Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7 (Utlåtande 1912:Tfu47 Andra kammaren tfu4)

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Nr ?.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 april 1912 kl. 3 e. m.

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 7,
angående lierrar Perssons i Norrköping och Larssons i
Västerås motion, nr 250, om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående sådan planläggning af statens och kommunernas
arheten, att periodisk arbetslöshet motarbetas m. m.

I motion inom Andra kammaren, nr 250, hafva lierrar Sven Persson
och Viktor Larsson hemställt,

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,

dels huruvida och på hvad sätt statens och kommunernas arbeten
må. utföras enligt sådan planläggning, att arbete kan beredas största
mbjliga antal arbetare under tider och perioder, då den privata företagsamheten
inskränkes och till följd däraf större arbetslöshet uppstår:

dels■ i hvad mån den mera permanenta arbetslösheten må kunna
undanröjas genom anordnande af särskilda allmänna arbeten, afseende
ett bättre tillvaratagande af statens naturtillgångar, såsom skogar, vattenkraft,
odlingsbara myrmarker m. m.,

samt vidtaga de åtgärder, hvartill utredningen gifver anledning
och, i den mån Riksdagens medverkan kräfves, förelägga densamma
förslag i ärendet.

dill stöd för denna hemställan hafva motionärerna anfört följande:

I statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 17 november 1911
uttalar chefen för civildepartementet, att »af de många sociala spörsmål,
som det svenska näringslifvets snabba utveckling under de senaste åren
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 4 afd. 7 höft. (Nr 7.) 1

Motionen.

2 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

väckt till lif, är arbetslöshetsfrågan ägnad att påkalla särskild uppmärksamhet)).
Den betydelsefulla frågan har också under de senare åren
upprepade gånger varit framförd till statsmakternas uppmärksamhet,
och den kommer att alltjämt framföras, intill dess att samhället, så långt
dess förmåga sträcker sig, fyllt sin plikt genom att förebygga oförskylld
arbetslöshet.

Vid arbetslöshetsräkningen år 1909 anmälde sig som bekant öfver
20,000 arbetslösa, genom hvars arbetslöshet ej mindre än 1,463,483
arbetsdagar under det året förlorats. Nära nog liknande resultat i hvad
gällde förlorade arbetsdagar visade räkningen året därpå. Enär med
rätt stor visshet kan antagas, att knappt hälften af de verkligen arbetslösa
anmälde sig vid de nämnda räkningarna, torde utan öfverdrift
kunna antagas, att i rundt tal 5 miljoner arbetsdagar blott under dessa
tvenne år gingo förlorade genom ofrivillig arbetslöshet.

Väl veta vi, att med nuvarande samhällsordning arbetslösheten är
omöjlig att afskaffa, men den kan dock äfven nu till viss grad förebyggas
och mildras. För detta finnas hufvudsakligen tre medel: allmän och
välordnad arbetsförmedling, arbetslöshetsförsäkring och anskaffning af
arbete genom det allmännas försorg.

Arbets förmedling en har sedan några år vunnit insteg i vårt land
och synes befinna sig i en löftesrik utveckling, och det är att önska, att
denna utveckling må blifva än kraftigare samt att en hela landet omfattande,
opartiskt ledd arbetsförmedling alltmera blir en verklighet..

Hvad arbetslöshetsförsäkring beträffar, så bör denna oerhördt viktiga
fråga snarast möjligt föras fram till en lösning, och vi uttala vårt hopp
om att de statistiska undersökningar angående arbetslösheten, som för
närvarande pågå, må med all ifver fortsätta och utvidgas, äfvensom att
den utredning som Kungl. Maj:t enligt statsrådsprotokollet af den 17
november 1911 igångsatt angående arbetslöshetsförsäkring med omsorg
och skyndsamhet företages, så att de förslag, hvartill utredningen gifver
anledning, snarast kunna föreläggas Riksdagen till pröfning.

Samtidigt som denna utredning pågår torde det emellertid vara af
synnerlig vikt, att utredning företages äfven angående det tredje medlet
för arbetslöshetens bekämpande, nämligen hurusom vid arbetslösketstider
genom det allmännas försorg i största möjliga utsträckning arbete kan
anskaffas åt de arbetslösa.

I vårt land ha icke vidtagits några planmässigt ordnade åtgärder
i syfte att ordna det allmännas arbete så, att därigenom under kristider
och arbetslöshetsperioder kan beredas sysselsättning åt oförskylldt arbetslösa
arbetare. Och dock torde det vara obestridligt, att staten och kom -

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

mimerna dels ha skyldighet härtill och dels ej oväsentliga fördelar däraf.
Ej heller torde det kunna bestridas, att staten och kommunerna ha stora
möjligheter att inverka på dessa förhållanden. De offentliga arbetena,
allt hvad stat och kommuner dels själfva utföra på olika områden och
dels låta utföra och beställa, intaga ett så pass betydande rum i landets
arbetsmarknad, att det ingalunda saknar betydelse, utan det inverkar
tvärtom i hög grad på denna marknad, hur staten och kommunerna leda
sina arbeten. Om möjligheterna från det allmännas sida härutinnan
utnyttjas med klokhet och förutseende, kunna därigenom de förluster i
stor utsträckning undvikas, hvilka samhället lider därigenom att många
medborgares arbetskraft lämnas obegagnad under kortare eller längre
arbetslöshetsperioder.

Då man ju af erfarenhet vet, att det ekonomiska lifvet företer en
böljegång med omväxlande goda och dåliga tider samt att tillgången på
arbetare under goda ofta är knapp, medan arbetslösheten under dåliga
ständigt växer, så bör man naturligtvis inrätta statens och kommunernas
hushållning därefter. 1 goda tider, då prisen på allting drifvas upp, bör
det allmänna, utan att därför åsidosätta hvad som är alldeles nödvändigt
att utföra, i görligaste mån begränsa sådana företag, som lägga
beslag på talrika arbetskrafter, men när man ser nedgången börja, den
forcerade privata företagsamheten mattas och arbetslösheten inträder, då
är tiden att igångsätta stora offentliga företag, som under föregående
tid planerats. Utan särskilda kostnader bör samhället, genom att dess
arbeten och beställningar sålunda utföras med vaken blick för arbetsmarknadens
växlingar, kunna i viss mån förebygga och lindra arbetslöshetens
fasor.

Det torde vara klart att med detta ej afses s.-k. nödhjälpsarbeten,
hvilka aldrig kunna ordnas fullt rationellt och därför alltid blifva nödfallsutvägar.
Nej, normalt på förhand beräknade och planerade arbeten, där
det betalas vanliga löner. Det ligger nämligen i samhällets intresse, att
lefnadsstandarden för arbetarna i nedgångstider icke sjunker — genom
dess sjunkande minskas ännu mer köpkraften hos den stora massan —
och att spekulera i låga löner är för samhället själft oklokt och det
allmänna ovärdigt.

Vid tvenne föregående riksdagar ha motioner förelagts Riksdagen,
hvari hemställts om Kungl. Majrts utredning på hvad sätt statens och
kommunernas arbeten må kunna utföras enligt sådan planläggning, att
arbete kan beredas största möjliga antal arbetare under tider och perioder,
då den privata företagsamheten inskränkes och till följd däraf större
arbetslöshet uppstår. Vid båda tillfällena har Andra kammarens fjärde

4 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

tillfälliga utskott tillstyrkt och Andra kammaren har bifallit motionen.
Första kammaren har däremot för sin del afslagit Andra kammarens
beslut båda gångerna, hvilket förefaller så mycket mera egendomligt
som denna kammare själf vid ett föregående tillfälle framhållit som ett
viktigt medel att bekämpa arbetslösheten, att man »såvidt möjligt bör
söka genom planmässigare bedrifvande af statens och kommunernas
arbeten reglera arbetstillgången i riket».

De skäl för a Islå g, som Första kammaren anfört, vederlädes enligt
vår mening fullständigt af Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott
i dess utlåtande nr 2 vid förra årets riksdag.

Utskottet framhöll bl. a., att erfarenheten om näringslifvets nästan
lagbundna böljegång och de medel, som linnés att iakttaga densamma,
ger allt större möjlighet till de offentliga arbetenas organiserande i förväg
med hänsyn till konjunkturerna. Särskild! underlättas detta i fråga
om sådana företag, hvilka afse arbetslöshetens mildrande, emedan det visat
sig, att krisen gör sina verkningar bland arbetarskarorna i Sverige först
cirka ett år efter det densamma utbrutit. För öfrigt varar arbetslöshetsperioden
vanligen mer än ett enda år. Under dessa omständigheter bör
den möjligheten icke få anses utesluten, att det allmänna förmår i tid
ordna sin företagarverksamhet med beaktande häraf.

Icke heller lägga »de allmänna kris- och penningförhållandena» under
depressionstider något hinder därför. Då äro prisen tvärtom lägre än
eljest och diskontot, som omedelbart före krisen stått på sin höjdpunkt,
lågt. Äfven af finansiella skäl vore det fördelaktigt, om det allmänna
lade sin förnämsta verksamhetsperiod under tiden för en lågkonjunktur.

Utskottet framhöll vidare, att det hos olika förvaltningar torde
kräfvas en särskild organisation för ändamålet, som bl. a. skulle söka
hålla en så fullständig öfversikt som möjligt öfver hvilka större arbeten
staten och kommunerna stå i begrepp att utföra under de närmaste åren.
Uppgifter härom torde med lätthet kunna inhämtas af kungl. civildepartementet,
under hvilket flertalet statsliga affärsföretag och de kommunala
myndigheterna närmast höra. Enär det är på civilministerns
föredragning lånerätt beviljas kommunerna, och upplåning i regel kräfves
för åsyftade företag, torde det visa sig mest praktiskt, om uti detta
departement ett register upplägges öfver de offentliga arbeten af mer
omfattande beskaffenhet, som skola komma till utförande.

Andra kammaren biföll förra året utan debatt eller votering den
af utskottet tillstyrkta motionen. Första kammarens andra tillfälliga utskott,
som sedan fick motionen till behandling, förmenade, att det tvifvelsutan
vore i flera afseenden högeligen önskvärd!, »om en planläggning

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

af allmänna arbeten med hänsyn till kommande arbetslöshetstider kunde
i förväg åstadkommas i syfte att reglera arbets tillgången i riket», men
efter detta sympatiuttalande anförde utskottet en del förmenta svårigheter
för sakens realiserande samt slutade med att yrka afslag. Debatten
i kammaren, till hvars protokoll vi hänvisa i detta fall, blef belysande
nog. Från skilda partier inom kammaren uttalades sympati för
motionen, som vid voteringen fick anslutning af 44 röster mot de 69,
som voro för afslag.

Fastän motionen sålunda föll i kammaren, gaf dock hvad som
därvid förekom hopp om mera välvillig behandling af ärendet vid kommande
tillfälle. Dels detta, men framför allt nödvändigheten af snara
åtgärder i motionens syfte gör, att vi nu i förhoppning om full förståelse
våga återkomma.

I den motion, som vi härmed framföra, är syftet i så måtto utvidgadt
från hvad som tidigare föreslagits, att vi begära Kungl. Maj:ts utredning
ej blott angående reglering af de allmänna arbetena för motarbetande
af den periodiska arbetslösheten, utan äfven angående åtgärder
mot den mera permanenta arbetslöshet, som uppstår genom den ständiga
tillströmningen af arbetskrafter från landet och jordbruket till andra
arbetsområden och som skulle vara mycket större, om ej emigrationen
så starkt decimerade denna »industriella reservarmé». Én reglering af
de s. k. säsongarbetena utöfver den tvungna, som åstadkommes genom
den tillfälliga brist på arbetskrafter, som understundom uppstår under
sjkifva säsongen, måste gifvetvis också ha till följd en viss ökning af
de permanent arbetslösas antal, för så vidt ej flera arbetstillfällen skapas.
Det arbetsfält, som i detta afseende erbjuder de ojämförligt största möjligheterna,
är ett bättre tillgodogörande af de oerhörda tillgångar staten
äger särskildt i de nordligare delarna af vårt land i sina stora skogar,
som rätt skötta, säkert skulle ge mer än dubbelt så stor afkastning som
hittills; i vidare utbyggnad af statens påbörjade vattenkraftanläggningar,
som skulle kraftigt bidraga till vår industris, särskildt järnförädlingens
utveckling; i de milsvida odlingsbara myrar, som torrlagda skulle ge
arbete och bröd icke blott åt många öfvertaliga industriarbetare, utan
äfven åt de jordbrukets söner och döttrar, som nu söka sin lycka i
främmande land.

Då vidare motivering för detta sist omnämnda nya yrkande ej
ännu medhunnits, anhålla vi att senare till utskottet "och Riksdagen få
ingifva sådan.

Historik.

Herr Blombergs
m. fl.
motion 1910.

Andra kammarens
fjärde
tillfälliga
utskott 1910.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Den första punkten af motionärernas hemställan har, som ofvan
nämnts, vid två föregående riksdagar varit föremål för behandling.

Vid 1910 års riksdag väckte herr Blomberg m. fl. motion, innebärande
samma yrkande, som årets motionärer upptagit i förevarande
motions första punkt.

Motiveringen är också i stort sedt densamma som i förevarande
motion. Utom de synpunkter, som där återgifvas, erinras om att man
flerstädes i utlandet vidtagit omfattande åtgärder i det syfte, motionären
önskar få genomfördt i vårt land.

Därjämte anföres bland annat:

En berömvärd och i berörda hänsyn målmedveten ekonomisk
politik synes ej ha förts hitintills af de offentliga institutioner i vårt
land, som äro störa arbetsgifvare. Docenten Emil Sommarin skrifver i
sin nyligen utkomna skrift om arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring
därom bland annat:

»Under senast förflutna uppgångsperiod ha många svenska städer
kappats om att bygga — och somliga synas nu, då krisen kommit, ha
gjort ifrån sig så pass, att inga större företag föreligga, eller ock hindras
man att taga itu med sådana af hänsyn till den genom tidigare
slösaktighet försvårade krediten. Ja, den offentliga hushållningens
naturliga principer med afseende på den offentliga företagsamhetens
fördelning på goda och dåliga tider lämnas i så hög grad därhän, att
man inskränker sig med anledning af krisen, afskedar arbetare och förvärrar
arbetslösheten. Sådant vittnar mer än något om samhällelig
misshushållning.»

Genom ett motsatt och mera förnuftigt system i det allmännas
ekonomiska politik och alltmer som såväl statens som kommunernas
ekonomiska verksamhet utvidgas, bör resultat som sagdt kunna blifva,
att arbetslöshetens onda inskränkes.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, som afgaf utlåtande
öfver motionen, yttrar däri till eu början följande:

Den af motionären gjorda framställningen finner utskottet vara
värd synnerligt beaktande. Det vore ej blott med tanke på att förekomma
arbetslösheten, utan äfven med hänsyn till näringslifvets behof
af en lugnt fortskridande produktion angeläget, om det allmänna kunde
så reglera sin företagsamhet, att konkurrens om arbetskraft och materiel
ej i samma omfattning som f. n. bedrefves från dess sida, när en högkonjunktur
är rådande, utan att stat och kommun i stället begagnade

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

sig af tider med sjunkande priser och inskränkt produktion för att
utföra sina större företag och därigenom bilda en önskvärd motvikt till
den inträdda depressionen. Genom en sådan förutseende och målmedveten
ekonomisk politik skulle den offentliga hushållningen ej endast
gagna näringslifvet i landet och sysselsätta eljest arbetslösa med nödvändigt
. produktivt arbete, Titan äfven bereda sig själf fördelen af att
utföra sina större anläggningar under tider, då priserna äro låga.

En dylik reglering af statens och kommunernas företagsamhet
förutsätter emellertid en ingående kännedom om de ekonomiska krisernas
förlopp och en viss grad af möjlighet att kunna bedöma, när förändringar
uti det ekonomiska läget inträffa. Därjämte erfordras särskilda
anordningar för ett planmässigt fördröjande eller påskyndande af sådana
företag, som staten och kommunerna under alla förhållanden förr eller
senare ämna utföra.

Sedan utskottet därefter ingått på en utförlig behandling af frågan
om möjligheten att på förhand beräkna konjunkturväxlingarna och därvid
uttalat önskvärdheten af att få publicerade kronologiska uppgifter,
som äro ägnade att ge ledning för bedömandet af den ekonomiska
utvecklingen, anför utskottet bland annat:

Enligt utskottets mening förefinnas visserligen betydande svårigheter
att reglera de offentliga arbetena på det sätt motionären afser,
men de äro sannolikt icke alldeles oöfvervinneliga. Åtminstone torde
det med hänsyn till sakens betydelse böra undersökas, om ej vissa af de
offentliga organen kunde på dylikt sätt inrätta sin verksamhet. Det
gäller då att dels utreda hvilka arbeten, som äro af beskaffenhet att
kunna förskjutas efter omständigheterna, dels vidtaga lämpliga anordningar
för att förmå de offentliga myndigheterna till att verkställa dem
på tider, som med hänsyn till konjunkturerna äro passande.

Hvad statsförvaltningen angår, vill utskottet endast framhålla
lämpligheten af att det utredes, om ej kraftanläggningar, vissa byggnadsarbeten
och beställningar af materiel, t. ex. för järnvägarna, skulle
kunna verkställas i nedgående tider. I Frankrike har det beräknats,
att de sju större järnvägarna i detta land skulle ha sparat cirka fem
miljoner francs, om järnvägsmaterielen blifvit beställd under sista
lågkonjunkturen (1901) i stället för senare. I stället fmgo de dyrt
betala densamma, och ändå blef en stor del däraf.ej färdig, förrän
depressionen inbrutit med minskadt traffkbehof, hvilket yttermera
sänkte materielens räntabilitet. Sannolikt kunna motsvarande rön göras
hos oss.

8 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Det kan äfven frågas, om skogsförvaltningen icke under nedgående
konjunktur, då arbetslöshet kan väntas inträda, skulle kunna
använda betydligt ökad, men under goda tider minskad arbetsstyrka
för pågående rensningar, dikningsföretag och annat.

Uppgiften att reglera arbetena torde emellertid till väsentlig del
komma att åligga kommunerna, förnämligast de större städerna.

Landskommunernas och väghållningsdistriktens större väganläggningar
och andra arbeten, som ej nödvändigtvis behöfva utföras på viss
tid, torde kunna förläggas till nedgångsperioder, då arbetsbrist inträder.
Möjligen skulle äfven kyrko- och skolbyggnader i någon mån kunna
verkställas vid samma tid.

Uti städerna är det större gatuarbeten, byggandet af skolor och
andra offentliga inrättningar samt kommunalindustriella anläggningar,
som kunna ifrågakomma. Visserligen torde en del af dessa vara af
beskaffenhet att ej gärna kunna uppskjutas till några år efter det de
projekterats, men den benägenheten har numer framträdt hos kommunalförvaltningarna
i flera städer, att de vilja öfverblicka kommunens
behof af nya företag några år framåt och särskildt med hänsyn till en
jämnare fördelning af skattebördan planlägga arbetena. Härvid torde
man sannolikt äfven kunna ta hänsyn till, om eu förändring af det
ekonomiska läget kan väntas.

Därest sådan planmässig fördelning af företagen under årsperioder
skall komma att utföras, torde det förutom intresse för saken hos olika
förvaltningar kräfvas en särskild organisation för ändamålet. Utan att
någon fäster vederbörandes uppmärksamhet på vissa arbetens påskyndande
eller fördröjande, är det möjligt, att den betydelsefulla frågan,
särskildt under goda tider, faller i glömska.

Det behöfs till eu början så fullständig öfversikt som möjligt,
öfver hvilka större arbeten, staten och kommunerna stå i begrepp att
utföra under de närmaste åren. Uppgifter härom torde med lätthet
kunna inhämtas af kungl. civildepartementet, under hvilket flertalet
statsliga affärsföretag och de kommunala myndigheterna närmast höra.
Enär det är på civilministerns föredragning, länsrätt beviljas kommunerna,
och upplåning i regel kräfves för här åsyftade företag, torde det
visa sig mest praktiskt, om uti detta departement ett register upplägges
öfver de offentliga arbeten af mer omfattande beskaffenhet, som skola
komma till utförande.

