Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr Ib år 1969 (Utlåtande 1969:Abu14 abu)

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr Ib år 1969

Nr 14

Utlåtande i anledning av motioner om avskaffande av ordensväsendet.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 2bb av herr Hjorth in. fl. och II: 282 av fröken Sandell m. fl. hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning rörande
ordensväsendets avskaffande.

Motionärerna anför att ett stort antal ordnar utdelas varje år. Enligt 1968
års statskalender var det sammanlagda antalet ordensinnehavare 21 397, förutom
innehavare av Svärdstecknet och Vasatecknet.

Angelägenheter rörande de kungliga svenska riddarordnarna — Serafimerorden,
Svärdsorden, Nordstjärneorden, Vasaorden och Carl XIII:s orden
— handläggs av Kungl. Maj :ts Orden, i vad avser Svärdsorden och Nordstjärneorden
efter förslag av överbefälhavaren respektive verkschefer, landshövdingar,
biskopar m. fl. och i vad avser Vasaorden efter förslag som kan
ställas av envar medborgare och efter granskning av vederbörande landshövding
vidarebefordras till statsdepartement för prövning av den föreslagnes
meriter.

I motionerna lämnas en kort redogörelse för vissa bestämmelser rörande
ordensförläningarna. Motionärerna uttalar att ordensväsendet inte motsvarar
den nutida uppfattningen om värderingar av samhälleliga insatser. Full
jämlikhet råder inte mellan könen när det gäller dessa utmärkelser; inom
försvaret gäller olika gradering efter befälsställning liksom inom de statliga
verken, där skillnad görs mellan ämbetsmän och arbetare.

Motionärerna erinrar om att medalj väsendet efter motioner i riksdagen
har reformerats så att anställda i de statliga verken kan välja guldur i stället
för medalj. Det stora antal som valt guldklocka ger enligt motionärerna
belägg för att medalj väsendet är föråldrat, och motionärerna anser att det
förhåller sig på samma sätt med ordensbelöningarna. Det bör gå att finna
mera tidsmässiga och uppskattade former för belöning av medborgerliga
förtjänster. Det vore därför enligt motionärerna lämpligt att i samband med
författningsreformen borttaga den klasskillnad som ordensväsendet innebär.
Att utdelandet av ordensutmärkelser är ett Konungen personligen tillkommande
prerogativ kan inte betaga riksdagen rätten att ge uttryck för
sin uppfattning i denna sak.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 saml. Nr 14

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr t;i år 1969

Historik m. m.

I skrivelse till Ivungl. Maj:t den 12 december 1747 hemställde sekrela utskottet
om instiftande av tre olika riddareordnar, av vilka den ena borde
kallas Seraphine-orden, den andra Svärds-orden och den tredje Nordstjärneorden.
I överensstämmelse härmed lät rådet utarbeta statuter, vilka är försedda
med konungens underskrift och utfärdade den 23 februari 1748. Genom
en förordning den 25 november 1751 infördes bl. a. den ändringen i
statuterna att det tillkom Konungen att i ordenskapitlet utnämna riddare,
men inte i rådet, såsom skedde enligt 1748 års statuter.

Vasaorden instiftades av Gustav III vid hans kröning 1772. Som en utmärkelse
för de högsta ämbetsmännen inom Frimuraresamfundet instiftades
år 1811 Carl XIII:s orden.

För de svenska ordnarna gäller numera stadgar för de kungl. svenska
riddarordnarna 22 mars 1952 med vissa senare tillägg.

Ordensväsendet har i ett visst hänseende reglerats i regeringsformen § 39,
som undantar bland annat utdelande av riddarvärdighet från interimsregerings
befogenheter.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1869 års riksdag väcktes motion i andra kammaren om att riksdagen
för sin del ville besluta, att alla våra riddarordnar av vad slag som helst
icke efter 1870 års ingång vidare måtte tilldelas någon svensk medborgare,
eller att, om detta förslag icke bifölles i sin helhet, det åtminstone skulle genomföras
i fråga om »det andliga och lärareståndet».

