskommitténs
föreslagna ordningsföreskrifterna — med bestämmelser, som
i fråga om annan än husbehovsslakt föreskriva bruk av slaktpistol.
Vad angår transporterna av levande slaktrenar finner länsstyrelsen med
hänsyn till bestämmelserna i 6 och 14 §§ lagen den 19 maj 1944 om djurskydd
ytterligare föreskrifter obehövliga.
Missförhållanden i hygieniskt avseende vid renslakt samt vid transport
och förvaring av renkött kunna undanröjas genom tillkomsten av de av köttbesiktningskommittén
föreslagna ordningsföreskrifterna, genom iakttagande
av hälsovårdsstadgans bestämmelser på området samt genom kommunala
hälsovårdsordningar.
Länsstyrelsen är ense med motionärerna om behovet av propaganda på
förevarande område. Angeläget är att lapptillsynsmännen mera allmänt deltaga
därvid. Propagandan bör ha ett dubbelt syfte. Vid sidan av djurskyddsintresset
anmäler sig behovet av upplysning, som kan bidraga till ett rationellare
omhändertagande av renköttet. Härigenom skulle de tidvis uppkommande
avsättningssvårigheterna i hög grad elimineras och renhanteringens lönsamhet
ökas.
Hälsovårdsnämnden i Kiruna finner de allmänna bestämmelserna i lagen
om djurskydd icke utgöra stöd för en övervakande myndighet vid ingripande
åtgärder mot den grymhet vid renslakt m. m., som i stor utsträckning förekommer
inom hälsovårdsområdet. Enligt inlämnade rapporter från nämndens
hälsovårdsinspektörer ha framför allt på senare tid observerats transporter av
levande renar fastsurrade med hopbundna ben på hästkälkar. Nämnden drager
vidare fram ett flertal exempel på grymhet vid slakt och grova missförhållanden
vid transporter av slaktade renkroppar. Med stöd härav understryker
nämnden vikten av att en särskild bestämmelse införes i lagtexten, som angiver
vad som ytterligare är att iakttaga vid transporter av levande djur. En
viss utvidgning av det straffbara området synes härigenom böra vidtagas,
som tydligt angiver vad som är djurplågeri vid vård och behandling av renar.
Den konstaterade »omänskliga» behandlingen av renar bestyrker ofrånkomligheten
av att lagen om slakt av husdjur blir tillämplig även å slakt, av ren.
Hälsovårdsnämnden i Arvidsjaurs kommun bär sig icke bekant, att missförhållanden
vid transport av levande renar av påtalad art förekommit inom
kommunen. Förekommer grymhet, har hälsovårdsnämnden enligt lagen om
djurskydd skyldighet att ingripa. Medel finnas sålunda till ingripande, och
ytterligare åtgärder synas ej böra vidtagas.
Beträffande bristfälliga slaktmetoder med åtföljande hygieniska vådor
torde en lagstiftning icke nå åsyftad verkan. Däremot torde upplysning och
propaganda ha en viss betydelse.
Slakt av ren under betryggande hygieniska former torde icke kunna ske
annat än vid särskilda slakthus. Nämnden är dock tveksam att rekommendera
denna väg. På grund av de stora avstånden m. m. synes införande av tvång
Andra kammarons allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 19. 5
att slakta vid slakthus innebära ekonomisk ödeläggelse av renskötseln inom
kommunen.
Utskottet. I motionen yrkas dels snabbutredning rörande åtgärder för
undanröjande av hygieniska vådor av bristfälliga metoder vid slakt, förvaring
och transport av renar och renkött, dels utredning rörande möjligheterna att
bedriva propaganda mot grymhet vid renslakt och dels att behandlingen av
ärendet angående utvidgande av lagen den 4 juni 1937 att omfatta även slakt
av ren måtte påskyndas.