Redan nu har Kungl. Maj:t med anledning af den störa arbetslöshet,
som väntades inträffa under vintern 1908, ansett sig böra rikta

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

en anmodan till kommunerna att sysselsätta arbetslösa med s. k. nödhjälpsarbeten.
Uti detta cirkulärbref (14 december 1908) förklarar sig
Kungl. Maj:t ha »låtit vidtaga förberedande åtgärder i syfte att vissa
större redan beslutade arbeten för statens räkning må, så snart ske
kan, påbörjas», och anbefalles länsstyrelserna »att genom personliga
hänvändelser söka väcka intresse och verka för att lämpliga arbetsföretag
må komma till stånd». Det torde därför icke finnas några
vägande skäl, som tala emot att från regeringens sida erforderliga
framställningar göras till kommunalförvaltningarna, att de ville taga
under bepröfvande, om ej vissa arbetens utförande kunde förläggas till
särskild tidpunkt. Något ingrepp uti den kommunala själfstyrelsen
innebär detta ej, men det skulle ge möjlighet till en samverkan "mellan
offentliga myndigheter i landet uti en för dess näringslif vital angelägenhet.
Det borde kunna anses så mjmket mer sannolikt, att kommunerna
skulle vilja hörsamma dylika framställningar, som det för
dem i allmänhet ej skulle innebära några ekonomiska uppoffringar utan
snarare en direkt fördel. I den mån kommunernas uppmärksamhet
blifvit fäst på saken, kan man för öfrigt vänta, att de börja inrätta
sin verksamhet, så långt det är möjligt, efter konjunkturerna, i stället
för att, som nu är förhållandet, täfla med enskilda under goda tider
uti forcerad företagsamhet.

Därest den statsunderstödda kommunala lånekassan, angående
hvars upprättande Ändra kammaren förra året för sin del uttalade sig,
kommer till stånd, är det sannolikt, att densamma med begagnande af
det naturliga inflytande på kommunernas ekonomi, som den kommer
att få, kan påverka dem i åsyftad riktning. Enär räntan ställer sig
billigare under en nedgående konjunktur, är det möjligt, att kassan
äfven kan bereda kommunerna bättre kredit under sådana förhållanden.

Den tanken har också yppats, att ett kreditiv af Riksdagen skulle
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att begagnas till tillfälliga lån
åt kommuner, som vilja börja att igångsätta arbeten, när lågkonjunkturen
inbryter, men penningtillgången ännu är knapp. Utskottet har
emellertid ej funnit anledning närmare ingå på denna sak.

Utskottet hemställde om. bifall till motionen, och blef kammarens
beslut i enlighet härmed.

Ärendet gick därefter till Första kammaren, hvars första tillfälliga Första kamutskott
anförde: marens första

Med tanke på att under kristider såväl minska arbetslöshet som uStmo.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 4 afd. 7 höft. (Nr 7.) 2

10 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

hindra afbrott i näringslifvets regelbundna gång vore det utan tvifvel
önskvärd!, om en planläggning af allmänna arbeten, sådan motionärerna
afsett, kunde i förväg åstadkommas. Utskottet vill dock härvid anmärka,
att enligt dess förmenande de allmänna arbetena äro af ett relativt
obetydligt omfång i förhållande till dem, som utföras genom den enskilda
företagsamheten; och följer häraf att, äfven om den afsedda planläggningen
af allmänna arbeten vore utförbar, gagnet däraf i hvarje fall
ej skulle blifva så stort, som motionärerna och Andra kammarens utskott
synas föreställa sig.

Beträffande härefter förenämnda planläggning, synes Andra kammarens
utskott i hög grad grunda denna på möjligheten att genom det
allmännas försorg, medelst en permanent kommitté såsom i Frankrike
eller på annat sätt, vinna sådan öfverblick af näringslifvets utveckling,
att skiftande konjunkturer »något i förväg» kunna skönjas. Denna tidsbegränsning
synes dock utskottet medföra, att det allmänna har föga
nytta af den föreslagna åtgärden.

Att man på förhand skulle kunna beräkna längden af på hvarandra
följande hög- och lågkonjunkturer, har af Andra kammarens utskott ej
ens ifrågasatts, och torde i omöjligheten häri ligga största hindret för
att ernå det åsyftade målet. I sådant afseende vill utskottet särskild!
framhålla svårigheten att uppgöra en någorlunda fullständig plan för de
allmänna arbetena utan att närmare känna, när dessa skola påbörjas
eller under hvilken tid de böra utföras. Äfven bör erinras, att, med
vår tids oerhördt snabba tekniska framsteg, uppgjorda planer för ett
arbete snart kunna blifva föråldrade. Under högkonjunkturer ifrågasättas
många allmänna företag, hvilka äro af den betydelse, att de af
ekonomiska, sociala med flera skäl hvarken kunna eller böra uppskjutas
på obestämd tid. Under kris- och depressionstider åter kunna de allmänna
penninge- och kreditförhållandena lätt lägga hinder i vägen att
i det syfte, motionären afser, utnyttja konjunkturen.

Alltid återstår dock en hel del allmänna arbeten, hvilka äro af den
beskaffenhet, att de kunna uppskjutas till sämre tider och på förhand
mer eller mindre planeras. Detta är ur de af motionären anförda synpunkter
utan tvifvel af stort gagn, men synes utskottet kunna ske utan
någon Kungl. Maj:ts utredning. Beträffande statens arbeten är Riksdagen
i tillfälle att själf hvarje gång med hänsyn till arbetets art och öfriga
förhållanden uttala sig om tiden för deras utförande, och i fråga om
stadskommuners och andra stadsliknande samhällens arbeten bör svenska
stadsförbundet kunna spela en betydande roll.

Teoretiskt kan val ett spörsmål som det ofvan afhandlade möjligen

Ändra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 7.

lösas; men utskottet kan ej finna, att genom en utredning ett praktiskt
system skulle kunna åstadkommas, hvarigenom det af motionären åsyftade
målet skulle kunna vinnas.

Utskottet hemställde, att Första kammaren icke måtte biträda
Andra kammarens beslut, och kammaren biföll utan debatt sitt utskotts
3Tkande.

Vid 1911 års Riksdag väcktes ny motion i samma ämne och med
hufvudsakligen samma motivering som föregående år. Samtidigt hade
särskild motion väckts om skrifvelse till Kungl. Maj:t, afseende publicerandet
af eu fortlöpande öfversikt af det ekonomiska läget.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott ingår i sitt utlåtande
på bemötande af de synpunkter, som föregående år gjorts gällande af
Första kammarens utskott, och yttrar därvid:

Det förefaller som om Första kammarens utskott måhända icke
beaktat de tvenne olika slag af oförvållad arbetslöshet, som förekomma.
Den ena framkallas väsentligen af årstidernas växlingar och innebär
såsongar betslöshet. Den andra har sin orsak i konjunkturförändringar
inom det ekonomiska lifvet och åstadkommer brist på arbete intill dess
affärslifvet återvunnit sin normala rörelse.

Det förra slaget af arbetslöshet kan till ej oväsentlig del undvikas
genom en rationell fördelning af de offentliga arbetena under årets månader.
Att detta med godt resultat låter sig göra har Stockholms stads
landtegendomsnämnd nyligen gifvit exempel på. Härom yttrar dess
direktör uti memorial den 8 december 1910 bl. a.:

»Just med tanke på den svårlösta frågan om arbetslöshetens afhj
kipande har arbetsplanen för nämndens arbeten uppgjorts med hänsyn
till att kunna sysselsätta en så jämn arbetsstyrka som under de i öfrigt
härför ganska ogynnsamma förhållandena vant möjligt. Den under året
hittills använda arbetsstyrkan uppgår till i medeltal 157 man, och de
största tillfälliga afvikelserna i antalet hafva utgjort, uppåt cirka 30
procent samt nedåt 27 procent.

Att kommunen vid sina arbetens verkställande tillser, att arbetsplanerna
blifva uppgjorda med största möjliga hänsyn till eu jämn fördelning
öfver hela året af den erforderliga arbetsstyrkan, torde vara en
af de allra viktigaste, och effektivaste åtgärderna för arbetslöshetens
lindrande, emedan därigenom onödiga växlingar i den synnerligen omfattande
kommunala arbetarestammen undvikas, Indika växlingar eljest
bidraga till att under sommarmånaderna draga arbetsfolk till hufvud -

Andra kammarens
fjärde
tillfälliga
utskott 1911.

12 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlutande Nr 7.

staden för att sedermera lämna dem utan sysselsättning. De åtgärder
i den föreliggande motionens syfte, som af kommunen kunna kräfvas,
torde därför i första hand böra gå ut på att bereda möjlighet att till
vintern förlägga så stor del af de arbeten, hvillca i hvarje fall skola utföras,
som är möjligt och förenligt med arbetets tekniska art. Att härvid
sådana arbeten, som mer eller mindre fördyras genom utförande under
vintern, icke höra ifrågakomma, torde vara uppenbart.

Då landtegendomsnämnden nu, dels genom de hittills fastställda
arbetsplanernas fortskridande och dels på grund åt den annalkande
vintern, är nödsakad att afskeda större delen af den arbetsstyrka, som
under de senaste åren kunnat beredas stadigvarande arbete, så torde
därför nämndens åtgärder böra inriktas på att utaf de till närmast utförande
föreliggande nya arbetena få så stor del förlagd till vintertiden,
att därigenom ytterligare sysselsättning skulle kunna beredas åt cirka
100 man, hvarigenom den erforderliga kontinuiteten skulle för nämndens
del kunna bibehållas.»

I den mån de kommunala myndigheter, hvilka sysselsätta arbetsmanskap,
förfara på motsvarande sätt, minskas säsongarbetslösheten.
Det synes utskottet angeläget att intet, som i detta afseende kan göras,
bör försummas.

Det senare slaget af arbetslöshet är af allvarligare natur än det
förra och berör vidare befolkningslager. För att mildra densamma
föreslog utskottet föregående år uppgörande af statistiska redogörelser
för det ekonomiska läget, något som vore ägnadt att ge varsel om tiden
för en lågkonjunkturs inbrytande, hvarjämte föreslogs en sådan planläggning
af ståtens och kommunernas arbeten, hvarigenom största möjliga
antal arbetare beredes arbete under tider och perioder, då den
privata företagsamheten inskränkes.

Sedan utskottet därpå påpekat, att detsamma tillstyrkt motionen
om åstadkommande åt en s. k. krisbarometer, framhåller utskottet att
dess under föregående år uttalade mening angående önskvärdheten åt
att de offentliga arbetena planmässigt regleras, funnit stöd uti Kungl.
Maj:ts skrifvelse till kungl. järnvägsstyrelsen den 21 oktober 1910, hvari
densamma med hänvisning till statsrådsprotokollet öfver civilärenden
samma dag anbefalles att »utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med
plan för bedrifvandet af statens j ärnvägsbyggnader under ett antal år
framåt». Uti protokollet heter det bl. a., att det synes statsrådet »af
många skäl angeläget, att en plan för bedrifvande af statens järnvägsbyggnader
under en följd af år i tid uppgöres, en plan, som sedermera
kan blifva föremål för granskning jämväl ur synpunkten af landets för -

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

inäga att kunna bära kostnaderna för dess genomförande». Befintligheten
af en dylik plan underlättar gifvetvis arbetenas fördelning på
sådant sätt, att hänsyn äfven kan tagas till inträdande konjunkturförändringar.

Af detta exempel framgår, att möjlighet förefinnes till planläggande
af statens arbeten i enlighet med den uppfattning Andra kammarens
utskott företrädt. Därest ett dylikt förfaringssätt blefve regel såväl
inom statens samtliga förvaltningsgrenar som inom kommunen, skulle
ännu ett steg till bekämpande af den samhällssjukdom, arbetslösheten
innebär, vara taget.

Första kammarens utskotts erinringar synas icke vara tillräckligt
motiverade. Erfarenheten om näringslifvets nästan lagbundna böljegång,
och de medel som finnas att iakttaga densamma, ger allt större möjlighet
till de offentliga arbetenas organiserande i förväg med hänsyn till
konjunkturerna. Särskild! underlättas detta i fråga om sådana företag,
hvilka afse arbetslöshetens mildrande, emedan det visat sig, att krisen
gör sina verkningar bland arbetarskarorna i Sverige först cirka ett år
efter det densamma utbrutit. För öfrigt varar arbetslöshetsperioden
vanligen mer än ett enda år. Under dessa omständigheter bör den
möjligheten icke få anses utesluten, att det allmänna förmår i tid ordna
sin företagarverksamhet med beaktande häraf.

Såsom stöd för denna uppfattning vill utskottet äfven åberopa
Första kammarens tillfälliga utskotts utlåtande år 1909 i fråga om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående försäkring mot arbetslöshet. Uti
detta utlåtande, som af kammaren bifallits, heter det, att man »såvidt
möjligt bör söka genom planmässigare bedrifvande af statens och kommunernas
arbeten reglera arbetstillgången i riket».

Det bör äfven framhållas att några kommuner redan nu börjat
planlägga sina arbeten för vissa årsperioder för att därigenom åstadkomma
största möjliga stabilitet uti finansväsendet. De »oerhördt
snabba tekniska framsteg», Första kammarens utskott omnämner, synas
icke stå hindrande i vägen därför. Lika litet torde detta bli förhållandet,
om konjunkturväxlingarna och af dem förorsakad arbetslöshet medtages
vid uppgörande af planer af nyss nämnd beskaffenhet.

Icke heller lägga »de allmänna kris- och penningförhållandena»
under depressionstider något hinder därför. Då äro prisen tvärtom
lägre än eljes och diskontot, som omedelbart före krisen stått på sin
höjdpunkt, lågt. Äfven ur finansiella skäl vore det fördelaktigt om det
allmänna lade sin förnämsta verksamhetsperiod under tiden för en lågkonjunktur.

Första kammarens
andra
tillfälliga utskott
1911.

14 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Utskottet vill äfven erinra därom att Riksdagen för sin del icke
äger befogenhet att åstadkomma det förberedande arbetet för planläggningen
af statens företagarverksamhet, som är nödvändigt, om en sådan
skall komma till stånd. Det torde ej heller kunna förutsättas tillhöra
Svenska stadsförbundet att i fråga om kommunernas arbeten vidtaga
några åtgärder i det syfte Första kammarens utskott afsåg.

Under åberopande af sitt utlåtande föregående år tillstyrkte utskottet
motionen, som ock af kammaren utan debatt eller votering bifölls.

Första kammarens andra tillfälliga utskott, till bvilket ärendet detta
år remitterades, yttrade:

I likhet med Första kammarens första tillfälliga utskott vid sistlidet
års riksdag finner utskottet, att det tvifvelsutan vore i flera afseenden
högeligen ensidigt, om en planläggning af allmänna arbeten med hänsyn
till kommande arbetslöshetstider kunde, såsom motionärerna afsett,
i förväg åstadkommas i syfte att reglera arbetstillgången i riket. Eu
dylik reglering af statens och kommunernas företagsamhet är dock, såsom
Andra kammarens utskott vid nämnda riksdag erkände, ytterst svår
att åstadkomma.

Efter att hafva citerat Andra kammarens utskotts framhäfvande af
dessa och andra svårigheter fortsätter utskottet:

Hvad Andra kammarens utskott anmärkt beträffande kommunernas
förhållande till säsongarbetslösheten äger måhända sin riktighet. Det
torde emellertid vara kommunerna själfva, som böra och lämpligast kunna
utreda, hvad för dess bekämpaudé efter de växlande förhållandena på
olika orter kan och bör göras, liksom det är de, som däröfver hafva att
besluta. Redan däraf att deras eget intresse är så nära förbundet med
denna frågas lösning, i den mån ske kan, synes man ock kunna förvänta,
att, såsom för öfrigt skett på åtskilliga håll, desamma skola, i
mån sådan arbetslöshet gör sig gällande, alltmera ägna saken sin uppmärksamhet.
Emellertid möta äfven här ej obetydliga svårigheter, bland
annat däruti, att säsongarbetarne ofta äro föga skickade — om de än
vore villiga, hvilket man ej sällan hör bestridas — att utföra arbeten,
som tillhöra utom deras säsong fallande årstider. Anmärkas bör äfven, att
säsongarbetare, just med hänsyn till den arbetsbrist, de tidtals äro underkastade,
i allmänhet betalas proportionsvis högre än andra arbetare,
hvarföre på vissa orter i utlandet, där särskilda arbeten anordnas till
lindrande af arbetslösheten, detta slags arbetare icke eller först i sista
rummet erhålla tillträde till sagda arbeten. Hvad åter statens arbeten
beträffar, måste de ju utföras inom det af Riksdagen anslagna kostnads -

l,£ Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 15

belopp samt i regel liksom de enskildas ordnas på mest ekonomiska
sätt äfven med iakttagande af lämplig årstid.

Med afseende på den vida betydelsefullare arbetslöshet, som är en
följd af de allmänna kriserna, förutsätter Andra kammarens utskott för
sitt syftemåls vinnande, som det synes med full rätt, behofvet af en
»krisbarometer», som skall gifva utslag för annalkande ekonomiskt oväder,
samt påyrkar dessutom en organisation, som skall hafva ansvaret att
afläsa denna barometer och påverka vederbörande för de allmänna arbetenas
utförande i öfverensstämmelse med barometerns spådomar. Utskottet
refererar så den ^ behandling frågan om krisbarometer erhållit
samt betonai att den ifrågavarande behöfliga krisbarometern ej ännu
finnes för handen, och ännu mindre har dess användbarhet och tillförlitlighet
för af motionärerna afsedt ändamål kunnat tagas under ompröfning.

Under sådana förhållanden, fortsätter utskottet, lärer det i hvarje
fall vara lör tidigt att tänka på någon särskild organisation för att
leda de allmänna arbetena i angifvet syfte.

Lika litet synes det utskottet vara behöflig^, att genom särskild
skrifvelse lästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på saken, då af hvad
Andra kammarens utskott anlört och af andra kända omständigheter framgår,
att Kungl. Maj:t redan länge ägnat densamma sin uppmärksamhet,
och då i öfrigt hvarken motionerna eller utskottsutlåtandena synas
lämna något nytt uppslag af praktisk betydelse till frågans lösning.

Uti den under sistlidne september månad i Paris afhållna internationella
arbetslöshetskonferensen deltog statsrådet och chefen för kuno-1.
civildepartementet personligen och visade därigenom sitt intresse för
den viktiga frågan. I sin mån lämnar Kungl. Maj:ts till Riksdagen nyligen
. aflämnade nådiga proposition om Ålfkarlebyfallens utbyggande
ytterligare ett . bevis på samma intresse, då, af hvad på sidan 18 i
nämnda proposition anlöres, framgår, att departementschefen vid förslagets
uppgörande undersökt och tagit särskild hänsyn till arbetsmarknadens
läge. Det är att hoppas, att så kommer att ske äfven vid andra
allmänna arbeten, där det lämpligen låter sig göra.

1 motionen framhålles, att till arbetslöshetens förebyggande hufvudsakligen
gifvas tre medel: allmän och välordnad arbetsförmedling, arbetslöshetsförsäkring
och anskaffning af arbete genom det allmännas försorg.

Det^ är endast den sista utvägen, som är föremål för motionen, och
därvid alses icke egentligen så kallade nödhjälpsarbeten, hvilka enligt
motionärerna aldrig kunna ordnas fullt rationellt, utan fastmera endast
ett planmässigt, för saväl samhället i sm helhet som arbetarna förmånligt

16 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

ordnande på förhand af de allmänna arbetena med hänsyn till kommande
arbetslöshetstider.

Såvidt utskottet ur den för detsamma tillgängliga visserligen knapphändiga
litteraturen varit i tillfälle inhämta, har man icke i utlandet,
äfven där arbetslösheten varit vida mera omfattande och allvarlig än här
i landet, kommit till något nämnvärdt resultat med lösningen af den
del af problemet, som motionen afser. Detta hvad staternas åtgöranden
beträffar. Man har vid kristider igångsatt redan beslutade arbeten
och i viss mån påskyndat förut påbörjade. Från vederbörande regering
hafva utsändts uppmaningar till kommunerna att söka bereda arbetstillfällen
åt sina arbetslösa. Det ena som det andra ungefär som i vårt
land. Enskilda kommuner i utlandet hafva ock af rådande förhållanden
funnit sig föranlåtna vidtaga mer eller mindre omfattande åtgärder
emot arbetslösheten, hvithet äfven i viss mån har sin motsvarighet hos
oss. I Frankrike hafva förberedande åtgärder vidtagits för att såvidt
möjligt kunna på förhand beräkna konjunkturförändringarna. V år pågående
Riksdag har, som förut nämnts, beslutat en skrifvelse till Kungl.
Maj:t i liknande syfte.

Utskottet hemställde, att Första kammaren icke måtte biträda
Andra kammarens i ärendet fattade beslut.