Motionen avstyrktes av andra kammarens tillfälliga utskott nr 6 på den
grund, att det icke tillkomme riksdagen att fatta beslut i fråga om inskränkning
eller upphävande av ordensväsendet, »huru rättmätiga de erinringar
för övrigt må vara, som särdeles till följd av en alltför utsträckt användning
emot denna inrättning kunna riktas». Utskottets hemställan bifölls i andra
kammaren.

I motion till 1911 års riksdag (II: 272) hemställdes, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande,
huruvida icke ordensväsendet borde avskaffas.

Andra kammarens första tillfälliga utskott instämde i sitt utlåtande nr
10 i mycket i motionärens kritiska uppfattning av ordensväsendet men
framhöll bl. a., att ordensväsendet ej spelade någon väsentlig roll inom samhället
och i allt fall ej medförde någon nämnvärd olägenhet samt att det
fått en viss internationell betydelse. Utskottet hemställde, att motionen ej
måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr ib år 1969 3

I reservation till utlåtandet hemställdes om bifall till motionen. Reservationen
bifölls av andra kammaren efter votering.

Första kammarens första tillfälliga utskott avstyrkte motionen under åberopande
av de skäl, som anförts av andra kammarens utskott. Första kammaren
biföll vad utskottet hemställt.

I motion till 1912 års riksdag (II: 243) hemställdes, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t ville anhålla, det täcktes Kungl. Maj :t taga i övervägande,
huruvida icke kungl. svenska riddarordnarna och med dem i samband
stående medaljer borde avskaffas.

Andra kammarens första tillfälliga utskott tillstyrkte i sitt utlåtande nr
5 bifall till motionen, och utskottets hemställan bifölls efter votering av kammaren.

Första kammarens andra tillfälliga utskott avstyrkte däremot bifall. Efter
votering biföll kammaren utskottets hemställan.

Interpellation i frågan framställdes vid 1913 års riksdag. I sitt svar anförde
statsministern Staaff bl. a., att ordensväsendets kreditsidas huvudpost
alldeles givet vore att finna i de utrikes ordensförläningarna. Medan
det kunde vara en mycket tilltalande åtgärd att över hela världen avskaffa
ordensväsendet, var regeringen icke beredd att jakande besvara en fråga
huruvida det för ett litet folk som vårt med synnerligen stora, alltjämt sig
ökande internationella intressen och förbindelser skulle vara lämpligt att
avskaffa ordensväsendet, medan det överväldigande flertalet andra länder
behöll det.

I motion till 1917 års riksdag med olika yrkanden om revision av grundlagarna
begärdes bl. a. övervägande huruvida ej ordensväsendet i en ny tid
kunde undvaras. Yrkandet föranledde ej någon riksdagens åtgärd.

Vid 1919 års riksdag upprepades det år 1912 framställda motionsyrkandet.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskott tillstyrkte motionen, och
utskottets hemställan bifölls utan votering av kammaren. Första kammaren,
vars första tillfälliga utskott avstyrkte förslaget, biträdde emellertid inte
andra kammarens beslut.

Samma yrkande framställdes vid 1920 års riksdag i motion i första kammaren,
som efter votering biföll kammarens första tillfälliga utskotts avstyrkande
hemställan.

Vid 1927 års riksdag framställdes yrkande i motion I: 190 om avskaffande
av ordensväsendet genom ett tillägg till regeringsformen av innebörd att
ordnar icke finge utdelas av Konungen. Konstitutionsutskottet hemställde
i anledning härav i sitt utlåtande nr 12, att riksdagen måtte anhålla att
Kungl. Maj :t tog under övervägande huruvida icke de svenska riddarordnarna
borde avskaffas, m. m. I reservation hemställdes att motionen ej måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda. Reservanterna anförde bl. a., att
det syntes böra vara regeringens sak att, om och när den fann tidpunkten
inne, vidtaga de mått och steg regeringen prövade påkallade i frågan. Andra

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr l''i år 1969

kammaren biföll efter votering utskottets hemställan, medan första kammaren,
likaledes efter votering, avslog utskottets hemställan.

Samma år framställdes även interpellation i frågan. Statsministern Ekman
upplyste i sitt svar bl. a., att man från ordensmyndigheternas sida angivit
sig vara villig att överväga om en justering av principerna för ordensutdelning
kunde befinnas erforderlig och lämplig.

