Andra Kammar eris Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16 fi - (Utlåtande 1891:Tfu317 Andra kammaren tfu3)

Andra Kammar eris Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16 fi -

N:o 16 a.

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1891, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
ändring af gällande bestämmelser i fråga om befordringarna
inom arméns officerscorps.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven, till utskottets förberedande
behandling'' öfverlemnad motion, n:o 175, har herr J. Nydahl hemstält, »att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t, anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t utfärda sådana föreskrifter rörande befordringarna inom svenska armén,
att för nåendet af kompani-, sqvadrons- och batterichefsgraden samt för befordran
till major på stat tillfyllestgörande kompetensprof måtte afläggas,
egnade att skapa ett rättvist befordringssystem på grundvalen af förtjenst
och skicklighet.»

Jemte framhållande att klagomål så väl offentligt som enskildt framstälts
öfver befordringsväsendet inom armén, anför motionären, att, oaktadt
regeringsformens 28 § betonar att »förtjenst och skicklighet»- skola vara bestämmande
vid befordringar, likväl ej linnes stadgadt, huru dessa egenskaper
skola pröfvas vid militära befordringar; att, om ej såsom vid civila tjensters
tillsättande förslag upprättas å flere personer med rätt att jemte styrkande
af kompetens öfverklaga upprättadt förslag, hvilket tillvägagående ej synes
lämpligt vid befordringar inom krigsmagten, det likväl borde uppställas vissa
kompetensprof för nåendet af vissa grader på den militära banan, för att
såmedelst erhålla några hållpunkter vid bedömandet af dugligheten och lämpligheten
hos de personer, som stå i tur til! befordran. Dessa prof, företrädesvis
af praktisk art, skulle visa att den, som skall emottaga befattning
Bih. till Riksd. Prot. 1891. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 14 Käft.. (N:o 16 a.)

12 Andra Kammarens TilljalUga Utskotts (K:o 3) Utlåtande N:o 16 a.

som kompani-, sqvadrons- eller batterichef, är hemmastadd i alla kompaniets
tjenstegrenar i fält, egen förmåga att leda kompaniets öfningar, utbilda dess
underbefäl samt visar sig kunna på ett tillfredsställande sätt lösa honom i
terrängen förelagda uppgifter med en truppstyrka uppgående till ett kompani,
äfvensom »att den, som vill nå majorsbefordran på stat, ådagalägger,
att han kan föra bataljonen i honom förelagda strids- eller andra uppgifter,
att han, der tillfälle så erbjudes, visar, att han förstår att taga befäl öfver
de andra vapnen, då de i mindre styrka tilldelas en bataljon, att han följaktligen
egen erforderlig kännedom om dessa, samt att han eger förmåga att
leda de krigsspels-, fält- in. fl. öfningar, som kunna komma i fråga med officerare
af lägre grader». Slutligen framhåller motionären att genom dessa
kompetensprof utbildningen inom officerscorpsen skulle vidmagthåilas och utvecklas,
att det måste från vederbörande högre befälhafvare inträda inspektion,
grundlig och genomgående, i stället för blott uppvisning och parad,
samt att krigsstyrelsen och de, som hafva att afgifva befordringsförslag, hafva
något att stödja sig på vid bedömande af underordnade och deras kompetens
för vinnande af högre befattning.

Med afseende på befordringar inom svenska armén innehåller det för
densamma faststälda tjenstgöringsreglementet följande föreskrifter, hvilka äro
af betydelse för den föreliggande frågans bedömande:

Del. II, kap. III, § 8, mom. 3. Skicklighet och förtjenst, ådagalagda
uti redan innehafd beställning på sådant sätt, att enahanda egenskaper kunna
förutsättas skola göra sig gällande uti en med högre tjenstegrad förbunden
ansvarsfullare beställning, skola, derest inga särskilda kompetensvilkor äro
stadgade eller andra föreskrifter lemnade, vara de enda grunderna för så väl
befordran som förslags afgifvande till sådan och, der särskilda kompetensvilkor
äro stadgade, uti alla de fall, då val mellan flere kompetente ifrågakommer.

— — — mom. 5, punkt 2. Befordran till officersbeställning äfvensom
transport inom officersgraderna sker af Konungen.

—- — -— mom. 7. Till officersbeställning från och med underlöjtnantsgraden
till och med majorsgraden, hvad den senare vidkommer dock så vidt
med densamma ej följer chefskap för corps, afgifves förslag af regementschef
eller chef, som har regementschefs myndighet öfver personalen.

— — — mom. 11. Chef, som har att yttra sig öfver ett af underlydande
chef upprättadt förslag, skall, så vida detsamma icke oändradt till -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16 a. 13

styrkes, sjelf afgifva eget förslag, och öfverlemnas detta tillsammans med
det först nämnda till den det vederbör.

— — — § 13, mom. 6. För att kunna föreslås till löjtnant fordras
(utöfver fordringarna för att blifva underlöjtnant):

vid infanteriet, att hafva genomgått skjutskolan;
vid kavalleriet, ridskolan;

vid artilleriet, artilleri- och ingeniörhögskolans allmänna artillerikurs;
samt vid fortifikationen, artilleri- och ingeniörhögskolans fortifikationskurs.