Kammaren beslöt efter debatt med b9 röster mot 44 att bifalla
sitt utskotts yrkande.

11 Krisbarometern.
“

I motion inom Andra kammaren, nr 19, vid 1911 års riksdag
hade herr Palmstierna hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj.4 anhålla, det Kungl. Maj:t dels ville låta utreda möjligheten af att
med begagnande af olika, väsentligen statistiska, uppgifter vinna sådan
fortlöpande öfversikt af den ekonomiska situationen, hvarigenom vägledning
erhålles till bedömande af förändringar i den allmänna ekonomiska
konjunkturen, dels äfven, om utredningen därtill gifver anledning, antingen
själf vidtaga åtgärder för att på för allmänheten lätt tillgängligt sätt
låta publicera denna öfversikt, eller om Riksdagens medverkan därtill
behöfves, i sådant syfte för densamma framlägga erforderliga förslag.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott tillstyrkte motionärens
hemställan, som ock blef af kammaren bifallen.

Första kammarens första tillfälliga utskott hemställde, att I örsta
kammaren måtte på det sätt biträda Andra kammarens i ärendet fattade
beslut, att Första kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen i skrifvelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t vid behandlingen
af frågan om omläggning af Sveriges officiella statistik täcktes taga

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

under ompröfning, huruvida i samband med denna omläggning en fortlöpande
öfver sikt af det ekonomiska läget i landet lämpligen kunde
anordnas, äfvensom vidtaga de åtgärder, som häraf kunna föranledas.

borsta kammaren biföll sitt utskotts yrkande, som därefter äfven
blef af Andra kammaren godkändt, sedan kammaren frånträdt sitt först
fattade beslut.

Uti statsverkspropositionen till innevarande Riksdag har Kung!
Maj:t under sjunde hufvudtiteln vid behandling af statistiska centralbyråns
stat upptagit frågan om en krisbarometer. Departementschefen
anför där Riksdagens skrifvelse i ämnet samt sammanställer den med
statistiska kommitténs förslag om utgifvande af en månadspublikation,
»Statistiska meddelanden».

Det synes mig uppenbart, fortsätter departementschefen, att Riksdagen
med sin skrifvelse afsett utgifvandet af just en sådan publikation,
som statistiska kommittén föreslagit. Beträffande innehållet i densamma
öfverensstämma de båda förslagen i hufvudsak, de viktigaste skiljaktigheterna
äro, att Riksdagen särskildt betonat betydelsen af en mera omfattande
prisstatistik och ifrågasatt en sammanställning med tillgängligt
utländskt material. Därjämte har Riksdagen ansett det vara af vikt, att
vid de insamlade uppgifternas publicerande jämväl den grafiska metoden
användes.

I likhet med Riksdagen och statistiska kommittén anser jämväl
jag det vara af stor betydelse, att en publikation sådan som den ofvan
berörda kommer till stånd. För såväl näringslifvet som förvaltningen
torde den blifva synnerligen värdefull. Beträffande innehållet i densamma
kan jag i allt väsentligt ansluta mig till hvad Riksdagen och
statistiska kommittén därom anfört. Särskildt vill jag betona, att jag
lifligt instämmer i Riksdagens förslag om användande jämväl af grafisk
metod; den härigenom uppstående ökade kostnaden synes mig till fullo
uppvägas af publikationens samtidigt väsentligt ökade användbarhet och
öfverskådlighet. Onekligen skulle öfverskådligheten ytterligare ökas,
om man kunde samla alla de mångfaldiga olika uppgifterna till en
totalbild eller med en enda kurva beteckna de ekonomiska konjunkturernas
växlingar. Omöjligt synes mig detta icke. Med den betydelse
världskonjunkturerna numera äga för de ekonomiska konjunkturernas
utveckling äfven i vårt land synes det mig välbetänkt att, såsom Riksdagen
ifrågasatt, i berörda publikation meddela jämväl vissa internationella
uppgifter, särskildt de s. k. index-numbers''.

Då en publikation af detta slag skulle komma att innehålla uppgifter
från så godt som hela den officiella statistiken, torde den böra
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 4 afd. 7 höft. (Nr 7.) 3

18 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

utgifvas af det ämbetsverk, som i allmänhet har att handlägga dylika
ärenden, sålunda statistiska centralbyrån, lämpligen, såsom Riksdagen
föreslagit, under samarbete med riksbankens statistiska afdelning. Endast
i en punkt ställer jag mig härvid tveksam. Såsom jag nyss nämnde,
har Riksdagen ansett, att eu mera omfattande prisstatistik borde meddelas
i denna publikation. Det torde vara möjligt, att utarbetandet af
en sådan statistik kommer att visa sig blifva en så betydande uppgift,
att den kan behöfva lösas för sig. Skulle så blifva fallet, torde emellertid
böra tagas i öfvervägande, om icke prisstatistikens utarbetande borde
förläggas till kommerskollegii afdelning för näringsstatistik, som sannolikt
lättast kan anskaffa de härför nödiga uppgifterna. Endast hufvudsiffrorna
af denna statistik skulle i sådant fall behöfva meddelas i statistiska
centralbyråns meddelanden.

Den publikation, som, enligt hvad jag förut denna dag omförmält,
ifrågasatts att utgifvas af kommerskollegii afdelning för näringsstatistik
under rubriken »ekonomiska meddelanden» är afsedd att fylla en väsentligen
annan uppgift äu här är i fråga. Det ligger emellertid gifvetvis
makt uppå att draga upp gränsen mellan de båda publikationerna, så
att dubbelarbete icke behöfver ifrågakomma.

Statsutskottet lämnade Kungl. Maj:ts framställning i denna punkt
utan, anmärkning, och Riksdagen biföll utskottets hemställan, sedan dock
i Andra kammaren betonats behofvet af snara åtgärder för åstadkommande
af en sådan krisbarometer som Andra kammaren 1911 begärt
och departementschefen förklarat sig skola ägna särskild uppmärksamhet
åt denna fråga.

_ Till de förslag; angående arbetslöshetens bekämpande, som här

ett anslag af höra omnämnas, är också att hänföra en motion åt herr hven rersson
5,000,000 ^ -[9 iq års Riksdag, nr 134 i Andra kammaren, hvari med hänsyn

utlånas till till arbetslöshetens stora omfattning och under påpekande åt de komÄmordnande
muna^-a åtgärdernas otillräcklighet föreslogs, att Riksdagen måtte på
af nödhjälps- extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 5 miljoner kronor att
arbeten. omedelbart under år 1910 ställas till Kungl. Maj:ts disposition i och
för lån åt sådana kommuner, hvilka under år 1910 anmäla sig däraf
vara i behof för igångsättande af allmänna arbeten till beredande af
arbetsförtjänst åt arbetslösa arbetare, samt att Riksdagen må uppdraga
åt Kungl. Maj:t att fastställa närmare bestämmelser för dessa låns utlämnande,
dock med iakttagande af att de må tillhandahållas kommunerna
rån tefritt intill år 1915, hvarvid bör tillses, att kommun, som

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

erhåller sådant lån, vid dessa arbetens utförande icke nedpressar den
allmänt gängse arbetslönen.

Under anförande af att åtgärder mot arbetslösheten vore att anse
som i främsta rummet en kommunernas angelägenhet, att utlämnandet
af räntefria lån icke vore tillrådligt samt att Kungl. Maj:t redan har
sin uppmärksamhet fästad på saken, afstyrkte statsutskottet motionen.

Första kammaren biföll statsutskottets hemställan. Andra kammaren
afslog också motionen men med den motivering, som gifvits i
en till statsutskottets utlåtande fogad reservation, hvari hänvisades till
att Andra kammaren år 1909 för sin del beslutat, att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla om en fullständig utredning rörande arbetslösheten
samt rörande försäkring mot dennas ekonomiska följder. Därjämte uttalades
förhoppning om att inom den närmaste framtiden förslag angående
hithörande frågor skulle framläggas för Riksdagen.

Då kännedom om de officiella undersökningar rörande arbetslös- statistik
heten, som hittills verkställts i Sverige, torde vara af betydelse för
bedömande särskilt af den i förevarande motions andra punkt upp- * Sverige.
tagna frågan, må här en kortfattad redogörelse lämnas för dessa undersökningar.

Den ekonomiska kris, som med början under år 1907 och seder- Arbetslöshetsmera
med ökad styrka under åren 1908 och 1909 inträffade här i landet,
medförde äfven ökad arbetslöshet för lönearbetarklassen. För att vinna
kännedom om denna arbetslöshets verkliga omfattning samt orsakerna
därtill, utfärdade Kungl. Maj:t den 4 december 1908 cirkulär till länsstyrelserna
i samtliga län samt öfverståthållareämbetet i Stockholm, och
anbefalldes däri, att åtgärder skulle vidtagas för att inom de orter, där
anledning förefunnes antaga, att arbetslöshet i större utsträckning förekomme,
arbetslöshetsräkningar genom de kommunala myndigheternas
försorg måtte anordnas den 12 januari 1909. Åt kommerskollegium
uppdrogs att utarbeta och tillställa vederbörande ett enhetligt program
för räkningarna, hvarjämte kollegium senare skulle mottaga de insamlade
uppgifterna och närmare bearbeta desamma. Resultaten af ''denna bearbetning
föreligga i en af kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik
utgifven publikation »Arbetslösheten i Sverige under vintern 1908—1909».

Ur nämnda publikation inhämtas, att arbetslöshetsräkningen den
12 januari 1909 verkställdes enligt den personliga anmälningsmetoden,
d. v. s. att alla arbetslösa medels offentliga kungörelser, annonser i
tidningarna och dylik upplysningsverksamhet uppmanades att på den
bestämda dagen under vissa timmar infinna sig i angifna lokaler, där

20 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

under ledning och kontroll af räkneförrättare tillhandahöllos dem frågeformulär,
hvilka i tillämpliga delar skulle ifyllas. Dylika räkningar
kommo till stånd i orter inom rikets samtliga län, nämligen i 77 städer,
13 köpingar, 12 municipalsamhällen och 183 landskommuner. Sammanlagdt
berördes af arbetslöshetsräkningarna orter med tillsammans 2,199,451
invånare, d. v. s. 40.5 procent af rikets hela folkmängd.

Som arbetslös betraktades vid bearbetningen enhvar anmäld person,
hvilken vid räknetillfället uppgaf sig vara sysslolös inom sitt egentliga
yrke, och som tillika icke af subjektiva orsaker, såsom arbetsoförmåga
eller pågående arbetskonflikt, kunde anses förhindrad att återfå
sin senaste fastare anställning eller erhålla ny sådan.

Hufvudresultatet af räkningen blef, att arbetslöshet, sådan den
ofvan karakteriserats, konstaterades omfatta inalles 20,106 anmälda
personer, däraf 19,545 män och 561 kvinnor. I räkneorterna i stad hade
anmält sig 12,913 arbetslösa eller 64.2 procent af hela antalet, i räkneorterna
å landsbygden 7,193 arbetslösa eller 35.8 procent.

1 kommerskollegii redogörelse betonas, att genom arbetslöshetsräkningen
hela antalet arbetslösa i landet icke blifvit utrönt, och att
detta icke är möjligt på den använda vägen. Afsikten med räkningen
var endast att få utredt, om och så långt möjligt i hvilken mån massarbetslöshet
förekom som en följd af de sista årens dåliga konjunkturer,
och i detta hänseende torde ock räkningen i allmänhet hafva motsvarat
sitt ändamål.

En sammanställning af de vid arbetslöshetsräkningen anmälda
efter ålder ger följande resultat:

Åldersgrupper	Antal	%
Under 18	år ........	...................... 518	2.6
18—25	» ........	...................... 5,798	28.8
26—30	» ........	...................... 2,863	14.2
31—40	» ........	..................... 4,244	21.1
41—50	» ........	................... 3,172	15.8
51—60	» .......	...................... 2,277	11.3
Öfver 60	» .......	...................... 1,158	5.8
Okänd ......		.................... 76	0.4
		Inalles 20,106	100.o

Som af sammanställningen synes, voro icke mindre än 16,077 eller
79.9 procent af de anmälda arbetslösa i åldern 18—50 år.

Beträffande arbetslöshetens orsaker är det frågan, hvarför de vid

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 21

rakningen anmälda ursprungligen blefvo arbetslösa, som besvaras. Bland
de upptagna orsakerna har benämningen arbetsbrist gifvits alla sådana
anledningar som _ säsongarbetets upphörande af klimatologiska skäl,
diiftens inskiänkning och. arbetarestyrkans reducering genom afskedanden
på grund af rådande lågkonjunkturer eller hela företagets nedläggande
al ekonomiska skäl. I nedanstående tablå lämnas en öfversikt af de
särskilda orsakernas frekvens.

Arbetslöshetens orsaker Antal

Arbetsbrist ................................. 18,278

Sjukdom....................................... 530

Konflikt....................................... 500

Värnplikt .................................... 128

Egen uppsägning.................... 480

Okänd ......................................... 130

Inalles 20,106 100.o

. mindre än 90.9 procent af de anmälda hade sålunda upp gift

arbetsbrist som orsaken till sin arbetslöshet. De öfriga orsakerna
spela sålunda en alldeles underordnad roll.

Med arbetslöshetens varaktighet förstås i redogörelsen den tid—
rymd intill räkningsdagen, under hvilken de vid räkningen anmälda
oat brutet saknat fastare anställning.

Samtliga 20,106 arbetslösa hade uppgifvit ett sammanlagdt antal
arbetslöslietsdagar al 1,463,438, utgörande i medeltal 74 dagar per
arbetslös. Då söndagarna inräknats i den totala arbetslöshetsperioden
maste denna reduceras med Vt, för att man skall erhålla antalet förlorade
elfektiva arbetsdagar, hvilka befinnas utgöra 1,254,384 eller i
rundt tal 17* miljon.

Om man vill vid denna räkning särskild! undersöka den grupp,
som skulle innesluta permanent arbetslösa, torde man dit kunna räkna
törst och främst dem, som uppgifvit arbetslöshetens varaktighet till 1
ar och därutöfver. Man finner då att denna grupp omfattar 296 personer
eller 1.5 procent af hela antalet anmälda. Till denna siffra torde
höra anmärkas, att siffran sannolikt är för låg relativt till den totala
arbetslöshetens, då man kan förmoda, att inom denna grupp ett förhållandevis
större antal än inom hela arbetslöshetsstocken torde ha uraktlåtit
att anmäla sig för räkning. Särskild! intressant är för denna grupp sammanställningen
i åldersklasser, hvilken framgår af nedanstående tablå.

90.9

2.7

2.8
0.6
2.4
0.6

22 Andra kammarens fjärds tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

		Anmälda, hvilkas arbetslöshet
		varat 1	år och däröfver
Ålder		Antal	% af hela antalet anmälda
Under 18	år .......	................... 3	0.6
18—25	» .......	............... 45	0.8
26—30	» .......	................. 26	0.9
31—40	» .......	....................... 45	1.1
41—50	)> .......	....................... 59	1.9
51—60	» .......	.................... 59	2.6
Öfver 60	» .......	............... 58	5.0
Okänd......		...................... 1	1.3
		Inalles 296	1.5

Om man granskar procenttalen, finner man en jämnt stigande kurva,
hvilken skulle visa, att en dylik permanent arbetslöshet svårare hotar
arbetaren, ju äldre han blir, ett förhållande som för (ifrigt är helt naturligt.

Om dem, som uppgifvit en arbetslöshetsperiod af mer än ett hälft
år yttras det i redogörelsen, att det torde vara förhastad t att draga
den slutsatsen, att endast mindervärdiga element kunna råka ut för så
beklagliga och abnorma förhållanden. I betraktande af den ekonomiska
krisen och oron på arbetsmarknaden under denna tid är det ingalunda
otänkbart, att mången dugande och oförvitlig arbetare kunnat drabbas
af arbetslöshet med så lång, oafbruten varaktighet. På enahanda
grunder torde det äfven kunna göras gällande, att den grupp på 296
anmälda, eller 1.5 procent af hela antalet, hvilken uppgifvit en arbetslöshetstid
på ett år och därutöfver, ingalunda uteslutande är rekryterad
af idel arbetsovilliga individer.

Slutligen må rörande de arbetslösas födelse- och mantalsskrifningsorter
anföras, att 44.4 procent af de anmälda voro födda å räkneorten,
medan 55.6 procent voro födda annorstädes. Däremot voro 96.8 procent
mantalsskrifna å räkneorten och endast 3.2 procent annorstädes. Stockholms
län har det relativt största antalet (90.1 procent) utsocknes födda.
Det är fide nya förstadssamhällenas kring Stockholm hastiga utveckling
under det sista årtiondet, som kommer till synes i denna höga omflyttningsfrekvens.
Stockholm själft (61.8 procent) och de öfriga fyra
större städerna, af hvilka Malmö står främst med 69.8 procent, nå icke
så högt öfver medeltalet. Göteborg med 47.0 procent understiger detsamma.
Så är äfven fallet med de län, hvarest de anmäldas flertal uto-jordes
af jordbruks- och järnbruksarbetare. Af de arbetslösa i Norrbottens
län voro sålunda endast 26.5 procent födda annorstädes än å

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 23

räkneorten. Samma låga frekvens är också konstaterad för bergslagsbygderna
i Örebro och Kopparbergs län.

De anförda siffrorna ådagalägga, heter det vidare i redogörelsen,
att antalet iitsocknes födda är relativt störst bland de arbetslösa i städer
och industriorter. Som bekant gå också de inre vandringarna, hvilka
äro ett så betydelsefullt och utmärkande drag för de moderna samhällena
i limning från land till stad, från de glest bebodda jordbruksdistrikten
till de tätt befolkade industribygderna och innebära sannolikt oftast en
öfvergång från jordbrukets till industriens tjänst. Man förstår, i hvilken
omfattning denna inre omflyttning måste försiggå äfven i Sverige, eftersom
dess verkningar med sådan skärpa kunna göra sig gällande bland
den bråkdel af hela landets arbetarklass, som dessa tjugutusen arbetslösa
dock utgöra.

Det folkutbyte, som den inre omflyttningen förmedlar, leder vanligen
till, att de inflyttade bosätta sig för sin återstående lifstid på den
nya vistelseorten. Jämsides med denna regelbundna vandringsrörelse
förekommer emellertid en annan af mera periodisk natur. Det är de
färder till städerna, som en del arbetare på landsbygflen årligen, särskildt
under somrarna, företaga i syfte att skaffa sig ett par månaders tillfälligt
och i förhållande till deras anspråk och lönerna i deras hemtrakt väl
betaldt arbete. I allmänhet torde de också med lätthet få sysselsättning
inom de säsongindustrier, i all synnerhet inom byggnadsverksamheten,
där det. forcerade sommararbetet drager till sig en mängd sedermera
öfverflödig arbetskraft. Denna konkurrens, hvilken ytterligare okär
säsongarbetets olägenheter, ses gifvetvis med oblida" ögon af de på
orten bosatta arbetarna, hvilka ock genom sina fackorganisationer sträfva
att i kollektivaftalen med arbetsgifvarna bereda ensam- eller företrädesrätt
till arbete åt egna föreningsmedlemmar eller åtminstone öfriga på
platsen boende kolleger.

Då dessa invandrande arbetare naturligtvis äro kyrkoskrifna i sina
hemorter, förefaller till en början antalet af de utom räkneorten mantalsskrifna
arbetslösa (3.2 procent af hela antalet) förvånande ringa.
Vid närmare eftertanke blir det dock tydligt, att denna siffra icke förmår
gifva en rätt föreställning om dessa säsongvandringars verkliga
storlek. Dels äga de väsentligen rum under den varma årstiden, hvaremot
arbetslöshetsräkningen försiggick midt i vintern, dels hade till
följd af den ekonomiska krisen stora massor af de arbetare, som för
kortare tid under den föregående högkonjunkturen inströmmat till städer
och industriorter, återinflyttat till sina hemorter på landsbygden.