Vid 1928 års riksdag väcktes motion dels om avskaffande av ordensväsendet,
dels ock om förbud mot vidare utdelande av adliga värdigheter. Konstitutionsutskottet
hemställde i sitt utlåtande nr 14, att motionen icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda. Andra kammaren biföll en reservation
med hemställan om Kungl. Maj :ts överväganden och förslag i dessa
frågor, medan första kammaren efter votering biföll utskottets hemställan.

Motion om avskaffande eller i andra hand reformering och modernisering
av ordensväsendet väcktes även vid 1,947 års riksdag. I ärendet hörda
remissinstanser redovisade olika inställningar till frågan. Andra kammarens
första tillfälliga utskott anförde i sitt utlåtande nr 8 bl. a., att det vid närmare
övervägande rörande motionens båda alternativa yrkanden, nämligen
dels ordensväsendets avskaffande, dels reformering av ordensväsendet, hade
framstått som önskvärt att en mer bestämd opinionsyttring skedde, och utskottet
hemställde därför i anledning av motionen att andra kammaren för
sin del måtte besluta, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställde
om utredning rörande tidpunkten och formerna för avskaffande av ordensväsendet.

Mot utlåtandet anfördes två reservationer, den ena med yrkande att motionen
icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda och den andra utan
angivet yrkande. Andra kammaren biföll efter votering förstnämnda reservation.

Ett i motion till 1957 års riksdag (II: 432) framställt yrkande om indragning
till statskassan av ordensavgifterna och om befrielse från domstolarna
att låta underrätta Kungl. Maj :ts Orden om dömda personers ordensinnehav
avstyrktes av allmänna beredningsutskottet i dess utlåtande nr 10 och avslogs
av riksdagen.

Vissa beslut rörande handläggningen av ordensfrågor m. m.

I cirkulär den 23 februari 1968 från det statsråd som inom regeringen
närmast svarar för ordensärendena (ordenskonsulten) har föreskrivits att
förslag till tjänsteorden inom Nordstjärneorden eller Svärdsorden skall av
förslagsställaren ges in direkt till Kungl. Maj :ts Orden. Den sålunda föreskrivna
ordningen innebär att dessa ordensfrågor inte längre, som tidigare,
bereds i departementen och regeringen utan prövas enbart av Kungl. Maj :ts
Orden. Av organisatoriska skäl har denna omläggning under år 1968 ge -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr ib år 1969

nomförts beträffande endast hälften av departementen. Beträffande övriga
departement sker omläggningen under våren 1989. Ordenskanslersämbetet
förutsätts i fortsättningen självt pröva frågor om vilka som skall vara berättigade
att avge förslag till tjänsteorden. Frågor om sådan orden skall
även i övrigt handläggas direkt mellan de förslagsberättigade och Kungl.
Maj :ts Orden, således utan departementens medverkan.

Enligt cirkulär av ordenskonsulten den 7 februari 1969 skall fr. o. m. år
1970 även förslag till förläning av s. k. fri orden, dvs. normalt Vasaorden, i
fråga om svenska medborgare avges av förslagsställaren direkt till Kungl.
Maj :ts Orden och således inte längre beredas i departement eller regering.

Kungl. Maj :t har vidare i beslut den 17 januari 1969 medgett att ordenslängderna
fr. o. m. år 1970 inte upptas i statskalendern.

Promemoria från protokollchefen i utrikesdepartementet

Protokollchefen i utrikesdepartementet Olof Landenius har enligt uppdrag
tillställt utskottet en promemoria med synpunkter beträffande förläning
av svenska ordnar och utmärkelsetecken till utländska medborgare
samt till i utlandet bosatta svenskar.

Som bekant ingivas förslag till dylika belöningar av de svenska beskickningscheferna
utomlands till utrikesdepartementet, vilket därefter, i enlighet
med gällande föreskrifter, antingen självt sakbehandlar och föredrager
desamma för ordenskonsulten eller överlämnar dem för handläggning till
vederbörande fackdepartement innan de slutgiltigt av protokollchefen föredragas
för Ordenskanslern. Det synes därför motiverat att departementets
erfarenheter i berörda hänseende redovisas inför utskottsbehandlingen av
de nämnda motionerna.