---mom. 8. Vid ledighet inom kaptensgraden af 2 klassen — —

— — skall på successionsförslaget uppföras den inom regementet till tjensterangen
främste af löjtnanterne på stat, mot hvars befordran för tillfället icke
skäl anföras i sammanhang med förslaget.

--§ 14, mom. 3. Vid ledighet i beställning såsom »kapten af

1 klassen och kompanichef» skall å successionsförslag uppföras den inom
regementet till tjensterangen främste af kaptenerne vid eller i regementet med
lön på stat, hvilka ej äro kompanichefer och mot hvars transport för till
fallet icke skäl anföras i sammanhang med förslaget.

--§ 15, mom. 1. Vid ledighet inom majorsgraden vid regemente

af infanteriet, kavalleriet eller artilleriet skall å successionsförslaget uppföras
den inom regementet till tjensterangen främste af kaptenerne, hvilken regementschefen
anser dertill skicklig och i öfrigt passande.

Anser sig fördelningschef eller likstäld chef icke böra tillstyrka det
gjorda förslaget, skall han å det förslag, som af honom afgifves, uppföra
annan till den lediga beställningen skicklig och i öfrigt passande kapten vid
något af honom underlydande regemente, och bör han härvid fästa behöriguppmärksamhet
derå, att en såvidt möjligt jemn befordran till regementsofficersgraderna
inom de särskilda ofiicerscorpserna af samma vapenslag sålunda
vinnes.

Af ofvan anförda paragrafer framgår bland annat följande:

l:o) att skicklighet och förtjenst äro, derest inga särskilda kompetensvilkor
finnas stadgade, de enda grunderna för befordran inom arméns officerscorps; 2:o)

att all befordran inom officerscorpsen sker af Konungen;

3:o) att till officersbeställning från och med underlöjtnantsgraden till
och med majorsgraden — hvad den senare vidkommer dock såvidt med densamma
ej följer chefskap öfver corps — afgifves förslag af regementschef.
(Vid succession till öfverstelöjtnant afgifves förslag af fördelningschefen och
till regementschef af chefen för landtförsvarsdepartementet);

14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts <N:o 3) Utlåtande N:o 16 a.

4:o) att fördelningsehefen skall yttra sig öfver regementschefens för
slag, och såvida han ej oförändradt tillstyrker detsamma, sjelf afgifva eget
förslag samt öfverlemna detta tillsammans med det först nämnda;

5:o) att för befordran till löjtnant från underlöjtnant är föreskrifvet
afläggandet af vissa prof;

6:o) att till kapten af 2:a klass skall föreslås den inom regementet till
tjensterangen främste af löjtnanterne, derest icke för tillfället skäl anföras
deremot;

7:o) att samma föreskrift gäller vid förslag från kaptenen af 2:a klass
till »kapten af l:a klass och kompanichef»; (Vid de värfvade trupperna förordnar
regementschefen kompani- (sqvadrons-, batteri-) chefer bland alla kaptenerne);
samt

8:o) att å successionsförslaget till majorsgraden uppföres den inom regementet
till tjensterangen främste af kaptenerne, hvilken regementschefen
anser dertill skicklig och i öfrigt passande, dock med skyldighet för fördelningschefen
att, derest han icke tillstyrker regementschefens förslag, å
förslaget uppföra annan skicklig och i öfrigt passande kapten vid något af
hans underlydande regementen med behörig uppmärksamhet derå, att en såvidt
möjligt jemn befordran till regementsofficersgraderna inom de särskilda officerscorpserna
af samma vapenslag vinnes. (Vid förslags uppgörande till öfverstelöjtnantsbeställning
är regementsbegränsningen|bortfallen, och fördelningsehefen
har i första rummet att taga hänsyn till majorerne inom fördelningen, men
kan äfven gå utom fördelningen; vid befordran till regementschef innehåller
tjenstgöringsreglementet icke någon lokal begränsning.)

Med afseende på regements- och fördelningschefernes skyldighet att taga
reda pa och pröfva de underlydande officerarnes duglighet och användbarhet
i tjensten innehåller tjenstgöringsreglementet följande föreskrifter:

Del. II, kap. I, § 4, mom. 10. Regementschefen skall känna regementets
officerares — — duglighet och användbarhet i tjensten.

---mom. 11. Han skall, i hvad på honom ankommer, — — använda
all omsorg vid antagandet af personal till de särskilda beställningarne
vid regementet samt med oveld och oaflåtlig! afseende pa tjenstens bästa
handhafva befordringsväsendet.

_ _ § 11; mom. 12. Fördelningsehefen och generalbefälhafvaren

skall känna samtlige regementsofficerares, kapteners och ryttmästares vid de
till fördelningen hörande truppförbanden åt infanteriet, kavalleriet och trängen
duglighet och användbarhet i tjensten samt äfven, med hänsyn till fördelningens
ofri ge officerare och civilmilitäre personer af officers rang, söka
förvärfva sig största möjliga personalkännedom.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16 a. 15

Med stöd af den sålunda förvärfvade personalkännedomen skall han, i
hvad på honom ankommer, sörja för att skicklighet och förtjenst få göra sig
gällande vid befordran.