Den industriella depressionens inflytande på denna befolknings -

24 ‘ Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

rörelse bekräftas äfven af de sista årens erfarenheter från den offentliga
arbetsförmedlingsverksamheten. Under de gångna goda åren hade en
stor del af de arbetssökande vid arbetsförmedlingsanstalterna lämnat
landtarbetet och i allmänhet ej velat taga anställning inom detsamma
igen. På sista tiden har denna motvillighet gifvit vika för en ökad
benägenhet hos arbetarna att antaga platser på landsbygden, äfven
inom jordbruket. Den förändring, som härmed inträdde under åren
1908 och 1909, belyses i viss mån af följande uppgifter från några
offentliga arbetsförmedlingsanstalter, för hvilka särskild undersökning
verkställts rörande de arbetssökandes mantalsskrifningsort:

Antalet arbetssökande män
. , . Däraf på platsen

Antal Samtliga mantalsskrifna
anstalter Antal %

År 1907 ............ 9 35,448 21,689 61.2

j> 1908 ......... 9 45,048 31,431 69.8

» 1909 ........... 9 55,696 42,924 77.o

Från år 1907 till år 1909 hade alltså antalet vid de ifrågavarande
anstalterna anmälda arbetssökande männen, som voro mantalsskrifna å
annan ort, minskats från cirka 39 procent till cirka 23 procent. Denna
utveckling ådagalägger tydligen, hurusom de under uppgångstiden till
stadssamhällena inkomna arbetarna genom de senaste årens dåliga
arbetskonjitnkturer tvingats att återvända till sina hemorter.

Arbetslöshets- Genom cirkulär till länsstyrelserna den 10 december 1909 anbe rätmingen

den faHde Kung]. Maj:t om föranstaltande af en ny arbetslöshetsräkning
januari ^ ^ januari 1910, hvilken skulle äga rum efter hufvudsakligen samma
plan som den föregående år anordnade. Ur den af kommerskollegii
afdelning för arbetsstatistik utgifna redogörelsen för denna räkning må
följande anföras.

Räkningen ägde rum i orter i rikets alla län, nämligen i 70 städer,
18 köpingar samt 222 landskommuner (jämte municipalsamhällen). Sammanlagdt
berördes af räkningen 310 orter med tillsammans 2,420,086
invånare, d. v. s. 44.2 procent af rikets hela folkmängd.

Antalet anmälda arbetslösa var 14,412, däraf 14,016 män och 396
kvinnor. I räkneorterna i stad hade anmält sig 8,505 arbetslösa, eller
59 procent af hela antalet, i räkneorterna å landsbygden 5,907 arbetslösa,
eller 41 procent.

Om arbetslöshetens orsaker lämnar nedanstående tablå upplysning.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Arbetslöshetens orsaker	Antal	%
Arbetsbrist..............................	8,999	62.4
Sjukdom ................................	312	2.2
Konflikt..................................	4,059	28.2
Värnplikt.................................	258	1.8
Egen uppsägning................	537	3.7
Okänd.......................................	247	1.7
Inalles	14,412	100.o

Anledningen till den från föregående räkning högst betydande
stegringen i antalet af dem, som nppgifvit konflikt som arbetslöshetsorsak,
är gifvetvis att söka i de stora arbetsinställelserna. Af de 4,059
personer, hvilkas arbetslöshet föranledts af konflikt, hade också 3,941,
eller 27.3 procent af samtliga anmälda nppgifvit storstrejken eller
masslockouterna såsom orsak.

Af de anmälda hade 358 eller 2.5 procent af hela antalet uppgifvit
arbetslöshetens varaktighet till ett år och däröfver. En sammanställning
i åldersklasser för denna grupp ger följande resultat.

Anmälda, hvilkas arbetslöshet
varat i 1 år och däröfver

Ålder . . , % af hela antalet

Antal anmälda

Under 18 år ................................. 3 0.9

18—25 „ .............................. 49 1.6

25—30 „ ................................. 35 1.6

30—40 „ .............................. 58 1.7

40—50 „ ................................ 61 2.6

, 50—60 „ ................................. 70 3.8

Öfver 60 ,, ................................. 76 7.7

Okänd ........................................ 6 2.7

Inalles 358 2.5

Den med högre ålder stigande procentkurvan är här ännu mera
framträdande än vid föregående räkning.

Af de anmälda voro 6,179, eller 42.9 procent födda å räkneorten
samt 8,233, eller 57.1 procent, annorstädes födda, hvaremot 14,021, eller
97.3 procent voro mantalsskrifna å räkneorten och endast 391, eller 2.7
procent, utom densamma.

Den sedan föregående räkning sjunkande frekvensen af utom räkneorten
mantalsskrifna återspeglar det kända förhållandet på arbetsmarkBihang
Ull Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 4 afd. 7 höft. (Nr 7.) 4

Regelbunden
arbetslöshetsrdeportering

från arbetareorganisationerna.

26 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

naden, att de lösa arbetande under påverkan af den fortgående depressionen
inom näringslifvet alltmera nödgas återvända till sina hemorter.

Genom skrifvelse den 9 november 1910 hade statsrådet och chefen
för civildepartementet under erinran om de förut anordnade arbetslöshetsräkningarna
samt med framhållande af angelägenheten däraf, att för
ett närmare studium af arbetslöshetsproblemet och därmed sammanhängande
frågor regelbundna och mera omfattande statistiska undersökningar
rörande arbetslösheten komme till stånd, anmodat kommerskollegium att
inkomma med yttrande och förslag i förevarande ämne. I anledning häraf
föreslog kollegium i skrifvelse till Kungl. Magt den 24 januari 1911 att
dylika undersökningar skulle anordnas på grundval af månatliga uppgifter,
som, med användande af särskilda formulär, skulle afgifvas af
arbetarnas fackorganisationer. Genom beslut af den 3 februari 1911
uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegium att verkställa omförmälda
undersökningar, hvilka ock från och med den 1 mars 1911 kommit till
stånd, och hvilkas resultat offentliggjorts i »Meddelanden från K. Kommerskollegii
afdelning för arbetsstatistik».

Hittills ha offentliggjorts resultaten af redovisningarna från 1 mars
till 1 december 1911, hvilka visa följande siffror.

Antal redovisade Arbetslösa

Tidpunkt		medlemmar *)	Antal	%
1 mars 1911	61.550	7,408	12.0
1 april	11	65,230	6,800	10.4
1 maj	11	57,833	4,019	6.7
1 juni	11	56,369	1,948	3.5
1 juli	11	52,881	1,679	3.2
1 augusti	11	48,562	1,393	2.9
1 september	11	48,007	1,468	3.1
1 oktober	11	46,893	1,083	2.3
1 november	11	45,627	1,970	4.3
1 december	11	44,539	1,970	4.4

A>f de meddelade rapporterna, som redovisa arbetarna efter de olika
fackförbunden, kan man äfven se, huru inom de utpräglade säsongyrkena
arbetslösheten växlar med årstiderna. För Svenska bleck- och
plåtslagareförbundet, Svenska murareförbundet och Svenska målareförbundet
erhållas följande synnerligen belysande siffror:

'') Det torde böra anmärkas, att af uppgifterna om antalet redovisade medlemmar inga
slutsatser kunna dragas beträffande fackförbundens verkliga medlemsantal eller rörande förändringar
i detta hänseende.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Arbetslösa i % af antalet redovisade medlemmar

	Tidpunkt	Bleck-	o. plåtslagare	Murare	Målare
1	mars 1911	27.1	31.3	66.5
1	april	11	28.8	30.9	28.9
1	maj	v	24.2	29.5	15.1
1	juni	11	6.9	4.8	0.7
1	juli	ii	3.2	3.1	0.3
1	augusti	ii	3.9	0.5	2.1 b
1	september	ii	6.5	0.9	0.3
1	oktober	ii	4.3	1.2	0.5
1	november	ii	8.6	13.6	6.0
1	december	ii	11.0	16.9	16.0

Redan vid planläggandet af det arbetsstatistiska ämbetsverkets
undersökningar rörande arbetsmarknaden, hvilka påbörjades från och
med inrättandet af en särskild arbetsstatistisk afdelning inom kommerskollegium
år 1903, riktades uppmärksamheten på vikten af att
tillvarataga det för ändamålet värdefulla material, som kunde erhållas
från de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna. I den arbetsstatistiska
tidskriften har ock regelbundet redogjorts för dessas verksamhet, och i
samma mån som denna tilltagit i omfång samt ordnats efter fullt
enhetliga principer, har detta kunskapsmaterial vunnit ökadt värde
såsom indikator på den aktuella tillgången och efterfrågan på arbetskraft.
Från och med år 1907, då samtliga offentliga anstalter använda
samma formulärsystem och tillämpa enhetliga principer vid expedition
och statistikföring, kan man anse de månatliga och årliga sammanställningarna
af deras rapporter såsom synnerligen värdefulla för bedömandet
af arbetsmarknadens • förändringar.

Om arbetsbirmedlingsanstalternas verksamhet under åren 1907—
1911 lämna nedanstående tab. I och II, den senare upptagande endast
männen, upplysning.

Deri offentliga
arbetsförmedlingen
i
Sverige.

0 Den relativt höga siffran för denna månad beror på rent tillfälliga orsaker.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Tab. I. Sveriges offentliga arbetsförmedling åren 1907-1911.
Män och kvinnor tillsammans.

Absoluta tal

--------T	År 1907	År 1908	År 1909	År 1910		År 1911
'' Månad	Arbets- ansökningar	Lediga platser x)	Tillsatta platser	Axbets- ansökningar	Lediga platser !)	Tillsatta platser	. Arbets - ansökningar	Lediga [ platser 1)	Tillsatta platser	Arbets- ansökningar	Lediga platser x)	Tillsatta platser	P Sfe- M Ct- eg T S	Lediga platser'')	Tillsatta platser
Januari......	5,478	4,290	2,445	7,154	4,728	2,666	11,972	5,476	2,992	11,871	5,633	3,085	12,976	7,263	4,395
Februari ...	5,215	5,100	2,578	6,563	4,745	2,418	11,332	6,283	3,309	11,910	6,932	3,779	11,802	8,384	4,862
Mars.........	5,210	6,629	2,798	7,584	6,374	2,932	11,260	8,332	3,962	12,297	9,596	4,830	13,835	11,898	6,395
April......	6,821	8,735	3,848	8,933	7,470	3,327	11,082	9,823	4,532	12,764	11,341	6,092	13,127	13,128	7,359
Maj .........	5,375	8,267	3,374	8,176	6,306	3,364	9,105	7,740	4,270	10,182	8,615	5,214	12,982	12,445	7,681
	4,739	6,103	2,958	7,615	5,918	3,180	9,141	6,985	3,929	10,634	7,819	4,945	11,569	9,495	6,075
	5,184	5,976	2,734	7,270	5,586	2,961	8,926	6,725	3,984	10,747	8,357	4,900	12,438	9,504	5,794
Augusti......	5,974	7,229	3,136	8,507	7,970	3,613	7,340	7,383	3,060	13,114	12,715	7,098	16,339	14,833	8,711
September...	6,500	8,457	3,619	9,121	10,613	4,458	13,062	13,234	6,190	13,822	14,866	8,255	17,273	17,480	10,294
r Oktober	7,702	8,959	4,109	10,659	10,078	4,930	13,646	13,767	7,172	15,521	14,918	9,293	18,632	17,074	11,291
November-.	6,367	5,603	2,822	8,454	5,738	3,307	11,183	7,887	4,778	12,068	8,162	5,487	14,511	9,481	6,845
December...	4,359	3,837	2,202	8,008	4,320	2,606	8,212	6,187	3,866	7,936	5,571	3,824	9,318	6,994	5,100
Hela året	68,424	64,532	36,623	98,044	67,135	39,762	126,261	84,548	52,044	1143,297	103,579	\| 67,010	1164,802	\|l25,024	84,802

i) Talen för hvarje särskild månad angifva hela det under månaden disponibla antalet lediga platser, sålunda
med inräknande äfven af dem, som kvarstått aktuella från föregående månad. Dessa sistnämnda platser hafva däremot i
siffrorna för hela året inräknats endast en gång, hvaraf förklaras, att dessa äro mindre än de enskilda månadernas siffro
tillsammantagna.

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Tab. II. Sveriges offentliga arbetsförmedling åren 1907—1911.

Mån.

Absoluta tal.

Månad	År 1907	År 1908	År 1909	År 1910	År 1911
Arbets- ansökningar	Lediga platser	Tillsatta platser	Arbets- ansökningar	Lediga platser1)	Tillsatta platser	a 0 M Ct- eg 7 8	Lediga platser x)	Tillsatta platser	Arbets-ans ökningar	Lediga platser 1)	! Tillsätta platser	Arbets-am ökningar	Lediga platser ’)	Tillsatta platser
Januari......	8,483	2,102	1,515	4,701	1,973	1,399	8,858	2,345	1,618	8,476	2,268	1,574	8,319	3,060	2,194
Februari ...	3,480	2,555	1,689	4,138	2,037	1,245	8,228	2,965	1,914	8,504	3,340	2,219	7,664	3,958	2,781
Mars.........	3,408	2,887	1,692	4,867	2,458	1,544	7,677	3,505	2,159	8,144	4,170	2,625	8,235	4,749	3,276
April.........	4,202	3,943	2,476	5,806	2,720	1,566	7,086	3,843	2,308	8,030	4,804	3,169	7,834	5,576	3,808
Maj .........	3,644	3,962	2,109	5,375	2,639	1,845	6,092	3,616	2,521	6,633	4,052	2,845	8,221	6,006	4,331
Juni .........	3,215	2,993	1,895	4,821	2,414	1,681	6,058	3,100	2,188	7,229	3,989	2,967	7,542	4,769	3,558
Juli .........	3,460	3,091	1,819	4,528	2,600	1,721	6,004	3,496	2,562	7,088	4,481	3,084	8,017	. 4,907	3,558
Augusti.....	3,685	3,352	1,944	5,437	3,657	2,086	3,981	3,423	1,554	8,534	6,838	4,605	10,227	7,632	5,284
September...	3,622	3,788	2,088	4,865	4,381	2,241	7,617	6,429	3,411	7,738	6,708	4,554	9,219	7,544	5,299
Oktober ...	4,190	3,643	2,168	6,038	4,250	2,474	8,205	6,353	4,022	9,081	6,945	5,144	10,736	8,143	6,262
November...	3,623	2,212	1,436	5,108	2,489	1,749	7,286	3,768	2,743	7,451	3,701	2,964	8,719	4,530	3,684
December..	2,877	1,685	1,252	6,001	1,836	1,356	5,852	2,948	2,369	5,088	2,313	1,903	5,760	3,175	2,684
Hela året	42,889	31,451	22,083	61,685 28,909	20,907	82,944	39,551	29,369	91,996	53,609	38,091	100,493	59,564	46,719

1) Talen för hvarje särskild månad angifva hela det under månaden disponibla antalet lediga platser, sålunda
med’ inräknande äfven af dem, som kvarstått aktuella från föregående månad. Dessa sistnämnda platser hafva däremot i
siffrorna för hela året inräknats endast en gång hvaraf förklaras, att dessa äro mindre än de enskilda månadernas siffror
tillsammantagna.

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Som af tabellerna framgår, bar den offentliga arbetsförmedlingen
under den senaste femårsperioden utvecklats högst väsentligt. Antalet
arbetssökande per år, män och kvinnor tillsammantagna, har ökats från
68,424 år 1907 till 164,802 år 1911, antalet lediga platser från 64,532
år 1907 till 125,024 år 1911 samt antalet tillsatta platser från 36,623
år 1907 till 84,802 år 1911.

Af större intresse än de absoluta talen äro för upplysning om
arbetslösheten de relativa talen, hvilka nedan meddelas i tab. III och IV,
den senare liksom tab. II afsende endast män.

Tab. III. Sveriges offentliga arbetsförmedling åren 1907-1911.
Män och kvinnor tillsammans.

Relativa tal.

Månad	År 1907	År 1908	År 1909	År 1910	År 1911
På 100 lediga platser	j På 100 ansök- \| ningar kommo j tillsatta platser	På 100 lediga platser	j På 100 ansök-ningar kommo tillsatta platser	På 100 lediga platser	På 100 ansök-ningar kommo tillsatta platser	På 100 lediga platser	På 100 ansök-ningar kommo tillsatta platser	På 100 lediga platser	På 100 ansök-ningar kommo tillsatta platser
Ansökningar om arbete	Tillsätta platser	Ansökningar om arbete	\| Tillsatta platser	Ansökningar! j om arbete	i Tillsatta platser	Ansökningar om arbete	Tillsatta platser	Ansökningar om arbete	Tillsatta platser
Januari......	128	57	45	151	56	37	219	55	25	211	55	26	179	61	34
Februari ...	102	51	50	138	51	37	180	53	29	172	55	32	141	58	41
Mars.........	79	42	53	119	46	39	135	48	36	128	50	39	116	54	47
April.........	72	44	61	120	45	38	113	46	41	113	54	48	100	56	56
Maj .........	65	41	63	130	53	41	118	55	47	118	61	52	104	62	60
Juni .........	78	48	62	129	54	42	131	56	43	136	63	46	.122	64	52
Juli .........	87	46	53	130	53	41	133	59	44	129	59	46	131	61	47
Augusti	83	43	52	107	45	42	99	41	41	103	56	54	no	59	54
September...	77	43	56	86	42	49	99	47	47	93	56	60	99	59	60
Oktober ...	86	46	53	106	49	46	99	52	53	104	62	60	109	66	61
November...	114	50	44	147	58	39	142	61	43	148	67	45	153	72	47
December .	114	57	50	185	60	32	133	62	47	142	69	49	133	73	55
Hela året	106	57	54	146	59	JO	149	62	42	138	65	47	132	68	52

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande AV 7.

•31

Tab. IV. Sveriges offentliga arbetsförmedling åren 1907-1911.

Män.

jRelativa tal.

Månad	År 1907	År 1908	År 1909	År 1910		År 1911
På 100 lediga platser	På 100 ansök- ningar kommo tillsatta platser	På 100 lediga platser	På 100 ansök- ningar kommo tillsatta platser	På 100 lediga platser	På 100 ansök-ningar kommo tillsatta platser	På 100 lediga platser	På 100 ansök-ningar kommo tillsatta platser	På 100 lediga platser	] På 100 ansök-i ningar kommo 1 tillsatta platser
å.nsökningar om arbete	Tillsatta platser	Ansökningar! om arbete \|	Tillsatta platser	Ansökningar om arbete	Tillsatta platser	1 Ansökningar om arbete	1 Tillsatta platser	Ansökningai om arbete	Tillsatta platser
Januari......	166	72	43	238	71	O CO	378	69	18	374	69	18	272	72	26
Februari ...	136	66	49	203	61	30	278	65	23	255	66	26	194	70	36
Mars.........	118	59	50	198	63	32	219	62	28	193	63	32	173	69	40
April.........	107	63	59	213	OO lO	27	184	60	33	167	66	40	140	68	49
Maj .........	92	53	58	204	70	34	168	70	42	164	70	43	137	72	53
Juni .........	107	63	59	200	70	35	195	71	36	181	74	41	158	75	47
Juli .........	112	59	53	174	66	38	172	73	42	158	69	44	163	73	45
Augusti ...	no	58	53	149	57	38	116	45	39	125	67	54	134	69	51
September... 1	96	55	57	in	51	46	118 ,	53	45	115	68	59	122	70	57
Oktober ...	115 !	60	52	142	58	41	129	63	49	131	74	56	132	77	58
.November. .	164 j	65	. 40	205	70	34	193	73	38	201	80	40	192	81	42
December... j	171	74 !	43	327	74	23	199	80	40	220 \|	82	37	181	85	47
Hela året\|	136	70	51	213	72	34 i	210 \|	74	35 \|	172	71	41	169	78	46

. Orsaken till att arbetsförmedlingens uppgifter bär ofvan meddelats
särskildt för männen är att arbetslösheten alltid erliållit den största omfattningen
bland männen samt därjämte att den manliga arbetslösheten
gifvetvis är den betydelsefullaste och ödesdigraste, då männen i allmänhet
och i afsevärdt större utsträckning än kvinnorna äro familjeförsörjare.

. Till tabellerna må från början anmärkas, att på senare åren arbetsförmedlingen
kommit att i allt högre grad omfatta jordbrukets arbetare,
härigenom framstår arbetslösheten svagare än den inom industrien eljest
skulle göra och än den i verkligheten torde vara. Af naturliga skäl måste

32 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts_ utlåtande Nr 7.

relationstalen vidare framställa arbetsmarknadens förändringar och därmed
sammanhängande förhållanden i starkare skala än hvad förhållandet
i verkligheten är, men denna olägenhet är naturligtvis af mindre betydelse,
när man år efter år kan jämföra siffrorna och sålunda bedöma

dem med ledning af vunnen erfarenhet.