Det torde vara ställt utom allt tvivel, att ordensförläningar utgöra en
synnerligen effektiv och åtråvärd belöningsform för förtjänster inom olika
områden till fromma för Sveriges förbindelser med utlandet. Såsom exempel
härpå må anföras det enorma värde som svenska dekorationer och andra
utmärkelsetecken tillmätas i Förenta Staterna, där framför allt svenskamerikaner
(amerikanska medborgare) i stort antal under årens lopp på
detta sätt ihågkommits från svensk sida för gjorda insatser av uppoffrande
arbete inom svenska föreningar, handelskammare eller andra organ för
främjande av Sveriges intressen i Amerika och/eller i form av ekonomiska
bidrag till dylika. Samma omdöme torde i princip gälla även på andra håll i
världen.

Efter det att för några år sedan den ändringen vidtagits i ordensstatuterna,
att jämväl kvinnor kunna tilldelas svenska ordnar, har en väsentlig svaghet
i förläningsprinciperna undanröjts. Därjämte må erinras om att ordensväsendet
i andra europeiska och utomeuropeiska länder, långt ifrån att
vara ställt på avskrivning, efter andra världskrigets slut nått en allt vidsträcktare
omfattning, dels genom tillkomsten av nya ordnar i länder med
redan existerande ordensväsende (bl. a. Finland, Frankrike, Italien), dels
genom instiftande av ordnar i länder som tidigare saknat dylika (bl. a.

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 14 år 1969

Rumänien). De enda mera betydande stater som helt sakna ordensväsende
i traditionell mening synes vara Förenta Staterna, Schweiz och Uruguay.

Sammanfattningsvis torde kunna hävdas, att, vad beträffar ordensförläningar
inom utrikesdepartementets kompetensområde (ordnar till utlänningar
och svenskar i utlandet), desamma utgöra en ändamålsenlig, högt
skattad och föga kostnadskrävande form av belöning, vilken hos vederbörande
mottagare skapar en good will för vårt land, som svårligen kan uppnås
medelst utmärkelser av annat slag.

Utskottet

Utdelandet av ordensutmärkelser är ett Konungen personligen tillkommande
prerogativ. Ordensangelägenheterna handhas av Kungl. Maj ris Orden,
som är en gemensam beteckning för Serafimer-, Svärds-, Nordstjärneoch
Vasaordnarna.

Till övervägande del utgör ordensförläningar en form av belöning för
utövande av statlig tjänst. Nordstjärneorden är tjänsteorden för civila och
civilmilitära tjänstemän, Svärdsorden för militära tjänstemän. Förslag till
förläning av tjänsteorden framlägges med ledning av allmänna riktlinjer,
de s. k. ordensprinciperna, samt normalplaner för värdering av tjänstemeriter.
Inom det civila området tilldelas i allmänhet orden endast tjänstemän
som nått tjänst i lägst lönegrad 25 på löneplan A eller lönegrad 17 på löneplan
U. I övrigt avgör tjänsteställningen vilken värdighet som ifrågakommer
och den kvalifikationstid som skall tillämpas.

För andra förtjänster än utövande av tjänst under viss tid kan dekoration
ske med s. k. fri orden, i normalfallet inom Vasaorden men i vissa fall
även inom Nordstjärneorden.

Frågor om utdelande av kungliga ordnar har sedan gammalt handlagts
av statliga tjänstemän och hos statliga myndigheter. Under senare tid har
emellertid vidtagits åtgärder för att avveckla statens befattning med ordensväsendet.
Under år 1968 har påbörjats en omläggning, som avses bli fullt
genomförd innevarande år, innebärande att förslag till tjänsteorden skall
av förslagsställaren ges in direkt till Kungl. Maj ris Orden. Beredning av
dessa ordensfrågor skall således ej vidare ske i departementen och regeringen.
Från år 1970 skall samma ordning tillämpas i fråga om förslag till
förläning av fri orden till svenska medborgare.

Ordensväsendet har sitt ursprung i äldre tiders samhällssystem, och principerna
för utdelning av ordnar som belöning för samhällsinsatser kan svårligen
förenas med nutida demokratiskt betraktelsesätt. Utskottet ser därför
med tillfredsställelse att åtgärder företagits för att avveckla ordnar som en
statlig belöning för offentlig tjänst.