Af ofvanstående utredning framgår, att motionärens påstående, att
några stadganden ej finnas angående tillämpningen vid militära befordringar
af föreskriften i regeringsformens § 28, att förtjenst och skicklighet skola
vara dervid bestämmande, torde böra väsentligen modifieras, i det dess innebörd
måste inskränkas dertill, att vid befordringar till beställningar från och
med kaptensgraden och uppåt ej finnas några bestämda kompetensprof med
thy åtföljande betyg. I dess ställe äro vederbörande chefer ålagda att följa
de underlydandes tjenstgöring så noggrant, att de sedan vid en uppkommande
ledighet kunna till Kong!. Maj:t, afgifva yttrande om dessas duglighet och
lämplighet till befordran.

I betraktande af svårigheten att inrätta sådana särskilda praktiska
prof, som motionären ifrågasatt, och dä den militära tjenstgöringen utan all
fråga är sådan, att den öfverordnade ganska lätt kan följa och bedöma de
underlydandes derunder visade förmåga och användbarhet, samt särskilt de
fält- och fälttjenstöfningar, som årligen ega rum, i detta afseende lemna
synnerligen goda tillfällen att pröfva de deltagande officerarnes duglighet,
tvekar icke utskottet att uttala, att det har svårt att tänka sig någon vinst
af dylika särskilda profs afläggande för vinnande af kompetens till kompani-,
sqvadrons-, batteri- och bataljonschefsbefattningarna, men att sannolikt genom
dylikas inrättande skulle uppstå så väl utgifter som olägenheter genom
rubbningar i de ordinarie öfningarna. Särskild!, bör här framhållas att vid
bedömandet af personers lämplighet till militära chefsplatser afseende bör
fästas vid så många olika synpunkter, att säkerligen ej bättre prof kan införas
för vinnande af kompetens till befordran än bedömandet åt vederbörandes
hela föregående tjenstgöring.

Inom de europeiska kulturstaterna, der med få undantag officerarne
liksom vid svenska armén, utnämnas af regenten, ske |befordringarna till
högre grader dels efter tur, dels efter val, hvarvid lägges till grund s. k.
qvalifikationslistor, som af vederbörande myndigheter årligen upprättas öfver
underlydande officerare, med angifvande af deras personliga egenskaper, duglighet
och kunskaper m. in. — Kompetensprofs afläggande för befordran till
högre grad eger endast rum i Österrike och Italien (inom tyska armén skall
dock i vissa fall särskild examen a fla ggas för befordran till kapten af 1
klass vid artilleriet). Dessa prof, som i Österrike bestå uti teoretisk examen
för vinnande af majorsgraden och i Italien uti afläggande af praktiskt

16 Andra Kammarens Tillfälliga Ut shot Is (N:o 3) Utlåtande N:o 16 a.

prof i förandet af kompani och bataljon för befordran till kapten och major,
äro i allmänhet af ringa betydelse och hafva tillkommit för att godtgöra en
officersutbildning, som befunnits underhaltig. Då fordringarne för officersexamen
höjdes, tillgreps kompetensprof för befordran till högre grad för
att såmedelst upphjelpa kunskapsmåttet hos dem, som redan innehade officersfullmagt.
______________________

Hvad motionären yttrar, att genom dylika profs införande skulle vinnas,
att utbildningen inom officerscorpsen vidmagthålles och utvecklas, samt att
grundlig och genomgående inspektion skulle inträda i stället för hvad niotio
nären nu kallar blott uppvisning och parad, har utskottet svårt att förstå,
dä tjenstgöringsreglementets föreskrifter äro fullt tydliga, att nu sa väliegements-
som fördelningschefer äro skyldiga att noga följa de underlydandes
tjenstgöring för att lära känna deras duglighet och användbarhet, och detta
icke, såsom man enligt motionärens förslag kunde tänka sig, blott vid några
särskilda prof, utan städse under pågående möten och öfriga öfningar, hvilka
alla afse att befrämja och utveckla utbildningen inom officerscorpsen.

Om de klagomål öfver befordringsväsendet inom den svenska arméns
officerscorps, som motionären åberopat, äro berättigade, hvilket utskottet icke
ansett sig hafva anledning undersöka, äro, enligt utskottets åsigt, anledningarna
härtill ej undanröjda genom införande af nya kompetensprof. Endast genom
allvarligt bemödande från det högre armébefälets sida att med tillämpning
af grundlagens bud tillgodose på samma gång arméns kraf att, erhålla de
dugligaste cheferna och de enskildes berättigade fordran att blifva med rättvisa
°och billighet behandlade, kunna de onekligen stora svårigheter, som
befordringarna vid armén måste förete, på nöjaktigt sätt öfvervinnas.

På grund af det ofvan anförda hemställer utskottet,

att den ifrågavarande motionen icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 april 1891.

På utskottets vägnar:

AU Gr. WIJKANDER.

Stockholm, Assoeiations-Boktryckeriet, 1891.