I tabellerna för de relativa talen anger första kolumnen tor hvarje
år hvilken upptager antalet ansökningar om arbete på 100 lediga platser,
förhållandet mellan tillgången på arbetare och på arbetstillfällen, andra
kolumnen, upptagande antalet tillsatta platser på 100 lediga platser,
angifver arbetsförmedlingens effektivitet ur arbetsgifvarnes synpunkt och
tredje kolumnen, hvilken upplyser om antalet tillsatta platser pa 100
ansökningar om arbete, gifver ett mått på arbetslösheten samt pa
effektiviteten af arbetsförmedlingen ur de arbetssökandes synpunkt.

Vid en granskning af siffrorna i tabell I\ finner man att de respektive
årens slutsiffror gifva eu tydlig bild af krisens verkningar åren
1908 och 1909. Ännu har man ej uppgifter rörande arbetsförmedlingen
för en hel period, från en kris öfver en högkonjunktur och fram till
nästa kris, men de redovisade åren äro dock af mycket stort intresse,
enär de gifva exempel på ett år före krisen, två krisår och därpa följande

tvänne år med stigande konjunkturer. » -,Ari ■> i Under

år 1907 kommo 136 ansökningar om arbete pa 100 lediga
platser. Motsvarande tal för åren 1908 och 1909 voro respektive 213

och 210, sålunda eu högst väsentlig stegring af de arbetssökandes antal
i förhållande till de lediga platserna. År 1910 hade siffran sjunkit till

172 och år 1911 till 169. „

Samma krisbild erbjuder tredje kolumnen. År 1907 kommo pa
100 ansökningar om arbete 51 tillsatta platser, ar 1908 och 1909 blott
respektive 34 och 35, medan talen för år 1910 och 1911 åter utvisa eu

stegring till respektive 41 och 46.

Granskar man därpå motsvarande siffror för de särskilda manaderna,
finner man som ett genomgående drag, att antalet ansökningar i
förhållandet till antalet lediga platser är lägst under sommaren, att
därpå en stegring inträder under hösten med kulmen under december
och januari, hvarefter siffran åter sjunker under vårmånaderna. _

Den framträdande olikheten mellan tillgången på arbetskraft inom
jordbruket och inom öfriga yrkesgrenar belysas af följande siffror tran
de fyra senaste åren, under hviska arbetsförmedlingen till jordbruket

tagit större omfattning. , ....

På 100 lediga platser belöpte sig följande antal arbetsansokmngar

(män och kvinnor tillsammantagna):

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

	År 1908.	År 1909.	År 1910.	År 1911.
Jordbruket in. m. .	74	82	91	98
öfriga vrkesgrenar .................	162	168	153	143
Tillsammans	146	149	138	132

Dessa siffror torde med tillräcklig tydlighet belysa, huru efterfrågad
arbetskraften är inom landtarbetet samt huru föga arbetslöshet är att
befara på detta område, äfven under sådana depressionstider som under
åren 1908 och 1909.

Slutligen må erinras om att arbetsmarknadens läge också är
väsentligen olika inom olika lokalt afgränsade områden. Det råder en
lokal förtätning respektive förtunning af arbetstillgången och arbetstillfällena,
som är mycket påfallande.

Medan sålunda år 1911 bland männen på 100 lediga platser kommo
endast 123 ansökningar om arbete i Kristianstads län och på några
orter i Malmöhus län nämnda siffra endast var något öfver 100 (114 i
Trelleborg,. 108 i Skurup), stego motsvarande tal i exempelvis Jönköpings
län till 221, i Blekinge län till 194 och i Malmö stad till 258.

Förutom hvad som i utlandet åtgjorts mot arbetslösheten genom
arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring in. m. hafva flerstädes äfven
sådana åtgärder vidtagits, som i förevarande motion föreslås till införande
hos oss. En. kortfattad redogörelse för något af hvad som i detta afseende
vidtagits torde därför vara af intresse. fl

Första gången offentliga arbeten anordnats för att afhjälpa arbetslöshet
torde vara i Frankrike åren 1770—1771, då Turgot såsom generalintendent
lät företaga omfattande vägarbeten för att minska den genom
missväxt och ogynnsamma konjunkturer förorsakade arbetslösheten i
Limoges. Detta försök, som dock ägde rum inom ett visst afgränsadt
distrikt, synes hafva krönts af framgång.

Då sedermera under den stora franska revolutionen Molouet år
1789 väckte förslag i nationalförsamlingen om införande af ett helt system
af verkstäder och understödsbyråer i alla rikets kommuner för att afhjälpa
arbetslösheten, kunde detta ej under revolutionen komma till
genomförande.

fl Källor: Artikeln “Arbeitslosigkeit und Arbeitslosenversicherung" i “Handwörterbucb
der Staatswissenschaften", 3 upplagan, artikeln “Das Problem der Arbeitslosigkeit
m England" af L. Pumpiansky i “Archiv fttr Sozialwissenschaft und Sozialpolitik", årg.
19J.1, “Promemoria angående arbetslösheten i Sverige hösten 1908“ etc., utgifven af
kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, in. m.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 sand. 4 afä, 7 käft. (Nr 7.) 5

Offentliga
åtgärder i
utlandet mot

arbetslösheten.

Tyskland.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Ett misslyckande följde också på försöket att under åren 1790 —
1791 förskaffa arbete åt de arbetslösa genom de på statens bekostnad
organiserade s. k. ateliers de charité i Paris, hvilka inom kort måste
nedläggas. Samma öde drabbade ett likartadt försök efter februarirevolutionen
1848, då regeringen inrättade de berömda nationalverkstäderna.

Andra sträfvanden gingo ut på att öfverföra industriens öfverflödiga
arbetare till jordbruket. Dessa förslag utgingo från Holland,
där general van den Bosch år 1818 både upprättat åkerbrukskolonier
för att sysselsätta de arbetslösa. Denna tanke upptogs på 1870-talet
af pastor von Bodelschwingh, på b vilkens föranstaltande den första s. k.
arbetskolonien grundades.

Det kan i detta sammanhang vara af intresse att erinra om
att Bismarck offentligen bekände sig som anhängare af fordran på
»rätt till arbete» och i riksdagen förklarade: »Om nödtillfällen inträffa,

är staten förpliktad att förskaffa människorna arbete, och staten har så
vidtgående uppgifter, att den väl kan efterkomma denna sin plikt, att
förskaffa arbete åt arbetslösa medborgare, som icke kunna erhålla sådant.
Staten låter utföra sådana arbeten, som eljest af finansiella betänkligheter
kanhända icke skulle bli utförda, jag menar stora kanalbyggnader
och liknande företag.»

I september 1894 utsände det preussiska inrikesministeriet till
städer och förvaltningsdistrikt en uppmaning att för förebyggande af
arbetslöshet och för mildrande af dess följder företaga en allmän och
planmässig fördelning och reglering af de arbeten, som för kommunernas
räkning utfördes, hvarvid uppmärksamheten särskildt fästes på
att arbetena borde afpassas för icke yrkeslärda arbetare samt på att de
arbeten, som ej nödvändigtvis voro bundna vid viss årstid, förlädes till
sådana månader, under hvilka man kunde frukta för brist på arbetstillfällen.
Vid förfrågan år 1903 till 87 större städer visade det sig,
att icke mindre än 57 hade anordnat arbeten, på sätt inrikesministeriet
föreslagit. Bland de arbeten, som utförts för att ge arbetslösa tillfällen
till arbete, voro väg- och gatuarbeten, anläggningar af kanaler och
vattenledningar, stenarbeten, skogsarbeten in. m.

Bayerska regeringen anbefallde på hösten 1908 med anledning af
den rådande krisen järnvägs- och poststyrelserna att ofördröjligen företaga
alla för de närmaste åren planerade arbeten och därvid i största
möjliga utsträckning använda arbetslösa.

Kantonen Basel—Stadt i Schweiz har sedan vintern 1900—1901
årligen på vintrarna anordnat arbeten för att minska arbetslösheten.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande JSr 7.

Antalet franska städer, som anordnat arbeten för arbetslösa, var
redan år 1899 162. Särskild! anbefallde handelsministeriet (under ledning-
af Millerand) år 1909 städerna att föranstalta om lämpliga arbeten,
för .hvilka det sociala rådet (conseil supérieur du travail) uppställt en
rad af grundsatser, af hvilka några voro: »Om möjligt bör ackords arbete

komma till användning. Arbetet mot tidlön fordrar en förstärkning
af uppsikten och ger nästan alltid sämre resultat. Dessutom
riskerar man (vid tidlönsarbete), enär man icke kan betala de arbetslösa,
hvilka icke äro utlärda arbetare, den normala industriella daglönen,
den anklagelsen: man spekulerar i arbetslöshet, för att få arbetena utförda
under vanligt pris. Kommunerna böra så mycket som möjligt
uraktlåta att under goda tider föranstalta om offentliga arbeten; däremot
förordas, att de reservera utförandet för perioder, under hvilka privatindustrien
befinner sig i sämre läge.»

I England ha åtgärderna mot arbetslösheten tills på sista tiden uteslutande
afsett att mildra dess följder icke att förebygga dess inträdande.
Hjälpen till de arbetslösa har meddelats genom fattigvården, den offentliga
välgörenheten och den lokala förvaltningen. Under åren 1860—1864,
då bomullsarbetarne i Lancashire blefvo arbetslösa på grund af den
genom kriget mellan nord- och sydstaterna i Amerika framkallade
bomullskrisen, lånade den engelska regeringen Lancashire bortåt 25
miljoner kronor för anordnande af en följd stora nödhjälpsarbeten, hvarigenom
de berörda arbetarne, inalles cirka 25,000 man, ömkligen hjälptes
öfver den långa arbetslöshetsperioden.

Under krisen 1879—1880 höjdes emellertid för första gången allmännare
rop på nödhjälpsarbeten. År 1886 anbefalldes lokalförvaltningarna
att anordna dylika arbeten i ett beröindt cirkulär af Joe Chamberlain.
År 1892 gjordes samtidigt med igångsättande af andra nödhjälpsarbeten
ett försök att med landtarbete sysselsätta den arbetskraft,
som lediggjordes genom en vidtagen reglering af arbetsförhållandena
vid dockorna, och under den senaste perioden af ovanlig arbetslöshet,
under vintern 1908—1909, inköpte t. ex. staden Glasgow 170 acres
obruten mark för att genom arbetslösa uppodla densamma. Manchester
förbättrade samtidigt sin jordegendom med användande af nära 1 miljon
kronor till jordarbeten för arbetslösa. Den långvariga erfarenhet England
sålunda har af nödhjälpsarbeten gör att den kritik af dylika arbeten,
som nyligen offentliggjorts i ett betänkande af den kungliga fattigvårdslagstiftningskommissionen
och en minoritet inom denna, hvilken afgifvit
ett särskild! betänkande, måste tillmätas stor betydelse.1)

x) »Report on the Commission on the Poor Laws and relief of distress.»

Frankrike.

Encfland.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

I fråga om de yrkeslärda arbetarne ha nödhjälpsarbetena verkat
skadligt, arbetena ha blifvit till ett tillfällighetsarbete för tillfallighetsarbetare.
En generation har vuxit upp, som börjar anse tillgång till
dylika arbeten som sin rätt. På dessa arbetares karaktär har nödhjälpsarbetena
verkat demoraliserande. Därjämte visade sig nödhjälpsarbetena
som den dyraste formen för understöd. I verkligheten hade
det blifvit billigare för skattebetalarne, om understödet hade utbetalts
direkt till de arbetslösa.

Ett försök att förbättra nödhjälpsarbetena gjordes genom en lag
af den 11 augusti 1905 (»Unemployed Workmen Act»), som skapade en
särskild organisation för att ge anvisningar och råd vid arbetena samt
kontrollera de arbetslösa i fråga om deras understödsbehof och kvalifikationer
för nödhjälpsarbetena. Följden af dessa åtgärder blef, att lokalförvaltningens
bördor i fråga om arbeten fingo en större omfattning och
blefvo kroniska. Därigenom ha missförhållandena i fråga om nödhjälpsarbetena
ytterligare tillspetsas, de hafva fått en permanent karaktär och
dragit till sig större massor af tillfällighetsarbetare, det har t. o. m.
händt att de lokala förvaltningarna ersatt sina ständiga arbetare med
arbetslösa för att erhålla medel från det centrala organet för dessa arbeten.

Försök ha också i England gjorts med landtbrukskolonier (åren
1905—1908), af hvilka den mest betydande var den 1,300 acres stora
Hollesley Bay-kolonien. Ursprungligen voro dessa kolonier afsedda att
meddela undervisning i jordbruk åt arbetslösa, som ämnade utvandra,
men senare mottogo de äfven arbetslösa, som ej hade denna afsikt. Koloniernas
hufvudbrister voro som vid öfriga nödhjälpsarbeten omöjligheten
att utvälja de för arbetena lämpliga, den korta tid hvarje arbetslös tick
ägna åt arbetet samt de dryga kostnaderna.

En minoritet inom nämnda kommission samt en författare, som
särskilt ägnat hithörande frågor uppmärksamhet1), behandla den arbetslöshet,
som icke framkallas af temporära, utomordentliga omständigheter
(kriser, ändringar i tekniken, förskjutningar i marknaden) och icke heller
af säsongarbeten, utan den permanenta, af fortlöpande orsaker bestämda
arbetslösheten hos eu stor arbetarmassa. Statistiken rörande fackföreningarnas
arbetslöshetsunderstöd, hvilken omfattar c:a 700,000 arbetare,
utvisar att arbetslösheten bland dessa yrkeslärda arbetare aldrig sjunker
ned till noll. Under decenniet 1897—1907 var den lägsta siffran på
arbetslösa 2.2 procent (april och november 1899), så att c:a 15,000 medlemmar
befunno sig i en permanent arbetslöshet. Lägger man härtill

1) Beveridge, W. H., Unemployment a problem of industry.

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Kr 7.

de icke yrkeslärda arbetarna, måste man i England räkna med att äfven
under de bästa konjunkturer minst 250,000 arbetare måste vara arbetslösa.
^ Förklaringen till arbetslöshetsproblemet måste vara att finna i
förhållandena på arbetsmarknaden. Analysen af arbetslösheten har fört
kommissionen till en viktig slutsats, nämligen till ett nästan fullständigt
borteliminerande af de subjektiva momenten ur arbetslöshetsproblemets
teoretiska sida. »Frågan om den personliga karaktären», heter det i
betänkandet, »synes oss i förhållande till existensen eller storleken af
arbetslösheten vara betydelselös» och på ett annat ställe: »Hela antalet

arbetslösa inom nationen står icke i något förhållande till existensen af
dryckenskap och lastbarhet bland arbetarne; fluktuationerna skulle säkerligen
icke vara mindre (om också den därpå följande nöden skulle bli
mindre), om alla människor voro absolutister och så sparsamma som
möjligt.»

Kommissionen uppställer tre principer för arbetet att bekämpa
arbetslösheten: 1) arbetslösheten måste förebyggas genom sociala reformer;
2) de sociala reformerna måste rikta sig mot arbetslöshetens olika
orsaker och vara af den natur, att den ena reformen nödvändigt fordrar
de öfriga som komplement; 3) dessa reformer kunna genomföras endast
af staten genom centralregeringen.

Bland reformerna påpekas först den offentliga arbetsförmedlingen.
Rörande öfriga reformförslag må här endast omnämnas det som sammanfaller
med hvad i förevarande motions första punkt föreslagits för
vårt land. Kommissionen påpekar, att arbetsförmedlingen icke har något
medel att höja efterfrågan på arbetskraft, hvarför för bekämpande af
arbetslösheten under krisperioder andra krafter måste samverka med
deri, framförallt staten som arbetsgifvare. Den engelska staten utför
årligen genom sina centrala och lokala organ arbeten till ett värde af
150 miljoner pund sterling. Genom ett planmässigt anordnande af dessa
arbeten kan staten reglera efterfrågan på arbete. Det skall icke vara
några nödhjälpsarbeten och ingen sysselsättning af arbetslösa som sådana.
Vederbörande skola sätta i gång de arbeten, de planera, under perioder
af begynnande depression, då arbetslöshetssiffran går i höjden. Det
skall blott vara nödvändiga arbeten, organiserade på vanligt, affärsmässigt
sätt. . Dessutom skall centralregeringen utarbeta tioåriga program
för offentliga arbeten i stor stil, såsom odlingsföretag, skogsarbeten
o. s. v., hvilkas omfattning och utförande förändras efter förhållandena
och på så sätt motverka de ekonomiska fluktuationerna.

En. del af kommissionens förslag hafva redan, sedan de upptagits
af regeringen, blifvit förverkligade. Så är exempelvis fallet med den

Norge.

38 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

offentliga arbetsförmedlingen genom lag om arbetsförmedling den 20
september 1909.

Äfven i fråga om en planmässig organisation af statens arbeten
hafva åtgärder vidtagits. För detta ändamål ordnades arbetena af krigs- och
marinministerierna redan under den senaste depressionen 1908—1909.

Under arbetslöshetsåret 1908 vidtog den engelska arbetsministern
John Bums åtgärder i syfte att förmå kommunerna att påskynda en
del ordinarie arbeten. Härom yttrar han själf i underhusdebatten angående
arbetslösheten den 26 oktober 1908: »Med anledning al rådande
exceptionella förhållanden, och då vi kunde förutse, att arbetslöshet
skulle inträffa denna vinter, beslöto vi att göra hvad vi kunde för att
förebygga densamma. Så snart billiga pengar kunde erhållas — det
var för ungefär sex månader sedan — meddelade jag kommunerna att
det var nödvändigt vidtaga något för att minska den väntade arbetslösheten,
och jag sade dem, att eftersom pengar nu blilvit billiga, de borde,
om de hade några företag, som förr eller senare skulle utföras, helst
låta utföra dessa snarast möjligt, och vi skulle med nöje understödja
deras sträfvan att verkställa arbetena. Denna hemställan gjordes särskilt
med tanke på de yrkesskickliga arbetarnas belägenhet.)) »Jag ansåg
det vara vår plikt att göra något, som omedelbart gaf de yrkeslärda
sysselsättning, och vi afsågo för detta ändamål företag, som skola bestridas
genom lån.» »Vi kunna med rätta säga, att det varit vår afsigt
att vilja förutse nöden och förekomma densamma.» Genom John Bums
åtgärder igångsattes kommunala arbeten för cirka 50 miljoner kronors
värde tidigare än eljes skulle vara förhållandet.

En utsträckning af denna politik skall befordras genom en af
Churchill föreslagen reorganisation af arbetsafdelningen i handelsministeriet.
Denna afdelning skall bestå af tre underafdelningar, af hvilka den
första skall handhafva lönefrågor, den andra statistik, specialundersökningar
och tidskriften »Labour Gazette» samt den tredje arbetsförmedlingen
och arbetslöshetsförsäkringen. Till denna tredje afdelning skall
en byrå anslutas, hvilken skall ha till uppgift att följa förändringarna
på arbetsmarknaden och framställa förslag till en ändamålsenlig fördelning
af de offentliga arbetena mellan central- och lokalförvaltningen.

Under en svår arbetslöshetsperiod i Norge vintern 1901 — 1902
beslöt stortinget bland annat att för administrationen framhålla vikten
af, att administrationen så vidt möjligt läte inom landet förfärdiga alla
arbeten samt sökte förlägga denna tillverkning till vintertiden, då den
privata verksamheten mest ligger nere. Regeringen har vidare påskyndat
utförandet af järnvägsbyggnader, uppförandet af stationshus, byggandet

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande AV 7. 39

ai vägar, kajarbeten vid örlogahamnarne, anskaffandet af beklädnadsntrustning
för armén o. s. v.

De större norska städerna åtminstone Kristiania, Bergen, Trondhjem
och Stavanger, hafva vid sidan af de genom statens försorg anordnade
extra arbeten vidtagit likartade åtgärder för arbetslöshetens afknipande,
särskild! gata- och vägbyggnader, tomtregleringar o. dyl.

I Kristiania har vanligen tillsatts en särskild arbetsnödskommitté,
som närmast handlagt ärenden rörande åtgärder mot arbetslösheten,
lill kommitténs disposition hafva regelbundet ställts vissa penningbelopp
föi anordnande af nödhjälpsarbeten, hvarvid särskild! ifrågakommit stenknackning.

I ett cirkulär som ar 1877 i Danmark utfärdades af inrikesministern
uttalades bland annat önskvärdheten af att kommunerna måtte
snarast möjligt påbörja sådana arbetsföretag, som antingen redan vore
bestämda att utföras, eller som inom en nära framtid måste anordnas.