I vad avser tjänsteordnar har ordensväsendet ett nära samband med det
rent statliga medalj väsendet. Civila tjänstemän i lönegrad på löneplan A

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 14 år 1969 7

eller i högst lönegrad 22 på löneplan U kan tilldelas medaljen med inskrift
»För nit och redlighet i rikets tjänst», vilken till skillnad från orden beslutas
av Kungl. Maj :t i statsrådet. Genom beslut den 19 april 1968 har Kungl.
Maj :t förordnat att den som tilldelas medalj har rätt att i stället välja armbandsur
av guld med samma inskription som på medaljen.

Utskottet har inhämtat, att överväganden om ordnar och medaljer som
statlig belöning pågår inom statsrådsberedningen och att civildepartementet
på grundval bl. a. av en nyligen genomförd undersökning av motsvarande
frågor inom de kommunala och privata sektorerna av arbetsmarknaden
tagit en första kontakt med personalorganisationerna. Utskottet anser sig
kunna förvänta, att det vid den fortsatta behandlingen av dessa frågor
skall visa sig möjligt att efter samråd med organisationerna finna lämpliga
och mer demokratiska former än ordnar för belöning av offentlig tjänst.
Vad utskottet anfört synes böra ges Kungl. Maj :t till känna.

De kungliga ordnarna får sin särprägel genom att de är underställda
Konungen personligen och genom att denne deltar i utdelandet av ordensutmärkelserna.
På grund av denna ordensväsendets anknytning till statschefen
är det enligt utskottets mening lämpligt att grundlagberedningen erhåller
uppdrag att i samband med den prövning av statschefens befogenheter som
ankommer på beredningen även utreda statschefens befattning med ordensväsendet.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 244 och II: 282 i skrivelse till Kungl. Maj :t

dels ger till känna vid utskottet anfört rörande former för
belöning av offentlig tjänst,

dels ock hemställer att Kungl. Maj:t måtte uppdra åt
grundlagberedningen att pröva statschefens befogenheter
även beträffande ordensväsendet.

Stockholm den 11 mars 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 14 år 1969

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Hedlund (s)*, Eric Peterson
(fp)*, Helge Karlsson (s), Kilsmo (fp), Wååg (s)*, Hansson (s), fru
Diesen (m), herr Ove Karlsson (s), fröken Pehrsson (ep), herrar Andreasson
(ep) och Ingvar Andersson (in);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson
i Borrby (ep), Rimås (fp)*, Nilsson i Bästekille (m), Gustafsson i Uddevalla
(s)*, fru Hörnlund (s)*, herrar Johansson i Skärstad (ep), Andersson i
Örebro (fp), Wiklund i Härnösand (s), Hugosson (s)*, Häll (s) och Rosqvist
(s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) av fru Diesen (m) samt herrar Ingvar Andersson (m) och Nilsson i
Bästekille (m), vilka ansett att utskottets utlåtande från och med det avsnitt
som börjar med orden »Ordensväsendet har sitt utsprung» samt utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:

»Som framgår av den tidigare redogörelsen har ordensväsendet gammal
tradition i vårt land. Det har ansetts vara en lämplig form av erkänsla för
väl förrättad offentlig tjänst under en lång rad av år och för gagneiig gärning
utanför statstjänsten. Ordensväsende eller liknande institutioner förekommer
i flertalet länder oavsett stats- och styrelseskick. Det kan sålunda
inte anses oförenligt med en demokratisk samhällssyn. Internationellt utgör
det en praktisk form för belöning av gjorda insatser och har på senare tid
ökat i omfattning.

I och för sig finns väl föga att erinra mot en översyn av grunderna för
ordensförläningar och andra belöningar. Formen för besluts fattande vid
utdelande av ordnar är i detta sammanhang av underordnad betydelse och
kan komma att behandlas av grundlagberedningen vid dess översyn av
statschefens befogenheter.

Utskottet får därför hemställa

att motionerna I: 244 och II: 282 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.»

2) av herr Andreasson (ep).

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690034