Yad först beträffar åtgärder för undanröjande av hygieniska vådor av
bristfälliga metoder etc. vill utskottet erinra om att 1946 års köttbesiktningskommitté
i sitt betänkande med förslag till reformering av renslakten framlagt
vissa förslag till avhjälpande av rådande missförhållanden, bl. a. att den s. k.
slaktlagen av år 1937 skulle göras tillämplig även vid slakt av ren. Vid den
överarbetning av förslaget i denna del, som pågår, ha emellertid enligt uppgift
delade meningar anförts huruvida bestämmelserna i denna lag kunde
förväntas bli effektiva i fråga om renslakt och komma till mera allmän användning.
I fråga om kommitténs övriga förslag anförde vederbörande departementschef
i proposition nr 245 till föregående års riksdag, att tiden ännu ej
syntes honom mogen att genomföra dem på grund av det. motstånd, som rests
från lapparnas sida. Det bör dock ligga i renägarnas eget ekonomiska intresse
att så långt görligt tillämpa sådana metoder vid renslakt, att hygienen i största
möjliga utsträckning tillgodoses. Detta torde vara nödvändigt, om renköttet
skall kunna hävda sig i konkurrens med andra livsmedel.
Utskottet understryker motionärernas önskemål om åtgärder till förhindrande
av grymhet vid slakt och transport av renar men vill samtidigt framhålla,
att gällande bestämmelser dock ge viss möjlighet för vederbörande
myndighet att ingripa i de fall, då sådan grymhet förekommer. Det torde
ankomma på polismyndighet att övervaka detta, vilket, såsom länsstyrelsen i
Västerbottens län påpekar, kan ske genom polispersonals närvaro vid större
renslakter, då dessa i regel försiggå i ett sammanhang vid slaktplatserna
och/eller renskiljningsställena.
Utskottet vill vidare erinra om att föregående års riksdag beviljat anslag
till en slaktstation i Gällivare. Tanken är, att man vid stationen skall anskaffa
en transportabel slaktstation, varigenom man skulle kunna taga hand om
renslakten inom ett område av 20 mil. Den transportabla stationen skulle
bereda möjlighet till omedelbar upphängning av slakten och transport till
närmaste besiktningsbyrå. De förbättringar beträffande renslakten ur hygienisk
och humanitär synpunkt, som myndigheterna eftersträva, skulle genom
slaktstationens tillkomst kunna genomföras. I den mån detta försök att rationalisera
renslakten visar sig framgångsrikt, torde man kunna förvänta, att
flera dylika, slaktstationer komma till stånd.
Enligt vad utskottet inhämtat har från arméns sida gjorts framställning
om att i utbildningssyfte slakteri förband från trängtruppema under nästkommande
slaktsäsong skulle få utföra slakt vid större renslakter. Renägarna uppgivas
ha visat stort intresse för detta förslag.
6
Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 19.
Trots de åtgärder, som redan vidtagits eller äro planerade, förefaller det
dock utskottet, som om de i motionen berörda frågorna vore av sådan vikt,
både ur ekonomisk och djurskyddssynpunkt, att ytterligare åtgärder böra
övervägas. Därvid synes bl. a. böra ifrågakomma att inom justitiedepartementet
påskynda behandlingen av frågan om utvidgning av slaktlagen av år 1937
till att omfatta även slakt av ren. Även om en fullständig tillämpning av lagen
icke skulle vara lämplig eller ens möjlig, torde en partiell tillämpning kunna
vara tänkbar.
Utskottet får därför hemställa,
att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på angelägenheten av att skyndsamma åtgärder vidtagas
för att avhjälpa rådande missförhållanden vid slakt av ren, av
förvaring och transport av renkött samt transport av levande
renar.
Stockholm den 26 april 1951.
På utskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON.
Närvarande:
herrar Svensson i Alingsås, Nordkvist, Ekdahl, Pettersson i Ersbacken,
fröken Öberg, herrar Ohlsson i Kastlösa, Dickson, fröken Ager, herrar Braconier,
Johanson i Kalmar,* Jönsson i Rossbol, fru Svedberg, herrar Gavelin,*
Allard,* Larsson i Luttra, Andersson i Ronneby, fröken Vinge, herrar
Nestrup och Andersson i Sundsvall.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1951. K. L. Beckmans Boktryckeri.