Under den allvarsamma, hela landets näringslif omfattande krisen
år 1877 och följande år beslöt Riksdagen att ställa 3 miljoner kronor
till regeringens förfogande att såsom lån utlämnas till städer, hvilka
fimnade anordna byggnadsarbeten för att därvid .sysselsätta de arbetslösa.
År 1898 anvisades för samma ändamål 2 miljoner kronor, hvarjämte
ett säl skild t anslag af likaledes 2 miljoner kronor beviljades till lån för
uppförande af arbetarebostäder. De vid båda tillfällena anvisade beloppen
synas dock icke hafva blifvit tagna i anspråk i någon större utsträckning.

Med anledning af rådande stor arbetslöshet under krisen 1907 —
1908 väckte den socialdemokratiska partigruppen i folketinget år 1908
bland annat förslag om att 10 miljoner kronor skulle ställas till inrikesministerns
disposition för att såsom lån utlämnas till städerna att användas
för nedrifning och ombyggnad af alltför tättbebyggda och
osunda, stadsdelar. Under hänvisning till den ringa användning, som
de tidigare föi likartade ändamål anvisade medlen erhållit, minskades i
folketinget. beloppet till 4 miljoner kronor, hvilka af tinget beviljades.

Samtidigt som dessa frågor behandlades i riksdagen, riktades till
legeringen en framställning från de danska andelsföreningarnas samorganisation.
Däri framhölls, hurusom jordbruket led eu sådan brist på
arbetskraft, att utländska säsongarbetare i stor utsträckning måst inkallas,
samtidigt med att i städerna många tusental arbetare gingo utan sysselsättning.
De olika landtmannaorganisationerna samt kommunalråden på
landsbygden voro otvifvelaktigt villiga att taga hand om de arbetssökande
och hjälpa dem till anställning.

Danmark.

Finland.

Utskottets

yttrande.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Samma synpunkter betonades älven vid frågans behandling i riksdagen,
och uttalanden gjordes om samarbetet mellan landtmannaorganisationerna
och arbetarnes fackföreningar i syfte att förmedla de
arbetslöses anställande i landtarbete. Emellertid torde inga väsentliga
praktiska åtgärder hafva vidtagits i sådant syfte.

I Finland, där dock arbetslösheten ej varit så omfattande, beslöt
lan dtdagen vintern 1908 bland annat »att statens arbeten skulle mera
än hittills varit fallet sålunda fördelas på skilda år och årstider, att
arbetslösheten genom dem ej skulle ökas utan tvärtom minskas.» Vidare
att för dessa arbeten skulle erläggas å orten vid motsvarande arbeten
för tiden bruklig lön samt att »när kommun i större skala föranstaltar
nödiga, ändamålsenligt anordnade arbeten för lindrande af nöd, som
framkallats af arbetslöshet, härför understöd af statsmedel måtte beviljas».

Utskottet delar den uppfattning, som kommit till synes såväl i
förevarande motion som vid samma frågas föregående riksdagsbehandling,
att arbetslösheten är ett samhällsondt, som med nuvarande förhållanden
på arbetsmarknaden icke torde kunna helt afskaffa^. ^ Därmed
är dock ingalunda sagdt, att det allmänna bör stå likgiltigt inför denna
fråga. Tvärtom bör från det allmännas sida, allt, som kan göras för
arbetslöshetens bekämpande, också blifva gjordt.

Den allmänna uppfattningen såväl i vårt land som i andra länder
bär hittills utgått från att det allmännas åtgärder mot arbetslösheten
vore eu uteslutande kommunernas angelägenhet. Det framgår ju också
af den meddelade historiken, att de åtgärder, som i utlandet vidtagits
mot arbetslösheten, öfvervägande fallit inom den kommunala verksamhetens
ram. Denna gängse uppfattning torde vara härledd ur den
kommunerna åliggande fattigvårdsskyldigheten. Emellertid är ju den
af arbetslösheten framkallade nöden af så väsentligt annan beskaffenhet
än den nöd, som den egentliga fattigvården afser att ingripa emot, att
man icke af denna anledning bör kunna begränsa det allmännas inskridande
mot arbetslösheten till enbart kommunala åtgärder. Den uppfattningen
har också nu börjat tränga igenom att äfven staten bör på
ett eller annat sätt direkt medverka i arbetet för bekämpande af arbetslösheten
eller dess följder. Sålunda har, som af det föregående framgår,
den engelska kommissionen (The Royal Commission on the Poor Laws
and relief of distress) bestämdt uttalat, att effektiva åtgärder i detta hänseende
endast äro att vinna genom ett ingripande af staten genom centralregeringen.
Desslikes vill utskottet erinra om att i det yttrande till statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 17 november. 1911, hvari statsrådet

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

och chefen för civildepartementet motiverade den nu pågående utredningen
rörande arbetslöshetsförsäkringen, förekom bland annat det uttalandet
att »i vårt land, där en stor del af den svenska industrien är belägen
på landsbygden, näppeligen kan litas till ett uteslutande kommunalt
ingripande. Staten, ensam eller under samverkan med kommunerna,
lärer nog få träda emellan, om några verkligt effektiva åtgärder för de
arbetslösas hjälp skola kunna åstadkommas.))

Utskottet ansluter sig till denna allmänna uppfattning om statens
skyldighet att bidraga till en lösning af arbetslöshetens sociala problem,
dels genom direkta egna åtgärder, dels genom ett reglerande ingripande
i kommunernas hithörande verksamhet.

Härvid erbjuda sig tvenne hufvudvägar: staten bör å ena sidan
söka minska arbetslöshetens omfattning samt å den andra i högsta
möjliga grad mildra dess följder. Detta kan ske dels genom att söka
åvägabringa jämvikt mellan arbetstillfällen och tillgång på arbetskraft,
dels genom att i händelse af ändock uppträdande arbetslöshet meddela
understöd i en eller annan form. Ur samhällets egen synpunkt är ett
begagnande så långt möjligt är af den förstnämnda vägen gifvetvis af
synnerlig fördel. Ju mer samhället kan göra för att skapa arbetstillfällen,
desto lättare blir det att genomföra en arbetslöshetsförsäkring
och desto mindre kostnader kommer en dylik att medföra. Nu är, som
ofvan nämnts, frågan om arbetslöshetsförsäkring under utredning. Det
synes då utskottet vara synnerligen förmånligt, att äfven frågan om
åtgärder för att på annat sätt bekämpa arbetslösheten kommer under
ompröfning.

Motionärernas hemställan i förevarande motions första punkt om
sådan planläggning af statens och kommunernas arbeten, att arbetslösheten
därigenom motarbetas har två gånger bifallits af Andra kammaren
men fallit på Första kammarens motstånd.

Den arbetslöshet, som det här är fråga om att motarbeta, är, såsom
också föregående år framhållits, af två olika slag, dels säsongarbetslöshet,
förorsakad af genom årstidernas växling åstadkommen
stagnation i vissa yrken, dels konjunkturarbetslöshet eller krisarbetslöshet,
framkallad af växlande ekonomiska förhållanden i stort.

Vidkommande säsongarbetslösheten erinrar utskottet om att flera
viktiga näringsgrenar i vårt land på grund af bland annat klimatiska
förhållanden äro utpräglade säsongyrken.

Sålunda företer ju jordbruket en utpräglad säsongkaraktär, men
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 4 afd. 7 käft. (Nr 7.) 6

42 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

icke desto mindre kar arbetslösheten varit föga framträdande på detta
arbetsområde.

I städerna är säsongföreteelsen, såsom framhålles i rapporten angående
arbetsloshetsfrågan i Sverige till internationella arbetslöslietskongressen
i Paris september 1910, mycket framträdande inom transportyrkena
och särskildt hamnarbetet. Af landets export och import, hvilka
så godt som i sin helhet befordras sjövägen, belöper sig endast V6 på
årets första kvartal. Den inre omsättningen till sjöss är ännu mer
förminskad under vintern och i landets norra delar till följd af isförhållandena
fullständigt afstannad under tiden december—april.

Betydelsefullast är dock den utpräglade karaktär af säsongyrke,
som byggnadsverksamheten erhåller under inflytande af det sträfva
vinterklimatet. Under årets 4 å 5 kallaste månader måste en hel del
hithörande arbeten delvis eller fullständigt inställas, så att vid denna tid
cirka 30 å 40 % af yrkets till cirka 70,000 man uppgående arbetsstyrka
torde sakna sysselsättning inom sitt egentliga yrke.

Af de ofvan meddelade statistiska uppgifterna angående arbetslösheten
inom vissa fack framgår, hur utprägladt säsongarbetslösheten
inom dem uppträder.

Utskottet anser, att de socialt menliga följderna af denna säsongarbetslöshet
böra kunna i betydlig mån mildras, därest i öfverensstämmelse
med motionärernas yrkande de allmänna arbetena så regleras, att
de i största möjliga utsträckning förläggas till den del af året, då den
privata verksamheten mest ligger nere.

Detta förskjutande till vintertiden af allmänna arbeten begränsas
ju af de hinder vårt vinterklimat lägger härutinnan. Öfver hufvud synas
dock rifnings-, planerings-, bergsprängnings-, schaktnings- och pålningsarbeten
utan större svårighet låta sig utföra äfven under vinterkylan,
hvarför anordnandet af ga turegleringar, parkanläggningar samt gatu-,
spårvägs- och kaj arbeten särskildt torde kunna komma i fråga i städerna,
där ju denna art af arbetslöshet är mest utpräglad.

Sådana systematiskt genomförda vinterarbeten skulle uppenbarligen
i första rummet motarbeta arbetslösheten bland grof- och hjälparbetarna
inom säsongfacken, men tvifvelsutan torde det också vara denna grupp
af arbetare, som hårdast drabbas af arbetslösheten.

Beträffande därefter krisarbetslösheten ifrågasätta motionärerna
likartade åtgärder att till tiden reglera de allmänna arbetena, så att de
i större utsträckning förläggas till lågkonjunkturer. Utskottet finner
behofvet häraf i lika hög grad vitsordadt af erfarenheten som i fråga
om den förra arten af arbetslöshet.

Ändra lammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Såväl i vårt land som i utlandet hafva vid kristillfällen utomordentliga
åtgärder måst vidtagas på grund af den inträdande stora
arbetslösheten. Det synes då utskottet vara ur alla synpunkter vida
fördelaktigare att på förhand så planera arbetena inom de områden, där
staten . kan göra sitt inflytande gällande, att arbetslösheten därigenom
kan blifva delvis förebyggd.

Utskottet kan helt ansluta sig till de synpunkter, som i frågan framförts
af Andra kammarens tillfälliga utskott åren 1910 och 1911, såväl
rörande behofvet af i motionen ifrågasatta åtgärder som rörande möjligheterna
och de lämpliga formerna för deras realiserande. Ytterligare har
utskottet styrkts i denna sin uppfattning genom de erfarenheter från
utlandet, som ofvan refererats. Särskildt har utskottet uppmärksammat,
det i England framställda förslaget att för offentliga arbeten i stor stil
uppgöra tioåriga program så afpassade, att deras utförande kan förändras
efter konjunkturförhållandena.

Det torde för öfrigt vara så mycket större anledning att söka
ordna de allmänna arbetena på här föreslaget sätt, som man därigenom
ej blott skulle vinna att arbetslöshetens orsaker i väsentlig grad undanröjdes
utan äfven att betydande ekonomiska fördelar bereddes staten
och kommunerna. Här är nämligen alls icke fråga om sådana nödhjälpsarbeten,
öfver hvilka i England en så skarp förkastelsedom uttalats,
utan om behöfliga och affärsmässigt organiserade arbeten, beträffande
hvilka de arbetslösas och samhällets intressen kunna sägas sammanfalla.
Härför förutsättes gifvetvis, att under dåliga tider icke sådana arbeten
igångsättas, som verka ytterligare nedtryckande på konjunkturerna.
Sålunda bör exempelvis i fråga om skogsarbeten inga stora afverkningar
verkställas under en lågkonjunktur för trävaruindustrien utan i stället
sådana arbeten som rensningar, dikningar och dylikt utföras.

Utskottet finner de invändningar, som under frågans föregående
riksdagsbehandling framställts mot de ifrågasatta åtgärderna, vara i hufvudsak
vederlagda i Andra kammarens tillfälliga utskotts utlåtanden.

Kvar står egentligen endast hvad Första kammarens andra tillfälliga
utskott år 1911 yttrade, att det vore för tidigt att tänka på någon
särskild organisation för att leda de allmänna arbetena i angifvet syfte,
då den behöfliga krisbarometern ännu ej funnes för handen och dess
användbarhet och tillförlitlighet för af motionärerna afsedt ändamål ännu
mindre kunnat tagas under ompröfning. Härtill vill utskottet påpeka,
att detta af Första kammarens utskott anförda hinder numera ej torde
böra tillmätas betydelse, då såsom i historiken meddelats, krisbarometern
under den närmaste tiden torde komma till stånd. Att invänta erfaren -

44 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande År 7.

heterna ifråga om eu krisbarometers användbarhet, innan utredningen
sättes i gång, synes utskottet ej vara behöfligt.

Förutom de båda slag af arbetslöshet, som ofvan omtalats, skulle,
såsom motionärerna framhållit i motiveringen till andra punkten af deras
yrkande, förefinnas ett tredje slags arbetslöshet af mera permanent beskaffenhet.
Därmed afses uppenbarligen det öfverskott af arbetslösa
som kvarstår, sedan arbetstillfällena utjämnats under loppet af ett år
eller en krisperiod. Detta öfverskott representerar en permanent arbetslöshet,
ehuru endast en mindre del af arbetslöshetsstocken består af
permanent arbetslösa, d. v. s. personer, som oafbrutet under en längre
tid äro utan arbete.

Att en dylik arbetslöshet af oförvållad natur verkligen förefinnes
framgår såväl af rapporterna från den offentliga arbetsförmedlingen som
af de verkställda arbetslöshetsräkningarna. Då man i England måste
räkna med att äfven under de bästa tider ha omkring 250,000 arbetslösa,,
torde äfven i vårt land den genomsnittliga arbetslöshetsstocken vara af
betydande storlek. Af dessa permanent arbetslösa torde såsom framgår
af redogörelsen för arbetslöshetsräkningarna en del vara ålderstigna och
därför mindre arbetsföra. För dem är därför ålderdomsförsäkring den
väg, som närmast erbjuder sig. För de öfriga, fullt arbetsföra och
arbetsvilliga arbetarna måste däremot andra åtgärder vidtagas.

Den permanenta arbetslöshet motionärerna åsyfta, torde vara af
flera väsentligen olika slag. Dels är denna arbetslöshet af lokal natur,
beroende på en abnorm tillströmning till vissa platser eller orter framförallt
från landsbygden till städerna, dels framkallas den. af en oproportionerlig
yrkesfördelning i stort, så att trängseln inom vissa näringsgrupper
kompenseras af brist på arbetskraft inom andra. I mycket
sammanfalla gifvetvis dessa båda grupper. Den ofvan meddelade .statistiska
utredningen har såväl för det ena som det andra fallet gifvit
belysande exempel. Äfven efter det de nämnda båda slagen af arbetslöshet
utjämnats, kvarstår dock en arbetslöshet, som beror på det absoluta
öfverskottet af arbetskraft öfver arbetstillfällena, hvilket kan förorsakas
bland annat däraf att förefintliga arbetsmöjligheter för täckande af samhällets
behof ej blifvit utnyttjade. Denna anledning, består i stöld sedt
i ett bristfälligt tillvaratagande af naturresurserna, alltså ej i folkhushållets
uppdelning på olika näringsgrenar utan i att vissa områden af
ekonomisk verksamhet ej blifvit af folkhushållet tillbörligt utnyttjade.

Ett bekämpande af denna arbetslöshet fordrar å ena sidan att arbetskrafterna
dragas från orter och näringar, där öfverfyllnad råder, till
orter och näringar, där brist råder, samt å andra sidan att folkhushållet

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

i dess helhet vidgar sin verksamhet till områden, som ej alls eller i otillräcklig
grad varit föremål för ekonomisk verksamhet.

Den nyss omnämnda tillströmningen af arbetskrafter från landsbygden
och dess näringar till städerna och industrien är som bekant
en inre omflyttning af mycket stor omfattning, och den får ökad fart
under goda tider, medan den något minskas under lågkonjunkturer.
Bevis härpå lämna de redogörelser för de arbetslösas födelse- och
mantalsskrifningsorter, som ofvan meddelats.

Då det är uppenbart, att denna inre omflyttning verkar i hög
grad nedtryckande på arbetsmarknadens läge, är det af stor vikt att
söka förebygga densamma i tid, och detta torde lämpligast böra ske just
under uppgående konjunkturer. Vidtagas ej dylika åtgärder, blir läget
förs vårad t under en kommande kris.

En dylik reglering kan uppnås antingen därigenom att städernas och
industriens öfverflödiga arbetare förflyttas till landsbygden och jordbruksnäringen
eller ock därigenom att den abnorma tillströmningen till städerna
hejdas genom beredande af ökade arbetstillfällen och tillräckligt goda
arbetsvillkor på landsbygden. Den senare vägen synes utskottet vara
den mest framkomliga.

För vinnande af detta eftersträfvansvärda ändamål är det enligt
utskottets mening ej möjligt att lita till den privata företagsamheten,
som ej torde kunna i tillräcklig grad anlägga de nationalekonomiska
synpunkterna på frågan. Det blir därför nödvändigt att staten inskrider
på lämpligt sätt framför allt genom ett mera energiskt tillgodogörande
af sina egna naturresurser, hvarförutom näringslifvet i allmänhet bör i
detta syfte kraftigt understödjas. Ett rationellt utnyttjande af denna
statens ekonomiska verksamhet skulle samtidigt minska omfattningen af
den arbetslöshet, som uppstår genom en oproportionerlig yrkesfördelning.

Motionärerna hafva hemställt om utredning, i hvad mån den mera
permanenta arbetslösheten må kunna undanrödjas genom anordnande af
särskilda allmänna arbeten, afseende ett bättre tillvaratagande af statens
naturtillgångar, såsom skogar, vattenkraft, odlingsbara myrmarker m. m.
Utskottet är öfvertygadt om att motionärernas önskemål i detta hänseende
kunna och böra realiseras, då det ju ej råder delade meningar
om att afkastningen af statens naturtillgångar bör kunna afsevärdt uppdrifvas
öfver den nuvarande, hvarvid samtidigt sysselsättning kunde beredas
för ett stort antal af dem, som eljes komme att emigrera eller vandra till
städerna och industrien, nedtryckande arbetsmarknaden därstädes.

I den till utskottets utlåtande som bilaga fogade promemorian hafva

46 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

motionärerna framhållit, hurusom staten på olika områden kan utvidga
sin ekonomiska verksamhet.

Utskottet är icke i tillfälle att ingå på någon utförlig diskussion
af de olika möjligheterna i detta hänseende, hvarför torde kräfvas omsorgsfulla
utredningar. Bland de områden, som i motionärernas framställning
framhållas, har emellertid utskottet i all synnerhet fäst sin
uppmärksamhet vid behofvet och möjligheten af ett bättre tillvaratagande
af statens stora skogsresurser genom en rationellare skogsvård. Detta
spörsmål har ju ock genom norrländska skogsvård skommittén underkastats
en omfattande granskning i dess den 16 mars 1912 afgifna
betänkande.

Genom en dylik bättre skogsvård kan också grunden läggas för
en kraftig utveckling af andra näringsgrenar, som syssla med förädling
af skogsprodukter eller i ett eller annat afseende stödja sig på skogshushållningen.

Det synes utskottet välbetänkt, att en omfattande undersökning
af såväl teknisk som nationalekonomisk art igångsättes i afsikt att
utröna, hvilken utvidgning statens ekonomiska verksamhet kan röna
både i fråga om de här särskildt nämnda arbetsfälten och i fråga om
andra i motionen ifrågasatta, såsom myrutdikningar och odlingsföretag
samt utbyggande af vattenfall, hvarvid uppmärksamheten särskildt bör
fästas vid sådana allmänna arbeten, som kunna effektivt förminska
arbetslöshetsstocken.

Sådana allmänna arbeten, som det här är fråga om, hvarken
behöfva eller böra igångsättas under andra förhållanden, än då de blifva
verkligt lönande för staten eller folkhushållet i dess helhet, hvarvid ej
bör lämnas oanmärkt, att staten härvid måste tänka lika mycket på
den framtida vinsten af dessa arbeten som på den tillfälliga. Såsom
motionärerna framhållit, är det här alls ej fråga om nödhjälpsarbeten i
egentlig mening utan om för samhället behöfliga och ekonomiskt fördelaktiga
företag, hvilka samtidigt minska arbetslösheten och inverka reglerande
på arbetsmarknaden.

Utskottet får på grund af hvad sålunda anförts hemställa,

att Andra kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,

dels huruvida och på hvad sätt statens och kommunernas
arbeten må utföras enligt sådan planläggning,
att arbete kan beredas största möjliga antal arbetare

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 47

under tider och perioder, då den privata företagsamheten
inskränkes och till följd däraf större arbetslöshet
uppstår;

dels i hvad män den mera permanenta arbetslösheten
må kunna undanröjas genom anordnande af
särskilda allmänna arbeten, afseende ett bättre tillvaratagande
af statens naturtillgångar, såsom skogar,
vattenkraft, odlingsbara myrmarker m. m.,

samt vidtaga de åtgärder, hvartill utredningen
gifver anledning, och, i den mån Riksdagens medverkan
kräfves, förelägga densamma förslag i ärendet.

Stockholm den 26 april 1912.

På utskottets vägnar:
RICKARD SANDLER.

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Bilaga 1.

Från motionärerna har ingått följande

P. M. till motion nr 250 af herrar Persson i Norrköping och Larsson i
Västerås uti Andra och nr 89 af herr Asplund i Första kammaren
om skrifvelse till Kungl. Maj:t i fråga om åtgärder till
motverkande eller undanröjande af arbetslöshet.

Arbetslöshetens
omfattning.

För bedömande af arbetslöshetens omfattning och variationer har man högst
ofullständiga uppgifter att tillgå. De båda offentliga arbetslöshetsräknmgama i
Sverige den 12 januari 1909 och den 31 januari 1910 omfattade resp. 285 och 310
af rikets 2,507 kommuner med resp. 40.5 och 44.2 procent af rikets folkmängd. Ant
anmälda arbetslösa män voro resp. 19,545 och 14,016, däraf inom de större yrkes §rUPPema

u/! 1909. -A 1910.

Jordbruk och skogshushållning ................ 1,340 896

Grufdrift och malmförädling .................... 655 i,uiy

Industri och handtverk ..................... 14,250 9,990

Handel och samfärdsel .......................... 2,554 1,834

Öfriga slag af arbete ................................ /4b

Det är klart, att dessa för en viss tidpunkt gällande uppgifter icke kunna
gifva någon ledning för bedömandet af arbetslöshetens variationer, hvilka det ar
nödvändigt att lära känna för att kunna åstadkomma dels en reglering af ai betstillfällena
till motverkande af den periodiska arbetslösheten dels en uppskattning af
den permanenta arbetslöshetens och för dess undanrödjande nödiga särskilda albetens
omfattning. Till de siffror, som ur tabellerna angående arbetslöshetens varaktigt
erhållas för olika månader under året näst före respektive rakningar, måste ju laggas
antalet af dem, hvilkas arbetslöshet upphört före räkningen. DetJJjJV^tärom^r
bedömande af arbetslöshetens variationer, som kan ge någon forestallnmö härom ai
Sveriges offentliga arbetsförmedlings månadsrapporter angående antalet aibetsansokSa?
aflida platser och tillsatta platser inom olika yrkesgrupper. Med ledning af
Sa rapporter för åren 1907—1911 ha bifogade diagram (bil. A), som endast omfatta
manliga yrkesutöfvare, upprättats. Det är gifvet, att ej heHer ur dessa några kvantitativt
tillförlitliga siffror kunnat vinnas. A ena sidan ar det ju ovisst, “u™™a
alla arbetssökande verkligen varit arbetslösa och å andra sidan kan antalet ansökningar
endast utgöra en bråkdel af hela antalet arbetslösa, då arbetsformedlmgsanstaltemas
verksamhet ännu omfattar endast en mindre del af vårt vidsträckta

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

land, hufvudsakligen industricentra. Men den relativa variationen i förhållandet
mellan ledig arbetskraft och befintliga arbetstillfällen kan dock i någon mån härledas
ur dessa diagram, som äro upprättade särskildt för hvar och en af yrkesgrupperna
I Jordbruk och skogshushållning, II Industri och handtverk, III Handel
och samfärdsel, IY Ofriga slag af arbete, hvartill kommer ett diagram omfattande
siffrorna för alla manliga yrkesutöfvare.

En blick på dessa diagram ger genast vid handen, att inom gruppen I Jordbruk
och skogshandtering, så när som vid några enstaka tillfällen, ständig brist på
arbetskrafter varit rådande. Arbetslöshet måste likvisst ibland ha förefunnits här i
ganska stor utsträckning under vintermånaderna, hvilket dock ej framträder på
diagrammet, emedan då arbetarne synas ha ansett det lönlöst att söka efter arbete.
Så godt som inga lediga platser ha heller under denna tid varit anmälda.

Inom grupp II Industri och handtverk har däremot under alla dessa fem år
funnits ett ständigt, betydande öfverskott af arbetsansökningar öfver lediga platser.
Liknande har förhållandet varit inom grupperna III och IV. Denna omständighet
ger genast vid handen, att ett blott reglerande af de arbeten, som skola utföras
inom hvarje särskild yrkesgrupp, endast kan mer eller mindre borteleminera den
periodiska eller säsongarbetslösheten. Det ständiga öfverskottet af arbetskrafter får
ej något arbete genom en sådan reglering, tvärtom måste den permanenta arbetslösheten
ökas därigenom, ty om ett arbete, som förut utförts under halfva året med
t. ex. 2,000 man, fördelas öfver hela året, räcker det endast till för 1,000 man och
då blir det andra tusendet permanent arbetslöst. För dessa och det förutvarande
öfverskottet permanent arbetslösa måste nya arbetstillfällen anskaffas. De statistiska
uppgifterna angående statens och kommunernas allmänna arbeten äro i allmänhet
icke så beskaffade, att ur dem direkt framgår variationen af de utförda arbetenas
omfattning för olika tidpunkter. Särskildt beträffande kommunerna äro svårigheterna
stora, då i statistiken äro till ett sammanförda såväl arbetskostnader å anläggningar
som inköp af fastigheter, inventarier och materialier. Vid en del med statsbidrag
utförda arbeten anges endast de årliga anslagen, icke de summor som verkligen
nedlagts i arbeten. Ett kändt faktum är emellertid, att, i stort sedt, de allmänna
arbetenas omfattning är större under högkonjunkturer i likhet med den enskilda
företagsamheten, och att samhället sålunda direkt hjälper till att öka fluktuationerna å
arbetsmarknaden. Ett slående exempel härå lämna uppgifterna angående de af kungl.
domänstyrelsen utförda flottledsarbetena under åren 1901—1910. Bifogade diagram
(bil. D) visar, att arbetenas omfattning varit minst de år, då arbetslösheten varit
som störst (dennas variation representeras å diagrammet genom medelantalet manliga
arbetsansökningar på 100 lediga platser för hvarje år). Samtidigt ha emellertid de
för arbetena disponibla medlen varit större än eljes. Inom detta område skulle således
_ mycket ha kunnat göras för reglerande af arbetstillgången för den fattiga befolkningen
i öfre Norrland, där dessa arbeten äro hufvudsakligen förlagda, om de blott
varit i förväg planerade för detta ändamål.

En sak som står i mycket nära samband med arbetslöshetsfrågan är emigrationen.
Bifogade diagram som anger variationen i nettoutvandringen af manliga
yrkesutöfvare inom olika hufvudgrupper af yrke åren 1900—1910, visar att denna
sjunkit högst betydligt åren 1900, 1904 och 1908, beroende därpå att återinvandringen
från Amerika varit särskildt stor dessa år, då konjunkturerna därstädes varit dåliga,
hvilket som bekant blifvit regel för de år, då presidentval förestår. Sambandet
med arbetslösheten i Sverige kan emellertid direkt påvisas endast beträffande 1908,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 sand. 4 afd. 7 höft. (Nr 7.) 7

Emigrationen.

Flykten från
jorden till
industrien.

50 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

då någon statistik angående arbetslösheten ej finnes för de föregående åren, men
det är ju klart, att genom en minskad utvandring eller ökad återinvandring måste
arbetslösheten ökas, isynnerhet om den privata företagsamheten samtidigt inskränkes
af dåliga tider på världsmarknaden. Det blir därför nödvändigt att till sådana regelbundet
hvart fjärde år återkommande perioder träffa sådana anstalter, att sysselsättning
kan beredas såväl hemmavarande arbetslösa som hemåtvändande emigranter.
Det senare är ju en fråga som med det största intresse omfattas af alla politiska
partier.

Den faktor, som har det allra största inflytande på den permanenta arbetslöshetens
tilltagande, är den alltjämt fortgående flykten af arbetskrafter från jordbruket
till städerna och industrisamhällena. En föreställning härom ger diagrammet
(bil. C) öfver den inrikes omflyttningen, som för åren 1900—1909 visar i medeltal för
landsbygden en utflyttning af 4.23 per 1,000 invånare, men för städerna en inflyttning
af 12.14. Omflyttningen från jorden till industrien är emellertid i verkligheten långt
större, enär ju en högst betydande del af industrien är förlagd till municipalsamhällen,
köpingar eller till rena landsbygden. Ett riktigare uttryck härför får
man af uppgifterna angående folkmängdens fördelning efter hufvudgrupper af yrke,
som i procent af folkmängden utgjorde

		åren 1870	1880	1890	1900
för	Jordbruk in. in...................	.............. 71.87	67.42	60.9 2	53.6 7
»	Industri ..............................	.............. 14.71	17.7 5	22.72	28.90
»	Handel och samfärdsel......	............. 5.0 6	7.14	8.9 2	10.5 9
»	Allmän tjänst in. m...........	............... 8.36	7.69	7.44	6.84

Som synes har under loppet af 30 år procenten industriarbetare fördubblats,
medan procenten jordbrukare minskats med en fjärdedel. Ett ytterligare intrång på
industrins område sker genom jordbrukarnes deltagande i industriellt arbete under
vissa tider på året, något som är en ren nödvändighet för den norrländska jordbruksbefolkningen,
som, i stort sedt, ej skulle kunna existera utan biförtjänster.
Detta lärer äfven vara fallet med en stor del af de små jordbrukarne i mellersta
Sverige. Denna ständiga folkvandring från jordbruket till industrien är just den
förnämsta orsaken till den permanenta arbetslösheten å det senare området, och det
hjälper inte alls, att den samtidigt på det högsta befrämjar emigrationen såväl af de
nytillkomna själfva som af de äldre industriarbetarne, hvilkas villkor försämras och
otrygghet gentemot arbetslöshet ökas, så att de drifvas till utvandring. De norrbottniska
malmfälten betecknas allmänt som stationer på vägen till Amerika, på
hvilka .man stannar endast så länge tills man tjänat in de nödiga respengarna. Och
emigrationen må vara huru stor som helst, det finnes ändå öfverfullt med arbetskrafter.
Bara ryktet om den stora emigrationen från Kiruna efter storstrejken förde så stora
massor af folk från andra trakter dit, att folkmängden inom Kiruna municipalsamhälle
under 1910 ökades från 5,964 till 8,199 eller med 2,235 personer, de allra
flesta från jordbruket. Kunde nu denna folkströmning förmås att cirkulera, att
återvända till jordbruket, så vore den säkert välsignelsebringande. Industriarbetet
väcker energin hos de arbetande, särskildt där det är så ordnadt, att förtjänsterna
få stiga och bibehållas i förhållande till ökningen i arbetsprestationer, hvarigenom
sparsamma arbetare kunna genom att ligga i ihärdigt lägga af en del af förtjänsten.
Om nu existensvillkoren för jordbruket kunde göras så pass goda, att arbetaren
med denna energi och arbetsintensitet samt med de sparade pengarna kunde förmås

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

ätt <3fter några ar vända tillbaka dit och slå emigrationen ur hågen, så vore allt
godt och val. Men sa länge ingå effektiva åtgärder i detta syfte vidtagas, så länge
komma isynnerhet sådana arbetsplatser som de norrbottniska malmfälten att verka
pa samhällskroppen som blodvar, omväxlande suga till sig arbetskrafter från den
svenska jorden och spruta ut dem till utlandet.

, , Pet kan möjligen synas ligga närmast till hands, att, eftersom den permanenta
arbetslösheten ar storst mom yrkesgruppen industri och handtverk, man först och
främst borde söka bereda ytterligare arbetstillfällen inom de yrken som lida mest
af arbetslösheten. Men vid det faktum, att arbetslösheten oftast är en direkt fölid
åt ofverproduktion måste man ju genast öfverge en sådan tanke. En ökad produktion
skulle endast förlänga krisen. Man har därför ingen annan utväg än att
söka förmå det permanenta arbetareöfverskottet från de öfverbefolkade yrkena att
swP, i1!''1'';111 syrsättning, där öfverproduktion icke är rådande och icke heller
så lätt kan tänkas uppstå. En sådan näring är jordbruket och dess binäringar där
producenten i högre grad än inom något annat yrke är sin egen konsument. Det ojämlorhgt
viktigaste villkoret för hämmande af såväl emigrationen som den permanenta
arbetslösheten är därför effektiva åtgärder till ett sådant förbättrande af existensmojhgheterna
för jordbruket att dess affolkning afstannar och att så många som
möjligt af dem, som redan öfvergifvit detsamma, kunna förmås att vända åter dit
Om vi nu förbigå de allmänna åtgärderna för själfva jordbrukets förbättrande
samt i öfrigt endast ta hänsyn till förhållandena i Norrland, som ju till arealen
utgör betydligt mera än hälften af Sverige och erbjuder det ojämförligt största utrymmet
men äfven de största svårigheterna för att jordbruk utan biförjänster skall
bara sig, så har ju staten själf här i sin hand ofantliga arealer odlingsbar lord
främst myrmarker. Någon jordbrist behöfver man därför icke befara under århundraden
framåt. Ett kolonisationsarbete, som uteslutande går ut på jordens upplåtande,
äfven om det sker utan lösen och med en del förberedande torrläggnings vsfi11’

,utford.a) Pä statens bekostnad, skulle emellertid, när det gäller norrländska
förhållanden, riskera att misslyckas. I första hand måste därför åtgärder vidtagas
tor att tillräckligt med arbetsförtjänster må stå de blifvande kolonisterna till buds
redan innan de börja med sitt jordbruk, som troligen för de flesta ej kan bli annat
an en sysselsättning den tid, då ej annat arbete finnes, och som inom stora områden
åt lanclet hufvudsakligen torde komma att producera kolonistens eget behof af jordruksprodukter
och endast lämna obetydligt till afsalu. Norrlands produktionsmedel
aro förnämligast skog, järnmalm och vattenkraft. Af dessa är det den förstnämndas
afkastning, som sa att säga bestämmer gränserna för den industriella produktionen.
Utan kol ingen järnförädling, utan järnförädling ingen större användning för de
väldigt vattenkraftstillgångerna. Därför gäller det först och främst att drifva upp
skogarnas afkastning så högt som möjligt genom en intensivare skogsvård.

Under åren 1906

utsynades å kronomark kbm. 2,147,921

däraf till försäljning kbm..... 2,054,484

och inflöto till statsverket i

skogsmedel kr................. 8,618,009

nettobehållning kr..................... 5,846,894

1907

2,337,150

2,241,918

9,968,984

6,945,380

1908

2,224,083

2,107,454

9,540,241

6,021,236

1909

2,571,953

2,418,165

8,799,823

4,327,760

Fackmän, som till exempel doktor Fr. Kempe, anse, att afkastningen af kronans

Skogarne.

52 Andra kammarens fjärde tillfälliga, utskotts utlåtande År 7.

marker skulle kunna åtminstone fördubblas genom förbättrad skogsvård. Andra gå

ännu längre, beräkna ända till tredubbelt mot nu. , ,-n

För att ett rationellt skogsbruk skall kunna löna sig, maste man kunna tillgodoföra
sig affalla- och gallringsvirket så fullständigt som möjligt Forsta villkoret
härför är, förutsatt att afsättningsmöjligheter finnas, förbättrade flottleder och^billigare
flottningskostnader för mindre virke. Flottledsarbeten ha utförts af domanstyrelsen
till följande kostnader under

1905

1906

1907

1908

1909

109,795: so kronor.
75,785:io »

73,679: os »

64,992:9 8 »

119,443: 5 7 »

Därnäst kommer tillvaratagande af skadad och öfverårig skog. Då man beräknat
att årligen flere miljoner kubikmeter skog till ingen nytta forfaras i våra
skogar'' att ensamt fvästei och Norrbottens län ungefär 50 mi joner kbm för
sugning oanvändbart, men för pappersmassetillverknmg eller till kolning duglig,
ovänligt granvirke finnes och att hela årsförbrukningen vid alla Norrlands sliperier
och cellulosafabriker ej når högre än till högst 2 miljoner kbm., sa öppna sig ju

mycket^stora ^mojligheter ti^ tjänliga till skogsbörd, samt försumpade skogsmarker,

och kultivering af skoglösa marker, som för Norrland beraknas tillsammans upptag
ungefär 21/, miljoner hektars areal, har man beräknat dragu gn arbetskostnad ax lågt
räknadt 80 miljoner kronor. Afdikningar å kronans skogar mom riket ha utförts for
följande kostnader:

år 1905
» 1906
> 1907
» 1908
» 1909

.............. 165,008:31 kronor.

............. 141,241:12 »

.............. 170,381:44 »

............... 190,978:04 »

............... 186,804: 16 »

medeltal 170,8827 ed kronor.

Skogsodlings- och skogsvårdsarbeten ha utförts för

år 1905
» 1906
» 1907
» 1908
;> 1909

.............. 178,992: 6 3 kronor.

.............. 1*5.79 !: 0 8 »

............... 214,779: 58 »

............. 186,977: 42 »

................ 66,667: 7 4 »

"medeltal 166,642: 29 kronor.

Å kronans skogar i Norrland och Dalarna har under 1909 utförts

skogsodlingsarbeten för
och afdikningsarbeten för

49,214:— kronor
141,808: 27 »

eller tillsammans för 191,022: 27 kronor

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

eller något mer än 0.2 procent af hela den beräknade kostnaden. Fortginge det
med samma fart för framtiden skulle det taga en tid af 500 år att få hela skogsarealen
i dugligt skick. Försumpningen af skogen lärer emellertid fortgå betydligt
raskare, hvadan skogen sannolikt skulle bli mer och mer försumpad i stället för
förbättrad om ej mera åtgöres än hittills. De 1909 påkostade arbetena utgjorde
endast 4 procent af kronoskogamas i Norrland och Dalarna till cirka 4 3/, miljoner
kronor uppgående nettoafkastning för samma år. Nedanstående siffror visa hur
mycket som under år 1909 påkostats och hvad som utvunnits per har af statens
skogar inom de olika jägmästaredistrikten.

	Skogsodling \| och hygges-rensning	Afdik- ning		För	s å 1 d t v	i r k e
Distrikt	Summa	å rot	gagnvirke och såg-nings virke	brännved	Summa

	öre	öre	öre	kbm.	kbm.	kbm.	kbm.
Luleå.......	0.428	1.687	2.115	0.218	0.00057	0.OO49	0.223
Skellefteå.....	0.217	3.809	4.026	0.487	0.011 6	0.0012	0.5 0 0
Umeå.......	0.858	3.087	3.945	0.6 7 9	0.0022	0.0030	0.684
Mell. Norrl. . . .	15.282	12.225	27.507	1.408	0.0127	0.0864	1.507
Gäfle—Dala . . .	6.226	11.078	17.304	1.209	0.0165	0.1340	1.360
! Bergslags ....	26.90	15.246	42.146	0.808	0.10 9 4	0.455	1.372
Ostra.......	54.084	6.785	60.869	0.861	0.0891	0.567	1.517
Västra......	50.823	18.395	69.218	0.267	0.3 0 2 9	0.453	1.023
1 Smålands.....	29.062	12.891	41.953	0.907	0.0895	0.212	1.209
\| Södra .......	122.il	13.550	135.660	0.519	0.0556	0.343	0.918

Siffrorna här ge tydligt vid handen huru oproportionerligt låga de kostnader
som nedläggas å skogsvården särskildt i öfre Norrland äro i jämförelse med landets
sydligare delar, samt tillika hvilken stor roll gallrings- och alfallsvirke spelar i
skogsaf kastningen i landets södra delar jämför dt med de norra.

Äfven om klimatet i hög grad inverkar på afkastningsförmågan, så kan dock
den stora skillnaden icke ha sin förnämsta orsak däri, utan denna måste helt visst
främst sökas uti de hittillsvarande bättre afsättningsmöjligheterna och däraf följande
bättre skogsvård i de södra, delarna af landet.

Som exempel på betydelsen af en rationell skogsvård tillåter jag mig åberopa
en af jägmästare G. Tamm vid Föreningens för skogsvård årsmöte den 4 april 1910
framlagd beräkning. Om värdet af en 5-årig plantskog sättes till 40 kronor per
hektar, så kostar denna skog, ifall den får växa ogallrad under 65 år, tills den är
afverkningsbar vid denna tids utgång med ränta på ränta ungefär 640 kronor. Om
skogen däremot underkastas lämplig gallring så blir detta värde efter de 65 årens
förlopp helt och hållet amorteradt och den kvarvarande gallrade skogen är ändock
af större värde än om den lämnats helt och hållet ogallrad. Enligt länsjägmästare
Arv. Nilsson skulle af en 80-årig tallskog genom gallringar hvart tionde år mellan
30 och 70 års åldern kunna påräknas 220 kubikmeter virke samt för slutafverkning

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

vid 80 år 175 kubikmeter eller tillsammans 395 kubikmeter med ett sammanlagdt värde,
inberäknadt ränta på ränta å för gallringsvirket influtna medel, af 4,650 kronor.
Hade skogen varit ogallrad, så vore det otänkbart, att närmelsevis samma totala
kubikmassa skulle kunna erhållas, men äfven om så vore, skulle virkesvärdet dock
ej gå till större belopp än 2,370 kronor.

För en rationell skogsvård torde det vara nödvändigt, att staten själ! i mycket
stor utsträckning ombesörjer utverkning och transport till hufvudflottled eller järnväg
af virket, kanske äfven till en del förädling såsom kolning m. m.

Af kungl. domänstyrelsen utförda afverknings-, transport- och förädlingsarbeten
å kronans virke ha dragit följande kostnader:

år 1900

1901

1902

1903

1904

1905

1906

1907

1908

1909

170,021: as kronor

214,226: b 8 »

270,547:3 6 »

282,455: 11
314,977: 8 4
337,346:or »

365,616: so »

420,951: a» >,

598,291:0 7 »

723,952: 31 >

Denna verksamhet har sålunda på tio års tid mer än fyrdubblats.

Under 1909 bearbetades följande virkesmassor:

sågtimmer, pappersmasseved, props, stolpar, sliprar in. m............. 51,767: o3 kbm.

» försågadt genom skogsförvaltningen................................ 14,897: 5 o »

Brännved och dylikt mindre värdefullt virke .................................... 131,410: 54 »

Kolved, kolad genom förvaltningen ......................................... 74,621: 73 »

Summa 272,696: 8 o kbm.

hvarför influtit ................................................................................ 1,376,564: 2 5 kronor

hvadan med afdrag af omkostnader ............................................ 723,952: 31 »

Kettovinsten blir 652,611: 94 »

Transport- och förädlingskostnaderna inom de olika distrikten under år 1909
voro per hektar duglig skogsmark följande:

Luleå.......................

Skellefteå...............

Umeå.......................

Mellersta Norrland
Gäfle Dala...............

1.620 öre,
2.539 »

1.423 »

18.791 »

54.4 7 2 »

Bergslags

Ostra .....

Västra.....

Smålands
Södra .....

158.0 3 öre,
154.2 6 >

198.7 8 »

65.414 »

86.990 »

Något tvifvel om att utvidgningen af statens verksamhet på detta område
varit välgrundad torde knappast vara berättigad!. Hvilka stora arbetsfält som här
öppna sig framgår tydligt af de senast anförda siffrorna och på dem grundade diagram.
Man får ihågkomma, att staten ej här gjort något intrång på den privata
företagsamhetens område, enär i allmänhet endast sådant virke, som varit mindre
begärligt och för hvilket antagliga pris ej kunnat erhållas, då det utbjudits till salu

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 55

på rot, genom statens egen försorg afverkats. Det har uppgifvits af flere olika
skogsforvaltnmgstjänstemän, att därigenom ofta 40 å 50 procent, ja i vissa fall ända till
100 procent större nettoinkomst erhållits än om högsta afgifna anbud å rot skulle
ha antagits.

^5 Summan skogsförsäljningsmedel samt nettobehållning per hektar duglig mark
under 1909 utgjorde för de olika distrikten:

Luleå......................

Skellefteå ..............

Umeå......................

Mellersta Norrland
Galle Dala...............

Skogsförsälj ningsmedel kronor 0.

5132

1.2420

2.9264

6.0671

5.4476

Behållning’

kronor

0.24
0.82
2.52
4.78
3.9 7

Bergslags ........		7.5334
Östra................		9.0123
Västra ............		6.8169
Smålands ........		8.0112
Södra ................		4.9765
	Medeltal	2.6309

3.42

5.28

1.85

5.13

1.33

1.81

i ?? a1'' kl^rt’ att ?m’ under förutsättning af tillräckliga afsättningsmöjligheter,
skogsvården å statens skogar i Norrland skall kunna uppdrifvas i proportion till
utvecklingsmöjligheterna till någorlunda jämställdhet med skogsvården i södra delarne
af iandet, hvilken för öfngt icke heller torde på långt när ha nått den höjd,
hvartill den borde kunna komma, så behöfs det en mängd arbete och likaså säkert
skulle för all framtid, efter det utvecklingen nått kulmen, ett mycket stort antal
människor få sin utkomst a skogsarbetet. För en ordnad skogsvård lärer det behotvas
en fast skogsarbetarestam, som får sysselsättning icke blott, såsom nu, sporadiskt
om vmtrame med afverkning och om vårarne med flottningsarbeten, utan äfven
om hosten och åtminstone en del af sommaren med skogsodlings- m. fl. skogsvårdsarbeten
samt för den öfriga delen af året får ägna sig åt jordbruk för tillgodoseende
af egna behof i forsta rummet. Härom uttalade sig jägmästare G. Tamm
a skogsvårdsforenmgens årsmöte 1910 sålunda:

»Skaffa skogsarbetarna trefliga bostäder och upplåt åt dem små jordtäppor,
störa nog att kunna föda en eller ett par kor. Att till dylika ställen anskaffa folk
ni oter, enligt hvad jag märkt, ringa svårighet. Det lilla själfständiga hemmet där
ute i. skogen och friheten i skogslifvet har ännu för mången stor tjusnings- och
dragningskraft. Mest praktiskt torde det vara att uppföra hus, afsedda för två
familjer, eventuellt med någon treflig kammare på vinden för extrafolk.

sådant boställe skulle ej behöfva kosta mera än högst 6,000 kronor. Med
beräkning åt 5 procent ränta och 15 års amorteringstid skulle årliga kostnaden bli 600
kronor Om arbetaren Ange kola t. ex. 280 kbm. årligen af sådan skog som eljes
skulle ha förfarits skulle på gynnsammare belägna platser utöfver amorteringen
erhallas i vinst 240 kronor. Efter de 15 årens utgång borde-vinsten per

årligen

Vattenfallen.

56 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

år och hektar bli minst 6 kronor, om man kan påräkna 2 kbm. per år och hektar

i gallrings- och affallsvirke. .

Som slutord angående betydelsen af en intensiv skogsvård vill jag citera
följande ord ur ett nyligen gjordt uttalande af disponenten doktor E. J. Ljungberg i

Falun (angående kronans Dalaskogar): .

»Slutligen anser jag mig böra erinra, att det från skogsforvaltmngssynpunkt
ej gäller ensamt att afverka det virke, som icke lämnar skälig tillväxt, utan det är
minst lika viktigt att sörja för, att de afverkade sterila skogstrakterna klokt ordnas
för så kraftig virkesproduktion, som klimat och jordmån medgifva. Detta är
en arbetsam och kräfvande uppgift, men med sådant hälsosamt och produktivt
arbete bör finnas full sysselsättning för alla vart lands arbetslösa, som behöfva, vilja
och kunna arbeta. Skogsarbete är tyvärr nog icke populärt, och det är svårt att
få tillräckligt antal arbetare för skogskultur till det pris, som ligger inom gränsen

för det ekonomiskt möjliga.» , , , , ,, , ,

Det o-äller därför att söka ställa det så för blifvande skogsarbetare, att de kunna
förmås att stanna kvar, och detta torde säkert vinnas, om de kunna säkerställas gent
emot arbetslöshet, dels därigenom, att skogsarbeten af olika slag anordnas på för
hvarie arbete lämpliga årstider, dels genom att bereda dem tillfälle att skalla sig
egna hem med något jordbruk, hvaråt de kunna ägna sig på lediga stunder mellan

lönearbetet i skogarne. , , ....

Enligt en af ingenjör Sven Liibeck gjord beräkning uppgår den bevärdiga
vattenkraften i Sveriges mera betydande vattendrag till cirka 4 miljoner hästkrafter,
hvaraf ungefär 3 miljoner i Norrland. 1909 voro tagna i bruk häraf cirka 557,000
hästkrafter hvaraf

för trämassefabriker, mekaniska.

» kemiska.....

Kalciumkarbid och kloratfabriker

Papp- och pappersbruk.................

Kvarnar ........................................

Järn- och stålverk.........................

Mekaniska verkstäder ................

Spinnerier och väfverier .............

Elektricitetsverk ........................

Sågverk och liyflerier ................

Snickeri- och möbelfabriker........

Diverse ........................................

Vattenkraft	Annan kraft
hästkrafter	hästkrafter
........ 55,000	—
.......... 82,000	20,000
.......... 12,000	—
............ 57,000	13,000
......... 55,000	12,000
............ 86,000	35,000
............ 17,000	14,000
............. 38,000	28,000
............. 86,000	33,000
............. 25,000	64,000
............. 4,000	9.000
............. 40,000	60,000
Summa 557,000	288,000

845,000 hkr

Om man skulle förse hela den nuvarande industrien med vattenkraft, så
skulle ytterligare 288,000 hästkrafter behöfva bebyggas. Om man tänker sig
mellersta och södra Sveriges industri så mycket förstorad, att den förbrukade
samma kraft som hela landet nu och dessutom beräknade cirka 150,000 hästkrafter
till elektrisk järnvägsdrift skulle totala kraftbehofvet ungefär motsvara hela vattenkrafttillgången
inom mellersta och södra Sverige, och man skulle sålunda ej ha
någon kraft öfrig för elektrisk järnsmältningsindustri inom dessa delar af landet.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 57

Man finge etablera denna nya industri hufvudsakligen upp i Norrland i dess södra
del på malm från Bergslagen och i dess norra med malm från de lappländska
malmfälten. Tackjärnet finge sedan transporteras ned till de gamla järnverken för
att där ytterligare förädlas. Härigenom kunde man använda affallsvirket från södra
och mellersta Sveriges skogar företrädesvis till trämassefabrikation, som ger en betydligt
bättre betalning för virket, än som kan påräknas genom kolning. Industriföretag
torde, försåvidt råmaterial och kraft kan erhållas i södra delarne af landet,
i allmänhet bära sig bättre där, än om de förlädes uppe i Norrland med dess långa
vintrar, korta seglationstid och dyrare lefnadsförhållanden. Däruppe lämpar sig
däremot utmärkt en sådan relativt ringa antal arbetare kräfvande industri som
elektrisk järnsmältning, då där finnes riklig tillgång på o växtlig skog och affall till
kolning, malm och billig vattenkraft, som ej kan i större omfattning komma att
tagas i anspråk för andra ändamål. Räkna vi för annan industri och för järnvägsdrift
i Norrland 500,000 hästkrafter, hvilket ju är högt räknadt, så skulle i alla
fall återstå cirka 2 V2 miljoner hästkrafter af Norrlands totala vattenkraft.

Järnmalmsbrytningen i Sverige var 1910:

Prima malm ........................ 4,938,044 ton.

Andra kvaliteter ................ 245,958 »

Slig....................................... 365,985 »

~ 5,549,987 ton.

Om ett par år torde malmbrytningen ha ökats med ungefär 1 miljon ton
och således uppgå till ungefär G.r> miljoner, hvilket nog får anses vara det mesta
landets grufvor böra beskattas med, om man vill ta hänsyn till möjligheten att en
gång kunna förädla det mesta af malmen. Med en medelhalt af 60 procent järn
skulle af dessa 6.5 miljoner erhållas 3,900,000 ton eller i rundt tal 4 miljoner ton
tackjärn. Skulle all malm smältas å elektrisk väg, så skulle härför åtgå mellan
1,100,000 och 1,330,000 hästkrafter, således ungefär hälften af Norrlands totala
vattenkraft, sedan ungefär 1 miljon hästkrafter undantagits för andra behof. Tillgången
på vattenkraft ställer sålunda icke hinder i vägen för en förädling inom
landet af hela den årliga järnmalmsbrytningen. Större blir svårigheten med kolen.
Användes uteslutande träkol, skulle det åtgå 8 miljoner läster eller 16 miljoner kbm.
kolved. Detta är naturligtvis otänkbart att kunna utfå af skogarne. Enligt beräkning
(J. O. af Zellén, skogsvårdsföreningens årsskrift 1906) skulle man kunna
påräkna en skogsafkastning af all, både allmän och enskild skog i Norrland och
Dalarne (areal produktiv skogsmark 13,750,000 har) af cirka 221/2 miljoner kbm.
genom hjälpgallringar skulle afkastning! kunna ökas med ytterligare 20 procent.
Kunde nu allt gallringsvirket 4V2 miljoner kbm. jämte kanske l1 a miljoner kbm.
oväxtlig eller skadad skog, således tillsammans årligen 6 miljoner kbm., användas
till kolning, så skulle det dock endast räcka till framställning af cirka ll 2 miljon
ton tackjärn, hvilket dock motsvarar 2l/2 gånger Sveriges nuvarande årsproduktion.
För smältning af öfriga 2l/a miljoner skulle man, därest torf eller torfkol ej kunde
i större utsträckning komma till användning, vara hänvisad till stenkol, hvaraf
torde åtgå cirka 750,000 ton eller 21/., gånger nuvarande årsproduktionen i de
skånska kolgrufvorna. En stor del af malmen torde emellertid komma att finna
användning vid järnsvampberedning med sämre bränsle enligt Höganäs- eller andra
metoder.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 13 samt. 4 afl. 7 käft. (Nr 7) 8

Järnhanclterin
gen.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Det är naturligtvis icke alls här åsyftadt att söka göra en sådan utveckling,
som här ofvan angifna siffror ge vid handen, inom en kortare eller längre framtid
sannolik, utan endast att söka få fram gränserna för utvecklingsmöjligheterna.
Uttryckta i siffror torde motsvarande kostnader kunna sättas till minst

för iståndsättande af Norrlands skogar ........................................ 80 miljoner kronor

för utbyggande af vattenfall å 2 miljoner hästkrafter å 200.... 400 » »

Själfva arbetskostnaden torde ej böra sättas lägre än till 250 å 300 miljoner

kronor.

Möjligheterna att bereda arbetstillfällen för alla arbetslösa under många år
framåt genom arbeten afseende en förbättrad skogsvård och ett större utnyttjande
af våra vattenfall, torde kunna sägas vara praktiskt taget obegränsade. Om jämnsides
med detta ökade utnyttjande uppkomsten af småbruk för speciellt skogsarbetarne
kraftigt understödjes och staten, genom att själf i största möjliga utsträckning ombesörja
skogsprodukternas tillvaratagande och vattenfallens bebyggande, medverkar
till, att det privata företagarekapitalet hålles fritt att på grundval af den ökade
tillgången på råmaterialier och kraft ytterligare utveckla redan befintliga industrigrenar
och upprätta nya sådana, så kommer därigenom tillgången på arbete att
ytterligare ökas och stabiliseras och åtminstone i närheten af de blifvande industricentra
med deras goda afsättning för landtmannaprodukter nya möjligheter för ett
jordbruk, som kan existera utan biförtjänster, att tillskapas. På jord blir det åtminstone
hvad Norrland beträffar aldrig brist.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Reservation

af herr Nilsson i Linnås, som anfört följande:

Då jäg anser, att den oförvållade arbetslöshet, som uppstår, särskilt
under tider af lågkonjunktur och däraf följande inskränkning i
produktion och företagsamhet inom industrien, är af så allvarlig art,
att en utredning är behöflig för att om möjligt, i den mån på staten
ankommer, söka motarbeta och utjämna detta förhållande, har jag ansett
mig böra biträda första punkten af utskottets förslag.

Med anledning af motionärernas hemställan i motionens andra
punkt, föreslår utskottet utredning om »i hvad mån den mera permanenta
arbetslösheten må kunna undanröjas genom anordnande af särskilda
allmänna arbeten, afseende ett bättre tillvaratagande af statens
naturtillgångar, såsom skogar, vattenkraft, odlingsbara myrmarker in. in.»,
med andra ord: utskottet vill, att dylika arbeten skola igångställas, hufvudsakligast
för att skapa mera och stadigvarande arbetstillfälle åt
landets kroppsarbetande befolkning.

I utskottets motivering samt den af motionärerna utarbetade bilagan
utvecklas närmare den tankegång, som ligger till grund för denna
hemställan.

I likhet med utskottsmajoriteten är äfven jag af den uppfattningen,
att statens skogar böra skötas så rationel som möjligt för att
kunna lämna den största möjliga afkastning, äfvensom att statens vattenkraft
bör utnyttjas, och att odlingsbara myrmarker böra utdikas och
uppodlas, men det kan icke vara lämpligt att anordna en mängd sådana
företag med däraf följande oerhörda ekonomiska uppoffringar enbart
eller i hufvudsak för åstadkommande af ökadt arbetstillfälle.

Ehuru det är af mycket stor vikt, att utvecklingen går fort framåt
på dessa områden, anser jag det dock vara lika nödvändigt, att denna
utveckling ej går hastigare, än att de ekonomiska följderna kunna i
förtid någorlunda beräknas.

En naturlig följd af denna tankegång är, att en omsorgsfull ekonomisk
utredning måste ligga till grund för såväl skötseln af statens
skogsdrift, som för planläggning och utförande af hvarje industriellt

60 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

företag. I detta sammanhang vill jag påminna om norrländska skogsvårdskommittén,
som den 16 sistlidne mars utgifvit första delen af sitt
betänkande, hvilket innehåller mycket ingående utredningar för anordnandet
af en rationell skogsvård. Vidare de arbeten och utredningar som
pågå för fortsatt utbyggande af våra vattenfall, äfvensom de statsanslag
som årligen utgå för utdikning och torrläggning af vattensjuka marker.
Allt detta är åtgärder, som enligt min mening böra understödjas och
omfattas med största intresse, och som äro ägnade att på ett ekonomiskt
praktiskt sätt nå äfven det mål, som motionen afser, i den mån dessa
utredningar kunna blifva färdiga och företagen realiseras.

Utskottet säger visserligen i slutet af sin motivering, att »sådana
allmänna arbeten som det här är fråga om hvarken behöfva eller böra
igångsättas under andra förhållanden än då de blifva verkligt lönande
för staten»; samt vidare »att staten härvid måste tänka lika mycket på
den framtida vinsten af dessa arbeten som på den tillfälliga».

Då u-tskottet således tycks anse, att en ekonomisk utredning är
behöflig innan dessa arbeten igångsättas, och då det icke lär vara utskottsledamöterna
obekant, att utredningar redan pågå på dessa områden,
synes redan detta vara ett afgörande skäl för att icke tillstyrka bifall
till motionen i här förevarande del.

Då omfattande utredningar sålunda redan pågå inom de områden,
som motionen berör, och då inga som helst nya direktiv i detta hänseende
förefinnas i motionen, som kunna motivera ett bifall till densamma,
samt då jag anser, att det ökade arbetstillfället ej bör tillskapas
på konstlad väg, utan växa fram såsom en följd af den på en sund
ekonomisk bas grundade utvecklingen — hemställes

att andra punkten af förevarande utlåtande icke
måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

^ 2 it

k a: a

ri»tiv ..

sfr-v t a

3 ;2

e5E

t* k.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7

3.13

It - ■

Nf ik S td)

t/^£2_14L_

EEWiMMisRHMi-fii!

:5di

gigg

•C/l^

Ilig

■''mmm/mm
,,.,,////m///mw//m.

mMatMfss/Hwmw/Mmimn

UZ/A

''//////

Andra kammarms fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande h i 7.

5 ''■''■I

C71

YT/.Y,

W/M V/A

my//.

STOCKHoLmTsAAC MARCUS’ BOK.TKYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1912.